Respektera andras ekonomiska förutsättningar

Ibland slås jag av hur långt jag kommit. Jag har sparat ihop en hygglig slant och har en betydligt högre lön idag än jag hade för 20 år sedan men det är inte det som är den stora skillnaden.

Idag tycker jag inte att sparande är svårt. Ekonomi är förhållandevis lätt och att själv skapa förutsättningar för ekonomisk trygghet är någonting som kommer relativt naturligt. Detta är saker som kommit med kunskap och erfarenhet.

Bild: utb.partille.se

Det är också detta som utgör utmaningen för dagens inlägg.

Ibland, när jag reflekterar över att jag gjort en klassresa från ganska magra uppväxtförhållanden till att idag ha en god och ordnad ekonomi där jag inte längre behöver oroa mig för om pengarna skall räcka till mat och hyra; konstaterar jag att alla inte ser samma saker som jag.

Det som är självklart för mig innebär oövervinnerliga hinder för många andra och det har sällan med de rent fysiska ekonomiska situationerna att göra utan har ofta mer att göra med mental inställning eller kunskaper och erfarenheter.

Det är i dessa stunder av självinsikt jag försöker minnas mitt ursprung, hur det var att som 20-åring inte ha råd, att vara osäker på vad som skulle hända om jag blev sjuk eller om jag fick sparken och då brukar det ändå gå att sätta sig in i problemet och någon annans ekonomiska verklighet.

Men hur gör folk som inte har någon egen erfarenhet?

Det känns som om väldigt många av de som yttrar sig och har åsikter eller bestämmande inflytande aldrig skulle kunna sätta sig in i hur det är att ha begränsade ekonomiska förutsättningar. Politiker, arbetsförmedlare, socialtjänstemän, banktjänstemän, försäkringsskadehandläggare eller varför inte alla dessa medelålders bloggande män med inkomster en bra bit över medianen?

Eftersom jag rör mig i en ganska liten ankdamm av influensers läser jag huvudsakligen om folk som vill slå sig fria från ekorrhjulet genom sparande och investerande. Många av oss tjänar hyggligt med pengar, har inga sjukdomar, inga sociala hinder och de flesta verkar dessutom ha utbildningar eller andra förutsättningar som gör att de är eftertraktade på arbetsmarknaden.

Att då med självförtroende deklarera att det är enkelt att spara sig till rikedom är inget svårt men det är mer imponerande när en ensamstående trebarnsmor utan högre utbildning deklarerar samma sak.

Jag har dock aldrig läst en blogg på detta ämne skriven av en lågutbildad trebarnsmor men jag hade tyckt det var väldigt kul och inspirerande.

Summering

Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med det här svamlet annat än att det ibland kan vara nyttigt att backa ett steg, ta ett djupt andetag och försöka sätta sig in i de förutsättningar som skapat personen man har en annorlunda åsikt som.

När du tycker att någonting är självklart kan du fundera på vad som gör att det är självklart och kontemplera huruvida detta är en grundförutsättning för alla andra människor eller om denna egenskap, erfarenhet, kunskap eller vad det nu kan vara, är speciellt eller unikt för dig. Någonting du varit tvungen att tillskansa dig.

När du gjort den övningen kanske det är lättare att förstå att andra kan ha andra förutsättningar än du själv och med det kanske det är lättare att komma närmare andra i gemenskap.

Spara ihop till kontantinsatsen - tre räkneexempel

Nu är det några år sedan man införde alla amorteringskrav och andra regleringar för att stävja prisökningarna på bostadsmarknaden. Det verkar ha funkat halvbra. Folk klagar och gnäller, en del av fastighetsutvecklarna har problem och kunderna på bostadsmarknaden verkar vara försiktigare och köper i högre utsträckning begagnat snarare än nybyggen.

Men utöver små justeringar verkar inte så mycket ha hänt.

En sak jag läser ofta i media och hör från folk jag pratar med är att den "vansinnigt höga kontantinsatsen" är det som sätter käppar i hjulet för folk.

Jag blir alltid lika konfunderad när jag hör detta och tvingas inse att jag har kommit ganska långt i min ekonomiska resa. Kanske inte så långt på vägen mot frihet men mentalt har jag förändrats enormt och tanken på att spara ihop till en kontantinsats känns verkligen inte omöjlig i dagsläget.

Givetvis skall man ha respekt för att olika människor har olika ekonomiska förutsättningar men jag vill också påstå att det inte är självklart att man måste bo centralt i någon av de större städerna om man inte har råd till det.

Låt oss Kika på några olika förutsättningar. (källa kostnader)

Scenario 1: Ensamstående kvinna, 20-år, ny på arbetsmarknaden, arbetar heltid på restaurang i centrala Karlstad. Lön enligt kollektivavtal 21 930 kr/månad. Netto = 17 063 kr. Totala utgifter exkl boende = 10 210 kr. Kvar innan boende = 6853 kr

Scenario 2: 26-år, ensamstående man med ett barn under 5 år. Arbetat som administratör på Norra Hisingens stadsdelsförvaltning i 3 år. Lön 26 800. Netto = 20 544 kr. Totala utgifter exkl boende = 12 720 kr. Kvar innan boende = 7824 kr

Scenario 3: Par med två barn 4 resp. 8 år gamla. En byggarbetare och en sjuksköterska, den senare arbetar 80 %. Arbetar i en förort till Stockholm. Total lönesumma 58 400 kr/mån. Netto = 44 494 kr. Totala utgifter exkl boende 21 830 kr. Kvar innan boende = 22664 kr

Det blir alltid problem om man använder schabloner men låt oss ändå göra det så kan ingen anklaga mig för att ta med mina egna värderingar i uträkningarna.

Resultat:

När det kommer till sparande förutsätter jag att man sparar

Scenario 1: En kvarts bussfärd från Karlstad centrum kan man hyra en hyggligt rymlig etta för drygt 3000 kr/månad. Det skulle innebära att personen kan spara 3850 kr/månad.

På behagligt promenadavstånd från centrum kan man köpa fina ettor och tvåor för ca 750 000 kr med månadsavgifter runt 2 500 kr/mån. Om hon vill låna 85 % av marknadsvärdet behöver hon spara 112500 kr och låna 637 500 kr.

Hon behöver således låna ungefär 2,5 ggr årslönen och även med 7 % ränta klarar hennes nuvarande inkomster detta lån så även om jag inkluderar det är det inga problem. Problemen kommer när man inkluderar amortering för då tjänar hon en femhundring för lite så eventuellt blir hon stoppad pga det men när jag använder SBABs bolånekalkyl får min fiktiva person lånet.

Så hon behöver alltså spara ihop 112 500 kr. Med ett sparande om 3850 kr/månad på ett bankkonto hos en nischbank tar det ungefär 2,5 år att nå det målet.

Scenario 2: Vår ensamstående pappa har en liten 2:a i biskopsgården vilken han betalar 3 700 kr/månad för men han har hittat en fin trea i Backa på promenadavstånd från jobbet och väldigt nära en fin förskola/skola. Lägenheten är 74 kvm och kostar 4100 kr/månad och utropspriset är 1 595 000 kr.

Han inser så klart att han inte kan köpa den nu men han undrar hur lång tid det skulle ta honom att ha råd med den.

Enligt SBABs kalkyl är 850 000 kr taket för lån för en person med de här förutsättningarna så antingen måste han spara ihop 745 000 kr, höja sin lön eller köpa någonting billigare.

Men han ger inte upp utan sparar sina 4 100 kr i månaden men han sparar 100 % i en svensk indexfond som ger honom 8 % i avkastning per år.

Allt annat lika skulle det ta honom 12 år att inflationsjusterat få råd att köpa den här lägenheten. Nu inser vi problemet.

Låt oss för ett ögonblick spekulera i hans möjligheter att få upp sin lön lite. Vi antar att han lyckas ta på sig ett uppdrag som ger honom 2000 kr extra i månaden. Långt ifrån omöjligt. I det läget skulle det maximala låneutrymmet öka till 1 150 000 kr och han behöver spara 445 000 kr själv och nu har han dessutom ungefär 1500 kr extra i sparande per månad.

Med de nya förutsättningarna tar det honom 6 år att spara ihop till insatsen och han är ändå 26 år gammal. Det är inte orimligt att anta att han kanske har tänkt den här tanken förut och därför börjat spara en slant men nu insett sitt behov på riktigt och hårdsatsar.

Scenario 3: Familjen bor i en 4:a i Uppsala och pendlar varje dag till jobbet. De betalar 12500 kr/månad i hyra vilket innebär att de kan spara 10 000 kr/månad.

De har sett att man kan köpa stora och rymliga lägenheter om ca 100 kvm i Sollentuna för 4 000 000 kr. Månadsavgiften blir bara 6000 kr och eftersom bostaden skulle ligga på cykelavstånd från bådas arbete minskar pendlingstid och kostnader vilket skulle vara väldigt trevligt.

Med dessa förutsättningar skulle 3 000 000 kr vara takbelopp på lån varför de behöver spara ihop en miljon själva. Det skulle ta dem knappt åtta år med 8 % avkastning på sitt sparande.

Om sjuksköterskan väljer att gå upp till 100 % igen skulle deras låneutrymme utökas så mycket att de 600 000 kronorna de ändå behöver spara ihop för att kunna lägga 15 % i egen insats är fullt tillräckligt. Dessutom får de ytterligare drygt 5000 kr till sparandet vilket innebär att på straxt över 3 år med de nya förhållandena kan de spara ihop pengarna de behöver för att flytta.

Summering

Jag har utgått från genomsnittliga löner och genomsnittliga utgifter. Jag har använt SBABs bolånekalkyl och trots det har det inte varit särdeles svårt att få pengarna att räcka till.

Inget av scenariona innebär inkomster över median eller medel i Sverige förutom scenario tre om sjuksköterskan arbetar heltid.

Den enda gång det är besvärligt är om man är ensamstående med relativt låg inkomst och har försörjningsplikt och det är då jag konstaterar att det inte är en mänsklig rättighet att kunna köpa sitt boende precis där man vill ha det utan kanske måste justera sina planer en aning.

Jag har full respekt för att olika människor har olika förutsättningar men att de nya amorteringskraven och kraven på egen insats skulle vara roten till all ondska och den enskilt största anledningen till klyftor i samhället kan jag inte riktigt hålla med om.

Det som krävs för att man skall kunna köpa sitt boende är oftast disciplin och tålamod men det kräver inte ens en genomsnittlig börsavkastning på sparandet eftersom de flesta kan spara ihop det de behöver på så kort tid att ränta-på-räntaeffekten inte hinner göra så stor skillnad.

Det är dyrt att ha barn

Det är väldigt vanligt att jag hör någonting i stil med

- Jag kan inte spara för jag har barn.

Eller bara någonting så enkelt som det självklara faktumet

- Det är dyrt att ha barn.

Det är inte heller särdeles ovanligt att jag stöter på artiklar som konstaterar med fullständig säkerhet att det kostar 1,4 miljoner kronor att föra ett barn från födsel tills dess att det fyller 18-år.

Jag skrev nyligen om obalanserade ekonomiska diskussioner och här är ett exempel på en till sådan.

Jag är övertygad om att barn kan kosta hur mycket som helst bara man vill men jag är också ganska säker på att det inte behöver vara så dyrt. Hur förklarar man annars att ensamstående, lågutbildade, deltidsarbetande klarar av att se till att de två barnen överlever sin barndom?

För nästan precis ett år sedan gick jag igenom vad det kostat att ha barn under det första året. Innan jag fick barn skrev jag också ett inlägg om hur Swedbank räknar när det kommer till kostnaden för barn. Den pdf jag lutade mig mot i det senare inlägget har plockats ned men resonemanget håller fortfarande.

Ovan ser ni den nya bilden och där finns bara de direkta kostnaderna med. Då räcker det med en dryg halvmiljon för att klara sig till 18-års dagen. Utöver det brukar de räkna in gåvor både till barnet och till barnets vänner mfl. Det räknas in barnsparande, klassresor, mopeder, extra stora bilar, nytt hus osv och så får man fram att det kostar 1,4 miljoner att ha barn.

Dumheter!

Exempel

Låt oss åter igen se till exempel AvL. Vår dotter kostar skitmycket pengar.

Barnomsorg -  Barnomsorgen går lös på 1425 kr/månad och den är inte ens medräknad i Swedbanks kalkyl ovan men finns med i de där 1,4 miljonerna. (det dryper av ironi i påståendet att det är dyrt att lämna sitt barn hos utbildad personal, fem dagar i veckan, 8-10 h om dagen för 1425 kr. Det är skitbilligt och hade jag kunnat köpa andra tjänster för det priset hade jag inte gjort någonting själv)

Fritid - Vår dotters primära önskan av aktivitet på lediga dagar är att vi cyklar till lekplatsen. Hon vägrar att åka bil eftersom hon blir åksjuk så även om pappa skulle vara latare än tillåtet håller dottern reda på familjens ekonomi. Priset för den typen av familjeutflykt är försumbar.

Allt som vi kan hitta på att göra på fritiden som inte inkluderar en sandlåda och en rutschkana skänker en lägre grad av upplevd lycka än så länge. Vi har tittat på nyfödda lamm, klappat katter, åkt på otaliga utflykter med massor av olika transportmedel, fikat, varit på restaurang, besökt familj och vänner, shoppat, varit på djurpark osv. Inget är lika kul som att gräva i sandlådan på den kommunala lekplatsen några kvarter bort.

Mat - Den absoluta favoritmåltiden är snabbmakaroner och Lithells varmkorv. Ett paket korv kostar 12 spänn på Willys och makaronerna kostar typ 8 kr/kg. Hon vill inte ens ha ketchup och helst vill hon inte ha maten varm. Utöver det skulle kosten bestå av havregrynsgröt med blåbär, apelsiner och russin. På helgen kanske hon hade kunnat tänka sig att äta en bit lax och en halv kokt, kall potatis och några ärtor om man trugade.

Nu tillåter vi inte att kosten är så ensidig utan vi lagar all mat och hon måste sitta med och äta med mamma och pappa men det är inte ens så att hon pliktskyldigt petar i maten längre (fram till typ ett och ett halvt år åt hon vår mat men nu är det full panik varje dag). Hon tvingas smaka men sedan skippar vi middagen och ger henne kvällsgröt eller så får hon en kall korv och några makaroner.

Varför just den korven? Tro mig, jag har testat. Nog för att jag är prismedveten men jag började inte där när det gällde min enda dotters kost men efter att ha testat en rad olika, inkl hemgjord konstaterade vi att hon uppskattar denna smaklösa, kladdiga skit bättre än någonting annat. Samma sak med köttbullar vilket förövrigt är en av de två rätter hon äter för närvarande. Hon kan kanske förmå sig att äta en eller två av pappas köttbullar men när jag köper Ica Basic då jädrar är det inte ovanligt att hon trycker i sig en 8-10 stycken på en sittning.

Det kostar inte 810 kr i månaden med ett par kilo köttbullar, en påse havregryn, en påse makaroner och ett par paket korv. Resten får hon på förskolan.

Kläder - Vi har köpt lite vinterkläder på loppis och vi har köpt strumpor och trosor till henne för underkläder tycker vi nog ändå är trevligast att köpa nytt. Hon har massor av kläder. Både nya och begagnade. Våra vänner och vår familj ger henne kläder i högar, både ärvda och nya.

Man kan resonera att eftersom det är någon som betalar så är det en faktisk kostnad även om det inte dränerar vår plånbok men mitt motargument är att hon hade inte haft de kläderna om hon inte fått dem. Då hade vi försett henne med alla de kläder hon behövde men det hade sannolikt inte funnits märkeskläder i hennes byrå.

Övrigt - Hygien och hälsovård är dyra områden. Badbaljan har vi fått och alla dessa specialprodukter hon använder är svindyra. Jag köper ett par olika tuber "klet" och det går på någon hundring per tub men då räcker de ett halvår också. Tvål och schampo verkar inte vara en grej när det gäller små barn men det finns barnanpassade prylar så vi har kanske lagt en femtiolapp på sånt.

Och hon har ju varit sjuk mer eller mindre konstant sedan augusti -18 och sjukvård är ju svindyrt när man har barn. Eller? Allt är ju för tusan gratis. Vi går till läkaren gratis, hämtar eventuella mediciner gratis, blir sponsrade av försäkringskassan om vi behöver vara hemma och vi slipper karensdagen.

Vi har valt att försäkra henne. Inte så mycket för att vi inte hade kunnat ta den kostnaden om något händer som att det ger lite extra sinnesro. Vi tecknade en kollektiv försäkring via hustruns fackförbund (fråga mig inte varför hon är med där. Det är en konstant tvist hemma men jag har gett upp nu) och då blir vi av med ungefär en hundring i månaden. Försäkringsskyddet är jämförbart med alla andra på marknaden.

Sen ser jag i ovanstående tabell att hushållselen skall kosta 80 kr/månad bara för att vi har barn och att ungens nyttjande av tv, telefon och internet skall gå på 110 kr/månad.

Vad är det för sjuk jävel som har hittat på det? Barn skall vara ute och leka. En tvååring skall inte veta vad internet är.

Min tvååring får ibland se på Bolibompa och hon pratar med sina morföräldrar via messenger. Elen det kostar är försumbar och nu när jag inte kommer undan straffskatten för den statliga televisionen hade det varit rent oförskämt att tilldela den kostnaden till dottern. Min dotters konsumtion av el och kommunikation per månad kan under inga omständigheter kosta mer än en tia. Jag har följt familjens elkonsumtion de senaste 10 åren och ja, vi har ökat ungefär 20 kvh/månad sedan vi flyttade från en tvåa till en trea men jag gissar att det inte direkt korrelerar med dotterns konsumtion av Bolibompa.

Möbler, inredning och utrustning - I år har vi shoppat som galningar. Dottern har fått en ny säng jag hittade nästan oanvänd på blocket för 350 kr inkl madrass. Hon har fått små bord och stolar för en femhundring och hon har fått en balanscykel för typ 400 kr. Totalt är jag ganska säker på att hennes födelsedagskalas var dyrare än alla prylar vi köpt till henne och det berodde mest på att vi tyckte det var kul att bjuda in i flera omgångar som en ursäkt att träffa alla våra vänner och familjer.

Summering

Jag är genuint trött på att höra att jag förstör mitt barn för att jag sparar och snålar. Inget kunde vara mer verklighetsfrånvänt. I vilken uppfostransbok står det att barn mår bra av att åka utomlands tre gånger om året? Var kan du läsa att det krävs att det står D&B på napparna?

Jag är världens snålaste pappa. Jag köper inte ens lördagsgodis till min dotter.

Det har att göra med att jag inte tycker att det är rimligt att hon äter godis ännu. Däremot får hon ofta russin eller frukt när vi anser att det är rimligt med någonting sött. Hon dricker vatten för att det är det rimliga för henne att dricka snarare än saft eller läsk och glass tycker hon är för kallt så det vill hon inte ha.

Jag vill påstå att jag gör allt jag kan för att min dotter skall ha det så bra som möjligt. Vi arbetar så lite vi får just nu för att ha så mycket tid som möjligt med henne och om något halvår är intentionen att vi skall försöka se till att arbeta ännu mindre. Det kanske kan ses som en kostnad men det är lika mycket för att vi tycker det är gött att inte jobba så jag lägger inte det på barnkontot.

På det hela taget har det inte kostat mer än en 1250kr/mån om vi inte räknar in barnomsorgen. 1250 kr är vad dottern drar in själv i bidrag från farbror staten. Hon har till och med börjat kräva att få slippa blöjan vilket innebär att hon, som den ekonomiskt sansade individ hon är, hjälper till att dra sitt strå till stacken.

Bortser vi från barnomsorgen har dotterns andra år alltså varit nettopositivt men inkluderar vi barnomsorgen har vi bränt den hiskeliga summan av 1300 kr/månad på vår dotter.

Ett barn kostar det du tillåter att det kostar men det kan också kosta mer än barnet själv skulle önska. Vår önskan är att vår dotter skall må bra och ha kul och därför kostar det inte oss särdeles mycket pengar att ha barn.

Men det kostar lite tid...

Obalanserade ekonomiska diskussioner

Varför är diskussionerna alltid så obalanserade när det kommer till ekonomi?

- Du kan inte spara till ekonomisk frihet och skaffa barn! Det är barnmisshandel!

- Man måste leva i nuet. Du sparar så mycket men man kan ju dö i morgon. Unna dig!

Jag blir så trött på att poddare, bloggare, "experter", journalister, politiker och valfri samhällsmedborgare diskuterar privatekonomi som om det vore en fråga om rätt eller fel. Kan det inte vara så att det som inte känns rätt för dig kanske ändå kan vara rätt för mig? Och då snackar jag inte om att du kanske tycker att det känns rätt att ta sms-lån för att betala för veckans cigaretter medan jag inte tycker att det verkar rätt utan saker i stil med att jag kanske väljer att köpa min skjorta trots att den inte har en påsydd alligator på bröstet.

Jag har funderat ett tag på det här och jag återkommer regelbundet till det. Varför måste det vara knäckebröd och kaffe på en stubbe i skogen bara för att man sparar?

När gick vi från att prioritera vår vardag, spendera med eftertanke, använda det vi har istället för att slänga och köpa nytt; till att se ned på folk som inte kör den nyaste bilen, hetsa folk till att ta sms-lån för att klara månadens nya modetrend och att känna sig misslyckad om man inte åker utomlands tre gånger per år?

Vad är det som har hänt?

På riktigt? Skärpning!

Exempel

Låt oss ta ett exempel som är inspirerat av min verklighet. Vi har en 3 år gammal Kia Ceed. Om jag kollar på blocket så kan jag beräkna värdeminskningen och till det lägger jag skatt, försäkring, besiktning, service osv. Allt förutom garage och drivmedel eftersom det inte är bilspecifikt.

Vår totalkostnad för bilen än så länge uppgår till chockerande 1500 kr/månad. Lägger vi till garage och drivmedel kommer vi upp i hissnande 2400 kr/månad i genomsnitt. Jag låter garage vara med här istället för i ägarkostnaderna eftersom jag har valet att parkera utomhus, gratis men vi väljer inomhus för skitmycket pengar istället av lathet och bekvämlighet. Det är ytterligare en lyx vi unnar oss.

Jag tycker att det är mycket pengar för en lyx men sedan vi skaffade den har vi använt den långt mer än vi trodde från början eftersom fru AvL använt den till jobbet nästan varje dag vilket sparat henne oerhört mycket tid och då är den tveklöst värd de där pengarna.

I ovanstående exempel tar jag inte med kapitalkostnad vilket hade landat på ungefär 200 kr/månad och det beror mest på att jag tycker att man är fri att välja själv men för sakens skull kan vi säga att vår totala kostnad för att äga bilen landar på 1700 kr/månad och att använda den kostar ungefär en tusenlapp till. (Jag har inte tagit med någon beräknad kostnad för förslitning eftersom jag tolkar värdeminskningsavdraget som en sådan)

Låt oss fortsätta

Jag känner ett otaligt antal människor som anser att det är nödvändigt med minst två bilar i ett parförhållande trots att man bor centralt till halvcentralt i en större stad med goda kollektiva kommunikationer.

Flera av dessa par leasar sina bilar. Ofta genom privatleasing.

Nu vet alla att det är fullständigt orimligt att köra omkring själv i en liten bil från japan så det man leasar är ofta en ganska stor Volvo. Volvo är en säker bil och det är kul med stor motor så att det går fort när man trycker på gaspedalen. (I teorin skulle man inte behöva en lika säker bil om alla bara kunde tänka sig att köra lite långsammare och kanske sluta skicka sms när de kör men vad vet jag)

Jag kan ingenting om bilar men när jag tittar nere i garaget hos oss ser jag att här står ett gäng Volvo med beteckningen XC60 så jag gissar att det kanske är en populär bil. Kikar jag på vad Bilia tycker är ett rimligt pris för att privatleasa en sådan ser jag att det kostar 5639 kr/månad. För det priset får du köra 1500 min om året innan du får betala extra.

Du slipper dessutom betala extra för service och försäkring så håller du dig bara under 1500 mil om året borde det räcka med drivmedel, rengöring och däck, däckskifte utöver leasingkostnaden. Det borde man kunna täcka med 600-800 kr per bil och månad om man inte bor mer än någon mil eller två från jobbet.

Detta teoretiska pars bilkostnader är således ungefär 12800 kr/månad eller ungefär 10 000 kr mer än familjen AvLs bilkostnad.

Snålar vi?

Jag jobbar mitt i centrala Göteborg och bor en halvmil därifrån. Jag går sträckan på mellan en halvtimme och tre kvart och jag cyklar det på ungefär en kvart. Jag behöver inte bil till jobbet. Det hade tagit mig längre tid att komma till centrum, hitta parkering och gå till kontoret än att cykla och kostnaden för att parkera i stan är fullständigt vansinnig.

Det är absolut inget fel på vår bil. Den är fin, när man trycker på gaspedalen åker vi framåt, vi får plats med ett halvt bohag i bagaget och vi kan reglera temperaturen i kupén.

Jag kan inte för mitt liv se hur någon med en rimlig världsbild kan anse att det vi har är spartanskt. Att vår familj snålar när det kommer till bilsituation. Trots det innebär våra val att vi konstant har tillgång till en stor och bekväm familjebil som står i ett uppvärmt garage vilket vi når med hiss om vi skulle behöva det och vi betalar 10 000 kr mindre än exempelfamiljen som gjort ett annat val.

Summering

Det här är bara ett exempel och inte ens ett särdeles uttömmande sådant men det kanske hjälper till att illustrera min poäng? Jag är dessutom tillräckligt trött på diskussionerna att det sannolikt kommer fler exempel inom kort.

Min önskan är att jag skall slippa höra fler kommentarer i stil med att jag som familjefar borde tänka på mina barns uppväxt och inte snåla så jävla mycket när jag reflekterar över folks vansinniga slöseri med resurser.

Alla dessa PK hipsters som tittar snett på mig när jag lite försiktigt konstaterar att det inte är ekologisk bomull i mina kläder men att mina kläder används tills de är färdiganvända medan deras kläder läggs till återvinning när de tröttnat efter att de burit dem 4 ggr det senaste halvåret. Kan vi vänligen skaffa oss lite rimliga perspektiv på livet?

Slut på rant

Vad är rikedom?

Jag lyssnade på en podd med Charlie Söderberg och kände att jag behövde skriva lite för att samla tankarna och genom upprepning tvinga hjärnan att ta till sig det här.

Charlie är coach. Han kallar sig rikedomscoach och har gjort lyxfällan, plus och skrivit böcker om ekonomi. Jag gillar Charlie och har så gjort i ett tjugotal år men det var tyvärr väldigt länge sedan jag ingick i hans sociala samvaro varför min kontakt med honom nu är samma som alla andra dvs genom de offentliga kanaler han engagerar sig i.

En av de saker jag gillar med honom är att han är ganska enkel att lyssna på. Han pratar så man förstår. Tyvärr kan han ibland bli lite luddig och då vill han oftast sälja en utbildning eller liknande men vid ett fåtal tillfällen har han ändå pratat ur skägget och då brukar han ha ganska mycket vettigt att komma med.

Ett av dessa tillfällen är, i mitt tycke, ett nyligen släppt poddavsnitt från Rika tillsammans med titeln "Rikedom- mer än bara pengar". Man kan se filmen, lyssna på podden eller läsa blogginlägget men om man har en timme till övers skulle jag varmt rekommendera att man försöker tillgodogöra sig den här diskussionen.

17 minuter in i avsnittet börjar definitionen av rikedom och visst finns det olika sätt att se på det här och tolka livet men jag måste säga att jag verkligen uppskattar den här tolkningen. I grova drag berättar Charlie om tre olika "pelare" för att definiera rikedom.

Pelare ett är den fysiska rikedomen. Det är oftast här vi bråkar med varandra om definitionen. För dig är ett rikt liv att ha en Porsche och ett strandhus och ingen med mindre än 100 miljoner på banken kan väl anse sig vara ekonomiskt fri medan jag kanske tycker att det räcker med en cykel, en lägenhet i stan och tillräckligt med stålar för att jag skall kunna vara ledig och mätt samtidigt.

Den fysiska rikedomen är att man har den nivån på tillvaro som gör att man känner att man har ett rikt liv. Här inkluderas hälsan. De flesta skulle hålla med om att det inte är så viktigt med en tredje Ferrari om man får diagnosen terminal cancer. Vad behövs i den fysiska verkligheten för att man skall må bra helt enkelt - det är pelare ett.

Pelare två är den inre rikedomen. Det här kan kännas lite mer luddigt men det handlar, om jag förstått det rätt, om uppfattningen av vad som är rikedom. Om jag upplever att mitt liv är rikt trots att jag inte har en Porsche kan mitt liv vara mer rikt än den som inte tycker att tio Porschar räcker.

Det är också viktigt att ha koll på vad man vill med livet. Charlie drar ett citat "De flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte dött under natten". Om man inte vet vad man vill är livet bara en enda lång väntan på ingenting. Det är viktigt att man definierar för sig själv vad man vill ha, vad man vill uppnå och hur man skall nå dit. Kalla det meningen med livet om du vill men det behöver inte gå så långt. Det gäller bara att bryta ut om det faktiskt är viktigt för mig att åka på tre semestrar till Mallorca varje år eller om jag bara jobbar över tre timmar varje dag för att ha råd med någonting jag egentligen inte tycker är särdeles kul.

Pelare tre är den ekonomiska rikedomen. Här beskriver Charlie dels att ekonomi bara är hushållning med resurser och inte alls handlar om pengar. Det är sant. Ekonomi är ett begrepp vi förknippar med pengar men en relationsekonomi är minst lika viktig. Den här pelaren handlar om att få grepp om alla flöden i livet och hantera dem på bästa sätt.

Det kan vara pengar. Ser jag till att det kommer in tillräckligt mycket pengar. Kan jag se till att det kommer in mer pengar i mitt liv utan att jag offrar någonting annat? Hur hanterar jag de pengar jag får in? Flödar pengarna genom fingrarna som vatten genom ett såll eller känner jag att jag får glädje och lycka av pengarna?

Det kan också vara helt andra saker. Räcker flödet av energi till eller är jag som en urvriden disktrasa när fredag eftermiddag nalkas? Hinner jag med att umgås med mina vänner och min familj?

Vad vill jag ha? Hur hanterar jag de flöden jag har? Hur kan jag öka de positiva flödena och minska de negativa?

Lärdomar

Det finns massor av lärdomar för den som vill men jag har oerhört svårt att komma vidare efter att jag har definierat rikedom för mig själv. Det är självklart nu man skall gå en kurs eller boka in coachingtimmar men det gör för ont i plånboken och själen för att det skall vara ett alternativ.

Det jag försöker göra är istället att jag tänker på att det finns sätt att maximera alla pelare, man måste inte välja en och försaka de andra. Jag försöker också minnas att det är viktigt att ha mål och försöka definiera hur man skall nå dit så att man öppnar sinnet för de möjligheter man behöver få till sig.

Om du har input i ämnet är nu rätt tillfälle att delge mig dem för det här är ett ämne jag tycker är spännande. Rikedom är så mycket mer än pengar men det är väldigt lätt att fastna i ekonomiskt tänkande.

Nya mål för 2019

Under 2016, 2017 och 2018 har jag jobbat på treenigheten ekonomi, hälsa och nöje och jag har strävat mot mina uppsatta mål vilka, för 2018, löd att jag skulle spara 40 % av min nettoinkomst, täcka 23 % av mina årskostnader med portföljens utdelningar, jag skulle inte väga mer än 100 kg och sist men inte minst skulle jag guldkanta varje kvartal med någonting utöver det vanliga.

Bild: Freeimages.com

Hur har det gått?

Mål 1: Spara 40% = Jag lyckades spara 50,07 % av min nettoinkomst vilket jag är sjukt nöjd med. Under året har vi tjänat långt mindre än vanligt och vi har diskuterat huruvida vi skall sänka våra sparmål till fördel för konsumtion idag. Vi får väl se men jag är hur som helst mycket nöjd.

Mål 2: Täcka 23 % = Efter att ha indexerat upp konsumtionsnivån med 10 % under 2016/2017 för att bättre matcha de nya förutsättningarna med barn, större boende och ny bil konstaterade jag snabbt att det skulle bli tufft. Under 2017 täckte portföljen 18 % och 2018 innebar låg inkomst samtidigt som portföljens högutdelare blev färre. Trots detta lyckades portföljen täcka hela 20,48 % av ett genomsnittligt års kostnader. Inte hela vägen men bra ändå.

Mål 3: Det här året har varit väldigt tufft. Vår nu tvååriga dotter har varit förkyld väldigt många gånger vilket har gjort att föräldrarna blivit sjuka. Hon har dessutom haft magproblem hela året vilket gjort att vi inte kan se tillbaka på ett år med perfekt sömn. En sak är säker och det är att när herr AvL inte får sova ordentligt och dessutom går och snörvlar någon vecka eller två i månaden - då blir det inte mycket träning genomförd. Året har bestått av tröstätning och skygglappar och målet har inte nåtts.

Mål 4: Happy tings = Vi har hunnit med ett fåtal restauranger, ett bröllop och några besök hos vänner men livet har i huvudsak bestått av att försöka överleva tills nästa dag så inte heller detta mål kan jag med övertygelse säga att jag har klarat.

2019

Jag tror att det är viktigt att sätta mål för sin tillvaro. Jag tror också att det är viktigt att inte ge upp. De som följt mig ett tag kan konstatera att jag misslyckats med hälsomålen och portföljutdelningarna ökar inte i den fart jag hoppats på. 2019 skall bli året då vi kör dubbelt upp på allt och lyckas över all förväntan. Nu kör vi.

Mål 1 Sparkvot: Jag vill fortsätta ha ett sparkvotsmål även om det kan hända att familjen väljer att definiera en nedre gräns för konsumtion under året. 2019 kommer, givet att inget oförutsett inträffar, innebära avsevärt högre inkomster än 2018. Skatteåterbäringen kommer dock bli lägre och utgifterna kan bli högre så allt för galet mål kan vi inte sätta men jag vill ändå tro att vi kan komma upp i 50-70 %. Vi räknar ju faktiskt med amorteringarna av bolånet i vår sparkvot även om inte pension m.m. ingår.

60 % sparkvot

Mål 2 Passiv inkomst: De ekonomiska målen kan vara ganska raka och enkla och jag tror jag fortsätter med att försöka öka min passiva inkomst eftersom det är det som kommer se till att jag kan gå ned i arbetstid eller leva mer fritt.

2017 indexerade jag upp våra kostnader med 10 % och den nivån höll ganska väl även 2018 vilket gör att jag känner tillförsikt i att hävda att vi utan större problem kan hålla kostnaderna på nuvarande nivå.

Jag nådde nu inte hela vägen upp till mitt högt uppsatta mål om 23 % kostnadstäckning genom passiva inkomster för 2018. Förra året skrev jag att jag trodde att målet för året innan var rimligt (21 %) i år tror jag att målet för 2018 är rimligt (23 %) men jag tror inte att jag skall göra några stora bantningar bland portföljens högutdelare i år och jag vill verkligen klara av 25 % i år. Det är ju onekligen en milstolpe.

25 % är ju en fjärdedel av vägen mot målet men det innebär ju också att jag hade kunnat vara ledig i tre månader utan inkomst utan problem. 25 % är hela 4,52 % över vad portföljen genererade 2018 men skam den som ger sig.

25 % kostnadstäckning med passiva inkomster

Mål 3 Hälsa:

Jag blir större och större, får sämre och sämre motion och jag mår sämre ju längre jag låter det här fortgå. Förra året befarade jag att situationen skulle bli svår så jag satte ett försiktigt mål eftersom jag dessutom inte klarat målet året innan vilket var att inte äta godis. Inga mer mesfasoner.

Jag skall kvickt under 100 kg igen och hålla mig där när nivån väl är nådd och jag skall göra det genom att dels inte äta sötsaker (annat än desserter när vi inte är hemma) och jag skall motionera minst 500 minuter i månaden (drygt två timmar i veckan). Utöver det måste jag givetvis också bli bättre på att hålla koll på maten m.m. men ovanstående är de absoluta målkraven.


Väga under 100 kg, inte äta godis och motionera minst 500 minuter i månaden.

Mål 4 Livsglädje: Jag tycker det är svårt att kvantifiera det här målet men eftersom det är det här jag varit sämst på under de senaste tre åren är det här det viktigaste. Vi, familjen AvL, måste bli bättre på att hitta tillfällen att förgylla tillvaron.

Jag tror inte vi är hjälpta av att kasta pengar på problemet eftersom jag upplever att det är tid och hälsa som varit det främsta hindret. Under 2019 kommer vi förhoppningsvis arbeta ganska rimlig mängd timmar. Kombinerar vi det med önskedrömmen att dotterns ökade ålder kan innebära mer regelbunden sömn och eventuellt att vi kan hitta någon som vågar passa henne skulle vi under året kunna växa graden av livsglädje enormt för hela familjen.

Det som skall uppnås är alltså att vi skall skapa rutiner för att komma ur huset, umgås med varandra och andra samt hitta på roliga, mysiga och trevliga saker så ofta som möjligt. Vad det innebär rent kvantitativt vet jag inte men låt oss säga -

Hitta på någonting speciellt varje månad

Och då var vi klara.

Utmanande mål men inte omöjliga. Vad tycker ni?




Bildkälla: freeimages.com

Långsiktiga ekonomiska mål för familjen AvL

Jag har länge funderat på vad jag skall ha för långsiktiga ekonomiska mål. När är jag klar, vad vill jag uppnå och i vilken takt skall detta ske. Dessutom skall ju helst familjen vara med på banan och en sista sak jag brottats med är hur/om jag skall redovisa det på bloggen.

Jag har ett bra tag nu vetat ungefär hur många kronor och ören jag behöver för att nå en nivå av frihet jag känner mig bekväm med. Jag vet också ungefär hur lång tid det skulle kunna ta och jag kan dessutom förlänga planen så att den ger hela familjen samma trygghet även om vi internt har kommit fram till att vi har olika önskemål gällande karriär m.m.

Det är alltså helt otvetydigt så att jag, herr AvL, är den vars önskemål är att inte behöva jobba mer. Jag kommer sysselsätta mig men jag är inte särdeles förtjust i konceptet anställning/jobb. Fru AvL däremot har ett yrke hon brinner för och vill fortsätta med det så länge hon tycker det är givande. Hennes anställningsform och mängd arbetad tid kan fluktuera men jobba kommer hon nog göra väldigt länge än.

Så därför tenderar jag att skriva att det är jag som skall bli fri och det är jag som jobbar mot ekonomisk frihet. Vi har båda önskan om finansiell trygghet men det är jag som kommer skära banden med arbetsmarknaden så fort det går vilket också ger familjen en extra trygghet i och med att det alltid kommer trilla in en lön oavsett hur börsen går.

Redovisning på bloggen?

Jag har aldrig redovisat kronor och ören och kommer inte göra det i framtiden heller men det finns fortfarande sätt att hantera detta för jag tycker att det är av intresse att redovisa hur långt det är kvar. Det kanske inte är så intressant för dig som läser det hela men för mig som kämpar mot målet är det inspirerande att tvingas redogöra för min utveckling.

I dagsläget är portföljen uppdelad på räntesparande av olika slag, fonder och onoterade investeringar i aktier och fastigheter. Dessa innehav genererar olika typer av kassaflöden och vissa genererar inget kassaflöde men förväntas ge en avkastning på sikt. Med denna typ av spretighet i portföljen känns det vettigast att utgå från 4%-regeln för att konstatera när jag har tillräckligt. Den regeln gör gällande att man behöver 25 ggr sin årliga kostnadsbas och sedan är man fri. Enkelt va?

I dagsläget berättar jag hur mycket utdelningar jag får men det är faktiskt inte hela sagan för det är bara halva portföljen ungefär som genererar den typen av stadigt kassaflöde. Nu råkar den delen av portföljen generera mer än 4 % i årligt kassaflöde vilket gör att man inte kan dubbla de 20 % i kostnadstäckning jag har via utdelningar utan med 4%-regeln ligger jag närmare 30 % i total kostnadstäckning.

Där har vi grundförutsättningarna så hur skall nu detta redovisas?

För inspiration har jag tittat på exv Frihetsmaskinens sätt att redovisa men också Per Penning. Båda dessa redovisar siffrorna i kronor och ören men det är inte det som är intressant utan hur det ser ut.

Per Penning redovisar exv sin sparkvot uppdelad mellan amorteringar och långsiktigt sparande. Det tycker jag är ett intressant sätt att göra det på. Frihetsmaskinen redovisar tydligt total målnivå/vart man skall vara i dagsläget och utfall.

Hur kommer jag gå vidare

Jag har ingen aning om hur jag skall göra. Skall jag justera mina månadsrapporter, skall jag lägga till ett inlägg någon gång ibland eller hur skall jag göra.

Min tanke är att utvärdera relativt regelbundet men kanske inte månadsvis utan kanske kvartalsvis eller halvårsvis för det är inte särdeles givande att följa upp den övergripande planen varje månad.

Det måste heller inte vara särdeles avancerat utan det kan räcka med att jag petar in någon form av matris eller målkalkyl i den sidan på bloggens framsida som redovisar mina mål. Utöver det kanske det räcker med att peta in lite extra siffror i månadsrapporten så kan ni som inte är ett jota intresserade av de siffrorna skippa det inlägget precis som vanligt.

Låter det senare som en vettig plan?

Nuläge

Med start den 31/7-18 kan jag konstatera att målet är 100 % kostnadstäckning för herr AvL vilket kräver ett kapital motsvarande X pengar. Detta mål döper jag kort och gott till "Frihetsmålet" och beskrivs som 100 %.

Idag har jag kommit 31,45 % av vägen mot Frihetsmålet vilket då får ses som startpunkten (detta är under förutsättning att kostnadsbasen inte förändras vilket jag inte håller för osannolikt att den kommer göra och då får vi utvärdera målet när det blir aktuellt).

Första avstämningen skulle kunna bli 30/9-18 då planen är att jag skall ha en portfölj värd 32 % av Frihetsmålet. Månadssparandet skall enligt plan utgöra 108 % av portföljuppgången vilket i teorin innebär att jag räknar in en lätt nedgång på börsen fram till oktober. Efter det kommer jag för enkelhets skull ha som målsättning att stadigt öka portföljvärdet med hjälp av sparande och linjär avkastning. Detta skulle innebära att målsättningen för årsskiftet är att portföljvärdet skall nå 33,5 % av Frihetsmålet.

Med denna reviderade och klargjorda plan kommer jag nå Frihetsmålet runt maj 2026 men det förutsätter som sagt linjär avkastning vilket inte kommer inträffa men med lite tur kommer det en korrektion snart istället för när jag börjar närma mig målet.

Summering

När jag sitter här och skriver har jag ännu inte lyckats hitta på hur belåningsgrad m.m. skall spela in och jag vet egentligen inte vilket av måtten Utdelningar eller Frihetsmål jag tycker är mest spännande men rent generellt tycker jag att familjens belåningsgrad inte spelar någon roll utöver att den påverkar kostnadsbasen.

När det kommer till utdelningar kontra totalt portföljvärde är ju det senare det viktiga även om det finns förutsättningar för utdelningarna att växa snabbare än uttagsmöjligheterna enligt 4%-regeln vilket skulle göra att jag i teorin kan leva på en mindre summa pengar men jag kommer fortsätta följa båda dessa värdens utveckling så får vi se.

Huruvida det är hållbart att sätta upp den här typen av målsättning? För att nå hela vägen fram på angivet datum antar jag 12 % genomsnittlig värdeökning per år samt en sparkvot på ungefär 30 %. För mig har än så länge 30 % sparkvot inte varit särdeles utmanande som långsiktigt mål även om det givetvis kan förändras. Det är dessutom baserat på en fast summa och det kan ju faktiskt hända att jag tjänar mer i framtiden vilket inte är medtaget i beräkningen.

12 % genomsnittlig avkastning på portföljen är ganska utmanande men det är långt ifrån omöjligt även om 10 % av portföljen är defensiva ränteplaceringar. 12 % är svenska börsens genomsnittliga avkastning de senaste 30 åren och med en liten portfölj borde det gå att välja lite mindre bolag med potential att växa lite mer som då väger upp det räntorna drar ned.

Spännande eller trist?



Bildkälla: freeimages.com

Bada i en sopbinge för bara 1395 kr

Det har hänt att jag gjort mig lustig över produkter jag ser ett begränsat värde i. Sist var det en plastpryl som skulle hålla den halvan av avokadon du inte använder, fräsch, i inlägget "Värdelösa prylar delux".

Jag gör inte detta frekvent för det finns så mycket skit därute att man hade kunnat hålla fart i en blogg på heltid med bara kritiska inlägg till idiotprodukter som folk uppenbarligen betalar för men det är inte riktigt det som motiverar mig att skriva.

När den här bilden dök upp i mitt flöde höll jag dock på att sätta kaffet i vrångstrupen. Vem köper en sån här?

Det ni ser är en badbalja för vuxna. Den är 80*50 cm med en höjd om drygt 60 cm. Det innebär att "vuxna" som vill bada skall försöka knö ner sig i en plastbytta ungefär lika stor som en Ikeakasse. Myspys.

Den stackars tanten ser lidande ut bakom sitt påklistrade leende och det hade nog jag också gjort. Jag är för all del inte en badfanatiker men jag tror aldrig jag har behövt någonting så mycket att den typen av yogaövning var motiverat. Att dessutom tvinga folk att betala 1400 kronor för den där lövkorgen borde vara straffbart.

Men för att inte bara gnälla kommer jag med ett förslag. Ovanstående balja rymmer 200 liter.

På Jula kan man köpa en 210 liters trädgårdssäck för 99 spänn. Fyll den med skummigt varmvatten och hoppa i och du kan njuta av att bli blöt och förnedrad till en bråkdel av priset.

Bra va?


Bildkälla: cdon.com och jula.se

Vad kostar en ettåring

Nej jag tänkte inte börja ägna mig åt människohandel för att skynda på min väg till frihet. I början av min dotters liv hade jag ambitionen att skriva lite om ekonomin runt ett barn och jag gick ut starkt med barnmat och blöjor men sedan tog annat över.

Det är lite knepigt att spekulera när man inte har en aning om vilka ingående parametrar som är lämpliga men nu så här ett drygt år in i experimentet "BARN" kanske jag kan delge vissa av mina egna empiriska fakta i ämnet.

Ekonomi 0-1 år

Jag skrev i början av 2016 ett inlägg om vad det kostar att ha barn där jag refererade till ett underlag från Swedbank. Det underlaget har de nu plockat bort vilket gör att inlägget haltar lite men jag hittade en annan, uppdaterad version.

För säkerhets skull sparade jag ned den som en bild. Istället för 1,4 miljoner kronor vilket den tidigare hävdade att det kostar att ha barn kan man nu konstatera att det kostar ungefär 800.000 kr.

Men det är givetvis inte hela historien för i ovanstående kalkyl finns inte boende och transporter med och det saknas en hel del annat. I mitt tidigare inlägg konstaterade  jag också att det var en halv miljon i sparande till barnet vilket jag tyckte att var familj kunde bestämma själva om de ville ha eller inte och med det börjar vi närma oss.

Familjen AvL

Boende: Okej. Vi köpte en ny och fin lägenhet, större än den tidigare och en framstående anledning till det köpet var att vi ansåg oss behöva mer plats om vi skulle få ett barn. Man kan då anse att detta är en extra kostnad för att skaffa barn eller så kan man anse att vi förmodligen hade skaffat större förr eller senare ändå eftersom vi hade letat större i flera år men slog till när dottern var ett faktum.

Låt oss i alla fall konstatera att det utrymme vi vigt till vår dotter kostar oss ungefär 650 kr/mån även om vi också använder det rummet som kontor, hobbyrum och musikrum. Ingen förutom möjligtvis dottern, anser att det rummet är bara hennes.

Bil: Samma sak här. Vår 14 år gamla Yaris rasade och vi behövde skaffa en ny bil eller renovera den gamla men eftersom jag är skit på teknik skulle det senare kosta så mycket att det var ganska orimligt som alternativ.

Så ja, vi valde en bil i vilken det går att få plats med en barnvagn. Om man jämför att köpa en lika ny, men mindre bil skulle vi sparat ca 30.000 kr (snabb sökning på blocket) och den hade dragit ungefär en deciliter mindre drivmedel per mil. Vi kör ungefär tusen mil om året (ofta mindre, sällan mer) och om vi räknar med att de båda fordonsalternativen i övrigt är jämbördiga under de 10 åren vi tror att vi kommer ha bilen innebär detta en ökad bilkostnad på ungefär 4500 kr/år motsvarande 375 kr/mån. Detta skulle då kunna tillskrivas dottern.

Initiala kostnader: Man behöver mängder av prylar precis i början. Barnsäng, bilbarnstol, kläder, babygym, babysitter, hoppgunga, barnvagn osv i all oändlighet. Jag räknade lite på det där och konstaterade att vi har spenderat ungefär 7000 kr totalt, för allt. Vagnen fick vi men även om vi hade betalat för den själva hade den kostat oss 300 kr. Vi har betalat mer för de semipermanenta delarna vi har till, skötväska, leksaker, regnskydd och solskydd. Det dyraste i ekvationen var tveklöst bilbarnstolen eftersom ingen av oss tycker att det är rimligt att spara på den typen av kostnad. Utslaget på det första året (även om bilbarnstolen, vagnen och sängen m.m. fortfarande är i bruk och det mesta fortfarande används av barn i familjen även om det inte används av mitt barn) så blir det en kostnad på 280 kr/månad om vi faktiskt räknar att bilbarnstolen kommer leva i minst fem år.

Mat, kläder och övrigt: Jag tycker det är spännande att Swedbank, konsumentverket med flera, verkar övertygade om att en ettåring skall ha ett eget bankkort och att det kostar 80 kr extra i el för att driva runt ett hushåll med en unge i. Vi betalar 250 kr/månad i el inkl nätavgift och det har inte förändrats märkbart sedan vi flyttade till större och sedan vi fick barn.

Dotterns kläder har kostat en 500-ing på sin höjd men det beror på att vi ärvt det mesta. Nu är jag helt övertygad om att jag hade kunnat skaka fram säckvis med kläder via facebook för några hundringar (eftersom jag regelbundet ser barnkläder säljas säckvis för 20-100 kr säcken) så det hade inte kostat mycket mer.

Mat är en försumbar kostnad. De första åtta månaderna producerade fru AvL allt som behövdes och eftersom jag lagar all mat (men jag bakar inte) så kostar dottern på sin höjd en tia om dagen. Majoriteten av det läggs på färsk frukt, kalktillskott och grötpulver (hon är mjölkallergiker så vi behöver få i henne extra kalk på något vis) och leverpastejsmörgåsar.

Sist men inte minst har vi posten blöjor. Det är egentligen inga konstigheter. I början brände hon 8-12 blöjor per dag men då kostade blöjorna 40 öre styck. Nu bränner hon kanske 3-4 blöjor per dag och de kostar ungefär 1,50 kr/st vilket ger en snittkostnad på ungefär 5 kr/dag.

Totalt kostar den här posten oss kanske 500 kr/månad.

Summa

Om vi till äventyrs anser att bil och boende kostar mer för vår familj tack vare att vi skaffat barn skulle de kostnaderna uppgå till 1025 kr/månad.

De direkta kostnaderna för att rulla runt hushållet med en bäbis i det uppgår i vårt fall till ungefär 800 kr/månad.

Det är självklart så att hon kommer kosta mer när hon blir äldre men boendekostnaden kommer minska med amorteringen och jag har svårt att tro att hon kommer bli fasligt mycket dyrare än jag och hustrun är. I regel blir ju kostnaden per individ lägre ju fler man petar in i ekvationen så jag har svårt att tro att vi kommer behöva en miljon för att få vår dotter att uppnå 18 års ålder.

Men låt oss anta att det kostar en miljon. 260.000 kr kommer vi få i barn/studiebidrag. Då har vi 740.000 kr kvar. Det betyder i genomsnitt 3500 kr/månaden. De är inga hysteriska summor pengar. Givet att vi redan nu spöar Swedbanks senaste kalkyl trots att den saknar alla de där fina extrautgifterna som en bäbis medför så tror jag nog att det kommer gå bra för vår lilla familj.

Har jag missat någonting?


Bildkälla: swedbank.se

Billigt protein - Kött eller linser

Jag har länge varit tveksam till om vegetarisk mat blir billigare för oss än om vi fortsätter att äta kött med tanke på hur billiga råvaror vi köper. Givetvis är det så att man måste jämföra äpplen med äpplen för att det skall bli en vettig jämförelse och vi kan väl lite kvickt konstatera att jag spenderat ett halvår med att peta i mig en himla massa kalorier. Det är lättare att äta alldeles för många kalorier om man äter grädde, smör och kött än det är om man äter sallad och bönor men låt oss kolla på det här.

Bönor, ärtor och linser

För ett tag sedan köpte jag en himla massa nötfärs för 29,90 kr/kg på min lokala ICA. Enligt livsmedelsverkets databas får man i sig 149 kalorier per 100 g och i dessa 100 gram får man då 20 g protein.

Jag väger 100 kg och behöver kanske 1 gram protein per kg kroppsvikt och dag tills dess att jag får fart på träningen igen. För att fylla mitt proteinbehov med bara köttfärs skulle jag alltså behöva 500 gram köttfärs till en total kostnad om 14,95 kr

Köttfärsprotein/dag = 14,95 kr

(givetvis kommer man få protein från annat än köttfärs men det här är ett förenklat räkneexempel)

När jag bestämde mig för att det var dags att köra veganskt ett tag köpte jag ett gäng påsar torkade bönor och linser på Willys för mellan 22-35 kr/kg. De torkade linserna kostade 22,38 kr/kg och här kommer då det spännande i kråksången.

Torkade linser innehåller 21 gram protein per 100 gram torkad råvara vilket innebär att jag behöver peta i mig 480 g torkade linser per dag för att få i mig den mängd protein jag behöver. Totalt pris för det skulle bli 10,74 kr/dag.

Linsprotein/dag = 10,74 kr

Slutsats

Visst kan det bli billigare att äta vegetariskt. En sak man bör ta med sig med det här fiktiva exemplet är att ett halvkilo välkryddad köttfärs skulle vara rimligt enkelt att få i sig. Man skulle svulla i sig 745 kcal vilket är en ganska rejäl middag i jämförelse och kanske en tredjedel av dagsbehovet.

Skulle man koka ett halvkilo linser skulle man i slutändan behöva proppa i sig nära 1,4 kg linser vilket skulle bidra med 1560 kcal. Personligen hade jag nog haft svårare för att sätta i mig ett och ett halvt kilo linser per dag är ett halvkilo köttfärs men det är kanske bara jag.

Det är min gissning att de flesta veganer har svårt att få i sig tillräckligt med protein; speciellt om de tränar regelbundet. I min värld är det således helt okej om proteinet kostar några kronor extra för det är ju inte egentligen där den stora vinsten med att äta veganskt ligger.

Jag kommer förmodligen aldrig bli vegan på heltid men lakto- ovovegetarian skulle kunna funka. Då får man enkelt tillgång till en del saker man inte lättvindigt får genom grönsaker samtidigt som man underlättar för sin egen hälsa och miljön.


Bildkälla: willys.se

Strumpekonomi - Hur länge håller ett par strumpor?

Jag kom att diskutera detta, till synes triviala ämne med ett par vänner för en tid sedan. Hur länge håller strumporna och vad kostar ett par strumpor.

Jag funderade en del på det och konstaterade att det säkert hade varit kul att skriva några rader om det för det skulle också innebära att jag blev tvungen att efterforska svaret lite. Sagt och gjort.

Vad en strumpa kostar är inte så himla knepigt att få fram. En snabb googling var allt som krävdes för att konstatera att strumpor kan kosta nästan hur mycket som helst men men den nedre gränsen verkar ligga någonstans i närheten av 6 kr/par för ett par tubsockar i bomull i vuxenstorlek givet att de köps i Sverige (Jysk 5 pack 30 kr). Säg gärna till om du hittar billigare någonstans. Funktionsstrumpor, speciellt om de är gjorda i exklusiva material, kan lätt gå på 2-300 kr paret. Mer än så orkade jag inte scrolla men jag förutsätter att man kan betala tusenlappar för ett par sockar så länge det står ett speciellt namn på dem.

Hur länge en strumpa skall hålla var knepigare att få fram. En rolig forumstråd hittade jag där ett gäng kvinnor diskuterar fram att strumpor borde hålla i kanske ett halvår men att deras män får hål i strumporna var och varannan dag.

Mina egna empiriska undersökningar säger att jag köper strumpor av låg kvalitet vilket rimligtvis gör att de går sönder fortare men jag är också medveten om att jag har ganska grov hud på fötterna och dessutom inte bryr mig så himla mycket om mina skor. Detta gör också att strumporna slits fortare än exempelvis min hustrus strumpor. Även om hon är nästan lika kass som jag är på att ta hand om sina fötter är hennes hud i allmänhet långt mjukare än min vilket sannolikt bidrar till att förlänga hållbarheten.

En sak jag gör är att jag köper strumpor som ser likadana ut. Det gör att jag kan kassera den strumpa som går sönder och para ihop den som är kvar med en annan strumpa och på så sätt torde jag förlänga parets kollektiva livslängd.

Men min fråga blir ändå - hur lång tid skall en strumpa hålla?

Jag har ingen aning. Jag har aldrig studerat det mer ingående men jag skulle gissa mig till att jag förbrukar mellan fem och tio par strumpor per år och då byter jag givetvis strumpor minst en gång per dag. Det skulle innebära att ett par strumpor håller i en, eller max två månad ungefär givet kontinuerlig användning och det är ju inte så mycket.

Nästa fråga skulle kunna bli om det hade lönat sig att köpa dyrare sockar och/eller sockar av bättre kvalitet. Svaret på den frågan kanske blir ja men jag vet ärligt talat inte. Jag har köpt mängder av olika sorters strumpor i mina dagar. Det har varit tjocka yllestrumpor, löparstrumpor och allt däremellan och jag kan inte känna att det gör särdeles stor skillnad. Visst håller de tjockare, mer tätstickade strumporna längre men om ett par sådana kostar 100-200 kr kan jag alltså köpa och bruka 15-30 par billiga tubsockar för samma pengar.

Man kan i detta läge resonera kring hållbarheten och ja, där finns en poäng i att kanske använda strumpor av närproducerad ull eller liknande men eftersom jag inte längre gör trasmattor eller kuddstoppningar av textilierna jag inte längre använder så kommer det inte att göra så stor skillnad för alla trasiga kläder går i påsar och skeppas iväg till textilåtervinning. Bomull är för all del riktigt kasst för miljön men då känner jag att min relativt begränsade konsumtion i övrigt borde väga upp för en del förbrukade strumpor.

Så vad tror ni? Är det privatekonomiskt riktigt att köpa billiga strumpor eller är det bättre att köpa dyra strumpor?


Bildkälla: freeimages.com

Minska på kemikalierna

Jag kom att tänka på en fika jag var på för ett gäng år sedan. Jag var hemma hos en väninna som behövde tvätta men vi ville ju ses, ta en kaffe och snacka lite så vi träffades hos henne så kunde hon sköta tvätten samtidigt.

Jag var med en vända i tvättstugan och kunde då bevittna att hon inte mätte när hon hällde i tvättmedel och sköljmedel utan gick på känn. Hennes känsla såg ut att vara ungefär 1,5 dl tvättmedel (kanske mer, tvättmedelsfacket är ju oftast ganska väl tilltaget men en rejäl hög blev det) och sköljmedel hällde hon på till maxstrecket.

Jag har senare sett liknande beteende flera gånger och jag förundras varje gång. Inte nödvändigtvis av ekonomiska skäl även om det nog är det mest framträdande i min reflektion men även de som verkligen inte bryr sig om sin ekonomi borde fundera på miljön och sin egen hälsa.

Jag har en annan väninna som häromdagen ondgjorde sig över folk som överdoserade sköljmedel i gemensamma tvättstugor för hon är doftkänslig och tydligen stinker hennes tvätt sköljmedel eftersom det finns kvar så mycket i maskinen efter att andra har tvättat.

Inför det här inlägget roade jag mig med att mäta ungefär vad som får plats i vår tvättmaskin och kunde konstatera att det får plats nästan en halvliter pulvertvättmedel och två dl sköljmedel om man skulle vilja.

Jag roade mig också med att lite extra noga lista ut vad jag rekommenderas använda givet det tvättmedel och sköljmedel jag använder. Vi har en maskin som rymmer 3-5 kg och i Göteborg har vi mjukt vatten. Det gör gällande att jag borde peta i 40 ml tvättmedel och 17 ml sköljmedel i maskinen per tvätt. De gemensamma maskinerna brukar vara större och då skall man ha i en gnutta mer av varje.

Nu är jag inte särdeles noga med det här egentligen. Jag listade ut för ganska många år sedan att ett halvdecilitersmått som man inte fyller till bristningsgränsen är lagom för tvättmedel och det brukar vara ungefär en halv kork sköljmedel som är lagom. Det sköljmedel jag hade i skåpet idag har en kapsyl som rymmer 40 ml så om jag klarar av att pricka hälften kommer jag ändå hälla i 17 % med medel än jag behöver men jag orkar faktiskt inte bry mig. Vad jag däremot har fått lära mig är att prylar man skall stryka skall inte ha sköljmedel i och lika så jeans m.m. så det är långt från alla maskiner tvätt som vidhäftas med sköljmedel i vårt hushåll.

I min extrema nördighet konstaterar jag att varje tvätt går på ungefär 85 öre i kemikaliekostnad och jag tror att vi i dagsläget tvättar 2-3 maskiner i veckan i genomsnitt vilket kan vara mer eller mindre än genomsnittet, det vet jag inte.Vad jag däremot vet är att vi lägger ungefär 110 kr/år för att tvätta exklusive el och maskinförslitning.

Vi använder alltid miljömärkta, skonsamma och doftfria kemikalier för vi har fått för oss att det är bättre för vår dotter även om det sannolikt vore bäst att skippa kemikalierna helt. Om man istället väljer ett populärare märke än det vi använder får man för liknande förbrukning betala ungefär 250 kr för att tvätta vilket fortfarande inte är hela världen. Det är 2 kr per tvätt och det kan man väl leva med.

Om man tvättar som min väninna gjorde betalar man istället ungefär 14 kr/tvätt och som extra bonus kommer det vara kvar massor av tvättmedel och sköljmedel i kläderna vilket som minst kan se ut som fläckar och med lite otur ger det skav eller utslag. Man kommer dessutom lukta som ett franskt horhus vilket givetvis är en extra krydda i tillvaron man kan njuta av när man helt i onödan förstör både miljön och ekonomin.

För de där 14 kr/tvätt skulle för oss innebära 1820 kr/år. Nu vet jag också att den här kvinnan inte hade barn då vilket förmodligen tar ned tvättmängden en del och hon var dessutom singel men i gengäld tvättade hon allt hon hade burit en enda gång och hon tvättade de flesta färger för sig vilket innebar att hon med enkelhet kunde köra 6-8 maskiner per gång hon hade tvättstugan och vad jag minns tvättade hon ungefär en gång i veckan så det är inte helt osannolikt att hon förbrukade ungefär 4000 kr på tvättkemikalier om året.

Tillåt mig att sluta räkneövningarna där och istället bara avsluta med att konstatera att jag tycker att det låter vansinnigt att spendera vad som skulle vara matpengar i ett kvartal - för att tvätta kläder som inte behöver tvättas.

Bildkälla: freeimages.com

Nya mål för 2018

Under 2016 och 2017 har jag jobbat på treenigheten ekonomi, hälsa och nöje och jag har strävat mot mina uppsatta mål vilka, för 2017, löd att jag skulle spara 60 % av min nettoinkomst, täcka 21 % av mina årskostnader med portföljens utdelningar, jag skulle inte äta godis och sist men inte minst skulle jag guldkanta varje månad med någonting utöver det vanliga.

Bild: Freeimages.com

Hur har det gått?

Mål 1: Spara 60% = Jag lyckades spara 50,79 % av min nettoinkomst vilket ju inte når upp till målet men det kunde man nästan ha gissat från början. Det var ett högt satt mål men fram till hösten var jag på god väg. Innan lönen upphörde låg jag på 56 % men sedan inkomsten stagnerade har det inte riktigt varit möjligt att spara på det sättet vilket dragit ned totalen lite. Oavsett är jag oerhört nöjd och stolt över att ha klarat av att spara hälften av min nettoinkomst. Jag har för all del inte tjänat några vansinniga summor pengar i år men det är fortfarande inte skorpsmulor på kontot.

Mål 2: Täcka 21 % = Efter att ha indexerat upp konsumtionsnivån med 10 % för att bättre matcha de nya förutsättningarna med barn, större boende och ny bil konstaterade jag snabbt att det skulle bli tufft. Kombinera det med att inkomsterna gick ned avsevärt så är det ändå ganska imponerande att portföljen lyckades täcka 18,56 % av ett genomsnittligt års konsumtion. Jag är mycket nöjd även med detta även om jag inte nådde hela vägen fram.

Mål 3: Inte äta godis = Det har gått ganska dåligt. Jag har ätit godis och sötsaker i ohemula mängder men oftast när undantaget gäster varit aktuellt vilket inneburit att mina straffsanktioner varit verkningslösa. Jag har helt enkelt varit för slapp med detta under året och självklart kan jag hitta ursäkter och undanflykter men till syvende och sist så är det viljan som svikit.

Mål 4: Happy tings = Jag har upplevt massor under året och även om jag inte gjort nya saker varje månad måste jag säga att jag har upplevelser nog för hela året även om de är spridda lite ojämnt. Vi har fått tillökning i familjen vilket måste räknas främst bland upplevelserna. Att köpa en större och finare lägenhet har också varit en njutning men bara att ta en fin cigarr i solen har varit underbart. Anledningarna att vara lycklig har varit många.

2018

Det vore tråkigt att arbeta utan mål och jag kan ju inte heller tillåta mig att slappna av men det vore nästan ännu tråkigare att bara kopiera förra årets mål och köra på i gamla hjulspår så det är dags att skruva åt lite och förändra lite. Det är ju dessutom så att de där jämrans hälsomålen aldrig verkar funka så nu får det bli bot och bättring.

Mål 1 Sparkvot: Jag vill fortsätta ha ett sparmål och jag tror att ett procentuellt sådant kan fungera ytterligare ett år även om inkomsterna kommer vara skrala. Planen är att familjen skall leva sig igenom 2018 ända fram till september utan inkomst högre än att den just täcker utgifterna. Med den typen av förutsättningar tror jag det är mycket begärt att tro att 60 % eller ens 50 % av nettoinkomsten skall kunna sparas. Jag kommer räkna med amorteringar i mitt sparande och jag kommer för nästa år räkna ut familjens inkomster totalt och dela dessa med två för att få fram "min" inkomst och mitt sparande. Med dessa justeringar tror jag att 15-20 % sparkvot skulle kunna vara rimligt att anta men ett rimligt mål vore ju skittråkigt så det kan vi inte ha. Jag dubblar det och siktar på 40 % sparkvot för 2018.

40 % sparkvot

Mål 2 Passiv inkomst: De ekonomiska målen kan vara ganska raka och enkla och jag tror jag fortsätter med att försöka öka min passiva inkomst eftersom det är det som kommer se till att jag kan gå ned i arbetstid.

Förra året indexerade jag upp min kostnadsbas med 10 % för att möta de nyheter som introducerades i livet. En snabb genomlysning av utgifterna för 2017 säger att den nivån förmodligen är ganska rimlig som ett genomsnittsår. Vi har tagit ett par större kostnader under hösten men skulle vi periodisera dem på nyttjandeperioden skulle vi med god marginal komma under genomsnittsårets kostnader.

Jag nådde nu inte hela vägen upp till mitt högt uppsatta mål om 21 % kostnadstäckning genom passiva inkomster för 2017. När jag tittat i mina kalkyler och funderar på vilka inkomster som kan tänkas trilla in på kontot under 2018 tror jag egentligen att målet 21 % skulle kunna vara ett rimligt mål för 2018 eftersom amortering inte genererar någon inkomst och det kommer utgöra majoriteten av mitt sparande 2018. Nu vore det otroligt trist att stanna vid 21 % så om vi hoppas på 5 % utdelningsökning i portföljen och en rimlig direktavkastning på nysparandet kan det kanske gå att komma upp i 21-22 % täckning men det finns ingen som lyckats väl genom att vara medioker så nu kör vi.

Mitt mål för 2018 blir därför att in på kontot mottaga utdelningar som kan täcka 23 % av mina årskostnader vilket är de ingående 18% + 5 nya %. Oerhört svårt men skam den som ger sig.

23 % kostnadstäckning med passiva inkomster

Mål 3 Hälsa:

Jag pendlar runt 100 kg igen och det är oacceptabelt att gå över ett deciton. Mål tre blir alltså ett negativt formulerat mål och jag vet att det är olämpligt men jag gör det ändå.

Väga under 100 kg vid varje kvartalsslut

Mål 4 Nöje: Det är svårt att kvantifiera livsglädje och nöje tycker jag. Jag är ju dessutom inte så förtjust i att vara ute och svänga mina lurviga eller resa så jag vet inte riktigt hur jag skall få ett välavvägt mål men jag behöver nog också ett mål för att inte fastna.

Jag tror att en pryl varje månad som skall vara speciell och kul är svårt för hur skall man definiera vad som är tillräckligt? Men en gång per kvartal kan funka. Minst en gång per kvartal skall vi gå på restaurang, gå på bio, besöka ett häftigt slott, göra en speciellare utflykt, köpa en present till mig eller hitta på någonting annat som har en lite större inverkan på vardagen.

Hitta på någonting speciellt per kvartal

Och då var vi klara.

Utmanande mål men inte omöjliga. Vad tycker ni?




Bildkälla: freeimages.com

Nya mål för 2017

Under 2016 har jag jobbat på treenigheten ekonomi, hälsa och nöje och jag har strävat mot mina uppsatta mål vilka lyder att jag skall spara 50 % av min nettoinkomst, täcka 15 % av mina årskostnader med portföljens utdelningar, jag skall hålla en aktivitetsnivå motsvarande 10.000 steg/dag i genomsnitt, jag skall minska i vikt ned till 95 kg och sist men inte minst skall jag varje månad uppleva någonting nytt som ökar kvaliteten i mitt liv.

Bild: Freeimages.com

Hur har det gått?

Mål 1: Spara 50% = Jag lyckades spara 68,29 % av min nettoinkomst och jag lyckades dessutom skaka ihop en ganska substantiellt högre nettoinkomst än jag är van vid vilket båda bidragit till att förmögenheten har ökat på ett förnämligt sätt.

Mål 2: Täcka 15 % = Den 8/11 mottog jag de utdelningar som skickade upp andelen över 15 % och jag jublade i flera minuter.

Mål 3: 10.000 steg/dag = Det gick bra fram till att hösten slog in men tack vare att det gått riktigt bra tidigare lyckades jag till slut nå 10.442 steg per dag i genomsnitt.

Mål 4: 95 kg = Samma som ovan, vikten gick upp i samma takt som aktivitetsnivån gick ned och jag nådde inte hela vägen fram. I dag väger jag 98,5 kg men med tanke på att jag började på 105 kg är jag riktigt nöjd.

Mål 5: Happy tings = Jag har upplevt massor men bäst får jag nog ändå säga att steget mot att bli pappa var. Den här bäbisen kommer vara en av världens mest välplanerade bäbisar och det skall bli oerhört kul att ta nästa steg i faderskapets förtrollade värld.

Nästa år

Det vore tråkigt att arbeta utan mål och jag kan ju inte heller tillåta mig att slappna av men det vore nästan ännu tråkigare att bara kopiera förra årets mål och köra på i gamla hjulspår så det är dags att skruva åt lite och förändra lite.

Mål 1: Jag vill fortsätta ha ett sparmål och jag tror att ett procentuellt sådant kan fungera ytterligare ett år. Jag kommer ju få väsentligen förändrade livsförutsättningar så det vore förmätet av mig att tro att jag skulle klara av samma nivå som innevarande år men vad tror vi om att försöka oss på 60 % sparkvot? Med 60 % sparkvot kan man teoretiskt sluta jobba efter lite drygt 12 år. Låt oss försöka.

60 % sparkvot

Mål 2: De ekonomiska målen kan vara ganska raka och enkla och jag tror jag fortsätter med att försöka öka min passiva inkomst eftersom det är det som kommer se till att jag kan gå ned i arbetstid.

Jag beräknade nyligen min kostnadsbas för att se om jag skulle vara tvungen att skrapa ihop mer eller mindre pengar för att täcka samma tid som 2015 men det visade sig att vi under 2016 gjorde av med aningen mer pengar vilket ändå ger hopp om framtiden eftersom den största delen av kostnadshöjningen för min del berodde på ganska extravagant shoppande av whisky och det kan inte fortsätta eftersom platsen att förvara whiskyn är ändlig och min lever motsätter sig att dricka upp den. Dock kommer jag inte justera ned mina antaganden för 2017 utan kommer anta år 2015 års kostnadsnivå som bas och till och med indexera upp den nivån till 110 % för beräkning av behov.

Om jag klarade av att öka min passiva inkomst tillräckligt för att täcka ytterligare en månad under ett års tid vore det ju trist om jag begränsade mig till det nästa år men jag måste vara medveten om att min nya kostnadsnivå innebär att förra årets utdelningar räcker till 13 % kostnadstäckning 2017 samt att mina inkomster kommer att minskas rejält så vi lägger på en extra månad och håller tummarna. Mitt mål för 2017 blir därför att in på kontot motta utdelningar som kan täcka 21 % av mina årskostnader vilket är de ingående 13% + 8 nya %.

21 % kostnadstäckning med passiva inkomster

Mål 3: Jag kommer fortsätta sträva mot 10.000 steg om dagen men i år tänker jag bara ha ett hälsomål och det är att äta nyttigare. Jag har försökt minska mitt godisintag nästan så länge jag kan minnas varför det får bli årets utmaning.

Jag skall under 2017 inte konsumera något godis och inte heller några kakor, tårtor, glass eller liknande sötsaker med ett litet undantag och det är efterrätter på restauranger eller när vi är bortbjudna. Hur roligt jag än tycker att det är tänker jag inte begränsa mitt liv riktigt så mycket som det skulle innebära att inskränka min kosthållning gentemot vänner och familj.

Nu råkar jag veta att jag saknar självbehärskning nog att bara sluta så jag behöver lite mer av en morot och jag har teorin att det är effektivast om det finns en liten piska med i ekvationen och det har aldrig fungerat att ha piskan i samma kategori som målet så nu kör vi på med hårdhandskarna.

Jag tittar in på min depå varje dag. Oftast flera gånger varje dag. Jag har bestämt att mitt straff för att äta sötsaker skall vara att jag inte får logga in på depån de tre efterföljande vardagarna efter syndandet. Förhoppningsvis skall det få mig att hålla mig ifrån godiset. Jag har också bestämt att skulle syndandet fortsätta läggs en dag på för varje förseelse. Önska mig lycka till.

Inte äta sötsaker på ett år

Mål 4: Jag tycker det är fint att utmana sig själv men jag tror att det räcker med upplevelser som förgyller vardagen och sätter lite guldkant på tillvaron. Jag tror inte jag är tvungen att uppleva nya saker hela tiden för att livet skall bli rikare varför jag sätter nöjesmålet till att varje månad unna mig någonting som går utöver vardagens förströelser.

Guldkanta varje månad

Och då var vi klara.

Utmanande mål men inte omöjliga. Vad tycker ni? Är det tråkiga mål? Har ni idéer på andra mål som kan vara spännande och utmanande?



Bildkälla: freeimages.com