Det är dyrt att ha barn

Det är väldigt vanligt att jag hör någonting i stil med

- Jag kan inte spara för jag har barn.

Eller bara någonting så enkelt som det självklara faktumet

- Det är dyrt att ha barn.

Det är inte heller särdeles ovanligt att jag stöter på artiklar som konstaterar med fullständig säkerhet att det kostar 1,4 miljoner kronor att föra ett barn från födsel tills dess att det fyller 18-år.

Jag skrev nyligen om obalanserade ekonomiska diskussioner och här är ett exempel på en till sådan.

Jag är övertygad om att barn kan kosta hur mycket som helst bara man vill men jag är också ganska säker på att det inte behöver vara så dyrt. Hur förklarar man annars att ensamstående, lågutbildade, deltidsarbetande klarar av att se till att de två barnen överlever sin barndom?

För nästan precis ett år sedan gick jag igenom vad det kostat att ha barn under det första året. Innan jag fick barn skrev jag också ett inlägg om hur Swedbank räknar när det kommer till kostnaden för barn. Den pdf jag lutade mig mot i det senare inlägget har plockats ned men resonemanget håller fortfarande.

Ovan ser ni den nya bilden och där finns bara de direkta kostnaderna med. Då räcker det med en dryg halvmiljon för att klara sig till 18-års dagen. Utöver det brukar de räkna in gåvor både till barnet och till barnets vänner mfl. Det räknas in barnsparande, klassresor, mopeder, extra stora bilar, nytt hus osv och så får man fram att det kostar 1,4 miljoner att ha barn.

Dumheter!

Exempel

Låt oss åter igen se till exempel AvL. Vår dotter kostar skitmycket pengar.

Barnomsorg -  Barnomsorgen går lös på 1425 kr/månad och den är inte ens medräknad i Swedbanks kalkyl ovan men finns med i de där 1,4 miljonerna. (det dryper av ironi i påståendet att det är dyrt att lämna sitt barn hos utbildad personal, fem dagar i veckan, 8-10 h om dagen för 1425 kr. Det är skitbilligt och hade jag kunnat köpa andra tjänster för det priset hade jag inte gjort någonting själv)

Fritid - Vår dotters primära önskan av aktivitet på lediga dagar är att vi cyklar till lekplatsen. Hon vägrar att åka bil eftersom hon blir åksjuk så även om pappa skulle vara latare än tillåtet håller dottern reda på familjens ekonomi. Priset för den typen av familjeutflykt är försumbar.

Allt som vi kan hitta på att göra på fritiden som inte inkluderar en sandlåda och en rutschkana skänker en lägre grad av upplevd lycka än så länge. Vi har tittat på nyfödda lamm, klappat katter, åkt på otaliga utflykter med massor av olika transportmedel, fikat, varit på restaurang, besökt familj och vänner, shoppat, varit på djurpark osv. Inget är lika kul som att gräva i sandlådan på den kommunala lekplatsen några kvarter bort.

Mat - Den absoluta favoritmåltiden är snabbmakaroner och Lithells varmkorv. Ett paket korv kostar 12 spänn på Willys och makaronerna kostar typ 8 kr/kg. Hon vill inte ens ha ketchup och helst vill hon inte ha maten varm. Utöver det skulle kosten bestå av havregrynsgröt med blåbär, apelsiner och russin. På helgen kanske hon hade kunnat tänka sig att äta en bit lax och en halv kokt, kall potatis och några ärtor om man trugade.

Nu tillåter vi inte att kosten är så ensidig utan vi lagar all mat och hon måste sitta med och äta med mamma och pappa men det är inte ens så att hon pliktskyldigt petar i maten längre (fram till typ ett och ett halvt år åt hon vår mat men nu är det full panik varje dag). Hon tvingas smaka men sedan skippar vi middagen och ger henne kvällsgröt eller så får hon en kall korv och några makaroner.

Varför just den korven? Tro mig, jag har testat. Nog för att jag är prismedveten men jag började inte där när det gällde min enda dotters kost men efter att ha testat en rad olika, inkl hemgjord konstaterade vi att hon uppskattar denna smaklösa, kladdiga skit bättre än någonting annat. Samma sak med köttbullar vilket förövrigt är en av de två rätter hon äter för närvarande. Hon kan kanske förmå sig att äta en eller två av pappas köttbullar men när jag köper Ica Basic då jädrar är det inte ovanligt att hon trycker i sig en 8-10 stycken på en sittning.

Det kostar inte 810 kr i månaden med ett par kilo köttbullar, en påse havregryn, en påse makaroner och ett par paket korv. Resten får hon på förskolan.

Kläder - Vi har köpt lite vinterkläder på loppis och vi har köpt strumpor och trosor till henne för underkläder tycker vi nog ändå är trevligast att köpa nytt. Hon har massor av kläder. Både nya och begagnade. Våra vänner och vår familj ger henne kläder i högar, både ärvda och nya.

Man kan resonera att eftersom det är någon som betalar så är det en faktisk kostnad även om det inte dränerar vår plånbok men mitt motargument är att hon hade inte haft de kläderna om hon inte fått dem. Då hade vi försett henne med alla de kläder hon behövde men det hade sannolikt inte funnits märkeskläder i hennes byrå.

Övrigt - Hygien och hälsovård är dyra områden. Badbaljan har vi fått och alla dessa specialprodukter hon använder är svindyra. Jag köper ett par olika tuber "klet" och det går på någon hundring per tub men då räcker de ett halvår också. Tvål och schampo verkar inte vara en grej när det gäller små barn men det finns barnanpassade prylar så vi har kanske lagt en femtiolapp på sånt.

Och hon har ju varit sjuk mer eller mindre konstant sedan augusti -18 och sjukvård är ju svindyrt när man har barn. Eller? Allt är ju för tusan gratis. Vi går till läkaren gratis, hämtar eventuella mediciner gratis, blir sponsrade av försäkringskassan om vi behöver vara hemma och vi slipper karensdagen.

Vi har valt att försäkra henne. Inte så mycket för att vi inte hade kunnat ta den kostnaden om något händer som att det ger lite extra sinnesro. Vi tecknade en kollektiv försäkring via hustruns fackförbund (fråga mig inte varför hon är med där. Det är en konstant tvist hemma men jag har gett upp nu) och då blir vi av med ungefär en hundring i månaden. Försäkringsskyddet är jämförbart med alla andra på marknaden.

Sen ser jag i ovanstående tabell att hushållselen skall kosta 80 kr/månad bara för att vi har barn och att ungens nyttjande av tv, telefon och internet skall gå på 110 kr/månad.

Vad är det för sjuk jävel som har hittat på det? Barn skall vara ute och leka. En tvååring skall inte veta vad internet är.

Min tvååring får ibland se på Bolibompa och hon pratar med sina morföräldrar via messenger. Elen det kostar är försumbar och nu när jag inte kommer undan straffskatten för den statliga televisionen hade det varit rent oförskämt att tilldela den kostnaden till dottern. Min dotters konsumtion av el och kommunikation per månad kan under inga omständigheter kosta mer än en tia. Jag har följt familjens elkonsumtion de senaste 10 åren och ja, vi har ökat ungefär 20 kvh/månad sedan vi flyttade från en tvåa till en trea men jag gissar att det inte direkt korrelerar med dotterns konsumtion av Bolibompa.

Möbler, inredning och utrustning - I år har vi shoppat som galningar. Dottern har fått en ny säng jag hittade nästan oanvänd på blocket för 350 kr inkl madrass. Hon har fått små bord och stolar för en femhundring och hon har fått en balanscykel för typ 400 kr. Totalt är jag ganska säker på att hennes födelsedagskalas var dyrare än alla prylar vi köpt till henne och det berodde mest på att vi tyckte det var kul att bjuda in i flera omgångar som en ursäkt att träffa alla våra vänner och familjer.

Summering

Jag är genuint trött på att höra att jag förstör mitt barn för att jag sparar och snålar. Inget kunde vara mer verklighetsfrånvänt. I vilken uppfostransbok står det att barn mår bra av att åka utomlands tre gånger om året? Var kan du läsa att det krävs att det står D&B på napparna?

Jag är världens snålaste pappa. Jag köper inte ens lördagsgodis till min dotter.

Det har att göra med att jag inte tycker att det är rimligt att hon äter godis ännu. Däremot får hon ofta russin eller frukt när vi anser att det är rimligt med någonting sött. Hon dricker vatten för att det är det rimliga för henne att dricka snarare än saft eller läsk och glass tycker hon är för kallt så det vill hon inte ha.

Jag vill påstå att jag gör allt jag kan för att min dotter skall ha det så bra som möjligt. Vi arbetar så lite vi får just nu för att ha så mycket tid som möjligt med henne och om något halvår är intentionen att vi skall försöka se till att arbeta ännu mindre. Det kanske kan ses som en kostnad men det är lika mycket för att vi tycker det är gött att inte jobba så jag lägger inte det på barnkontot.

På det hela taget har det inte kostat mer än en 1250kr/mån om vi inte räknar in barnomsorgen. 1250 kr är vad dottern drar in själv i bidrag från farbror staten. Hon har till och med börjat kräva att få slippa blöjan vilket innebär att hon, som den ekonomiskt sansade individ hon är, hjälper till att dra sitt strå till stacken.

Bortser vi från barnomsorgen har dotterns andra år alltså varit nettopositivt men inkluderar vi barnomsorgen har vi bränt den hiskeliga summan av 1300 kr/månad på vår dotter.

Ett barn kostar det du tillåter att det kostar men det kan också kosta mer än barnet själv skulle önska. Vår önskan är att vår dotter skall må bra och ha kul och därför kostar det inte oss särdeles mycket pengar att ha barn.

Men det kostar lite tid...

Panerad halloumi med ugnsbakad sötpotatis, granatäpple och baba ganoush

Det ni. Visst låter det gott?

Jag satt och spånade en lördagsförmiddag på vad jag skulle laga för middag. Jag hade inget kött hemma men det hade nu varit ganska lätt att fixa men jag ville se om jag kunde fixa en lyxig helgmiddag utan kött.

Google is your friend.

Bild: Coop.se

Jag har inte hittat ett recept för hela den här rätten men det mesta finns här. Coop har ett recept på kokospanerad halloumi med rostad sötpotatis och granatäpplesalsa. Baba ganoush hittar du recept på här.

Så... Vad kan man då göra åt de här recepten?

Ingenting. Ibland är det värt pengarna att bara köra på.

Jag tycker dock att de är lite mesiga på kryddorna. Se till att det smakar ordentligt och salta mer om det behövs. Utöver det kan du ju vara medveten om att gör du baba ganoush på tre hela auberginer kommer du ha aubergineröra i flera månader så gör en rimligare sats om det bara är du och de närmaste 35 vännerna...

Men vad går då det här kalaset på?

Helt billigt är det inte. En halloumi går lös på en dryg tjuga och sötpotatis kostar ca 25 kr/kg. Granatäpple är dyrt som guld och inte ens aubergine kan man köpa för mindre än 20 kr/kg även om man promenerar in i en "no go-zon" och köper den under disk.

Med det sagt räknade jag ut att en portion av det här borde kunna produceras för väl under en 50-lapp och då har du en middag som jag ändå skulle vilja hävda, kan mäta sig med en okej restaurangmiddag. Det enda som gör den här rätten hipster är osten och en trevlig bit ryggbiff går självt lös på den där 50-lappen även om det givetvis kan vara värt det ibland det också men våga testa det här.

För alla er anonyma gnällspikar därute som inte tycker att en ekonomiblogg skall ha recept bland inläggen.

Visste ni att skillnaden mellan att bjuda din partner på en halvsunkig kvarterskrog, en plankstek a la 1976 och ett glas chateau de piss vilket ger en slutnota runt en femhundring, och ovanstående middag tillsammans med en skaplig rioja, är 300 kr. Dessa 300 kronorna kan man nog spara in varje månad och gör man det i 30 år har man skakat fram en dryg halvmiljon.

DET är anledningen till att jag skriver om mat.

Att laga mat själv är roligt och givande. Man vet vad man får, man kan variera, man kan överraska, man kan bjuda hem, man kan underhålla. Allt till en bråkdel av priset och oftast med mycket bättre slutresultat än om man gått på krogen och käkat.

Börja laga mat

Robotrådgivare hjälper oss barnspara - Reklam

(Det här inlägget innehåller reklam men tankar och åsikter är författarens egna)

Jag har länge funderat på hur vi skall spara till dottern och hur mycket vi skall spara. Vi är så pass lyckligt lottade att vi kan välja nivå på sparandet ganska fritt och i dagsläget sparar vi dels en slant i en fondportfölj vilken fru AvL handhar och dels i det lilla sparprojektet AvL-Portföljen vilket jag handhar och visar öppet här på bloggen och i den portföljen köper jag aktier.

Egentligen vill jag plocka bort mig själv ur ekvationen när det kommer till dotterns portfölj och det är också anledningen till att vi primärt sparar i fonder, automatiskt varje månad. Tyvärr är jag ganska dålig på att följa modern portföljteori och jag är dessutom hemligt, teoretiskt förtjust i Ray Dalios allvädersportfölj men jag kan inte förmå mig att investera på det viset själv eftersom jag är så övertygad om min egen förträfflighet som investerare.

Men jag har hittat en lösning.

Som bloggare blir man överöst med mail från företag som vill att man gör reklam för just deras tjänst. Jag är sällan sugen men för ett tag sedan blev jag kontaktad av Fundler.

Namnet sa mig inte så mycket just då annat än att det ringde en liten klocka men efter att ha googlat lite kunde jag snabbt konstatera att jag dels hade lyssnat på VDn i en podd och jag hade stött på företaget många gånger tidigare.

Fundler är nämligen en av robotrådgivarna som tävlar om att förenkla för oss sparare. 

För någon som ägnat större delen av sitt vuxna liv åt privatekonomiska eskapader och som tycker att det är kul och inspirerande att läsa årsredovisningar är rådgivningen inte särdeles avancerad. Det är precis som vanligt ett frågeformulär som tvingar en att fundera över vad man vill och vilka behov man har och det är ju givetvis bra men man får inte den där personliga kontakten man hade kunnat drömma om i en utopisk värld. MEN... Det borde vara rådgivning som är tillräcklig för de flesta.

Dessutom har man en kundtjänst med snabb och kunnig personal och om man bara säger till så blir man uppringd och guidad på bästa sätt. Vad mer kan man egentligen behöva.

När man guidats igenom de där stegen får man ett förslag på en portfölj och sedan är det bara att köra och nu kommer vi till det som gör tjänsten bra även för någon som är initierad och kunnig.

Positivt

Dels får man tillgång till fonder man kanske inte har tillgång till annars. Dels får man dessa fonder billigare än vanligt eftersom Fundler är en oberoende rådgivare vilket innebär att de inte får ta betalt för försäljningen av fonder och dels får man en automatisk rebalansering och det är nu vi kommer till det riktigt positiva.

I den fondportfölj jag håller sätter jag bara in pengar mekaniskt, år ut och år in men det finns gott om forskning som visar på att en portfölj bestående av en blandning av olika tillgångsslag exv aktier, räntor och guld, ger en bättre riskjusterad avkastning över långa tidsintervaller än portföljer med endast ett tillgångsslag. 

Dessutom får man en ännu bättre avkastning om man regelbundet (räcker med årligen) balanserar om portföljen så att den åter igen håller de tillgångsvikter man tidigare bestämt.

Jag är generellt dålig på att köpa olika tillgångsslag eftersom jag förstår aktier bäst och jag är definitivt dålig på att balansera om portföljen.

Det sköter Fundler åt oss och jag hoppas att det skall väga upp kostnaden om 0,49 % som Fundler tar utöver fondavgifterna.

En sista sak som är värt att nämna på den positiva sidan är rådgivningen. Visst låter det paradoxalt eftersom jag sågade den några rader högre upp men när jag jämför Fundlers frågeformulär med övriga aktörers tillhör Fundlers engagemang det absolut mest engagerade. Det är flest frågor i formuläret vilket i teorin ger oss kunder en bättre portfölj. Dessutom är den här typen av tjänst inte primärt till för mig. Jag är övertygad om att jag kan ha nytta av tjänsten men den primära kundgruppen borde rimligtvis vara de 99 % av befolkningen som inte använder Warren Buffets brev till aktieägarna som kvällslektyr. Och för alla dessa vanliga människor som inte är fullständigt tokiga, är nog rådgivningen ganska rimlig i sin omfattning.

Negativt

En av de få sakerna jag ser som negativ är avgiften. För oss som är extremt priskänsliga kan avgiften om 0,49 % för tjänsten kännas lite tung men jämför man med vad man får betala så fort man sätter sin fot på närmaste storbank för det säljmöte som där kallas rådgivning så kommer man billigt undan.

Avgiften är heller inte särdeles blodig om man betänker att de absolut flesta inte är särdeles bekväma med att välja fonder själva. De allra flesta är inte ens bekväma med att spara i värdepapper utan lägger pengarna på ett bankkonto och och att då kunna få enkel och skicklig hjälp kanske är värt några kronor.

Dessutom borde det rimligtvis vara så att den där avgiften man får betala, till viss del vägs upp av att man betalar en lägre fondavgift än normalt eftersom Fundler är en oberoende rådgivare och som sådan får de inte ta betalt för att sälja på oss fonder vilket innebär att den där traditionella provisionen de får går tillbaka till oss som sparare. Så det borde inte bli så blodigt ändå.

Och om nu avgiften är en av de mycket få saker jag kan se som negativ så vill jag påpeka att den här tjänsten sannolikt går att jämföra med en förhållandevis avancerad blandfond och i det hänseendet är 0,49 % ett riktigt bra pris om man jämför med många andra alternativ som erbjuds av mossiga storbanker.

Slutligen

Jag gillar också när jag kollar på styrelsepresentationen för då kan jag konstatera att Fundler är skapat av ekonominördar och det är trevligt. Där sitter folk som har lång ekonomisk erfarenhet och de har tillsammans med ett gäng drivna medarbetare skapat en tjänst som är lätt att greppa, lätt att använda, förhållandevis billig och som förhoppningsvis kan hjälpa massorna att släppa sargen och investera lönsamt och hållbart med fokus på framtiden.

Så nu har jag läst allt jag kan om bolaget på deras hemsida och jag har börjat testa tjänsten via deras mycket lättvindiga app. Nu skall jag bara utvärdera vad jag tycker om allt annat praktiskt samt försöka gräva upp nyhetsstoff som kan finnas därute i etern men tills dess slänger jag in en slant och låter Fundler förvalta den så ser vi om deras portföljsammansättning ger ett bättre utfall än det vi har i dotterns portfölj redan nu.

Tillsvidare blir det alltså ett komplement till de övriga sparandena vi har till dottern men trivs vi kan det mycket väl bli att vi byter över från den egna fondportföljen till Fundlers lösning.

Fortsättning följer.

Länk till Fundler

Köper mig tid

Pengar är tid

Någon gång har tid bytts mot pengar i någon form oavsett om det är ersättning för ett direkt eller indirekt arbete. Försakande av tids har alltid varit en faktor.

Sparande är uppskjuten konsumtion

Sparar man pengar till framtiden kan dessa pengar användas för konsumtion då men om nu pengar är tid kan ett sparande också innebära att man kan köpa tid i framtiden.

Problemet är att det inte riktigt är sant. Eller jo, det är det, men det beror också på vad man lägger in i orden man använder.

Om jag sparar 1000 kr idag kanske det kan innebära att jag slipper jobba den 23:e november. På så sätt kan jag genom ett sparande idag, köpa min tid i morgon, men det jag köper är egentligen rätten eller möjligheten att använda min tid på det sätt jag vill. Jag får inte mer tid även om jag får fri tid.

Livet är fyllt av val

Jag sparar ganska mycket. Jag hoppas att det inte kommer som en chock för dig som läser den här bloggen.

Jag sparar ganska mycket i syfte att kunna köpa mig mer fritid i framtiden. Mycket mera framtid. Men det innebär att jag byter tid mot pengar idag för att kunna diktera mina villkor i morgon.

Ju effektivare jag använder mina resurser ju billigare blir min framtida frihet men det är nu vi kommer till valen.

I vår familj har vi en bil. Vi har valt att "bara" ha en bil men vi unnar oss lyxen av att äga just en bil. Det är mycket framtida frihet vi försakar för den lyxen men vi tycker det är värt det.

Häromsistens var det dags att byta däck på sagda bil och då uppstår återigen en valmöjlighet. Göra det själv eller betala för att slippa. 

Konkurrensen i vårt närområde har gjort att vi kan åka till en anläggning där de erbjuder att förvara våra däck i ett halvår, byta däck och tvätta bilen för hand; allt för det facila priset av 550 kr. Av dessa 550 kronorna är 350 kr förvaring.

Låt oss bortse från förvaringskostnaden eftersom det är ett val vi gör baserat på att våra förvaringsmöjligheter är mycket begränsade varför vi avgör att det är värt summan för oss att slippa göra plats för däcken.

Det kostar alltså 200 kr att byta däck och få bilen tvättad. Hade jag gjort det själv (om vi antar att jag hade haft tillgång till en plats att göra det men kanske då utan mutterdragare och lyft m.m. (dvs så som jag gjorde förr, på gatan med en domkraft och svett) så hade däckbytet tagit mellan 30-60 minuter beroende på hur stark jag kände mig just den dagen och att tvätta bilen brukade ta ungefär lika lång tid med all avfettning och schamponering.

Allt som allt 1-2 timmar att göra det själv. en knapp timme på anläggningen när någon annan gjorde det.

Jag väljer att inte avslöja vad min tid är värd men med en skattesats på ca 25 % (inkl jobskatteavdrag m.m. är det ungefär där man landar på inkomster under ca 45 000 kr grovt räknat) och med en genomsnittlig arbetstid per månad om 165 timmar behövs det ungefär 44 000 kr i månadslön för att kunna byta en arbetad timme mot 200 kr efter skatt vilka man kan använda för att få bilen tvättad och dubbfri.

Det är en ganska hög lön så det är kanske värt det att göra jobbet själv?

Nej!

Inte för mig.

Beräkning

Jag tänker inte räkna särdeles mycket mer utan mest konstatera att jag, när detta nu begav sig, kunde flexa en stund för att ta bilen till rätt plats. Väl där kunde jag sitta bekvämt med en kopp bjudkaffe och arbeta i lokalens soffor och när bilen var klar kunde jag åka hem.

Det innebär att jag totalt förlorade 20 minuter av min arbetsdag vilket jag får jobba in någon annan dag. Jag förlorade också 200 kr. Detta innebär att jag nästan perfekt kunde arbeta medan någon annan gjorde ett arbete för mig varför ingen tid förslösades medan jag väntade utan all tid var effektiv och förlusten var 200 kr.

Skall jag vara ärlig hade det inte tagit mig en timme att lösa det där utan det hade tagit 2-3 timmar att få fram all utrustning och utföra allt arbete. Det är antingen tre timmar förlorad arbetstid eller 3 timmar av mitt liv jag aldrig får igen.

De där 3 timmarna som jag istället kunde använda på att laga mat tillsammans med min tvååriga dotter som för omväxlings skull är var frisk och glad samtidigt, därefter kunde vi gemensamt äta middag och leka en stund innan kvällsbadet, godnattsagan och godnattpussen.

Kom igen... Är det ens värt att fundera på om det skulle vara värt 200 kr att få en fri eftermiddag med familjen?

Jag vet att jag skall förespråka sparande till varje pris men det har aldrig varit min plan eller mitt mål. Bloggen heter Att Välja Lycka. Livet är fyllt av val och det enda rimliga är att göra de aktiva val som innebär att man maximerar lyckan i världen.

Detta är et exempel på hur jag väljer att köpa fri tid att vara lycklig på.

Hur väljer du?

Glad påsk

Glad påsk!

Bild: freeimages.com

Det är riktigt skönt att vara på en plats i livet där det nu är möjligt att njuta av fyra lediga dagar över påskhelgen. Extra ledighet har under mycket lång tid inneburit att man kan jobba extra antingen på det vanliga jobbet eller på andra projekt men i år har jag lovat mig själv att familjen skall vara samlad och det enda extrajobb som skall göras är att det skall bli lite grävande på kolonilotten i det exceptionellt fina vårvädret vi fått.

Idag har vi passat på att gömma ett litet påskägg fullt med russin vilket dottern kunde hitta. I kväll är planen att svägerskan skall passa dottern några timmar så att herr och fru AvL kan komma ut en liten stund och resten av helgen kommer spenderas i lugn och ro. Vi är inte mycket för påskfirande med julmat och religiös hängivelse utan passar på att ta det lite lugnt och försöka njuta av livet. Försöka blir ledordet här eftersom herr AvL är lite förkyld och Joy (vårt låtsasnamn för dottern) är mycket förkyld. Det är alltid svårt när det finns en mancoald och en kinkig tvååring under samma tak men vi håller tummarna.

För alla er därute som håller samhället igång medan vi kontorsråttor sitter hemma och latar oss. Tack

Och till alla  -  Glad Påsk

Laga mikron?

Jag har nyligen upptäckt att jag har radioaktivt material i köket.

Eller ja...

Vår mikrovågsugn bestämde sig nyligen för att börja extraknäcka som geigermätare i och med att den började knäppa och knastra precis som sådan.

Det enda jag har lyckats få fram med hjälp av Google är att det kan vara fel på magnetronen men att det är normalt och ingen fara. Alrajt. Låt oss anta att vi inte kommer dö i morgon av strålning eller brand men särdeles normalt är det inte.

Jag är helt säker på att jag aldrig läst i instruktionsmanualen att mikron skall störa fredagsmyset tills man drar ur sladden. Gör man inte det kommer frugan bli vansinnig, dottern kommer börja tugga på kablar och maken hoppar handlöst ut genom fönstret.

Så... Nu har vi en mikrovågsugn vi måste koppla in varje gång vi skall använda den och det hade väl inte varit några direkta problem förutom att maskinen också får fungera som hushållets klocka.

Med all denna information kommer jag nu till inläggets kärna. Jag är helt säker på att ni som läser bloggen är bättre än Google så jag frågar helt sonika er. Är det värt att försöka laga prylen eller är det bara att uthärda/köpa nytt?

Vad gör man?

Bästa räntan - Reklam

(Det här inlägget innehåller reklam men tankar och åsikter är helt mina egna)

För en tid sedan lyssnade jag på en podd där det diskuterades amorteringskrav, belåningsgrad, inflation och massa annat som bara är roligt för en ekonominörd. Det som diskuterades var främst amorteringskravets effekter och man konstaterade att de hade skett en ganska kraftig kreditexpansion gällande icke säkerställda lån de senaste åren.

Det betyder i praktiken att folk lånar mer pengar till saker som inte är bostad de senaste åren jämfört med tidigare. Varken poddarna eller jag tror att det i huvudsak är för att folk shoppar som galningar utan jag tror att den huvudsakliga anledningen till att de så kallade blancolånen ökar är för att folk inte har råd med den egna insatsen på de dyra bostäderna de vill köpa.

Detta i sin tur innebär att banker och låneinstitut tjänar grova pengar på en ganska osund bostadsmarknad.

Man kan ägna evigheter till att debattera vad man skall göra åt det men jag är ganska övertygad om att lösningen inte står att finna i att tjänstemän försöker lösa en situation som uppstått för att politikerna inte velat/kunnat ta sitt ansvar på väldigt länge.

Blancolån

Så nu har vi ett Sverige med en större andel människor än tidigare med blancolån och med vetskapen om att majoriteten av svenskarna fortfarande, statistiskt sett, är mer trogna sin bank än sin partner kan vi konstatera att väldigt många människor sannolikt betalar alldeles för mycket i ränta för de här lånen.

Som en utsvävning konstaterar jag att jag blir uppringd nästan varje vecka av en ny säljare som öppnar med frasen "-Stämmer det att du har ett kreditkort, billån eller blancolån." (eller någonting liknande. 

Jag brukar svara ja, jag har ett billån och följden blir då en fråga om hur mycket jag betalar i ränta samtidigt som barnet (säljaren) i andra änden snabbt utökar frågan med "-en 4-5% kan det stämma?"

Nej gode gud jag betalar inga 4-5 % för billånet. Jag är upprörd över att min bank har höjt till 2,2 % men jag konstaterar blygsamt att det måste finnas en anledning till att dessa fraser sägs med sådan självklarhet.

Jag skulle bli förvånad om 4-5 % är ett högt spann när det kommer till stora blancolån som tas av folk som inte har råd med sin dyra lägenhet.

Sedan jag registrerade nytt företag är säljarna dessutom på mig igen om att skaffa lån till firman och då snackar vi inga mysiga 4-5 % de kan erbjuda. Det finns en anledning till att det finns en drös med crowdlending och crowdfundingplattformar där privatpersoner kan investera till 10-20 % ränta om man bara lånar ut till företagare.

Lösningen - jämför lån

Visst hade det varit bra om lösningen var att inte ta blancolån för att lösa sin boendesituation men tills vi har hittat ett sätt för folk att komma ut på bostadsmarknaden som inte inkluderar överbelåning kan vi i alla fall försöka se till att räntekostnaden blir så låg som möjligt och det är här som Lånasmart.com kan hjälpa till.

Lånasmart är en jämförelsesajt som kan hjälpa till att jämföra låneaktörer och se till så att du får den bästa räntan som möjligt.

Om du sitter och betalar 3 % för mycket på dina 300 000 kr i lån som du avbetalar på 10 år får du betala ungefär 50 000 kr mer i ränta och det är pengar du kan ha väldigt mycket roligare för.

Lånasmart kan också hjälpa till att jämföra företagslån. Företagskrediter är sannolikt ännu svårare att hitta vettiga räntor på eftersom vi företagare anses vara långt osäkrare än vanliga dödliga. Skulle du ha eller behöva en företagskredit surfar du bara in på Lånasmart.com/foretagslan så blir du hjälpt på vägen till en bättre ränta där.

Obalanserade ekonomiska diskussioner

Varför är diskussionerna alltid så obalanserade när det kommer till ekonomi?

- Du kan inte spara till ekonomisk frihet och skaffa barn! Det är barnmisshandel!

- Man måste leva i nuet. Du sparar så mycket men man kan ju dö i morgon. Unna dig!

Jag blir så trött på att poddare, bloggare, "experter", journalister, politiker och valfri samhällsmedborgare diskuterar privatekonomi som om det vore en fråga om rätt eller fel. Kan det inte vara så att det som inte känns rätt för dig kanske ändå kan vara rätt för mig? Och då snackar jag inte om att du kanske tycker att det känns rätt att ta sms-lån för att betala för veckans cigaretter medan jag inte tycker att det verkar rätt utan saker i stil med att jag kanske väljer att köpa min skjorta trots att den inte har en påsydd alligator på bröstet.

Jag har funderat ett tag på det här och jag återkommer regelbundet till det. Varför måste det vara knäckebröd och kaffe på en stubbe i skogen bara för att man sparar?

När gick vi från att prioritera vår vardag, spendera med eftertanke, använda det vi har istället för att slänga och köpa nytt; till att se ned på folk som inte kör den nyaste bilen, hetsa folk till att ta sms-lån för att klara månadens nya modetrend och att känna sig misslyckad om man inte åker utomlands tre gånger per år?

Vad är det som har hänt?

På riktigt? Skärpning!

Exempel

Låt oss ta ett exempel som är inspirerat av min verklighet. Vi har en 3 år gammal Kia Ceed. Om jag kollar på blocket så kan jag beräkna värdeminskningen och till det lägger jag skatt, försäkring, besiktning, service osv. Allt förutom garage och drivmedel eftersom det inte är bilspecifikt.

Vår totalkostnad för bilen än så länge uppgår till chockerande 1500 kr/månad. Lägger vi till garage och drivmedel kommer vi upp i hissnande 2400 kr/månad i genomsnitt. Jag låter garage vara med här istället för i ägarkostnaderna eftersom jag har valet att parkera utomhus, gratis men vi väljer inomhus för skitmycket pengar istället av lathet och bekvämlighet. Det är ytterligare en lyx vi unnar oss.

Jag tycker att det är mycket pengar för en lyx men sedan vi skaffade den har vi använt den långt mer än vi trodde från början eftersom fru AvL använt den till jobbet nästan varje dag vilket sparat henne oerhört mycket tid och då är den tveklöst värd de där pengarna.

I ovanstående exempel tar jag inte med kapitalkostnad vilket hade landat på ungefär 200 kr/månad och det beror mest på att jag tycker att man är fri att välja själv men för sakens skull kan vi säga att vår totala kostnad för att äga bilen landar på 1700 kr/månad och att använda den kostar ungefär en tusenlapp till. (Jag har inte tagit med någon beräknad kostnad för förslitning eftersom jag tolkar värdeminskningsavdraget som en sådan)

Låt oss fortsätta

Jag känner ett otaligt antal människor som anser att det är nödvändigt med minst två bilar i ett parförhållande trots att man bor centralt till halvcentralt i en större stad med goda kollektiva kommunikationer.

Flera av dessa par leasar sina bilar. Ofta genom privatleasing.

Nu vet alla att det är fullständigt orimligt att köra omkring själv i en liten bil från japan så det man leasar är ofta en ganska stor Volvo. Volvo är en säker bil och det är kul med stor motor så att det går fort när man trycker på gaspedalen. (I teorin skulle man inte behöva en lika säker bil om alla bara kunde tänka sig att köra lite långsammare och kanske sluta skicka sms när de kör men vad vet jag)

Jag kan ingenting om bilar men när jag tittar nere i garaget hos oss ser jag att här står ett gäng Volvo med beteckningen XC60 så jag gissar att det kanske är en populär bil. Kikar jag på vad Bilia tycker är ett rimligt pris för att privatleasa en sådan ser jag att det kostar 5639 kr/månad. För det priset får du köra 1500 min om året innan du får betala extra.

Du slipper dessutom betala extra för service och försäkring så håller du dig bara under 1500 mil om året borde det räcka med drivmedel, rengöring och däck, däckskifte utöver leasingkostnaden. Det borde man kunna täcka med 600-800 kr per bil och månad om man inte bor mer än någon mil eller två från jobbet.

Detta teoretiska pars bilkostnader är således ungefär 12800 kr/månad eller ungefär 10 000 kr mer än familjen AvLs bilkostnad.

Snålar vi?

Jag jobbar mitt i centrala Göteborg och bor en halvmil därifrån. Jag går sträckan på mellan en halvtimme och tre kvart och jag cyklar det på ungefär en kvart. Jag behöver inte bil till jobbet. Det hade tagit mig längre tid att komma till centrum, hitta parkering och gå till kontoret än att cykla och kostnaden för att parkera i stan är fullständigt vansinnig.

Det är absolut inget fel på vår bil. Den är fin, när man trycker på gaspedalen åker vi framåt, vi får plats med ett halvt bohag i bagaget och vi kan reglera temperaturen i kupén.

Jag kan inte för mitt liv se hur någon med en rimlig världsbild kan anse att det vi har är spartanskt. Att vår familj snålar när det kommer till bilsituation. Trots det innebär våra val att vi konstant har tillgång till en stor och bekväm familjebil som står i ett uppvärmt garage vilket vi når med hiss om vi skulle behöva det och vi betalar 10 000 kr mindre än exempelfamiljen som gjort ett annat val.

Summering

Det här är bara ett exempel och inte ens ett särdeles uttömmande sådant men det kanske hjälper till att illustrera min poäng? Jag är dessutom tillräckligt trött på diskussionerna att det sannolikt kommer fler exempel inom kort.

Min önskan är att jag skall slippa höra fler kommentarer i stil med att jag som familjefar borde tänka på mina barns uppväxt och inte snåla så jävla mycket när jag reflekterar över folks vansinniga slöseri med resurser.

Alla dessa PK hipsters som tittar snett på mig när jag lite försiktigt konstaterar att det inte är ekologisk bomull i mina kläder men att mina kläder används tills de är färdiganvända medan deras kläder läggs till återvinning när de tröttnat efter att de burit dem 4 ggr det senaste halvåret. Kan vi vänligen skaffa oss lite rimliga perspektiv på livet?

Slut på rant

Marockansk gryta med linser och sötpotatis

Okej så när jag nu hade köpt ett gäng sötpotatisar kunde jag ju inte bara använda hälften och låta resten gå till spillo och jag ville inte göra en sats sötpotatiscurry som skulle räcka i flera veckor.

Så jag hittade ett recept på en marockansk gryta som verkade god.

Marockansk linsgryta med sötpotatis

Som vanligt blev inte mitt resultat riktigt lika snyggt som på bilden men det har mer att göra med att jag inte stylar min mat när jag är hungrig.

Som en sidnot konstaterade jag att det här receptet var inbakat i ett blogginlägg där författaren försöker berätta att det är smidigt att ta med sig matlådor till jobbet. Undra hur många bloggare det egentligen finns som skriver det och hur många läsare det finns som skiter i det?

Jaja. Det kanske är smidigt att frysa in portioner av grytan och ta fram vid behov men ett par kilo gryta har vi ätit upp på ett par dagar och då är det dags för någonting nytt. Ingen frys här inte.

Så okej. Det blir billigare att laga vegetariskt än att laga med kött? Och det är smidigt att ha matlådor i frysen. Men blir det så himla mycket billigare?

Det här receptet använder Puylinser, sötpotatis, grönkål, soltorkade tomater och paprikasallad "för att hålla det enkelt". Inte fan blir det särdeles billigt om man bara pissar pengar på råvaror som ändå inte kommer tillföra någonting i slutändan.

Puylinser i all ära men jag vill nog ändå hävda att skall man få ut de linsernas fulla potential skall man inte koka skiten ur dem och dölja smakerna i en gryta full av olika starka smaker så jag valde att blanda röda och gröna linser. Inte riktigt samma sak men 20 kr/kg istället för 120 kr/kg...

Jag valde givetvis att köpa färsk paprika när det var skapligt pris på den istället för paprikasallad, jag avskyr grönkål så det skippade jag helt och istället för att koka med en hel burk soltorkade tomater i en kvart tog jag och finhackade ett par stycken och strösslade på varje portion. Mycket smak men utan att slösa.

Det är inte så knepigt egentligen. Med små enkla justeringar sparar man en dryg 50-lapp och rätten tappar väldigt lite på justeringarna.

Självhushållning på kolonilott

Nej jag har inte nått till den punkt då jag odlar allt jag behöver för familjens uppehälle på en plätt land på 50 kvm. Ni behöver inte vara oroliga.

Vad jag däremot har gjort är att, i sann hipsteranda, gå och hyra en kolonilott.

Vi bor ganska nära ett koloniområde och för några år sedan ställde jag mig i kö för en lott. Jag tycker nämligen att det är rimligt att barn vet att man plockar morötter ur marken och inte att de kommer inplastade från affären. Utöver det tycker jag själv att det är trevligt att äta färska grönsaker.

Det enda i den här ekvationen som är lite trist är att man är tvungen att jobba lite för råvarorna men jag skall nog överleva. Än så länge har säsongen knappt börjat. Jag har börjat förkultivera här hemma och jag har börjat rensa bort vinterns laddning av ogräs men det är också allt. Till helgen tänkte jag så de mest härdiga sorterna och hoppas jag kan få någonting litet innan säsongen drar igång på allvar.

Det kostar en knapp femhundring om året att ha lotten och så får man köpa lite utrustning och fröer så jag har egentligen genuint svårt att tro att jag kommer gå plus första året men det är egentligen inte poängen även om det hade varit kul att bli nettopositiv på att hyra lite mark i centrala Göteborg och odla grönsaker på den.

Odlar ni någonting?

Vem äger svenska aktier?

Nu har jag lyssnat på två poddar där de går igenom en rapport som Euroclear nyligen släppte. Dels Unga aktiesparares podd och Avanzapodden och det som slår mig är den begränsade analys av rapporten som görs i dessa poddar.

Jag gillar oftast de här poddarna även om det som framförs sällan är världsomvälvande men ibland hade det varit trevligt med en gnutta mer eftertanke vid manusskrivandet. Den här gången konstateras det bland annat att av det totala aktiekapitalet på Stockholmsbörsen ägs till 11,5 % av svenska privatpersoner och 48,1 % ägs av svenska juridiska personer.

Slutsatsen som dras av det här är att svenska privatpersoner inte äger så mycket av kapitalet utan det är de stora organisationerna som gör det.

Min fråga blir då - Vad är en juridisk person?

På en mikronivå kan vi börja analysen med att konstatera att ungefär en tredjedel av mitt aktieägande ligger i en kapitalförsäkring. Formellt ägs aktierna jag har där av försäkringsbolaget som förser mig med den försäkringen. Euroclear kan således inte veta att det föreligger ett kontrakt mellan mig och försäkringsbolaget som reglerar dessa innehav varför rapporten visar att mitt ägande ägs av en juridisk person.

Nu råkar det dessutom vara så att jag har massor av pengar i olika pensionslösningar. Även de redovisas som ägda av juridiska personer trots att det är mina pengar. Utöver det har jag massor av pengar investerade i fonder och de fonderna investerar i aktier. Men det är inte jag som privatperson som står som ägare till aktierna annat än indirekt vilket sannolikt inte registreras i den här typen av undersökningar.

Utöver det äger jag 100 % av ett aktiebolag i vilket jag konsultar lite på fritiden. Överskottet placerar jag i aktier. Är det jag eller en juridisk person som står som ägare av aktierna? Självklart är det bolaget (eller faktiskt inte eftersom jag har allt i en företagsägd kapitalförsäkring vilket gör att det är försäkringsgivaren som står som ägare).

Detta innebär att av mina privata noterade aktietillgångar är det uppskattningsvis mindre än hälften som registreras med mig som ägare, även bland det som direktägs och inte ägs via fonder.

Jag vill påstå att det inte finns så många olika ägartyper att ta hänsyn till. Antingen är det en fysisk person som på ett eller annat sätt äger eller har kontrollerande inflytande över tillgångarna eller så är det en stat, kommun eller ett landsting och även i det senare fallet är det vi som fysiska personer som till syvende och sist äger tillgångarna även om det ibland inte känns så. Det sista alternativet är att tillgången är ägarlös.

Juridiska personer är en social konstruktion som förenklar ägande, begränsar och/eller justerar ansvarsfrågor och hanterar beskattning m.m. men en juridisk person kan inte fungera utan minst en fysisk person som företrädare och någonstans i ledet av ägare och företrädare kommer det finnas en fysisk person som har rätten till tillgångarna i den juridiska personen.

För mig är det således ganska vansinnigt att dra slutsatsen att det skulle vara dåligt att juridiska personer äger mycket och fysiska personer äger lite. Fysiska personer äger allt som inte är ägarlöst och det är inte så mycket som är ägarlöst.

Har jag fel?

Sötpotatiscurry med russin och koriander

Nu har vi käkat primärt vegetariskt i ett par månader och jag förväntar mig att isbjörnarna mår mycket bättre nu än förut. En sak jag funderar över är hur mycket nettoeffekt det blir gällande växthusgaser för visst skapas mindre sådana från jord till bord men produktionen av gaser ökar exponentiellt efter konsumtionen så till den milda grad att jag misstänker att den naturgas som produceras hemma hos familjen AvL förmodligen skulle kunna förse hela bostadsrättsföreningen med energi.

Jaja... Någon nytta gör det säkert. Smalare har jag i alla fall inte blivit ännu men det kan ju ha att göra med träningen också.

För ett tag sedan frågade jag er om hjälp med recept och ett av de jag fick var nedanstående

Sötpotatiscurry med russin och koriander

Sötpotatis och purjolök, färsk koriander och kokosmjölk. Det är inte nödvändigtvis de billigaste vegetariska ingredienserna vi hittar i den här curryn men okej.

Jag och hustrun är inte stormförtjusta i koriander så den 30-lappen skippade vi. Jag tog också vanliga russin istället för gula eftersom vi alltid har vanliga russin hemma. Mandeln orkade jag inte heller bry mig om och vi använde kycklingbuljong istället för grönsaksbuljong men annars höll jag mig ganska väl till receptet.

Och resultatet? Jag lyckades skapa en lite kletigare anrättning än den som syns på bilden där potatisen blev lite mosigare men generellt tyckte jag det var en trevlig rätt. Det kommer inte bli basfödan i hushållet men när det är säsong på de ingående råvarorna kan det mycket väl hända att vi lagar en laddning till för det var gott. Riktigt gott.

Jag räknade som hastigast ut att vi landade på ett par ören mer än 10 kr/portion så inte havregrynspris men inte alls så dyrt jag hade trott men med tanke på att jag med enkelhet kan leva mitt vanliga köttätarliv för 10 kr/portion är det här inget jag hoppar högt över men för att jag skall överleva som vegetarian är jag tvungen att vara lite mer äventyrlig än jag annars skulle vara.

På det hela taget en bra rätt väl värd att prova.

Klipper mig en gång i veckan för 1 kr per gång

För lite drygt tre år sedan köpte jag en ny hårtrimmer. Jag skrev till och med ett par inlägg om det för det var tydligen en diskussion just då gällande konsumtion och vad som var sparsamhet och vad som var att snåla.

Jag skiter faktiskt i vad andra gör med sina pengar men jag sprider gärna vad jag gör i förhoppning att det ger någon annan möjlighet att spara ihop till den där drömmen de har. Just när det kommer till frisyrer verkar hår vara en av de saker som folk är extremt medvetna om. Mycket av självkänslan och bekvämligheten verkar sitta i håret och det är väl därför det säljs så oerhört mycket hårprodukter, färgning och det finns ju en hel industri med människor som tjänar pengar på att göra hår kortare.

För mig slutade håret på huvudet vara en fråga någon gång mellan åldern 20-25 år. Jag började tappa håret i sena tonåren men det dröjde ytterligare några år innan jag var så tunnhårig att det enda rätta var att välja en frisyr som när jag var ung var förbehållen människor med en taskig människosyn.

Det här att kunna klippa sig med polermaskin är ganska bekvämt men det blir lite tråkigt i längden och det växer faktiskt fortfarande ut lite ludd över öronen så en trimmer är ganska bra att ha.

Jag har nu haft min biltematrimmer i drygt tre år. Typ 170 veckor. Trimmern kostade 199 kr och jag använder den minst en gång i veckan. Jag är således snart nere på 1 kr per frisering och då ingår barberartjänster i priset.

Jag räknar med att det skulle kosta mig minst 200 kr i veckan att gå till en frisör och få det gjort. Och jag vet folk som gör det. Kanske inte varje vecka men i alla fall två gånger i månaden. Grabbar som vill putsa lite och kanske få mustaschen trimmad och då går de inte till snubben som tar 200 kr per gång.

som jag ser det sparar jag alltså lågt räknat 800 kr i månaden på frisyren men även om man jämför med en grabb som bara klipper sig var annan månad blir det 1200 kr/år.

Betänk nu att det här har varit min situation i 15 år.

De sparade frisyrpengarna hade kunnat bjuda mig och hustrun på en hygglig semestervecka eller två i ett långt varmare land än Sverige.

Poängen?

Jag får ofta höra att man måste få lov att unna sig. Man måste få leva lite, få sätta lite guldkant på livet osv. Välj vilken tradig gammal klyscha du vill. Det är bara en ursäkt för folk som är dåliga på att hålla i stålarna.

För det handlar inte om att snåla. Det handlar om att bygga ett liv där du är glad och nöjd utan att det sprutar pengar mellan fingrarna på dig.

Min frisyr har inget med sparande att göra men det är ett exempel på alternativ. Jag hade kunnat välja att fortsätta gå till frisör vilket många tunnhåriga män i min omgivning gjort. Jag hade kunnat skaffa peruk. Det finns massor av spännande sätt man kan spendera pengar på någonting som i grund och botten inte längre finns. Eller så tar man bort det på det mest ekonomiska och tidseffektiva sätt som går och sparar samtidigt tusentals kronor varje år.

AvL´s investeringsstrategi

Vet är bra att ha en sådan har jag hört. Jag har sedan tidigare en tillgångsallokeringsstrategi eller vad jag kallade investeringsregler. Ett ramverk att hålla portföljen inom men de där reglerna säger inte så mycket om vad det är för bolag jag skall välja.

Skall man vara riktigt ärlig är det kanske inte så viktigt med en uttalad strategi heller så länge man har en hyfsad koll på vad man pysslar med men jag tycker att det är bra att ha saker nedskrivna för de dagar då du börjar tvivla på dig själv. Det är lätt att köra på när allt går bra men när det vänder gäller det att ha koll på vad man vill.

En strategi brukar vara en mening eller ett stycke som ger ett ganska luddigt svar på frågan vad vill vi uppnå på lång sikt. Jag har skrivit ned regler många gånger men aldrig en strategi så nu kör vi.

Kärnvärden

1: Långsiktighet. Grunden i portföljen är att investeringarna görs med grundplanen att vara långsiktiga. Aktien köps in och så länge bolaget fortsätter att prestera är det rimligt att anta att aktien ägs utan plan på att någonsin sälja den.

2: Vinst. Bolagen skall gå med vinst. Det är viktigt att bolaget funnits ett tag så att det finns historik att utgå från och med den historiken skall det även följa att bolaget har mognat såpass att affärsidén ger frukt och bolaget gör vinst. Jag föredrar bolag med så mycket historik att man kan se att vinsten också stiger från år till år.

3: Utdelning. Jag tycker nog allt fortfarande att det är viktigt att bolaget delar ut pengar. Jag har slirat lite på det här kriteriet det senaste och även om det har gått hyggligt betyder inte det att jag borde fortsätta ignorera mina egna regler. Utdelning är inte allt men det säger att det finns en vinst och ett kassaflöde. Om det dessutom finns en historik av höjningar, gärna i kombination med bibehållen utdelningsandel, betyder det i regel att bolagets vinster växer.

4: Hållbarhet. Jag kommer nog aldrig bli beskylld för att investera hållbart men familjen AvL vill ändå begränsa investeringar i exv tobak, fossila bränslen och bolag som håller en allt för låg standard när det kommer till de humana villkoren. Investeringen skall helt enkelt kännas bra. Att sova gott om natten har inte bara med portföljens volatilitet att göra.

5: Aktiepris. Även här har jag slirat lite ibland. Se på när jag köpte H&M för 300 kr. Det gjorde jag för att alla andra gjorde det men det fanns i ärlighetens namn inte särdeles mycket som stödde det priset just då. Samma kan sägas med Kopparbergs för ett antal år sedan. Det är självklart att man skall betala mindre för aktien än man tror att den är värd men för att göra det måste man ha en välgrundad och nykter uppfattning om värdet på aktien. Här är det definitivt viktigt att jag börjar lägga mer fokus framgent.

Strategi?

Den 6:e februari 2016 skrev jag ned mina regler. Det var första försöket.

En månad senare valde jag att sätta ihop det jämförelseindex vi mäter oss mot. Jag kallar det AvL-index och det består av lite räntor, en hel del Sverige och resten Globalt index.

I november det året gjorde jag ett försök på att kvantifiera mina aktieköp och det var en grav miss som aldrig blev verklighet vilket, så här i efterhand, var bra. Jag skall inte ha fasta inköpsregler. Jag skall använda mjukare regler för att välja hur jag investerar.

Det ledde dock till att jag satte mig och funderade lite och efter en månad plitade jag ned portföljallokeringsstrategin vilket faktiskt varit bra. Den säger att jag, med hjälp av de regler eller den strategi jag har, skall allokera mitt kapital i enlighet med en fast portföljstruktur.

Den diskussion jag höll inledningsvis är en kontroll gällande huruvida jag fortfarande håller med mig själv och det gör jag. Strategin är intakt men det jag egentligen behöver är att se till att följa den samt att jag nog egentligen behöver fundera på hur man sätter siffror på de här mjukare reglerna. Är ett p/e på 15 ett bra aktiepris? Är p/b 1 bra?

Man kan inte sätta skarpa regler men man kan ha koll på vad man har för inställning till de olika siffrorna och man kan dessutom ha koll på vilka nyckeltal man tycker är viktigast.

Det får bli nästa gång.

Slutsats

En kombination av portföljallokeringsstrategin och regler för bolagsurval jag har knåpat ihop räcker ganska långt för att definiera en strategi. Skall vi försöka?

"AvL skall investera långsiktigt i lönsamma bolag vilka ger en stadigt ökande utdelning. Portföljen skall sträva efter en balans mellan volatilitetsdämpande tillgångar och tillväxt genom att investera i hållbarhetsinriktade tillgångar på en global finansmarknad med tonvikt på Sverige."

Vad tror ni om det som strategi?

Jag är ganska nöjd faktiskt... Nu är bara frågan om det är en strategi jag har formulerat eller om det är någonting annat. Vad säger managementkonsulterna därute?