Sparandets grunder

Jag satt nyligen och försökte förklara alla viktiga delar av sparandets grunder för personer som i alla fall kommit så långt att de redan förstår pengars värde och hur man skapar ett mellanrum mellan inkomster och utgifter m.m.

Det som behövdes var således grunder i sparande på nivån var skall man göra av pengarna, hur får man en avkastning, vilket konto skall man använda, vad är en fond osv...

När jag väl hade suttit där och pratat en stund kom jag fram till att jag ville hitta resurser som kunde hjälpa mig att driva hem poängen och det var då jag insåg att jobbet redan var gjort. I de flesta fall många gånger om... 

Personligen gillar jag Günter Mårder när han arbetade på Nordnet och som av en händelse finns det en hel mängd filmer som förklarar en hel rad saker man kan behöva för att komma igång.

Till att börja med kanske man kan behöva veta vad en fond är och när man har kommit så långt kan det kanske vara värt att veta vad man behöver tänka på inför sitt sparande; eller som filmen är döpt "Det här avgör ditt sparande". Det senare är en bra presentation över några enkla parametrar att tänka på som exv vikten av långsiktighet osv.

Efter det kan det vara rimligt att fundera över vilken kontoform man skall förvara sina värdepapper på och då finns det en bra film som förklarar skillnaderna och likheterna mellan investeringssparkonto och kapitalförsäkring vilken kan vara bra att få med sig.

När man kommit så långt behöver man veta hur man skall välja fonder och då finns det så klart en film om det också.

När allt detta är sagt och gjort har man nog kommit ganska långt mot att sätta upp det där månadssparandet och då saknas det bara motivation nog att göra det också och då tycker jag Mårders "Spara till frihet" som också är filmen ovan och Alexander Gustafssons "Ränta på ränta" är utmärkta filmer att titta på för att förstå varför man skall spara.

Om man vill krydda till det lite till kan man titta på Mr Money Mustache i presentationen "Early Retirement in One Lesson". Det är en av mina favoritpresentationer när det kommer till ämnet pengar. Det är lättsinnigt och med hög humorgrad även om det handlar en del om pengar. Framförallt handlar det om frihet och lycka och det är det som är hela kärnan i sparande...

Hur lång tid tar det att bli miljonär?

Jag har diskuterat den frågan mängder av gånger både här på bloggen men också med vänner och kollegor. Ganska nyligen fick jag anledning att försöka dra ett räkneexempel ur bakändan igen när en ny samling ovilliga studenter utsattes för frågan

"Hur lång tid tar det att bli miljonär"

En sak som är nästan omöjlig att intuitivt lista ut är effekten av ränta på ränta över längre tidsperioder.

Jag har därför tagit hjälp av Stefan Thelenius på z2036.blogspot.se och hand eminenta sparkalkylator. Där matade jag in att en person med medianlön (31700 kr) som betalar skatt enligt tabell 33 (7684 kr) sparar ungefär 10 % av sin lön. Det innebär att hen sparar 2400 kr och lite växel.

Vidare valde jag en genomsnittlig avkastning om 12 % vilket är den genomsnittliga nominella avkastningen på svenska börsen sedan jag föddes.

Jag bestämde också att man ökar sitt sparande med 1 % om året varje gång man får löneförhöjning och så gjorde jag en fuling och antog att statslåneräntan inte skulle vara högre än 2 % under perioden.

Allt detta kokar ned till att det tar... Kan du gissa?

Väldigt nära 13 år innan man har den första miljonen.

Det är ju en evighet kan man tycka för vem vill vänta i 13 år när YOLO är grejen?

Men det är här det blir intressant. Fortsätter man i fyra och ett halvt år till har man sin andra miljon och efter knappt 3 år till har man sin tredje dvs när man sparat i 20 år. Fortare och fortare går det efter det.

Men det är ju fortfarande ganska deprimerande att det skall ta 25 år innan man nominellt har de där 7,2 miljonerna man behöver för att kunna leva på 4% -regeln (28 år realt).

Men om man tänker så missar man två saker. Dels missar man det faktum att det ändå är ganska enkelt att bli miljonär (någonting de flesta aldrig blir) och dels att man bara sparar 10 % av sin nettolön vilket ju i ärlighetens namn inte är så himla mycket.

Låt oss ta i lite.

Om man sparar 15 % (3600 kr/mån) tar det lite drygt 10 år att bli miljonär och om man både tar med sig matlåda och åker kollektivt istället för bil till jobbet (20 % sparande =4800 kr/mån) tar det drygt 9 år.

Men det är inte den första miljonen som är spännande när man sparar mer. Det är den sista.

På 15 % sparande tar det 21 år nominellt (25 år realt) att slippa jobba och sparar man hela 20 % är man klar redan efter 19,5 år nominellt eller 22 år realt.

Det innebär att om man får en skaplig ingångslön direkt efter högskolan (25 år gammal) och börjar spara direkt kan man ägna sig åt precis vad man vill utan att behöva tänka på pengar när man är 47 år gammal (om man sparar 20 %).

Tänk om jag hade vetat det när jag var 25 år gammal.

426 portföljtransaktioner senare

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Fram till skiftet augusti/september hade jag gjort 426 transaktioner i min portfölj. Av dem var 44 transaktioner sälj och de flesta säljtransaktioner var för att betala skatter i olika tjänstepensioner eller för att byta en fond mot en annan. Rena säljtransaktioner är under 15 stycken och de flesta där kommer från att jag skalat av mina positioner i Eolus vind och Storytel under året eftersom dessa positioner växt sig större än jag önskat.

Jag skall också nämna att av de 382 köptransaktionerna som är gjorda är 56 stycken månadssparande i fonder. Kvar är alltså 326 rena aktieköp.

I februari kom jag fram till att ni säkert inte behövde en månatlig uppdatering av mina köp för i ärlighetens namn, vem är intresserad av det?

När jag satte mig att skriva det här inlägget konstaterade jag att detta ändå är en bra övning för mig att göra någon gång ibland för det är ganska spännande att se vad jag köper.

Om man tittar på topp 10 ser man fem nya innehav och det är ju inte så konstigt egentligen. Om jag bygger position är det väl ganska naturligt att jag köper ganska aggressivt i de innehaven. Duroc, Hufvudstaden, Volati, 3M och Akelius.

Duroc skrev jag till och med ett eget inlägg om i slutet av juli och jag benämnde det "en billig serieförvärvare". Jag skrev också om mitt köp i Volati preff här. Övriga har jag inte skrivit om specifikt men Hufvudstaden är ett starkt fastighetsbolag med hög substansrabatt nu, 3M är ett globalt bolag, dividend aristocrat och ett bolag jag velat äga länge men som jag alltid tyckt varit för dyrt och Akelius är en preferensaktie i ett stort fastighetsbolag.

Inga konstigheter där.

Överst på listan hittar vi XACT Sverige och det är inget konstigt heller egentligen. Det är en utdelande Sverigefond och egentligen borde den inte vara med på listan alls för den borde räknas som fond och inte aktie.

Kvar kanske finns ett par saker att förklara.

Sampo är ett finanskonglomerat med Nordea och försäkringsbolaget IF i portföljen m.fl. För mig ligger det stora intresset i den stora försäkringsverksamheten och när det skakade som mest tryckte jag till ganska rejält och tripplade mitt innehav. Det är fortfarande inte jättestort men nu utgör aktien i alla fall 1,5 % av aktieportföljens totala värde.

Northview Apartment Reit är ett kanadensiskt fastighetsbolag som är under uppköp. Min tro är att affären kommer vara klar i oktober och mina köp är bara en spekulation. Nu hade jag inte blivit ledsen om jag fick behålla bolaget för det ger 5% direktavkastning och diversifierar min fastighetsportfölj men jag köpte när någon ville ur aktien den 18/3 och jag träffade nästan botten. Sen köpte jag igen i slutet av augusti när aktien dippade under 34,50 CAD. Jag tror nämligen att den kommer lösas in för 36,25 CAD och att jag varje månad tills det sker kommer få 0,1358 CAD i utdelning. Köper man på runt 34 CAD är det min övertygelse att man kommer få drygt 6,5 % avkastning på ungefär ett kvartal. Det är ganska hyggligt.

Sist men inte minst köper jag Castellum för allt vad jag förmår. Castellum är ett fastighetsbolag som har kontor och lager och tydligen tror marknaden att ingen kommer sitta i kontorslokaler i centrala Stockholm när pandemin är över. Jag tror att det är fel och det var längesedan man kunde köpa den här aktien till rabatt mot substans så när tillfälle bjuds köper jag. Det är redan ett av mina största innehav men det här är en av de få aktier jag inte hyser några som helst tvivel om att jag kommer äga under en mycket lång tid.

Den här typen av analyser är kul. Jag noterar exempelvis att mina inköp motsvarar ungefär 10 % av portföljens totala värde. Det är ganska hyggligt jobbat för att vara nysparande för ju längre vi kommer i vår sparkarriär desto mindre andel av totalt värde kommer utgöras av nysparande.

En annan sak jag noterar är att jag varit inne och duttat i 42 olika innehav. De flesta har inte ens 42 olika innehav.

Sist men inte minst noterar jag att årets nysparande inklusive återinvesterade utdelningar motsvarar närmare hälften av mitt totala portföljvärde när jag startade bloggen. 

Det har hänt en hel del på dessa 5 år.

Bilen kostar en tredjedel av lönen

Vi har en bil. För ultraspararen verkar det vara som att svära i kyrkan men vi har aldrig strävat efter att spara mest. Vi strävar efter att spara mycket givet våra förutsättningar.

När vi köpte den här bilen gjorde vi det med lånade pengar och rationalen bakom det var att att lånet kostade 1,7 % i ränta före skatteavdrag så jag var ganska säker på att kunna hitta bättre användning för pengarna på börsen. Det sura med den typen av lån är att man måste betala tillbaka det och dessutom rimligt fort men vi valde så lång avbetalningstid som möjligt.

För ett drygt år sedan började räntan på lånet ticka uppåt och det sammanföll ganska väl med att Fru AvL började yttra mer och mer oro för vår belåning. Inte så att vi har hög belåning eller att det på något vis utgör ett problem men hon gillar bara inte lån.

Vi enades om att höja amorteringstakten på billånet så det som var ett lån på 7 år (5,5-6 år kvar) blev först ett lån med 2,5-3 års avbetalningstid och sedan ökade vi lite ytterligare. I januari betalade jag av det sista av billånet i förtid vilket ytterligare kapade ett tertial eller så och på ett års tid har vi, med löpande kassaflöde, betalat av billånet.

Detta sammanfaller väldigt väl i tiden med att fru AvL bytt jobb och som en följd av det slutar bilpendla till jobbet. Vi kommer fortfarande ha bilen men vårt nyttjande kommer drastiskt sjunka vilket sparar en del pengar. Ganska mycket pengar faktiskt när man räknar in parkering på jobbet, biltullar, drivmedel och extra försäkring. Hade vi dessutom räknat in förslitning på bilen och däcken hade besparingen blivit ännu högre men redan de direkta kostnaderna utgjorde en rejäl summa pengar.

Dessa två utgiftsminskningar frigör helt plötsligt en tredjedels månadslön netto för herr AvL. Jag tjänar för all del ganska lite och jobbar bara 80 % men ändå. Ni som varit med ett tag vet ju att jag lyckades spara ganska bra även under min föräldraledighet m.m. och som student så det är mer regel än undantag att jag tjänar lite och vi gör det bästa av den situationen.

Om jag bara lägger på dessa 30 % på mitt vanliga sparande kommer det innebära att sparkvoten utan ansträngning kommer öka till över 60 %. Tar vi dessutom med min senaste löneförhöjning kan vi anta att det helt plötsligt skulle finnas möjlighet att spara över 70 % utan att förändra levnadsstandarden någonting och det är nu när jag har skalat ned sparandet till en planerad månatlig nivå om ca 35 % i syfte att spendera mer pengar på upplevelser med familjen.

Det här är självklart ett massivt i-landsproblem men jag hade inte riktigt räknat med det och jag tror ärligt talat inte att jag är psykiskt förberedd för att öka mina kostnader riktigt så mycket så eventuellt kommer jag inte klara av mitt mål att sänka sparandet till 40 % i år.

Det är ett väldigt positivt problem att ha men det belyser samtidigt hur stor skillnad några få ekonomiska beslut kan ha på det dagliga livet. Familjen har inte lidit särdeles av att betala de här bilrelaterade kostnaderna men att slippa göra det kommer sänka våra redan relativt låga kostnader med ungefär 20 % på familjebasis. Det är mycket pengar även om 2/3 utgörs av amortering av ett lån vi egentligen inte behövt ta.

Kul att se hur det påverkar.

Vad ser AvL som sparande? Amorteringar? Bufferten? Resesparandet?

Jag har haft en del diskussioner på Twitter med folk som inte håller med mig om vad som kan inkluderas i en sparkvot. Det är inte ämnet för dagens monolog.

Jag skrev nyligen att min sparkvot blir lidande för att vi amorterar extra mycket på vårt billån och aliaset Oerjan valde att kommentera

"...bara om du inte räknar amorteringar som sparande... ;)"

Jag är en av de privatekonomiskt nördigaste människorna jag vet om. Jag har oräkneliga Excelark med fler blad än jag vill erkänna där jag för statistik över det mesta som händer på det privatekonomiska planet i familjens liv.

I det primära arket där jag noterar allt jag behöver för att skriva här på bloggen har jag olika nivåer av sparande. Jag har en nivå där jag inkluderar allt långsiktigt sparande exklusive pensioner. En nivå som inkluderar amorteringar, en nivå som inkluderar buffert/sparande till eventuell konsumtion i närtid osv.

Jag har koll på de flesta kronorna i våra liv.

Det kan anses vara lite osunt men det gör mig lycklig så hustrun tillåter att vansinnet fortgår.

Låt mig försöka förklara. Det kommer inte vara en fullödig förklaring men den kan ge en liten inblick i det gytter som är den mentala labyrint herr AvL till vardags huserar.

Sparande och sparkvot

En normal månad får jag in pengar från lite olika håll. Det kan vara lön, bidrag, inkomster från företagande osv. Nu har vi varit oense om vad som skall räknas som inkomster också där jag skriver upp allt men på bloggen räknar jag exempelvis utdelningar och räntor som inkomster oavsett vilka företag det är som ger mig dem men jag räknar inte rabatter, cashback eller försäljningar på exv tradera som inkomster.

Men skit i den definitionen nu för det här skall handla om nästa steg.

+ Inkomster

- Utgifter

- Sparande

= Balans

De två nivåerna jag skulle vilja ägna några rader är utgifter och sparande.

Jag anser exempelvis att amorteringar av ett lån som är taget för att bekosta köpet av en tillgång vars värde är beständigt eller (sannolikt) ökande kan anses vara ett sparande.

Det innebär att när jag amorterar på min värdepappersbelåning anser jag att mitt egna kapital ökar och jag ser det som ett sparande. Lika så när jag amorterar på mitt bolån.

Givetvis kan man diskutera huruvida boendet är en investering eller inte och det finns artiklar här på bloggen där jag diskuterar det också men för nu kan vi kanske enas om att det är sannolikt att boendets värde i nominella termer kommer öka över en livstid och som minst behålla sitt värde inflationsjusterat givet att boendet är beläget på en plats som sannolikt kommer vara populärt även i framtiden.

Är vi överens?

Hur ser vi då amortering av andra lån?

Personligen har jag lite svårt att se amortering av konsumtionslån som sparande.

Det är förmodligen ganska irrationellt att tänka så givet att man tittar på privatekonomin som en balansräkning. Det spelar ju egentligen inte någon roll vad du har använt pengarna till. På något vis har skulden hamnat i balansräkningen och du måste ha någonting annat på tillgångssidan eller så får du göra kontinuerliga av- eller nedskrivningar av tillgångarnas värde.

Och där kan vi ha pudelns kärna.

Om vi inte hittar några tillgångar med ett värde är det goodwill som skall skrivas ned eller ett tillgångsvärde som avskrivs med tiden och förhoppningsvis betalar man av skulden i samma takt.

Det skulle kanske kunna innebära att en amortering av studielån skulle, om man verkligen anstränger sig, kunna ses som en ökning av det egna kapitalet dvs ett sparande eftersom man får förmoda att man har en immateriell tillgång av bestående värde i form av utbildningen men så långt går inte jag.

Om jag har köpt någonting som inte behåller eller ökar sitt värde så är det konsumtion. Varan eller tjänsten förbrukas. Helt eller delvis och används belåning för inköpet står man i slutändan med bara en skuld kvar. Ett mycket enkelt exempel är givetvis om du tar en resa på kreditkortet. När du är hemma igen har du minnena kvar men värdet är förbrukat och kvar är kreditkortsskulden.

Det innebär, i min värld, att jag inte inkluderar amortering av kreditkort, studielån eller konsumentkrediter av olika slag när jag räknar mitt sparande.

Jag räknar inte heller med sparande som är avsett för att täcka konsumtion om konsumtionen kan förväntas ske i närtid.

Filosofiskt kan man anse att allt sparande är uppskjuten konsumtion så då är antingen allt sparande till konsumtion eller inte men om vi inte väljer filosofispåret menar jag alltså att om vi vet att vi vill köpa en ny soffa nästa höst och sparar innan vi köper soffan räknar jag inte det sparandet i min sparkvot eftersom jag ser det som konsumtion. Pengarna är redan förbrukade på en soffa även om köpet inte har hänt ännu.

Är vi fortfarande överens? Hänger ni med?

Billånet då?

När vi köpte vår bil hade vi valet att betala kontant eller låna stora delar av köpeskillingen till en relativt fördelaktig ränta. Vi valde att låna pengarna för att på så vis ha ett så stort investeringsutrymme som möjligt. Vi valde så lång avbetalningstid som möjligt för att ha pengarna så länge som möjligt.

Än så länge har det varit ett sunt och rationellt ekonomiskt beslut. Vi har tjänat en hel del pengar på att låna pengarna.

Men

Den underliggande produkten är fortfarande en vara som minskar i värde och det är lite svårt att hålla isär de här olika dimensionerna i den mentala bokföringen.

På ett sätt skulle man kunna argumentera för att amortering av lånet minskar investeringsbart utrymme men samtidigt innebär amortering att man minskar skulden i en takt som sannolikt korrelerar bättre med värdeminskningen på bilen.

Det är således fråga om ekonomisk rationalitet kontra vad som kan ses som ett sparande.

Jag fortsätter anse att avbetalningen av billånet inkluderas i ovanstående resonemang. Familjens balansräkning ökar inte i takt med amorteringen eftersom värdeminskningen på tillgången sker i samma takt. Att vi nu amorterar extra skulle för all del kunna innebära att vi har ett restvärde i bilen efter att lånet är avbetalt vilket skulle göra att vid någon punkt kunde man argumentera för att amorteringen blir en ökning av det egna kapitalet men summorna skulle vara försumbara i det stora hela varför det är lättare att inte inkludera den aspekten i diskussionen.

Summering

När jag tänker på mitt sparande räknar jag dels alla pengar jag direkt investerar i tillgångar som förväntas generera framtida kassaflöde (men jag håller mitt företagande relativt separerat från det privatekonomiska planet).

Det innebär att alla inkomster som används för att köpa värdepapper av olika slag eller diverse sparprodukter eller reala, kassaflödesgenererande tillgångar, räknas som sparande.

Utöver det inkluderar jag, i mitt sparande, amorteringar av lån där den underliggande tillgången, med relativt hög sannolikhet kan förväntas inbringa ett bibehållet eller ökande värde vid en framtida försäljning.

I praktiken.

Jag får lön.

Jag köper fonder och aktier vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av bolånet vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av billånet, betalar avgift och ränta för boendet, sparar åt dottern och jag sätter in en slant på ett konto där pengarna i framtiden skall gå till en resa för familjen och allt detta ser jag som konsumtion och skilt från sparandet.

Låt kritiken strömma in

Spara till konsumtion eller buffertspara?

Sedan jag och hustrun bestämde oss för den nuvarande ekonomiska livsstrategin har det inte funnits några egentliga behov att spara separat till konsumtion. Vår konsumtion har varit ganska låg och vårt sparande högt.

Om vi bestämt oss för att ta en sommarsemester har vi gjort det, plockat av bufferten och låtit vårt långsiktiga sparande allokeras om till bufferten i någon månad eller två efter resebeslutet. Det är dessutom ganska sällan vi får för oss att vara spontana så vi kan i regel göra ganska mycket av det vi önskar bara genom att minska sparandet ett tag men på senare tid har detta förändrats.

Det har inte förändrats för att vi har mindre pengar utan för att jag har insett att mitt kynne inte riktigt tillåter att vi spenderar pengar. Jag kan vrida sönder ett konsumtionsbeslut genom att spendera oändligt med tid på prisjämförelser, läsa specifikationer, försöka hitta begagnade prylar osv. Det kan vara bra ibland och till en viss gräns men jag har inte förmågan att välja bort den egenskapen hos mig själv och därför har vi gjort om hur vi hanterar pengar.

Istället för att dra av bufferten när vi behöver köpa någonting större så sparar vi varje månad en slant på ett konto avsett för just konsumtion.

Skillnaden?

Buffertkontot har jag koll på. Jag vet hur mycket pengar som finns där och jag har koll på alla ekonomiska flöden.

Konsumtionskontot står i hustruns namn, på en bank jag inte har naturlig kontakt med och vid ett köpbeslut kan det mycket väl vara så att jag inte är involverad mer än möjligtvis att jag får frågan om jag också tycker att det vore trevligt med ett par nya hyllor (jag får givetvis också bygga ihop dem, skruva fast dem i väggen och inreda dem men jag behöver inte se vad de kostade).

Det innebär att pengarna jag skickar över till konsumtionskontot är förbrukade pengar i min mentala bokföring. 

Det underlättar oerhört.

Helt plötsligt påverkar det mig mycket mindre om min fagra hustru vill ha en ny vardagsrumsmatta eller om vi skulle vilja åka till en kanarieholme runt jul för pengarna är redan spenderade.

Detta gör givetvis inte att vi slösar och strösslar pengar runt oss i tid och otid men konfliktsituationerna minskar drastisk och då är vi inte ett par som normalt ägnar oss åt att vara osams men varför inte bygga bort där det skaver om man har möjlighet.

Det är också anledningen till att vi nu amorterar betydligt mer än jag känner ett behov av. Jag och min hustru har lite olika behov av buffert, trygghet och säkerhet. Jag kan belåna mig och köra fullinvesterad men jag vill gärna försäkra allt jag äger och har. Hustrun vill helst inte ha några lån och hon vill gärna ha en rejäl slant på ett tryggt buffertkonto men om bilen står oförsäkrad spelar inte så himla stor roll för då har vi råd att täcka den eventuella förlusten.

Det är bara olika filosofier och vi brukar kunna enas om en kompromiss och just nu amorterar vi och sparar undan pengar på ett konsumtionskonto (vilket i realiteten ökar vår buffert).

På det hela taget spelar detta ingen som helst roll för dig som läsare annat än det kanske kan ge någon med ett lika åtdraget anus som jag en möjlighet att lätta lite på spärrarna och våga erbjuda folk i sin närhet lite spelrum.

Skillnaden mellan buffertkonto och konsumtionssparande är rent praktiskt hårfin i familjen AvLs liv men i det mentala kaos som är herr AvLs världsbild är det väsensskilt och beslutet att spara annorlunda är onekligen ett sätt Att Välja Lycka.

Hur länge håller ett par spinningskor?

För ungefär tolv år sedan köpte jag mina första spinningskor. Spinningskor är cykelskor för inomhusbruk och skorna har en liten metallkloss på undersidan så att man kan häkta fast skorna i pedalerna utan remmar. Sulorna är hårda och allt detta innebär att man kan använda mer kraft när man cyklar och men får dessutom ett bättre stöd i trampandet vilket gör att skaderisken minskar lite.

Jag köpte de billigaste skorna jag kunde hitta, dels för att jag vid det tillfället inte var särdeles välbeställd och dels för att jag inte alls var säker på att jag skulle hålla fast vid spinningen särdeles länge. Det var nämligen precis i början av min spinningkarriär. Då jag först upptäckte att jag gillade den träningsformen.

Ett par år senare utbildade jag mig till spinningledare och i ungefär ett decennium ledde jag regelbundet spinningpass i Friskis och Svettis regi. Jag slutade då dottern kom men jag har sakta men säkert börjat spinna igen även om jag inte leder i dagsläget.

Skorna då?

Bild: Herr AvL. Kanske inte de snyggaste skorna men funktionella

Jag har kvar samma skor som jag köpte den där dagen för tolv år sedan.

Jag har bytt innersulan några gånger men utöver det fungerar de finfint. Jag har inte ens behövt byta den där metallklossen under skon.

De har hållit makalöst bra för det är inte brist på nyttjande eller ett osedvanligt omhändertagande. De kostade en dryg tusenlapp och jag har uppskattningsvis cyklat 2000 timmar i skorna (det kan vara lite lågt räknat men bättre det). Det betyder att jag spenderat ungefär 50 öre i material per timme av utövande av denna hobby.

Skall man räkna netto är det inte helt sant eftersom jag fick en liten slant för varje pass jag ledde utöver att jag fick kläder (exklusive skor) och träningskortet. Jag har således faktiskt både tjänat och sparat pengar på denna hobby vilket är ganska få förunnat.

Oavsett måste jag vidhålla att dessa skor har tjänat mig väl. Det krävs för all del ingen dämpning eller massa annan teknik som kan slitas och gå sönder så att jämföra dem med exv ett par löparskor som håller i 100-200 mil är kanske inte helt rättvist men priset på skosorterna är jämförbara och löparskorna slet jag ut ett till två par om året när jag tränade som mest vilket gav ungefär samma användningsfrekvens som spinningskorna fick.

Löpningen har kostat mig väldigt mycket mer än spinningen och det är ändå en av de billigare sysselsättningar man kan ägna sig åt.

Spinnar du?

Vad gör "vanligt" folk för att spendera alla sina pengar?

Ibland funderar jag på vad folk gör med sina pengar. När jag tittar på en normal dag, vecka, månad och år i mitt liv inser jag att det finns gott om ställen där jag hade kunnat prioritera annorlunda och på så sätt få pengarna att rinna genom fingrarna men det finns fortfarande gränser.

En vecka är i regel sju dagar lång. Många går till jobbet måndag till fredag och är där ungefär mellan 8-17 med avbrott för lunch och om man inkluderar restid borde det innebära att den vanlige knegaren är hemma runt sextiden efter att ha hämtat ungarna från förskolan/fritids.

Om vi antar att man behöver en liten stund på morgonen för att göra sig i ordning och samma timme för att lämna ungarna och resa till jobbet borde det innebära att man går upp ungefär sex till halv sju. Skall man få åtta timmars sömn behöver man sova vid 22 ungefär vilket rimligtvis ger fyra timmar per kväll till fritid.

På dessa 4 timmar skall veckans vardag skötas. Det skall handlas, lagas mat, städas, diskas, tränas, barnens aktiviteter skall klaras av och läxor skall läsas. Någonstans där vill man kanske få tid att slapp lite i soffan inför sänggåendet över en god bok.

Det man inte hinner med, eller orkar med på veckans fem första dagar får man ta hand om på helgen. Man kanske inte hinner storstäda och storhandla på vardagarna så det får söndagen användas till. Och det finns alltid någonting som behöver fixas. Bilen behöver tvättas, deklarationen behöver lämnas in, räkningarna behöver betalas, trädäcket behöver oljas in osv.

I bästa fall finner man sig fri och ledig på lördagens senare del om man inte redan är inbokad på dop, födelsedagskalas, avtackning, parmiddag, barnkalas, svärmorsfika, svensexa, bröllop... Listan kan göras lång.

Självklart kan allt detta kosta pengar. Ett flådigt hus kostar pengar. Speciellt om man skall ha två bilar utanför. Man kan köpa dyr mat och hålla sig med massor av olika abonnemang men sen då? Ett träningskort och en årlig semesterresa kostar inte en förmögenhet även om man kan spendera massor av pengar om man bara vill.

Det jag främst ser som problemet i ekvationen är tid. När hinner folk spendera sina pengar?

Ett av mina främsta intressen är att gå på restaurang. Sedan dottern kom kan vi räkna tillfällena då vi inte varit sjuka eller så trötta att vi knappt orkat sitta upp; speciellt om vi försöker kombinera dessa förutsättningar med några timmars ledighet. Utöka detta till att man i regel behöver mer än någon timmes förvarning för att lyckas skaka fram en barnvakt och tillfällena för förströelse blir mycket sällsynta.

Det är inte så att jag inte vill spendera pengar men i de flesta fall har jag inte energi nog att spendera pengar.

Även om vi hade valt att köpa en robotdammsugare (eller städhjälp), matkasse (eller hämtmat inkl lunch varje dag), fler bilar (vad vi nu skulle med dem till, och en större bostad, skulle vi ändå kunna spara pengar. Definitivt inte lika mycket men alla dessa bekvämligheter kostar nu inte så förtvivlat mycket (givet att man väljer bruksbilar och inte köper en herrgård).

Det jag föreställer mig kostar pengar är kanske vissa sporter. Det är inte särdeles billigt med motorsport exempelvis. Att resa till Frankrike över helgen för att prova vin är ganska långt från gratis och en shoppingweekend i Hongkong torde kunna bli ganska dyrt.

Men hur i hela världen skall man orka med det när man har familj och barn och jobb och...

Jag orkade förträffligt väl spendera pengar på krogen eller på resa när jag var 25 år och barnfri men med en 2,5 år gammal dotter orkar inte den här lönnfeta 38-åringen spendera några tusenlappar på en blöt fredagskväll. Jag hade förmodligen klarat av att förslösa några tusenlappar på en bättre sorterad whisky- eller vinbar men definitivt inte varje helg.

Så hur gör folk för att hitta energi nog att spendera alla sina pengar?

Har du några tips?

Spara 50 % av vad? Bli rik utan uppoffring

Jag förundras ständigt över hur svårt folk verkar ha att förstå varandra. Jag läste åter igen en artikel om FIRE-rörelsen och som vanligt delades kommentarsfältet (och i ärlighetens namn även artikeln) in i två läger. Det finns de som inte verkar vilka förstå konceptet och de som sjunger dess log.

De som vägrar förstå brukar kunna delas in i två grupper även dem om vi nu fortsätter med vår klassificering av människor. Den ena gruppen avfärdar snabbt konceptet som någonting den rika överklassen kan hålla på med och att folk med låg inkomst inte kan spara. Den andra gruppen brukar hävda någonting i stil med att man måste ju få lov att leva livet. Varför skall man leva på knäckebröd och vatten i 20 år för att kunna liva på knäckebröd och vatten resten av sitt liv fast då utan att arbeta.

Det är med dessa två grupper av åsikter jag skulle vilja ha ett möte och försöka förklara konceptet procent men har man väl bestämt sig brukar det vara svårt att ändra sig.

Låt mig ändå försöka.

Grupp ett: Nästan alla kan spara. Låt oss grunda det påståendet i att konstatera att jag aldrig någonsin har dragit in en svensk medellön. Oftast har jag inte ens varit nära. Men vet ni vad? Det går att spara ändå.

Det börjar bli längesedan nu men när jag som 20-åring blev arbetslös förväntades jag leva på straxt under 6000 kr/mån före skatt. Det var betydligt mindre än socialbidraget var runt millennieskiftet om man tar med i beräkningen att min inkomst skulle täcka allt, inkl boende. Det halvåret sparade jag ett par hundra kronor i månaden.

Det tar lång tid att skaka ihop så mycket pengar att man inte behöver jobba mer om man sparar 200 kr/månad för även om man kan leva på 6000 kr/mån skulle det ta drygt 60 år att inflationsjusterat få en portfölj som avkastar det givet att man sparar 200 kr/mån.

Men det är ganska få i Sverige som tjänar så lite. Tydligen är man ju fattig om man har mindre än 12000 kr/månad. Så länge man jobbar borde det lägsta man tar in vara 19 000 kr/månad. Då borde man få ut 15 000 kr efter skatt och givet normala kostnader borde man då kunna spara ett par tusenlappar varje månad.

Jag accepterar att det känns drygt att det skall behöva ta 40 år innan man kan sluta jobba givet 4%-regeln och ovanstående förutsättningar men jag tror inte jag känner någon vars lön inte utvecklats positivt på 40 år så sparutrymmet borde kunna öka.

Givetvis händer livet och det blir lättare eller svårare men min poäng är att man inte måste vara rik för att ta eget ansvar för sin ekonomi. Även om man kanske inte klarar av att spara ihop så mycket pengar att man inte behöver arbeta innan pensionen så är det betydligt behagligare att ha ett par miljoner på kontot än inte när man väl någ den aktningsvärda åldern av 65 år.

Nästa grupp då.

Det är den gruppen jag stör mig mest på. Ett av mina mest lästa inlägg är är "Sluta jobba" vilket är ett av de få inlägg där jag låter min trötthet lysa igenom på riktigt. Jag tycker det är oförskämt av någon som kan spara (eller konsumera) 300 000 kr/år att hosta ur sig att det är ett ovärdigt liv och att man måste få sätta lite guldkant på tillvaron också.

Låt oss för ett ögonblick föreställa sig att vi hittar ett par med ett barn där båda föräldrarna har ett relativt välbetalt arbete. Det är inte orimligt att anta att vi kan föreställa oss två inkomster på 50 000 kr/månad. Efter skatt bör de då ha kvar 70 000 kr/månad  och med genomsnittliga utgifter bör de fortfarande ha 35000 kr över varje månad.

Det innebär att det här paret kan åka på sina semestrar, äta sin utelunch och köpa in sin städhjälp till villan i Lund och fortfarande, med enkelhet kunna spara 50 %.

På vilken jävla planet är det att lida? Att försaka, att snåla, att tvingas leva på knäckebröd och vatten?

På 15-16 år år skulle man, inflationsjusterat ha en portfölj som täcker de kostnaderna och sparar man i 22-23 år kan man "sätta lite guldkant på tillvaron" också eftersom man då skulle ha en portfölj som avkastade lika mycket som föräldrarnas nettolön dvs 850 000 kr om året.

Procent är inte så himla svårt men att förstå att man inte måste göra av med en förmögenhet varje månad; det är svårare.

Låt oss ta det ett litet steg längre och föreställa oss att det senare paret klarade av att konsumera på en nivå, per person, som det första exemplet gav vilket skulle kunna anses vara en dräglig levnadsstandard för många.

Det skulle innebära att familjen kan spara ytterligare 10 000 kr/månad utan att för den skull leva snålt och utan att låta barnen gå till skolan i trasor.

På 10 år har man då med marginal en portfölj som täcker utgifterna. Tre år senare täcker man de ursprungliga 35 000 kr/månad och efter 20 år är du uppe på de där 70 000 kr/månad.

Summering

Jag har genuint svårt att förstå grupp två. Jag har lite lättare att förstå grupp ett men jag har ändå svårt att acceptera offermentaliteten.

Vill man, kan man.

Jag har folk i min familj som lärt sig gå igen efter en förlamning, folk som gått från absolut fattigdom till välmående medelklass (utan sociala skyddssystem) och folk som byggt stora förmögenheter med bara en dröm som bas.

Sätt upp ett mål och ta dig dit. Skit i andras mål om det inte matchar din egen världsbild och minns devisen att om du inte har något snällt att säga behöver du inte säga någonting alls.

Varför inte både och? Spara och tjäna mer

Jag har tidigare noterat att det verkar som om ekonomibloggare och andra intresserade är delade i två läger. Antingen sparar man som en tokig och investerar pengarna man sparar för att i framtiden kunna leva på avkastningen eller så höjer man sina inkomster i evighet.

Jag har tidigare skrivit om vad jag tycker om det senare resonemanget i ett av de mest populära inlägg jag någonsin skrivit "Höja inkomsterna genom att bränna ut sig". Där hävdade jag att det inte är möjligt för alla att höja sina inkomster. Givetvis menade jag att det inte är möjligt att höja sina inkomster märkbart för när folk snackar om det verkar det vara så lätt att bara starta ett företag och tjäna miljoner. Det är det inte. Däremot kan nog alla tjäna lite extra pengar. Det räcker ju att panta en burk man hittat för att det skall räknas men det blir man inte rik av.

En annan sak jag ifrågasätter med inkomsthöjarnas gospel är att ingen av dem verkar diskutera frihet. De diskuterar hur man skall tjäna mer pengar som om det i sig är målet och givetvis kan det vara det för många men det är sannolikt inte det för de av oss som tillhör sparskolan. För oss är friheten målet. Jag skiter i om jag kan höja mina inkomster till 100 miljarder om året eller inte. Det är inte dit jag vill. För mig räcker det med tillräckligt.

Med det sagt så slogs jag häromdagen av hur vi åter igen polariserar allt vi rör vid.

Varför kan man inte göra både och?

Bara för att någon kan starta ett bolag och dra in ytterligare 50.000 kr i månaden vid sidan av sitt vanliga jobb betyder väl inte det att man måste bränna pengar på onödiga saker?

Finns det ett egenvärde i att betala 3000 kr extra för bilförsäkringen? Om du kan köpa en gurka för 10 kr eller 15 kr, vad vinner du på att köpa gurkan för 15 kr givet att det är samma kvalitet och vikt m.m? Är el du betalar 3 kr/kwh för bättre än den du betalar hälften för?

För mig handlar det om att pengar jag spenderar skall göra mitt liv bättre och lyckligare på något sätt annars kan det kvitta. Om jag blir lycklig av att ge bort mina pengar så har det ett syfte. Om jag blir glad av att köpa riktigt dyr champagne varje dag så har det ett syfte givet att priset står i relation till glädjen.

Marginalnyttan måste helt enkelt också vara rimlig eftersom varje konsumtionsbeslut innebär att jag försakar någonting annat men så länge den totala lyckan i världen har ökat i och med mitt beslut så är det ett bra beslut.

Det kan givetvis vara svårt att mäta den totala lyckan i alla led varför jag oftast utgår från mig och en mycket snäv krets kring mig men ni förstår vad jag menar.

Det finns få anledningar till att inte både spara och försöka tjäna mer innan man nått den plats i livet då jakten på ekonomisk rikedom har fyllt sitt syfte. Låt oss kanske istället för sparande och intjäning kalla det för ekonomisk effektivitet. Det är effektivt att inte slösa och det är effektivt att tjäna mer för samma energiutnyttjande.

Omoraliskt och ohållbart att beställa från Kina?

Jag skall egentligen inte diskutera den här typen av frågor för jag har så jädra dålig koll men jag får ibland kommentarer gällande huruvida det är hållbart att beställa prylar från Kina.

Bakgrunden är givetvis att det som privatperson går att handla via nätet och man kan med enkelhet beställa hem saker från alla världens hörn. Man kan jämföra priser och med ett enkelt klick kommer varorna hem oavsett var köpare och säljare befinner sig.

Frågan är nu om det är hållbart och till viss del även om det är moraliskt eller inte.

Det är då jag börjar fundera på var folk tror att prylarna de köper i butiken i shoppingcentrat kommer ifrån?

Skulle det vara mer hållbart och etiskt/moraliskt att köpa billiga plastleksaker om man köper dem för 150 kr i en butik i en galleria jämfört med att köpa en liknande pryl för en femma via nätet?

Det kan givetvis finnas vinster i att saker samfraktas på ett helt annat sätt om man köper dem här men jag gissar att svinn och kassering gör att vinsterna minskar drastiskt.

Jag resonerar istället som så att om man nu skall köpa någonting är det väl rimligt att köpa bästa möjliga kvalitet till bästa möjliga pris och så får man själv avgöra vad det innebär. Att köpa saker från Kina själv eller köpa saker producerade i Kina men från en handlare i Sverige kan inte rimligtvis spela så stor roll.

Det som däremot borde spela stor roll är om man bestämmer sig för att inte köpa den där prylen. Det borde ha en större inverkan på miljö och etik och det är det som gör mig förhållandevis övertygad om att en naturlig sparsamhet och prismedvetenhet förmodligen kan vara ganska bra.

Nej jag köper inte leksaker i ekologiskt trä från svenska skogar. Å andra sidan är det rätt få barnsaker i vårt hem som köpts nya. Jag vill då påstå att vi inte bidrar till berget om vi fortsätter slita på någonting som någon annan redan köpt och haft glädje av.

Vi använder våra kläder tills det är svårt att använda dem längre. Jag lappar och lagar men efter ett tag blir det fånigt och då skickar jag prylarna på återvinning och köper nytt eller begagnat men jag köper inte nytt bara för att det råkar vara mode eller för att jag tröttnat på det jag köpte för en månad sedan.

Mat är en annan sådan sak. Nej jag köper sällan ekologiskt, närodlat osv. Däremot köper jag billigt och hittar på någonting av det som finns.

Det innebär att vi följer säsonger och äter naturligt mycket närproducerat eftersom det är billigare att äta svenska morötter på hösten än utländska morötter på våren. Vi minskar också matsvinnet eftersom vi ofta plockar på oss saker med kort förbrukningsdatum. Sist men inte minst äter vi förhållandevis lite kött eftersom det är mycket billigare att späda ut köttfärssåsen med grönsaker än att bara äta köttfärs (och i vårt tycke godare).

Är vi då ohållbara och omoraliska för att vi inte köper ekologiska frukter och grönsaker?

Kanske. Jag skulle gissa mig till att de absolut flesta svenskars konsumtionsvanor innebär en större belastning på miljön än den vi har men jag kan ju ha fel. Det är säkert rimligt att äta ekologisk avokado varje fredag till sin taco gjord på svenskt ekologiskt nötkött vilket man kört tre kilometer i sin leasade Volvo för att köpa jämfört med att att äta samma maträtt men utan avokadon och med svensk blandfärs utdrygad med bönor och linser hämtat med cykel.

Tills någon lyckas övertala mig om att det jag gör är helt förkastligt kommer jag fortsätta handla billigt men istället välja att handla så lite som möjligt.

Panerad halloumi med ugnsbakad sötpotatis, granatäpple och baba ganoush

Det ni. Visst låter det gott?

Jag satt och spånade en lördagsförmiddag på vad jag skulle laga för middag. Jag hade inget kött hemma men det hade nu varit ganska lätt att fixa men jag ville se om jag kunde fixa en lyxig helgmiddag utan kött.

Google is your friend.

Bild: Coop.se

Jag har inte hittat ett recept för hela den här rätten men det mesta finns här. Coop har ett recept på kokospanerad halloumi med rostad sötpotatis och granatäpplesalsa. Baba ganoush hittar du recept på här.

Så... Vad kan man då göra åt de här recepten?

Ingenting. Ibland är det värt pengarna att bara köra på.

Jag tycker dock att de är lite mesiga på kryddorna. Se till att det smakar ordentligt och salta mer om det behövs. Utöver det kan du ju vara medveten om att gör du baba ganoush på tre hela auberginer kommer du ha aubergineröra i flera månader så gör en rimligare sats om det bara är du och de närmaste 35 vännerna...

Men vad går då det här kalaset på?

Helt billigt är det inte. En halloumi går lös på en dryg tjuga och sötpotatis kostar ca 25 kr/kg. Granatäpple är dyrt som guld och inte ens aubergine kan man köpa för mindre än 20 kr/kg även om man promenerar in i en "no go-zon" och köper den under disk.

Med det sagt räknade jag ut att en portion av det här borde kunna produceras för väl under en 50-lapp och då har du en middag som jag ändå skulle vilja hävda, kan mäta sig med en okej restaurangmiddag. Det enda som gör den här rätten hipster är osten och en trevlig bit ryggbiff går självt lös på den där 50-lappen även om det givetvis kan vara värt det ibland det också men våga testa det här.

För alla er anonyma gnällspikar därute som inte tycker att en ekonomiblogg skall ha recept bland inläggen.

Visste ni att skillnaden mellan att bjuda din partner på en halvsunkig kvarterskrog, en plankstek a la 1976 och ett glas chateau de piss vilket ger en slutnota runt en femhundring, och ovanstående middag tillsammans med en skaplig rioja, är 300 kr. Dessa 300 kronorna kan man nog spara in varje månad och gör man det i 30 år har man skakat fram en dryg halvmiljon.

DET är anledningen till att jag skriver om mat.

Att laga mat själv är roligt och givande. Man vet vad man får, man kan variera, man kan överraska, man kan bjuda hem, man kan underhålla. Allt till en bråkdel av priset och oftast med mycket bättre slutresultat än om man gått på krogen och käkat.

Börja laga mat

Obalanserade ekonomiska diskussioner

Varför är diskussionerna alltid så obalanserade när det kommer till ekonomi?

- Du kan inte spara till ekonomisk frihet och skaffa barn! Det är barnmisshandel!

- Man måste leva i nuet. Du sparar så mycket men man kan ju dö i morgon. Unna dig!

Jag blir så trött på att poddare, bloggare, "experter", journalister, politiker och valfri samhällsmedborgare diskuterar privatekonomi som om det vore en fråga om rätt eller fel. Kan det inte vara så att det som inte känns rätt för dig kanske ändå kan vara rätt för mig? Och då snackar jag inte om att du kanske tycker att det känns rätt att ta sms-lån för att betala för veckans cigaretter medan jag inte tycker att det verkar rätt utan saker i stil med att jag kanske väljer att köpa min skjorta trots att den inte har en påsydd alligator på bröstet.

Jag har funderat ett tag på det här och jag återkommer regelbundet till det. Varför måste det vara knäckebröd och kaffe på en stubbe i skogen bara för att man sparar?

När gick vi från att prioritera vår vardag, spendera med eftertanke, använda det vi har istället för att slänga och köpa nytt; till att se ned på folk som inte kör den nyaste bilen, hetsa folk till att ta sms-lån för att klara månadens nya modetrend och att känna sig misslyckad om man inte åker utomlands tre gånger per år?

Vad är det som har hänt?

På riktigt? Skärpning!

Exempel

Låt oss ta ett exempel som är inspirerat av min verklighet. Vi har en 3 år gammal Kia Ceed. Om jag kollar på blocket så kan jag beräkna värdeminskningen och till det lägger jag skatt, försäkring, besiktning, service osv. Allt förutom garage och drivmedel eftersom det inte är bilspecifikt.

Vår totalkostnad för bilen än så länge uppgår till chockerande 1500 kr/månad. Lägger vi till garage och drivmedel kommer vi upp i hissnande 2400 kr/månad i genomsnitt. Jag låter garage vara med här istället för i ägarkostnaderna eftersom jag har valet att parkera utomhus, gratis men vi väljer inomhus för skitmycket pengar istället av lathet och bekvämlighet. Det är ytterligare en lyx vi unnar oss.

Jag tycker att det är mycket pengar för en lyx men sedan vi skaffade den har vi använt den långt mer än vi trodde från början eftersom fru AvL använt den till jobbet nästan varje dag vilket sparat henne oerhört mycket tid och då är den tveklöst värd de där pengarna.

I ovanstående exempel tar jag inte med kapitalkostnad vilket hade landat på ungefär 200 kr/månad och det beror mest på att jag tycker att man är fri att välja själv men för sakens skull kan vi säga att vår totala kostnad för att äga bilen landar på 1700 kr/månad och att använda den kostar ungefär en tusenlapp till. (Jag har inte tagit med någon beräknad kostnad för förslitning eftersom jag tolkar värdeminskningsavdraget som en sådan)

Låt oss fortsätta

Jag känner ett otaligt antal människor som anser att det är nödvändigt med minst två bilar i ett parförhållande trots att man bor centralt till halvcentralt i en större stad med goda kollektiva kommunikationer.

Flera av dessa par leasar sina bilar. Ofta genom privatleasing.

Nu vet alla att det är fullständigt orimligt att köra omkring själv i en liten bil från japan så det man leasar är ofta en ganska stor Volvo. Volvo är en säker bil och det är kul med stor motor så att det går fort när man trycker på gaspedalen. (I teorin skulle man inte behöva en lika säker bil om alla bara kunde tänka sig att köra lite långsammare och kanske sluta skicka sms när de kör men vad vet jag)

Jag kan ingenting om bilar men när jag tittar nere i garaget hos oss ser jag att här står ett gäng Volvo med beteckningen XC60 så jag gissar att det kanske är en populär bil. Kikar jag på vad Bilia tycker är ett rimligt pris för att privatleasa en sådan ser jag att det kostar 5639 kr/månad. För det priset får du köra 1500 min om året innan du får betala extra.

Du slipper dessutom betala extra för service och försäkring så håller du dig bara under 1500 mil om året borde det räcka med drivmedel, rengöring och däck, däckskifte utöver leasingkostnaden. Det borde man kunna täcka med 600-800 kr per bil och månad om man inte bor mer än någon mil eller två från jobbet.

Detta teoretiska pars bilkostnader är således ungefär 12800 kr/månad eller ungefär 10 000 kr mer än familjen AvLs bilkostnad.

Snålar vi?

Jag jobbar mitt i centrala Göteborg och bor en halvmil därifrån. Jag går sträckan på mellan en halvtimme och tre kvart och jag cyklar det på ungefär en kvart. Jag behöver inte bil till jobbet. Det hade tagit mig längre tid att komma till centrum, hitta parkering och gå till kontoret än att cykla och kostnaden för att parkera i stan är fullständigt vansinnig.

Det är absolut inget fel på vår bil. Den är fin, när man trycker på gaspedalen åker vi framåt, vi får plats med ett halvt bohag i bagaget och vi kan reglera temperaturen i kupén.

Jag kan inte för mitt liv se hur någon med en rimlig världsbild kan anse att det vi har är spartanskt. Att vår familj snålar när det kommer till bilsituation. Trots det innebär våra val att vi konstant har tillgång till en stor och bekväm familjebil som står i ett uppvärmt garage vilket vi når med hiss om vi skulle behöva det och vi betalar 10 000 kr mindre än exempelfamiljen som gjort ett annat val.

Summering

Det här är bara ett exempel och inte ens ett särdeles uttömmande sådant men det kanske hjälper till att illustrera min poäng? Jag är dessutom tillräckligt trött på diskussionerna att det sannolikt kommer fler exempel inom kort.

Min önskan är att jag skall slippa höra fler kommentarer i stil med att jag som familjefar borde tänka på mina barns uppväxt och inte snåla så jävla mycket när jag reflekterar över folks vansinniga slöseri med resurser.

Alla dessa PK hipsters som tittar snett på mig när jag lite försiktigt konstaterar att det inte är ekologisk bomull i mina kläder men att mina kläder används tills de är färdiganvända medan deras kläder läggs till återvinning när de tröttnat efter att de burit dem 4 ggr det senaste halvåret. Kan vi vänligen skaffa oss lite rimliga perspektiv på livet?

Slut på rant

Veckans recept: Palak Paneer

Jag gissar att det inte är många av er som regelbundet läser bloggen som har saknat mina måltidsinlägg men det ger mig ett utlopp för min döende gastronomiska kreativitet så ni får bara acceptera att det kommer såna inlägg ibland. För er som faktiskt använder dem så kommer här ett till...

För ett tag sedan bad jag er om hjälp. Jag vill äta mer vegetariskt men har inte vegetariska recept i min grunduppställning. Ni vet den där mentala kokbok man fyller genom åren med måltidsuppslag från mamma, mormor och spännande kokböcker, måltidsupplevelser, lunchhaket på jobbet osv. Alla de måltider man sedan gör till sin vardag. Ingenstans därinne finns det en sektion med vegetarisk mat.

Så jag bad om hjälp.

Jag fick många bra idéer och har inte hunnit med så många av dem ännu men det kommer. Utlandsutdelaren skrev ett av de fylligaste bloggsvar jag sett och jag har testat flera av hans förslag men inte hunnit skriva om dem ännu men det kommer. Han och flera andra nämner indiskt i förbifarten och det är bra men det är också lite svårt för det kräver att mottagaren letar.

Nåja... Jag letade lite och hittade bland annat Palak Paneer.

Palak Paneer

Det verkar finnas mängder av olika recept på den här rätten. Som jag förstår det är Palak en indisk spenat och Paneer en indisk färskost som verkar påminna om fetaost. Det torde innebära att det i grunden är en grön rätt med vit ost men de flesta svenska recept jag hittat påminner mer om korv stroganoff i färgen. Jag tycker det ser mer aptitligt ut så jag började med ett sådant recept.

Receptet använder halloumi men jag använde 200 g istället för 400 g och skar bitarna mindre istället. Fungerade alldeles utmärkt.Jag använder fryst spenat istället för färsk, gul lök istället för schalottenlök, jag använde kycklingbuljong istället för grönsaks-dito, jag tog ca 1/2 dl vin istället för 1 dl och vispgrädden blev matlagningsgrädde eftersom vi fått med oss en skvätt sådant från svärföräldrarna sist vi var där.

På det hela taget lagade jag samma rätt som i receptet men som vanligt anpassade jag det till en mer rimlig budget (och så gillar inte fru AvL smaken av vin i maten och knör man i en hel deciliter vin i den här satsen kommer det smaka vin).

Jag är inte säker på att man alls skall fota sin mat och definitivt inte ned i grytan när det är mörkt i köket men jag ville skynda mig att få en bild så att jag kunde visa upp mitt mästerverk.

Inte så jädra stor skillnad ändå jämfört med den stylade versionen ovan?

Den stora skillnaden är nog att jag sparade in typ 30 kr på osten, en tjuga till på spenaten, några kronor på löken och kanske en femma på vinet. Jag fick fortfarande ca fyra portioner mat men jag betalade 40-50 kr för kalaset istället för det dubbla.

Jag får ibland höra kritiken att man inte bara kan hålla på att spara - man måste leva också. JA?

Jag kan faktiskt inte förstå varför det skulle vara bättre att följa receptet. Ja det blir mer ost per portion men jag hade nog ärligt talat upplevt att det blev för mycket med 100 g ost per portion. I alla fall om den serverades som jag serverade den. Kan du uppleva en smakskillnad på färsk spenat och fryst efter att det puttrat i en gryta ett tag förstår jag att du lägger stålar på mat men för oss vanliga dödliga funkar den frysta alldeles utmärkt.

Jag kan således inte komma i närheten av att förstå hur någon av de förändringar jag gjorde skulle förminska min upplevelse av rätten men jag sparade en femtiolapp. Det är väldigt enkla pengar och det blir mycket om man gör så varje gång man lagar mat.

Klart att det hade kunnat bli ännu billigare om man skippar osten, gör sin egen buljong, använder spröda maskrosblad istället för "dyr" spenat man köpt osv men det finns gränser även för mig.

Resultatet i aktietävlingen - Vinnaren klarade +25 %

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Under 2018 arrangerade jag en liten aktietävling bland mina vänner. Jag skrev ett kortare inlägg om det i somras.

Totalt var det 15 personer som var med. Allt var fiktivt och inga vinster delades ut men reglerna var sådana att varje deltagare fick välja upp till fem aktier och/eller att hålla kassa. Utdelning återinvesterades automatiskt och i början av varje kvartal fick man rebalansera eller byta innehav.

Som man kan tänka sig var det ganska stor spridning på portföljerna och ganska stor spridning på resultatet.

Den portfölj som vann var den portfölj som valdes helt baserat på slump. Två gånger valdes de aktier som gått bäst på Stockholmsbörsen just den dagen. Den portföljen gick nästan 25 %. Den innehöll kursdubblare och bolag som köptes ut från börsen men också riktiga krascher på minus 50-70 %.

Den portfölj som avslutade året sämst var den portfölj som endast valde Autoliv i portföljen. Halvvägs delades Veoneer ut och ett tag såg det ut som om den strategin skulle vara den vinnande men hösten sänkte den portföljen så totalt att året slutade på nära 30 % minus.

Totalt sett blev det ändå en ganska bra avkastning. Genomsnittet var när 4 % plus om man la ihop samtliga 15 portföljer vilket överpresterade börsen med nära 12 %.

I år kör vi igen. Två nytillkomna deltagare och ett frånfälle gör att vi har 16 portföljer och ingen är den andra lik. Vi har exempelvis portföljen som vann med i sin helhet. Dvs den som valdes för att bolagen gick bäst den specifika dagen för valet men valet gjordes förra året vid den här tiden...

Det skall bli spännande att se hur det går. Som kuriosa kan nämnas att undertecknad kom näst sist i tävlingen med nästan 14 % minus. Det är skönt att jag inte investerar på det viset i min riktiga portfölj.

22 % löneförhöjning för mindre jobb

Nästan det sista som gjordes innan jag slutade arbeta som redovisningskonsult för snart 1,5 år sedan var att vi hade ett lönesamtal. Det var då jag fick reda på exakt hur stor diskrepans det var mellan vad cheferna såg att jag gjorde och vad jag tyckte att jag gjorde. Det var också då det blev extra tydligt att vi hade lite olika syn på vad mitt arbete var värt.

Det var en liten redovisningsbyrå där stressen hade blivit påtaglig och folk slutade eller sjukskrevs på löpande band och när jag själv, med stormsteg, sprang mot den berömda väggen var det där lönesamtalet lite "spiken i kistan".

Någon vecka efter det var jag sjukskriven för att en månad efter det gå på föräldraledighet. När föräldraledigheten började närma sig sitt slut tog jag således det slutgiltiga beslutet att jag inte kunde tänka mig att gå tillbaka till en arbetsplats med en stressbild som skulle få mig att må dåligt. Jag hade dessutom lyckats konstatera att även om jag gillade mitt jobb och mina arbetskollegor så hade stressen gjort att jag inte ens kunde färdas i arbetsplatsens närområde utan att det fladdrade till i bröstet av stresskänslor och då är det verkligen dags att ge sig av.

Nu har jag jobbat i Myndighetssverige i snart ett halvår och vi kan väl försiktigt säga att produktionsnivån inte är riktigt lika hög. Jag gick från någonting ohållbart till en verklighet där man blir sedd och omhändertagen. Vi jobbar, det är inget snack om den saken. Vi jobbar hela tiden... Men det är ingen som går med piska. Arbetsbördan är helt enkelt lite rimligare.

En annan sak jag konstaterade var att det där redovisningsgiget jag haft var ett ganska kul jobb men det var kravmässigt en bit under det jag hade kapacitet för. Man behöver inte en master i ekonomi för att klara av att knappa in bokföring i en dator. Givetvis kan man anta att det återspeglas i lönekuvertet. Sedan kan man ju konstatera att även om kraven rent akademiskt inte var särdeles högt ställda var arbetsbördan ganska absurd. Av någon konstig anledning tycke jag alltid det verkar vara så. Ju mindre man tjänar desto mer skall man göra.

Nu råkar jag för all del också veta att vi på just den byrån där jag jobbade var relativt underbetalda om man jämför med vad jag blivit erbjuden på andra ställen för samma jobb så det är kanske inte så konstigt att jag nu går upp lite i lön när jag tagit mig ett jobb som kräver lite mer formella kvalifikationer.

Man brukar säga att man inte blir rik av att arbeta på myndighet och gudarna skall veta att det är få som skulle hoppa högt över innehållet i mitt lönekuvert eftersom jag fortfarande erhåller en inkomst klart under medel för svenska män men jag kan i alla fall glatt konstatera att jag numer ersätts med högre lön än medelinvånaren i min kommun och det är ju alltid något. Jag är också medveten om att jag skulle få ganska många tusenlappar mer om jag tog samma tjänst i det privata men då skulle givetvis kravspecifikationen på mig vara en helt annan och det är inget jag önskar i dagsläget.

Bäst av allt är, enligt mig, att jag precis fått 22 % löneförhöjning jämfört med tidigare anställning. Det är huvudsakligen extra sparpengar eftersom vi redan innan hade så att vi klarade oss gott och väl. Detta innebär, allt annat lika, att jag kan sluta jobba ungefär ett år tidigare än beräknat eller se till att familjen når det målet nästan tre år tidigare än plan. Det är antingen det eller så gör vi någonting kul för pengarna här och nu.

Det är en häftig insikt.

Frihetsmålet närmar sig?

För en tid sedan presenterade jag min långsiktiga sparplan. Det är ganska orimligt att följa upp den särdeles ofta eftersom den är skapad med en linjär avkastning och ett linjärt sparande. Den som följt börsen en liten stund kan snabbt konstatera att det är få saker där som är linjära.

Vad jag kan konstatera är att jag har bestämt att jag vid skiftet 2018/2019 borde ha en portfölj som är 33,50 % på vägen mot 100 % frihet.

Jag kan också nämna att höstens sega börs gjorde det svårt och portföljen står nu på 30,78 % så vi klarade det inte helt och fullt. Eller... det är ganska långt ifrån faktiskt eftersom portföljen backat ungefär 10 % det senaste kvartalet.

Nu är jag inte särdeles orolig för det med tanke på att vi sparade ungefär 3 ggr mer än vad som krävs för att nå det långsiktiga målet.

Som du vet finns det tre variabler som samverkar för den som vill nå ett portföljvärde. Sparande, avkastning och tid. Om avkastningen i år blev lägre än jag hoppats på kan detta motverkas av att jag accepterar att det tar längre tid att nå målet eller att vi sparar mer. I år sparade vi mer och med lite tur kommer den genomsnittliga avkastningen fortfarande att nå den önskade nivån.

Är det här viktigt?

Nej egentligen inte. Det är klart att det är bra att hålla lite koll på hur man ligger till jämfört med den långsiktiga planen men om det tar något år eller två längre spelar ju egentligen inte så himla stor roll.

Vad jag däremot tycker är viktigt är att jag numera vet precis vad jag siktar mot och att ha mål är viktigt.



Bildkälla: freeimages.com

Nya mål för 2019

Under 2016, 2017 och 2018 har jag jobbat på treenigheten ekonomi, hälsa och nöje och jag har strävat mot mina uppsatta mål vilka, för 2018, löd att jag skulle spara 40 % av min nettoinkomst, täcka 23 % av mina årskostnader med portföljens utdelningar, jag skulle inte väga mer än 100 kg och sist men inte minst skulle jag guldkanta varje kvartal med någonting utöver det vanliga.

Bild: Freeimages.com

Hur har det gått?

Mål 1: Spara 40% = Jag lyckades spara 50,07 % av min nettoinkomst vilket jag är sjukt nöjd med. Under året har vi tjänat långt mindre än vanligt och vi har diskuterat huruvida vi skall sänka våra sparmål till fördel för konsumtion idag. Vi får väl se men jag är hur som helst mycket nöjd.

Mål 2: Täcka 23 % = Efter att ha indexerat upp konsumtionsnivån med 10 % under 2016/2017 för att bättre matcha de nya förutsättningarna med barn, större boende och ny bil konstaterade jag snabbt att det skulle bli tufft. Under 2017 täckte portföljen 18 % och 2018 innebar låg inkomst samtidigt som portföljens högutdelare blev färre. Trots detta lyckades portföljen täcka hela 20,48 % av ett genomsnittligt års kostnader. Inte hela vägen men bra ändå.

Mål 3: Det här året har varit väldigt tufft. Vår nu tvååriga dotter har varit förkyld väldigt många gånger vilket har gjort att föräldrarna blivit sjuka. Hon har dessutom haft magproblem hela året vilket gjort att vi inte kan se tillbaka på ett år med perfekt sömn. En sak är säker och det är att när herr AvL inte får sova ordentligt och dessutom går och snörvlar någon vecka eller två i månaden - då blir det inte mycket träning genomförd. Året har bestått av tröstätning och skygglappar och målet har inte nåtts.

Mål 4: Happy tings = Vi har hunnit med ett fåtal restauranger, ett bröllop och några besök hos vänner men livet har i huvudsak bestått av att försöka överleva tills nästa dag så inte heller detta mål kan jag med övertygelse säga att jag har klarat.

2019

Jag tror att det är viktigt att sätta mål för sin tillvaro. Jag tror också att det är viktigt att inte ge upp. De som följt mig ett tag kan konstatera att jag misslyckats med hälsomålen och portföljutdelningarna ökar inte i den fart jag hoppats på. 2019 skall bli året då vi kör dubbelt upp på allt och lyckas över all förväntan. Nu kör vi.

Mål 1 Sparkvot: Jag vill fortsätta ha ett sparkvotsmål även om det kan hända att familjen väljer att definiera en nedre gräns för konsumtion under året. 2019 kommer, givet att inget oförutsett inträffar, innebära avsevärt högre inkomster än 2018. Skatteåterbäringen kommer dock bli lägre och utgifterna kan bli högre så allt för galet mål kan vi inte sätta men jag vill ändå tro att vi kan komma upp i 50-70 %. Vi räknar ju faktiskt med amorteringarna av bolånet i vår sparkvot även om inte pension m.m. ingår.

60 % sparkvot

Mål 2 Passiv inkomst: De ekonomiska målen kan vara ganska raka och enkla och jag tror jag fortsätter med att försöka öka min passiva inkomst eftersom det är det som kommer se till att jag kan gå ned i arbetstid eller leva mer fritt.

2017 indexerade jag upp våra kostnader med 10 % och den nivån höll ganska väl även 2018 vilket gör att jag känner tillförsikt i att hävda att vi utan större problem kan hålla kostnaderna på nuvarande nivå.

Jag nådde nu inte hela vägen upp till mitt högt uppsatta mål om 23 % kostnadstäckning genom passiva inkomster för 2018. Förra året skrev jag att jag trodde att målet för året innan var rimligt (21 %) i år tror jag att målet för 2018 är rimligt (23 %) men jag tror inte att jag skall göra några stora bantningar bland portföljens högutdelare i år och jag vill verkligen klara av 25 % i år. Det är ju onekligen en milstolpe.

25 % är ju en fjärdedel av vägen mot målet men det innebär ju också att jag hade kunnat vara ledig i tre månader utan inkomst utan problem. 25 % är hela 4,52 % över vad portföljen genererade 2018 men skam den som ger sig.

25 % kostnadstäckning med passiva inkomster

Mål 3 Hälsa:

Jag blir större och större, får sämre och sämre motion och jag mår sämre ju längre jag låter det här fortgå. Förra året befarade jag att situationen skulle bli svår så jag satte ett försiktigt mål eftersom jag dessutom inte klarat målet året innan vilket var att inte äta godis. Inga mer mesfasoner.

Jag skall kvickt under 100 kg igen och hålla mig där när nivån väl är nådd och jag skall göra det genom att dels inte äta sötsaker (annat än desserter när vi inte är hemma) och jag skall motionera minst 500 minuter i månaden (drygt två timmar i veckan). Utöver det måste jag givetvis också bli bättre på att hålla koll på maten m.m. men ovanstående är de absoluta målkraven.


Väga under 100 kg, inte äta godis och motionera minst 500 minuter i månaden.

Mål 4 Livsglädje: Jag tycker det är svårt att kvantifiera det här målet men eftersom det är det här jag varit sämst på under de senaste tre åren är det här det viktigaste. Vi, familjen AvL, måste bli bättre på att hitta tillfällen att förgylla tillvaron.

Jag tror inte vi är hjälpta av att kasta pengar på problemet eftersom jag upplever att det är tid och hälsa som varit det främsta hindret. Under 2019 kommer vi förhoppningsvis arbeta ganska rimlig mängd timmar. Kombinerar vi det med önskedrömmen att dotterns ökade ålder kan innebära mer regelbunden sömn och eventuellt att vi kan hitta någon som vågar passa henne skulle vi under året kunna växa graden av livsglädje enormt för hela familjen.

Det som skall uppnås är alltså att vi skall skapa rutiner för att komma ur huset, umgås med varandra och andra samt hitta på roliga, mysiga och trevliga saker så ofta som möjligt. Vad det innebär rent kvantitativt vet jag inte men låt oss säga -

Hitta på någonting speciellt varje månad

Och då var vi klara.

Utmanande mål men inte omöjliga. Vad tycker ni?




Bildkälla: freeimages.com

Egen insats är väl inga problem?

Jag satt häromdagen och snackade med en gammal klasskamrat från högskolan om framtida bostadsköp och vi har en relativ samsyn i frågan vilket gör att jag använder denna rambild när jag ibland ser inlägg på Facebook eller Twitter (eller varför inte valfri tidning) där det konstateras att det är "omöjligt" för förstagångsköpare att komma in på marknaden eftersom det "inte går" att spara ihop till den egna insatsen.

Givetvis beror det på köparens grundförutsättningar som villighet att vänta innan köpet, inkomst samt intressanta objekt.

Jag kan väl ta ett, för mig närliggande exempel. Låt oss titta på en normal yngling som skall in på bostadsmarknaden i Göteborg med omnejd. Det borde inte vara omöjligt att skaka fram ett jobb som gav ca 22.000 kr/månad i ingångslön. Låt oss föreställa oss att det går att få redan efter gymnasiet. Personen får då ut en hårsmån över 17.000 kr/månad.

Om vi antar att samma person skulle ha valet att börja plugga på högskola istället för att jobba och då leva på studielån+bidrag. I det läget skulle personen vara tvungen att klara sig på ca 12.000 kr/mån om man frikostigt räknar med bostadsbidrag.

Skillnaden är alltså 5.000 kr/mån vilket givetvis går att spara.

Tid

Låt oss fortsätta att jämföra med en student. Det är inte helt ovanligt att man väljer att bo kvar hemma under tiden man pluggar på universitetet och eftersom det ofta kan krävas fem år av studier för att klara av en av de lite mer avancerade utbildningarna kan vi ju välja detta som en grundtid att titta på.

Slutsumma

Eftersom vi "bara" har fem år på oss och vi vet att pengarna skall gå till en insats tycker jag att det vore oansvarigt att sätta pengarna på börsen. Det finns sparkonton med insättningsgaranti som ger 0,8 % i ränta så låt oss anta att man sätter pengarna på ett sådant konto.

Med de förutsättningarna kommer slutsumman landa en hårsmån över 304.000 kr. Om vi antar att man har en lön som ger möjligheten att låna fullt ut och med en belåning på 85 % skulle man kunna få låna 1.722.000 kr vilket ger ett totalt köputrymme om drygt 2 miljoner kronor.

Läge, läge, läge

I början av november fanns det 170 lägenheter i Göteborg vilka låg ute för under 2 miljoner. Vill man bo relativt centralt fanns det ett 20-tal lägenheter varav en handfull av dem är tvåor.

Detta innebär att kan du bara leva som en student i fem år borde du kunna köpa en riktigt trevlig tvåa i Lunden, Olskroken eller Majorna. Och du behöver inte renovera.

Tänkvärt

Ibland kan det vara svårt att tänka om eller tänka nytt men låt mig ge några alternativa perspektiv.

Om du istället vill klara av ditt bostadsköp på 3 år men inte kan spara mer kommer du, givet ovan förutsättningar hinna spara drygt 180.000 kr och kan köpa någonting för straxt över 1 miljon. För de pengarna kan du köpa en liten etta längst ut i Bergsjön eller Angered. Det kommer ta dig ungefär en halvtimme att ta dig in till centrum med kollektivtrafiken och många skulle anse att dessa områdena känns osäkra att bo i.

För samma pengar kan du få en mycket fint renoverad, stor etta eller liten tvåa ett stenkast från Trollhättans station. Trollhättan är kanske inte västkustens centralort men där finns det mesta man kan önska sig. Den främsta anledningen till att jag tar upp det som ett alternativ är att det tar 38 minuter att åka kollektivt mellan Trollhättan och Göteborg.

Ganska ofta kan du hitta fina ettor och tvåor centralt i Alingsås också för runt en miljon kronor. Med expresståget tar det 25 minuter till Göteborg central och du bor i en riktigt trevlig liten stad.

I båda exemplen kommer bostadsmarknadens förutsättningar vara jämförbara eller bättre jämfört med att bo i Göteborgs utkanter och som du ser kan du få betydligt mer för pengarna.

Slutsats

Det är inte en mänsklig rättighet att bo i en köpt lägenhet. Det är heller ingen mänsklig rättighet att bo i centrala Göteborg men om man nu känner att man behöver sätta ett kryss i båda dessa rutor är det ju ganska enkelt givet att man kan hitta ett jobb som betalar någorlunda okej. Förutsättningen är givetvis att du kan spänna dina sparmuskler lite i syfte att nå dina mål.

Jag håller alltså inte med alla domedagsprofeter om att det är omöjligt för unga att komma in på bostadsmarknaden. Det mesta handlar om prioriteringar precis som allt annat i livet.


Bildkälla: freeimages.com

Månadsavstämning november - Köpt ABB och Svolder

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Det börjar lacka mot jul. Ganska vansinnigt faktiskt. Jag tycker inte det var längesedan man inte funderade en sekund på hur varmt man skulle klä sig och nu får man kolla väderleksrapporten varje dag för att räkna ut vilket transportsätt man skall använda för att ta sig till jobbet.

I höstrusket vabbas det friskt och näsorna rinner konstant i vårt hushåll så någon träning är det inte tal om men vi mår ganska bra ändå. Det enda som är lite ångestframkallande är att herr AvL snart skall behöva köpa julklappar till sin hustru. Vad ger man en kvinna som inte vill ha någonting och inte behöver någonting?

Bild: Pixabay.com

Ekonomi

Det blev en ganska mager månad när all vabb och egen sjukdom räknades bort men jag fick fortfarande in nära dubbelt så mycket som jag fick när jag tog ut som mest föräldrapeng så det går bra nu. Dessutom har portföljen visat vad den går för och det ger lite självförtroende.

Portföljutveckling

Jag har fyllt på lite i Investor och ABB och så har jag ökat lite i fonderna XACT högutdelande och XACT Sverige men annars har det varit ganska lugnt. Jag behöver lägga undan 50.000 kr för en företagsstart i början av nästa år och jag tycker det är bekvämare att låta månadssparandet lösa likviden än att ta från andra ställen.

Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet ner  -2,50 % (-6,78 %) under november så det luktar årsavslutning på negativt territorium här. YTD är AvL-index nu nere på -4,17 % (-1,68 %). Från tvåsiffrigt plus till ganska mycket minus på ett par månader.

Portföljen har under november fortsatt gå bättre än index. Det är trevligt att se att omfördelningarna betalar sig. Sen skall man inte sticka under stol med att mycket av alphan är hänförlig till ett fåtal bolag där bland annat det pyttelilla Slottsviken klättrade nära 25 % på en positiv nyhet. Det hjälper till en del.

Portföljutvecklingen landar på +0,54 % (-3,33 %). YTD är portföljen fint på plus med 7,36 % (6,78 %). Det är fortfarande en bit ifrån de 12-15 % jag drömmer om årligen men jag klagar inte så länge jag överpresterar index.

Vi försöker också hålla portföljernas volatilitet lägre än börsens totala svängningar och det går ganska bra. Portföljens volatilitet ligger på 10,13 % (9,31 %) så även om det stigit lite är det fortfarande betydligt lägre än OMXSGIs volatilitet på 14,02 % (13,51 %). Högre avkastning till lägre risk är bra.

Sparande

Jag vet inte riktigt om jag skall ta med att jag lägger undan pengar för att ha ett aktiekapital i ett nystartat bolag. Det blir ju mer som ett målsparande när man vill ha en ny cykel och det tar jag ju inte med här. Till syvende och sist valde jag att inte inkludera dessa pengar vilket gör att sparkvoten den här månaden var mager.

Den här månaden sparade vi totalt 44,21 % (48,01 %). På helårsbasis har vi sparat totalt 51,82 % (52,27 %). Målet är 40 % i år och det kommer vi krossa vilket känns skönt.

Utdelning

Ytterligare en skaplig utdelningsmånad. Det är bara ett par månader om året som är relativt usla men även de månaderna hade jag nog kunnat äta mig mätt om jag inte hade andra medel. Utdelningarna täckte denna gång 14,38 % (21,21 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Maträkningen är täckt den här månaden.

Målsättningen att på helåret lyckas täcka 23 % av utgifterna med passiva inkomster var redan från början ett mycket utmanande mål och sådan våren kan jag se att det inte kommer gå att nå. Det är inte många kronor kvar som skall in på kontot nu och jag skulle bli förvånad om vi når 21 % vilket var förra årets mål (och som inte riktigt nåddes). Anledningen är, som jag berättat tidigare, att jag minskat andelen högutdelare och osäkra preffar samt betalat av lån istället för att nyinvestera. Allt för att sänka risken i portföljen för den händelse att det skulle bli mer turbulent på börsen.

Portföljen har än så länge täckt 19,85 % (18,65 %) av ett genomsnittligt års kostnader.

En sak jag började med förra året var att jämföra årets utdelningsnivå med tidigare perioder och i grafform ser det ut som nedan.

Bild: AvL

Jag mottog 34,82 % mindre pengar i utdelning den här månaden jämfört med samma månad 2017 och det är nästan uteslutande för att jag inte längre äger SAS Preferensaktie. Trots detta kan jag nu skryta med att jag tagit emot drygt 8 % mer utdelningar i år än förra året.

AVL-Portföljen

November var åter igen en lugn månad i AvL-portföljen. Det köptes 6 aktier i Svolder för 90 kr/st vilket blev 541 kr totalt. Jag insåg nu att den här portföljen har börjat betala courtage vilket gör att jag får fundera lite mer på vad jag gör framöver. Efter alla transaktioner ser kontot ut som nedan.

Bildkälla: Nordnet.se

I dagsläget är portföljen inkl likvider värd 17286 kr (insatta medel 17000 kr) vilket innebär att vi fått 286 kr (283 kr) kr eller 1,7 % (4,7 %) i avkastning på 31 månader. Fortfarande på plus totalt och beräknar man avkastningen i relation till när kapitalet sattes in får man fram att vi fått 10,48 % avkastning vilket är resonabelt men inte bra.

Livskvalitet

Återigen har vi varit sjuka mycket. Jag har vabbat två veckor i november och även om det är gött att vara hemma är det mindre mysigt att inte sova på nätterna för att man har en ledsen dotter som behöver ens uppmärksamhet.

Trots detta har vi försökt ta hand om varandra lite mer nu när hösten träder in. Det har blivit ett lite mer engagerat firande av vår tioårsdag och de vuxna i familjen har gjort så mycket vi kunnat för att värna varandra den här månaden.

Hälsa

Det finns ett enkelt talesätt - "Det är aldrig för sent att ge upp".

Jag lever. Jag har ont i ganska många delar av kroppen för att jag inte tränar. Jag är trött, fet och orkeslös men nu handlar det mest om att klara av varje enskild dag och när våren kommer hoppas vi att dottern är mindre sjuk så att föräldrarna får sova mer och med det borde mer ork till motion följa.

Den som lever får se.

Summering

Jämfört med många har vi det oerhört bra och det är det man får fokusera på när man knappt orkar hålla ögonen öppna efter kl 20.30 den där lördagen när man för en gångs skull vågade bjuda hem vänner på middag.

Om några månader är det nya jobb, nya utmaningar och förhoppningsvis färre förkylningar.

Ta hand om varandra i höstmörkret.


//Siffrorna inom parenteserna beskriver situationen föregående månad förutom när det gäller utdelningarna då de beskriver nivån för samma månad året innan.//


Bildkälla: pixabay.com, AvL och Nordnet.se