lördag 28 november 2020

Ut ur ekorrhjulet - en recension

Jag passade på att låna lite ekonomirelaterade böcker för ett tag sedan när mina skönlitterära böcker tog slut och inspirationen fallerade. En av böckerna var "Ut ur ekorrhjulet" av Oscar Lindberg och Maribel Leander Lindberg.


Författarna är också personerna bakom bloggen Enkelboning och Oscar är mannen bakom pseudonymen Fantastiska Farbror Fri. 

Jag har läst hans skrifter ganska länge så inget i den här boken är revolutionerande för mig och jag skulle nog tyvärr vilja påstå att det, i mitt tycke, finns bättre grundböcker för att sätta igång någon som inte upptäckt tjusningen med sparande ännu.

En sak jag uppskattade med den här boken som jag tycker skiljer sig från de flesta andra är att författarna nästan helt har uteslutit siffror ur boken. Istället för att fokusera på sparstrategier och vilka värdepapper man skall välja innehåller den här boken mer om hur och varför man skall spara. Vad sparandet kan ge en och vilket liv man kan bygga om man bryter sig fri från "ekorrhjulet"

Givetvis finns det lite siffror också för ingen ekonomiförfattare med självrespekt skulle väl skriva en hel bok utan ett exempel på vad en familj med och utan överdriven konsumtion kan erbjudas för livsförutsättningar men tyvärr tycker jag att just siffrorna i den här boken är de minst inspirerande eftersom de sällan backas med fakta eller källor utan mest är fiktiva exempel.

Jag vet inte riktigt vad jag skall känna och tycka om den här boken. Jag är helt säker på att den har en publik och att detta är verktyget för att få igång resan mot ekonomisk frihet för vissa läsare men av en eller annan anledning var inte det här boken som tilltalade mig och det förvånar mig uppriktigt sagt eftersom jag med stor entusiasm läser bloggen som skribenterna publicerar på.

Med det sagt var boken helt klart pengarna (jag lånade boken på biblioteket) och det var fortfarande en trevlig bok så tiden var inte förlorad. 

Läs den och berätta gärna vad du tyckte.


onsdag 25 november 2020

Ekologiska barnkläder

Jag skrev ju häromsistens om medveten konsumtion där jag talade om att Fru AvL är sjukt mycket bättre på att värdesätta en rad faktorer utöver pris när hon handlar. Herr AvL är sämre på det och i vissa fall har vi lite olika syn på vad som är viktigt.

När jag köper barnkläder (dottern är under fyra så än så länge går det att hitta skitbilligt på second hand, reor, köp & säljsidor osv) är priset det primära. Om jag får en säck kläder för en tjuga är det en säck kläder som skall användas.

Resten av familjen delar inte längre min åsikt. Fru AvL accepterade min ståndpunkt ganska länge men nu har Joy skaffat sig en egen vilja avseende det mesta, inkl sina kläder. Den egna viljan är självklart influerad av mamman men dottern vägrar någonting annat än klänningar och det skall vara glada färger, gärna konstiga mönster.

Fru AvL uppskattar hållbarhet men hon kan acceptera att vi fyndar på Lindex rean eller att jag köper overaller för nästan inga pengar när det är utförsäljning av ett konkurslager men på de där speciella sakerna skall det vara äventyrligt och hållbart.


Bild: Rödtott

Så Fru AvL har hittat en person på Instagram/FB som syr galet söta barnkläder (lite vuxenkläder också) i tyger som har varenda miljömärkning som existerar. Rent ekonomiskt kan det omöjligt vara en bra idé för hen eftersom det ser ut att vara väldigt korta serier, handsytt och sannolikt dyra insatsvaror där utpriset till mig som kund inte är mer än någon hundring (eller kanske två) mer för en klänning eller dräkt än massproduktionen hos någon av de stora kedjorna. 

Kläderna är roliga och välsydda och eftersom jag kan sy själv vet jag att jag glatt betalar lite extra (tills hen börjar med massproduktion 😀) För vilket jobb... Och det är ju inte allt som ens kan klassas som dyrare än massproduktion. Jag köpte en mössa till Fru AvL för 200 pix och när jag googlade runt kostar en vanlig sketen stickad grå mössa samma och den här var rosa och med mönster. Sånt min galna hustru uppskattar.

Jag kan inte hjälpa det men jag gillar när människor försöker. Det är lite romantiskt att tänka sig att det sitter en människa i Trollhättan, några mil från min hembygd, och syr relativt rimligt prissatta kläder som är sjukt unika. Tänk vad kul det hade varit om människan lyckas starta någon form av större produktion så att det kan komma ut lite hållbara kläder på marknaden som tillåter barn att vara barn.

Jag tror att det här inlägget får bli årets julklappstips så kanske vi kan flytta tillbaka lite textilproduktion till Sverige igen. Vi har råd.

Länk till Rödtotts hemsida

//Inlägget är inte sponsrat. Familjen AvL har en kundrelation med företaget//




lördag 21 november 2020

Kolacheesecake med dajm - löjligt gott

Jag har lite snöat in på dulce de leche sedan jag insåg att det inte är särdeles svårt att göra själv (vilket är en förutsättning för mig som behöver laktosfri dito). Det är liksom bara att ta mjölk och socker (och kanske lite bikarbonat och grädde om man vill lyxa till det) och sjud i ett par timmar tills du har kolasås. Jag skrev till och med om det för ett par år sedan i ett inlägg du hittar här.

Med den här gudagåvan kan man göra allt möjligt roligt så när fru AvL hittade ett recept på en kolacheesecace med dajmbitar i kunde vi ju inte motstå att bjuda hem lite folk så att vi fick en ursäkt att prova.


Du borde kunna gå raka vägen in på bloggen med receptet och bara göra men jag tänker komma med några tips.

Om man använder 150 g smör och 300 g kex till botten blir den jättetjock och ganska kompakt. Det är fortfarande skitgott med smörindränkt digestive men det behövs liksom inte så mycket och det kan faktiskt bli för mycket av det goda. Det räcker med typ hälften.

Lite beroende på hur seg du gör din kolasås kan det vara enklare eller svårare att smeta ut den över kakan vid servering. Vi gjorde en ganska intensiv kolasås så vi valde istället att ha i lite mer i cheesecacesmeten och sen blandade vi i lite kolarippel i den vispade grädden istället. Det blev inte dumt det heller.

Hur man än gör är detta en löjligt god dessert och jag skulle säga att det räcker till 1-2 personer alldeles utmärkt 😀 Kanske att man kan dela med sig till 2-4 gäster också om man är generös.

onsdag 18 november 2020

Att spara är att konsumera medvetet

Det första man får lära sig när man går med i sparkyrkan är att man inte skall dricka kaffe på det dyra fiket på hörnet och man skall definitivt inte äta lunch på restaurang.

Efter det får man reda på att man måste cykla till jobbet i snöslask och man måste göra sina egna möbler av gammalt skrot man kan hitta i sophuset.

För att komma hela vägen till frihet måste man leta pantburkar och bara äta havregrynsgröt men om man verkligen är ihärdig kan man sluta arbeta för pengar 10 år efter att man började jobba för pengar.

Jag borde inte raljera om sparkyrkan eftersom jag varit medlem i fem år men jag hoppas inte det finns någon som förknippar vår familjs liv med asketism. 

Som familjeenhet sparar vi ungefär 50 % av våra nettoinkomster men nu efter ett par lönsamma högskoleutbildningar och en handfull år i yrkeslivet efter dessa innebär en konsumtion på 50 % ändå att vi har en skaplig summa pengar att göra av med varje månad.

Pengarna räcker till avbetalningen på en lägenhet halvcentralt i Göteborg, en bil, hälsosam och näringsriktig kost, barnomsorg, kläder och obegränsat nöje från både teleindustrin och medieindustrin.

När jag försöker förklara sparande för någon som tycker att det är omöjligt att spara brukar det vara enklast att börja med ett klick-bait citat

"Sparande är inte snålhet. Sparande är medveten konsumtion."

Om jag väljer att laga det mesta av maten vi äter själv har jag kontroll över vad vi stoppar i oss och det blir billigare än att låta andra laga mat åt oss. Det innebär att vi slipper fastna i det hedonistiska hamsterhjulet (Hedonic treadmill) som gör att vi måste "unna" oss mer och mer. När vi går på en bra restaurang är upplevelsen oftast fantastisk för att vi har tid att längta, önska och sedan minnas.

Samma sak gäller med allt. 

När vi väljer att köpa nya saker har vi funderat både en och två gånger om vi behöver saken, om det går att lösa problemet på något annat sätt, går det att köpa begagnat, känner vi någon som har en och vill bli av med den osv. När vi sedan köper prylen tenderar vi att (Fru AvL är lååååångt bättre på det än jag) välja den bästa kvaliteten till det bästa priset (jag har fortfarande lite svårt att slanta upp för kvalitet på en rad områden men det är oftast när det är en pryl till mig). Prylen vi då köpt tenderar att vara precis det vi vill ha och behöver och den håller oftast länge.

Vår livsstil är inte billig men den är bra mycket billigare än den hade kunnat vara. Det är oerhört enkelt för den som har pengar att lösa alla problem med plånboken men det finns ett stort värde i att försöka hantera situationer på andra sätt. Livet blir mer hållbart om man försöker låna, laga, byta och köpa begagnat. Ens självförtroende växer också när man bygger en erfarenhetsbank och en kunskapsbank som kan användas för att lösa problem på.

Att vara sparsam på vissa områden ger oss frihet att uppleva extravagant lyx på andra områden och sparsamheten ger oss möjlighet att utforska områden vi annars inte skulle utforska. Saker som var självklart för 50 år sedan är på väg att glömmas bort men det finns ett stort värde i att kunna laga ett hål i byxorna, baka eget bröd, resa en innervägg, odla morötter, byta till vinterdäck, dra fram ett nytt eluttag, sy gardiner osv. 

Det behöver inte vara sparsamheten som är motivationen. I mitt liv har det sällan varit sparsamhet som varit anledningen till att lära sig en ny förmåga. Oftast har motivationen varit någonting helt annat som gemenskap med den som lär ut, intresse eller nöje.

Men en sak förändras inte. Att fixa själv istället för att köpa nytt är nästan alltid billigare och att konsumera medvetet tenderar att göra livet som helhet billigare.



lördag 14 november 2020

Meet the Frugalwoods

Jag satt i helgen och försökte läsa en bok men jag var så trött att jag inte klarade av att ta mig igenom en ny bok skriven på förhållandevis komplicerad engelska så istället plockade jag upp telefonen och funderade på att slölyssna på en ekonomipodd men just denna dag bestämde jag mig igen för att undersöka utbudet av ljudböcker på det lokala biblioteket.


De gånger jag tidigare kikat in på Libby (appen som levererar e-böcker och ljudböcker från biblioteket) så har jag blivit besviken på utbudet. Min litteratursmak är givetvis inte den breda massans smak och dessutom är det primärt faktaböcker jag vill ta del av på det här viset och då finns det ännu mindre som tilltalar mig men den här gången hittade jag ett helt batteri av böcker jag kunde tänka mig.

De flesta var utlånade och krävde att jag ställde mig i kö (vilken del av millennieskiftet var det nu vi var på? Varför har vi kö på streamade böcker 2020?). Två var dock möjliga att låna och den jag bedömde som mest lättläst fick gå ut i hörlurarna först.

Meet the Frugalwoods

Den amerikanska sparbloggaren Elizabeth Willard Thames är författaren bakom den här boken och skribent på bloggen Frugalwoods. Bloggen har jag inte orkat mig igenom ännu men jag har lyssnat på en del poddar där hon varit med så jag blev lite sugen på boken när jag väl såg den i flödet.

Det är någonting så ovanligt som en skönlitterärt skriven privatekonomisk självbiografi om en amerikansk familjs liv och livsval från gymnasieålder till de första barnåren i början, mitten av 30-årstiden.

Författaren väver en berättelse om sitt eget liv där hon försöker pressa sig igenom en kapitalistisk, shoppingdriven kultur där syftet med tillvaron är att skaffa ett fint hus, en ny bil, ett bra jobb och en familj. Allt gick enligt plan tills familjen inte stod ut längre och hittade nya vägar att leva och frodas.

Just den här boken slutar med deras köp av en gård i någon enslig amerikansk obygd där familjen är lyckligare än de någonsin varit tidigare.

Jag gillar den här boken för även om den handlar om ekonomi och försöker ge instruktioner till sparande och investerande blir den aldrig tråkig och det är aldrig med pekpinnar eller krav som de sparsamma ekonomiska resonemangen beskrivs. Det finns heller inte en enda graf eller tabell i boken utan allt är en välskriven berättelse om författarens liv, skriven med en stor portion humor vilket gjorde läsupplevelsen förvånansvärt njutbar.

Om du vill ha en lite annorlunda läsupplevelse jämfört med andra ekonomiska nybörjarböcker kan jag innerligt rekommendera den här, Du kommer inte bli aktieproffs eller lära dig allt om teknisk analys men du kan få en handfull timmars inblick i ett liv fyllt av erfarenheter och därför också en möjlighet att insupa kunskap från någon annan i syfte att avgöra om du vill göra samma resa eller välja en annan väg.

Har du några timmar över tycker jag du skall läsa den här boken. Det gör gott i själen.


onsdag 11 november 2020

Hur lång tid tar det att bli miljonär?

Jag har diskuterat den frågan mängder av gånger både här på bloggen men också med vänner och kollegor. Ganska nyligen fick jag anledning att försöka dra ett räkneexempel ur bakändan igen när en ny samling ovilliga studenter utsattes för frågan

"Hur lång tid tar det att bli miljonär"

En sak som är nästan omöjlig att intuitivt lista ut är effekten av ränta på ränta över längre tidsperioder.

Jag har därför tagit hjälp av Stefan Thelenius på z2036.blogspot.se och hand eminenta sparkalkylator. Där matade jag in att en person med medianlön (31700 kr) som betalar skatt enligt tabell 33 (7684 kr) sparar ungefär 10 % av sin lön. Det innebär att hen sparar 2400 kr och lite växel.

Vidare valde jag en genomsnittlig avkastning om 12 % vilket är den genomsnittliga nominella avkastningen på svenska börsen sedan jag föddes.

Jag bestämde också att man ökar sitt sparande med 1 % om året varje gång man får löneförhöjning och så gjorde jag en fuling och antog att statslåneräntan inte skulle vara högre än 2 % under perioden.

Allt detta kokar ned till att det tar... Kan du gissa?



Väldigt nära 13 år innan man har den första miljonen.

Det är ju en evighet kan man tycka för vem vill vänta i 13 år när YOLO är grejen?

Men det är här det blir intressant. Fortsätter man i fyra och ett halvt år till har man sin andra miljon och efter knappt 3 år till har man sin tredje dvs när man sparat i 20 år. Fortare och fortare går det efter det.

Men det är ju fortfarande ganska deprimerande att det skall ta 25 år innan man nominellt har de där 7,2 miljonerna man behöver för att kunna leva på 4% -regeln (28 år realt).

Men om man tänker så missar man två saker. Dels missar man det faktum att det ändå är ganska enkelt att bli miljonär (någonting de flesta aldrig blir) och dels att man bara sparar 10 % av sin nettolön vilket ju i ärlighetens namn inte är så himla mycket.

Låt oss ta i lite.

Om man sparar 15 % (3600 kr/mån) tar det lite drygt 10 år att bli miljonär och om man både tar med sig matlåda och åker kollektivt istället för bil till jobbet (20 % sparande =4800 kr/mån) tar det drygt 9 år.

Men det är inte den första miljonen som är spännande när man sparar mer. Det är den sista.

På 15 % sparande tar det 21 år nominellt (25 år realt) att slippa jobba och sparar man hela 20 % är man klar redan efter 19,5 år nominellt eller 22 år realt.

Det innebär att om man får en skaplig ingångslön direkt efter högskolan (25 år gammal) och börjar spara direkt kan man ägna sig åt precis vad man vill utan att behöva tänka på pengar när man är 47 år gammal (om man sparar 20 %).

Tänk om jag hade vetat det när jag var 25 år gammal.





lördag 7 november 2020

Sylt eller kaviar på ostsmörgåsen?

 När jag var liten hade vi en kortare period av relativt hyggligt ställt (i alla fall om man jämför med de längre perioderna av lågavlönad, ensamstående moder med två barn). Under den perioden hade min styvfar en ganska spännande egenhet (bland många) att han skulle ha minst två, gärna tre pålägg på frukostsmörgåsen, borträknat bordsmargarin.

Det kunde vara ost och salami eller ost och skinka vilket i min värld är okej smakkombinationer båda två men ganska ofta fick han för sig att köra ost, rökt skinka och kaviar på samma macka.


Jag var lättinfluerad och det är ju rätt gott med rökt, salt och krämigt... Och det där har tyvärr fastnat men jag gör inga sådana mackor längre men det finns stunder då jag saknar kombinationen ost och kaviar.

Lite senare i livet fick jag uppleva utländska, exotiska influenser när vi började umgås mer och mer med våra norska vänner. Det var då jag introducerades till jordgubbssylt på ostsmörgåsen. 

Det är också en smakkombination som är helt okej men jag föredrar sylt och ost i kombination på en ostbricka och inte på frukostbordet även om det inte är så himla sällsynt att det slinker ned en ostsmörgås med lite apelsinmarmelad och det är ju inte så himla annorlunda.

Så om man nu skall ha någonting mer på smörgåsen än ost (familjen AvL föredrar den klassiska hushållsosten), vad tycker du skall läggas till? Vilka exotiska extravaganser har du stött på? Sylt? Marmelad? Kaviar? Gurka? Skinka? Rökt häst?

Jag tycker detta är spännande och jag kom att fundera på det häromdagen. Min bättre hälft är i det hänseendet mycket spartansk och föredrar osten som den är vilket ju är ganska tråkigt så det är bara när jag råkar sova på hotell själv som jag tar ut svängarna men inte ens då vågar jag vara särdeles exotisk så hjälp mig nu med förslag...