Jag har haft en del diskussioner på Twitter med folk som inte håller med mig om vad som kan inkluderas i en sparkvot. Det är inte ämnet för dagens monolog.
Jag skrev nyligen att min sparkvot blir lidande för att vi amorterar extra mycket på vårt billån och aliaset Oerjan valde att kommentera
"...bara om du inte räknar amorteringar som sparande... ;)"
Jag är en av de privatekonomiskt nördigaste människorna jag vet om. Jag har oräkneliga Excelark med fler blad än jag vill erkänna där jag för statistik över det mesta som händer på det privatekonomiska planet i familjens liv.
I det primära arket där jag noterar allt jag behöver för att skriva här på bloggen har jag olika nivåer av sparande. Jag har en nivå där jag inkluderar allt långsiktigt sparande exklusive pensioner. En nivå som inkluderar amorteringar, en nivå som inkluderar buffert/sparande till eventuell konsumtion i närtid osv.
Jag har koll på de flesta kronorna i våra liv.
Det kan anses vara lite osunt men det gör mig lycklig så hustrun tillåter att vansinnet fortgår.
Låt mig försöka förklara. Det kommer inte vara en fullödig förklaring men den kan ge en liten inblick i det gytter som är den mentala labyrint herr AvL till vardags huserar.
Sparande och sparkvot
En normal månad får jag in pengar från lite olika håll. Det kan vara lön, bidrag, inkomster från företagande osv. Nu har vi varit oense om vad som skall räknas som inkomster också där jag skriver upp allt men på bloggen räknar jag exempelvis utdelningar och räntor som inkomster oavsett vilka företag det är som ger mig dem men jag räknar inte rabatter, cashback eller försäljningar på exv tradera som inkomster.
Men skit i den definitionen nu för det här skall handla om nästa steg.
+ Inkomster
- Utgifter
- Sparande
= Balans
De två nivåerna jag skulle vilja ägna några rader är utgifter och sparande.
Jag anser exempelvis att amorteringar av ett lån som är taget för att bekosta köpet av en tillgång vars värde är beständigt eller (sannolikt) ökande kan anses vara ett sparande.
Det innebär att när jag amorterar på min värdepappersbelåning anser jag att mitt egna kapital ökar och jag ser det som ett sparande. Lika så när jag amorterar på mitt bolån.
Givetvis kan man diskutera huruvida boendet är en investering eller inte och det finns artiklar här på bloggen där jag diskuterar det också men för nu kan vi kanske enas om att det är sannolikt att boendets värde i nominella termer kommer öka över en livstid och som minst behålla sitt värde inflationsjusterat givet att boendet är beläget på en plats som sannolikt kommer vara populärt även i framtiden.
Är vi överens?
Hur ser vi då amortering av andra lån?
Personligen har jag lite svårt att se amortering av konsumtionslån som sparande.
Det är förmodligen ganska irrationellt att tänka så givet att man tittar på privatekonomin som en balansräkning. Det spelar ju egentligen inte någon roll vad du har använt pengarna till. På något vis har skulden hamnat i balansräkningen och du måste ha någonting annat på tillgångssidan eller så får du göra kontinuerliga av- eller nedskrivningar av tillgångarnas värde.
Och där kan vi ha pudelns kärna.
Om vi inte hittar några tillgångar med ett värde är det goodwill som skall skrivas ned eller ett tillgångsvärde som avskrivs med tiden och förhoppningsvis betalar man av skulden i samma takt.
Det skulle kanske kunna innebära att en amortering av studielån skulle, om man verkligen anstränger sig, kunna ses som en ökning av det egna kapitalet dvs ett sparande eftersom man får förmoda att man har en immateriell tillgång av bestående värde i form av utbildningen men så långt går inte jag.
Om jag har köpt någonting som inte behåller eller ökar sitt värde så är det konsumtion. Varan eller tjänsten förbrukas. Helt eller delvis och används belåning för inköpet står man i slutändan med bara en skuld kvar. Ett mycket enkelt exempel är givetvis om du tar en resa på kreditkortet. När du är hemma igen har du minnena kvar men värdet är förbrukat och kvar är kreditkortsskulden.
Det innebär, i min värld, att jag inte inkluderar amortering av kreditkort, studielån eller konsumentkrediter av olika slag när jag räknar mitt sparande.
Jag räknar inte heller med sparande som är avsett för att täcka konsumtion om konsumtionen kan förväntas ske i närtid.
Filosofiskt kan man anse att allt sparande är uppskjuten konsumtion så då är antingen allt sparande till konsumtion eller inte men om vi inte väljer filosofispåret menar jag alltså att om vi vet att vi vill köpa en ny soffa nästa höst och sparar innan vi köper soffan räknar jag inte det sparandet i min sparkvot eftersom jag ser det som konsumtion. Pengarna är redan förbrukade på en soffa även om köpet inte har hänt ännu.
Är vi fortfarande överens? Hänger ni med?
Billånet då?
När vi köpte vår bil hade vi valet att betala kontant eller låna stora delar av köpeskillingen till en relativt fördelaktig ränta. Vi valde att låna pengarna för att på så vis ha ett så stort investeringsutrymme som möjligt. Vi valde så lång avbetalningstid som möjligt för att ha pengarna så länge som möjligt.
Än så länge har det varit ett sunt och rationellt ekonomiskt beslut. Vi har tjänat en hel del pengar på att låna pengarna.
Men
Den underliggande produkten är fortfarande en vara som minskar i värde och det är lite svårt att hålla isär de här olika dimensionerna i den mentala bokföringen.
På ett sätt skulle man kunna argumentera för att amortering av lånet minskar investeringsbart utrymme men samtidigt innebär amortering att man minskar skulden i en takt som sannolikt korrelerar bättre med värdeminskningen på bilen.
Det är således fråga om ekonomisk rationalitet kontra vad som kan ses som ett sparande.
Jag fortsätter anse att avbetalningen av billånet inkluderas i ovanstående resonemang. Familjens balansräkning ökar inte i takt med amorteringen eftersom värdeminskningen på tillgången sker i samma takt. Att vi nu amorterar extra skulle för all del kunna innebära att vi har ett restvärde i bilen efter att lånet är avbetalt vilket skulle göra att vid någon punkt kunde man argumentera för att amorteringen blir en ökning av det egna kapitalet men summorna skulle vara försumbara i det stora hela varför det är lättare att inte inkludera den aspekten i diskussionen.
Summering
När jag tänker på mitt sparande räknar jag dels alla pengar jag direkt investerar i tillgångar som förväntas generera framtida kassaflöde (men jag håller mitt företagande relativt separerat från det privatekonomiska planet).
Det innebär att alla inkomster som används för att köpa värdepapper av olika slag eller diverse sparprodukter eller reala, kassaflödesgenererande tillgångar, räknas som sparande.
Utöver det inkluderar jag, i mitt sparande, amorteringar av lån där den underliggande tillgången, med relativt hög sannolikhet kan förväntas inbringa ett bibehållet eller ökande värde vid en framtida försäljning.
I praktiken.
Jag får lön.
Jag köper fonder och aktier vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av bolånet vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av billånet, betalar avgift och ränta för boendet, sparar åt dottern och jag sätter in en slant på ett konto där pengarna i framtiden skall gå till en resa för familjen och allt detta ser jag som konsumtion och skilt från sparandet.
Låt kritiken strömma in
