Saffranssmörkola

För några veckor sedan skrev jag en liten text om saffran och olika kvaliteter av saffran.

Då kom jag fram till att det är osannolikt att jag gör saker där kvaliteten spelar särdeles stor roll.

För min del finns det några ställen då jag tycker att det faktiskt kan vara motiverat att lägga på några kronor för att få lite högre kvalitet och det är i de tillfällena då saffran skall vara den framträdande smaken och behandlingen av kryddan är minimal.

Exempel på sådana saker är en kall fisksås eller saffransmajonnäs. Glass, chokladpraliner och andra typer av godis är också sådana saker där jag kan anse att det spelar stor roll.

För ett tag sedan gjorde vi smörkola här hemma och det är en pryl som klarar av att ta väldigt många olika smaksättningar.

Smörkola

100 g smör
3 dl socker
2 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
smaksättning

Koka till 125 grader. Häll upp i form och låt stelna.

Ovan har du ett mycket enkelt grundrecept och du kan smaksätta kolan med många olika saker.

Häll i lite kakao i smeten så får du en chokladkola. Lite whisky eller rom ger en god smak av destillatet. Lite chili eller havssalt, ingefära eller kanel är också toppen. Vanilj är en klassiker.

Ett alternativ är att krydda med lite saffran efter att blandningen har svalnat lite. På det viset kommer man få ut mycket saffransmak utan att påverka kryddan särdeles mycket. 

Man kan sedan knåda kolan för att ytterligare inkorporera kryddan i hela kolan.

Ett annat alternativ är att göra ett starkt saffranste där man låter kryddan dra i en matsked vatten och sedan hälla ner vattnet i kolan innan den hinner stelna helt.

Vad gör du för julgodis?

Råraka med rom, rödlök och crème fraiche

Jag har legat sjuk en dryg vecka nu och då har det blivit ganska mycket korv och annat färdigt äckel som är lätt att göra, barnen uppskattar och som får en trött och sjuk pappa att överleva dagen.

Nu när jag inte längre är döende i en gubbaförkylning vill jag ha någonting annat.

Råraka med rom, rödlök och crème fraiche

Det här är en maträtt man kan göra hur extravagant som helst. Man kan ha rökt lax på, fläsk och lingon eller varför inte rom, lök och crème fraiche.

Jag är mycket förtjust i det senare.

I grunden är råraka råstekt riven potatis. Svårare än så är det inte.

För några år sedan snodde jag min mors gamla matberedare från 80-talet. Den har stått och samlat damm länge och jag fick för mig att vi kunde behöva en sådan.

Och det är faktiskt inte så sällsynt att den kommer fram ur skåpet.

Skall man riva morötter eller göra pizzasallad till 4-6 personer är det ganska smidigt. Likaså när man skall göra potatisgratäng till ett kalas eller råriva potatis för att kunna göra rårakor till fyra hungriga familjemedlemmar.

Enklaste rätten i världen. Skala och riv ett par potatisar per person. Jag brukar pressa ut lite av vätskan innan jag steker det men det är inte nödvändigt. Blanda i ett par teskedar salt per familj och sen är det bara att göra bollar som man plattar ut i stekpannan.

Stek tills gyllenbruna på måttlig värme, servera direkt med något favorittillbehör och njut.

Personligen har jag konstaterat att det på den här typen av rätter är näst intill omöjligt att skilja stenbitsrom från den där tångkaviaren som finns i butikerna och eftersom den är hållbarare och kostare hälften så mycket så tar vi oftast den.

Vad har du på dina?

Egen Sambal Olek

Man behöver inte komplicera saker så himla mycket.

I sommar har jag haft tre chiliplantor växandes i uterummet och nu var det dags att skörda. Det blev 30-40 frukter totalt och en del har jag ätit som de är men jag äter inte 40 chilifrukter inom loppet av en månad och jag har torkad chili i mängder så de här behövde bli någonting annat.

En snabb sökning sa att det som krävs för att göra egen sambal är 1 vitlöksklyfta, 1/2 dl vinäger, salt och ett tjugotal chilifrukter. Vill man har man i lite citronsyra för att balansera lite.

Sagt och gjort.

Ett par vitlöksklyftor, en dl vitvinsvinäger, lite salt och peppar och en halv tesked citronsyra senare. Koka i 5-10 minuter och fram med stavmixern. Klart.

Jag har ingen aning om hur länge såsen kommer hålla i kylen men eftersom det är chilli, salt och vinäger så gissar jag att det kan hållas i flera månader och eftersom det bara blev en burk i storleksordningen två deciliter så kommer det nog inte vara några problem.

Den blev faktiskt mycket godare än den köpta jag har så jag kör ett par matskedar varje gång det är tacos här hemma.

Våga testa

Jordärtskockssoppa med champagne

För 10-15 år sedan gjorde en kompis till mig en bankettmåltid för ett sextiotal personer och en av rätterna var en jordärtskockssoppa jag bär med mig för alltid.

Jordärtskockan är en sådan där växt som är nästan omöjlig att bli av med, varje planta ger väldigt mycket och de som gillar knölen är den ljuvlig och för de som inte gillar den är det avskyvärt... Lite som koriander.

Förra ägarna hade satt vitlök och jordärtskockor i en pallkrage och i våras tittade det upp innan jag hade hunnit bestämma strategi för den odlingsyta jag hade.

På en tredjedels pallkrage fick vi 4-5 kg skockor och jag gissar att det hade kunnat bli det dubbla om jag inte hade glömt att vattna till och från under den mycket torra sommaren.

Nå ja, receptet då.

Som en av förrätterna i en måltid behövs det ganska lite soppa per portion så det här receptet är för 6-8 personer men vill man äta det som lunch bör man räkna 3-4 personer och det är nog inte dumt att servera lite bröd till.

250 g jordärtskockor
2,5 dl vispgrädde
2 dl crème fraiche 
1,5 dl champagne
50-100 g vitkål
1 msk honung
salt, peppar och persilja

Det man gör är att skala och koka skockorna tills de är mjuka. Häll av vattnet men spara ett par dl som buljong. Mixa skockorna till en puré. 

Strimla vitkålen och fräs i stekpanna med lite honung.

Vispa grädden fluffig men inte hård.

Dags att montera. Hetta upp purén och buljongen till strakt över ättempertur, blanda i crème fraiche och låt det hela komma upp i värme igen. Stäng av plattan. Sen häller du i champagnen och vänder i grädden. Smaka av med salt och peppar.

I varje skål lägger du lite av vitkålen, häller över soppan och strösslar lite hackad persilja över.

Om man vill lyxa till det ytterligare droppar man några droppar tryffelolja över varje portion och serverar med en grillad brödbit eller en handfull jordärtskockschips.

Det här är lyx gjord på en mycket ödmjuk grönsak. Man måste inte ha champagne men man vill ha ett vin som ger syra och strävhet till den annars ganska söta soppan och man vill ha luften som kolsyran ger.

Berätta gärna om du testar receptet.

Saffranskryddad fisksoppa

Jag försöker smyga in så mycket animaliska proteiner jag bara kan i min familjs vegetariska diet och eftersom hela familjen verkar överens om att fick och skaldjur fortfarande är okej har jag gått lös fullständigt.

Det är en märkbar skillnad på utbud och pris bara några mil inåt landet på färsk fisk och skaldjur men ibland hittar man klipp och fryst fisk är samma överallt.

Saffranskryddad fisksoppa

Länken ovan går till ett recept jag brukar använda ibland. Det brukar sammanfalla med räkdagen.

Räkdagen är ett koncept den äldsta dottern myntat som går ut på att det ofta är bra pris på räkor på fredagar så det är inte helt ovanligt att jag tar med mig ett kilo hem på fredag eftermiddag, skalar det och så äter vi räkmackor till middag den dagen.

Då har man massor av skal kvar och oftast även en näve skalade räkor också. Skalen blir en mycket trevlig skaldjursfond vilken blir basen i soppan. Receptet säger bara att man skall ha 2,5 dl fond (vatten + buljong) men jag brukar hälla i allt och ta i lite mindre vin istället eftersom jag har vin i fonden.

Sen brukar jag sällan ha purjolök hemma men det går alldeles utmärkt med vanlig gul lök och eftersom jag vill ha en lite matigare soppa brukar jag tärna en tre-fyra potatisar och slänga i också.

Det blir en fantastisk soppa och det är nu inte det billigaste man kan tänka sig att göra men ibland kan man unna sig och det är ett bra sätt att göra av med fiskspillbitar och överblivna räkor och grönsaksskalkar.

När man låter barnen laga mat

För några veckor sedan bestämde Joy (snart 5 år) för att bli vegetarian för att "vara snäll mot djuren och naturen."

Jag gissar att de har haft en del diskussioner på förskolan för under hösten har det frågats en del om vad saker innehåller och om det är snällt mot djuren och/eller naturen.

Efter lite resonerande har hon kommit fram till att hon inte vill bli vegetarian för hon kommer nog inte klara av att avstå helt från kött eftersom korv och köttbullar är hennes absoluta favoriter och det smakar inte samma med veganska alternativ. 

Men men... Här har jag stått och gjort den ena vegetariska rätten efter den andra och barnet har konsekvent vägrat äta allt jag serverat för att det smakar äckligt och det enda jag vill göra är att skrika från djupet av min själ; "Varför tror du att pappa fortfarande äter kött?"

Suddig bild av okryddad favoritlasagne

Så i veckan fick jag nog. Jag hade gjort en vegetarisk lasagne med hennes "favoritspenat". Som vanligt var det jätteäckligt (Hon får inte säga att maten är äcklig men det är svårt att missförstå hennes kroppsspråk).

Då tröttnade jag och sa till henne att hon fick laga maten själv framöver. Jag vägrar fortsätta laga mat som hon bestämt och som hon vägrar äta. Så där och då fick hon bestämma middagen vilket skulle bli ytterligare en vegetarisk lasagne.

Joys vegetariska lasagne

3 st morötter
1 st röd lök
4 st champinjoner
1,5 dl frysta gröna ärtor
500 g krossade tomater
2 dl crème fraiche
1 dl vispgrädde
1/2 knippe dill (grovhackad)
1 knivsudd spiskummin
1 knivsudd torkad basilika och lika mycket torkad oregano
ca 100 g riven ost
Olja för stekning
Lasagneplattor

Skär grönsakerna i bitar. Med moroten är det viktigt att du skär dem i olika former. Det skall vara båtar, hjul, stavar, tärningar och trianglar. Champinjonerna skall vara i mycket oregelbundna bitar.

Stek alla grönsaker förutom morotstrianglarna i lite olja tills de är nästan klara men de morötterna skall ha lite krisp kvar.

Därefter gör du såsen av krossade tomater, grädde och crème fraiche. Koka upp och krydda med dill och kryddor. Viktigt att du inte saltar eller har i buljong. Du får dra 2-3 drag med pepparkvarnen. Vid avsmakningen kan det hända att du behöver krydda upp såsen med lite extra gröna ärtor...

Därefter är det bara att montera lasagnen. Sås i botten och i varje lager strösslar du lite grönsakshack. Avsluta kreationen med lite riven ost.

Utvärdering

Dottern konstaterade glatt att det var 100 myror gott vilket tydligen är ett vansinnigt högt betyg. Själv kan jag anse att det nog hade gått att förbättra receptet en aning. Främst genom att tillföra någon form av salt exempelvis en grönsaksbuljongtärning i såsen. Det hade inte heller gjort ont med någonting lite mer matigt. Kanske lite keso eller mozzarella.

Men på det hela taget var vi oerhört förvånade över resultatet. Det är rena smaker och ingenting som skär sig. Det hade bara mått bra av lite mer kryddor. Sen kan jag väl säga att pappan i familjen inte kände någon skillnad på smaken avseende morotsstavar och tärningar eller någon av de andra figurerna men dottern var övertygad om skillnaden och det räcker för mig.

Tyvärr slutade det hela ganska snöpligt eftersom uppvärmd lasagne fick betyget 1 myra dagen efter beredningen så man får nog inte göra mer än att det går åt till en måltid.

Lycka till om du får för dig att prova receptet. 

Chiapudding för att minska kaloriintaget?

Ett för högt kaloriintag i relation till mängden aktivitet som herr AvL utsätter sig för har varit ett stående tema här på bloggen de senaste fem åren.

Som de flesta vet innebär ovanstående kombination att man belönas med en s.k. DadBod vilket bara är en romantiserad omskrivning för lönnfet.

Eftersom jag är av naturen lat försöker jag ibland hitta andra vägar att justera formen på min rotunda lekamen. Den enda andra delen i ekvationen är att minska intaget av kalorier.

Men kalorier är goda. Speciellt de som är chokladdoppade eller fettdrypande. De kalorierna är de bästa. Strösslar man dessutom salt och socker på dem blir de gudomliga.

Men så hittade jag konceptet chiapudding för några år sedan. Chiafröet är ett frö från den kransblommiga kulturväxten Salvia Hispanica. Fröna var basföda redan på mayaindianernas tid men det var först när en galen amerikan började beskriva fröet som ett superlivsmedel som det blev poppis i västvärlden och det var inte förrän 2010.

Chiapudding

Det vanligaste receptet där chiafrön är med om man googlar det verkar vara chiapudding. Det är en pudding gjord på ca 3 msk frön som blötläggs över natten (rör om några ggr) i 2 dl mjölk eller mjölksubstitut och någon form av smaksättning exv vaniljpulver.

Så långt är allt gott och slutresultatet blir ju som tapiokapudding för den som smakat det. tapiokapudding är gjort på stärkelsepärlor från kassavaroten men utöver det så är det nästan samma sak :-)

Min högst personliga åsikt är att chiapuddingen är en ganska smakfattig och konsistensutmanad sak att äta. Framförallt om man skall äta det till frukost.

Jag gissar att det är därför alla recept föreslår att man kombinerar sin pudding med en rejäl portion fruktsallad vilket innebär att du dels får en frukostdessert i stil med fruktyoghurt men också att du inte längre har en kalorisnål måltid.

Utan frukt är varje portion ca 50 kcal vilket är en tiondel av en rejäl tallrik havregrynsgröt innehåller. Jag lovar att jag skulle ha mycket svårt att trycka i mig tio portioner chiapudding till frukost så det borde vara ett bra substitut men skickar man på en handfull fruktbitar och kanske lite nötter för textur så har man helt plötsligt en måltid som för all del bara innehåller 200 kcal men som i alla fall jag inte kommer stå mig på till närmelsevis lika bra som en skål havregrynsgröt.

Men då blir det ganska gott så jag har som ambition att testa ett tag i alla fall så får vi väl utvärdera vad det lider.

Har du testat?

Snickerskladdkaka och vegansk kolasås

Fru AvL och jag följer lite olika saker på sociala medier. Jag följer ekonominördar och influensers vars syfte är att sprida glädje. I fru AvLs flöden hittar man mycket barnrelaterat och ett gäng fikakungar.

Jag får bilder tillsänt mig på det ena bakverket efter det andra och eftersom jag inte skall äta sötsaker är det extra lockande så klart.

Nu för några veckor sedan fick jag nedanstående bild med texten - "I helgen skall vi testa en ny kaka så du får köpa jordnötter."

Snickerskladdkaka (recept)

Receptet ovan är bra. Kolatäcket skall nog inte vara mycket tjockare än en jordnöt för det riskerar att bli lite mycket. Hela kakan mår bäst av att serveras rumstempererad för annars blir chokladtäcket nästan omöjligt att bryta sig igenom.

Så vad tillför jag då om jag inte pratar om hur man kan förbättra receptet utan bara länkar till någon annans recept?

Jo jag tänkte prata om alternativa kolakrämer.

Dulce de leche är ju definitionsmässigt gjort på mejeriprodukter och jag har tidigare skrivit ett inlägg om att göra egen, laktosfri sådan i det här inlägget. Vad jag inte visste var att du inte behöver mejeriprodukter alls för att göra en acceptabel Kolasås/kräm.

Det går att göra på i stort sett alla alternativa mjölksorter som soja, ris, havre m.m. men det man skall räkna med är ju så klart att smaken på kolakrämen kommer ta mer smak av den ursprungliga råvaran än jag upplever att en traditionell dulce de leche tar av mjölken.

Gör man sojakola på en sojamjölk som dessutom inte är så god kan man kasta kolan innan den är klar för den blir vidrig och skall man vara ärlig är inte riskola en höjdare heller. Mandelkola funkar förvånansvärt bra men min personliga favorit är nog ändå kokosmjölk.

Kokoskola görs på kokosmjölk med minst 3% fetthalt och lika mycket strösocker i volym. Dessa två ingredienser sjuds sedan länge tills du har en kladdig, mörk kolasås.

Jag är inte helt säker på att jag tycker att det funkar superbra i en snickerskaka för det blir lite för många stora smaker men om man behöver göra kakan vegansk är det fortfarande ett okej alternativ och till andra saker där en kolasås kan användas är kokosvarianten lysande.

En hygglig vaniljglass med en varm kokosdoftande kolasås är riktigt nam-nam och en äpple- och kokospaj blir definitivt inte sämre av lite kolasås ringlat över.

Ta nu och testa att göra en snickerskladdkaka och om du vill göra den vegansk gör du en smakrik vegansk kolasås och byter ut smör mot ett vegetabiliskt fett istället.

Har du testat att göra egen dulce de leche?

Revbensspjäll

Jag är av den starka åsikten att om man skall äta djur skall man äta allt på djuret. Tyvärr finns det saker jag har lite svårt för. När jag fortfarande jobbade som kock gjorde vi ibland levergryta eller gräddstuvad lever. slutresultatet är jättegott men tillagningen har en mycket tydlig arom vilken förstörde slutresultatet för mig och jag har fortfarande svårt för just nötlever. Pastejer och patéer och andra djur är fortfarande okej men...

Men det är smaken.

Sen finns det styckningsdetaljer jag alltid haft lite svårt för. Revben är en sådan detalj. Jag tycker om att äta den men jag tycker den är svår att tillaga med ett bra resultat.

Under många år har vi haft tillgång till närproducerat lamm och i lådorna ingår det revben. Enda gången jag lyckats göra ett lammrevben jag ansett vara acceptabelt är när vi i den norska delen av min familj ätit Pinnekjøtt (vilket för all del är får men ni fattar konceptet).

Det jag därför alltid gjort är att skära ned revbenen och mala det till en fet färs som jag blandar med magrare färs som sedan blir biffar eller bullar.

Nu har det legat tjocka fläskrevben i frysen alldeles för länge och det är ju faktiskt inte samma sak men det har ändå varit svårt för mig att komma till skott. 

Dags att ta sig i kragen. Det är ju egentligen inte så svårt och fläskrevben har inte samma fettinnehåll som lamm så det är enklare att få gott.

Revben

Det man behöver göra är att antingen grilla/röka/ugnsbaka på svag värme under lång tid för att fettet skall smälta och köttet skall bli mört eller förkoka revbenen för att åstadkomma samma sak.

Ovanstående recept och mitt val föll på att förkoka. Då handlar det egentligen mest om att koka i en smaksatt lag under typ 1-1,5h per kg. Lagen smaksätter man med det man tycker är gott och det mest traditionella är lök, vit- eller kryddpeppar, lagerblad och kanske några morötter (eller buljong).

När man väl gjort det skall man glasera köttet med någonting klibbigt, ofta sött vilket skapar en smakrik och visuellt attraktiv yta när man slutbakar köttet i ugnen. Ovanstående recept innehåller ingefära, apelsinsaft, soja och honung. Man kan tänka sig att slänga i lite chili också om man vill ha lite hetta eller varför inte lite flytande rök (eller ännu hellre en skvätt rökig whisky) för att sätta lite BBQ-smak på kalaset.

Sen avslutar man kalaset 20-30 minuter i en varm ugn och glacerar antingen under tiden eller rikligt när man tar ut det.

Jag valde en superrökig whisky och lite chili samt att jag hade lite mango över så jag tog några matskedar mangopuré också. Det blev supersmarrigt men jag glömde fota det hela.

Det kommer nog dröja innan jag köper revben igen men det är mest för att jag så sällan får feeling för att tillaga det. När jag väl gör det (på gris eller nöt) så tenderar det att bli riktigt gott.

Använder du revbenen? 

Jambalaya - Kreolsk pytt i panna

Pytt i panna är ett enastående sätt att hantera rester från tidigare måltider. Några kokta potatisar, en korvbit, helgens grillade kött och några skrumpna morötter så har man en svensk klassiker.

Men vad gör man om man inte har dessa rester?

Ris och lite tacofärs kan bli en gratäng och den grillade kycklingen kan med fördel bli en jambalaya. Jambalaya är en klassisk amerikansk risrätt som härstammar från New Orleans och är en stapel i det kreolska köket.

Jambalaya

En klassisk Jambalaya liknar den spanska Paellan i det att den oftast innehåller kyckling, skaldjur och kryddig korv vid sidan av ris och grönsaker.

Jag hittade ett recept med köttfärs och kassler som jag tycker passar bättre som kylskåpsrensning men det viktiga i sammanhanget är kryddningen.

Tomatpuré, curry, salt, peppar, paprikapulver och olika löksorter kryddar upp det mesta. Klart att du kan stoppa i nyköpt korv och kyckling men du kan lika gärna slänga i renset från kycklingskrovet från helgens middag och slantar från de grillade korvar som ungarna inte orkade äta upp.

Ingen märker att det är rester om man kryddar ordentligt och fräschar upp rätten med lite grönsaker.

Har du några tips på resthantering?

Plättar med mandelmjöl

I vintras började jag en diet som är en striktare version av LCHF. Jag äter ketogen kost vilket kort handlar om att äta väldigt lite kolhydrater och öka på med bra fetter. Det blir en hel del sallad med egengjorda dressingar och fisk, kött och kyckling i olika feta grytor.

Det är nu egentligen inte alls viktigt för det primära handlar om att äta färre kalorier än jag gör av med och i mitt fall ville jag testa keto för att försöka bryta mina fula ovanor avseende överätning och att alltid peta i sig någonting sött.

Ett par månader senare kan jag konstatera att det funkar ganska bra och en av anledningarna är att jag inte fuskar. Jag bakar inte kolhydratsnåla kladdkakor, jag gör inga kolhydratsnåla godisar och jag bakar inte kolhydratsnålt bröd. Jag bara utesluter det jag inte skall äta.

Men för några dagar sedan var jag ute och promenerade när det började regna på mig och när jag väl kom hem var jag så kall och bitter att jag behövde trösta mig med någonting och då hittade jag på att jag och dottern skulle ha plättar.

Mandelplättar

Mandelmjöl är inte gratis men det är ganska gott. Inget i den här dieten är särdeles billigt men det går att göra gott.

Bild: Herr AvL

Recept

2 ägg
2,5 dl mandelmjöl
1/2 dl mjölk
2 tsk bakpulver

Blanda alla ingredienser till en slät smet och låt den stå ca 10 minuter så att det sväller lite. Därefter kan man med fördel steka ca 10 tjocka plättar (ungefär som amerikanska pannkakor).

Jag serverade dem med en handfull tinade blåbär och ett par matskedar av Arlas nya vaniljkvarg (den är laktosfri och smakar nästan som glass).

Om man går på diet men brister i sin självkontroll någon gång ibland kan det vara bra att ha alternativ som är mindre dåliga och de här plättarna fungerar alldeles utmärkt i en LCHF/Keto diet. Ett par-tre av de här plättarna med en sked blåbär och ett par skedar kvarg innehåller inte mer än 3-4 g kolhydrater och rent näringsmässigt kan det fungera utmärkt som mellanmål.

De är dessutom riktigt goda och för den som inte går på diet kan jag tänka mig att en hel hög med de här plättarna tillsammans med en rejäl hög blandade frukter och bör, lite honung och en ordentlig klick grekisk yoghurt eller vispad grädde kan vara en ren dröm.

Testa skall du se.

Aioli

En sak jag egentligen har ganska svårt att förstå är kalla såser. Några av dem är helt skapliga men många utav dem är ganska smaklösa och tråkiga men det är inte den primära orsaken till att jag inte förstår dem.

Basen i nästan alla sådana såser är majonnäs. Det står inte på men läser man ingredienserna får man fram att det innehåller ägg och olja vilket är grunden till majonnäs. Utöver det brukar det vara kryddor och lite andra tillsatser.

Den främsta anledningen till att jag har lite svårt att förstå många av såserna är att det är så himla enkelt att göra själv.

Okej om man tycker att majonnäs är knepigt. Man måste ju faktiskt ha både äggula och olja och helst en mixer eller stavmixer. Det är ju jobbigt. Så om man nu tycker att det är omöjligt svårt att göra majonnäs kan man väl köpa färdig då.

Med en burk majonnäs, lite citron (eller i värsta fall citronsyra), en vitlöksklyfta, en burk dragon, lite salt, en kvarn med blandningen 4-peppar och kanske en skvätt vinäger kan du göra de flesta såserna. 

Majonnäs + vitlök = Aioli
Majonnäs + dragon + salt + vinäger = Bea (ja man kan med fördel ha i lite fler kryddor men i grunden räcker det med en syra och dragon)
Majonnäs + peppar = Pepparsås
Majonnäs + citron = Hollandaise

Det finns säkert en mängd andra varianter man kan lösa på det här sättet men det här är väl de vanligaste jag ser i hyllorna. Det brukar finnas en som hävdar sig vara mango och curry också men jag är ganska säker på att om du bara ser till att hitta lite sötma och tillräckligt mycket curry borde du vara hemma utan mango.

Varför skall man bry sig?

Dels tycker jag att man skall bry sig för att en sås bestående av majonnäs och vitlök inte skall behöva innehålla 17 ingredienser även om man i vanliga fall skulle kunna peta i lite senap i majonnäsen vilket helt plötsligt skickar upp innehållsförteckningen till mellan 10 och 12 även om man gör själv.

De extra ingredienserna är till för att göra så att man kan behålla en krämig konsistens trots ganska mycket vatten i förpackningen och en massa konserveringsmedel för att produkten skall ha en onaturligt lång livslängd. Ja och så socker förstås eftersom det är billigt och för att det får oss att vilja ha mer av såsen.

Så hälsa skulle kunna vara en anledning.

En annan är så klart ekonomi.

Färdig majonnäs av hygglig smak och kvalisort kostar ca 50 kr/kg (att göra själv skulle kosta ungefär 20 kr/kg med vettiga råvaror). Övriga råvaror kostar några ören men låt oss kalla det ett par kronor per kg sås.

Det skulle innebära att det kostar 22 kr/kg att göra egen aioli. Det skulle kosta 52 kr/kg att göra på köpt majonnäs och den billigaste aiolin på Willys kostar 67 kr/kg.

Nu petar man väl inte i sig litervis av aioli varje vecka men vad jag ser när jag är i fiskbutiken är att folk köper en liten burk av handlarns aioli varenda gång de köper räkor och den där lilla burken brukar gå på 150-200 kr/kg och det ser ut att gå mängder.

Om man lyxar till det med räkor på fredagskvällen kan jag tycka att det gör det ännu lyxigare att göra egen aioli eller romsås men om man också föreställer sig att den där burken med färdig aioli kostar 20 kr och det skulle kosta dig 2,50 att göra lika mycket egen sås då sparar du 17,50 kr/fredag.

Det är nu inga mängder om du ändå lyxar till det men det räcker att spara 18 kr/mån om man gör det hela det vuxna livet till pension för att pengarna skall ha hunnit bli nästan 300 000 kr. 

Källa: Z2036.blogspot.se

300 000 kr extra för att göra en godare aioli än den du köper? För mig är det en självklarhet.

Perfekta pommes frites

 Det är inte bara jag som saknar att inte få gå på restaurang. Hela familjen saknar det nu och då skall man vara medveten om att det var ett ganska sällsynt nöje innan Joy blev så stor att hon fixade att sitta still och vara tyst vilket hon inte löste innan pandemin...

Men vi var ute några gånger och stoppade i oss hamburgare så det är nog det eller pizza som hon saknar.

Under vintern har jag försökt bjuda till lite extra eftersom det har blivit mycket jobb för pappa och dessutom väldigt mycket hemma med lätt förkylning för dottern vars liv väldigt kvickt blir enformigt när hon inte får gå till förskolan.

Vi har grillat en del ute på lotten eller på enstaka skogspromenader och under semmelsäsongen bakade vi egna, glutenfria semmelbullar så att hela familjen kunde få var sin semla (pappa är glutenintolerant).

För några veckor sedan påminde Matgeek mig om hur gott det kan vara att göra bra pommes hemma.

Receptet är i grunden från Heston Blumenthal men översatt av Matgeek här.

Det är lite omständligt men det är värt det. 

På bilden ovan hade jag inte riktigt tid att göra det riktigt så noga som receptet kräver men tillsammans med mycket ketchup och en liten, liten köttfärsbiff (Joy är inte så petig med brödet) blev det en mycket trevlig "restaurangupplevelse" hemma vid köksbordet.

Rådjursstek med hasselbackspotatis

För några veckor sedan rensade vi lite i frysen och bestämde oss för att lyxa till det med en rådjursstek vi nästan hade glömt att vi hade där.

Nu var det närmare tio år sedan jag jobbade som kock senast och även om jag behållit mitt intresse för mat och matlagning var det länge sedan jag var bra på att laga mat (med mina mått mätt). Därför tar jag numera ofta hjälp av Google för att lista ut vad och hur jag skall laga. Framförallt söker jag inspiration men jag har också tappat en hel del av fingertoppskänslan när det kommer till såser (det är inte för inte som såsmakeri är en helt egen yrkesgrupp inom kockyrket) och då är det ganska behagligt att ha ett recept som grund.

Jag gick ut på lotten och hämtade lite färska örter. Visst är det ganska galet att det finns färska örter nu? till och med salvian verkar ha klarat sig.

Det recept jag använde var på rådjurssadel och med gratäng medan jag använde en stek och gjorde hasselbackspotatis men det är i stort sett samma sak. Är du väldigt osäker på hur du gör hasselbackspotatis är det bara att följa den här länken.

Rådjurssadel med potatisgratäng

Skall man vara petig använde jag ju huvudsakligen såsreceptet men jisses vilken god sås det blev. Ett sätt att utveckla ovanstående recept hittade jag i det här receptet. Det handlar huvudsakligen om att man med enkelhet kan slänga alla delar av sås och stek i en gryta eller tryckkokare och låta det puttra i någon timme. Under tiden låter man hasselbackspotatisen stå i ugnen och när det börjar närma sig silar man av skyn och häller grädde i den. Servera med gelé och grönsaker.

Det här är en gammal klassiker jag sällan äter nu längre men det var en klassisk söndagsstek (kunde vara gris eller nöt också så klart) när mormor fortfarande levde. Det är inte annat än att man drömmer sig tillbaka när man sätter det här på bordet.

En acceptabel vegetarisk burgare

Generellt är jag inte mycket för att laga mat som skall ha kött i sig på ett sätt så att det blir vegetariskt. Eftersom jag äter kött föredrar jag att äta kött när det är en rätt där det rimligen blir bäst med kött. Exv rotmos med fläsklägg eller stekt fläsk och bruna bönor. Det går liksom inte att byta ut köttet och behålla själen i rätten. 

Då föredrar jag att istället laga vegetarisk eller vegansk mat som som är naturligt fri från animalier men ibland går det att hitta ett mellanting. Burgare är en sådan sak där det går att slänga in någonting annat mellan två brödbitar och få en hygglig måltid även om det man har mellan bröden inte är mald kossa.

Oftast föredrar jag att steka ett par bitar haloumi och kalla det burgare och jag skulle aldrig få för mig att köpa ett helfabrikat växtprotein för att jag ville ha en vegansk burgare men fru AvL hittade ett recept hon ville testa från Jamie Oliver så en dag för några månader sedan testade vi.

Brilliant Veggie Burger

Bilden ovan är från receptet för jag glömde fota mitt alster men jag tyckte det blev helt okej. Det blev stora, "köttiga" (dvs stabila pjäser med ordentligt med tuggmotstånd) biffar med bra smak.

Nästa gång har jag lovat att jag skall göra den veganska majonnäsen som också finns i receptet men för vår omgång blandade jag helt vanlig majonnäs med lite chipotlepuré och smetade på. Mumma.

En annan sak som var bra var att det gick alldeles utmärkt att värma puckarna dagen efter vilket vi gjorde med lite mos och några tomater och som av en händelse fotade jag det (en estetiskt ganska tråkig lunch men helt okej i smak).

Den var klart godare än jag förväntat mig och en helt hygglig burgare. Testa vet ja...

Gambiansk jordnötsgryta

Jag har länge haft en blind fläck när det kommer till pumpa. Jag vill kunna använda den grönsaken för varje höst brukar det ligga ett överflöd av pumpa i butikerna och efter högtiderna kan man köpa pumpa för bara några kronor per kilo.

Men det är inte en grönsak jag någonsin haft anledning att utforska tidigare så jag vet inte vad man gör med den och jag vet ju inte heller hur den smakar och jag tycker det är onödigt att köpa 10 kg mat som sedan slängs för att det inte var gott så åter igen har jag fegat ur och låtit bli att vidga mina vyer annat än marginellt.

I år köpte jag nämligen en butternutpumpa för jag hade hittat ett recept på Zeinaskitchen som jag ville testa.

Gambiansk jordnötsgryta

Det stod att man kunde slänga i lite andra grönsaker så det gjorde jag. Har för mig att jag skickade i både svamp och morot men jag var inte så väldans äventyrlig.

En sak man skall notera dock är att hon inte överdriver när hon säger att man måste röra i grytan ibland för den bränner väldigt lätt.

En annan sak värd att notera är att man antingen kan förbereda sig på att vara mätt i en vecka eller ta en ganska liten portion för det är 250 g jordnötssmör i receptet och även om det står att det skall vara till 6 personer har det aldrig varit sanning i vår familj men jisses vad den här grytan är fyllig. Det underlättar på paletten om man pressar lite lime eller citron över för annars blir den lite väl stabbig.

Utöver det har jag inget att anmärka tror jag. Följ länken ovan (nästa höst när det finns pumpa igen eller använd sötpotatis) och följ receptet. Du lagar 6 portioner käk för en femtiolapp och skrattar hela vägen till banken (och till gymmet)

Har du andra tips på vad man kan göra med pumpa? Både den här sorten och den "vanliga".

Kolacheesecake med dajm - löjligt gott

Jag har lite snöat in på dulce de leche sedan jag insåg att det inte är särdeles svårt att göra själv (vilket är en förutsättning för mig som behöver laktosfri dito). Det är liksom bara att ta mjölk och socker (och kanske lite bikarbonat och grädde om man vill lyxa till det) och sjud i ett par timmar tills du har kolasås. Jag skrev till och med om det för ett par år sedan i ett inlägg du hittar här.

Med den här gudagåvan kan man göra allt möjligt roligt så när fru AvL hittade ett recept på en kolacheesecace med dajmbitar i kunde vi ju inte motstå att bjuda hem lite folk så att vi fick en ursäkt att prova.

Du borde kunna gå raka vägen in på bloggen med receptet och bara göra men jag tänker komma med några tips.

Om man använder 150 g smör och 300 g kex till botten blir den jättetjock och ganska kompakt. Det är fortfarande skitgott med smörindränkt digestive men det behövs liksom inte så mycket och det kan faktiskt bli för mycket av det goda. Det räcker med typ hälften.

Lite beroende på hur seg du gör din kolasås kan det vara enklare eller svårare att smeta ut den över kakan vid servering. Vi gjorde en ganska intensiv kolasås så vi valde istället att ha i lite mer i cheesecacesmeten och sen blandade vi i lite kolarippel i den vispade grädden istället. Det blev inte dumt det heller.

Hur man än gör är detta en löjligt god dessert och jag skulle säga att det räcker till 1-2 personer alldeles utmärkt 😀 Kanske att man kan dela med sig till 2-4 gäster också om man är generös.

American chocolate cake

Det finns ett par anledningar till att jag kämpar mot ett ökande midjemått. Den ena anledningen kallar jag Johan vilket är namnet på min latmask och den andra anledningen heter socker och är namnet på den substans som kommer leda mig ned i graven med ett leende på läpparna

American chocolate cake

För ett tag sedan fick min hustru ett recept på en ganska häftig chokladkaka och självklart var hon tvungen att testa den glutenfri (Herr AvL är glutenintolerant). Hon hade precis lika gärna kunnat baka den med vanligt mjöl men då kunde hon inte smyga igenom detta som ett experiment utan då hade det ju bara varit syndfull chokladlusta som gjorde att hon ville baka lite.

För er som vill testa kan jag inte ge ut hennes recept men du kan hitta ett som funkar här.

Det enda vi väljer att konstatera efter att ha testat några olika varianter under sommaren är att om du inte har provat den här kakan så gör det. Det är värt tiden. Jag lovar.

Jag vill dock höja ett varningens finger (ett finger jag aldrig trodde jag skulle höja).

Det är inte alltid bättre med mer 😲

Vi testade första gången att göra en tjock botten som vi delade i två och hade receptriktig mängd kräm. Det blev en fantastisk kaka. Sagolik på alla sätt.

Nästa gång testade vi att göra fyra lager och med ungefär 1,5 ggr receptets mängd kräm. Det var för mycket. 

Jag säger inte att det var en dålig kaka det andra försöket men gode gud vad den var mastig. Och skall jag vara ärlig så var det lite för mycket kräm. Den blev inte lika väl avvägd som den första varianten.

Sist men inte minst kan jag rekommendera att servera den med någonting annat. Glass, vispad grädde - någonting annat. Annars kan det upplevas som lite mycket choklad (visst låter det som att jag svär i kyrkan? Vadå "för mycket choklad"?)

Testa. Det är det värt.

Havets wallenbergare med rostad broccoli och pepparrotscrème

Den som hängt med här ett tag vet att jag uppskattar Wallenbergssfärens maktbolag Investor. För mig som f.d. kock fanns dock wallenbergarna som måltid långt innan jag blev ekonomiskt intresserad men enligt historien skall rätten vara uppkallad efter Marcus Wallenbergs hustru Amalia Wallenberg så det finns kopplingar.

Enligt tradition skall wallenbergaren göras på kalv men det är inte ovanligt att man ser en variant på fisk som då görs med torsk och lax. Då kallar vi den havets wallenbergare och serverar den med klassiska tillbehör.

Eller så gör man som jag och serverar den med rostad broccoli, ärtor och pepparrotscrème.

Ett hyggligt recept hittar du här.

Jag valde att inte panera mina biffar men det gör man som man vill. 

En sak som jag tycker är spännande är fiskmarknadens utveckling. Förr fanns det alltid fiskfärs i fiskdisken men det var säkert tio år sedan jag såg det senast. Gör inte folk egna fiskbullar längre?

Man behöver givetvis inte färdig färs. Här köpte jag ett billigt fryst torskblock och tog en svansbit lax jag fryst in sedan tidigare. När det tinat körde jag fisken och alla andra ingredienser i mixern några varv och vips hade jag en jämn och fin smet.

Sist jag åt havets wallenbergare var på en lite finare restaurang för några år sedan och då har jag för mig att jag gav runt 200 pix för en tallrik. 

Jag skulle aldrig få för mig att insinuera att min portion hör hemma på en finare restaurang men för en vanlig sketen tisdag är det en helt okej måltid och för 15 kronor per portion kan jag både tänka mig att ta en extra portion och korka upp en flaska vin för jag kommer inte bli ruinerad ändå.

Testa vet jag. Smaklig spis

Bästa receptet på zucchini

 Jag har flera gånger våndats över vad man gör med zucchini. Det är en relativt billig grönsak som är lätt att odla och om man odlar den så får man ofta långt mer än man kan göra av med.

Jag har till och med frågat er vad ni har för favoritrecept och det mest frekventa förslaget är zucchiniplättar för det är ju rätt gott. Men det kan man ju inte äta varje dag.

För ett tag sedan kom nummer åtta av Coops medlemstidning Mersmak hem och jag tenderar att ögna igenom de där tidningarna av gammal vana för ibland hittar man något kul.

Den här gången var en sådan dag.

Det där utklippta receptet var faktiskt riktigt (svordom) gott. Och så himla enkelt. Det är en 3-2-1 lag med mer socker (så det blir en 2-1-1- lag) och så kryddar man den med mer än vitpeppar och lagerblad som man brukar när man saknar inspiration.

Förutsättningen för att du skall gilla det där är att du gillar sesamolja. Zucchinin bidrar nästan bara med konsistens och den behåller krispet så den är riktigt bra till ganska många rätter som behöver en lite häftigare krydda vid sidan av.

Ett par urkärnade zucchini i mixern och en drös med ingredienser i en kastrull på spisen i 3 minuter. Klart. Håller för alltid.

Ni måste testa