Gott nytt år

Jag brukar skriva en kortfattad summering för det gångna året som publiceras såhär på nyårsdagen när det bara är några timmar kvar tills gästerna kommer men jag funderade länge på att skippa det i år.

Klart att jag vill önska alla ett gott nytt år men att summera 2022 med krig, elkris, börsnedgång och massa annan skit samtidigt som familjen AvL har haft ett år av sorger och sjukdomar och den ena bajsmackan efter den andra; kändes inte särdeles lockande.

Men det är inte syftet med bloggen. Syftet är att vända mitt mörka sinne till att se det positiva.

Och det går att vända på det mesta.

Kriget i Ukraina innebar att vi fick lära känna ett par väldigt trevliga Ukrainare. Det skenande priset på el har inneburit en medvetenhet som inneburit att vi har effektiviserat vårt hem för att förbruka 40-50 % mindre el än det som förbrukades när vi flyttade hit.

Att det uppdrag jag arbetat i sedan pandemins start på allvar började demonteras och det började bli riktigt otrevligt bakom kulisserna när hundratals människor slogs för att få behålla jobben; det gav mig en knuff att gå tillbaka till min ursprungliga tjänst. Ett arbete jag är väldigt bra på och där jag är uppskattad av chefer och medarbetare. Ett arbete där det finns utrymme för mig att må bra om jag bara väljer den vägen.

Alla dessa sjukdomstillfällen när våra små har sprungit omkring här hemma, skrikit och snorat och skapat ett fullständigt kaos har också gett väldigt många möjligheter till gos. Mysiga filmkvällar, bullbak, kurra gömma lek, skattjakter, blåbärsplockning, kojbyggen och massor av andra saker vi förmodligen inte haft tid och ork till annars.

2022 kommer gå till historien som ett riktigt skitår för herr AvL. Både den psykiska och den fysiska hälsan är riktigt nedtryckta men när jag nu sitter här och tvingar mig att titta tillbaka på det positiva ser jag ändå ganska många saker.

Jag var tvungen att lämna sommarfesten tidigt för att jag knappt kunde andas eftersom min astmamedicin inte hjälpte men fram tills dess var det en av de trevligaste tillställningarna på flera år. 

Jag har lämnat tre år av karriär och slit bakom mig utan särdeles mycket att visa för det men efter två år med en chef som tycker att sociala tillställningar är slöseri med tid fick jag tillbaka den chef som rekryterade mig för fyra år sedan. Vi gick i höstas ut och käkade middag, som vänner.

Att välja att lämna det dåliga bakom mig, fokusera på det positiva och våga drömma om en bättre framtid är svårt just nu men jag är egentligen helt övertygad om att 2023 kommer bli ett bättre år.

Jag kan välja att se tillbaka på 2022 med glädje och lycka. Familjen har inga allvarliga sjukdomar. Vi har en god och stabil ekonomi. Vi har vänner och familj som bryr sig om oss. Vi har ett underbart hem och en fantastisk närmiljö.

Det är fantastiska förutsättningar för livet framöver så när de sista skälvande minuterna av 2022 tickar förbi kramar jag om min familj och tänker på allt kul vi skall uppleva nästa år.

Jag hoppas ditt 2023 blir fantastiskt.

Gott nytt år!

Kylan visar att man inte städat

Det kanske är nu man skall börja med en sådan där triggervarning. Jag har nätt och jämnt förstått det konceptet men jag tror att det handlar om att friskriva sig från ansvar när man riskerar att störa eller stöta känsliga läsare.

Så om du inte gillar spindlar kan du ju skippa det här inlägget då.

Med det sagt satte jag mig vid köksbordet häromdagen med en kopp rykande kaffe och tittade ut på det snöiga landskapet.

Det senaste dygnets temperatur hade skiftat rejält och nu var det riktigt kallt igen.

Vi bor ganska nära en sjö och det är väldigt gott om mygg och knott här (inte på vintern men ni fattar). Med alla dessa mygg och knott och andra små flygkryp kommer också deras jägare och omgivningen är full av spindlar i olika storlekar.

Det kan onekligen vara rätt störande att vandra in i ett kletigt spindelnät när man skall gå ut på altanen en ljummen sommarmorgon men i övrigt stör de sällan.

Nu när jag tittade ut syntes det tydligt vilken påverkan spindlarna har på vår närmiljö. Det är inte så himla många som regelmässigt går och borstar husväggarna så i hela området glittrade stora, fina spindelnät fulla av frost.

Man får tycka vad man vill men jag blig uppfylld av förundran när jag ser naturens skönhet i sådan detalj. Speciellt när jag slipper ta del av den på närmare håll än genom min fönsterruta :-)

Jag har en inneboende rastlöshet som gör det svårt att stanna upp och njuta av de små, vardagliga ögonblicken men just idag tar jag fem minuter till vid frukostbordet och bara drömmer mig bort.

God Jul

I år blir det ett mycket kortare julinlägg än vanligt där min enda önskan är att du får en glad och trevlig jul oavsett hur du väljer att spendera den.

God Jul

Billigt nödljus

När jag var liten hade pappa ett par stormlyktor som ganska ofta lyste upp hemmet. Jag minns inte, men jag gissar att anledningen till att de användes var att elen svajade betydligt mer för fyrtio år sedan än den gör idag.

Jag vill också minnas att pappa friluftade en del och då hade han nog också med sig en sån lampa.

För ett tag sedan såg jag en film på Youtube med en gubbe som gjorde oljelampor av lite ståltråd, en kopparplåt/kopparrör och en glasmugg med handtag. Han hade också en köpt veke.

Valet av bränsle var lampolja vilket är en paraffinbaserad produkt vilket då är fossilt bränsle. Fördelarna där skulle jag säga är att det är ett mycket säkert och lättantändligt bränsle som håller väldigt länge. Det ger också en klar låga och sotar ganska lite.

Nackdelarna är att det är dyrt och fossilt och förmodligen inte helt hälsosamt att andas in vid förbränning.

Så jag började fundera lite på om man måste använda en petroleumprodukt. När jag hade funderat lite på det funderade jag på om man var tvungen att ha ett kopparrör och ståltråd och ett särskilt glas.

Självklart är det smidigt att ha rimligt stabila behållare och material ifall man förbereder en eller flera ljuskällor för den händelse att man behöver ett nödljus. 

Men vad gör man om man inte är förberedd då?

För visst är det säkert ännu smidigare att ha en hel bunta batteridrivna LED-Lanternor hemma. Dessa har kapaciteten att ge mycket ljus, stabilt och i stort sett utan brandrisk.

Men om man inte är förberedd då?

Ja jag funderade en stund, googlade litegrann och hittade en produkt som använde vegetabilisk olja. När jag sedan forskade lite till konstaterade jag ganska snabbt att ljusförutsättningarna och förbränningsegenskaperna har ganska mycket att göra med bränslets viskositet och inte med så mycket annat egentligen. Kapilärkraften i veken spelar roll men avgörs till stor del av bränslets viskositet.

En lättflytande olja är lättare för en veke att suga upp varför det är lättare att göra ljus av.

Men energiinnehållet i rapsolja och paraffinolja är snarlikt så de borde brinna ungefär lika länge.

Jag bestämde mig för att testa och började rota lite i soporna.

På bilden ovan ser ni resultatet. En liten skål med en matsked rapsolja i. Blister i aluminium från en förbrukad karta medicin och en bit trasig strumpa.

Med det där hade jag ljus i ett par timmar tills hustrun kom hem och släckte det för att hon tyckte det var fult.

Med en liten tång var det lätt att justera lågans storlek, man fick god ljusförmåga och ljuset sotade väldigt lite. Det enda är väl att det tar aningen längre tid för veken att tändas men det var också allt.

Som nödljus måste jag säga att jag är mycket nöjd. 

En handfull små skålar, lite aluminiumfolie eller annat skräp, en gammal strumpa och några deciliter matolja så har man ett vettigt ljus om elen sviker.

Det är bra att veta.

(Jag hittade tillslut också en film från Experimentarkivet.se där man gör ett ljus av en apelsin och en matsked matolja så det kan bli ännu enklare och detta är säkert saker som de flesta lågstadieelever redan vet om men jag hade hunnit glömma av.)

Saffranssmörkola

För några veckor sedan skrev jag en liten text om saffran och olika kvaliteter av saffran.

Då kom jag fram till att det är osannolikt att jag gör saker där kvaliteten spelar särdeles stor roll.

För min del finns det några ställen då jag tycker att det faktiskt kan vara motiverat att lägga på några kronor för att få lite högre kvalitet och det är i de tillfällena då saffran skall vara den framträdande smaken och behandlingen av kryddan är minimal.

Exempel på sådana saker är en kall fisksås eller saffransmajonnäs. Glass, chokladpraliner och andra typer av godis är också sådana saker där jag kan anse att det spelar stor roll.

För ett tag sedan gjorde vi smörkola här hemma och det är en pryl som klarar av att ta väldigt många olika smaksättningar.

Smörkola

100 g smör
3 dl socker
2 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
smaksättning

Koka till 125 grader. Häll upp i form och låt stelna.

Ovan har du ett mycket enkelt grundrecept och du kan smaksätta kolan med många olika saker.

Häll i lite kakao i smeten så får du en chokladkola. Lite whisky eller rom ger en god smak av destillatet. Lite chili eller havssalt, ingefära eller kanel är också toppen. Vanilj är en klassiker.

Ett alternativ är att krydda med lite saffran efter att blandningen har svalnat lite. På det viset kommer man få ut mycket saffransmak utan att påverka kryddan särdeles mycket. 

Man kan sedan knåda kolan för att ytterligare inkorporera kryddan i hela kolan.

Ett annat alternativ är att göra ett starkt saffranste där man låter kryddan dra i en matsked vatten och sedan hälla ner vattnet i kolan innan den hinner stelna helt.

Vad gör du för julgodis?

Är detta normalt?

 I skrivandets stund har jag precis avslutat en högljudd och föga rofylld måltid tillsammans med min familj. De höga ljuden härstammar från mina trötta och missnöjda barn.

Den yngsta dottern börjar bli märkbart förkyld vilket sannolikt inte bidrar positivt till stämningen.

Och det är nu jag har svårt att se glädjen i min vardag. Du får jättegärna hjälpa mig.

Sedan vår semester tog slut efter första veckan i augusti och barnen gick tillbaka till förskolan kan jag med lätthet räkna på ena handens fingrar det antal dagar då hela familjen varit friska samtidigt.

Den innevarande förkylningen uppkom märkbart när dottern hade fått behålla sin senaste måltid i 27 timmar sedan senaste kräkningen i den föregående magsjukeepisoden. När vi passerat 48-timmars gränsen konstaterades att stackarn har öroninflammation och några timmar senare kräktes hon igen så vi har allt samtidigt.

Inte familjen AvL

Under hösten har vi haft, om jag minns rätt, 3 eller 4 episoder av magsjuka, öroninflammation,  vattkoppor, covid och en lång, lång rad av förkylningar. Jag vill minnas att vi också hade någon annan form av koppor, förmodligen svinkoppor eller höstblåsor och när vi inte varit säkra på om barnet varit förkylt så kan det bara ha varit oförklarlig hög feber i en handfull dagar.

De senaste ca 120 dagarna har alltså någon av oss fyra, eller alla, varit sjuk minst 115 av dem.

Jag vet att statistiskt sett skall barn uppleva runt 12 förkylningar per år tills de är ungefär 10 år gamla och det är bara förkylningar det.

Men är det här verkligen normalt?

Nu är vi för all del fyra personer i familjen men är verkligen 96 % sjukdom normalt?

En sak är jag i alla fall mycket glad för och det är att jag har ett arbete där jag har så höga frihetsgrader att det inte påverkar så himla mycket att vi kontinuerligt är sjuka på det här viset.

Jag är också ganska nöjd över att vi har det socialförsäkringssystem vi har och att vi får den sjukvård vi behöver.

Vad jag däremot har svårt att vara lycklig över är den ökande bördan av sjuka barn i kombination med allt annat som utgör livet.

Hur har du det?

Varm choklad

Det finns få saker som är så mysigt som en kopp varm choklad när det är kallt och snöigt och kanske mörkt ute. I alla fall i min värld.

Och det behöver inte vara så himla komplicerat heller.

Det viktiga är att man har en vettig choklad.

Jag har testat en rad olika kakaosorter och chokladsorter och det är självklart så att en bra, mörk choklad gör en fantastisk varm chokladdryck men till vardags räcker det med en hygglig kakao.

Familjen AvL har testat och konstaterat att de billigaste alternativen kakao på marknaden oftast håller så låg kvalitet att smaken blir undermålig. Ofta med starkt brända toner eller en alldeles för hög bitterhet för vår smak.

Nog om det.

Fazers kakao är fullt tillräcklig.

Bild: Godare.se

Ett par deciliter mjölk som värms i en kastrull där man vispar ned en matsked kakao och eventuellt några teskedar socker tills allt blir varmt och välblandat är ljuvligt.

Att krydda upp blandningen med kanel, vanilj, apelsin, stjärnanis eller nejlika beroende på tycke och smak är inte heller det en dålig start på ett mysigt äventyr.

Och om pappa får lov att vara ifred med en god bok är det inte omöjligt att det kan slinka i några droppar mörk rom och hela anrättningen kan med fördel få en klick fluffig vispad grädde på toppen.

En filt, en fåtölj, en bok och en kopp varm choklad.

Det är lycka det.

Tillfredsställelsen i att klara saker själv

Jag är ganska övertygad om att de flesta skulle kunna klara av det mesta de företog sig bara de ville och skaffade sig rätt förutsättningar.

Inte på sättet att alla kan bli precis vad de vill utan snarare att om man skaffar sig tillräckligt med utbildning och skaffar goda medhjälpare kan företagsstarten bli lyckad.

Om man läser några instruktionstexter, pratar med personalen i färghandeln och ser några klipp på Youtube borde man kunna måla en vägg även om man tror att man har tummen mitt i handen.

Och så vidare.

Jag har aldrig ansett mig vara händig men jag har inte tummen helt centrerad i handflatan heller.

Sedan vi flyttade till hus har jag dock fått möjlighet att öva betydligt mer på de mer hantverksmässiga aspekterna av livet.

I vardagen arbetar jag framför en dator och mina arbetsverktyg är hjärnan och datorn. Efter jobbet är det matlagning, disk, handling, städ, tvätt, leka med barnen, nattning osv. Vardag i en småbarnsfamilj helt enkelt.

Men ibland behöver det göras någonting, åtgärdas någonting, lagas någonting som innebär att jag får blanda tankearbete med kroppsarbete.

Det kan vara allt från att byta däck på bilen, renovera ett avlopp eller måla om i vardagsrummet.

Det är inte bara för att jag är sparsam som jag väljer att försöka mig på det mesta själv (Jag är man också och fullständigt övertygad om min egen förmåga 😀).

Jag tycker om att utmana mig själv i en trygg miljö samtidigt som jag får göra någonting med händerna.

Det är klart att man alltid kan kasta pengar på problemet och låta någon annan göra jobbet och ibland är det ett mer korrekt val. Men ofta ger det en ökad tillfredsställelse att inse att man klarar av att göra saker själv.

Förr om åren har jag exempelvis alltid lämnat ifrån mig jobbet att renovera cyklarna eftersom de är våra primära fordon och jag uppriktigt sagt varit rädd för att förstöra saker. Sabbar jag växlarna på fru AvLs cykel blir det sannolikt dyrt plus att det blir avsevärt knepigare för henne att ta sig till jobbet.

Men sedan vi flyttade vet jag inte riktigt var jag skall vända mig för att få cykeln fixad så för att det skulle bli gjort var det bara att ta på sig fixarhatten, googla lite och testa.

Jag kommer sannolikt aldrig mer betala ett par hundringar för att byta från sommar- till vinterdäck på cyklarna. Det var inte alls knepigt. Det krävde bara lite tid och att man hade sett någon göra det en gång.

Att rensa avloppet under diskhon är inte det roligaste som finns och bor man i hyresrätt kan man oftast ringa en fastighetsskötare som löser det åt en men att veta hur man skruvar loss ett vattenlås och rengör det är ett första steg mot att klara sig själv om det blir stopp i rören lördag kväll ett par timmar innan gästerna kommer.

 Jag kan varmt rekommendera att du testar att göra saker själv.

Saffran

Det börjar lacka mot jul och i Sverige innebär det bland annat saffran. 

Jag satt och funderade på det där med saffran. Det är en arbetsintensiv och ganska moraliskt ganska grå krydda från (i huvudsak) Iran. Priset brukar ligga på mellan 5000 kr/kg och upp mot 100 000 kr/kg (ibland mer).

Nu när det är baktider så funderar jag på vad prisskillnaderna beror på och om det finns en gyllene medelväg eller om man måste välja det dyraste alternativet?

Söksvaret när jag sökte på saffran

Bilden ovan visar prisspannet 22 kr/gram till 100 kr/gram.

Kvalitetsskillnaden är enorm men frågan är om det spelar någon roll?

Jag har haft förmånen att arbeta med riktigt fin saffran där det uteslutande är långsamt torkade, hela pistillmärken. Det ger en oerhört intensiv smak och doft som oftast är oslagbar.

Den typen av saffran används i mycket små mängder för att verkligen accentuera riktigt exklusiv matlagning och är förtjusande i exv glassar eller som tillbehör till milda rätter.

Även om det säkert skulle göra skillnad även i lussekatterna skulle jag personligen aldrig få för mig att använda den typen av saffran i bullbaket.

Vad är det då vi får när vi väljer den billigare varianten?

Den finaste saffranen odlas inom ett speciellt område och tas tillvara på ett speciellt sätt. Du kan fortfarande få det som är 100 % saffrankrokus men av väsentligt lägre kvalitet. Det måste inte vara utblandat med gurkmeja eller annat skräp för att bli billigt.

Men bara för att du väljer en påse mald saffran med 100 % saffran i betyder det tyvärr inte att du får 100 % saffran i den mening vi menar. Ofta får du med de gula stiften och ibland även andra delar av blomman.

Det är bara pistillmärkena som ger saffranssmaken, doften och färgen. Dvs inte resten av blomman så om man torkar fler delar så får man en billigare produkt.

Den typen av produkt går att urskilja när det är hel saffran man jobbar med men är mycket svårt när det är mald.

Det finns en rad andra vägar att gå för att göra slutprodukten billigare men på det hela taget spelar det mindre roll. Läs på paketen och köp 100 % saffran. Då kommer du får en produkt som i alla fall inte är utblandad med saker som inte är saffran.

Och då till den gyllene medelvägen

Jag vet inte om jag har någon sådan. Jag kan inte påstå att det jag bakar eller tillagar i mitt liv numera är så sofistikerat att jag kan avgöra om det är dyr eller billig saffran.

Den här veckan kan man köpa saffran på Lidl för 7,9 kr/0,5g. Jag har inte varit där och läst på förpackningen men även om det är ganska medioker saffran är jag helt övertygad om att det räcker för att barnen skall tycka att lussebullarna är goda.

Jag är ganska säker på att jag inte behöver någon saffran alls för att barnen skall svulla i sig alla bullar de kommer över och personligen tycker jag inte heller att det spelar så himla stor roll.

I de flesta maträtter jag tillagar finns det en rad andra smaker som bidrar till helheten och dessa smaker döljer oftast kvaliteten på saffranen.

Jag tenderar således att använde de billigare, malda sorterna och accepterar den väsentligt lägre kvaliteten men det är för mig ett medvetet val där jag bedömer att jag får ut det jag vill och behöver av den produkt jag köper.

Gör du också medvetna val?

De små valen

Jag fick nyligen ett mail från en kvinna som nyss hittat bloggen men blivit fångad av sidan "Om mig" där jag försöker beskriva själva grunden för att börja skriva den här bloggen och varför den heter just Att Välja Lycka.

Jag behöver nog snart fräscha upp den sidan men att göra medvetna val som leder mot en ökad lycka är lika väsentligt och viktigt nu som då. 

Det är dessutom någonting jag är fundamentalt dålig på och jag måste om och om igen påminna mig om att se glädjen i vardagen och se att det inte bara är de stora valen som är viktiga utan även de små.

Jag skriver mest om elavtal och att laga billig mat, att spara massa pengar och hur man tar hand om sina prylar. 

Men vem blir egentligen lycklig av det?

De stora valen är så kanske huruvida man skall/kan/bör skaffa familj. Kanske vilken utbildning och vilket jobb man skall ha och var/hur man skall bo. Man skulle kunna kasta in långsiktigt sparande här också eftersom det definierar vilka förutsättningar man kommer ha senare i livet.

Detta är viktiga val så klart och det är väldigt stor skillnad på ett liv utan barn kontra ett med barn. Att bo i Bankok är väsensskilt från Lilla Edet och det är ganska stor skillnad att arbeta som ekonomisk administratör på näringslivsavdelningen i Höör jämfört med att vara marknadsföringschef på Atlas Copco.

Alla dessa val får fundamental påverkan på ditt liv och din lycka.

Men även vilken frukost du väljer att bereda på morgonen kan avgöra vilken dag du får.

Det är stor skillnad på bacon och ägg, ett glas färskpressad juice och en kopp nybryggt, nymalet kaffe jämfört med två ostmackor, några vitaminkapslar och en kopp ljummet bryggkaffe.

Men inte bara den typen av fysiska val spelar roll.

Att välja att le mot folk du träffar när du tar din morgonpromenad jämfört med att stirra buttert på världen genom regndiset kommer göra stor skillnad.

Att se vabb som en möjlighet att umgås och lära känna barnen istället för att se det som ett hinder i vardagen.

Att välja att se glädjen i att hemmet blir rent och snyggt av att du städar jämfört med att välja att känna att vardagliga uppgifter som städning är det tråkigaste som finns.

Alla dessa små och stora val påverkar hur du mår och hur du upplever livet och inte minst hur andra uppfattar dig.

Jag tycker att de stora valen har fallit ut ganska bra i mitt liv. De små valen däremot är ett ständigt arbete och jag är inte fördisponerad att välja rätt utan för mig kräver det arbete och eftertanke att välja lycka.

Dags att påminna sig om vad som är viktigt i livet.

Snabbnudlar = Billig mat?

Jag blev för ett tag sedan påsprungen av en ung tjej som i hast skulle fylla kundkorgen med snabbnudlar.

När jag var runt tjugo "visste" jag att det var ungefär det billigaste man kunde äta. En eller två paket snabbnudlar och sen var man hemma.

Problemet som jag nu kan se är att det dels inte är billigt och dels är det inte en särdeles fullständig måltid.

Ett paket snabbnudlar kostar 4,5 kr på Willys. Det blir 52,94 kr/kg torrvikt. 85 g per paket borde bli ca 200 g färdigkokt nudel och utöver det får man ju en buljong också men den torde vara relativt kalorifattig.

En paket nudlar ger snabbt räknat 180 Kcal vilket är knappt 10 % av ett normalt dagsbehov.

För att få nudlarna till detta pris måste man köpa 10 paket så låt oss kika på vad man kan få för 45 kr.

1 kg spagetti kostar 11,90 kr.
12 buljongtärningar kostar 9,90 kr.
10 large ägg kostar 21,90 kr

Summa: 43,70 kr

För de återstående 1,30 kr kan du exempelvis gå till grönsakshyllan och hitta saker som säljs i lösvikt. Jag är ganska säker på att du kan få två champinjoner eller en liten gul lök, en vitlöksklyfta och några persiljekvistar till exempel.

För 4,5 kr per portion kan du således ta ovanstående och dela på tio.

Då får du en ramenskål med 5 dl buljong, ca 240 g kokt spagetti och ett stort kokt ägg. Du får dessutom lök, vitlök och persilja att krydda med.

Kaloriinnehållet i ovanstående portion blir ganska nära 500 Kcal och den totala näringsuppsättningen är långt mer fullständig. En växande grabb i tjugoårsåldern borde dessutom bli mer mätt på den där skålen soppa än snabbnudlarna.

Synd att jag inte visste det här när jag var tjugo.

"Ny" cykel för 200 kr

För några år sedan fick vi en gammal flickcykel som då var väldigt mycket för stor för Joy men i situationen var alternativen tippen eller att vi fick den och då förvarade vi den.

I våras kunde hon äntligen cykla på den och jämfört med hennes tidigare cyklar är det här ändå ett rejält lyft. Den är lättare och passar henne bättre så nu kan hon hänga med på kortare cykelturer på ett helt annat sätt än förut.

Jag har ingen vettig "före"-bild eftersom jag aldrig lyckas tänka som en influenser. Jag tog dock en lite suddig bild i en serie av bilder för att jag skulle komma ihåg hur allt satt ihop efter att jag hade skruvat isär cykeln i dess beståndsdelar.

Inget större fel på den. Lite olja på kedjan, böja till stänkskärmarna och tvätta den så blir den som ny.

Lite rost får man väl räkna med och att den ena trampan var trasig gör väl inget. Att ena handtaget var löst, att det var stora rostfläckar på ramen och att flera av skärmarna var alldeles buckliga är väl sådant man får räkna med. 

Hon skall ju bara ha cykeln i något år innan hon behöver en ny igen.

Men men...

Nu har pappa en bod att jobba i och med mycket stora bedjande femåringsögon visade Joy upp en egenhändigt målad bild på hur hon skulle vilja att cykeln såg ut.

Regnbågsrandig var aldrig aktuellt men klart att det är roligare att cykla på en fin cykel.

Så med min 20 år gamla slipmus köpt på Biltema klev jag in i min arbetsbod och några timmar senare var det dags att använda de där tre burkarna sprayfärg jag införskaffat.

Förutom rent arbete med att slipa, banka och putsa så bytte jag trampor på en annan gammal cykel och jag tvättade och oljade kedjan. Sadeln fick vara kvar trots att den är lite skavd men visar det sig att hon använder cykeln mycket kan det mycket väl hända att jag lagar den i vår.

Tre burkar sprayfärg, ett slippapper, några kilowattimmar, lite kedjeolja och en hel del svett senare.

Kedjeskyddet är också lilametallic :-)

Hon blev nöjd.

Ett bra sätt att fräscha upp en fullt fungerande cykel istället för att köpa en ny och allt som behövdes var lite tid och runt två hundra i material.

Nu är det så klart så att en snabb sökning på valfri begagnatsite säger att man kan köpa en helt okej cykel för samma pengar men det finns någonting givande i att ta hand om gamla prylar istället för att slänga och köpa nytt.

Råraka med rom, rödlök och crème fraiche

Jag har legat sjuk en dryg vecka nu och då har det blivit ganska mycket korv och annat färdigt äckel som är lätt att göra, barnen uppskattar och som får en trött och sjuk pappa att överleva dagen.

Nu när jag inte längre är döende i en gubbaförkylning vill jag ha någonting annat.

Råraka med rom, rödlök och crème fraiche

Det här är en maträtt man kan göra hur extravagant som helst. Man kan ha rökt lax på, fläsk och lingon eller varför inte rom, lök och crème fraiche.

Jag är mycket förtjust i det senare.

I grunden är råraka råstekt riven potatis. Svårare än så är det inte.

För några år sedan snodde jag min mors gamla matberedare från 80-talet. Den har stått och samlat damm länge och jag fick för mig att vi kunde behöva en sådan.

Och det är faktiskt inte så sällsynt att den kommer fram ur skåpet.

Skall man riva morötter eller göra pizzasallad till 4-6 personer är det ganska smidigt. Likaså när man skall göra potatisgratäng till ett kalas eller råriva potatis för att kunna göra rårakor till fyra hungriga familjemedlemmar.

Enklaste rätten i världen. Skala och riv ett par potatisar per person. Jag brukar pressa ut lite av vätskan innan jag steker det men det är inte nödvändigt. Blanda i ett par teskedar salt per familj och sen är det bara att göra bollar som man plattar ut i stekpannan.

Stek tills gyllenbruna på måttlig värme, servera direkt med något favorittillbehör och njut.

Personligen har jag konstaterat att det på den här typen av rätter är näst intill omöjligt att skilja stenbitsrom från den där tångkaviaren som finns i butikerna och eftersom den är hållbarare och kostare hälften så mycket så tar vi oftast den.

Vad har du på dina?

Det är roligare när börsen går upp

Inlägget innehåller reklam från Avanza

Börsen har verkligen åkt berg- och dalbana i år. Det känns som om det varit mest dalbana men faktum är att trots att börsen (OMXSGI) är ned 19,22 % sedan årsskiftet är den upp 18,4 % sedan botten den 29/11.

Och så är det väl egentligen alltid.

Jag minns att jag satt och tjurade över att det aldrig vände där 2015-2016 när det tog ett år av nedgång och/eller sidledes dans innan börsen tog fart.

Varje år ser vi toppar och dalar på 10% eller mer och svängningarna i enskilda aktier är ofta mycket högre.

Jag tycker rent generellt att det är enklare att köpa när börsen faller än när den går upp. Jag hade trott att jag inte var ensam i detta men tittar man på en bredare population är vi som grupp mer förtjusta i att investera när börsen går bra och när börsen går dåligt säljer vi allt igen och så fortsätter vi så tills vi är fattiga.

Jag roade mig med att ta fram mitt senaste år av handel i AQ Group*. Jag tycker det syns ganska tydligt att när aktien gått ned ett tag då kikar jag in på sidan och konstaterar att det nog är dags för några aktier till men när det bara varit blå siffror ett tag är det betydligt svårare att gå in och trycka på köpknappen trots att jag för bara några veckor sedan var fullt nöjd med priset på aktien vilket den nu betingar.

I just det här fallet skulle jag vilja påstå att den är mer prisvärd idag för 290 kr än vad den var i mars men nu har den ju gått upp nästan 40 % från botten och då är det mycket jobbigare.

Tror bestämt att det finns en psykologisk effekt som skulle kunna förklara det där.

Nå ja.

Även om jag är ganska väl rustad som investerare i en nedåtgående marknad måste jag ändå säga att det är skönt att få lite andrum till och från.

Just nu ser jag att portföljerna är upp lite drygt 8 % på en månad. Det är några dagar kvar till nästa löning och vi hinner säkert få en dipp på några procent innan det är dags att köpa lite mer av svenskt näringsliv.

Tills dess roar jag mig med att köpa några enstaka Tele2*, en samling Aligo* och kanske några Investor* till. Flera aktier som inte hunnit rusa fullt så galet som mycket annat.

Vad gör du just nu?

Länkar markerade med * är en s.k. affiliatelänk. Om du följer den länken och köper någonting eller blir kund kommer jag få en provision för det. Tack för att du väljer att stötta mig på det viset.

Egen Sambal Olek

Man behöver inte komplicera saker så himla mycket.

I sommar har jag haft tre chiliplantor växandes i uterummet och nu var det dags att skörda. Det blev 30-40 frukter totalt och en del har jag ätit som de är men jag äter inte 40 chilifrukter inom loppet av en månad och jag har torkad chili i mängder så de här behövde bli någonting annat.

En snabb sökning sa att det som krävs för att göra egen sambal är 1 vitlöksklyfta, 1/2 dl vinäger, salt och ett tjugotal chilifrukter. Vill man har man i lite citronsyra för att balansera lite.

Sagt och gjort.

Ett par vitlöksklyftor, en dl vitvinsvinäger, lite salt och peppar och en halv tesked citronsyra senare. Koka i 5-10 minuter och fram med stavmixern. Klart.

Jag har ingen aning om hur länge såsen kommer hålla i kylen men eftersom det är chilli, salt och vinäger så gissar jag att det kan hållas i flera månader och eftersom det bara blev en burk i storleksordningen två deciliter så kommer det nog inte vara några problem.

Den blev faktiskt mycket godare än den köpta jag har så jag kör ett par matskedar varje gång det är tacos här hemma.

Våga testa

Persedelvård - ta hand om grejerna

Ju dyrare det blir med allt möjligt desto roligare tycker jag det är att låta bli att shoppa. 

Inte nog med att jag redan från början avskyr att shoppa så blir det inte bättre av att allt som genom ett trollslag blivit 10 % dyrare.

För några veckor sedan var vi på en närståendes begravning. Det är en plats i livet jag hade kunnat slippa men ju äldre vi blir desto mer frekvent kommer denna situation infinna sig och jag kommer aldrig välja att snåla då även om det ju rimligtvis inte spelar någon roll för den avlidne.

Själv insåg jag att min växande lekamen numera har passerat det stadie då mina sällan använda svarta kostymer inte längre var gångbara utan det var bara att pallra sig iväg för att införskaffa en ny.

Fötterna hade dock inte blivit större. Varken på mig eller fru AvL.

Däremot var det tack och lov ett tag sedan vi använde skorna så de såg minst sagt trista ut. Bilden ovan visar ursprunget till vänster och resultatet till höger för fru AvLs skor.

Att putsa skor var någonting vi fick lära oss i lumpen men det är inte raketforskning.

Man behöver en halvmjuk borste, skokräm och en trasa (gärna gamla strumpbyxor).

Först borstar man rent skorna från smuts. Sen applicerar man skoputs ganska rigoröst så att det verkligen tränger ned i alla små håligheter. Därefter borstar man skorna igen efter bästa förmåga och sist men inte minst tar man en trasa och gnider och gnider tills man kan spegla sig i skorna.

Det tar längre tid att hitta och plocka fram det man behöver och sedan lägga undan det igen än det tar att putsa skorna. Jag var klar på kanske 10-15 minuter med båda paren skor.

Resultatet är att skor vi haft i åtminstone 10 år håller sig glänsande och fina. Lädret torkar inte ut eftersom man återfettar det på det här sättet och skulle sulan slitas är det bara att köpa lite sulläder, klippa till det och limma fast en ny sula.

Skor kan hålla väldigt länge om man ser till att vårda dem.

Vattkoppor och fuktskador

Jag använder den här bloggen som ett utlopp. Ibland skriver jag mycket om ekonomi men just nu kör jag mest på i gamla hjulspår så det är svårt att hitta motivation att skriva om börsen och investeringar även om jag köper en hel del aktier när det krisar på börsen som det gör nu.

Ni utsätts istället för texter som bara indirekt kan relatera till ekonomi som exempelvis det faktum att jag tätat fönsterlisterna vilket ju är en bra åtgärd för att spara energi.

Det här inlägget är inget undantag även om det kommer ha ännu lösare koppling till ekonomi.

Det närmaste ekonomi vi kommer är att jag för ett tag sedan hittade begynnande fuktskador på kallvinden. Jag noterade kondensfläckar på innertaket och fick fullständig panik.

Jag tenderar att få det när saker händer där jag inte ens kan börja att förstå omfattningen av problemet innan jag har införskaffat helt ny kunskap.

När det väl var gjort med hjälp av google och vänner så lugnade jag ner mig en aning för det nuvarande problemet hanterades relativt enkelt med ökad ventilation, nya lister på vindsluckorna och en införskaffad luftavfuktare.

Nu gäller det bara att hålla koll så att fuktighetsnivån fortsätter att sjunka och kontrolleras.

Vad mer är nytt?

Jag har börjat beta av flexen på jobbet. En av anledningarna är att minstingen gick och fick vattkoppor eftersom vi bara precis hade hunnit vaccinera henne en gång (behövs flera doser).

En liten, liten tjej med kliande, röda märken över hela kroppen och 40 graders feber gör att pappa känner sig ganska liten på jorden. Då är det ganska skönt faktiskt att ha gått tillbaka till ett jobb där det bara är för mig att skicka ett kort meddelande till min chef, stänga ner datorn och lyfta baken från kontorsstolen. Allt annat kan vänta och det är en lyx jag är glad att jag har så länge jag fortfarande är beroende av löneinkomsten.

Jag har ofta pratat om att det finns olika nivåer av frihet och att jag inte nödvändigtvis strävar efter att slippa arbeta utan vill ha friheten att välja vad jag skall syssla med.

Mitt nuvarande arbete är väldigt nära en ultimat situation för mig. Hade lönen bara kunnat vara den dubbla så tror jag att det hade varit mycket svårslaget :-)

Ventilation är viktigt

Hur tusan vet man att luften byts ut tillräckligt ofta hemma?

Jag har enfaldigt gått runt och trott att värme försvinner ut om man ventilerar en massa och värme kostar pengar så givetvis borde man då se till att det inte försvinner så mycket värme ut i tomma intet.

Men icke.

Det är uppenbarligen skitviktigt att man sitter i ett kallt och dragigt hus för gör man inte det så får man fuktskador på vinden.

Hur i h&/#%vete hänger det ihop?

Som så ofta är Google min vän och hon säger att ventilationen gör att den varma och fuktiga inomhusluften tar rätt väg ut ur huset. Ventilerar man inte kryper luften ut där den kan vilket inte alls sällan är upp till den kalla vinden och där kondenserar den och orsakar skador på insidan av taket och takstolarna m.m.

Kul...

Varför vet jag det då?

Jo jag noterade någonting som påminde om vattenringar på vinden och bestämde mig för att plocka fram min fuktmätare och klart som korvspad var det runt 20 % fuktkvot på sina ställen där uppe.

Panik!

Så Google gick varmt ett tag och den enklaste lösningen på problemet jag kunde hitta var att vi gjort någonting för att förändra balansen. Jag skulle gissa mig till att vi inte eldar på lika mycket som föregående ägare vilket innebär att vinden blir lite kallare än den har brukat bli.

Kombinera det med att vi har varit väldigt mycket hemma eftersom det varit pandemi m.m. och att jag dessutom anser att torktumlare är en vansinnig lyx som endast får användas i undantagsfall. Bäddat för katastrof med en familj som dels hängtorkar tvätt och dels lagar mat själva, från grunden.

Jag tror det har blivit lite mycket fuktig luft för vinden att hantera.

Att de tidigare ägarna byggde ett allrum på vinden och då inte valde att sätta en ångspärr för att täta klimatskalet gör det ju inte mindre troligt att all den fuktiga luften tar sig ut på vinden.

Så ventilationen är justerad för att köra på lite extra, avfuktare införskaffad för att kunna torka tvätt hängandes och jag har börjat se över möjligheterna att sätta en ångspärr där det inte finns en. 

Dock fick jag rådet av en god vän att försöka göra gällande den "dolda fel"-försäkringen som tecknades på huset eftersom det är ett ganska uppenbart fel att inte bygga med ångspärr så vi får väl se vad som händer.

Den ökade ventilationen kommer innebära en ökad uppvärmningskostnad men det får väl vara okej för att förhindra rötskador och mögel på vinden.

Har jag glömt någonting?

Jordärtskockssoppa med champagne

För 10-15 år sedan gjorde en kompis till mig en bankettmåltid för ett sextiotal personer och en av rätterna var en jordärtskockssoppa jag bär med mig för alltid.

Jordärtskockan är en sådan där växt som är nästan omöjlig att bli av med, varje planta ger väldigt mycket och de som gillar knölen är den ljuvlig och för de som inte gillar den är det avskyvärt... Lite som koriander.

Förra ägarna hade satt vitlök och jordärtskockor i en pallkrage och i våras tittade det upp innan jag hade hunnit bestämma strategi för den odlingsyta jag hade.

På en tredjedels pallkrage fick vi 4-5 kg skockor och jag gissar att det hade kunnat bli det dubbla om jag inte hade glömt att vattna till och från under den mycket torra sommaren.

Nå ja, receptet då.

Som en av förrätterna i en måltid behövs det ganska lite soppa per portion så det här receptet är för 6-8 personer men vill man äta det som lunch bör man räkna 3-4 personer och det är nog inte dumt att servera lite bröd till.

250 g jordärtskockor
2,5 dl vispgrädde
2 dl crème fraiche 
1,5 dl champagne
50-100 g vitkål
1 msk honung
salt, peppar och persilja

Det man gör är att skala och koka skockorna tills de är mjuka. Häll av vattnet men spara ett par dl som buljong. Mixa skockorna till en puré. 

Strimla vitkålen och fräs i stekpanna med lite honung.

Vispa grädden fluffig men inte hård.

Dags att montera. Hetta upp purén och buljongen till strakt över ättempertur, blanda i crème fraiche och låt det hela komma upp i värme igen. Stäng av plattan. Sen häller du i champagnen och vänder i grädden. Smaka av med salt och peppar.

I varje skål lägger du lite av vitkålen, häller över soppan och strösslar lite hackad persilja över.

Om man vill lyxa till det ytterligare droppar man några droppar tryffelolja över varje portion och serverar med en grillad brödbit eller en handfull jordärtskockschips.

Det här är lyx gjord på en mycket ödmjuk grönsak. Man måste inte ha champagne men man vill ha ett vin som ger syra och strävhet till den annars ganska söta soppan och man vill ha luften som kolsyran ger.

Berätta gärna om du testar receptet.

Tätat fönstren

Det här jädra elprissnacket överallt har fått den här gamle snåljåpen att hitta på saker jag aldrig tidigare brytt mig om.

Helt plötsligt har jag fått för mig att undersöka kvaliteten på fönsterlisterna.

Det borde jag inte gjort.

Tätningslisterna var de samma över hela huset och var i något styvt gummi. Jag är benägen att tro att de har suttit där sedan huset byggdes för den som målade om fönstren senast valde att måla lite på listerna också.

Det finns fler tecken på att de är gamla. Exempelvis att flera av dem fnasade sönder när jag drog loss dem eller att det bara finns en enda uppsättning häfthål i fönstren.

Google talar om för mig att gummilister skall bytas ungefär vart 5-7 år och inte vart 50-70e år. Det borde således vara dags nu.

230 kr senare är jag stolt ägare av 48 meter tätningslist och ett par dagar senare har jag fullt en soppåse med riktigt gamla lister och fönstren skall nu i teorin vara tätare.

Varenda 10 i topp-lista över enkla åtgärder för att spara energi säger att det kostar några hundringar men sparar några tusenlappar så nu hoppas jag att tusenlapparna snart börjar synas eller att golven åtminstone blir lite varmare.

Pannkakor och arsenikstuvning

Jag har skrivit om risotto flera gånger under åren men ju mer inflationen biter sig fast och ju fler annonser jag ser från allsköns konstiga bolag med tips på hur man skall spara pengar och energi ju mer övertygad blir jag om att det enkla är det rätta.

Jag har försökt komma ifrån att behöva fundera på vad vi skall laga för mat varenda dag men jag tycker det är hopplöst att få ihop en varierad och god matsedel som är billig och följer säsongerna. Men några stapelrätter har jag lagt in för att få bort några beslut.

Besluten är förövrigt ett gissel. Fru AvL har för mycket att göra på jobbet. Herr AvL har för mycket att göra på jobbet. Barnen har för mycket att göra på fritiden. Disk och tvätt växer till stora högar och det spelar ingen roll hur fort man springer i hamsterhjulet så kommer man aldrig framåt.

Nåväl.

Pannkakor är en rätt som går att variera som crepes eller ugnspannkaka eller olika dessertvarianter. Det är också en säker rätt hos barnen så en dag i veckan när barnen kommer hem extra sent då blir det pannkakor.

En dag i veckan blir det någonting med korv. Herr AvL är inte stormförtjust i korv men resten av familjen älskar det.

På fredagar är det antingen tacos eller hamburgare och en dag i veckan är det arsenikstuvning.

Arsenikstuvning är fru AvLs påhittade namn på risotto.

Namnet kommer sig av att det för ett tag sedan framkom att ris kunde ha lite högre halter av arsenik än hälsosamt men det är sagt med glimten i ögat.

Risotto går att variera i all oändlighet men eftersom jag uppskattar att plocka svamp är det inte sällan det blir kantareller och kanske några frysta ärtor.

Vad har du för tips på billig och enkel basmat?

Skall jag ta ut alla pengar från börsen och amortera bolånet?

Jag fick ovanstående fråga nyligen och det är en svår fråga att besvara om man tillåter sig att tänka lite längre.

För mig är det enda rationella svaret nej.

Den förväntade långsiktiga avkastningen på börsen är ca 8 % i genomsnitt per år och även om bolåneräntorna har kommit upp en del så är de rörliga räntorna fortfarande inte högre än 2,5 % (om man inte nöjer sig med listräntan hos en storbank för då kan man få betala nästan 4,5 % och det är så klart en kännbar skillnad).

Skillnaden mellan förväntad avkastning på att amortera och på att behålla pengarna på börsen är alltså fortfarande 5,5 % (eventuella skatteeffekter är inte inräknade). Rent rationellt borde man alltså behålla sitt långsiktiga sparande.

Dock kan man enkelt problematisera runt frågan och lägga på några fler lager.

Klarar familjens ekonomi högre bolåneräntor? 

Mycket kan ju ha hänt sedan banken räknade på huruvida lånet kunde beviljas. Barn, ändrade arbetsförhållanden osv.

Är det långsiktiga sparandet verkligen långsiktigt?

Klarar du av att sova om börsen går ned 30 % till? Eller är pengarna egentligen till för nästa års semesterresa, en ny bil du behöver innan nästa vår eller någonting annat som inte har en horisont om 20 år?

Man kan fortsätta rabbla olika förutsättningar varje enskild person behöver ta med i beaktande när det är dags att svara på den där frågan för sig själv.

Räcker bufferten, vad händer om elen kostar 7 kr i januari, kan jag känna mig trygg på min arbetsplats om samhällsekonomin svalnar ytterligare osv.

Familjen AvL har valt strategin att skapa ganska rejäla mellanrum mellan inkomster och utgifter samt en helt acceptabel buffert. Vi är dessutom båda anställda med mycket stor anställningstrygghet och anställningsbarhet om ekonomin svajar så i vårt priviligierade tillstånd väljer vi att behålla sparandet där det är och lånen på den nivån de är.

Hur gör du? Känner du dig stressad av bolåneräntornas svängningar?

Avstängda element

Vårt radhus värms med direktverkande el vilket så klart hade kunnat vara lite svettigt i dagsläget men vi köpte en luft-luftvärmepump i höstas och det gör ett väldigt bra jobb.

Jag roade mig häromdagen med att kika in på mina sidor hos min nätleverantör och de har en automatisk jämförelse över åren om man klickar för att se sin förbrukning.

I september förra året satte vi på elementen. Jag kan se det eftersom det var en mycket tydlig höjning av förbrukningen från en dag till en annan. Värmepumpen installerades inte förrän i november så några månader körde vi helt på elradiatorer och med en mycket lägre grad av medvetenhet avseende förbrukningen.

September är nu inte en av de månader då vi förbrukar mycket el men det är ändå roligt att se att de åtgärder vi gjort har haft effekt. September 2022 förbrukade vi 33 % mindre el än samma månad 2021 och om jag tolkar SMHIs väderstatistik korrekt var det kallare i år än förra året.

Med årets elpris är det en knapp tusenlapp lägre elräkning och det är ju inte fy skam.

Fru AvL har börjat knorra över att det händer att det är kallt på golven på morgonen så antingen blir det till att höja temperaturen eller så får jag leta efter läckage runt fönster och liknande.

Jag vet inte riktigt vad mer jag kan göra för att energieffektivisera vårt hem just nu men jag hittade en formel för att beräkna värdet av tilläggsisolering så det kanske kan vara någonting att roa sig med när hösten biter sig fast på allvar. Vi har bara 15-20 cm isolering på vinden så det finns lite kvar att göra.

Har du några energisparande tips för någon som är ganska bekväm av sig och som har gjort allt som aftonbladets 10 tips för att sänka elräkningen har att erbjuda?

Gikt

Är inte det här ett ganska tydligt tecken på att man börjar bli gammal så säg.

Kroppen för herr AvL säger på det ena efter det andra sättet till honom att han missköter sig. Är det inte diskbråck så är det knäförslitningar eller magkatarr.

Det senaste tillskottet är tydligen gikt.

För mig är gikt en sjukdom som gamla gubbar och gummor i skönlitterära böcker använt för att förutspå vädret. Gikt är ingenting en fyrtioåring får...

Men jo då.

Nu är det för all del inte helt säkert att det är det jag fått men när hustrun lakoniskt klämmer lite på min mycket onda stortå konstaterades det väldigt snabbt att det var tydliga symptom på gikt. Kul...

Anledning till att man får det och förebyggande behandling är två sidor av samma mynt.

Man får det oftast av att man dricker för mycket alkohol, oftast öl. Man är kanske överviktig och äter mycket. Främst äter man mat med högt purininnehåll exempelvis rött kött, skaldjur och fet mat. Man motionerar sannolikt för lite och eventuellt äter man mediciner som stör.

Nu dricker jag inte öl längre men det är väl också den enda sorts alkohol jag undviker och på alla de övriga kan jag sätta en bock i rutan.

Det är som om världen försöker tala om någonting för mig.

Om man bara gör saker som är jobbiga och utesluter allt som är gott ur kosten så slipper man ha ont.

Vem kom på att allt som gör livet kul är dåligt... Attans...

Jaja... Det är bara att trycka i sig Naproxenen och försöka ta en promenad.

Blåbär för 4000 kr

Det är inte särdeles ofta det blir fel när jag näthandlar men det händer. Jag har dock aldrig varit med om att Apotea gjort fel vilket är en stor anledning till att jag handlar av dem nästan oavsett vilka läkemedelsprodukter jag skall ha. 

De flesta andra apotekskedjor har någon gång gjort fel eller hanterat ett ärende med allt annat än önskvärd service. Jag kommer exempelvis aldrig igen handla av det statliga Apoteket om jag kan undvika det för jisses vilken svag servicegrad de har avseende distanshandel.

Nu är inte syftet med den här artikeln att kasta skit på Apotea. Absolut inte.

Jag hade för en gångs skull beställt någonting annat än mediciner nämligen te. Det är en sort som fru AvL älskar och den finns inte att köpa längre i vanliga butiker.

Jag var, enligt mig, ganska modest och beställde "bara" 15 askar te.

Döm om min förvåning när jag öppnade lådan som kom hem och hittade 15 askar av ett blåbärsextrakt i tablettform. Detta kosttillskott hade säkert lagts in på fel artikelnummer eller om tesorten kanske fått fel nummer men här står jag nu med kosttillskott värda nästan 4000 kr jag inte vill ha.

Apotea löste så klart det här snabbt och lätt men kosttillskott klassas som livsmedel och destrueras vid retur. Det innebär tyvärr en hållbarhetsförlust likväl som en ekonomisk förlust.

Sen kan man kanske tycka att företaget som gjort fel får skylla sig självt men på ett eller annat sätt kommer detta att drabba oss konsumenter i slutändan och det är synd tycker jag.

Nå ja. Vad hade du gjort med 15 askar kosttillskott?

Solpaneler på radhus?

Jag tror inte jag är ensam om att fundera på vilka elbesparande åtgärder som går att göra nu när vintern står för dörren och elkrisen gör att elpriset är många gånger högre än vi är vana vid.

Jag har exempelvis funderat på att sätta upp solceller på taket.

Jag frågade ett gäng grannar varför det inte fanns en enda solcell i området och de hade ingen aning. Jag googlade runt och räknade på återbetalningstakt och höll på tills jag stötte på en hemsida som nämnde den högst väsentliga informationen att brandskyddsreglerna kanske kräver att det är minst 2,5 m till närmsta brandvägg.

Det lät jobbigt så där slutade jag googla och sedan dess har jag bara sporadiskt funderat på solceller.

Dock har jag sett flera artiklar om folk som har satt solceller på radhus så det måste vara möjligt och tillåtet. Frågan är bara vilka regler som gäller och hur man tar reda på det?

Eftersom jag står lite och stampar så tänkte jag passa på att fråga er som läser här om ni har några insikter i ämnet som kan hjälpa mig? Var kan jag hitta informationen jag behöver?

För det är ingen tvekan om att det skulle kunna vara värdefullt även om taket är litet. Jag har nästan perfekt norr/söder-läge och även om vi bara kan installera ca 4,5 kW i söderläge skulle vi kunna komma upp i runt 10 kW totalt om jag räknar rätt och med investeringsstöd samt det faktum att större anläggningar kostar mindre per installerad kW så skulle vi kunna få en IRR på 7-8%. 

Det är inte jättehögt men det borde kunna öka värdet på fastigheten också och återbetalningstakten är räknat på ett ganska normalt elpris. 

Ser vi elpriser på genomsnitt 3-5 kr/kWh över ett år kommer IRR bli avsevärt högre och skall man vara sådan så skulle jag sätta varenda krona jag ägde och hade i en tillgång där jag visste, utan tvekan, att jag skulle få 8 % avkastning om året.

Så... Kan du hjälpa mig?

Får jag installera solceller på radhustaket? Vet du någonting annat som kan hjälpa mig?

Blåbärssaft på alternativt sätt

Under sensommaren har jag varit ute tillsammans med barnen och plockat blåbär. Extra förträffligt är det när det räcker att gå precis runt hörnet och upp på kullen för att kunna plocka hink efter hink med bär.

I år har vi dock inte plockat sådana mängder.

Vi har några kilo i frysen och vi har gjort någon liter saft. Några pajer har det också hunnit bli men det fick räcka för vi har inte plats just nu.

När herr AvL var själv hemma en av sensommarens sista soliga dagar och uppgiften var att laga mat till familjen passade jag på.

Grillen stod och värmde på sig. Potatisen kokade, salladen var färdig och den kalla såsen stod färdigblandad i kylen. På passade pappa på att blanda en drink.

Jag har inget namn på den men gott blev det.

Jag skar i all enkelhet ned två skivor lime i små bitar och la dem i ett glas tillsammans med is. På med en fyra ljus rom och - här kan man gå olika vägar - jag valde att ta den redan kylda 7upen men puritanen skulle så klart ta några centiliter sockerlag och toppa upp med sodavatten.

Sist men inte minst la jag 1-1,5 cl hemgjord blåbärssaft på toppen som sakta fick sjunka mot botten.

Riktigt mumsigt.

Man kan ju bara spekulera i vad grannarna trodde när jag låg med arslet i vädret på alla fyra på gräsmattan för att fotografera mitt spritglas. Hoppas det livade upp lite här i radhusdjungeln.

Nu börjar det kosta att låna

 Inlägget innehåller reklam från Avanza

 I en hel del år (jag minns inte när det först infördes) har man kunnat låna upp till 10 % av portföljens värde gratis hos Avanza*.

Personligen har jag använt det alternativet hela tiden. 

Det är oerhört sällan jag väljer att belåna portföljen mer än så och jag använder belåningen lite olika beroende på vilket läge vi befinner oss i men jag har länge använt belåning.

Nu när det svängt och skakat så mycket som det gjort det senaste året har jag primärt valt att utnyttja pengarna jag lånat gratis till att låna in på ett sparkonto med ränta. Låna för 0 % och tjäna en dryg procent på de pengarna. 

Ingenting man blir rik på men pengar är pengar.

Jag använder också belåningen som en likviditetsbuffert för att slippa ha kontanter liggandes på ISK.

Men nu är det slut med det.

Från och med idag höjer Avanza*  räntorna och den lägsta räntan man kan få kommer vara 0,99%.

Givet det ränteläge vi har just nu och den osäkerhet som råder tycker jag inte alls att det är orimligt att ta betalt för pengar. Det är snarare mycket sunt att även den här delen av ekonomin kyls ned lite.

Problemet är ju att detta, precis som det alltid gör, kommer när det finns massor av andra saker som går dåligt.

Just nu sitter säkert en hel del med relativt hög belåning på portföljer som stadigt går ned i värde eftersom börsen backar nästan varje dag.

Om belåningen helt plötsligt blir dyrare kan det mycket väl bli så att många tvingas sälja tillgångar för att täcka belåningen och det kommer så klart innebära att börsen sjunker ännu mer.

Det är för all del inget problem för mig för jag kommer då få möjlighet att köpa tillgångar ännu billigare. Problemet är att ett antal individer sannolikt kommer tvingas sälja vid ett väldigt ofördelaktigt läge och sedan förmodligen inte kan vara med på den efterföljande uppgången.

Detta är någonting vi ser i varje kris att förmögenheter byter ägare. Inget konstigt med det och det är rimligt att den som har ordnade och trygga finanser skall klara sig bättre när det gungar än de som sitter i knät på andra. 

Det är bara lite synd.

Men men.

Förr eller senare kommer det lugna ned sig. Tills dess tömmer jag sparkontona och reglerar min skuld. Tackar för gratispengarna och väntar på att marknaden skall lugna ned sig lite innan jag lägger på det här extra lagret av risk igen.

Länkar markerade med * är en s.k. affiliatelänk. Om du följer den länken och köper någonting eller blir kund kommer jag få en provision för det. Tack för att du väljer att stötta mig på det viset.

Jultradition i september med Cloettas Juleskum

 Inlägget innehåller reklam från Avanza

I år blir det fem år av att utvärdera Cloettas* årliga smak av juleskum. 

2017 var det en blek lingonsmak
2018 försökte de sig på en ganska klen kolasmak
2019 var det polkagrissmak men utan särdeles mycket smak av polkagris
2020 var det en blygsam smekning av blåbär som utgjorde det dåliga exemplet av årlig smak.
2021 blev jag ändå positivt överraskad av deras äpple och kanelsmak.

Alla åren har jag konstaterat att aktien varit för dyr och att tillväxtutsikterna varit begränsade. Varför jag brydde mig om att äga den från början vet jag inte men jag skyller på nostalgi och romantik. Jag VILL äga Cloetta* för jag tycker om bolagets saga och historia men jag har sålt den och för närvarande finns den inte i portföljen.

Personligen tycker jag att det är helt vansinnigt att jag sitter här i september och mumsar i mig skumtomtar men vad gör man inte för konsten.

Om jag får säga det själv (och det får jag för det är min blogg) så är det här en av de tomtar som bäst representerar smakupplevelsen som annonseras på förpackningen.

Jag vet att de säger att det aldrig finns några artificiella smak- eller färgämnen men de senaste femåren har smakerna oftast varit bleka kopior av det som borde finnas men i år verkar de ha valt en smak som är enklare (eller billigare) att göra bra.

Nu tycker jag inte nödvändigtvis att just smaken av läsken cola i kombination med juleskum är den absolut bästa kombinationen men både doft och smak är potent och korrekt.

Aktien då?

Vi får leta oss tillbaka till 2013 för att hitta möjligheten att fiska upp aktien för 18 kronor senast. Är den billig för det?

Vad jag kan se är p/e på ca 17 och det lilla jag sett om nyheter säger att de skall investera massivt i en ny fabrik vilket kommer slunga ned möjligheterna till utdelningar i närtid till obefintliga.

Att man gör detta i en period av ekonomisk osäkerhet och ökande räntor tyder på desperation och min erfarenhet säger mig att detta stabila livsmedelsbolag alltid verkar ha någonting som gör att de behöver investera. 

Investeringen verkar inte heller framåtriktad utan ett sätt att tackla en underhållsskuld man dras med varför jag inte tror att man kommer se avsevärda möjligheter till tillväxt eller lönsamhetsförbättringar inom kort. Det är klart att det kan komma men dit är det nog ganska lång tid.

Även i år blir därför min slutsats att jag inte vill äga aktien just nu och jag kommer nog inte köpa väldigt många påsar juleskum med colasmak heller tyvärr.


Länkar markerade med * är en s.k. affiliatelänk. Om du följer den länken och köper någonting eller blir kund kommer jag få en provision för det. Tack för att du väljer att stötta mig på det viset.

Tillbaka till kontoret

Med undantag för ett par-tre gånger har jag arbetat hemifrån sedan mars 2020.

Det har varit fullt av kaos och jag är ganska säker på att det har bidragit till min upplevda stress och varit en faktor i att jag upplever mig må fysiskt sämre nu jämfört med innan pandemin. Vobba i en trea under extrem press på jobbet är inte toppen.

Det har också varit toppen. Jag har kunnat slänga in en tvättmaskin samtidigt som någon presenterat någonting oviktigt via teams. Jag har sluppit restiden till och från jobbet och livspusslet har varit enklare att få ihop. Men främst det senaste året och då var ju egentligen skadan redan skedd.

Nu börjar vi dock närma oss tiden för återgång och jag finner mig nervös inför det faktum att min närvaro på kontoret kommer att krävas (åtminstone mer än de senaste åren).

Jag har byggt på mig en rejäl portion social ångest och motvilja till hela konceptet "åka till jobbet och träffa folk."

Till detta kommer att jag har flyttat så att pendlingstiden är en knapp timme från dörr till dörr enkel väg istället för den där kvarten jag hade på cykel före pandemin.

Det finns ett visst motstånd.

Spännande nog började jag skriva det här inlägget eftersom det stundade en konferens på plats där jag skulle vara en av föredragshållarna men jag hann inte färdigt innan dagen väl varit.

Nu kan jag dessutom lägga till en förnyad avsky mot kollektivtrafiken.

Jag hade glömt hur omöjligt det var att hålla tider när man blandar in kollektivtrafik i leken. Framförallt svensk rälsburen dito.

Jag kom till jobbet i tid och det är ju alltid någonting men hem gick tåget sönder halvvägs så först var vi inlåsta i ett växthus i en timme och när man trodde att man skulle dö drunkningsdöden pga extrem luftfuktighet i den instängda, svettiga kupén släpptes vi ut.

De hade tajmat det toppen så att de släppte ut oss 30 sekunder innan pendeln skulle gå. Ingen kom med den utan samtliga fick vänta på nästa vilken var sen på grund av tidigare störningar (läs vårt tåg) så den svettiga pöbeln stod där på perrongen och väntade i en halv evighet.

En resa som skulle tagit lite drygt 45 minuter dörr till dörr tog nästan tre timmar.

Det finns en liten ljusglimt och det är att det skall införas någon form av individuella avtal mellan arbetsgivaren och den anställde avseende hemarbete efter årsskiftet.

Det är min absoluta ambition att få till ett sådant i hopp om att ge mig mycket flexibilitet för nu, när båda barnen går på förskolan och vi inte måste hålla dem hemma så fort de nyst en gång i sömnen så är det riktigt trivsamt att arbeta hemifrån.

Oväntad fripassagerare

För någon vecka sedan var jag i skogen och plockade blåbär. Sannolikt för sista gången i år för nu är bären väldigt fyllda men de är fortfarande goda även om de är lite smetiga så just nu är de bäst att tillaga. Jag har gjort både saft och sylt på de här och för en månad sedan kastade jag in några kilo i frysen.

När jag hade rensat färdigt hinken med blåbär hade jag kastat ut tre bärfisar och en snigel men så hittade jag den här lilla krabaten.

Joy ville ha den som husdjur men jag tyckte att det var bättre att släppa ut den.

Det är när man ser såna där små prylar som man undrar vad det faktiskt är som krasar mellan tänderna när man äter blåbärssylt för snigeln på bilden märkte jag bara för att den rörde sig på en blank yta på diskbänken.

Men men. Det är ju så det är. Man gör sitt bästa och när man tittar på livsmedelsreglementet kan man vara tryggt förvissad om att den hemgjorda sylten inte är enda gången man riskerar att äta insekter och annat spännande.

Lättare att köpa i nedgång än uppgång

Jag tror inte jag är unik men jag tror att det är ovanligt att folk trivs bättre när de kan köpa fonder och aktier i ett börsras jämfört med när börsen går upp varje dag.

Tittar man på statistiken är det motsatta mer sant.

Men dels har jag spenderat en hel del tid med att vänja mig vid tanken att på lång sikt kommer det mesta gå upp och då är det mer fördelaktigt att köpa billigare än dyrare.

Dels tror jag att jag är naturligt disponerad att tänka långt fram i tiden, arbeta med uppskjuten behovstillfredsställning och att använda mental bokföring till min fördel.

Nu är det ju självklart så att även jag tycker att det är roligt när min portfölj ökar i värde men nedgångarna kommer ganska ofta och då brukar jag mer aktivt titta i sparkalkylatorerna hur rik jag kan tänkas bli om 20-30-40 år.

Det är i nedgångar jag försöker bygga mina drömmar.

Jag försöker se att jag kan handla på rea. Att pengarna jag avsätter idag genererar mer utdelning än samma pengar gjorde för ett år sedan. Att alla historiska nedgångar mu mest ser ut som små hack i kurvan när man tittar på kursgrafer över 50 år.

Men det är jag det.

Hur klarar du av det här börsklimatet?

Får du panik av röda siffror?

Har du börjat hamstra toalettpapper och stickade tröjor inför vintern?

Alla dessa aktiviteter

Då sitter man här igen. 

Den äldsta dottern är inte mer än fem år... Snart sex år men vem håller räkningen.

Förra terminen hade hon dans på fredagar och det räckte alldeles utmärkt. Hon hade någonting att se fram mot. Hon hittade vänner och aktiverade sig inför helgen.

I år anmälde vi henne till dansen igen men vi ville också att hon skulle få gå på simskola för mamma och pappa orkar inte lära sina barn att simma och vi orkar givetvis inte heller vänta tills det blir en obligatorisk del av skolgången. Så simskola blev det.

Och så fick vi höra på förskolan att den lokala fotbollsklubben för tjejer satte upp en fotbollslek för flickor i hennes ålder och hon blev så klart eld och lågor.

Så nu sitter jag här med kvällsaktiviteter onsdag, torsdag och fredag med ett barn som bara är fem år gammal och jag bävar för vad som skall hända om ett par år när båda barnen skall ha aktiviteter.

Och jag vet att det är upp till oss föräldrar att sätt gränser och gudarna skall veta att vi försökt men när inte ens föräldrarna kan enas om vad som är en lämplig nivå brukar det vara svårt att övertala barnen om vad som är rimligt.

Hade jag inte varit så allergisk mot pälsdjur och benhårt vägrar hade det säkert kommit in en hundvalp i huset för flera år sedan och jag kan sätta obegränsad summa pengar på att det skulle vara jag som fick ta hand om den.

Varför gör man så här mot sig själv?

Det är dyrt att ha gamla vänner

Jag har kommit till den åldern då mina vänner börjar fylla jämnt. I sommar har jag varit på både 40-års kalas och 50-års kalas.

Dessutom händer det fortfarande att folk gifter sig, får barn, döper sina barn och bjuder in till barnkalas.

Allt detta kostar pengar men är också himla roligt.

Och skall man vara ärlig går det ju att välja ganska mycket själv hur dyrt det skall vara men jag vill ändå ha med mig någonting roligt när någon firar att de nått den mogna åldern av ett halvt sekel.

Vad ger du när du går på kalas?

Det värsta med presenter till "gamla" människor är att de flesta redan har allt de vill ha och behöver och jag har inte råd att ge dem en resa till Spanien. (eller jo det har jag visst eftersom man kan hitta flygbiljetter för någon hundring men inte inkl familj, boende och valfritt datum)

När man var yngre kunde man köpa presentkort, en bok eller, om det var någonting större kunde man köpa ett bungyhopp.

Men vad ger man en femtioåring? Någonting som helst inte går lös på en halv förmögenhet?

I mitt fall har det blivit en flaska whisky och en flaska champagne men det känns lite fattigt och fantasilöst.

I år är det också bara mina vänner som fyllt år. När det är gemensamma vänner tenderar fru AvL att vara involverad i presentanskaffandet och då brukar det gå bättre. Dels för att fantasin brukar vara bättre och dels för att budgeten tenderar att ignoreras om det passar frun bättre så.

Hur gör man?

Äntligen potatis

Vad jag vet så finns det ett gammalt talesätt som säger att man bara kan äta skaldjur i månader som har ett R i sig. Det samma är nästan korrekt avseende potatis också.

Eller ja...

Färskpotatis (eller nypotatis som man kallar den i andra delar av landet) finns under sommaren och den är toppengod att äta kokt. Men den går inte att göra mos på.

Går och går... Allt går men enligt mig blir det inte ett bra mos utan det blir klumpigt och geleigt.

Bättre blir moset om man kan använda lagrad potatis av exv King Edward.

Jag anser också att gratänger, bakade potatisar, rösti och många andra potatisrätter behöver lagrad potatis och nu börjar vi äntligen närma oss.

Jag har inte hunnit se det i affärerna ännu men det är detta som gör att varje årstid har sin charm. Sommaren har sill och färskpotatis. Varma kvällar och bad.

Hösten har potatisgratänger, grytor och soppor. Färgglada löv och läsning bredvid levande ljus.

Ser du fram emot någonting på hösten? 

Fyll livet med saker

Jag har en tendens att samla på saker. Köper eller får jag någonting så kommer den leva med mig tills den är slut. 

Minimalisterna brukar filosofera om att sakerna styr våra liv och således är man alltså mer fri ju mindre saker man äger.

Jag är benägen att hålla med men trots det är jag en trygghetsknarkande snåljåp som inte klarar av att göra mig av med saker.

Det senaste året har jag köpt en hel del prylar vilka gör mig mer övertygad om att minimalisterna har rätt samtidigt som jag köpt dem för att underlätta i livet.

Inte herr AvL även om frisyren är den samma

Det är egentligen väldigt nära definitionen av galenskap att köpa prylar för att kunna förvara, vårda och hantera andra prylar.

Att köpa en skruvdragare när man redan äger en samling skruvmejslar måste vara vansinne?

Speciellt som jag känner en hel rad lägenhetsboende stadsbor som aldrig ägt ett verktyg.

Men jag måste säga att en hel del av de vardagslyxprylarna jag köpt på senaste förändrat mitt sätt att se på vissa delar av mitt liv.

Jo det är skittrist när en pryl går sönder. Då styr den ens liv och man måste ta sig till affären som sålde den och försöka byta den. Jag har provat några gånger.

Men samtidigt som det är ett riktigt aber har den gasoldrivna myggjagaren gjort att vi kunnat njuta av vår tomt i sommar.

Skruvdragaren gör många uppgifter enklare. Allt från att meka med familjens cyklar till att skruva ihop möbler, barnsäkra köket och sätta upp lampor.

Ett av mina senaste spontanköp var en elektrisk häcksax för den lilla tujahäcken vi har på baksidan. Förra året slet jag i dagar för att klippa den med en vanlig häcksax. I år började jag på ena sidan men efter att ha svettats till och från i flera timmar och bara kommit igenom den enkla sidan fick det vara nog.

När jag lämnade in bilen för ett garantiärende cyklade jag förbi Clas Ohlsson och köpte den billigaste häcksaxen de hade och en halvtimme efter att jag kommit hem var häcken klar.

Sen tog den ytterligare en kvart att städa upp 50-60 liter klipp som skall komposteras.

De där timmarna jag sparade kunde jag istället ägna åt barnen och åt att hinna färdigt med en kunds bokföring och vips var barnen lyckligare och jag hade fakturerat långt mer än häcksaxens pris.

Vissa saker jag köpt kommer säkert visa sig poänglösa i det långa loppet men en del av dem kommer säkert förenkla livet så länge vi sitter här i huset vi valt som bostad. 

Hade vi valt ett annat liv hade vi behövt andra, och kanske färre prylar.

Är det värt jobbet - gräsnörderi igen

Den uppmärksamme har noterat att jag snöat in lite på min pyttelilla gräsmatta och hur man bäst sköter den.

Först vill jag rätta mig själv.

På ett inlägg i maj kommenterade Carl Fabian att jag inte skulle samla upp gräsklippet utan låta det ligga kvar som näring. Mitt svar blev kortfattat att det inte var möjligt för gräset växer så mycket att det skulle kväva kräset om jag lät det ligga kvar.

Så här i efterhand kan jag säga att det är en sanning med modifikation. 

Jag testade att klippa gräset varje dag i en dryg vecka utan att samla upp gräset och då gick det hyggligt för mattan att ta tillvara på klippet. Allt annat än klippning varje dag gör att gräsklippet samlas i så stora mängder att det inte blir kul att använda gräsmattan. 

Har det varit värt jobbet då?

Därom tviste de lärde men jag roade mig en dag i början av augusti med att sätta mig på huk hemma hos ett par kompisar och ta en bild. Samma dag tog jag en bild hemma.

Det är min uppfattning att de sköter sin gräsmatta ungefär som man kan förvänta sig. De klipper den någon gång i veckan under sommaren och barnen springer på den så mycket de bara orkar.

Värt att nämna är att detta är en dag då det regnat kraftigt ett par dagar innan så mattorna är lite extra gröna.

Min matta är den till vänster om det inte gick att gissa sig till.

Det gödslas med någon månads mellanrum. Gräsklipparen går slaviskt varannan dag. Under torra perioder håller jag gräset på drygt 5 cm höjd.

Jag har stödsått, mossbekämpat, luftat, krattat, dressat och plockat ogräs.

Men mina barn är minst lika aktiva på mattan som kompisarnas och jag får i alla fall känslan av att min matta ser lite finare ut.

Och den är himla skön att gå på.

Jag ägnade lite tid att gå barfota på båda mattorna den dagen och det går faktiskt inte att jämföra. Det var en helt annan upplevelse att promenera runt på min mjuka, lena matta.

Är det värt allt jobb?

Fråga mig igen nästa säsong för jag är inte lika säker på att jag kommer tycka det då men den här säsongen har det helt klart varit värt besväret.