Inlägget innehåller reklam från Avanza
I år blir det fem år av att utvärdera Cloettas* årliga smak av juleskum.
2017 var det en blek lingonsmak
2018 försökte de sig på en ganska klen kolasmak
2019 var det polkagrissmak men utan särdeles mycket smak av polkagris och
2020 var det en blygsam smekning av blåbär som utgjorde det dåliga exemplet av årlig smak.
Alla åren har jag konstaterat att aktien varit för dyr och att tillväxtutsikterna varit begränsade. Varför jag brydde mig om att äga den vet jag inte men jag skyller på nostalgi och romantik. Jag VILL äga Cloetta* för jag tycker om bolagets saga och historia.
Låt oss börja med godiset. Årets utgåva är äpple och kanel och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Det är så klart inte så att jag blir överväldigad av förväntan på äpplepaj när jag våldsamt sprättar upp påsen för att trycka i mig motsvarande en lunchportion kalorier av syntetiskt färgsatt och smaksatt skumtomte.
Däremot måste jag säga att både doft och smak av kanel har de lyckats riktigt bra med. Hade de bara stoppat där hade jag nog faktiskt kunnat anse mig nöjd med godiset men eftersom de envisats med att lägga till en syntetisk äppleparodi så blir det åter ett ganska svagt betyg.
Smaken av äpple är så långt ifrån ett rumsvarmt, svenskt, saftigt höstäpple man kan komma. Det man får är en svag hint av syntetiska estrar som vagt påminner om äpple och att godiset endast innehåller naturliga färgämnen och aromer gör det ju ännu mer tragiskt att man inte kan få ut mer smak än så här. Återigen blir jag inte sugen på att köpa mer än min testpåse.
Aktien då?
Det senaste decenniet har bolaget vuxit omsättningen med ungefär 2 % per år i genomsnitt men både omsättningsutvecklingen och resultatets utveckling har varit så slagig över åren att jag inte anser att man fått vad man köpt när man investerat i Cloetta*.
Jag gick in i caset med förväntan om en tillväxt i stil med BNP så någonstans 2 % och samma sak med vinsten även om effektiviseringar och kapitalhantering skulle kunna erbjuda någon eller några procent till.
Nu betalar man p/e 19 för en aktie med 2,5 % direktavkastning i en bransch där lösviktsgodis varit en förlustaffär i flera år och tillväxten förövrigt är begränsad.
Med det sagt så ser det onekligen ut som om man vänt verksamheten efter pandemin. De senaste 9 månaderna redovisar man en tillväxt på 4 % men med en marginal ett par procent bättre vilket nästan fördubblar vinsten.
Jag tror nu inte att det är en vinsttillväxt som kommer hålla i sig men det kanske kan innebära att man landar på både omsättning och vinst som motsvarar den innan pandemin redan nästa år.
Om vi till äventyrs räknar på 1,7 kr i vinst per aktie 2022 skulle nuvarande aktiekurs på 27,7 kr "bara" innebära p/e 16,3. Mycket bättre än nästan 19 men fortfarande 5 punkter för dyrt i min bok med den historiken så innan jag investerar i Cloetta* igen får aktien komma ned till 20-21 kr eller så får de bevisa vinsttillväxt och stabilitet.
Länkar markerade med * är en s.k. affiliatelänk. Om du följer den länken och köper någonting eller blir kund kommer jag få en provision för det. Tack för att du väljer att stötta mig på det viset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar