Visar inlägg med etikett Långsiktighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Långsiktighet. Visa alla inlägg

tisdag 24 september 2019

Värdet av långsiktighet - Grafbonanza


Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jag har roat mig att gå tillbaka i orderböckerna och kika på några av de första köp jag gjorde när jag startade bloggen.

Det var nämligen så att någon gång där på våren 2015 bestämde jag mig för att byta strategi. Jag hade handlat värdepapper utan att ha en aning om vad jag pysslade med. Jag gjorde alla misstag och det enda jag gjorde hyggligt rätt var mitt månadssparande i fonder. Tyvärr sparade jag inte bara i billiga indexfonder utan även i massa konstiga nischfonder och dessa drog ned avkastningen märkbart.

På hösten 2015 bestämde jag mig för att börja blogga eftersom jag tänkte att det skulle kunna hjälpa mig att hålla mig på den smala stigen mot lycka och rikedom.

Några av de första aktierna jag köpte då (jag hade med mig några in i projektet också) var Tele2, Castellum, H&M, OHI, Realty Income Corp, Hemfosa och Nobina. Utav aktierna jag inte har kvar längre var några av de första Walmart, Archer Daniels Midland, Exxon mobile och Coca cola.

Jag tänkte visa upp några av graferna och eventuellt reflektera över hur jag tänkte.


Castellum och Tele2 tillhör portföljens toppresterare Där Castellum har levererat totalt 89 % totalavkastning och Tele2 har levererat 120 % totalavkastning. De frekventa köpen i början och den magnifika utvecklingen har sett till att dessa aktier är några av mina största innehav i dagsläget även om det inte är aktierna med absolut högst procentuell avkastning.

Som ni kan se har köpen avtagit och det beror just på utvecklingen. Dels anser jag att aktierna är betydligt dyrare idag än de var då (rätt eller fel är upp till dig) men främst vill jag ha en viss balans i portföljen och jag vill inte att ett enskilt innehav väger för tungt.


Nästa par blir Hemfosa och Omega Healthcare Investors. Också två riktiga favoriter även om OHI har gett mig skrämselhicka flera gånger. Jag kanske skall börja med att nämna att jag var med i Hemfosas notering (jag vet faktiskt inte varför det inte syns i grafen) och den första försäljningen var att jag skalade ned innehavet till en mer rimlig storlek efter att aktien stigit typ 100 %. Efter det ångrade jag mig men det berodde också på att jag hade hunnit nyspara rejält varför andelen kommit ned. Den andra försäljningen är inte en försäljning utan där flyttade jag in de aktier som låg i en depå in i ISK istället. Sist men inte minst är det stora tappet i slutet när man delade bolaget och jag fick Nyfosaaktier som bonus.

Med OHI kan nämnas att försäljningen som syns är när jag sålde 6 st aktier en dag när Avansa bjöd på gratis courtage och det gjorde jag mest för att få råd med ett annat köp jag ville göra och för att få ett jämnt antal aktier i portföljen (OCD någon?).

Även i dessa fall har jag varit slö på att fylla på nu på sistone och även här beror det mycket på aktiernas totala vikt i portföljen men i OHIs fall beror det också på att det har varit osäkert om bolaget skulle klara alla motgångar och när det väl släppte var dollarn svindyr och aktien hade redan rusat en hel del så då var det inte riktigt läge.

En sak att nämna är att även om det kanske inte ser så ut har avkastningen i båda fallen varit magnifik. I Hemfosas fall ligger totalavkastningen på hela 310 % och för OHI är totalavkastningen 70 %. Det senare kanske inte är särdeles imponerande i samlingen men då kan det vara bra att veta att utdelningen står för 45 % av avkastningen. Det kan dessutom vara värt att känna till att S&P 500 har avkastat 45 % under samma period.


Sista paret blir två bolag jag sålde i början av förra året nämligen Exxon och ADM. Den primära anledningen till att jag sålde var att jag inte kände att jag hade tid att följa bolagen längre (eftersom det tenderar att ta mer tid att insupa information från andra sidan Atlanten än från svenska bolag). Dessutom var ADM ett bolag som var beroende av konjunkturen och det verkar i en bransch jag inte har stenkoll på. Exxon är ett energibolag och familjen har bestämt att vi skall inkludera gammal energi, spel och tobak bland annat från våra direkta investeringar.

Båda bolagen köptes in på grund av sin historik och sin status som utdelningsaristokrater men när dottern kom och tiden för aktieanalys minskade fick tillslut dessa aktier lämna portföljen.

ADM sålde jag till en totalavkastning om ca 8 % och Exxon sålde jag med en totalavkastning på 3 % och detta var under en period då S&P 500 genererat 35 % avkastning. Viktigt i sammanhanget är att Exxon var en pytteliten position men det visar också på att jag kanske inte trodde på innehavet under min period som ägare.

Sist men inte minst vill jag visa upp en av de aktier där min övertygelse var som absolut störst och där det gick som allra sämst.


Hennes och Mauritz. En stund höll den aktien ohotad förstaplats i portföljen med över 10 % portföljandel. Det var förövrigt den primära anledningen till de försäljningar som syns på grafen. Jag valde då att sälja nästan hälften av mitt innehav och jag har faktiskt inte ångrat mig ett ögonblick för anledningen till försäljningen var inte bolagsspecifik utan för att portföljen svängde i takt med H&M och jag mår inte bra av att ett enskilt bolag påverkar portföljen så mycket.

För den egna sinnesron sålde jag efter en nedgång på 54 % och de senaste två åren har aktien stampat runt kring min försäljningskurs.

Jag är fortfarande helt övertygad om bolagets storhet men jag är också akut medveten om att det är oerhört viktigt att hålla koll på aktievärdering när man köper just aktier för det är inte samma sak som att bolaget är bra.

Nu skall man vara medveten om att situationen inte är så blodig som den kan verka utifrån grafen. Inkluderar vi utdelningarna ligger jag idag back straxt under 16 % men det är över en period då börsen stigit ungefär 11 % och portföljen har växt med nära 15 % om året så tänk vad jag hade lyckats med utan H&M i portföljen.

Men men...

Det finns gott om surdegar i portföljen som antingen ligger kvar eller som har sålts av till betydande förluster men jag kan inte visa upp allihopa här och nu. Det finns dessutom en hel del vinnare att visa upp men det får också bli en annan gång.

Vad man däremot kan ta med sig är att på lång sikt blir det mesta ganska bra givet att bolagen utvecklas någorlunda och givet att man sparar någorlunda regelbundet eller, som i flera av de första fallen, har tur.

Jag vill bjuda på en sista liten pärla när det kommer till långsiktighet och regelbundna köp.


Nämligen mitt ägande i Avanza Zero. De två försäljningarna är när en pensionsportfölj behöver täcka kostnader och avsaknaden av blå tingar under 2018 kommer sig av att jag var föräldraledig utan inkomst under den perioden så det blev inte särdeles mycket nysparande i fonder då.

Som synes är fonden upp 18,5 % under perioden och rationellt borde jag inte ha kunnat åstadkomma den avkastningen givet att jag har köpt regelbundet och trenden pekar uppåt men tro det eller ej så ligger portföljens avkastning på 17,7 % vilket primärt beror på den betydligt högre köpfrekvensen under nedgången 2015/2016 än senare.

Lärdomar?

Man kan fråga sig om det här är särdeles värdefullt men för mig berättar den här övningen att det är viktigt att tänka långsiktigt samtidigt som man regelbundet ser över sina innehav. För mig är det viktigt med en väldiversifierad portfölj och dessutom är det viktigt att hålla koll på utdelningarnas del i totalavkastningen eftersom de ibland kan utgöra en mycket stor del av totalavkastningen.

I övrigt är nog lärdomen att det är kul att titta på grafer om man är lagd åt det hållet.

tisdag 14 maj 2019

Det kostar inte 50.000 kr att starta ett aktiebolag

En av de vanligaste kommentarer jag hör när det kommer till att starta bolag är

" - Jag har inte råd att starta ett aktiebolag."

Visst blir det oftast lite dyrare med aktiebolag jämfört med exv. enskild firma eftersom redovisningskonsulten vill ha mer pengar, företagsabonnemang till telefonen är dyrare än privatabonnemang osv.

Men det är inte det folk menar. De som säger att de inte har råd att starta aktiebolag säger att de inte har råd med aktiekapitalet och det de tror är att det kostar 50.000 kr att starta bolaget medan det är gratis att starta en enskild firma.




Inget kunde vara mer fel.

De där 50.000 kronorna man behöver i aktiekapital för att starta ett aktiebolag är bara pengar man behöver flytta från ett konto till ett annat. Du måste ha 50.000 kr under ett kort tag medan bolaget registreras men sedan kan du göra nästan vad du vill med pengarna.

Tänk så här. Du har satt undan 50.000 kr i ett långsiktigt sparande. Kanske till pensionen eller till nästa generation att få när du dör. Mhmm...

Du vill starta ett aktiebolag men känner inte att du har råd. Nähä?

Om vi bortser från att det krävs några uns av förberedelser när du skall starta och att det kan vara smidigt att du har kontaktat din bank i förväg m.m. utan bara kollar på pengarna så kan vi fundera i de här banorna.

Det bolagsverket faktiskt tar ut som avgift för att registrera aktiebolaget är straxt under 2000 kr. Du får helt enkelt dra åt svångremmen nästa månad så löser du det. Utöver det behöver du kunna sätta in 50.000 kr på ett bankkonto så att banken kan lämna ett intyg till bolagsverket att det finns 50.000 kr när du registrerar bolaget.

Då gör du sonika så att du säljer av fonder för 50.000 kr och flyttar pengarna till det anvisade kontot. Några veckor senare får du ditt registreringsbevis och med lite tur är banken du valt snabb så att du får tillgång till de pengarna som du satte in som aktiekapital.

Då kontaktar du din nätbank och ber att få starta en företagsägd kapitalförsäkring. Du för över dina 50.000 kr till den försäkringen och köper tillbaka de fonder du sålde för att starta bolaget.

Det du har gjort är då att flytta ditt långsiktiga sparande från privatpersonen DU till aktiebolaget DU och så länge du äger 100 % av bolaget är det till syvende och sist dina pengar. Det är bara lite bökigare att komma åt dem men eftersom det är riktigt långsiktigt sparande spelar det ju ingen roll.

Förstår du logiken?

Själva aktiekapitalet är ingen kostnad och du måste inte hålla 50.000 kr på ett bankkonto för all framtid heller. Du kan lika gärna använda pengarna till att köpa en dator och ett skrivbord och den där frisörstolen du behöver i din verksamhet eller så hittar du på en annan lösning för det. Det enda du behöver veta just nu är att det inte kostar 50.000 kr att starta ett aktiebolag.

Det kostar 1.900 kr.

Inget annat.

Ps. Man måste registrera verklig huvudman också vilket kostar 250 kr och givetvis kan det tillkomma andra kostnader om du hittar på massor av andra saker. Poängen är att aktiekapitalet inte är en kostnad. Ds




zeher.se

lördag 4 maj 2019

AvL portföljen köper fisk och olja

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Förra månaden skrev jag att vi var på väg att passera två år med den här portföljen och ingen av er rättade mig. Det är nu bara några dagar kvar till treårsmärket för det här sparprojektet. Tanken med portföljen är att dottern skall få pengarna när hon blir vuxen men vi får väl se om hon hinner vara snäll nog tills dess. Grundtanken när portföljen startades var dock att inspirera er läsare och visa vad som kan hända om man bara sparar regelbundet.

Den här portföljen skall inte förväxlas med familjens totala portfölj. 



Jag ville köpa mer Proact IT men innan jag fått tummen ur och tryckt på köpknappen hade aktien rusat 20 % och nu tycker jag aktien är fullvärderad och väntar på ett bättre tillfälle.

Tyvärr var det samma saga med många av de innehav jag funderat på att köpa eller fylla på i så jag visste tillslut inte riktigt vad jag skulle göra. Hela iden med portföljen är månadssparande så att bygga kassa känns inte aktuellt även om det hade kunnat vara rimligt med en portion ränta även i ett långsiktigt sparande. Jag jobbar på att vara fullinvesterad så gott som alltid men ibland är det svårt att veta vad man skall göra.

Tillslut bestämde jag mig för att bredda portföljen med ytterligare en fond. Jag väljer bara fonder när det handlar om att komma åt utländska innehav. Portföljen investerar i ett ISK vilket inte är optimalt för utländska innehav och för att förenkla för alla er som följer portföljen väljer jag då att köpa fonder.

Den valda fonden är Nordnet Superfondet Norge och är en fond som följer det norska OBX-indexet vilket innehåller Norges 25 mest omsatta bolag.

När man köper den fonden får man väldigt mycket ojla, gas och industrimetaller men man får också en rejäl portion bank, telebolag och sjömat. De fem största innehaven är Equinor (energi), DNB (bank), Telenor (telecom), Mowi (sjömat), Yara (jordbrukskemikalier). De fem största innehaven står för nästan 60 % av tillgångarna så man måste vara komfortabel med dessa bolag och det är jag. Jag gillar blandningen och inriktningen även om hustrun förmodligen skulle skälla på mig för att jag köper 20 % oljebolag.

Jag är faktiskt väldigt nöjd över beslutet och funderar faktiskt på att börja spara i den här fonden även i den stora portföljen.

Köp

Den 18/4 köptes Nordnet Superfondet Norge för totalt 500 kr. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar



I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 24104 kr (insatt 19500 kr). En skaplig avkastning om 4604 kr eller 23,6 %.

Bildkälla: Nordnet.se

lördag 2 februari 2019

Månadsavstämning januari

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Woop Woop!!

2019 har börjat riktigt bra. Ja jag började året med en vecka på flytande föda för att magen totalhavererade på natten till nyårsafton men det gjorde ju att jag kom ned under 100 kg redan första veckan på 2019...

Ja dottern har varit sjuk två veckor i januari men eftersom jag har ett vettigt jobb och hustrun varit ledig har det varit resonabelt bekvämt trots mindre sömn än vi behöver.

Nej vi har inte hunnit göra särdeles mycket utöver vardagen men vad gör väl det. Helt plötsligt har jag ett ganska bekvämt jobb med trevliga arbetskamrater. Jag får en vettig lön, jag sover relativt väl, min dotter spenderar inte ett antal timmar varje dag med att skrika på mig utan vi har en ganska normal relation och jag har minskat min skärmtid drastiskt vilket ger mig en hel del extra tid till familjen. Bra skit helt enkelt.

Bild: Pixabay.com

Ekonomi

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig hur jag skall göra med pengarna som gått in i att starta aktiebolag men jag lutar åt att lägga in pengarna i portföljen som en lågavkastande ränteplacering. Aktiekapitalet är ju alltid mitt men "avkastningen" kommer inte räknas som portföljavkastning utan som lön eller annan inkomst men att helt bortse från denna tillgång känns fånigt.

Portföljutveckling

Sista månaden av intensivt sparande för att täcka företagsstarten så det har inte köpts någonting annat än lite fonder och ett par svolderaktier. Men det behövs ju inga köp när börsen har glädjefnatt.

Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet upp 6,09 % (-3,87 %) under januari. Året startar med en helt galen månad och AvL-index YTD är upp lika mycket 6,09 % (N/A %). Det är helt vansinnigt att börsen svänger som den gör och jag skulle bli väldigt förvånad om det här håller i sig men visst är det roligare när det går upp än när det går ned.

Portföljen har försökt hänga med men det är inte en portfölj byggd för att tokrusa på det här viset. Trots det landade portföljutvecklingen på smått magiska +6,16 % (-2,53 %) i januari. För året är portföljen upp +6,16 (4,65 %) så klart men jag skulle vilja påpeka att med den här starten har vi alltså redan presterat bättre än vi gjorde förra året. Det är inte mycket efter index så jag är sjukt nöjd.

Vi försöker hålla portföljernas volatilitet lägre än börsens totala svängningar för vi vill ha högre avkastning med lägre risk när risken mäts i svängningar. Portföljens volatilitet ligger på 10,87 % (10,62 %) vilket fortfarande är klart lägre än OMXSGIs volatilitet på 12,02 % (13,80 %).

Sparande

I januari är det decemberlönen jag redovisar så även om nästa månadsavstämning kommer visa på ett rejält sparande är den här månaden inte riktigt lika häftig. Dock har jag bestämt att aktiekapitalet i mitt nystartade bolag skall räknas till portföljen vilket gör att det jag sparade dit ingår i månadens sparkvot och då blir det ändå ganska fräcka siffror både i procent och i kronor men kronor kommer bli fler nästa månad även om jag inte vet någonting om procenten.

En skillnad från föregående år är att jag nu återgår till att räkna på mina siffror snarare än familjens totala. Jag och hustrun delar rimligt lika på utgifter och vi har hyggligt lika stora inkomster så det spelar egentligen inte så stor roll men på det här sättet slipper jag tvinga henne att ge mig tillgång till alla hennes ekonomiska förehavanden. Förra året hade vi i stort sett bara en inkomst så för att det skulle vara mätbart fick det bli familjeredovisning då.

Den här månaden sparade jag totalt 62,45 % (18,72 %). På helårsbasis har vi sparat totalt 62,45 % (50,07 %) så klart eftersom det är första månaden. Målet är 60 % men jag är osäker på om det är ett alldeles för högt satt mål. Vi får väl se. På lång sikt vill jag klara mig på 50 % av vad jag får in nu och det borde inte vara några problem. Den här månaden gick ju bra och med en galen börs är jag igen på banan långsiktigt.

Utdelning

Januari är en hygglig utdelningsmånad men i år tappade jag en stor del av de årliga ränteutbetalningarna och preffutdelningarna eftersom jag möblerade om ganska friskt i portföljen förra året. Det var fortfarande ett okej resultat men vi snackar en hårsmån mer än förra året istället för de +25-40 % jag hade hoppats på för ett år sedan.

Utdelningarna täckte ändå 29,72 % (28,60 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Det räcker till boendet inklusive försäkringar och det känns ju riktigt skönt.

Målsättningen att på helåret lyckas täcka 25 % av utgifterna med passiva inkomster är ett utmanande mål speciellt som jag köpte ganska lite aktier förra året och dessutom var portföljen inte särdeles nära att nå det målet förra året. Jag är hoppfull även om jag inser att årets sparande inte kommer få fullt genomslag i år utan först nästa år.

Portföljen har täckt totalt 2,48 % (N/A %) av ett genomsnittligt års kostnader. Det är en flygande start men den som är lite halvsnabb på huvudräkning ser att det behövs ungefär den här nivån varje månad för att klara målet och studerar man grafen nedan ser man att januari brukar vara en av de bästa månaderna. Men skam den som ger sig.

Nedan hittar du en jämförelse över hur utdelningarna fördelar sig över året och hur det sett ut tidigare år.


Bild: AvL

Jag mottog 3,91 % mer pengar i utdelning den här månaden jämfört med samma månad 2018 och det är egentligen ganska fantastiskt. Jag har sålt av mängder av tunga januariutdelare de senaste åren men tack vare utdelningstillväxt och stadiga köp i gamla trotjänare kompenseras det tappet.

AVL-Portföljen

Det köptes 5 aktier i Svolder för 91,99 kr/st vilket blev 461 kr totalt. Det tuggar på. Det är inte en raketfond men jag hoppas på hygglig avkastning över tid och att dottern tackar sin gamla pappa när hon en dag tar över den.

Efter månadens transaktioner ser kontot ut som nedan.

Bildkälla: Nordnet.se

I dagsläget är portföljen inkl likvider värd 19156 kr (insatta medel 18000 kr) vilket innebär att vi fått 1156 kr (457 kr) kr eller 6,42 % (2,61 %) i avkastning på 32 månader. Det svänger men så länge vi håller jämna steg med index är jag nöjd.

Livskvalitet

Den här månaden har varit hemsk och fantastisk samtidigt. Jag och familjen har fortsatt vara sjuka mycket med både förkylningar och magsjukor men trots detta tycker jag det har varit en riktigt bra månad jämfört med många andra vi upplevt under hösten.

Förklaringen ligger i ett par förändringar vi gjort och att hustrun varit ledig. Det är djupt tragiskt att Fru AvL skall behöva ta hand om en förkyld tvååring under sin ledighet men hon är samtidigt väldigt förtjust i vår dotter och när det lilla yrvädret är förkylt tenderar hon fortfarande att vara ganska aktiv så relationen byggs fortfarande positivt framåt.

Utöver det att Fru AvL varit ledig (vilket leder till en gladare och mer dynamisk familjemiljö) har Herr AvL drastiskt förändrat sitt liv på tre punkter (kommer bli fyra men inte riktigt där ännu). Dels har jag bytt jobb och nu går jag till en plats där jag trivs och ett jobb som verkar rimligt i ansträngning, dynamiskt i sin natur och lagom utmanande och motiverande.

Jag har dessutom bestämt att all skärmtid hemma skall vara aktivt vald. Ingen tv, dator eller telefon skall nyttjas till att fördriva tid. Tiden skall användas till det vi vill att den skall användas till. Vi har inte kommit hela vägen, den där telefonen är som en drog. Vanans makt är stor men jag har raderat de flesta appar som tidigare ledde mig i fördärvet så jag upplever att jag har mycket mer tid att nyttja men framförallt försöker jag inte göra sexton saker samtidigt utan jag gör vanligtvis bara en sak åt gången och det är fantastiskt. De övriga förändringarna faller in under hälsokategorin.

Slutsatsen är att dessa förändringar, än så länge, lett till drastiskt förbättrad (upplevd) livskvalitet. Nu råkar målet vara satt till upplevelser utöver vardagen så jag får väl klämma in att vi gick på ett vuxet födelsedagskalas ena helgen och hade vänner hemma en annan helg men när det verkligen kommer till kritan är det inte det viktiga den här gången.

Hälsa

I januari genomfördes en familjekickoff (dottern fick inte vara med när mamma och pappa bestämde över hennes framtid men det kommer när hon blir lite äldre). En viktig diskussionspunkt var hälsa och träning och vi kom fram till många bra saker.

Dels skall vi äta sundare. Vi skall bli stockholmsvegetarianer. Dvs vi skall i huvudsak äta vegetariskt men vi tillåter oss även fisk och skaldjur. Vi kommer dessutom fortsätta äta vad vi vill när vi är ute och äter eller träffar folk. Vi kommer heller inte förvägra dottern någonting för det är svårt nog som det är.

Vi skall dessutom inte äta några sötsaker och det har än så länge gått ganska bra. Livet är fullt av sötsaker utan att man behöver föra in det i hemmet. Det är kalas med tårta, fika på affärsmöten osv men kärnan i denna strävan är att bryta mönstret där vi åt kakor eller godis varenda dag, mest på rutin.

Sist men inte minst skall det tränas mer (eller egentligen så är kravet att vi skall börja träna igen eftersom MER inte kräver annat än att vi tar trapporna istället för hissen till garaget). Här har vi inte kommit någonstans och jag skyller på att jag varit rejält sjuk tre av månadens fem veckor och småförkyld de övriga två men lättja är en stor del i det hela också. Vi får se om vi klarar av att börja i vabbruari eller om det får bli vår först men träna skall vi. Mycket.

Summering

För första gången på ganska länge ser jag fram mot nästa dag. Det finns ett ljus i tunneln även om det ibland verkar avlägset. Det skall bli mycket spännande med februari. Fru AvL börjar ett nytt jobb och jag hoppas desperat att det skall innebära att min hustru upplever ett större lugn i sitt liv.

Ta hand om er allihopa.


//Siffrorna inom parenteserna beskriver situationen föregående månad förutom när det gäller månadens utdelningarna då de beskriver nivån för samma månad året innan.//


Bildkälla: pixabay.com, AvL och Nordnet.se

torsdag 10 januari 2019

Frihetsmålet närmar sig?

För en tid sedan presenterade jag min långsiktiga sparplan. Det är ganska orimligt att följa upp den särdeles ofta eftersom den är skapad med en linjär avkastning och ett linjärt sparande. Den som följt börsen en liten stund kan snabbt konstatera att det är få saker där som är linjära.

Vad jag kan konstatera är att jag har bestämt att jag vid skiftet 2018/2019 borde ha en portfölj som är 33,50 % på vägen mot 100 % frihet.



Jag kan också nämna att höstens sega börs gjorde det svårt och portföljen står nu på 30,78 % så vi klarade det inte helt och fullt. Eller... det är ganska långt ifrån faktiskt eftersom portföljen backat ungefär 10 % det senaste kvartalet.

Nu är jag inte särdeles orolig för det med tanke på att vi sparade ungefär 3 ggr mer än vad som krävs för att nå det långsiktiga målet.

Som du vet finns det tre variabler som samverkar för den som vill nå ett portföljvärde. Sparande, avkastning och tid. Om avkastningen i år blev lägre än jag hoppats på kan detta motverkas av att jag accepterar att det tar längre tid att nå målet eller att vi sparar mer. I år sparade vi mer och med lite tur kommer den genomsnittliga avkastningen fortfarande att nå den önskade nivån.

Är det här viktigt?

Nej egentligen inte. Det är klart att det är bra att hålla lite koll på hur man ligger till jämfört med den långsiktiga planen men om det tar något år eller två längre spelar ju egentligen inte så himla stor roll.

Vad jag däremot tycker är viktigt är att jag numera vet precis vad jag siktar mot och att ha mål är viktigt.



Bildkälla: freeimages.com

tisdag 27 november 2018

AvL-Portföljen köper dippen i Svolder

Inlägget innehåller affiliatelänkar

AvL-portföljen startade i början av maj 2016 som ett projekt där syftet var att ni som läsare skulle kunna följa med på resan och se vad som kunde hända med en relativt liten summa pengar (500 kr) varje månad om man bara var långsiktig nog. På senare tid har familjen bestämt att det här sparandet skall vara dotterns grundplåt när hon blir vuxen. Alltså finns det ännu mer incitament för mig att förvalta portföljen så bra som möjligt.



Jag har fångat fallande knivar hela hösten och den här månadens insättning gick till investmentbolaget Svolder när aktien gick ned till 90 kr. Givetvis har priset ganska liten inverkan på värdet på aktien men som vanligt kikar jag som hastigast på IBIndex.se, ser att rabatten är över eller runt 10 % vilket är okej även om jag gärna ser en högre rabatt. Jag kollar också på utdelningen och ser att vi nästa år kan förvänta oss lite drygt 2,2 % i direktavkastning.

Det är också så att jag siktar på att höja andelen investmentbolag i portföljen och jag har svårt att köpa Latour till premie och Investor ligger aningen högre än jag vill ge för den så Svolder blev det. Aktien har kommit ned ganska ordentligt på sistone. Dels har utdelningen avskiljts och dels har marknaden svikit. Nu räcker månadspengen till 6 aktier och det är trevligt. 12 kr extra utdelning nästa år.

Köp

Den 20/11 köptes 6 st Svolder för 90 kr/st vilket totalt landar på 540 kr. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar


I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 16795 kr (insatt 17000 kr). Det är inte riktigt sant att vi ligger på minus totalt sett. Anledningen till att det ser ut så är för att Hemfosa delades i två och värdet på Nyfosa är nu satt till noll innan allt är löst. När det väl är iordninggjort kommer det se bättre ut igen.


Bildkälla: Nordnet.se

tisdag 11 september 2018

Mellan slaveri och frihet finns flexibilitet

Det är inte helt sällsynt att jag hittar någon som kan tänka sig att lyssna på mina galna idéer gällande sparande, investeringar och vägen mot ekonomisk frihet men någon gång under samtalet brukar vi landa i att den andre personen inte är intresserad av att sluta jobba. Vi brukar också konstatera att de flesta anser att man inte är fri förrän man har 100 miljoner på banken eller något annat absurt och de flesta brukar konstatera att jobbet är viktigt för att man skall känna att man bidrar, är delaktig och har en gemenskap.



Det brukar vara då jag suckar lite och slutar hoppas.

Men det finns hopp!

Jag brukar då fråga någonting i stil med - "Om du hade 100 miljoner på banken, skulle du då jobba där du jobbar, med det du gör, så många timmar i veckan som du gör?"

Det är faktiskt ganska sällan svaret blir ja på den frågan. Oftast blir det någonting i stil med "Njaä jag hade nog gått ned lite i tid, tagit längre semestrar om jag fick..."

Min tolkning är att det krävs kunskap och fantasi för att våga drömma om frihet. Hade du frågat mig för 10 år sedan vad jag tyckte hade svaret blivit exakt det ovanstående men det var för att jag inte visste, inte förstod.

Om man tjänar 25,000 kr/månad får man ut ungefär 19,000 kr. Med lite tur har man dessutom en pensionsavsättning på 18,5 % och en tjänstepension på 4,5 % vilket skulle ge att du tvångssparar 5750 kr/mån till pension men de flesta sparar inte så himla mycket mer än så.

Man behöver alltså 19,000 kr/månad för att överleva och givet att löneökningen håller jämna steg med inflationen (vilket brukar vara ungefärligt standard) då behöver man ungefär 5,7 miljoner kronor i sparande för att klara sig resten av livet på de pengarna oavsett pension eller inte (några kronor till för att täcka skatten på exv ISK).

Du behöver alltså inga 100 miljoner för att kunna göra ganska mycket som du själv vill.

Men guldkanten då?

Ja om du ändå inte vill sluta producera kommer du ju per automatik lösa inkomster för guldkant när du jobbar så det är väl inga problem. Men man kan också tänka så här. Varifrån skulle guldkanten komma om du inte sparar?

Åter till inläggets grundtes

Nu har vi slagit hål på ett argument men det finns många kvar. Exv var skall jag få 5,7 miljoner från? YOLO osv. Alla dessa dumheter får vi ta i ett annat inlägg men de flesta brukar låta sparandet rinna ut i sanden för de intalar sig att de ändå aldrig kommer ha pengar nog för att det skall göra någon skillnad och de trivs ju på jobbet.

En sak är klar och det är att du aldrig kommer ha sparande nog om du inte sparar men en annan sak är att det är självklart att det känns poänglöst att spara om man är övertygad om att det enda sättet att spara är att sätta pengarna på ett sparkonto.

Vi är generellt trygghetsjunkies och att spara på börsen skrämmer skiten ur folk men med bara en liten gnutta koll på aktiemarknaden behöver man inte vara så orolig. På lång sikt (10-30 år) slår börsen alla andra sparandeformer (historiskt) vilket betyder att om man sparar i en indexfond och fortsätter med det under lång tid utan att förändra särdeles mycket borde man få en god avkastning och man behöver inte vara särdeles rädd för att förlora pengar. Den som tycker det är tryggare med sparkonto kan läsa "Riskfri" ränta innebär garanterad förlust.

Bild: z2036.blogspot.se

Spara 1500 kr/mån i 35 år så borde du ha dina 5,7 miljoner. Spara mer eller under längre tid så går det antingen fortare, du kan ta aningen lägre risk i portföljen eller du slutar med mer pengar. I teorin är det ganska enkelt.

Det fina med kråksången är att du INTE behöver bli ekonomiskt fri.

Det är ganska vanligt att jag hör att folk inte ens orkar föreställa sig en tid så långt bort i framtiden och "så långt bort i framtiden" kan vara 5 år eller 50 år det verkar inte spela någon roll. Folk tröttnar och skjuter frihet ur sinnet men det är då jag kontrar med begreppet flexibilitet.

Sparande ger flexibilitet

Sparar du de där 1500 kronorna i 15 år har du en portfölj som är värd ungefär 700,000 kr och du borde kunna plocka ut 3000 kr ur portföljen varje månad för all framtid utan att pengarna tar slut. Man får en ganska häftig middag för 3000 kr. Eller en sista minuten till Grekland. Eller så kan du hyra en Porsche i några dagar.

3000 kr skulle också kunna ge dig flexibiliteten att gå ned i arbetstid till 80 % utan att du tappar i livskvalitet eftersom det är ett direkt byte.

En portfölj på 700.000 kr kan också innebära att du kan säga upp dig och testa någonting nytt för du har lite drygt 4 år av inkomsttäckning från portföljen innan pengarna är slut. Du kan alltså testa att driva eget, ta ett sabbatsår och resa jorden runt, dryga ut föräldraersättningen och vara hemma längre när barnen är små eller någonting annat.

Det enda som egentligen sätter gränser är vår fantasi. De flesta drömmer om att vinna miljontals kronor på något spel men det är sällan pengarna folk vill ha utan friheten de ger. Jag hävdar att det finns andra sätt att få den friheten och att man inte måste ha total frihet för att kunna vara nöjd utan att det infinner sig en ökad trygghet så fort man har lite extra spelrum.

Jag föreställer mig att en person som tjänar 2 miljoner kronor om året och spenderar 2 miljoner kronor om året inte känner sig särdeles trygg ekonomiskt om hen inte har en buffert. Personen i fråga kommer kunna göra saker jag inte kan under perioden pengarna flödar in men skulle inkomsterna sina går det fort att krascha.

Jag vågar påstå att mängden pengar man har i sparande inte spelar så stor roll. Man får väga pengarna mot den frihet de ger. Skulle du ha 5000 kr på banken har du till ett par nya skor om de gamla går sönder, du kanske kan laga bilen om den går sönder, du kan byta ut tvättmaskinen eller så klarar du dig även om du blir sjuk en vecka.

Har du 50.000 kr i sparande kanske du klarar dig om taket behöver renoveras eller om du blir arbetslös och det tar ett tag innan a-kassan kickar igång osv.

Slutkläm

Det finns få anledningar att inte spara, du behöver inte nå hela vägen till 100 miljoner kronor för att kunna njuta av en ökad flexibilitet i din vardag och det finns inget som säger att bara för att du råkar ha en stor hög pengar att du måste sluta jobba.

Pengar på banken ger dig möjligheter som du annars saknar och även om du trivs på jobbet kan det finnas anledningar till att spara ihop en slant som kan möjliggöra mer tid med barnen, mer tid att resa eller mer tid till någonting annat.

Mellan löneslaveri och frihet finns flexibiliteten och tryggheten att bestämma lite mer själv över sitt eget liv och sin egen tid.



Bildkälla: yourmoneymentor.com och z2036.blogspot.se


torsdag 9 augusti 2018

Kan det vara dags för oss att sluta spara?

Jag har haft lite tid över den senaste veckan och kikat lite på mina mål, mina investeringar och familjens framtidsförutsättningar och kommit fram till två saker.

Det första jag lyckades lista ut är att det inte spelar så stor roll var pengarna kommer från. Jag följer en utdelningsstrategi men jag blir mer och mer intresserad av andra investeringsobjekt också och det är väl då man skall fråga sig vad som är viktigast. Jag kikade lite extra på 4%-regeln för ett tag sedan och kan konstatera att så länge man tar ut 4 % spelar det ju ingen roll om de där fyra procenten är utdelning eller om det är kurstillväxt även om jag tycker att det känns bäst att slippa sälja aktier så gör det ingen skillnad i realiteten.



Det andra jag filosoferade runt var att nu när vi har kommit en bit i vårt sparande spelar det inte längre så stor roll hur mycket vi sparar.

Det är kanske kontroversiellt att säga så och det är inte helt sant men som jag räknar bör det inte ta mer än 5-7 år innan en av oss kan sluta helt och ytterligare 3-5 år innan vi kan sluta båda två. Vi vet också att fru AvL inte är intresserad av att sluta helt utan kommer fortsätta arbeta en hel del oavsett hur stor hög med pengar vi har vilket gör säkerhetsmarginalen större. Jag kommer sannolikt inte sluta tjäna pengar jag heller men jag har svårt att se att jag kommer jobba heltid hos en traditionell arbetsgivare.

Med under ett decennium av ränta-på-ränta och ett fast mål som skall uppnås spelar det faktiskt inte så stor roll hur mycket vi sparar givet våra förutsättningar. Våra förutsättningar innebär alltså inte att vi har valet att spara mellan 1000 kr/månad och 100000 kr/mån för då hade det givetvis spelat roll givet att vi dessutom siktade på en ganska låg konsumtionsnivå i framtiden. Som det ser ut nu skulle vi kunna spara allt upp till min totala lön ungefär givet att vi kan spara ungefär 50 % av våra inkomster.

Skillnaden mellan att spara 25 % och 50 % av våra inkomster gör enorm skillnad på lång sikt men på 5 år handlar det om att kunna gå, kanske ett halvår tidigare eller sluta med en extra femhundring i avkastning per månad.

Diskussion

Det är nu vi egentligen kommer till pudelns kärna. Det är i första hand jag som behöver friheten som pengarna innebär. Givetvis uppskattar även Fru AvL att inte vara begränsad men som duktig läkare som trivs med jobbet är arbetsmöjligheterna oändliga och anställningstryggheten riktigt hög. Hon har nästan obegränsade möjligheter att arbeta hur mycket/lite hon vill (även om det är avsevärt svårare att arbeta del av dag för henne än det är för många andra) och hon kan arbeta nästan var som helst.

Om vi då antar att det kommer fortsätta sparas när vi har en portfölj som kan försörja mig; ja då spelar det ju inte särdeles stor roll hur lång tid det kommer ta innan portföljen täcker alla våra utgifter.

Det skulle alltså innebära att om vi bestämmer att vi skall spara exv 30 % av våra inkomster skulle min sparhets minska och vårt konsumtionsutrymme skulle öka. Vi sparar idag 50-70 % men det kräver också att vi tänker en hel del på hur vi lever och hur vi konsumerar och det är uppenbart att alla i familjen inte tycker att det är riktigt lika kul som jag tycker att det är.

Än så länge innebär vår sparregim inga direkta begränsningar på våra liv men det finns saker vi kommer vilja lägga pengar på framgent och då är det smidigt om jag är redo för det.

Beräkning

Om vi sparar 50 % av våra inkomster skulle portföljens avkastning räcka till halva familjens kostnadsbas om ungefär 5 år. Sparar vi 25 % skulle det ta drygt 6 år.

Ovanstående förutsätter att man kan ta ut 4 % varje år och att vi fram till uttagsfasen får en genomsnittlig avkastning i paritet med svenska börsens genomsnittliga avkastning de senaste 30 åren. Borde inte vara helt omöjligt.

Som kuriosa kan nämnas att det skulle ta 13 år med 25 % sparkvot för oss att täcka familjens kostnader och med 50 % sparkvot skulle vi vara klara på ungefär 10 år. Det är när man ser den typen av siffror man kan ifrågasätta om det är värt att ligga på gränsen.

Det är alltså nu jag måste ja mig en rejäl funderare på hur viktigt det är för mig att vara fri om fem år kontra om sju år?

Summering

Det är jag som har suttit på min kammare och räknat och det är jag som kommer behöva övertygas om att det är rätt att öka vårt konsumtionsutrymme en gnutta (med det sagt behöver vi inte tvångsmässigt öka vår konsumtion bara för att möjligheterna finns).

Dock tror jag att vi som familj skulle kunna må bra av att ha en lite större konsumtionsbudget och jag skulle förmodligen må bra av att slappna av lite på sparområdet. I dagsläget ser jag det som en tävling mot mig själv att spara så mycket jag kan. Om jag istället sätter en fast procentsats som skall sparas, oavsett nivå, skulle jag förmodligen tvingas se på sparande och konsumtion på ett lite annat sätt och det kanske är bra att bryta mönstret innan det är för sent.

30 % sparkvot kan vi lösa med båda händerna förbundna och det extra konsumtionsutrymmet skulle till en början vara svårt att hantera men vi är inte där riktigt än. Jag kommer definitivt behöva hösten på mig innan jag är helt redo för den här eventuella förändringen men jag lovar mig själv att i alla fall fundera på vilken sparnivå som vore den lämpligaste för vår familj i dagsläget.

Speciellt spännande är det att sitta med den här typen av funderingar samtidigt som man förväntar sig att vara arbetslös under hösten men som den uppmärksamme har noterat har vi kunnat spara nära 50 % av vår inkomst när hustrun arbetat 75 % och jag tagit in motsvarande 30-50 % av en heltidsinkomst. Skulle jag inte få något jobb kommer jag uppbära a-kassa ett tag och skulle det bli riktigt svårt får jag anstränga mig lite mer för att sänka kostnaderna och vi kanske bara kan spara 10 % på hustruns 75 %-are. Hur som helst tror jag inte livet tar slut nu och jag är övertygad om att pengarna kommer fortsätta rulla in.

Vad tror du om att begränsa sitt sparande istället för att öka?


Bildkälla: freeimages.com

tisdag 17 juli 2018

Följer upp på sparkvoten

Det finns mycket man kan göra med siffror. En av de sakerna är att spåra och analysera resultat. Ett sådant resultat är min historiska sparkvot.

Det kanske inte är särdeles intressant att läsa om någon annans sparkvot men det här är mer för min skull men låt oss för ett ögonblick kika på statistik så får vi mer än min verklighet att förhålla oss till.


Här har vi en liten bild från ekonomifakta som många kikat på och många missförstått. En av orsakerna till att det är lätt att missförstå den är att det står fel. År 2017 var genomsnittssvenskens totala sparkvot 15,8 %. Den inkluderar fastigheter, pensionsavsättningar och privat sparande. Vad som blivit fel är den blå siffran. Den inkluderar pensionsavsättningar men exkluderar reala tillgångar exv fastigheter. Där står det fel.

Det sparande som är rent privatsparande som vi vanliga dödliga gör är den gula siffran som säger att vi i genomsnitt sparar 5,4 %. Det är också en av anledningarna till att rådgivare brukar dra den gamla klyschan att man skall spara 10 %. Det är ju en bit kvar milt sagt.

Hur går det för mig?

Jag har registrerat varenda krona sedan förste januari 2016. Innan dess levde jag som de flesta andra även om jag förmodligen hade lägre kostnader än många, speciellt i förhållande till mina inkomster. Men jag satt inte med världens största Excelark och jag spenderade inte alla dessa timmar med att försöka få andra att spara, investera och leva aningen mindre vårdslöst ekonomiskt.

Det är alltså två och ett halvt år av historik vi har och då kan jag konstatera att det ser ut som nedan.


Det svänger ganska duktigt men den rejäla dippen i början av 2017 handlade om att vi flyttade till den nya lägenheten och vår dotter föddes och det var jul och födelsedagar och och och... Man ser också att sparkvoterna varit aningen lägre under slutet av 2017 och början av 2018 vilket givetvis förklaras av att jag inte haft någon inkomst under stora delar av den perioden och fru AvL har deltidsarbetat.

Om man kikar på de totala sparkvoterna kan man se att under 2016 sparade jag 68 %, 2017 sparade jag 50 % och hittills 2018 har jag sparat 53 %. Totalt sett, eftersom inkomsterna svänger en del mellan åren, innebär det en total sparkvot om 53 % över hela perioden.

Enligt Mr Money Mustache skulle det krävas ca 14 år av sparande på den nivån för att bli fri. Jag tror nog att det skall gå fortare än så.

53 % säger inte så mycket. Det borde vara mycket enklare för en familj med två höginkomsttagare utan barn att spara 80 % av sin inkomst än det är för en trebarnsfamilj där den ena föräldern är föräldraledig från en deltidstjänst som restaurangbiträde och den andra arbetar som städare.

Jag har aldrig berättat vad jag tjänar här på bloggen och kommer inte göra det idag heller men jag brukar nämna att jag är väldigt nära medianinkomsttagaren och Fru AvL tjänar lite mer än jag. Det innebär att vi är väldigt nära normalfamiljen. Det handlar alltså inte nödvändigtvis om de stora inkomsterna utan det är lika viktigt (om inte ännu viktigare) med låga utgifter.

Bildkälla: ekonomifakta.se och att välja lycka


torsdag 12 juli 2018

Analys av Atlas Copco - Tankar om nuläget


Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jag känner att jag behöver samla mina tankar gällande Atlas Copco, hur jag skall tänka om bolaget framöver sedan Epiroc skiljdes av, vilka resultat jag tror bolaget kan generera och när det är dags att köpa fler aktier. Och om jag behöver samla mina tankar får du hänga med på resan.

Om man kikar i årsredovisningen för 2017 får man bland annat fram att -

Man omsätter 116 miljarder och har en vinstmarginal på nästan 21 % vilket ger en vinst på ungefär 24 miljarder kronor. Vinsten per aktie i hela bolaget för 2017 var 13,68 kr.


Man får också reda på att Epiroc omsatte nära 30 miljarder kronor och hade en marginal runt 20 % vilket i min värld gör det ganska enkelt. Plocka bort 26 % av Atlas Copco så har du det som är kvar.

Ingenting är så enkelt men kikar man på sammansättningen av det kvarvarande bolaget borde det kunna växa ungefär lika fort som gruvdelen. Kanske till och med lite fortare. Avkastning på sysselsatt kapital och eget kapital kan bli hög nu när kapitalstrukturen finslipats och vinstmarginalerna är riktigt höga tack vare högkonjunktur och dopad valuta.

Allt som allt tror jag nog att vi kan se ett Atlas efter delningen som omsätter 85 miljarder med en vinst på 17 miljarder vilket borde ge en vinst per aktie runt 11 kronor. Detta är 2017 års siffror.

Nu ligger det i korten att orderingången är hög så omsättningen kommer förmodligen öka ganska mycket det närmaste året och vinsten borde kunna hänga med. Jag tror det är långt ifrån osannolikt att en 15 %-ig ökning på både översta och understa raden är högst rimlig men jag tror inte det kommer fortsätta så i oändligheten.

Men låt oss anta att 2018 blir 15 % bättre än 2017. I det läget skulle vi få ett Atlas som 2018 omsätter 97-100 miljarder med en vinst på 19-20 miljarder kronor. Det översätts till ungefär 13,8 kronor/aktie i vinst vilket innebär att vinsten per aktie ökar ganska fort. Med dagens aktiekurs på B-aktien på runt 225 kronor ger det ett p/e på ungefär 16,5. Det är inget fynd men det är ganska nära 10-års genomsnittet på 16,9 och bra mycket bättre än 19,9 vilket är 5-års genomsnittet.

Ser man på första kvartalsrapporten för 2018 redovisar man en fortsatt ökande rörelsemarginal och man är nu uppe på 22 % även om omsättningen inte ökade i riktigt lika hög takt som jag antagit ovan men det är med sådana justeringar det blir mumma (och farligt eftersom det blir lite fånigt att köpa aktier baserat på exceptionella siffror). Med 2 % högre marginal även om omsättningen landar på 97 miljarder och inte jämnt hundra har vi en vinst på 21,34 miljarder kronor eller 17,35 kr/aktie vilket innebär en ökning med nästan 60 % jämfört med 2017. Osannolikt men lockande att räkna på för det skulle också innebära att ett av Sveriges mest högkvalitativa industribolag handlas till knappa 13 i p/e.



Rimlighet

Jag tror att vi kommer landa någonstans mitt emellan 13 kr och 17 kr i vinst per aktie för 2018 men låt oss räkna på 14 kronor för att det skall bli något sånär rimliga antaganden. De senaste fem åren har utdelningsökningen i Atlas legat runt 5 % och man strävar efter att dela ut ca 50 % av resultatet. för 2017 delade man ut 7 kronor och en ökning om 5 % skulle ge 7,35 kronor och innebära en utdelningsandel om 52,5 %. Jag tror verkligen inte det är omöjligt att anta den typen av utveckling och jag tror nog att vi kommer se en 5 %-ig utdelningshöjning även om resultatet per aktie blir så lågt som 12 kr. Jag tror tyvärr inte på att man höjer så mycket mer än 5-7 % oavsett om man gör rekordvinst eller inte för man skall klara sig även i sämre tider men låt oss titta på det hela då.

7,35 kr i utdelning innebär en direktavkastning på 3,25 % och det tioåriga genomsnittet ligger runt 3,4 %. Räknar man dessutom in att man med jämna mellanrum får en liten bonus blir det ännu mer aptitligt.

Summering

Man kan bolla runt de här siffrorna hur länge som helst men jag landar i att jag tror att vi nästa år kommer få en utdelning på 7,35 kr/aktie och att det innebär en direktavkastning 3,25 %. Jag förväntar mig att Atlas kan öka omsättning och vinst i enlighet med sina mål vilket är 8 % om året i genomsnitt över en konjunkturcykel vilket i förlängningen skulle innebära att utdelningen kan öka med 8 %.

Petar man in den typen av siffror i en diskonteringsmodell och utöver det tar hänsyn till att aktien idag handlas till rimliga nivåer även om det är rekordvinster så börjar aktien helt enkelt bli angenämt prissatt igen.

När det finns utrymme i min ekonomi kan det vara aktuellt att öka i Atlas Copco men för att det skall finnas en liten säkerhetsmarginal vill jag nog ändå se att den handlas närmare 200 kr/st innan jag köper massor. Man skall också vara medveten om att jag ämnar öka en del i Investor så länge aktien pendlar runt 350 kr eller lägre och där ingår en rejäl portion Atlas också vilket gör att jag får vara lite försiktig.

Har du några tankar som kan bidra i frågan om Atlas Copco?


Mina tankar om Epiroc publicerades för ett litet tag sedan.


Bildkälla: atlascopcosweden.com och freeimages.com

torsdag 5 juli 2018

Avkastning över tid

Jag har sparat mer eller mindre regelbundet under en ganska lång tid men det var först 2012-2013 som sparandet tog riktig fart. Det var också vid den tidpunkten jag tog ett riktigt grepp över min kunskap, strategi  och förmåga.

Innan dess hade jag sparat lite sporadiskt. Jag hade ett månadssparande på några hundringar och ibland satte jag in mer. Allt gick in i dåligt valda aktiefonder och jag hade egentligen inget mål eller mening med pengarna utan det är ju bara bra att spara för det vet man sedan barnsben.


När jag tillslut tog ett rejält tag om mitt ekonomiska liv innebar det en rejäl förändring där jag aktivt började spara. I familjen såg vi över våra kostnader och vi formulerade våra önskemål inför framtiden. Från att ha sparat några hundringar i månaden började vi spara en substantiell del av vår inkomst även om det i början inte var så mycket eftersom vi båda pluggade.

När sedan hustrun blev klar i skolan och fick jobb började det hända grejer och runt 2015 fick jag den briljanta iden att jag skulle börja skriva om ekonomi i syfte att plita ned min strategi och vår utveckling.

Det dröjde till slutet av 2015 innan jag tog mig i kragen och började skriva och det var i skiftet 2015/2016 som jag på allvar började föra bok över sparande och utveckling. Innan detta trodde jag att min nätbank kunde hålla koll på detta åt mig och att det räckte så men båda antagandena var fel varför jag satte igång och fiddlade med Excel. Jisses vilket Excelark det har blivit och ändå är det många delar som säkert hade kunnat förbättras och förtydligas.

En sak som jag spånade på häromdagen var att jag aldrig visat upp kapitalets utveckling. Jag är ju lite blyg av mig så det presenteras inga direkta summor här på bloggen och det är nog en av de bidragande orsakerna till att jag inte visat upp utvecklingen i grafisk form. Jag har med den procentuella utvecklingen varje månad men det finns ingen längre tidsstudie och det visar inte hur långt jag kommit men jag plitade ihop ett litet diagram i min gamla Excel 2010 och presto


Vad vi ser är att jag i januari 2016 hade en slant sparat som fick fungera som ingångsvärde och det blå fältet är förmögenhetens utveckling under dessa två och ett halvt åren sedan jag började skriva. Den röda remsan är portföljens avkastning.

Det ser lite futtigt ut med avkastning men det kan ju ha att göra med att vi började med en slant i portföljen. Om vi drar ned startpunkten till noll ser det ut som nedan.



Då syns det också tydligare att, men inte helt solklart, att avkastningen i dagsläget utgör ungefär 30 % av portföljvärdet.

Ibland är det kul att gå tillbaka och försöka synliggöra sin utveckling på väg mot målet. Med lite tur kan jag lyckas göra det till ett mer stående inslag att redovisa hur det faktiskt går. Vi får väl se...


Bildkälla: freeimages.com och att välja lycka

torsdag 28 juni 2018

Hur lång tid tar det att bli ekonomiskt fri?

Det är ganska vanligt att jag skriver saker som om de underliggande teserna är fullständigt självklara för alla andra men det behöver givetvis inte vara så.

När jag beskriver ränta-på-ränta inser jag att det är svårt att greppa effektens storhet och förmåga på lång sikt om man inte har det i bildform framför sig. Även då kan det vara svårt.

En annan sak jag förutsätter är att alla förstår hur mycket pengar man behöver investera för att kunna täcka sina kostnader med det potentiella kassaflödet från portföljen. Givetvis vet inte alla detta och när jag pratar med intresserade vänner skulle jag lika gärna kunna byta språk när jag försöker förklara det hela.

En av mina favoritförklaringar till hur mycket pengar man kan behöva kommer från den amerikanske bloggaren Mr Money Mustache. Här beskriver han den simpla mattematiken bakom ekonomisk frihet och här den så kallade 4 % regeln. Man kan också titta på den kalkylator han använt för att visa nedanstående bild genom att klicka på den här länken.


Det hela går ut på några ganska grundläggande antaganden.

1: Hur stora inkomster har du och
2: Hur stora kostnader har du

Med dessa två summor kan du enkelt beräkna hur stor sparkvot du har. Får du netto efter skatt in 20.000 kr och du har kostnader för att driva runt ditt liv som uppgår till 15.000 kr har du en sparkvot på 25 % ((20.000-15.000)/20.000).

För att kalkylen skall hålla gäller att man får 5 % avkastning på sparpengarna och att man aldrig förändrar sin sparkvot. Med de antagandena kan man snabbt konstatera att det skulle ta 32 år innan portföljen täcker utgifterna givet en sparkvot på 25 %.

4% regeln

Ett annat sätt att räkna på det hela är 4 % regeln. Regeln grundar sig i den så kallade Trinity studien där forskare bekräftade att man under en normal pensionstid (30 år) kunde dränera portföljen på 4 % av kapitalets värde inflationsjusterat utan att helt tömma reserverna innan perioden var slut.

Studien gjordes på amerikanska förhållanden men har senare kompletterats med andra marknader.

Det studien säger är att om man kan leva på 4 % av det portföljvärde man hade vid pensioneringens start uppräknat för inflation kommer man klara sig genom kriser och uppgångar. Dock har det diskuterats ganska friskt gällande huruvida detta fungerar nu, hur det fungerar i Sverige, hur det fungerar givet att pensionsperioden är längre än 30 år (dvs om man lever längre eller slutar jobba tidigare) och en rad andra frågor.

Mitt svar på allt detta är att den svenska börsen har avkastat genomsnittligt bättre än den amerikanska i nästan alla perioder så det torde vara lugnt. Dessutom, och det här är viktigt, förutsätter studien att vi konsumerar exakt lika mycket alltid, oavsett yttre förutsättningar samt att vi aldrig skulle tjäna en krona mer.

I Sverige har vi ett pensionssystem. Vi kanske inte kan förlita oss på att det skall hålla oss under vingarna när vi blir gamla men lite pengar borde vi få. Vi har en hygglig arbetsmarknad och även om jag håller mig borta från arbetsmarknaden i 10 år och inte längre kan arbeta med lika avancerade uppgifter borde jag kunna skaka fram någon form av inkomst om allt skulle skita sig. Sist men inte minst är det ren idioti att anta att den som lever på den här typen av inkomst tvångsmässigt skulle bränna 1500 liter drivmedel om året, äta för 2000 kr per månad och ringa 76,8 mobiltelefonsamtal i månaden.

Min poäng är att våra liv inte är statiska och om tidningarna skriker ut att världen rämnar kanske det är möjligt att dra ned lite på sin konsumtion tills Aftonbladets journalister har lugnat sig lite.

Beräkningsexempel

Vad innebär det här i praktiken då?

Givetvis beror det på vilka konsumtionsmönster du har men låt oss anta att man som normalinkomsttagare får in 20.000 kr efter skatt. Om man då klarar av att spara 5.000 kr skulle det innebära att man konsumerar 15.000 kr/månad och det är således grundnivån vi utgår från.

Portföljen måste alltså generera 15.000 kronor i månaden för att du skall kunna täcka dina kostnader.

//I resonemanget om inflationsjustering antar man att du nästa år skall leva på samma ekonomiska nivå som året innan men tack vare att allt är lite dyrare behöver du få ut några kronor extra och det skall då portföljen klara i evig tid//

För att 4 % skall bli 15.000 kr/månad behöver man en portfölj värd 4,5 miljoner kronor vid periodens ingång.

Det är här vi kommer till möjligheterna som står till buds.

Om du sparar 5.000 kr/månad och lyckas generera de 12 % som den svenska börsen gett i genomsnitt under mycket lång tid kommer du ha dina 4,5 miljoner efter ungefär 21 år.

Tycker du att det är för lång tid?

Du har då möjlighet att snåla för att kunna spara mer och/eller skaffa ett extraknäck för att få in mer pengar som du kan spara. Fördelen med att få ned sina utgifter är att det också behövs mindre pengar för att täcka utgifterna.

Antag att du sänker dina kostnader till 12000 kr/mån. Då behöver du en portfölj på 3,6 miljoner istället. Du har nu också möjlighet att spara 7.000 kr/mån vilket skulle innebära att du kan skaka fram de där 3,6 miljonerna på lite drygt 16 år.

Diskussion

Ja fast vem vill leva hela livet på 12.000 kr/månad?

Kanske ingen men låt oss för ett ögonblick anta att du skulle få 12.000 kr/månad oavsett arbetsinsats. Hade du då valt att sätta dig på rumpan och pilla navelludd hela dagarna?

Förmodligen inte och det är väl däri den sanna tjusningen ligger.

När min portfölj täcker mina baskostnader kommer jag sannolikt fortsätta tjäna pengar men förmodligen inte i samma utsträckning som nu. Om jag bara behöver arbeta tillräckligt för att sätta guldkant på tillvaron hade jag aldrig någonsin arbetat heltid, oavsett hur bra jag hade det på jobbet.

Med samma antagande som ovan skulle en halvtidstjänst innebära 10.000 kr/månad och eftersom alla kostnader är täckta skulle pengarna bara behöva täcka nöjen. Man får ganska mycket roligt för 10.000 kronor i månaden.

Låt oss ta det ett steg längre. Du jobbar ett år till och är rigid i ditt sparande. Istället för 3,524,183 kr i teoretiskt portföljvärde efter 16 år skulle du då istället ha några tusenlappar mer än 4 miljoner år 17.

Ränta-på-ränta och de där 84.000 kronorna i sparande har på ett år gett 479.000 kronor.

Det innebär att du antingen kan använda drygt 13.300 kronor i månaden i konsumtion eller så kan du fortsätta leva på 12.000 kr/månad men när du vill göra någonting speciellt kan du ta lite av den extra halvmiljonen du skakade ihop det där sista året.

Bäst av allt är att om du väljer att ha en halvmiljon i nöjeskassa och inte använder allt det första året bidrar den till att öka din framtida välfärd ytterligare vilket innebär att du sakta men säkert kommer att kunna höja dina kostnader samtidigt som du kan unna dig massor av kul under lång tid framöver.

Slutsats

Vad man än väljer kan man vara förvissad om att ett portföljvärde 25 gånger större än de årliga kostnaderna kommer innebära en enorm frihet för den som så önskar.

Man kan också veta att små kostnader gör det enklare att nå målet och efter det kan man bygga säkerhetsmarginal och nöjeskassa på olika, valfria sätt.

Sist men inte minst skall man vara medveten om att det inte finns några garantier för framtiden men med lite flexibilitet borde de flesta svenskar kunna bygga ett lite enklare liv givet att man förstår den relativt enkla matematiken ovan.

Lycka till


Bildkälla: mrmoneymustache.com

tisdag 19 juni 2018

Läsarfråga - Vad tycker du om den här fondportföljen

Jag får ibland frågor där frågeställaren vill att jag tar ställning till en specifik portföljsammansättning eller en specifik investering och jag försöker låta bli att ge den typen av direkta råd eftersom jag inte anser att det är min plats och det är dessutom farligt för mig och frågeställaren eftersom det finns så mycket mer i djupet av en sådan fråga att ta hänsyn till.



Med det sagt måste jag ta upp en fråga jag fick för ett tag sedan där frågeställaren ville att jag skulle titta på en fondportfölj. Personen sparar baserat på råd mottagna från en finansiellt kunnig och insatt vän till familjen. Rådgivaren arbetar inte på SEB men frågeställaren använder SEB till alla sina bankärenden.


Det här är listan över fonder jag fick i uppgift att analysera. Min spontana reaktion är - Herre min skapare; vem i helvete föreslår en sådan lista?

Låt oss ta en bild till bara för att göra det hela lite tydligare innan jag börjar berätta vad jag tycker.


Det enda jag gjort är att sortera dem lite och letat fram vad fonderna kostar. Jag har ingen aning om portföljvikter eller sparvolymer men rent generellt kan vi börja med att lista ut vad vi har att göra med här.

Den första fonden är en svindyr hedgefond som presterat kasst. Därefter följer ett gäng vettiga indexfonder som verkar vara ungefär det bästa SEB erbjuder. Därefter kommer ett antal fonder med syfte att få tillgång till lite mer exotiska marknader och sist men inte minst har vi fyra, ni hörde rätt, FYRA räntefonder. Till räntefondernas försvar kan man konstatera att det är en blandning av långa och korta räntor med spridning över världen vilket gör att det där förmodligen är ett försök att skapa en bred och balanserad ränteportfölj.

En sak jag faktiskt vet om portföljinnehavaren är att hen är fullständigt novis på området och gör bara som hen blir tillsagd.

Min analys

Det är en välbalanserad portfölj givet att vikterna är rimliga så jag skulle säga att det är ett gott försök att skapa en välbalanserad och heltäckande portfölj med en rimlig chans till avkastning samtidigt som man håller nere risken. Det jag tror är problemet är att SEB erbjuder ett begränsat fondutbud. Skulle det vara så att du är kund till SEB får du gärna verifiera eller dementera mitt antagande.

Det som plågar mig med det här upplägget är att det är svindyrt och skitkomplicerat. Jag har vid tillfälle skrivit en handfast guide till ett enkelt sparande för den som vill starta. Den består i huvudsak av några enkla steg.

1: Starta ett konto hos en nätmäklare. Det borde inte ta dig mer än 5 minuter och det ger dig tillgång till tusentals fonder av alla de slag.

2: Sätt i ordning ett autogiro som drar pengar direkt vid löningen. Det är också skitlätt och lägger på ytterligare 2 minuter. Se till att sparandet går in på ett ISK-konto.

3: Välj fonder. Detta steg är egentligen integrerat i steg två men låt oss kika på det som ett separat steg.

Skall en sparnovis ha en chans att förstå vad som händer behöver det vara lätt och för att personen inte skall bli lurad behöver det vara billigt och så bra som möjligt. Därför tycker jag att det räcker med ett par-tre fonder. En globalfond exv Swedbank Robur Access Global och en fond med riktigt hög tillväxtpotential exv Tundra Sustainable Frontier Fund. Det är allt som behövs för jag tycker att man kan ha den eventuella räntedelen av portföljen på ett vanligt sparkonto med så hög ränta man kan få. Vill man kan man öka på sverigedelen av portföljen genom att välja en svensk indexfond exv SPP aktiefond Sverige A.

Allt beror givetvis på ambition och sparhorisont men de här pengarna skall växa i 30-40 år och då tycker jag att man med fördel kan köra 60 % globalfond, 20 % Sverige, 10 % tillväxt och 10 % ränta.

Svårare än så behöver det inte vara.

4: Sluta aldrig spara

Klart

Slutsats

För oss som tycker att det här är skitkul är det kanske av intresse att göra det svårare än det måste vara men för någon som bara vill spara pengar för att trygga sin framtid är det vettigt att göra det lätt.

Ovanstående portföljförslag behöver du aldrig justera men om du vill kan du en gång om året se till att andelarna fortfarande är de samma och är de inte det längre är det bara att sälja några fondandelar där andelen ökat och köpa där det är lite lite.

5-10 år innan du behöver pengarna kan det vara aktuellt att justera så att en större del blir ränta och en mindre del blir de övriga fonderna för att minska svängningarna lite och det är allt du behöver fundera på.


Bildkälla: freeimages.com och att välja lycka

lördag 9 juni 2018

Whiskas - Om pensionären själv får välja

Jag såg en bloggkommentar där man konstaterade att svenska pensionssystemet är så dåligt att de fattigaste pensionärerna inte har råd med vanlig mat utan de tvingas äta kattmat. Det fick mig att googla lite och jag hittade lite olika artiklar med anekdotisk bevisföring om folk som känner sig tvingade att äta kattmat för att de inte har råd att äta människoföda.

Detta fick mig att fundera. Inte över ersättningsnivån till pensionärerna utan snarare huruvida det är billigare med kattmat än människomat. Ytterligare googling inträffade och jag kunde ganska snabbt konstatera att det är relativt sällan finns vettiga innehållsförteckningar på kattmat när man letar på nätet.



Jag vet givetvis inte heller vad man väljer att äta, torrfoder eller blötmat men låt oss för ett ögonblick fundera över näringsvärdet ett ögonblick. Det lilla jag hittat är att blötmat ligger någonstans mellan 100-150 Kcal/100g och torrfoder ligger ungefär 3 ggr högre. Torrfoder kan du hitta för ungefär 15 kr/kg och blötmat för 10 kr/kg.

Låt oss sjuka ut lite här och räkna lite på det. Man borde kunna gå runt på 1700-2000 kcal per dag även om man är relativt aktiv vilket skulle innebära att man behöver 1,6 kg blötmat eller 600 g torrfoder per dag för att överleva. Det skulle innebära att man lägger 16 kr respektive 9 kr per dag på mat om man uteslutande äter kattmat.

Humanvarianten skulle kunna innebära havregrynsgröt med lite mjölk och äppelmos till frukost och kvällsmål. Till lunch kanske man väljer att äta en linssoppa och ett par skivor hembakt bröd med bordsmargarin och till middag tycker jag vi lyxar till det och äter köttfärssås och spagetti.


Kostnaderna är beräknade utifrån vad jag lägger på råvaror när det är rimligt billigt på exempelvis Willys. Givetvis går det utmärkt att laga billigare mat än så här men det skulle kunna vara en rimlig tanke. Man kan också tänka sig att man vill ha lite variation i sitt liv men tittar vi på Micke på Sparo klarar han sig på 600 kr/månad och det blir ju ungefär 20 kr/dag så det behövs inga fantasisummor för att klara sig ganska bra när det kommer till mat.

Skillnaden skulle alltså bli, givet att du endast äter torrfoder, 5,50 kr/dag eller 165 kr/månad att äta vanlig mat jämfört med kattmat. Nog för att man kan ha små marginaler i sin ekonomi men 165 kr i månaden kan man skaka fram genom att gå en lång promenad varje dag där man hittar ett par pantburkar och när man kommer hem gör man ett par enkätundersökningar för något panelbolag.

Ett annat sätt att lösa det hade ju kunnat vara att vara förutseende för det hade bara krävts ett månadssparande på 8 kr/månad med 10 % avkastning under ett yrkesliv för att ha en portfölj värd 50.000 kr vilken med 4%-regeln kan generera 165 kr/månad extra. Den som ärligt kan säga att hen inte under några omständigheter hade kunnat spara, i genomsnitt, en tia i månaden fram till pensionen (i Sverige) har haft ett långt tuffare liv än jag kan föreställa mig.

Summering

Det här skall absolut inte ses som att jag klankar ned på människor som har det svårt för jag vet alldeles för väl hur det kan vara. Det här är mer en räkneövning som beskriver det absurda i att föreställa sig att man "måste" äta kattmat när man blir gammal för att man inte har råd med vanlig mat.

Jag föreställer mig nämligen att det oftast finns mängder av andra områden man kan spara på framför maten. När jag levde på a-kassa ett år i min ungdom och fick 6000 kr före skatt bodde jag själv i en tvåa på 68 kvm, hade bil på en inomhusgarageplats, jag hade tv med kabelabonnemang och dator med bredband, både mobil och fast hemtelefon samt att jag rökte. Det fanns jävligt många saker jag kunde avvara men jag valde att äta ganska spartanskt för jag prioriterade andra saker. Jag valde.

För all del var ovanstående under en begränsad tid men det visar ett mönster som jag gissar finns hos ganska många som hävdar att de har dåligt ställt. Det är heller inte den enda perioden av mitt liv då jag valt att prioritera andra saker framför framtida rikedom och trygghet.


Bildkälla: mathem.se och att välja lycka