torsdag 13 september 2018

Historien om hur allt började - 37 år i ett blogginlägg

Jag har många gånger satt mig ned för att skriva om hur mitt intresse för investeringar började. Jag har petat in i olika inlägg att jag varit aktiv länge och jag har skrivit lite om min familj och vissa inspirationskällor men jag har nog aldrig reflekterat över min sparhistoria i ett enda inlägg så det här får bli min deklaration över mitt sparliv.

Källa: Freeimages.com

Uppväxt

Jag är uppväxt i ett kärleksfullt hem. Min mamma var ensamstående större delen av min uppväxt men tillsammans med mormor och morfar lyckades de skapa en riktigt trevlig uppväxt full av glada minnen. Jag är förr tidigt 1981 så jag har ändå ganska levande minnen från 80-talet och början av 90-talet även om jag givetvis inte var superinsatt i min ekonomiska omgivning redan då.

Med en ensamstående, lågavlönad, politiskt vänsterinriktad moder som huvudsakliga ekonomiska förebild var det aldrig aktuellt att diskutera aktier och optioner vid frukostbordet. Däremot fick jag en gedigen insyn i privatekonomiska möjligheter och begränsningar för att jag som ung skulle förstå pengars värde och inse vår familjs relativt begränsade förutsättningar. Jag minns exempelvis i slutet av 80-talet när mor min hade lyckats förhandla ned bolånet till under 10 % vilket var en rejäl bedrift på den tiden.

Jag minns också när vi på tv kunde följa den svenska statsskuldens ökning och att det var en stor händelse när den digitala räknaren visade att den svenska statsskulden gick över 1000 miljarder kronor för första gången.

Källa: Riksgälden

På det hela taget hade jag en ekonomiskt torftig uppväxt utan några egentliga förebilder att insupa kunskap från på nära håll och som ni kanske känner till var inte internet särdeles utbrett på den tiden. Vad jag hade var kärlek och ett socialt skyddsnät och skulle någon be mig välja idag mellan ekonomi eller kärlek hade jag alla gånger valt kärlek utan att blinka.

Jag tror dock att det faktum att jag redan tidigt insåg att pengar (eller kanske främst bristen på pengar) kunde påverka livet ganska markant gjorde att jag kom att intressera mig för privatekonomi redan tidigt. Tyvärr fick jag aldrig upp ögonen för ekonomisk litteratur eller aktiespararna vilket gjorde att min inlärningskurva var oerhört flack de första 20-25 åren av mitt liv.

Inspiration

Mitt första egentliga investeringsminne härstammar nog från min morbror. Vi pratade tyvärr alldeles sällan om ekonomi och investeringar men någon gång i mina tidiga tonår berättade han om att han hade varit med i en aktietävling och han berättade lite (väldigt lite) om vad det innebar.

Jag minns att jag gjorde vissa efterforskningar och jag vet att jag satt och läste börskurserna i morfars dagstidning men jag förstod inte särdeles mycket av det. Vad jag minns dröjde det tills jag var mellan 16-18 år innan jag på allvar kom i kontakt med sparande och investeringar.

Jag fick lite försäkringspengar när pappa dog och dessa skulle ju investeras på ett försvarbart sätt. Jag har en faster som jobbat på bank länge och om inte mitt minne sviker mig fick jag hjälp att starta mitt första värdepapperskonto och efter rekommendation köpt mina första fonder.

Och där har du det hela. Så började jag.

Upptakt

Jag flyttade hemifrån när jag var 18-år. Jag var så skoltrött att jag inte visste vad jag skulle ta mig till men min mor hade satt ned foten och bestämt sig för att en utbildning var viktig. Efter idog förhandling konstaterades det att så länge hon förväntades försörja mig skulle jag studera och när jag insåg att man kunde vända på det argumentet såg jag min chans. Jag fyller år i januari, jag minns att jag hade den här diskussionen med mamma på en onsdag i januari och måndagen efter hade jag skakat fram ett vikariat som vårdbiträde på ett närliggande ålderdomshem och månaden efter hade jag köpt min första lägenhet för 2000 kr (det var tider det).

Jag tjänade sällan särdeles mycket mer efter skatt än mina vänner som hämtade ut socialbidrag (vilket i sig är tragiskt och på den tiden var det lite för enkelt att få bidrag [nej oavsett vad du har för politisk åskådning är det definitivt inte lika lätt idag. Basta]) men jag knegade på för dels var det ju ett villkor, jag var tvungen att försörja mig själv. Dels hade jag vuxit upp med mycket begränsade ekonomiska resurser och jag lovade mig själv att jag alltid skulle kunna ta hand om mig själv eller se till att jag hade någon form av stödsystem som såg till att det gick runt.

Det innebar att till och med när jag var arbetslös sparade jag några hundringar i de där dyra, passivt förvaltade aktiva sverigefonderna som Swedbank fått så mycket kritik för. Jag sparade men hade ingen aning om vad jag gjorde. När jag blev gammal nog att få bestämma själv över mina pengar blev det dessutom mer äventyr i förvaltningen. Det blev rysslandfonder och asienfonder helt utan en gnutta kunskap eller analys. Vissa gick okej och andra gick inte okej och utan att veta gissar jag att min portfölj underpresterade index varje enda år. Jag kan historiskt se tillbaka i mitt PPM-sparande och se att jag de första 10-15 åren underpresterade å det grövsta så det finns ingen anledning att tro att jag lyckades bättre på andra håll.

Som kuriosa kan jag nämna att jag bland annat var med när Telia kom till börsen vilket var ett totalt fiasko men jag kommer ha den sagan att berätta för mina barnbarn. Deras kapitalistmorfar var med och köpte aktier i det statliga televerket.

Jag minns också att jag någon gång på tidigt 90-tal gick till banken och bad att få köpa 1000 aktier i Rottneros för det hade min morbror pratat om. Han jobbade på bruket och kunde skogsindustrin så det måste vara bra. Om jag inte är helt ute och cyklar gav jag runt 10-12 kronor aktien men eftersom jag inte hade en susning om vad jag gjorde sålde jag aktierna något halvår/år senare och jag har för mig att jag faktiskt lyckades göra någon tusenlapp i vinst men det var ren och skär tur.


2007-2010

Trots allt detta lyckades jag skrapa ihop ett par hundra tusen kronor vilket innebar att jag kände mig trygg nog att starta eget och i ungefär ett år gick det utmärkt. Det var då jag konstaterade att jag tyckte att ekonomi och redovisning var ganska intressant och när kraschen kom 2008 förlorade jag 80-90 % av bolagets omsättning inom loppet av en månad. Det var en kalldusch av sällan skådat slag och innan alla kontrakt var uppsagda och slutbetalda, de inventarier som gick att sälja var sålda och nytt jobb införskaffat var pengarna i stort sett slut.

Livets hårda skola som alla outbildade Sverigevänner brukar kalla det.

Runt 2010 tog mitt ekonomiintresse fart på riktigt och det var då jag satte mig i skolbänken igen. Eftersom jag hoppade av gymnasiet utan fullständigt betyg var jag tvungen att göra om det på komvux och eftersom intresset var ekonomi var det huvudsakligen den typ av kurser jag tog. Ett och ett halvt år senare började jag ekonomprogrammet på handels vid Göteborgs universitet och våren 2016 tog jag min master.

Parallellt med studierna började jag på allvar intressera mig för investeringsdelen av privatekonomin. Mellan 2005 och 2010 hade jag handlat aktier och obligationer men fortfarande helt utan kunskap. Jag visste allt om hur man gjorde (det är nu inte så svårt att köpa en aktie) men jag gjorde vart enda nybörjarmisstag i boken. Jag köpte dagarna innan utdelning och sålde när utdelningen avskiljts och trodde man kunde tjäna pengar på det. Jag köpte aktier som kostade några ören styck för att det var häftigt att ha många aktier.

Jag deltog i nyemissioner och IPO:er utan att ha en jädra aning om ifall det var bra eller dåligt. Jag köpte aktier jag läste om på forum och jag köpte aktierna med högst direktavkastning utan att förstå anledningen till att det var så. Jag gjorde allt och jag har nog aldrig förlorat så mycket pengar i mitt liv som jag gjorde då även om jag kom relativt billigt undan. Tyvärr var det inte förrän jag tog ett aktivt grepp om lärandet och började förstå vad det var jag gjorde som jag också kunde förstå alla mina misstag och lära mig av dem.

Jag läste böcker och bloggar som vore jag besatt och jag lyssnade på poddar när det började bli aktuellt. Tillsammans har nog Dividendmantra, Petrusko, MMM, Sparpodden och PrataPengar gjort mer för min familjs ekonomi än någon högskoleutbildning någonsin kunnat göra. Att lära sig att investera på ett försiktigt, strategiskt och rationellt sätt och att göra det konsekvent och ihärdigt har gjort att jag på allvar har en finansiell trygghet idag och är på god väg till friheten jag kommit att sträva efter.

2010-2018

Under perioden har jag gift mig, skaffat barn, tagit examen, köpt lägenhet, bytt bil och hunnit byta jobb några gånger men konsekvent har det sparats. I början sparades det inte så himla mycket eftersom vi i huvudsak hade våra studielån men när vi började jobba blev det lite mer.

Min nollställning runt finanskrisen är anledningen till att kapitalet inte är större än det är idag trots att jag haft närmare 20 år på mig. Tänk om jag visste det jag vet idag för tjugo år sedan. Jag hade inte behövt arbeta en dag till i hela mitt liv.

De senaste åren har vi upplevt en gnutta livsstilsinflation i familjen men vi håller oss ändå till ett sparande runt 50 % och nu efter 4-5 år av att peta in (för oss) rejäla summor i vårt sparande har det ändå blivit en så stor slant att vi kan känna oss rimligt trygga i vår vardag även om det är många år kvar innan vi kan leva på avkastningen.

En sak att nämna kan vara att jag sällan tar i beaktande vårt egna kapital i vår bostad. Bostaden ser vi som en konsumtion (man måste ju ha någonstans att bo) och det är osannolikt att vi i närtid kommer växla boende som innebär att vi kommer kunna tillgodogöra oss det egna kapitalet. Med det i minnet kan man då också känna till att vi använde ungefär hälften av vårt sparkapital som egen insats i vår bostad men tack vare ett gediget sparande och en välvillig börs har vi mer än väl byggt upp "förlusten" igen på bara två år. Två år då vi dessutom bara haft en lön större delen av tiden. Visst är börsen fantastisk?

Framtiden

Det är omöjligt att sia om framtiden men jag finner mig nu i en situation där jag för första gången någonsin inte är orolig när jag sitter på en anställningsintervju. Jag är inte i en beroendeställning. Jag söker bara jobb som genuint tilltalar mig och jag kan utstråla lugn och tillförsikt för det spelar inte så stor roll om jag får jobbet eller inte.

Den relativa tryggheten gör också att jag äntligen kan känna att jag har lagt min uppväxt till handlingarna och kan nu istället se tillbaka på allt det som var bra. Det finns ingen ängslan kvar, jag har inget att bevisa och jag kommer kunna hantera de flesta situationer som uppstår både ekonomiskt och känslomässigt.

Man säger ju att pengar inte är allt och visst finns det mycket sanning i det men det som pengar kan ge är tid, frihet och ökad trygghet för att nämna några saker. Det är klart att jag inte kommer känna mig avsevärt tryggare när jag går i stan en sen lördagskväll bara för att jag har lite stålars på kontot (snarare tvärt om) men jag är avsevärt mycket tryggare på arbetsmarknaden.

Jag har gått från att vara ekonomisk imbecill till okunnigt intresserad och nu tycker jag mig ändå ha landat i ett stadium av förhållandevis kunnig på det ekonomiska området. När jag fattar felaktiga eller dumma ekonomiska beslut handlar det inte längre om okunskap (i alla fall inte särdeles ofta) utan snarare om lättja. Jag har fortfarande ganska lätt för att köpa en aktie för att jag hör om den på stan utan att göra en egen analys först men jag skickar inte in allt jag har i aktien bara för att det verkar bra och jag har numera kapaciteten att följa upp mitt förhastade köpbeslut med en grundlig analys vilken kan mynna ut i någonting vettigt.

Jag hyser stor tillförsikt inför framtiden och även om det kanske tar 10 år istället för de 5 åren jag hoppas på att nå ekonomisk frihet är jag säker på att vi kommer ha det ganska bra på vägen.



Vill du kickstarta din egen färd mot ekonomisk frihet föreslår jag att du läser min enkla steg för steg guide till att börja spara. Vill du samtidigt hjälpa mig lite närmare friheten får du gärna använda den här länken när du startar ditt Avanzakonto så får jag en liten extra slant att spara. Tack på förhand.




Bildkälla: freeimages.com, riksgälden och freeimages.com

14 kommentarer:

  1. Fantastiskt! Det kan vara lite jobbigt att skriva om vad som varit tufft och hur man formats men det ger ett djup i aktieintresset. Med den bakgrunden och tryggheten i vad som uppnåts och vart man är på väg gör er framtid väldigt ljus, det är jag övertygad om. Tack för ett bra inlägg.

    Mvh DTI

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej DTI

      Jag hoppas att du har rätt och jag tror nog att det skall gå ganska bra för oss.

      Tack för att du läser och kommenterar

      Radera
  2. Välskrivet och unik berättelse!

    Vänliga hälsningar

    Assetsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du uppskattar mina ansträngningar

      //AvL

      Radera
  3. Vad roligt att få höra bakgrunden till ett sparande. Verkligen intressant.
    Tack!
    Mvh Pappa betalar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv PB? för att du läser och kommenterar

      //AvL

      Radera
  4. Det du beskriver tror jag är ganska vanligt för de som en dag blir ekonomiskt sett framgångsrika. Dvs att man lärt sig uppskatta pengars värde och att pengar skapas genom hård ansträngning, att inget kommer gratis. Att man förstår baksidan med att inte ha pengar, då respekterar man pengars värde.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är onekligen lättare att uppskatta pengar men samtidigt respektera dem om man vet hur det är att vara utan.

      Må väl

      Radera
  5. Mycket trevlig läsning. Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  6. Fantastiskt ord "livstilsinflation" men känner igen mig. Jag och frun pluggade och fick vårt första barn under sista året av studierna. Life happens så att säga! Men under de 4 första åren med vår underbara dotter så levde vi i princip på en nettolön runt 17-19000kr. Alltså inte så mycket till sparande. Idag är ju skillnaden enorm och vi har precis som ni en del "livstilsinflation" ibland lite för mycket i mitt tycke men oavsett en stor portion sparande. så kul och intressant att följa och läsa de insiktsfulla inläggen du skriver. /Oskar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Oskar

      Ja jag gillar det :-)

      Våra liv ser ut att vara ganska lika. Vår livsstilsinflation har tagit oss från kyrkråttor till någonting som liknar en normalfamilj men vi lever i dagsläget fortfarande på ungefär en normal lön så än så länge håller vi emot ganska bra...

      Radera
  7. Jättekul att få läsa om din resa kompis! Grymt bra jobbat och skrivet.

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack pappan

      Det är en spännande resa som fortsätter in i oändligheten :-)

      Radera