Nu börjar det kosta att låna

 Inlägget innehåller reklam från Avanza

 I en hel del år (jag minns inte när det först infördes) har man kunnat låna upp till 10 % av portföljens värde gratis hos Avanza*.

Personligen har jag använt det alternativet hela tiden. 

Det är oerhört sällan jag väljer att belåna portföljen mer än så och jag använder belåningen lite olika beroende på vilket läge vi befinner oss i men jag har länge använt belåning.

Nu när det svängt och skakat så mycket som det gjort det senaste året har jag primärt valt att utnyttja pengarna jag lånat gratis till att låna in på ett sparkonto med ränta. Låna för 0 % och tjäna en dryg procent på de pengarna. 

Ingenting man blir rik på men pengar är pengar.

Jag använder också belåningen som en likviditetsbuffert för att slippa ha kontanter liggandes på ISK.

Men nu är det slut med det.

Från och med idag höjer Avanza*  räntorna och den lägsta räntan man kan få kommer vara 0,99%.

Givet det ränteläge vi har just nu och den osäkerhet som råder tycker jag inte alls att det är orimligt att ta betalt för pengar. Det är snarare mycket sunt att även den här delen av ekonomin kyls ned lite.

Problemet är ju att detta, precis som det alltid gör, kommer när det finns massor av andra saker som går dåligt.

Just nu sitter säkert en hel del med relativt hög belåning på portföljer som stadigt går ned i värde eftersom börsen backar nästan varje dag.

Om belåningen helt plötsligt blir dyrare kan det mycket väl bli så att många tvingas sälja tillgångar för att täcka belåningen och det kommer så klart innebära att börsen sjunker ännu mer.

Det är för all del inget problem för mig för jag kommer då få möjlighet att köpa tillgångar ännu billigare. Problemet är att ett antal individer sannolikt kommer tvingas sälja vid ett väldigt ofördelaktigt läge och sedan förmodligen inte kan vara med på den efterföljande uppgången.

Detta är någonting vi ser i varje kris att förmögenheter byter ägare. Inget konstigt med det och det är rimligt att den som har ordnade och trygga finanser skall klara sig bättre när det gungar än de som sitter i knät på andra. 

Det är bara lite synd.

Men men.

Förr eller senare kommer det lugna ned sig. Tills dess tömmer jag sparkontona och reglerar min skuld. Tackar för gratispengarna och väntar på att marknaden skall lugna ned sig lite innan jag lägger på det här extra lagret av risk igen.

Länkar markerade med * är en s.k. affiliatelänk. Om du följer den länken och köper någonting eller blir kund kommer jag få en provision för det. Tack för att du väljer att stötta mig på det viset.

Jultradition i september med Cloettas Juleskum

 Inlägget innehåller reklam från Avanza

I år blir det fem år av att utvärdera Cloettas* årliga smak av juleskum. 

2017 var det en blek lingonsmak
2018 försökte de sig på en ganska klen kolasmak
2019 var det polkagrissmak men utan särdeles mycket smak av polkagris
2020 var det en blygsam smekning av blåbär som utgjorde det dåliga exemplet av årlig smak.
2021 blev jag ändå positivt överraskad av deras äpple och kanelsmak.

Alla åren har jag konstaterat att aktien varit för dyr och att tillväxtutsikterna varit begränsade. Varför jag brydde mig om att äga den från början vet jag inte men jag skyller på nostalgi och romantik. Jag VILL äga Cloetta* för jag tycker om bolagets saga och historia men jag har sålt den och för närvarande finns den inte i portföljen.

Personligen tycker jag att det är helt vansinnigt att jag sitter här i september och mumsar i mig skumtomtar men vad gör man inte för konsten.

Om jag får säga det själv (och det får jag för det är min blogg) så är det här en av de tomtar som bäst representerar smakupplevelsen som annonseras på förpackningen.

Jag vet att de säger att det aldrig finns några artificiella smak- eller färgämnen men de senaste femåren har smakerna oftast varit bleka kopior av det som borde finnas men i år verkar de ha valt en smak som är enklare (eller billigare) att göra bra.

Nu tycker jag inte nödvändigtvis att just smaken av läsken cola i kombination med juleskum är den absolut bästa kombinationen men både doft och smak är potent och korrekt.

Aktien då?

Vi får leta oss tillbaka till 2013 för att hitta möjligheten att fiska upp aktien för 18 kronor senast. Är den billig för det?

Vad jag kan se är p/e på ca 17 och det lilla jag sett om nyheter säger att de skall investera massivt i en ny fabrik vilket kommer slunga ned möjligheterna till utdelningar i närtid till obefintliga.

Att man gör detta i en period av ekonomisk osäkerhet och ökande räntor tyder på desperation och min erfarenhet säger mig att detta stabila livsmedelsbolag alltid verkar ha någonting som gör att de behöver investera. 

Investeringen verkar inte heller framåtriktad utan ett sätt att tackla en underhållsskuld man dras med varför jag inte tror att man kommer se avsevärda möjligheter till tillväxt eller lönsamhetsförbättringar inom kort. Det är klart att det kan komma men dit är det nog ganska lång tid.

Även i år blir därför min slutsats att jag inte vill äga aktien just nu och jag kommer nog inte köpa väldigt många påsar juleskum med colasmak heller tyvärr.


Länkar markerade med * är en s.k. affiliatelänk. Om du följer den länken och köper någonting eller blir kund kommer jag få en provision för det. Tack för att du väljer att stötta mig på det viset.

Tillbaka till kontoret

Med undantag för ett par-tre gånger har jag arbetat hemifrån sedan mars 2020.

Det har varit fullt av kaos och jag är ganska säker på att det har bidragit till min upplevda stress och varit en faktor i att jag upplever mig må fysiskt sämre nu jämfört med innan pandemin. Vobba i en trea under extrem press på jobbet är inte toppen.

Det har också varit toppen. Jag har kunnat slänga in en tvättmaskin samtidigt som någon presenterat någonting oviktigt via teams. Jag har sluppit restiden till och från jobbet och livspusslet har varit enklare att få ihop. Men främst det senaste året och då var ju egentligen skadan redan skedd.

Nu börjar vi dock närma oss tiden för återgång och jag finner mig nervös inför det faktum att min närvaro på kontoret kommer att krävas (åtminstone mer än de senaste åren).

Jag har byggt på mig en rejäl portion social ångest och motvilja till hela konceptet "åka till jobbet och träffa folk."

Till detta kommer att jag har flyttat så att pendlingstiden är en knapp timme från dörr till dörr enkel väg istället för den där kvarten jag hade på cykel före pandemin.

Det finns ett visst motstånd.

Spännande nog började jag skriva det här inlägget eftersom det stundade en konferens på plats där jag skulle vara en av föredragshållarna men jag hann inte färdigt innan dagen väl varit.

Nu kan jag dessutom lägga till en förnyad avsky mot kollektivtrafiken.

Jag hade glömt hur omöjligt det var att hålla tider när man blandar in kollektivtrafik i leken. Framförallt svensk rälsburen dito.

Jag kom till jobbet i tid och det är ju alltid någonting men hem gick tåget sönder halvvägs så först var vi inlåsta i ett växthus i en timme och när man trodde att man skulle dö drunkningsdöden pga extrem luftfuktighet i den instängda, svettiga kupén släpptes vi ut.

De hade tajmat det toppen så att de släppte ut oss 30 sekunder innan pendeln skulle gå. Ingen kom med den utan samtliga fick vänta på nästa vilken var sen på grund av tidigare störningar (läs vårt tåg) så den svettiga pöbeln stod där på perrongen och väntade i en halv evighet.

En resa som skulle tagit lite drygt 45 minuter dörr till dörr tog nästan tre timmar.

Det finns en liten ljusglimt och det är att det skall införas någon form av individuella avtal mellan arbetsgivaren och den anställde avseende hemarbete efter årsskiftet.

Det är min absoluta ambition att få till ett sådant i hopp om att ge mig mycket flexibilitet för nu, när båda barnen går på förskolan och vi inte måste hålla dem hemma så fort de nyst en gång i sömnen så är det riktigt trivsamt att arbeta hemifrån.

Oväntad fripassagerare

För någon vecka sedan var jag i skogen och plockade blåbär. Sannolikt för sista gången i år för nu är bären väldigt fyllda men de är fortfarande goda även om de är lite smetiga så just nu är de bäst att tillaga. Jag har gjort både saft och sylt på de här och för en månad sedan kastade jag in några kilo i frysen.

När jag hade rensat färdigt hinken med blåbär hade jag kastat ut tre bärfisar och en snigel men så hittade jag den här lilla krabaten.

Joy ville ha den som husdjur men jag tyckte att det var bättre att släppa ut den.

Det är när man ser såna där små prylar som man undrar vad det faktiskt är som krasar mellan tänderna när man äter blåbärssylt för snigeln på bilden märkte jag bara för att den rörde sig på en blank yta på diskbänken.

Men men. Det är ju så det är. Man gör sitt bästa och när man tittar på livsmedelsreglementet kan man vara tryggt förvissad om att den hemgjorda sylten inte är enda gången man riskerar att äta insekter och annat spännande.

Lättare att köpa i nedgång än uppgång

Jag tror inte jag är unik men jag tror att det är ovanligt att folk trivs bättre när de kan köpa fonder och aktier i ett börsras jämfört med när börsen går upp varje dag.

Tittar man på statistiken är det motsatta mer sant.

Men dels har jag spenderat en hel del tid med att vänja mig vid tanken att på lång sikt kommer det mesta gå upp och då är det mer fördelaktigt att köpa billigare än dyrare.

Dels tror jag att jag är naturligt disponerad att tänka långt fram i tiden, arbeta med uppskjuten behovstillfredsställning och att använda mental bokföring till min fördel.

Nu är det ju självklart så att även jag tycker att det är roligt när min portfölj ökar i värde men nedgångarna kommer ganska ofta och då brukar jag mer aktivt titta i sparkalkylatorerna hur rik jag kan tänkas bli om 20-30-40 år.

Det är i nedgångar jag försöker bygga mina drömmar.

Jag försöker se att jag kan handla på rea. Att pengarna jag avsätter idag genererar mer utdelning än samma pengar gjorde för ett år sedan. Att alla historiska nedgångar mu mest ser ut som små hack i kurvan när man tittar på kursgrafer över 50 år.

Men det är jag det.

Hur klarar du av det här börsklimatet?

Får du panik av röda siffror?

Har du börjat hamstra toalettpapper och stickade tröjor inför vintern?

Alla dessa aktiviteter

Då sitter man här igen. 

Den äldsta dottern är inte mer än fem år... Snart sex år men vem håller räkningen.

Förra terminen hade hon dans på fredagar och det räckte alldeles utmärkt. Hon hade någonting att se fram mot. Hon hittade vänner och aktiverade sig inför helgen.

I år anmälde vi henne till dansen igen men vi ville också att hon skulle få gå på simskola för mamma och pappa orkar inte lära sina barn att simma och vi orkar givetvis inte heller vänta tills det blir en obligatorisk del av skolgången. Så simskola blev det.

Och så fick vi höra på förskolan att den lokala fotbollsklubben för tjejer satte upp en fotbollslek för flickor i hennes ålder och hon blev så klart eld och lågor.

Så nu sitter jag här med kvällsaktiviteter onsdag, torsdag och fredag med ett barn som bara är fem år gammal och jag bävar för vad som skall hända om ett par år när båda barnen skall ha aktiviteter.

Och jag vet att det är upp till oss föräldrar att sätt gränser och gudarna skall veta att vi försökt men när inte ens föräldrarna kan enas om vad som är en lämplig nivå brukar det vara svårt att övertala barnen om vad som är rimligt.

Hade jag inte varit så allergisk mot pälsdjur och benhårt vägrar hade det säkert kommit in en hundvalp i huset för flera år sedan och jag kan sätta obegränsad summa pengar på att det skulle vara jag som fick ta hand om den.

Varför gör man så här mot sig själv?

Det är dyrt att ha gamla vänner

Jag har kommit till den åldern då mina vänner börjar fylla jämnt. I sommar har jag varit på både 40-års kalas och 50-års kalas.

Dessutom händer det fortfarande att folk gifter sig, får barn, döper sina barn och bjuder in till barnkalas.

Allt detta kostar pengar men är också himla roligt.

Och skall man vara ärlig går det ju att välja ganska mycket själv hur dyrt det skall vara men jag vill ändå ha med mig någonting roligt när någon firar att de nått den mogna åldern av ett halvt sekel.

Vad ger du när du går på kalas?

Det värsta med presenter till "gamla" människor är att de flesta redan har allt de vill ha och behöver och jag har inte råd att ge dem en resa till Spanien. (eller jo det har jag visst eftersom man kan hitta flygbiljetter för någon hundring men inte inkl familj, boende och valfritt datum)

När man var yngre kunde man köpa presentkort, en bok eller, om det var någonting större kunde man köpa ett bungyhopp.

Men vad ger man en femtioåring? Någonting som helst inte går lös på en halv förmögenhet?

I mitt fall har det blivit en flaska whisky och en flaska champagne men det känns lite fattigt och fantasilöst.

I år är det också bara mina vänner som fyllt år. När det är gemensamma vänner tenderar fru AvL att vara involverad i presentanskaffandet och då brukar det gå bättre. Dels för att fantasin brukar vara bättre och dels för att budgeten tenderar att ignoreras om det passar frun bättre så.

Hur gör man?

Äntligen potatis

Vad jag vet så finns det ett gammalt talesätt som säger att man bara kan äta skaldjur i månader som har ett R i sig. Det samma är nästan korrekt avseende potatis också.

Eller ja...

Färskpotatis (eller nypotatis som man kallar den i andra delar av landet) finns under sommaren och den är toppengod att äta kokt. Men den går inte att göra mos på.

Går och går... Allt går men enligt mig blir det inte ett bra mos utan det blir klumpigt och geleigt.

Bättre blir moset om man kan använda lagrad potatis av exv King Edward.

Jag anser också att gratänger, bakade potatisar, rösti och många andra potatisrätter behöver lagrad potatis och nu börjar vi äntligen närma oss.

Jag har inte hunnit se det i affärerna ännu men det är detta som gör att varje årstid har sin charm. Sommaren har sill och färskpotatis. Varma kvällar och bad.

Hösten har potatisgratänger, grytor och soppor. Färgglada löv och läsning bredvid levande ljus.

Ser du fram emot någonting på hösten?