Månadsavstämning september

Inlägget innehåller affiliatelänkar

*Obs! Jag lyckades publicera mitt utkast men nu är alla siffror m.m. i sin ordning.*

Igen... Har vi redan avverkat september. Jisses.

Nu skall det alltså vara så att jag skall ha arbetat en hel månad men eftersom hela familjen fick förskolebakterier har jag inte varit på jobbet mer än någon vecka och det är riktigt trist. Det är i sådana här situationer det är skönt att veta att det inte skadar oss särdeles mycket ekonomiskt att vara borta på det här viset. Man får vara glad för det lilla.

Bild: Pixabay.com

Ekonomi

Jag har jobbat men eftersom redovisningen här på bloggen släpar en månad är den redovisade månadens inkomster mycket låga. För min del landade det en liten skvätt föräldrapenning och hustrun tog in 75 % av normal lön helt utan några tillägg vilket innebär att vi nätt och jämnt kommer upp i en heltidslön den här månad.

Portföljutveckling

Den här månaden har jag bara köpt lite fastighetsbolag när DNB slängde ut en branschöverskridande nedvärdering av den nordiska fastighetsbranschen. I övrigt har det varit mycket låg aktivitet i portföljen men trots det har det gått hyggligt även om både börsen och portföljen är ner lite.

Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet ner -0,46 % (1,93 %) under september. YTD är AvL-index nu upp 5,50 % (5,99 %).

Portföljen har under september gått aningen sämre än index men det är marginellt. Vi fortsätter indexnära den här månaden också och landar på -0,72 % (1,95 %). YTD är portföljen upp 10,45 % (11,26 %). Tvåsiffrigt är jag nöjd med. Speciellt när avkastningen är nästan dubbelt så hög som mitt jämförelseindex.

Vi försöker ju hålla portföljernas volatilitet lägre än börsens totala svängningar och det går ganska bra. Portföljens volatilitet ligger på 8,56 % (8,57 %) vilket är betydligt lägre än OMXSGIs volatilitet på 11,15 % (11,20%).

Sparande

Den här månaden har varit en ganska tråkig sparmånad men det har sina förklaringar i att vi haft förhållandevis låga inkomster i kombination med några små extrautgifter. Trots det blev det ändå en liten slant undanstoppad.

Den här månaden sparade vi totalt 40,02 % (61,11 %). På helårsbasis har vi sparat totalt 52,94 % (52,77 %). Det vore en dröm att klara 50 % i år eftersom målet är att spara 40 % och det målet trodde vi skulle vara svårt att nå med tanke på den låga inkomsten.

En nyhet för den här månaden är kvartalsavstämningen mot det långsiktiga portföljmålet. Jag diskuterade det i inlägget "Långsiktiga ekonomiska mål för familjen AvL" tidigare i månaden. Enligt plan skall portföljen uppgå till 32 % av frihetsmålet vilket då är nivån då jag klarar mig på portföljen.

I skrivandets stund (29/9-18) uppgår portföljvärdet till 32,30 % av frihetsmålet så där är vi i hamn och till och med lite förbi. Det är nu inte särdeles världsomvälvande att lyckas spå portföljvärde en månad in i framtiden. Det skall bli spännande att se hur planen håller mot utfall i framtiden.


Utdelning

De blygsamma utdelningarna fortsätter att ramla in på kontot. Utdelningarna täckte denna gång 9,86 % (28,07 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Det är inte fy skam att elräkningen och familjens telefonräkningar är betalda men vi har svårt att äta oss mätta på den här månadens utdelningar.

Målsättningen att på helåret lyckas täcka 23 % av utgifterna med passiva inkomster var redan från början ett mycket utmanande mål och sådan våren kan jag se att det inte kommer gå att nå. Portföljen har än så länge täckt 16,89 % (16,06 %) av ett genomsnittligt års kostnader.

En sak jag började med förra året var att jämföra årets utdelningsnivå med tidigare perioder och i grafform ser det ut som nedan.

Bild: AvL

Jag mottog 20,80 % mer pengar i utdelning den här månaden jämfört med samma månad 2017.

AVL-Portföljen

Det här lilla sparprojektet tuggar på i maklig takt. I september köptes det in 3 st Castellum för 161,90 kr/st vilket totalt landade på 486 kr. Kontot som nedan.

Bildkälla: Nordnet.se

I dagsläget är portföljen inkl likvider värd 18023 kr (insatta medel 16000 kr) vilket innebär att vi fått 2023 kr (2266 kr) kr eller 12,64 % (14,62 %) i avkastning på 29 månader.

Livskvalitet

Många långa sjukdomsveckor och vi har inte gjort många knop alls. Det känns riktigt skönt faktiskt att så sakteliga ha kommit tillbaka till en normal vardag men mycket mer än så går inte att säga efter en månad av mancoald.

Hälsa

Det är inte så att jag tränar mer, äter mindre eller lever sundare när jag ömkligt snorar ner hela min omgivning. Det blir sängliggande med Netflix och choklad och om jag inte förstått biologin helt fel blir man inte smalare av den typen av aktivitet. Jag har varit sjuk helt enkelt och har inte kommit tillbaka igen men vi hoppas på oktober. Jag har i alla fall cyklat till jobbet det fåtalet gånger jag varit där. Det är ju alltid något.

Summering

Det skall bli så skönt att få lön igen. Det är klart underskattat att ha en stadig inkomst. Nu spelar det för all del ingen roll vad inkomsten heter men under tiden jag varit hemma har inkomsten varit så låg att det nu känns skönt att vara tillbaka på mer normala nivåer.

*Obs! Jag lyckades publicera mitt utkast men nu är alla siffror m.m. i sin ordning.*

Bildkälla: pixabay.com och Nordnet.se

Hur kan man erbjuda 10 % låneränta?

Jag har fått flera anledningar att skriva om fastighetsinvesteringar på senaste tiden och jag lovar att jag skall sätta mig ned någon dag och skriva ett vettigt inlägg om att privatinvestera i fastigheter och de olika fördelarna, riskerna och annat man kan behöva tänka på.

Idag ville jag mest reflektera över en sak jag kommit att se allt oftare och det är folk som frågar sig hur fastighetsbolag via exv Tessin kan erbjuda låneräntor på sina projekt med 10-12 % årligen.

10-12 % årlig ränta är självklart väldigt högt och det finns all anledning att fundera över hur stor risken är när man erbjuds en sådan ränta. Bloggrannen Kronantillmiljonen skrev om detta för ett tag sedan men han reflekterade mer om räntenivån ur investerarens perspektiv dvs att jag som investerare inte kan få någon kurstillväxt vilket gör att räntan är vad jag får totalt och dessutom är jag ju tvungen att betala 30 % kapitalskatt på inkomsten vilket gör att de där 10 %-ena blir 7 % och det är ju inte väldans högt.

Jag vill passa på att reflektera över hur det kan gå ihop för företaget och varför de erbjuder så hög ränta till privatpersoner för att få deras pengar.

Risker

Det finns mängder av risker och det här är inte en fullständig lista men några saker att tänka på kan vara följande.

1: Investeringen är onoterad. Det finns inget sätt att sälja lånet eller på annat vis komma ur investeringen i förtid. Pengarna är låsta.

2: Du kommer ha väldigt lite insyn i projektet och är helt utelämnad till projektägaren.

3: Du kommer väldigt långt ned i listan över fordringsägare om någonting går åt pipsvängen. Man kan vara ganska säker på att om det barkar åt h/%/)vete kommer projektägarna se till att göra allt för att sko sig och fixa undan så mycket pengar som möjligt. Det som finns kvar skall anställda, banken, staten osv ha. Även om du har fastighetspant brukar den vara efterställd banken och andra kreditgivare så det betyder inte att du kommer få tillbaka dina pengar.

4: Oftast är projektägaren ett relativt nystartat företag eller ett dotterbolag det inte finns särdeles mycket pengar i. Du kommer allt som oftast alltså bara ha tillgång till det bolagets finanser vilket i fastighetssammanhang är kaffepengar.

Detta är några av anledningarna till att risken anses tillräckligt hög för att motivera en hög ränta.

Tänk så här. Köper du en obligation över börsen kan du alltid sälja den till någon annan. Du kanske inte kan få mer än 10 kr för en obligation du köpte för 1000 kr men det finns nästan alltid något pris du kan sälja den för om du skulle vara riktigt desperat. Reglerna på börsen är helt annorlunda och informationen du kan förvänta dig är mycket högre varför du kan ha turen att lyckas fiska upp problem innan de växer sig för stora. I den här typen av projekt kommer du antingen få dina pengar eller inte. Är då 10-12 % tillräckligt med kompensation?

Hur går det ihop för projektägaren?

Det är egentligen inte så knepigt. Låt oss applicera lite enkel matematik på det här.

Först av allt skall vi konstatera att det oftast rör sig om byggen eller renoveringar så vinstmarginalerna är betydligt högre än de där 2-6 % man kan förvänta sig att få om man råkar äga ett hyreshus i centrala Göteborg. Låt oss istället anta att man kan skaka fram 30 % vinst efter att allt material och alla löner är betalda. Kvar att betala är då finansieringskostnaderna dvs räntorna.

För att alls få lån av banken kanske de kräver att du själv skakar fram 50 % finansiering och du har bara 10 % själv så du går och frågar Tessin om hjälp. Lyckas du får du låna 50 % till 4 % ränta av banken.

De tycker att du säkert kan lyckas skaka fram 40 % i privatlån om du är villig att erbjuda 10 % årlig ränta. Eftersom du beräknar att projektet skall vara klart inom 12 månader känner du att det är en helt okej lösning så du tar erbjudandet. Kalkylen blir som följer.

Kapitalbehov 10 miljoner kronor.
Eget kapital 1 miljon kronor = kostnad 0 kr
Privatlån 4 miljoner kronor = kostnad 400.000 kr
Banklån 5 miljoner kronor = kostnad 200.000 kr

Total finansieringskostnad 600.000 kr

Vad var nu den beräknade marginalen innan finansieringskostnad? 30 % inte sant? Det ger 3 miljoner kronor att betala finansieringskostnaden med (givet att man räknar lite slarvigt). Kvar blir 2,4 miljoner kronor vilket i slutandan innebär att projektägaren tjänar 240 % på eget kapital innan skatt.

Det gör heller inte så mycket om kalkylen inte håller. Antag 20 % marginal. Då tjänar projektägaren 1 miljon mindre vilket givetvis är tungt men det är fortfarande 1,4 miljoner kronor.

Är 30 % rimligt då?

Senaste projektet jag investerade i via ovan nämnda plattform beräknades leverera över 50 % marginal........ Efter finansieringskostnad men före skatt.......

Jag tror att 30 % är rimligt.

Men låt oss anta att projektet är att projektägaren vill köpa en hyresfastighet i en lite mindre ort (låt oss tänka Trollhättan, Ulricehamn, Karlskoga, Falun) och sedan hyra ut den och vill låna enligt ovan. Den årliga direktavkastningen borde ganska enkelt kunna bli minst 8 %. Går det ihop?

8 % ger 800.000 kr och efter finansieringskostnader blir det 200.000 kr kvar. Det är inga mängder men kalkylen är enklare att räkna på så det borde diffa mindre än tidigare exempel. Slutresultatet blir alltså att projektägaren "bara" tjänar 20 % på eget kapital.

Det är således sällan svårt att få kalkylen att gå ihop även om man erbjuder 10 % ränta till privatpersonerna som lånar ut pengar.

Bild: Freeimages.com

Belåning och inflation - tjäna på att låna

Jag satt nyligen och filosoferade över vårt bolån, räntor, inflation och samhällsekonomi - som man ju gör en vardag i september. Gör inte du det också?

När jag var yngre sa alla gamla rävar att på 80-talet kunde man tjäna pengar på att låna pengar. Jag förstod aldrig egentligen vad de menade men nu vet jag att under vissa perioder var inflationen i landet högre än räntan vilket i teorin innebär att man får betalt för att låna pengar.

Som av en händelse är situationen liknande idag.

Det fungerar såhär...

Om jag lånar 100 kr idag och skall betala 1 % ränta på pengarna samtidigt som vi har 2 % inflation kommer jag om ett år behöva betala tillbaka 101 kr till den som lånade ut pengarna till mig men men om man jämför de där 101 kronorna och vad jag hade kunnat köpa för dem året innan är de egentligen värda straxt under 99 kr.

Jag blir fortfarande tvungen att betala 1 kr i ränta men eftersom pengarna är mindre värda har jag i teorin tjänat 1 kr totalt.

Det är inte helt intuitivt och jag kanske inte är världsbäst på att förklara det hela men inflation är ändå ganska intressant om man har ett grundläggande grepp på vad det betyder. Har du inte hundra koll - sök upp det och läs för det är ett fundamentalt ekonomiskt begrepp vilket är mycket värdefullt att förstå.

Det som gjorde att jag satt och filosoferade över detta var att jag ganska nyligen sänkte vår boränta till 1,19 % och innan dess var vi aldrig över 1,36 %. Vi köpte lägenheten i början av 2017.

Inflationen just nu är 2,2 % och sedan vi tog vårt lån har inflationen sänkt värdet på pengar med 4,03 %. Vi har alltså betalat ungefär 2,6 % ränta och inflationen har gjort att vårt lån är värt 4 % mindre idag än när vi tog det. Det innebär i teorin att vi har fått 1,4 % i avkastning på lånet exklusive eventuell värdetillväxt på lägenheten.

Med en belåningsgrad på 85 % innebär det (om man är oförsiktig och inte tar hänsyn till amorteringen och dessutom avrundar lite grann) att vi fått 8 % avkastning på eget kapital. Detta är dessutom utan hänsyn tagen till ränteavdraget.

Är det nu man borde skriva in en disclamer om att man aldrig skall låna för att spekulera och att tillgångar kan öka eller minska i värde? Jag säger verkligen inte att man skall slänga sig på köpknappen och köpa ett hus med skyhög belåning bara för att tjäna pengar. Vad jag säger är att det kan vara ett intressant räkneexempel att fundera över när man sitter där på kammaren och grubblar över räkningarna.

I en situation där inflationen är högre än räntan kan man tjäna pengar på att låna. Man kan inte förvänta sig det eller räkna på det som någon form av säker placering. Man kan heller inte förvänta sig ett kassaflöde i slutändan och ur ett aggregerat perspektiv borde den typen av situation vara ovanlig och tidsbegränsad.

Men 8 % är 8 % och kan jag få en så hög real avkastning är jag ganska nöjd även om jag å ena sidan tar en skyhög risk och å andra sidan inte är benägen att sälja min tillgång för att realisera vinsten.

Tänker jag rätt?

Bildkälla: pbs.twimg.com

Sänk matkostnaden med 95 %

Jag gillar clickbaitrubriker så jag fortsätter. Förhoppningsvis funkar det och du fortsätter läsa.

Jag har inte hittat ett magiskt sätt att sänka alla råvarukostnader med 94 % men jag satt och retade mig på hur jädra dyrt vissa saker är. En sådan sak är groddar.

Jag använder inga oerhörda mängder groddar men någon gång ibland slänger jag ihop en Pad Thai eller någonting annat gott och då är det värdefullt med de där böngroddarna men det bär mig emot att köpa en liten påse groddar för en tjuga eller åka till Willys där man kan hitta dem för 14 kronor. Det blir oftare att jag skippar groddarna då.

Sedan vi började experimentera med vegetarisk/vegansk mat i våras började jag också återupptäcka mitt obskyra intresse för att odla saker. Det har nu inte gått så långt att jag odlar morötter i källaren men det är ganska vanligt förekommande att jag har en burk med groddar stående i ett skåp.

Det är vansinnigt enkelt att grodda prylar, slutprodukten är nyttig och god och det blir vansinnigt mycket billigare än att köpa färdigt.

Gör så här

Lägg några torkade mungbönor i en burk och häll på vatten. Ställ burken i ett mörkt skåp. På bilden är det 40 gram bönor till det obscena priset 1,32 kr.

Låt stå i ca 8 timmar dvs över natten eller när du är på jobbet.

Häll av vattnet och lägg på locket. Jag brukar lägga locket lite löst på så att det kommer in luft. Jag vet inte om det spelar någon roll men så gör jag. Ställ tillbaka burken i ett mörkt skåp.

Se till att du ställer burken i ett skåp du ofta öppnar. Det innebär att du kommer minnas din burk och minst en gång om dagen kommer du skölja av groddarna så att de blir lite fuktiga igen.

Efter typ 5 dagar ser burken ut som ett Hollywoodmonster och då är det bara att skörda. Jag brukar sortera bort det gröna skalet som var på de ursprungliga bönorna och det är inte helt ovanligt att groddarna får lite rötter. De rötterna brukar jag nypa av men det är ju bara för estetiken.

Groddarna håller några dagar i kyl och om man ser till att sätta igång en sats groddar när den första skördas kan man en gång i veckan göra en helt skaplig Pad Thai.

Det finns mängder av recept på Pad thai och jag skrev för snart två år sedan om rätten. Nu väljer jag oftast att göra en egen wooksås enligt det här receptet. Ingredienserna i övrigt är som jag skrev fast jag har nu också börjat lyxa till det med böngroddar.

För den intresserade blir en sats groddar så som jag gör den, ungefär 250 g färdig råvara. Det ger ett kilopris på 5,28 kr. Att beställa hem groddarna från handlarna på nätet kostar 18,90 kr/180 g vilket ger ett kilopris på 105 kr. Total besparing 95 %.




Bildkälla: att välja lycka

AvL-Portföljen köper hus

Inlägget innehåller affiliatelänkar

AvL-portföljen startade i början av maj 2016 som ett projekt där syftet var att ni som läsare skulle kunna följa med på resan och se vad som kunde hända med en relativt liten summa pengar (500 kr) varje månad om man bara var långsiktig nog.

Nu, två år senare, har vi över 18000 kronor i portföljen och det rullar på ganska hyggligt.

Den här månaden passade jag på att köpa ett stort och starkt fastighetsbolag två dagar innan utdelningen skulle avskiljas. DNB valde att nedvärdera en rad olika fastighetsbolag och marknaden svarade med att handla ned dessa med mellan 3 och 6 %. Castellum var ett av de drabbade bolagen och de flesta av dem hade gått riktigt starkt ett tag så det fanns viss fallhöjd men eftersom jag är rejält långsiktig passade jag på när möjligheten fanns.

Castellum äger och förvaltar kommersiella fastigheter. Det är kontor, lager och liknande i storstäderna samt i andra tillväxtstäder. Castellum är ett av de bolag på Stockholmsbörsen med längst obruten historik av höjd utdelning.

Köp

Den 19/9 köptes 3 st Castellum för 161,90 kr/st vilket totalt landar på 486 kr efter Nordnets avrundningar. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar

I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 18033 kr (insatt 16000 kr). 

Bildkälla: Nordnet.se

1572% - Mitt livs bästa affär

Nu snackar vi clickbait-rubrik men jag tänker berätta om min livs bästa affär - procentuellt sett.

När jag var 18 år köpte jag min första lägenhet. Jag berättade om det i det ganska långa inlägget om hur allt startade. Jag köpte lägenheten i ett område vilket haft det riktigt tungt under krisen i början av 90-talet. Föreningen hade varit väldigt nära konkurs och det hade tagit väldigt lång tid att reda upp i ekonomin. Samtidigt ligger fastigheterna i ytterkanterna av en centralort i Bohuslän. Det var helt enkelt inte det mest populära området att bo i 1999.

Det var till och med så att efter ett omfattande arbete nedlagt av styrelsen hade man lyckats få ned vakansgraden såpass att det mesta var sålt och de flesta lägenheter bidrog med avgift för att bättra på ekonomin. Det var inte fallet några år tidigare då lägenheterna "såldes" för en krona exklusive kontraktsavgift.

När jag köpte min 2-rumslägenhet fick jag betala 1000 kr/rum + 990 kr i kontraktsavgift. Jag betalade alltså 2990 kr för min bostadsrättslägenhet vilken jag köpte av föreningen för folk sa bara upp sin bostadsrätt på den tiden och flyttade tre månader senare utan att bry sig om att försöka sälja lägenheten. Folk såg det som en hyreslägenhet.

Jag bodde där i fem år ungefär och när jag flyttade sålde jag lägenheten för 50.000 kr. Marknaden hade förbättrats och det var lite brist på lägenheter igen. Området var fortfarande löjligt billigt och än idag är det halva priset där jämfört med andra liknande områden i stan. Det innebar således att jag fick en avkastning på 1572 %. Det ger en genomsnittlig avkastning på nästan 75 % om året.

Tänk om det hade gått att replikera med en större summa pengar.

Det finns säkert de som lyckats investera 10 miljoner kronor och som 5 år senare har 157 miljoner kronor men jag kan inte se ett sätt jag skulle kunna få den typen av avkastning på någon peng igen. Jag tror nog att jag kan lösa 1600 % på en enskild investering men jag är ganska säker på att det skulle ta längre tid än 5 år.

En av poängerna jag vill få fram är att det är lätt att bli lockad av hög avkastning och det är oerhört lätt att imponeras när någon berättar om den där dealen. För den som hänger på Twitter är det inte ovanligt att se folk som postar sina avkastningsgrafer där de visar upp hundratals procent avkastning det senaste året. Problemet är att ingen visar summor.

Jag visar inte heller summor här på bloggen och det tycker jag är lite bekymmersamt men jag gör inte det eftersom jag syftar till att skydda min familj. Jag försöker istället att skriva balanserat om avkastningsmöjligheter, risk och liknande och hoppas att alla som läser gör en egen bedömning av situationen.

Tänk så här. Om du vill kunna visa upp en kursgraf på Twitter med 200 % avkastning på ett år är det bara att starta 10 konton med en femhundring i varje och köpa någonting riktigt spännande. En pryl med 20 ggr hävstång med en riktigt svängig aktie i botten. Det räcker ju med att du träffar rätt en gång. Om alla andra går ned 90 % har du totalt  tappat 3050 kr men om det innebär att du kan börja sälja investeringskurser för 5000 kr/person och du tack vare din fina graf får 10 personer som är intresserade... Enkel matte.

Med extremt hög risk, stor innovationskraft eller liten summa pengar är det inte alls omöjligt att producera 1000-tals procent avkastning. Med kunskap, ihärdighet och dagligt arbete finns det folk som kan trejda till sig riktigt fina avkastningar också. För oss som investerar i vårt sidosparande och gör det relativt passivt och med så låg risk som möjligt men ändå vill vara på aktiemarknaden är en avkastning på 8-15% om året i genomsnitt ett rimligt antagande på lång sikt.




Bildkälla: fastighetstidningen.se

Restaurangrecension: Shogo by River

I början av sommaren lyckades herr och fru AvL fly hemmet tack vare frugans syster som ville testa att passa Joy en kväll när hon var på besök. Vi passade på att gå på restaurang och vi valde en relativt nära jag spanat på ett litet tag.

Det är skönt att vara ganska nära hemma om det skulle behövas och vi bor här på Hisingen (Göteborgs skärgård - Hisingen är en ö) och restaurangen ligger mysigt i Sannegårdshamnen. Funfact - Shogo by River ligger i bottenvåningen på ett relativt nybyggt hus som inhyser en av Hagabadets filialer. Hagabadet ägs av Pegroco, ett investmentbolag med en noterad preferensaktie vilken återfinns i herr AvLs portfölj.

Bild: Shogo by River

Shogo by River

Dagen vi var där var det nästan helt tomt i restaurangen. Vi var där en tisdag innan semestrarna dragit gång och vi gick förhållandevis tidigt en varm dag innan sommaren tröttat ut genomsnittssvensken. Jag är nöjd med att slippa surret men jag ville förklara varför det var tomt för restaurangen är mycket bättre än att den förtjänar att vara tom.

Vi tog en 7-rätters meny vilken man måste dela. Minst två personer och jag älskar den typen av ätande. Det blir mer umgänge och gemenskap givet att miljön tillåter att man umgås.

Maten räcker även om man är hungrig och den är genomgående av hög kvalitet och god. Det enda man kan reflektera över är att det mesta är kallt. Det är inga konstigheter eftersom det är en japaninspirerad restaurang men det är någonting man behöver vara beredd på. Jag blev också aningen besviken på den enda varma rätten som serverades då man tyvärr hade snålat på köttråvaran lite men förväntningarna på en 7-rätters för 400 kr kan inte vara för höga och givet att man tar det i beaktande var upplevelsen fantastisk.

Det är lätt att laga bra mat med obegränsad budget men att klämma ut 7-rätter för så lite pengar är svårt om det skall vara substans, smak och balans. Shogo gör det riktigt bra och personligen hoppas jag fler hittar dit så att de kan höja priset lite och därigenom få mer resurser att vara kreativa med.

Servicen var god även om det är svårt att misslyckas när det bara sitter två sällskap i restaurangen men efter några år i serviceindustrin kan jag tycka att det inte ens är självklart att man hittar en välartikulerad, leende servitör när man kommer till restaurangen oavsett beläggning och grabben vi mötte var kunnig, snabb och trevlig trots ung ålder.

Fru AvLs intryck av restaurangen var inte riktigt lika positivt som mitt men det grundar sig i hennes begränsade uppskattning för den här typen av mat. Jag är tillräckligt lyhörd för att veta att hon inte är särdeles förtjust i sushi men det är min uppfattning att sushi är små klistriga risbollar med en skiva rå fisk på. Det här kommer inte ens i närheten och inte ens en bra sushirestaurang skulle hålla med om den beskrivningen av sushi men min frus kommentar sammanfattar läget ganska väl från hennes perspektiv.

- Det här är bara glorifierad sushi ju.

Jag älskar henne men i det här fallet får vi enas om att vara oeniga för att ens dra paralleller mellan Shogo by River och det lokala sushihaket är för mig otänkbart men förutsättningen för en njutbar upplevelse är att du fördrar det japanska köket.

För herr AvL är det här en restaurang han innerligt rekommenderar.



Bildkälla: shogobyriver

Historien om hur allt började - 37 år i ett blogginlägg

Jag har många gånger satt mig ned för att skriva om hur mitt intresse för investeringar började. Jag har petat in i olika inlägg att jag varit aktiv länge och jag har skrivit lite om min familj och vissa inspirationskällor men jag har nog aldrig reflekterat över min sparhistoria i ett enda inlägg så det här får bli min deklaration över mitt sparliv.

Källa: Freeimages.com

Uppväxt

Jag är uppväxt i ett kärleksfullt hem. Min mamma var ensamstående större delen av min uppväxt men tillsammans med mormor och morfar lyckades de skapa en riktigt trevlig uppväxt full av glada minnen. Jag är förr tidigt 1981 så jag har ändå ganska levande minnen från 80-talet och början av 90-talet även om jag givetvis inte var superinsatt i min ekonomiska omgivning redan då.

Med en ensamstående, lågavlönad, politiskt vänsterinriktad moder som huvudsakliga ekonomiska förebild var det aldrig aktuellt att diskutera aktier och optioner vid frukostbordet. Däremot fick jag en gedigen insyn i privatekonomiska möjligheter och begränsningar för att jag som ung skulle förstå pengars värde och inse vår familjs relativt begränsade förutsättningar. Jag minns exempelvis i slutet av 80-talet när mor min hade lyckats förhandla ned bolånet till under 10 % vilket var en rejäl bedrift på den tiden.

Jag minns också när vi på tv kunde följa den svenska statsskuldens ökning och att det var en stor händelse när den digitala räknaren visade att den svenska statsskulden gick över 1000 miljarder kronor för första gången.

Källa: Riksgälden

På det hela taget hade jag en ekonomiskt torftig uppväxt utan några egentliga förebilder att insupa kunskap från på nära håll och som ni kanske känner till var inte internet särdeles utbrett på den tiden. Vad jag hade var kärlek och ett socialt skyddsnät och skulle någon be mig välja idag mellan ekonomi eller kärlek hade jag alla gånger valt kärlek utan att blinka.

Jag tror dock att det faktum att jag redan tidigt insåg att pengar (eller kanske främst bristen på pengar) kunde påverka livet ganska markant gjorde att jag kom att intressera mig för privatekonomi redan tidigt. Tyvärr fick jag aldrig upp ögonen för ekonomisk litteratur eller aktiespararna vilket gjorde att min inlärningskurva var oerhört flack de första 20-25 åren av mitt liv.

Inspiration

Mitt första egentliga investeringsminne härstammar nog från min morbror. Vi pratade tyvärr alldeles sällan om ekonomi och investeringar men någon gång i mina tidiga tonår berättade han om att han hade varit med i en aktietävling och han berättade lite (väldigt lite) om vad det innebar.

Jag minns att jag gjorde vissa efterforskningar och jag vet att jag satt och läste börskurserna i morfars dagstidning men jag förstod inte särdeles mycket av det. Vad jag minns dröjde det tills jag var mellan 16-18 år innan jag på allvar kom i kontakt med sparande och investeringar.

Jag fick lite försäkringspengar när pappa dog och dessa skulle ju investeras på ett försvarbart sätt. Jag har en faster som jobbat på bank länge och om inte mitt minne sviker mig fick jag hjälp att starta mitt första värdepapperskonto och efter rekommendation köpt mina första fonder.

Och där har du det hela. Så började jag.

Upptakt

Jag flyttade hemifrån när jag var 18-år. Jag var så skoltrött att jag inte visste vad jag skulle ta mig till men min mor hade satt ned foten och bestämt sig för att en utbildning var viktig. Efter idog förhandling konstaterades det att så länge hon förväntades försörja mig skulle jag studera och när jag insåg att man kunde vända på det argumentet såg jag min chans. Jag fyller år i januari, jag minns att jag hade den här diskussionen med mamma på en onsdag i januari och måndagen efter hade jag skakat fram ett vikariat som vårdbiträde på ett närliggande ålderdomshem och månaden efter hade jag köpt min första lägenhet för 2000 kr (det var tider det).

Jag tjänade sällan särdeles mycket mer efter skatt än mina vänner som hämtade ut socialbidrag (vilket i sig är tragiskt och på den tiden var det lite för enkelt att få bidrag [nej oavsett vad du har för politisk åskådning är det definitivt inte lika lätt idag. Basta]) men jag knegade på för dels var det ju ett villkor, jag var tvungen att försörja mig själv. Dels hade jag vuxit upp med mycket begränsade ekonomiska resurser och jag lovade mig själv att jag alltid skulle kunna ta hand om mig själv eller se till att jag hade någon form av stödsystem som såg till att det gick runt.

Det innebar att till och med när jag var arbetslös sparade jag några hundringar i de där dyra, passivt förvaltade aktiva sverigefonderna som Swedbank fått så mycket kritik för. Jag sparade men hade ingen aning om vad jag gjorde. När jag blev gammal nog att få bestämma själv över mina pengar blev det dessutom mer äventyr i förvaltningen. Det blev rysslandfonder och asienfonder helt utan en gnutta kunskap eller analys. Vissa gick okej och andra gick inte okej och utan att veta gissar jag att min portfölj underpresterade index varje enda år. Jag kan historiskt se tillbaka i mitt PPM-sparande och se att jag de första 10-15 åren underpresterade å det grövsta så det finns ingen anledning att tro att jag lyckades bättre på andra håll.

Som kuriosa kan jag nämna att jag bland annat var med när Telia kom till börsen vilket var ett totalt fiasko men jag kommer ha den sagan att berätta för mina barnbarn. Deras kapitalistmorfar var med och köpte aktier i det statliga televerket.

Jag minns också att jag någon gång på tidigt 90-tal gick till banken och bad att få köpa 1000 aktier i Rottneros för det hade min morbror pratat om. Han jobbade på bruket och kunde skogsindustrin så det måste vara bra. Om jag inte är helt ute och cyklar gav jag runt 10-12 kronor aktien men eftersom jag inte hade en susning om vad jag gjorde sålde jag aktierna något halvår/år senare och jag har för mig att jag faktiskt lyckades göra någon tusenlapp i vinst men det var ren och skär tur.

2007-2010

Trots allt detta lyckades jag skrapa ihop ett par hundra tusen kronor vilket innebar att jag kände mig trygg nog att starta eget och i ungefär ett år gick det utmärkt. Det var då jag konstaterade att jag tyckte att ekonomi och redovisning var ganska intressant och när kraschen kom 2008 förlorade jag 80-90 % av bolagets omsättning inom loppet av en månad. Det var en kalldusch av sällan skådat slag och innan alla kontrakt var uppsagda och slutbetalda, de inventarier som gick att sälja var sålda och nytt jobb införskaffat var pengarna i stort sett slut.

Livets hårda skola som alla outbildade Sverigevänner brukar kalla det.

Runt 2010 tog mitt ekonomiintresse fart på riktigt och det var då jag satte mig i skolbänken igen. Eftersom jag hoppade av gymnasiet utan fullständigt betyg var jag tvungen att göra om det på komvux och eftersom intresset var ekonomi var det huvudsakligen den typ av kurser jag tog. Ett och ett halvt år senare började jag ekonomprogrammet på handels vid Göteborgs universitet och våren 2016 tog jag min master.

Parallellt med studierna började jag på allvar intressera mig för investeringsdelen av privatekonomin. Mellan 2005 och 2010 hade jag handlat aktier och obligationer men fortfarande helt utan kunskap. Jag visste allt om hur man gjorde (det är nu inte så svårt att köpa en aktie) men jag gjorde vart enda nybörjarmisstag i boken. Jag köpte dagarna innan utdelning och sålde när utdelningen avskiljts och trodde man kunde tjäna pengar på det. Jag köpte aktier som kostade några ören styck för att det var häftigt att ha många aktier.

Jag deltog i nyemissioner och IPO:er utan att ha en jädra aning om ifall det var bra eller dåligt. Jag köpte aktier jag läste om på forum och jag köpte aktierna med högst direktavkastning utan att förstå anledningen till att det var så. Jag gjorde allt och jag har nog aldrig förlorat så mycket pengar i mitt liv som jag gjorde då även om jag kom relativt billigt undan. Tyvärr var det inte förrän jag tog ett aktivt grepp om lärandet och började förstå vad det var jag gjorde som jag också kunde förstå alla mina misstag och lära mig av dem.

Jag läste böcker och bloggar som vore jag besatt och jag lyssnade på poddar när det började bli aktuellt. Tillsammans har nog Dividendmantra, Petrusko, MMM, Sparpodden och PrataPengar gjort mer för min familjs ekonomi än någon högskoleutbildning någonsin kunnat göra. Att lära sig att investera på ett försiktigt, strategiskt och rationellt sätt och att göra det konsekvent och ihärdigt har gjort att jag på allvar har en finansiell trygghet idag och är på god väg till friheten jag kommit att sträva efter.

2010-2018

Under perioden har jag gift mig, skaffat barn, tagit examen, köpt lägenhet, bytt bil och hunnit byta jobb några gånger men konsekvent har det sparats. I början sparades det inte så himla mycket eftersom vi i huvudsak hade våra studielån men när vi började jobba blev det lite mer.

Min nollställning runt finanskrisen är anledningen till att kapitalet inte är större än det är idag trots att jag haft närmare 20 år på mig. Tänk om jag visste det jag vet idag för tjugo år sedan. Jag hade inte behövt arbeta en dag till i hela mitt liv.

De senaste åren har vi upplevt en gnutta livsstilsinflation i familjen men vi håller oss ändå till ett sparande runt 50 % och nu efter 4-5 år av att peta in (för oss) rejäla summor i vårt sparande har det ändå blivit en så stor slant att vi kan känna oss rimligt trygga i vår vardag även om det är många år kvar innan vi kan leva på avkastningen.

En sak att nämna kan vara att jag sällan tar i beaktande vårt egna kapital i vår bostad. Bostaden ser vi som en konsumtion (man måste ju ha någonstans att bo) och det är osannolikt att vi i närtid kommer växla boende som innebär att vi kommer kunna tillgodogöra oss det egna kapitalet. Med det i minnet kan man då också känna till att vi använde ungefär hälften av vårt sparkapital som egen insats i vår bostad men tack vare ett gediget sparande och en välvillig börs har vi mer än väl byggt upp "förlusten" igen på bara två år. Två år då vi dessutom bara haft en lön större delen av tiden. Visst är börsen fantastisk?

Framtiden

Det är omöjligt att sia om framtiden men jag finner mig nu i en situation där jag för första gången någonsin inte är orolig när jag sitter på en anställningsintervju. Jag är inte i en beroendeställning. Jag söker bara jobb som genuint tilltalar mig och jag kan utstråla lugn och tillförsikt för det spelar inte så stor roll om jag får jobbet eller inte.

Den relativa tryggheten gör också att jag äntligen kan känna att jag har lagt min uppväxt till handlingarna och kan nu istället se tillbaka på allt det som var bra. Det finns ingen ängslan kvar, jag har inget att bevisa och jag kommer kunna hantera de flesta situationer som uppstår både ekonomiskt och känslomässigt.

Man säger ju att pengar inte är allt och visst finns det mycket sanning i det men det som pengar kan ge är tid, frihet och ökad trygghet för att nämna några saker. Det är klart att jag inte kommer känna mig avsevärt tryggare när jag går i stan en sen lördagskväll bara för att jag har lite stålars på kontot (snarare tvärt om) men jag är avsevärt mycket tryggare på arbetsmarknaden.

Jag har gått från att vara ekonomisk imbecill till okunnigt intresserad och nu tycker jag mig ändå ha landat i ett stadium av förhållandevis kunnig på det ekonomiska området. När jag fattar felaktiga eller dumma ekonomiska beslut handlar det inte längre om okunskap (i alla fall inte särdeles ofta) utan snarare om lättja. Jag har fortfarande ganska lätt för att köpa en aktie för att jag hör om den på stan utan att göra en egen analys först men jag skickar inte in allt jag har i aktien bara för att det verkar bra och jag har numera kapaciteten att följa upp mitt förhastade köpbeslut med en grundlig analys vilken kan mynna ut i någonting vettigt.

Jag hyser stor tillförsikt inför framtiden och även om det kanske tar 10 år istället för de 5 åren jag hoppas på att nå ekonomisk frihet är jag säker på att vi kommer ha det ganska bra på vägen.



Vill du kickstarta din egen färd mot ekonomisk frihet föreslår jag att du läser min enkla steg för steg guide till att börja spara. Vill du samtidigt hjälpa mig lite närmare friheten får du gärna använda den här länken när du startar ditt Avanzakonto så får jag en liten extra slant att spara. Tack på förhand.




Bildkälla: freeimages.com, riksgälden och freeimages.com

Mellan slaveri och frihet finns flexibilitet

Det är inte helt sällsynt att jag hittar någon som kan tänka sig att lyssna på mina galna idéer gällande sparande, investeringar och vägen mot ekonomisk frihet men någon gång under samtalet brukar vi landa i att den andre personen inte är intresserad av att sluta jobba. Vi brukar också konstatera att de flesta anser att man inte är fri förrän man har 100 miljoner på banken eller något annat absurt och de flesta brukar konstatera att jobbet är viktigt för att man skall känna att man bidrar, är delaktig och har en gemenskap.

Det brukar vara då jag suckar lite och slutar hoppas.

Men det finns hopp!

Jag brukar då fråga någonting i stil med - "Om du hade 100 miljoner på banken, skulle du då jobba där du jobbar, med det du gör, så många timmar i veckan som du gör?"

Det är faktiskt ganska sällan svaret blir ja på den frågan. Oftast blir det någonting i stil med "Njaä jag hade nog gått ned lite i tid, tagit längre semestrar om jag fick..."

Min tolkning är att det krävs kunskap och fantasi för att våga drömma om frihet. Hade du frågat mig för 10 år sedan vad jag tyckte hade svaret blivit exakt det ovanstående men det var för att jag inte visste, inte förstod.

Om man tjänar 25,000 kr/månad får man ut ungefär 19,000 kr. Med lite tur har man dessutom en pensionsavsättning på 18,5 % och en tjänstepension på 4,5 % vilket skulle ge att du tvångssparar 5750 kr/mån till pension men de flesta sparar inte så himla mycket mer än så.

Man behöver alltså 19,000 kr/månad för att överleva och givet att löneökningen håller jämna steg med inflationen (vilket brukar vara ungefärligt standard) då behöver man ungefär 5,7 miljoner kronor i sparande för att klara sig resten av livet på de pengarna oavsett pension eller inte (några kronor till för att täcka skatten på exv ISK).

Du behöver alltså inga 100 miljoner för att kunna göra ganska mycket som du själv vill.

Men guldkanten då?

Ja om du ändå inte vill sluta producera kommer du ju per automatik lösa inkomster för guldkant när du jobbar så det är väl inga problem. Men man kan också tänka så här. Varifrån skulle guldkanten komma om du inte sparar?

Åter till inläggets grundtes

Nu har vi slagit hål på ett argument men det finns många kvar. Exv var skall jag få 5,7 miljoner från? YOLO osv. Alla dessa dumheter får vi ta i ett annat inlägg men de flesta brukar låta sparandet rinna ut i sanden för de intalar sig att de ändå aldrig kommer ha pengar nog för att det skall göra någon skillnad och de trivs ju på jobbet.

En sak är klar och det är att du aldrig kommer ha sparande nog om du inte sparar men en annan sak är att det är självklart att det känns poänglöst att spara om man är övertygad om att det enda sättet att spara är att sätta pengarna på ett sparkonto.

Vi är generellt trygghetsjunkies och att spara på börsen skrämmer skiten ur folk men med bara en liten gnutta koll på aktiemarknaden behöver man inte vara så orolig. På lång sikt (10-30 år) slår börsen alla andra sparandeformer (historiskt) vilket betyder att om man sparar i en indexfond och fortsätter med det under lång tid utan att förändra särdeles mycket borde man få en god avkastning och man behöver inte vara särdeles rädd för att förlora pengar. Den som tycker det är tryggare med sparkonto kan läsa "Riskfri" ränta innebär garanterad förlust.

Bild: z2036.blogspot.se

Spara 1500 kr/mån i 35 år så borde du ha dina 5,7 miljoner. Spara mer eller under längre tid så går det antingen fortare, du kan ta aningen lägre risk i portföljen eller du slutar med mer pengar. I teorin är det ganska enkelt.

Det fina med kråksången är att du INTE behöver bli ekonomiskt fri.

Det är ganska vanligt att jag hör att folk inte ens orkar föreställa sig en tid så långt bort i framtiden och "så långt bort i framtiden" kan vara 5 år eller 50 år det verkar inte spela någon roll. Folk tröttnar och skjuter frihet ur sinnet men det är då jag kontrar med begreppet flexibilitet.

Sparande ger flexibilitet

Sparar du de där 1500 kronorna i 15 år har du en portfölj som är värd ungefär 700,000 kr och du borde kunna plocka ut 3000 kr ur portföljen varje månad för all framtid utan att pengarna tar slut. Man får en ganska häftig middag för 3000 kr. Eller en sista minuten till Grekland. Eller så kan du hyra en Porsche i några dagar.

3000 kr skulle också kunna ge dig flexibiliteten att gå ned i arbetstid till 80 % utan att du tappar i livskvalitet eftersom det är ett direkt byte.

En portfölj på 700.000 kr kan också innebära att du kan säga upp dig och testa någonting nytt för du har lite drygt 4 år av inkomsttäckning från portföljen innan pengarna är slut. Du kan alltså testa att driva eget, ta ett sabbatsår och resa jorden runt, dryga ut föräldraersättningen och vara hemma längre när barnen är små eller någonting annat.

Det enda som egentligen sätter gränser är vår fantasi. De flesta drömmer om att vinna miljontals kronor på något spel men det är sällan pengarna folk vill ha utan friheten de ger. Jag hävdar att det finns andra sätt att få den friheten och att man inte måste ha total frihet för att kunna vara nöjd utan att det infinner sig en ökad trygghet så fort man har lite extra spelrum.

Jag föreställer mig att en person som tjänar 2 miljoner kronor om året och spenderar 2 miljoner kronor om året inte känner sig särdeles trygg ekonomiskt om hen inte har en buffert. Personen i fråga kommer kunna göra saker jag inte kan under perioden pengarna flödar in men skulle inkomsterna sina går det fort att krascha.

Jag vågar påstå att mängden pengar man har i sparande inte spelar så stor roll. Man får väga pengarna mot den frihet de ger. Skulle du ha 5000 kr på banken har du till ett par nya skor om de gamla går sönder, du kanske kan laga bilen om den går sönder, du kan byta ut tvättmaskinen eller så klarar du dig även om du blir sjuk en vecka.

Har du 50.000 kr i sparande kanske du klarar dig om taket behöver renoveras eller om du blir arbetslös och det tar ett tag innan a-kassan kickar igång osv.

Slutkläm

Det finns få anledningar att inte spara, du behöver inte nå hela vägen till 100 miljoner kronor för att kunna njuta av en ökad flexibilitet i din vardag och det finns inget som säger att bara för att du råkar ha en stor hög pengar att du måste sluta jobba.

Pengar på banken ger dig möjligheter som du annars saknar och även om du trivs på jobbet kan det finnas anledningar till att spara ihop en slant som kan möjliggöra mer tid med barnen, mer tid att resa eller mer tid till någonting annat.

Mellan löneslaveri och frihet finns flexibiliteten och tryggheten att bestämma lite mer själv över sitt eget liv och sin egen tid.



Bildkälla: yourmoneymentor.com och z2036.blogspot.se

15,6 % gjorde fel val igår

Nej det är inte en politisk blogg och det kommer inte bli det heller. Det här är i grunden inte heller ett politiskt inlägg även om det handlar om gårdagens val. Det är ett inlägg om frihet. Ett värnande om demokrati.

Vi kan väl börja med att konstatera att SD fick 17,6 % av rösterna och vänstern fick 7,9 % så oavsett politisk inriktning kan ni se att det jag vill framhäva inte har med politikens ytterkanter att göra utan snarare det mest grundläggande val man kan göra i värnandet av en demokrati. Har du gjort ett val kan du vara stolt, oavsett vad du valde. Nu är det upp till de folkvalda att förvalta ditt förtroende.

I Sverige har vi allmän rösträtt. Rösträtt.

Det betyder i teorin att du har en rättighet men inte en skyldighet att rösta i allmänna val. Personligen anser jag att rösträtten kommer med en underförstådd skyldighet att göra sin röst hörd och inte bara en rätt till det samma. Nu är det så att demokratin kan vara en skör liten fågel man måste ta tillvara på och vårda. I årets val var det 15,6 % av de röstberättigade som valde att inte gå och rösta (viss justering kommer ske när förtidsrösterna är räknade). Vi har ett väldigt högt valdeltagande i Sverige men det är ändå väldigt många människor som inte verkar förstå vikten av att utöva politisk makt.

Valet att inte gå och rösta är det sanna hotet mot vår demokrati. Om du röstar på ett parti som går till val för att upphäva den allmänna rösträtten eller på andra sätt undanta de demokratiska grunderna i samhället har du som minst nyttjat din demokratiska kraft i syfte att förändra även om det givetvis är ett aktivt ställningstagande mot frihet. 

Att gå till vallokalen och rösta blankt är också ett aktivt val som visar ditt avståndstagande mot gällande alternativ men att avstå från att rösta är att motarbeta demokratin i det tysta och det ger dig inte senare rätt att sitta vid middagsbordet och stolt berätta att det inte är din regering som styr så du är fri från ansvar. Snarare tvärt om. Hade du tagit ditt ansvar hade Sverige kunnat se annorlunda ut.

Rätten att utöva makt genom den lagstadgade rösträtten är ett av de få vapen vi har som samhällsmedborgare om vi önskar förändring och min övertygelse är att tystnad kan vara ett av de största interna hoten mot demokratin. Tystnad är att acceptera situationen som den är oavsett vad du ser och i en värld där 2/5-delar vill en sak, 2/5-delar vill en annan sak och den sista 5-delen vill en tredje sak borde det vara svårt att hävda att ens åsikter till 100 % stämmer överens med det styre som valresultatet erbjuder.

Så... mina två minuter i kampen för demokrati och frihet. Nästa gång du får chansen att rösta, ta den.


I morgon återgår vi till den ekonomiska agendan med en diskussion om vad som finns mellan fattigdom och frihet.


Bildkälla: freeimages.com

Aktietwittermiddag på The Barn

Aktietwittrmiddag... Det är ett nytt spännande ord det.

Som av en händelse råkade jag bli inbjuden till en middag på The Barn när det var ett gäng aktieintresserade som skulle träffas och käka middag. Dessa intresserades huvudsakliga mötespunkt är twitter varför det således blir aktietwittermiddag... Enkelt.

Det är nu du som läsare skall vara lite imponerad över mitt mod. Jag är genuint introvert och skulle egentligen aldrig få för mig att gå på lokal med en hel hoper främmande människor men jag tog mig i kragen, lämnade min trygga familj och gick ut i världen med högburet huvud. Detta var förra veckan och jag lever fortfarande...

När du dessutom får reda på att undertecknad blir kontaktad bara timmar innan tillställningen med meddelandet att restaurangen var fullbokad och träffen skulle starta på Champagnebaren - PANIK - då borde du bli riktigt imponerad när jag säger att jag ändå gick.

Efter en tillbörlig tid hyperventilerandes i en sopsäck liggandes i fosterställning förlorade jag medvetandet och när jag vaknade till liv igen var allt bra och jag var nästan redo att kasta mig ut i det okända.

Väl på plats insåg jag att världen utanför inte är så farlig. Aktienördar är ganska trevliga faktiskt.

Den här gamla toffelhjälten hade inte fått sova särdeles mycket då dottern varit förkyld hela veckan innan så herr AvL trodde att kvällen skulle avslutas långt innan middagen men efter ett glas vin var han i full gång (så full gång den här småbarnspappan blir nu för tiden).

Champagnebaren

För den intresserade kan jag säga att Champagnebaren är ett av de mest lättillgängliga hyperpretantiösa ställena vi har i stan. Så fort man går innanför entrédörren hör man ett kvävt skrik från plånboken men man slipper de där fisförnäma stövelslickarna som är så vanligt förekommande på platser där en krutong kostar lika mycket som en hygglig vindsvåning på avenyn.

På det här stället får man en bekväm och mysig känsla i magen hela tiden plånboken länsas på hela sitt innehåll. När den vänliga och kunniga personalen föreslår kvällens sista dricka har du skapat en krediträkning större än du hade löst på den närmaste BMW-butiken men du ler fylleglatt hela vägen till fattighuset.

Innergården ger ett rustikt intryck och personalen är så alldagliga att det ibland är svårt att urskilja dem från lokalbefolkningen men så fort de öppnar munnen är det tydligt att de har koll på sortimentet.

The Barn

Efter en grundande skvätt alkohol promenerade gänget vidare till restaurangen.

Är det bara jag eller är det lite väl bajsenödigt av en hipsterkrögare att riva en fallfärdig lada i Vara och frakta lite plank till ett centralt hamburgerhak i Göteborg?

Eventuellt är jag en gnutta kräsen för visst, skall du gå ut och käka och ditt enda behov är att bli mätt är det inget fel i att gå till The Barn och avnjuta en glorifierad donkenburgare. Det är oerhört poppis med burgare nu och när personalen kan namnge den stackars kon från Dalsjöfors vet man att  det gått lite väl långt.

Du får möjlighet att inmundiga denna skapelse i en miljö som påminner om ett polerat uthus men som tur är slipper du de flesta av de lantliga dofterna. Det blir inte mer inne än så här och det är ungefär så mycket hipsterupplevelse du kan köpa för pengar. Jag blev nästan lite besviken när det visade sig att jag inte fick ett halvt hippsterskägg i maten för ingenstans fanns några skäggnät men däremot en hel hög glänsande, välputsade ansiktsfrisyrer insmetade i litervis med skäggolja.

Det jag uppskattade mest med själva restaurangupplevelsen var, förutom sällskapet, att den vegetariska sektionen på menyn var benämnd "ogräs" vilket eventuellt säger mer om min humor än om restaurangen men jag kan försiktigt konstatera att jag inte blev överväldigad av de gastronomiska förutsättningarna för kvällen även om hamburgarna höll en hög nivå (men det är fortfarande hamburgare).

Ett varningens ord vill jag skicka med till alla som besöker den här restaurangen. Se till att gå dit med en tom blåsa för skulle det falla sig så illa att du skulle behöva gå på toaletten under kvällen förutsätts det att du inte är längre än 1,60 m. Är du längre än så får du inte plats och är du grabb - glöm stående, du kommer ramla i om du försöker stänga dörren.

Summering

Som ni märker kostar det på att träffa aktienördar men ibland måste man inse att sparande inte är allt. Att investera är inte bara kronor och ören. Kapital kommer i många olika former och man kan faktiskt investera i relationer. Kvällens eskapader bokförs med ett lätt hjärta under relationsbyggande och alla de fantastiska människor jag har samspråkat med i etern har nu fått ett ansikte och den intelligenta vänlighet som frikostigt erbjuds på Twitter erbjuds även i det fysiska rummet.

Tack allihopa för en mycket trevlig kväll.



Bildkälla: thebarn.se

Skattesmitare kostar samhället miljarder och kapitalister är as

Det är inte helt ovanligt att man läser en variant av formuleringen i rubriken. När Panamaskandalen uppdagades var det en hel drös mer eller mindre respekterade nyhetsforum som rapporterade att det kostar samhället enorma summor att folk och företag har stålar i skatteparadis.

Till och med jag tycker att det är olämpligt att folk agerar utanför lagens ramar men det är inte det jag reflekterar över när jag läser den här typen av rubriker. Man kan exemplifiera det med en annan rubrik - "Riksrevisionen: ISK kostar staten 42 miljarder kronor".

Att inkomster uteblir är inte samma sak som att en kostnad uppstår.

Jag vet att jag många gånger skriver talspråk här på bloggen och det är många gånger för att vara mer familjär men många gånger är det för att jag bara inte orkar vara korrekt. Men vet du vad? Jag får inte betalt för det här. Tidningarnas journalister får faktiskt betalt för att producera sina texter och då tycker i alla fall jag att man borde kunna förvänta sig lite mer.

För visst är det väl så att det är lite skillnad på om jag skiter i att gå till jobbet på fredag och därför får en lägre inkomst jämfört med om jag går på krogen efter jobbet och får betala lika mycket för det besöket som jag tjänade på att arbeta samma dag?

Fast även den liknelsen haltar lite när det kommer till exempelvis den så kallade ISK kostnaden för där är det mer som om jag bara säger till ett par människor på stan att jag förväntar mig att de skall betala in 100 kr var till mitt bankkonto men i nästa andetag bestämmer jag att de nog egentligen inte behöver betala de där pengarna till mig men eftersom jag då redan hade hunnit vänja mitt flyktiga sinne till ett stundande pengaskrammel på kontot anser jag att det är en kostnad för mig att pengarna jag bestämt att jag inte skall ha, inte kommer in på kontot.

Inser ni hur fel det låter. Det är inte en kostnad och det är verkligen ingen annans fel att staten inte får in skattekronor om staten bestämt att inte ta ut skatt.

Att inkomster uteblir är inte samma sak som att en kostnad uppstår.

Basta


Bildkälla: etc.se

Långsiktiga ekonomiska mål för familjen AvL

Jag har länge funderat på vad jag skall ha för långsiktiga ekonomiska mål. När är jag klar, vad vill jag uppnå och i vilken takt skall detta ske. Dessutom skall ju helst familjen vara med på banan och en sista sak jag brottats med är hur/om jag skall redovisa det på bloggen.

Jag har ett bra tag nu vetat ungefär hur många kronor och ören jag behöver för att nå en nivå av frihet jag känner mig bekväm med. Jag vet också ungefär hur lång tid det skulle kunna ta och jag kan dessutom förlänga planen så att den ger hela familjen samma trygghet även om vi internt har kommit fram till att vi har olika önskemål gällande karriär m.m.

Det är alltså helt otvetydigt så att jag, herr AvL, är den vars önskemål är att inte behöva jobba mer. Jag kommer sysselsätta mig men jag är inte särdeles förtjust i konceptet anställning/jobb. Fru AvL däremot har ett yrke hon brinner för och vill fortsätta med det så länge hon tycker det är givande. Hennes anställningsform och mängd arbetad tid kan fluktuera men jobba kommer hon nog göra väldigt länge än.

Så därför tenderar jag att skriva att det är jag som skall bli fri och det är jag som jobbar mot ekonomisk frihet. Vi har båda önskan om finansiell trygghet men det är jag som kommer skära banden med arbetsmarknaden så fort det går vilket också ger familjen en extra trygghet i och med att det alltid kommer trilla in en lön oavsett hur börsen går.

Redovisning på bloggen?

Jag har aldrig redovisat kronor och ören och kommer inte göra det i framtiden heller men det finns fortfarande sätt att hantera detta för jag tycker att det är av intresse att redovisa hur långt det är kvar. Det kanske inte är så intressant för dig som läser det hela men för mig som kämpar mot målet är det inspirerande att tvingas redogöra för min utveckling.

I dagsläget är portföljen uppdelad på räntesparande av olika slag, fonder och onoterade investeringar i aktier och fastigheter. Dessa innehav genererar olika typer av kassaflöden och vissa genererar inget kassaflöde men förväntas ge en avkastning på sikt. Med denna typ av spretighet i portföljen känns det vettigast att utgå från 4%-regeln för att konstatera när jag har tillräckligt. Den regeln gör gällande att man behöver 25 ggr sin årliga kostnadsbas och sedan är man fri. Enkelt va?

I dagsläget berättar jag hur mycket utdelningar jag får men det är faktiskt inte hela sagan för det är bara halva portföljen ungefär som genererar den typen av stadigt kassaflöde. Nu råkar den delen av portföljen generera mer än 4 % i årligt kassaflöde vilket gör att man inte kan dubbla de 20 % i kostnadstäckning jag har via utdelningar utan med 4%-regeln ligger jag närmare 30 % i total kostnadstäckning.

Där har vi grundförutsättningarna så hur skall nu detta redovisas?

För inspiration har jag tittat på exv Frihetsmaskinens sätt att redovisa men också Per Penning. Båda dessa redovisar siffrorna i kronor och ören men det är inte det som är intressant utan hur det ser ut.

Per Penning redovisar exv sin sparkvot uppdelad mellan amorteringar och långsiktigt sparande. Det tycker jag är ett intressant sätt att göra det på. Frihetsmaskinen redovisar tydligt total målnivå/vart man skall vara i dagsläget och utfall.

Hur kommer jag gå vidare

Jag har ingen aning om hur jag skall göra. Skall jag justera mina månadsrapporter, skall jag lägga till ett inlägg någon gång ibland eller hur skall jag göra.

Min tanke är att utvärdera relativt regelbundet men kanske inte månadsvis utan kanske kvartalsvis eller halvårsvis för det är inte särdeles givande att följa upp den övergripande planen varje månad.

Det måste heller inte vara särdeles avancerat utan det kan räcka med att jag petar in någon form av matris eller målkalkyl i den sidan på bloggens framsida som redovisar mina mål. Utöver det kanske det räcker med att peta in lite extra siffror i månadsrapporten så kan ni som inte är ett jota intresserade av de siffrorna skippa det inlägget precis som vanligt.

Låter det senare som en vettig plan?

Nuläge

Med start den 31/7-18 kan jag konstatera att målet är 100 % kostnadstäckning för herr AvL vilket kräver ett kapital motsvarande X pengar. Detta mål döper jag kort och gott till "Frihetsmålet" och beskrivs som 100 %.

Idag har jag kommit 31,45 % av vägen mot Frihetsmålet vilket då får ses som startpunkten (detta är under förutsättning att kostnadsbasen inte förändras vilket jag inte håller för osannolikt att den kommer göra och då får vi utvärdera målet när det blir aktuellt).

Första avstämningen skulle kunna bli 30/9-18 då planen är att jag skall ha en portfölj värd 32 % av Frihetsmålet. Månadssparandet skall enligt plan utgöra 108 % av portföljuppgången vilket i teorin innebär att jag räknar in en lätt nedgång på börsen fram till oktober. Efter det kommer jag för enkelhets skull ha som målsättning att stadigt öka portföljvärdet med hjälp av sparande och linjär avkastning. Detta skulle innebära att målsättningen för årsskiftet är att portföljvärdet skall nå 33,5 % av Frihetsmålet.

Med denna reviderade och klargjorda plan kommer jag nå Frihetsmålet runt maj 2026 men det förutsätter som sagt linjär avkastning vilket inte kommer inträffa men med lite tur kommer det en korrektion snart istället för när jag börjar närma mig målet.

Summering

När jag sitter här och skriver har jag ännu inte lyckats hitta på hur belåningsgrad m.m. skall spela in och jag vet egentligen inte vilket av måtten Utdelningar eller Frihetsmål jag tycker är mest spännande men rent generellt tycker jag att familjens belåningsgrad inte spelar någon roll utöver att den påverkar kostnadsbasen.

När det kommer till utdelningar kontra totalt portföljvärde är ju det senare det viktiga även om det finns förutsättningar för utdelningarna att växa snabbare än uttagsmöjligheterna enligt 4%-regeln vilket skulle göra att jag i teorin kan leva på en mindre summa pengar men jag kommer fortsätta följa båda dessa värdens utveckling så får vi se.

Huruvida det är hållbart att sätta upp den här typen av målsättning? För att nå hela vägen fram på angivet datum antar jag 12 % genomsnittlig värdeökning per år samt en sparkvot på ungefär 30 %. För mig har än så länge 30 % sparkvot inte varit särdeles utmanande som långsiktigt mål även om det givetvis kan förändras. Det är dessutom baserat på en fast summa och det kan ju faktiskt hända att jag tjänar mer i framtiden vilket inte är medtaget i beräkningen.

12 % genomsnittlig avkastning på portföljen är ganska utmanande men det är långt ifrån omöjligt även om 10 % av portföljen är defensiva ränteplaceringar. 12 % är svenska börsens genomsnittliga avkastning de senaste 30 åren och med en liten portfölj borde det gå att välja lite mindre bolag med potential att växa lite mer som då väger upp det räntorna drar ned.

Spännande eller trist?



Bildkälla: freeimages.com

Dags att jobba igen

Jag har inte arbetat sedan 18/8-17. Det är över ett år sedan men nu är det dags igen för måndagar, söndagsångest och fredagsglädje.

Just idag känns det lite tungt men jag tror nog att det skall bli bra. Tills dess att det känns bra igen kommer jag spela en Mikey Bustos parodi för att hålla mig igång.

Om det blir svagt med inlägg här på bloggen i några veckor så vet ni vad det beror på. Jag kanske behöver några veckor för att komma in i nya rutiner. Var trygg i vetskapen att jag inte försvinner.

Glad måndag

Månadsavstämning augusti

Inlägget innehåller affiliatelänkar

PANIK! Jag börjar snart jobba igen. Vad är det frågan om, jag har ju varit ledig i över ett år.

Ungefär så känns det nu men månaden som gått har varit helt underbar. Vi har passat på att ha semester på ett helt annat sätt än ledigheten varit resten av tiden. Det hjälper till att dottern sovit bättre, ätit bättre och varit frisk.

Jag hoppas också att det nya jobbet skall erbjuda rutiner i vardagen vilka eventuellt kan rätta till tröttheten jag känt länge. Eventuellt är det så att jag behöver fasta hållpunkter varje dag och framför allt någonting stimulerande att pyssla med.

Bild: Pixabay.com

Ekonomi

Inkomsterna lämnar en del att önska men eftersom jag fick en liten slant i slutlön när jag sa upp mig blev det ändå ganska hyggligt i månaden och vi hade två rimliga löner för första gången på ett år. Det syns i sparandet också.

Portföljutveckling

Jag har inte gjort så mycket den här månaden utan mest glidit med. Det blev dock lite investmentbolag och en slatt i Catena Media när den senare föll kraftigt efter en sommarrapport marknaden var missnöjd med och ytterligare lite när storägaren sålde. Långsiktigt är jag övertygad om att det blir bra köp.

Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet upp 1,93 % (3,80 %) under augusti. YTD är AvL-index nu upp 5,99 % (3,94 %). Både denna och förra månaden var det den svenska delen av indexet som gick bäst.

Portföljen har under augusti också gått starkt. Vi är indexnära den här månaden och landar på 1,95 % (3,45 %). YTD är portföljen upp 11,26 % (9,13 %). Tvåsiffrigt är jag nöjd med. Speciellt när avkastningen är nästan dubbelt så hög som mitt jämförelseindex.

Vi försöker ju hålla portföljernas volatilitet lägre än börsens totala svängningar och det går ganska bra. Portföljens volatilitet ligger på 8,57% (8,80 %) vilket är betydligt lägre än OMXSGIs volatilitet på 11,2 % (11,90%).

Sparande

En helt okej månad trots att ingen erbjöd sig att lära mig att trejda som svar på min fråga förra månaden. Slutlön från gamla jobbet tillsammans med en halverad föräldraersättning innebar att jag netto fick ut nästan precis vad jag hade fått om jag jobbade. Hustrun får lite mindre så på det hela taget drog vi väl in ungefär 175 % ersättning vilket ändå gör att vi kan spara en hel del.

Den här månaden la vi totalt undan 70,79 % (45,20 %). På helårsbasis har vi sparat totalt 53,50 % (52,08 %). Det vore en dröm att klara 50 % i år eftersom målet är att spara 40 % och det målet trodde vi skulle vara svårt att nå med tanke på den låga inkomsten.


Utdelning

Den här månaden kom en oväntad slant från ett onoterat innehav vilket bättrade på siffrorna en aning. Utdelningarna täckte 28,07 % (15,20 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Underbart med en månad då hyran är täckt.

Målsättningen att på helåret lyckas täcka 23 % av utgifterna med passiva inkomster var redan från början ett mycket utmanande mål och sådan våren kan jag se att det inte kommer gå att nå. Portföljen har än så länge täckt 16,06 % (13,73 %) av ett genomsnittligt års kostnader. Drygt halvvägs mot målet i alla fall men det är inte jättemycket kvar att få nu.

Att jag inte kommer nå hela vägen fram är bland annat att jag inte längre har några SAS preferensaktier i portföljen och nu inte heller några Oscar Properties Preff vilket så klart gör sitt. Men allt är inte utdelningar (om jag tillåts svära lite i utdelningskyrkan). Som man kan läsa här ovan har portföljen avkastat över 11 % med en låg volatilitet och då spelar det ju egentligen inte så stor roll om utdelningarna hänger med.

En sak jag började med förra året var att jämföra årets utdelningsnivå med tidigare perioder och i grafform ser det ut som nedan.

Bild: AvL

Jag mottog 128,16 % mer pengar i utdelning den här månaden jämfört med samma månad 2017. Rensat för jämförelsestörande poster (sånt som inte kommer dyka upp nästa år) var det i stort sett jämnt skägg med föregående år. Den där posten kan också innebära att januari nästa år blir avsevärt lägre men det återstår att se.

AVL-Portföljen

Det här lilla sparprojektet tuggar på i maklig takt. I augusti köptes det in 5 st Latour B för 97,50 kr/st vilket totalt landade på 488 kr. Kontot som nedan.

Bild: AvL

I dagsläget är portföljen inkl likvider värd 17766 kr (insatta medel 15500 kr) vilket innebär att vi fått 2266 kr (1597 kr) kr eller 14,62 % (10,65 %) i avkastning på 28 månader.

Livskvalitet

Sista månaden som föräldraledig. Sista månaden där hela familjen varit lediga och vi har ändå hunnit med en hel del. Det har blivit en del utflykter, vi var i Karlstad några dagar och besökte vänner och vi har utforskat Göteborgs parker och utflyktsmål. Dessutom har dottern skolats in på förskolan så nu är det bara att köra. På det hela taget har det varit en bra månad och det är nästan så att jag känner mig utvilad nog att ta mig an de nya utmaningar jag kommer utsättas för.

Hälsa

Förra månaden sa jag att jag gett upp. Den här månaden har vågen skrikit i panik varje gång jag ens tittat på den så jag har gömt den i ett skåp för att slippa göra den besviken. Planen för hösten är att cykla till och från jobbet och vi skall bli duktigare på att inte köpa hem onyttigheter men för närvarande arbetar jag på beach 2019 då jag önskar se ut som en svulstig valrosshane men jag tror det blir svårt för min mustasch är inte tillräckligt fyllig även om resten av mig är det.

Summering

Tänk vad skönt ändå att jag fick ett nytt jobb så fort. Tänk vad skönt ändå att dottern sover lite bättre. Tänk vad skönt att vi fått vara friska och tänk vad skönt det skall bli när pengarna börjar rulla in igen.

Bildkälla: pixabay.com och att välja lycka