Jag vet att det här inte är en hemmafixarblogg men det är en blogg om familjen AvLs liv med huvudsakligt fokus på ekonomi och investerande. Men ibland får ni bara stå ut med att läsa om något av alla mina projekt... Du skall vara glad att jag inte kommit mig för att skriva det där reklaminlägget om min egen redovisningsfirma som jag drömmer om att skriva någon gång :-)
Det kanske märks att jag inte är världens bästa fotograf men ovan är i alla fall vår altan. Det är ett mycket enkelt litet trädäck byggt för 3-5 år sedan av tryckimpregnerat virke. Trallen utsätts för alla elementen och ligger i nästan perfekt söderläge så det är stekande sol från morgon till kväll.
Ingen har gjort någonting med trallen annat än att slita på den sedan den byggdes.
För "-man skall ju inte behöva göra någonting med tryckimpregnerat virke."
Jag är en stadsgrabb med tummen ganska centrerad i handen men jag är inte helt tappad bakom det praktiska flötet och jag kan läsa.
En googling senare konstaterar jag att det kan vara fördelaktigt om man tvättar altanen ibland och de som kan saker tycker att det kan vara fördelaktigt om man oljar in trallen en gång per säsong för att den skall hålla längre.
Ovanstående var inte behaglig att gå på och första gången solen tittade fram på vårkanten skulle barnen ofelbart ut och springa där och självklart var ungarna fulla av flisor som vi fick sitta och gräva ut sen. Pappa tänker inte ha det på sitt samvete hela sommaren.
Så vi börjar med en före-bild ur ett aningen bättre läge än första bilden. Jag kom för all del på det lite sent men halva trädäcket var fortfarande tort i alla fall.
Sen kör vi en bild för att visa att jag inte är helt tokig. Bara en djuprengöring gör enorm skillnad. Synd bara att det inte ser ut att vara så himla stor skillnad när trallen torkat.
Men den blev ren i alla fall.
Då återstår bara ett litet problem.
Åldrat trä kan vara väldigt fint men flisigt och med skåror och sprickor djupa som raviner är det inte mysigt att gå på.
Iväg och låna en bandslipmaskin för min lilla slipmus gjorde ingenting på den där trallen. Sen fick herr AvL spendera varenda ledig minut med att slipa det där jädra trädäcket i flera veckors tid.
Inte för att det tar så fruktansvärt lång tid att slipa det (även om jag förmodligen la 10 timmar på att slipa det och det hade säkert varit bättre att börja med en hyvel) utan för att jag inte har massa ensamma, fria timmar varje dag att lägga på egna projekt. Därför tog det flera veckor.
När jag var klar så regnade det så klart och olja är tydligen en väldigt divig ytbehandling. Det måste vara absolut rätt väderlek. Det får inte vara för soligt och det får inte vara regnigt och man får inte olja för sent på kvällen och man måste köpa en fuktmätare för trät måste hålla under 17% fuktighetsgrad och man .......... När fan skall en dubbelarbetande tvåbarnsfar lyckas olja trätrall om det är så jädra petigt?
Nåja. Slipad blev den i alla fall men jag lyckades inte få någon riktigt fin bild innan det började regna så ni får hålla tillgodo.
Men så en dag i mitten av maj stod planeterna rätt, hustrun var hemma, jag kunde ta långlunch och molntäcket lovade värme och skugga men inget regn.
Fram med roller, pensel, trasor och oljan.
Ett sånt jädra jobb.
Snabbt skall det gå för efter en halvtimme skall man torka bort överflödig olja men om all olja sugits in i trät skall man nog olja en gång till men det kan man inte göra förrän tidigast sex timmar senare.
Hör ni vilka divalater den där oljan har för sig...
Nå ja... Efter mycket om och men blev så trädäcket äntligen oljat och det blev riktigt bra tillslut.
Jag hoppas väl att jag inte skall behöva ligga och slipa bort tre-fyra millimeter trall varje vår utan att det kanske räcker med att skicka ut dottern med en pensel, en hink olja och ett löfte om en extra tjuga i veckopeng någon gång efter påsk i ett par-tre år innan jag måste engagera mig på riktigt igen.
Färgskiftningarna i sista bilden härstammar huvudsakligen från att jag inte slipade ned hela vägen till opåverkat trä överallt. Det hade krävt att jag slipade bort en halv centimeter över hela trallen och då hade jag inte varit klar i år. Det viktigaste var att det blev stickfritt och mysigt att gå på barfota och det har vi löst.
Nu när jag är klar ser jag fram mot grillkvällarna ståendes därute med en whisky och en solhatt.
Vad tror du? Hur kommer underhållsplanen se ut framöver för däcket?