Med undantag för ett par-tre gånger har jag arbetat hemifrån sedan mars 2020.
Det har varit fullt av kaos och jag är ganska säker på att det har bidragit till min upplevda stress och varit en faktor i att jag upplever mig må fysiskt sämre nu jämfört med innan pandemin. Vobba i en trea under extrem press på jobbet är inte toppen.
Det har också varit toppen. Jag har kunnat slänga in en tvättmaskin samtidigt som någon presenterat någonting oviktigt via teams. Jag har sluppit restiden till och från jobbet och livspusslet har varit enklare att få ihop. Men främst det senaste året och då var ju egentligen skadan redan skedd.
Nu börjar vi dock närma oss tiden för återgång och jag finner mig nervös inför det faktum att min närvaro på kontoret kommer att krävas (åtminstone mer än de senaste åren).
Jag har byggt på mig en rejäl portion social ångest och motvilja till hela konceptet "åka till jobbet och träffa folk."
Till detta kommer att jag har flyttat så att pendlingstiden är en knapp timme från dörr till dörr enkel väg istället för den där kvarten jag hade på cykel före pandemin.
Det finns ett visst motstånd.
Spännande nog började jag skriva det här inlägget eftersom det stundade en konferens på plats där jag skulle vara en av föredragshållarna men jag hann inte färdigt innan dagen väl varit.
Nu kan jag dessutom lägga till en förnyad avsky mot kollektivtrafiken.
Jag hade glömt hur omöjligt det var att hålla tider när man blandar in kollektivtrafik i leken. Framförallt svensk rälsburen dito.
Jag kom till jobbet i tid och det är ju alltid någonting men hem gick tåget sönder halvvägs så först var vi inlåsta i ett växthus i en timme och när man trodde att man skulle dö drunkningsdöden pga extrem luftfuktighet i den instängda, svettiga kupén släpptes vi ut.
De hade tajmat det toppen så att de släppte ut oss 30 sekunder innan pendeln skulle gå. Ingen kom med den utan samtliga fick vänta på nästa vilken var sen på grund av tidigare störningar (läs vårt tåg) så den svettiga pöbeln stod där på perrongen och väntade i en halv evighet.
En resa som skulle tagit lite drygt 45 minuter dörr till dörr tog nästan tre timmar.
Det finns en liten ljusglimt och det är att det skall införas någon form av individuella avtal mellan arbetsgivaren och den anställde avseende hemarbete efter årsskiftet.
Det är min absoluta ambition att få till ett sådant i hopp om att ge mig mycket flexibilitet för nu, när båda barnen går på förskolan och vi inte måste hålla dem hemma så fort de nyst en gång i sömnen så är det riktigt trivsamt att arbeta hemifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar