Lammstek med tomat och parmesan

Mina svärföräldrar bor på en liten gård där de håller får som hobby och varje år har vi fått tillgång till det mest spektakulära lammkött man kan tänka sig.

Med stigande ålder och förändrade intressen kommer tillgången i framtiden att avta så nu när jag lagar någonting som ligger kvar i frysen gör jag det med andakt och resultatet avnjuts med ett gott glas rödvin.

Inte min bild utan från ett nästan lika bra recept

Lammstek med tomat och parmesan

Det här receptet har min svärmor hittat i någon gammal kokbok och förmedlat till mig men jag hittar inte dess motsvarighet på nätet så jag kan inte länka till något men håll till godo.

2 kg lammstek med ben
1 msk oregano
1-2 msk salt
1-2 tsk svartpeppar
4-6 vitlöksklyftor
8-12 tomater
Parmesanost
1-2 msk smör

Jag har aldrig behövt så mycket tomat men det man gör är att man tar och skär vitlöksklyftorna i mindre bitar och trycker in dem i steken genom att göra ett litet snitt först. Sen blandar man de torra kryddorna och smörjer in köttbiten med blandningen. Lägg hela steken på aluminiumfolie. Klä in den i skivad tomat, skär tunna skivor ost (50-100 g så att det också nästan räcker till att täcka steken) och sist men inte minst klickar du på några matskedar smör och viker ihop folien.

In i ugnen på 200 grader i 3-4 timmar tills köttet är så välstekt att det faller isär. I och med foliepaketet kommer det inte bli torrt.

I botten av paketet har du en steksky som du kan vispa i ett par dl grädde i och kanske lite majsstärkelse så har de en fantastisk sås och hela konkarongen serverar du med pressad potatis och nyångade gröna bönor. Vill du vara äventyrlig kan du istället för skysås hälla stekskyn över köttet när det ligger i en serveringsform och som sås kan du ta lite crème fraiche (1-2 dl), en halv rödlök, finrivet skal från en halv citron, salt och svartpeppar. Blanda - sås...

För alla som äter kött är det här så nära himmelriket du kan komma.

Lycka till

Picknick - om 2-åringen själv får välja

Nu är min dotter snart tre men det låter klatschigare med tvååring...

Sedan jag blev far har jag uppfattat att man ibland tycker att det är dyrt att ha barn. Jag kan till viss del förstå det. Inte för att vi är där ännu men förr eller senare kommer det komma en tid då det skall köpas smink och ridkläder, språkresor och sommarläger. Redan nu finns det tillfällen då olika val kan generera olika ekonomiska utkomster.

Ett av dessa tillfällen då det fanns stor möjlighet att välja olika plånboksvägar var när vi nyligen var hemma pga sjukdom. Det spelar inte så stor roll att dottern är sjuk när man ser till hennes aktivitetsnivå. Det brukar vara en dag av hög feber då hon inte rusar omkring som en elvisp men annars är hon mest hemma för att hon hostar så att hon har svårt att sova eller liknande.

Det betyder att vi behöver aktivitet och det finns några givna aktiviteter i hennes liv där lekplatsen ligger högt upp på listan. Den här gången hade hon dock sett något barnprogram där figurerna hade picknick så det skulle vi också ha.

Bild: Herr AvL. Jag fotade aldrig våra muffins men det har hänt att pappa velat testa andra recept också.

På en picknick har man tydligen ostsmörgås (eller morotsmacka om man är kanin), varm choklad och muffins.

Det är perfekt. Inser ni hur länge man kan uppehålla en tvååring om man hävdar att det inte finns muffins hemma när hon har ställt in sig på att hon måste ha muffins. Vi var "tvungna" att baka muffins så där gick en hel förmiddag och en sats muffins gick på en femma i ingredienser.

Efter vilan gjorde vi varm choklad och en ostsmörgås vardera och sedan packade vi ihop picknickfilt och mat och gick ut och satte oss på den stora kullen bakom huset. Därifrån ser man större delen av stan så inte nog med att det var en ganska fin höstdag, det var en trevlig utsikt och dottern hade fullt upp med bakning och fika och att uppleva picknick så som det beskrivs på barnprogrammen.

Dagen efter regnade det men dottern krävde givetvis picknick den dagen också (det är inte så att vi jobbar med variation). Det scenariot hade barnprogrammet också hanterat för det regnar i programmet varpå figurerna dukar upp i vardagsrummet och har picknick hemma.

Sagt och gjort, vi skulle ha picknick. Men först var vi tvungna att baka muffins för gårdagens muffins var antingen uppätna eller nedfrusna och eftersom det tar JÄTTE-lång tid att tina muffins som varit i frysen var det lika bra att göra nya.

Den eftermiddagen satt vi i hennes koja (en låda, 1x1x1 m inredd med ett lammskinn och en batteridriven enhörningslampa) och hade picknick.

Två dagar av absolut och fullständig glädje och njutning i en sjuk tvåårings liv. Allt till den förnäma summan av 15 kronor.

Själv hade jag funderingar på att åka (56 kr ToR) in till Universeum med henne (225 kr), kanske ta en fika på stan (ca 100 kr) och om andan hade fallit på hade vi kunnat gå förbi Burger King (150 kr). Det hade dessutom bara varit en dag. Dag två hade vi givetvis varit tvungna att göra någonting annat men redan där är vi uppe i 531 kr.

Universeum hade kunnat bytas mot lekland men i grunden har jag väldigt lätt att se att detta skulle vara en lika vanlig dag med barn som de jag hade, med den skillnad att mina dagar kostade 15 kronor i extraprylar utöver vad en normal dag med lunch och middag m.m. kostar.

Det är kanske nu jag skall poängtera att det inte var jag som valde. Dottern har aldrig varit på lekland eller på Universeum men när jag frågade vad hon ville göra föreslog jag aktiviteter hon kunde relatera till som skulle kunna landa i att vi åkte till exv Universeum men hon ville ha picknick med pappa och då fick det bli picknick.

Jag fattar sällan de här besluten och väljer inte som jag gör med ekonomin i förgrunden men när vi nu har bestämt att vi skall ha picknick tycker jag att det är långt rimligare att också göra en grej av att baka muffins eller steka pannkakor. Göra den varma chokladen och om vi hinner kan vi göra scones eller baka bröd också. Allt för att hon skall få den delen av sin barndom också vilken jag minns så tydligt från min.

Givetvis hade det varit enklare att gå förbi den lilla Coopbutiken som ligger 150 meter från ytterdörren och köpa det vi ville ha men vad skulle jag då göra av förmiddagen?

Jag tror fortfarande att staten betalar för min dotters uppehälle (bortsett från barnomsorg och förlorad inkomst för föräldrarna vid sjukdomar m.m.) genom barnbidraget och att hennes levnadsomkostnader är så låga beror lika ofta på hennes aktiva val som våra. När mamma och pappa väljer brukar det bli dyrare men vi försöker lyssna in vad dottern vill göra innan vi bestämmer saker.

80-% igen - Frihet i verkligheten

Då var semestern slut på riktigt och herr AvL är tillbaka på jobbet men det känns ändå ganska bra.

Speciellt bra känns det eftersom jag nu jobbar 80-% istället för 100 % och de extra 96 minuter av fritid jag får per dag genom denna manöver har än så länge spenderats på riktigt nödvändiga och eftersatta aktiviteter...

Jag har tränat, yogat, läst och spenderat mer pigg och vaken tid med familjen och helt enkelt använt den extra tiden för att må bra.

Det finns gott om forskning som visar att motion stärker de flesta aspekter av livet, inte bara den fysiska aspekten av kroppen utan motion påverkar även humör och känslor.

Det finns också forskning som visar att närhet till naturen har en helande effekt. Faktiskt helande så som i att man studerat patienters återhämtningstid och konstaterat att de opererade patienter som låg i rum där de kunde se natur tillfrisknade fortare än de som såg stadsmiljö.

Det är ganska tragiskt att jag om och om igen hamnar i situationer där jag väljer bort motion och att spendera tid i naturen för att jag tror att det bästa i situationen bara är att bita ihop och kämpa på medan det som bevisligen är bäst för alla inblandade är att herr AvL spenderar den där tiden på att motionera och uppleva naturen. Bäst av allt är att man i en skog kan göra både och samtidigt.

Att utöver det ge sig själv tid till avkoppling, lärande och andra självförverkligande aktiviteter gör att vi hamnar ganska högt upp i Maslows behovspyramid och kan jag bara inse att det är här jag skall vara kommer sannolikt livet kunna bli ganska bra.

Två veckor avklarade. Nu återstår livet.

Hatar morgnar - eller?

Semestern är här och jag har fått tillfälle att filosofera lite om det här med frihet.

Jag och min hustru har ofta olika åsikt om yrkeslivets förutsättningar då hon ämnar arbeta för en traditionell arbetsgivare under överskådlig framtid medan jag med fördel kan byta till en egenanställning eller att bara engagera mig i saker jag tycker är kul snarare än ett traditionellt arbete.

En av anledningarna (men långt ifrån den främsta eller den enda) till att jag gärna skulle koppla mig fri från arbete är morgnar. Morgonen tenderar att vara en ångestfylld tid av stress oavsett om jag försöker slappna av och ta det lugnt och förlita mig på flexen.

Varför?

När vardagen måste inrutas i ett tidsmönster kommer det alltid finnas tillfällen då tiden begränsas och stress kan upplevas. Jag försöker så långt det är möjligt att minska mitt intag av yttre stress.

Jag kör inte till jobbet och jag försöker undvika kollektivtrafiken eftersom folk i de situationerna tenderar att vara väldigt stressade vilket brukar innebära att deras sätt att hantera tillfället påverkar mig negativt oavsett min ingående stressnivå.

Jag försöker ha gott om tid på mig på morgonen för alla tänkbara situationer men eftersom frukosten serveras på dotterns förskola kl 08.00 är det en tid som behöver hållas varför stress kan uppstå när dottern inte riktigt vill.

Och så fortsätter det...

Jag påverkas mer av dessa situationer just på morgonen och ju mer tid som skiljer mig från morgonens uppvaknande desto lättare blir det att hantera omvärlden.

Men varför är detta ett problem?

Jo just för att livet som traditionellt arbetande är tidsstyrt.

Självklart kan man inte ta bort alla krav på tidsmässig kontroll och kasta klockan men under dagar då det inte finns några schemalagda hållpunkter i kalendern för morgonen tenderar morgonen att vara långt mer angenäm än vardagsmorgonen.

För mig skulle det således göra stor skillnad om jag kunde få välja helt fritt hur morgonen skulle se ut. De två första timmarna på min dag kanske skall innehålla frukost, en bok, en promenad, ett träningspass eller någonting annat jag just den dagen behöver.

Min frihet kan, om alla planer går i lås, komma att sammanfalla ganska väl med att dottern blir så stor att hon får ta ett ganska stort eget ansvar för sin morgon och skulle jag då inte behöva följa en arbetsgivares schema kan därför morgonen bli en lika angenäm stund som de morgnar spenderade under lugna semesterdagar. När dagen börjar bra är det dessutom ganska lätt att vara produktiv resten av dagen. Tänk om man i det läget dessutom pysslade med någonting man bara tyckte var roligt.

Ekonomisk frihet handlar om att få planera sin dag själv. Inte att sluta arbeta.

Whiskas - Om pensionären själv får välja

Jag såg en bloggkommentar där man konstaterade att svenska pensionssystemet är så dåligt att de fattigaste pensionärerna inte har råd med vanlig mat utan de tvingas äta kattmat. Det fick mig att googla lite och jag hittade lite olika artiklar med anekdotisk bevisföring om folk som känner sig tvingade att äta kattmat för att de inte har råd att äta människoföda.

Detta fick mig att fundera. Inte över ersättningsnivån till pensionärerna utan snarare huruvida det är billigare med kattmat än människomat. Ytterligare googling inträffade och jag kunde ganska snabbt konstatera att det är relativt sällan finns vettiga innehållsförteckningar på kattmat när man letar på nätet.

Jag vet givetvis inte heller vad man väljer att äta, torrfoder eller blötmat men låt oss för ett ögonblick fundera över näringsvärdet ett ögonblick. Det lilla jag hittat är att blötmat ligger någonstans mellan 100-150 Kcal/100g och torrfoder ligger ungefär 3 ggr högre. Torrfoder kan du hitta för ungefär 15 kr/kg och blötmat för 10 kr/kg.

Låt oss sjuka ut lite här och räkna lite på det. Man borde kunna gå runt på 1700-2000 kcal per dag även om man är relativt aktiv vilket skulle innebära att man behöver 1,6 kg blötmat eller 600 g torrfoder per dag för att överleva. Det skulle innebära att man lägger 16 kr respektive 9 kr per dag på mat om man uteslutande äter kattmat.

Humanvarianten skulle kunna innebära havregrynsgröt med lite mjölk och äppelmos till frukost och kvällsmål. Till lunch kanske man väljer att äta en linssoppa och ett par skivor hembakt bröd med bordsmargarin och till middag tycker jag vi lyxar till det och äter köttfärssås och spagetti.

Kostnaderna är beräknade utifrån vad jag lägger på råvaror när det är rimligt billigt på exempelvis Willys. Givetvis går det utmärkt att laga billigare mat än så här men det skulle kunna vara en rimlig tanke. Man kan också tänka sig att man vill ha lite variation i sitt liv men tittar vi på Micke på Sparo klarar han sig på 600 kr/månad och det blir ju ungefär 20 kr/dag så det behövs inga fantasisummor för att klara sig ganska bra när det kommer till mat.

Skillnaden skulle alltså bli, givet att du endast äter torrfoder, 5,50 kr/dag eller 165 kr/månad att äta vanlig mat jämfört med kattmat. Nog för att man kan ha små marginaler i sin ekonomi men 165 kr i månaden kan man skaka fram genom att gå en lång promenad varje dag där man hittar ett par pantburkar och när man kommer hem gör man ett par enkätundersökningar för något panelbolag.

Ett annat sätt att lösa det hade ju kunnat vara att vara förutseende för det hade bara krävts ett månadssparande på 8 kr/månad med 10 % avkastning under ett yrkesliv för att ha en portfölj värd 50.000 kr vilken med 4%-regeln kan generera 165 kr/månad extra. Den som ärligt kan säga att hen inte under några omständigheter hade kunnat spara, i genomsnitt, en tia i månaden fram till pensionen (i Sverige) har haft ett långt tuffare liv än jag kan föreställa mig.

Summering

Det här skall absolut inte ses som att jag klankar ned på människor som har det svårt för jag vet alldeles för väl hur det kan vara. Det här är mer en räkneövning som beskriver det absurda i att föreställa sig att man "måste" äta kattmat när man blir gammal för att man inte har råd med vanlig mat.

Jag föreställer mig nämligen att det oftast finns mängder av andra områden man kan spara på framför maten. När jag levde på a-kassa ett år i min ungdom och fick 6000 kr före skatt bodde jag själv i en tvåa på 68 kvm, hade bil på en inomhusgarageplats, jag hade tv med kabelabonnemang och dator med bredband, både mobil och fast hemtelefon samt att jag rökte. Det fanns jävligt många saker jag kunde avvara men jag valde att äta ganska spartanskt för jag prioriterade andra saker. Jag valde.

För all del var ovanstående under en begränsad tid men det visar ett mönster som jag gissar finns hos ganska många som hävdar att de har dåligt ställt. Det är heller inte den enda perioden av mitt liv då jag valt att prioritera andra saker framför framtida rikedom och trygghet.


Bildkälla: mathem.se och att välja lycka