Vi frigör 7 månaders arbetstid

Jag satt nyligen och funderade på vad årets ekonomiska justeringar skulle innebära för mig och familjen. Det senaste året har jag bantat rejält i mina åtaganden vilket har skalat bort extrainkomster motsvarande ungefär 1 extra månadslön men frigjort väldigt mycket tid.

Jag har dessutom gått från att arbeta 100 % till 80 % vilket skär bort ytterligare 2,4 månadslöner. Det innebär att jag brutto sänkt mina inkomster med över 25 % eller 3,5 månadslöner.

Det skall, allt annat lika slå ganska hårt på vår ekonomi. Kombinera det med att fru AvL också gått ned till 80 % blir det en avsevärd skillnad.

Men det är inte hela sagan.

Vi har gjort en del andra saker som radikalt förändrar vår ekonomiska situation. Vi har båda bytt jobb vilket för fru AvL gör att lönen ökade vilket gör att det motverkar ungefär 1 månadslöns sänkning. Att arbetsplatsen förändras gör att resekostnaderna ändras dramatiskt. Ingen bil behövs och inga bilrelaterade kostnader uppstår vilket påverkar drastiskt. Denna besparing motsvarar ytterligare nästan 0,8 månadslöner. Till detta kommer skattelättnader så för fru AvL innebär sänkningen i arbetstid endast en minskning av inkomsterna med en halv månadslön och det kommer sannolikt inte bli utfallet när obligatoriska övertider och andra extraersättningar är inräknade så vinsterna kommer kraftigt överväga förlusterna.

För herr AvL är situationen motsvarande. En hygglig löneökning kompenserar för hälften av bortfallet. Ett ökat utnyttjande av den nya arbetsgivarens förmånspaket kompenserar för ytterligare en halv månadslöns bortfall och viss planering gör att skattebördan kan minska och det kompenserar för 0,5-1 månadslön till. (Räknar man från förra arbetsgivaren och inte bara det senaste årets förändring skulle löneökningen ensamt innebära att jag kan gå ned ytterligare i tid och ändå behålla den lön jag hade för två år sedan)

Totalt kommer dessa justeringar frigöra drygt en och en halv månad (ca 50 dygn) om året i tid för oss två. Ca 1200 timmar mindre i arbetad tid, pendling och diverse olika extrajobb/engagemang. Allt till en kostnad motsvarande en dryg månadslön.

1200 timmar motsvarar ungefär 7 månaders arbetstid så att frigöra det för 1 månadslön i kostnad är ganska makalöst.

När jag sitter här och räknar konstaterar jag att familjens minskade pendlingstid de senaste tre åren motsvarar en tidsvinst om nästan 25 dygn. Bara senaste året minskar pendlingstiden med 10 dygn. Jag har aldrig räknat på det tidigare utan mest förstått att vi lägger lite för mycket tid på att ta oss till och från jobbet.

Den här transformeringen har skett gradvis och i små steg varför det inte har märkts så mycket men när man sätter sig ned och räknar på det konstaterar man snabbt att det har gjort väldigt stor skillnad i våra liv utan att kosta särdeles mycket. Förlängningen av det borde vara att mycket av det vi spenderade tid på tidigare var bortslösat. Att sitta ett par timmar om dagen i en bil eller att tjäna 10 kr/timme på att göra någonting man egentligen inte längre brinner för; det är ganska vansinnigt om man har möjligheten att låta bli.

Vi fortsätter vår resa mot frihet men vi kan konstatera att vi har kommit en bit på vägen.

Robotdammsugare

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Nu tänker jag svära i sparkyrkan igen men det är inget nytt.

Vi har skaffat robotdammsugare.

Det kanske är någonting alla har, vad vet jag, men för oss är det ganska stort. Det är ett fundamentalt onödigt köp vars enda funktion är att bidra till familjens ökande grad av lättja.

För ett tag sedan påpekade en ensamstående, relativt hårfri, manlig bloggkollega att han inte kunde förstå varför man skulle behöva dammsuga mer än ett par gånger i månaden.

Tro mig, jag sympatiserar med den tanken.

Det tog oerhört lång tid innan jag ens ansåg att det var viktigt att hålla rent runt mig och sen växte jag upp och konstaterade att min partner uppskattar om vi städar ungefär en gång i veckan. Det är förövrigt frekvensen vi behövde damma, dammsuga och moppa golven för att hålla en resonabel renlighetsnivå i vårt hem. Innan barn.

Det är inte så att jag förväntar mig att en robotdammsugare magiskt rensar upp när Joy rivit ut alla bunkar och lådor ur skåpen där vi har bakpryttlar och matlådor. Inte heller förväntar jag mig att den städar bort alla leksaker som ligger spridda överallt eller att det löser alla matfläckar och bitar av potatis som ligger strödda över köket efter en måltid.

Däremot trodde inte jag att det var möjligt att lägenheten skulle bli så skitig att det knastrade under fötterna när man gick i vardagsrummet redan efter två dagar.

Två kvinnor med långt hår producerar en hel del långa hårstrån som kan ligga på golvet. Kombinera det med en treåring som aldrig är stilla. En treåring som förövrigt alltid plockar med sig fickorna fulla med sand hem från lekplats eller förskola.

Oavsett hur mycket vi anstränger oss, tar av henne kläder och skor utanför osv finns det alltid sand och grus i hallen och vi har en väldigt lång och springvänlig korridor från hallen till vardagsrummet och en ganska öppen planlösning. Vi valde lägenheten just för att den skulle vara lekvänlig men det innebär också att det är aningen svårare att hålla lägenheten skinande ren.

Det var inte särdeles länge sedan jag gav upp men det finns gränser för vad jag orkar med. Jag försöker ofta sluta tidigt på fredagar och gärna någon mer dag i veckan och då hinner jag handla, tvätta, laga mat och städa. Men städa gör jag på fredagar för då har vi en ren lägenhet hela helgen.

Problemet är att lagom till måndag så är det smutsigt igen.

Och jag har studerat det här (som den nörd jag är). Empiriska data säger att vi lyckas producera, i genomsnitt, 10 dl damm, hår, sand och annan smuts per vecka.

Det är helt sjukt. Vi har inga husdjur och vi försöker verkligen hålla koll så att vi inte tappar massa bôs på golvet men jisses.

Jag är inte sugen på att dammsuga två till tre gånger i veckan för att hålla min hustru nöjd men det måste städas så ofta för familjelyckans skull så vad göra?

Svaret blev robotdammsugare på rea. Jag valde ändå en av de, i min värld, dyrare varianterna även om jag inte valde de värsta sorterna. Det jag fick var en pryl jag kan styra, en pryl som fått väldigt höga betyg i tester, en pryl med resonabelt prissatta reservdelar och en pryl vars tekniska förmåga borde innebära att den inte kör sönder varken sig själv eller våra andra saker (vilket jag tycker är en ganska viktig aspekt).

Vi valde en Neato Botvac D6 Connected för den som är intresserad. Det skall tydligen vara extra bra att den är d-formad för då går den in i hörnen m.m och den är tydligen bredare än många andra och kör smartare än många. En positiv sak jag upplevt är att den är ganska tyst och dessutom klättrar den över ganska höga hinder vilket är smidigt. Det går dessutom lätt att berätta för den vart den inte skall köra med no-go linjer i appen. Allt det här är bara skit. Det viktiga är att det blir rent och resultatet lät inte vänta på sig. Vi har hunnit testa den i några månader nu och vi är supernöjda.

Vi är fortfarande tvungna att städa ibland. Vi dammar av, vi våttorkar golven någon gång i veckan (kanske varannan), vi städar toaletten och ibland får vi plocka fram den gamla snabeldraken och köra de ställen roboten inte kommer åt eller ställen dit jag inte låter den åka men vi snackar kanske någon gång i månaden och det är sannolikt bara nu under vintern det egentligen kommer behövas.

Summering

För en näst intill oförsvarbar summa pengar har vi köpt ganska mycket tid. Den här prylen kostade långt mindre än det kostar att ha hemhjälp var annan, var tredje vecka i ett år och den gör sönder mindre av vårt hem (vi har testat städhjälp några gånger och alltid med samma värdelösa resultat. Kanske har vi haft otur men...).

Vi sparar uppskattningsvis 1-1,5 h i veckan vilket är tid det också men den stora vinsten är att det är rent. När det skulle göras av oss var det alldeles för ofta som det fortfarande "bara" städades en gång i veckan och då var det i princip bara rent på golven i en dag. Nu låter vi den där lilla roboten köra runt 2-3 ggr i veckan och sedan vi skaffade roboten har hustrun inte klagat en enda gång på att herr AvL lämnar svart strumpludd i hela lägenheten.

Jag bedömer att den primära vinsten är att herr och fru AvLs relation kan förväntas hålla decennium längre med robot än utan som följd av minskad stress över städning och smuts och det är någonting du inte kan sätta ett pris på.

80-% igen - Frihet i verkligheten

Då var semestern slut på riktigt och herr AvL är tillbaka på jobbet men det känns ändå ganska bra.

Speciellt bra känns det eftersom jag nu jobbar 80-% istället för 100 % och de extra 96 minuter av fritid jag får per dag genom denna manöver har än så länge spenderats på riktigt nödvändiga och eftersatta aktiviteter...

Jag har tränat, yogat, läst och spenderat mer pigg och vaken tid med familjen och helt enkelt använt den extra tiden för att må bra.

Det finns gott om forskning som visar att motion stärker de flesta aspekter av livet, inte bara den fysiska aspekten av kroppen utan motion påverkar även humör och känslor.

Det finns också forskning som visar att närhet till naturen har en helande effekt. Faktiskt helande så som i att man studerat patienters återhämtningstid och konstaterat att de opererade patienter som låg i rum där de kunde se natur tillfrisknade fortare än de som såg stadsmiljö.

Det är ganska tragiskt att jag om och om igen hamnar i situationer där jag väljer bort motion och att spendera tid i naturen för att jag tror att det bästa i situationen bara är att bita ihop och kämpa på medan det som bevisligen är bäst för alla inblandade är att herr AvL spenderar den där tiden på att motionera och uppleva naturen. Bäst av allt är att man i en skog kan göra både och samtidigt.

Att utöver det ge sig själv tid till avkoppling, lärande och andra självförverkligande aktiviteter gör att vi hamnar ganska högt upp i Maslows behovspyramid och kan jag bara inse att det är här jag skall vara kommer sannolikt livet kunna bli ganska bra.

Två veckor avklarade. Nu återstår livet.

Tankar om eget kravställande

Då är jag tillbaka efter semestern men mycket har hänt. Jag har fortsatt mitt arbete för att minska mängden stress i min vardag så nu jobbar jag 80%. Under semestern har vi påbörjat en förhållandevis radikal rensningsprocess hemma där mycket saker har bytt ägare men vi är långt ifrån klara.

Jag har också insett att bloggen har blivit ett måste och det kan jag inte acceptera. Bloggen har alltid varit tänkt som inspiration för mig och för andra och det skall vara en plats för glädje och interaktion.

Men det har smugit sig in ett behov av att publicera enligt ett visst mönster och med en viss kvalitet och eftersom jag inte haft tid att producera enligt mina kvalitetsönskemål de senaste åren har jag känt ett gnagande i bakhuvudet och nu har jag kommit fram till att jag behöver justera min inställning till mitt skrivande.

Så...

Från och med idag kommer jag skriva olika många inlägg per odefinierad tidsrymd och jag kommer publicera på dagar utan förutbestämda mönster.

Detta kanske inte är särdeles stort för dig men det är ganska stort för mig.

Jag beklagar om det påverkar dig negativt men om detta förstör din dag är det sannolikt precis lika nyttigt för dig som för mig för i så fall har du en väldigt osund relation till mitt skrivande och det är ju inte som om jag försvinner. Det blir bara lite mindre strukturerat...

YOLO eller vad nu ungdomarna säger.

Sänkta inkomster skänker glädje i livet

Nu har jag arbetat hos min nya arbetsgivare i ett drygt halvår. Jag trivs fantastiskt väl. Det är ett arbete jag mår bra av och arbetskollegor och chefer är fantastiska så nu mår jag faktiskt ganska bra när det gäller den aspekten av mitt liv.

Men jag har en ful ovana och det är att jag tar på mig massor av uppdrag hela tiden.

Förutom att arbeta heltid driver jag två små bolag, bloggar, är ordförande i bostadsrättsföreningen, aktiv i en nördförening utöver att jag syftar till att vara en engagerad make och far.

Dygnet har bara 24 timmar och även om det finns folk som anser sig lösa allt jag gör och lite till på sina timmar är jag inte den som klarar av att få tiden att räcka till. Någonting måste ge med sig.

Vad ger energi och vad tar energi?

Det är inte helt enkelt att stanna upp i vardagen och utvärdera vad man håller på med.

Det är ännu svårare att göra någonting åt sin situation om man nu lyckas lista ut att någonting behöver göras.

Ordförande i bostadsrättsföreningen - tar energi

Jag gör ett försök till dem båda när jag konstaterar att det tar långt mer energi än det ger att vara ordförande i bostadsrättsföreningen. Jag lägger kanske fem-femton ångestfyllda timmar i månaden i genomsnitt och jag tjänar som en 16-årig bärplockare på detta.

Det var ganska lätt att se att jag skulle sluta med det varför jag lyckligt kan konstatera att jag faktiskt inte längre är ordförande i föreningen. Jag är det på pappret men stämman har hållits och det som krävs nu är bara att bolagsverket skall registrera bytet.

Så jag kommer tappa en halv månadslön nästa år. Det är det värt.

Arbetet - tar och ger energi

Numera ger faktiskt mitt arbete någonting tillbaka. Inte bara dränerar mig. Trots det är det inte på jobbet jag vill leva varför jag från och med augusti kommer arbeta 80-%.

Det blir en rejäl minskning av inkomsterna men det skiter jag i. Jag kommer frigöra åtta timmar i veckan som jag kan spendera på andra saker och jag kommer definitivt ha stålar så jag klarar mig ändå.

Träning - en kamp

Jag har aldrig varit den som tyckt det varit mysigt att gå och träna. Inte ens när jag tränade sju dagar i veckan och ledde pass var jag den som såg fram mot dagens träningspass.

Men jag vet att jag mår bättre om jag tränar än om jag låter bli så en stor del av tiden jag sparar skall gå till att träna.

Hushåll - En blandad kompott

Jag vill vara mer tillgänglig för min familj för det bedömer jag kommer ge energi och jag vill kunna laga mat, städa, tvätta och allt annat som skall göras utan att känna stress inför det. Det innebär att jag kommer kasta lite pengar på hushållssysslorna exv genom att börja handla mer av maten på nätet och eventuellt köps det in en robotdammsugare.

Nu tolkar jag dock livets signaler som sådana att jag kommer kunna finnas mer för min familj och göra mer av vardagsprylarna utan stress om jag frigör ca 10 h extra i veckan.

Summering

Jag sänker mina inkomster med nära 25 % vilket självklart kommer påverka sparkvoten men hela poängen med att vi lägger pengar på hög är att vi skall bygga fram frihet i form av extra tid att leva.

Jag har nu möjlighet att använda en del av tiden till att göra saker jag hoppas må bra av snarare än att maximera mina inkomster. Det är ett mycket enkelt val.

15,6 % gjorde fel val igår

Nej det är inte en politisk blogg och det kommer inte bli det heller. Det här är i grunden inte heller ett politiskt inlägg även om det handlar om gårdagens val. Det är ett inlägg om frihet. Ett värnande om demokrati.

Vi kan väl börja med att konstatera att SD fick 17,6 % av rösterna och vänstern fick 7,9 % så oavsett politisk inriktning kan ni se att det jag vill framhäva inte har med politikens ytterkanter att göra utan snarare det mest grundläggande val man kan göra i värnandet av en demokrati. Har du gjort ett val kan du vara stolt, oavsett vad du valde. Nu är det upp till de folkvalda att förvalta ditt förtroende.

I Sverige har vi allmän rösträtt. Rösträtt.

Det betyder i teorin att du har en rättighet men inte en skyldighet att rösta i allmänna val. Personligen anser jag att rösträtten kommer med en underförstådd skyldighet att göra sin röst hörd och inte bara en rätt till det samma. Nu är det så att demokratin kan vara en skör liten fågel man måste ta tillvara på och vårda. I årets val var det 15,6 % av de röstberättigade som valde att inte gå och rösta (viss justering kommer ske när förtidsrösterna är räknade). Vi har ett väldigt högt valdeltagande i Sverige men det är ändå väldigt många människor som inte verkar förstå vikten av att utöva politisk makt.

Valet att inte gå och rösta är det sanna hotet mot vår demokrati. Om du röstar på ett parti som går till val för att upphäva den allmänna rösträtten eller på andra sätt undanta de demokratiska grunderna i samhället har du som minst nyttjat din demokratiska kraft i syfte att förändra även om det givetvis är ett aktivt ställningstagande mot frihet. 

Att gå till vallokalen och rösta blankt är också ett aktivt val som visar ditt avståndstagande mot gällande alternativ men att avstå från att rösta är att motarbeta demokratin i det tysta och det ger dig inte senare rätt att sitta vid middagsbordet och stolt berätta att det inte är din regering som styr så du är fri från ansvar. Snarare tvärt om. Hade du tagit ditt ansvar hade Sverige kunnat se annorlunda ut.

Rätten att utöva makt genom den lagstadgade rösträtten är ett av de få vapen vi har som samhällsmedborgare om vi önskar förändring och min övertygelse är att tystnad kan vara ett av de största interna hoten mot demokratin. Tystnad är att acceptera situationen som den är oavsett vad du ser och i en värld där 2/5-delar vill en sak, 2/5-delar vill en annan sak och den sista 5-delen vill en tredje sak borde det vara svårt att hävda att ens åsikter till 100 % stämmer överens med det styre som valresultatet erbjuder.

Så... mina två minuter i kampen för demokrati och frihet. Nästa gång du får chansen att rösta, ta den.


I morgon återgår vi till den ekonomiska agendan med en diskussion om vad som finns mellan fattigdom och frihet.


Bildkälla: freeimages.com

När har jag tillräckligt för att våga säga upp mig utan plan?

När jag berättade att jag sagt upp mig fick jag en stor mängd omtänksamma kommentarer och för dem är jag mycket tacksam. Jag fick också en ganska spännande fråga av Egon Investor. Jag svarade lite kort i kommentarsfältet men jag tyckte det hade kunnat vara spännande att se om jag kunde utveckla svaret lite. Frågan löd så här:

-Fanns det någon viss "punkt" i din strävan efter den finansiella friheten då du kände att "nu kan jag säga upp mig på vinst eller förlust om jag inte trivs", t ex när du nått xx% av ditt mål?

Frågan kom sig nog av att jag nu har en grundtrygghet, bland annat ekonomisk, som gör det möjligt för mig att exempelvis säga upp mig utan att ha en anställning tryggad efter uppsägningstiden.

Diskussion

Jag har aldrig tidigare känt att jag kunde fatta den här typen av beslut utan säkerhet. Visst är jag ansluten till a-kassan men säger man upp sig självmant får man inte pengar det första kvartalet och jag har ju familj och barn, bil och lägenhet. En hel del ansvar helt enkelt och man måste betala sina räkningar.

Vad vi har byggt upp i familjen är en ganska motståndskraftig ekonomi och det handlar inte nödvändigtvis så mycket om portföljen även om den givetvis bidrar till trygghet men häng med på resan nu som egentligen kan visualiseras i min/vår utveckling det senaste decenniet.

Då...

För tio år sedan träffades vi. Då arbetade jag som outbildad kock och fru AvL pluggade på högskolan. Vi bodde i en liten hyreslägenhet och vårt sparande var inte större än att vi kunde täcka några månaders kostnader. Detta trots att jag sparat på börsen hela mitt liv men eftersom jag sparat för att konsumera och dessutom inte sparat med kunskap hade det inte blivit särdeles mycket pengar.

Nu...

Idag har jag en civilekonomexamen och en masterexamen från handelshögskolan vid Göteborgs universitet och Fru AvL är landstingsanställd med en gedigen högskoleutbildning i ryggen. Hennes arbetsmarknad är oändlig och väldigt trygg givet att man kan tänka sig att flytta på sig någon mil eller två och min arbetsmarknad, ja den är hygglig den också. 

När jag sitter här och skriver, mitt under industrisemestern, finns det 120 lediga jobb som matchar mina önskemål, i Göteborg. Visst kan det vara svårt att få jobb men jag har kollat arbetsmarknaden i några veckor nu och på den tiden har jag blivit kontaktad av tre rekryterare via Linkedin och det kommer ut mellan 10-20 jobb varje dag på arbetsförmedlingens hemsida så det borde inte vara omöjligt givet att jag är villig att bredda mina vyer lite.

Men det absolut viktigaste är finansiell trygghet

Portföljen är givetvis fin att ha. Idag skulle den konservativt räknat kunna försörja mig i 15 år utan att jag tillför ett sparande från en lön men givet att jag får en mycket modest avkastning om ca 4 %.

Klart att det är trygghet för om jag inte klarar av att skaka fram någon form av anställning, eget företagande eller annan typ av inkomst på 15 år; ja då får man nog nästan klassa mig som värdelös.

Det som dock är viktigare i min värld är vår kostnadsstruktur och vår inkomstsituation. I dagsläget kan vi med två heltidslöner spara mellan 50-70 % av våra inkomster. Portföljen kan i teorin, med 4% regeln, täcka 25 % av familjens totala årliga kostnader. De kvarvarande kostnaderna kräver att en av familjens vuxna arbetar ungefär 50 %. 

Om vi inte tar av portföljen skulle någon av oss behöva arbeta 75 % för att täcka alla kostnader.

Sug på den ett ögonblick. Vi är medelinkomsttagare (hustrun tjänar några tusenlappar över medel för hennes ålder och kön i regionen vi bor) med barn, bostadsrätt och bil men vi älskar att läsa, ta promenader, laga och äta mat tillsammans, bjuda hem vänner, gå i skogen osv. Våra önskemål för livet gör att vi inte behöver särdeles mycket pengar även om vi givetvis vet HUR man konsumerar mer än vi gör.

Men där har ni kärnan i min upplevda trygghet. Om vi antar att vi skall dela på våra kostnader behöver jag hitta någon form av inkomstström som genererar en inkomst motsvarande knappt 50 % av min nuvarande inkomst. Om man dessutom tar i beaktande att jag då skulle betala mindre skatt skulle jag inte behöva arbeta så mycket ens en gång. 

Givetvis skulle man kunna följa en mer radikal tankebana också där vi säljer lägenheten och bilen, flyttar till en mindre stad där priserna på boende är avsevärt lägre. I det läget skulle vi förmodligen kunna leva precis som idag men med gång- eller cykelavstånd till våra arbeten och vi hade haft ett boende utan lån. I det läget skulle vi klara oss på ungefär hälften av vad vi spenderar idag givet att vi inkluderar amortering i kostnadsbasen vilket jag faktiskt gör i det här scenariot eftersom det är pengar vi måste få in. Med de förändringarna skulle vi klara oss till pensionen med vår portfölj även om det skulle bli tight. Det skulle å andra sidan räcka med att en av oss arbetade 25 % så om vi båda arbetade heltid skulle vi vara ekonomiskt fria på nolltid.

Summering

För att svara på frågan så vet jag faktiskt inte ännu vilken nivå på portföljen som skulle göra att jag känner trygghet när jag säger upp mig från en arbetsplats.

Däremot ger det en trygghet att veta att familjen skulle klara sig på pengarna i några år oavsett vad som händer.

Det som för mig ger mest trygghet är en kombination av att veta att jag har införskaffat mig en gedigen utbildning och erfarenhetsbas som gör mig förhållandevis eftertraktad på arbetsmarknaden men som också gör det möjligt för mig att starta eget vid behov då jag vet att det finns en marknad för mig. Kombinera det med en relativt låg kostnadsbas som gör att det inte behövs att vi tjänar särdeles mycket för att gå runt och vi har tryggheten i en liten ask.

Skulle jag gissa mig till vid vilken nivå jag skulle känna mig trygg om allt jag hade var portföljen och jag inte kunde luta mig på min hustru eller en ganska trygg arbetsmarknad och alla de andra faktorerna som skapar ekonomisk trygghet i våra liv idag skulle jag nog säga att jag hade behövt ungefär 100 % mer än jag har idag.

Med 100 % till skulle jag klara av att täcka 50-75 % av mina kostnader och de resterande pengarna kan jag skrapa ihop på att sommarjobba eller på någonting riktigt okvalificerat även på en mycket låg deltidsgrad. Jag borde till och med kunna skaka fram de pengarna på att leda pass på friskis, hjälpa folk jag känner och blogga då det i realiteten är väldigt lite som behövs.

Det här blev ett lite rörigt inlägg men det blir så när jag skriver ned röriga tankar men jag hoppas ni förlåter mig.


Bildkälla: freeimages.com

Följer upp på sparkvoten

Det finns mycket man kan göra med siffror. En av de sakerna är att spåra och analysera resultat. Ett sådant resultat är min historiska sparkvot.

Det kanske inte är särdeles intressant att läsa om någon annans sparkvot men det här är mer för min skull men låt oss för ett ögonblick kika på statistik så får vi mer än min verklighet att förhålla oss till.

Här har vi en liten bild från ekonomifakta som många kikat på och många missförstått. En av orsakerna till att det är lätt att missförstå den är att det står fel. År 2017 var genomsnittssvenskens totala sparkvot 15,8 %. Den inkluderar fastigheter, pensionsavsättningar och privat sparande. Vad som blivit fel är den blå siffran. Den inkluderar pensionsavsättningar men exkluderar reala tillgångar exv fastigheter. Där står det fel.

Det sparande som är rent privatsparande som vi vanliga dödliga gör är den gula siffran som säger att vi i genomsnitt sparar 5,4 %. Det är också en av anledningarna till att rådgivare brukar dra den gamla klyschan att man skall spara 10 %. Det är ju en bit kvar milt sagt.

Hur går det för mig?

Jag har registrerat varenda krona sedan förste januari 2016. Innan dess levde jag som de flesta andra även om jag förmodligen hade lägre kostnader än många, speciellt i förhållande till mina inkomster. Men jag satt inte med världens största Excelark och jag spenderade inte alla dessa timmar med att försöka få andra att spara, investera och leva aningen mindre vårdslöst ekonomiskt.

Det är alltså två och ett halvt år av historik vi har och då kan jag konstatera att det ser ut som nedan.

Det svänger ganska duktigt men den rejäla dippen i början av 2017 handlade om att vi flyttade till den nya lägenheten och vår dotter föddes och det var jul och födelsedagar och och och... Man ser också att sparkvoterna varit aningen lägre under slutet av 2017 och början av 2018 vilket givetvis förklaras av att jag inte haft någon inkomst under stora delar av den perioden och fru AvL har deltidsarbetat.

Om man kikar på de totala sparkvoterna kan man se att under 2016 sparade jag 68 %, 2017 sparade jag 50 % och hittills 2018 har jag sparat 53 %. Totalt sett, eftersom inkomsterna svänger en del mellan åren, innebär det en total sparkvot om 53 % över hela perioden.

Enligt Mr Money Mustache skulle det krävas ca 14 år av sparande på den nivån för att bli fri. Jag tror nog att det skall gå fortare än så.

53 % säger inte så mycket. Det borde vara mycket enklare för en familj med två höginkomsttagare utan barn att spara 80 % av sin inkomst än det är för en trebarnsfamilj där den ena föräldern är föräldraledig från en deltidstjänst som restaurangbiträde och den andra arbetar som städare.

Jag har aldrig berättat vad jag tjänar här på bloggen och kommer inte göra det idag heller men jag brukar nämna att jag är väldigt nära medianinkomsttagaren och Fru AvL tjänar lite mer än jag. Det innebär att vi är väldigt nära normalfamiljen. Det handlar alltså inte nödvändigtvis om de stora inkomsterna utan det är lika viktigt (om inte ännu viktigare) med låga utgifter.

Bildkälla: ekonomifakta.se och att välja lycka

Familjekickoff får oss att tokshoppa

Inlägget innehåller affiliatelänkar

I början av april bestämde vi oss för att ha en familjekickoff där vi satte oss ned med ett glas vin i ena handen och en laddning frågeställningar i den andra.

Vi tog helt enkelt tillfället i akt att diskutera igenom frågor om ekonomi, sparande, konsumtionsönskemål, hälsa, arbete, livssituation, önskemål, uppfostran osv...

För oss är det viktigt att vi har en samsyn på tillvaron så att vi är bekväma i vardagen och arbetar åt samma håll. För mig är det lättare att konsumera om jag vet om det i förväg. Det är lättare att träna om det finns en plan och det är lättare att hitta på saker om jag har fått väga olika alternativ mot varandra. Fru AvL har egna områden där hon balanserar.

Vi konstaterade att vi båda tror att det finns makroekonomiska förutsättningar för bankerna att höja räntan inom de kommande 12 månaderna varför det kan vara rimligt att försöka utöka vår ekonomiska flexibilitet. För oss innebär det att jag skall ta ned min aktiebelåning och hustrun skall buffertspara för den händelse att vi skulle vilja amortera mer på bolånet.

Utöver detta är vi ganska nöjda med vår ekonomi men vi konstaterade att det kommande halvåret måste innehålla en aning högre konsumtion. Vi är lediga båda två för att ta hand om vår dotter och vårda familjerelationen och det finns ett gäng saker vi vill göra. Vissa saker kostar pengar och andra gör inte det. En promenad i slottsskogen kostar inte många kronor, ett besök på Borås djurpark eller några trevliga museum kostar några kronor och skulle vi vilja göra en turné över Sverige för att träffa vänner och familj kan det lätt rulla på men fortfarande är det inga enorma summor vi pratar om.

Vi enades dock båda om att det behövs en ny cykel i familjen. Min cykel är i så dålig kondition att det skulle kosta ganska mycket bara att reparera den och med tanke på att den är nästan lika gammal som jag är och oerhört välanvänd kanske det är okej att pensionera den. Vi vill också ha en cykelkärra för att på ett bekvämt sätt kunna resa runt i vårt närområde med hela familjen, ta dagsutflykter och bejaka vår hälsa samtidigt som vi njuter av omgivningarna.

En cykel behöver inte kosta särdeles mycket om man letar lite på blocket men det verkar som om cykelkärrorna har ett ganska högt andrahandsvärde så där riskerar vi att bli tvungna att skiljas från ett gäng tusenlappar men i gengäld känns det rimligt att anta att tredjehandsvärdet också skall vara ganska rimligt.

Summering

För oss är det fullständigt naturligt att diskutera samtliga delar av vårt samliv i familjen men om det inte gäller för dig kan jag innerligt rekommendera det eftersom vår upplevelse är att vardagen flyter mycket smidigare om alla vet vad som gäller. En organiserad myskväll kan vara ett sätt att få till ett kreativt samtal om man har svårt att starta.

Familjen AvL kommer alltså använda skatteåterbäringen till att betala av lån och buffertspara. Jag behöver också fundera på vad jag skall göra med likviderna givet att Oscar Properties löser in våra preferensaktier. Jag tror att jag kommer minska belåningen ytterligare men jag kommer förlora ett stort kassaflöde så hela summan går nog inte dit.

Utöver det skall vi sikta på att ha kul hela sommaren.

Bildkälla: freeimages.com

Måndagskollen v36: Från hemlig ort

Vän av ordning konstaterar att detta inlägg släpps vid lunch istället för på morgonen men alla andra bryr sig inte om när inläggen kommer.

Anledningen till att det här inlägget kommer vid lunch är att jag inte har skrivit det i förväg vilket är verkligheten i de absolut flesta fall. Jag skriver ett inlägg någon, eller några dagar i förväg och justerar om det händer någonting men här sitter jag, utbränd och semestrande på hemlig ort och konstaterar att det finns annat i livet som är viktigare.

Idag är första dagen på många månader som jag inte öppnat en flik för att kolla börsen så fort den öppnar. Jag har istället tagit en liten promenad i den svala, våta morgonluften. Suttit på farstutrappan med en rykande kopp kaffe och tittat ut över böljande gröna ängar, startat en mysig liten eld i vedspisen och nu när förmiddagen börjar närma sig sitt slut och familjen tar sig en tupplur plockar jag fram datorn och författar några väl valda meningar.

Det är underbart att vara jag idag.

Förra veckan var jag ganska försiktig på börsen men ett par ordrar gick ändå igenom. Jag köpte Investor A och Pfizer när de dippade lite. Investor är inget kap på 360 kr/st men värderingarna i tillgångarna har kommit ned lite vilket gjort aktien värderad en aning rimligare än tidigare och det är dessutom dags för mig att på allvar ta tag i portföljallokeringen. I dagsläget sitter jag med en herrans massa fastigheter och jag vill bredda mina vyer en del.

Pfizer är definitivt inget kap på sina 260 kr/st men med ett p/e på 18 och en direktavkastning på straxt under 4 % är det ändå en kandidat. Bolaget har många fina produkter i sin portfölj och en mängd projekt i pipeline och ser man till hur bolaget har utvecklats så ser det ut som om man haft det lite svårt i ett par år och nu är marginalerna sakta på väg tillbaka igen och utdelningen är tryggad med kassaflöde så på riktigt lång sikt verkar det vara ett stabilt case. Enligt 4-traders ser det ut som om jag och analytikerna är eniga men man kanske kan fråga sig om det inte är troligt att kursen skall ned ytterligare något men jag köper nu och så får vi se vem som hade rätt.

Denna vecka kommer det inte bli mycket av något annat än vila och mys. Jag hoppas på några timmars fiske, ett gäng långa promenader, kanske en cigarr i höstsolen och en väldig massa lek med en 7 månader gammal bäbis.

Jag har ett par ordrar inne på H&M under 200 kr och med tanke på kursutvecklingen kan det mycket väl hända att dessa går igenom. Nordkorea vapenskramlar vilket skulle kunna innebära att aktier blir billigare denna vecka och imorgon kanske jag tittar till portföljen och lägger några nya ordrar.

Den stora fördelen med att investera som jag gör är att min aktivitet på börsen bara är en hobby. Det finns inget behov alls av att hålla på och titta på kursgraferna varje dag. Jag förvaltar min mammas portfölj passivt i enlighet med min strategi och min egen aktivt i enlighet med min strategi och skillnaden i utveckling är försumbar. Det innebär att denna vecka, när jag känner för att ta en paus, kan jag känna mig trygg i att bolagen kommer fortsätta leverera, utdelningarna trillar in och kaffet smakar gott.

Väl mött nästa vecka

Bildkälla: pixabay.com

Underbart med ledighet

Jag förstår verkligen inte varför jag har så svårt för konceptet arbete. Jag sitter ju här och skriver av hjärtats lust, helt frivilligt och med så vansinnigt låg ersättning att hade någon beskyllt mig för att arbeta hade jag, som varandes min egen arbetsgivare, förmodligen känt mig tvingad att anmäla mig själv till facket eller arbetsmiljöverket eller någon annan instans som kan stävja den här typen av slaveri.

Men nu är det självvalt och då trivs jag riktigt bra men även det lönearbete jag går till med viss regelbundenhet är självvalt. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och med mina kollegor men hela konceptet arbete känns trist och det är en mental kamp varje dag att återgå till kontoret och efter en långhelg är det av någon anledning ännu svårare att motivera sig men så länge jag är beroende av den 25:e för att kunna bli oberoende av den 25:e är det bara att jobba på.

Jag diskuterade detta med ett par vänner för några veckor sedan och precis som fru AvL konstaterade de direkt att deras arbete förhöjer deras liv. De känner tillfredsställelse i att utföra de sysslor de är satta att utföra och det ger dem massor att jobba. Givetvis kunde vi snabbt konstatera att hade de kunnat välja helt fritt hade de kanske valt friare arbetstider, möjlighet att välja arbetsplats friare eller begränsa vissa delar av arbetets rutiner men i det stora hela var de väldigt nöjda och skulle de i morgon vinna en förmögenhet skulle de ändå arbeta med det de arbetar med eftersom det erbjuder möjlighet att klättra högre upp i Maslow´s behovshierarki.

Personligen hade jag förmodligen arbetat lite grann och förmodligen hade jag gjort ungefär det jag gör nu men jag tror att det hade varit svårt för en del av hela min aversion mot arbete härstammar i en aversion mot krav och måsten. Jag är ganska dålig på att ta kritik, både positiv och negativ, och jag är ganska dålig på att ha deadlines hängande över mig. Det finns säkert en psykologisk analys som kan förklara vad det är för fel på mig men tills dess konstaterar jag att trots att jag har det friaste arbetet jag någonsin haft är det fortfarande inte så fritt att jag bara kan bestämma mig på morgonen för att skita i att gå till jobbet. Jag kan välja att dricka kaffe under en längre tidsrymd på morgonen och komma till jobbet senare, jag kan till och med bestämma mig för att göra jobbet senare i veckan men jag kan inte bestämma mig för att det vore en bra idé att åka till Portugal i tre veckor för att läsa böcker, bada och skriva en resedagbok.

Det är säkert så att mina önskemål och behov inte speglar vardagen för särdeles många men i min värld är det viktigt att nå den dag då jag kan vakna på morgonen, följa min dotter till skolan och därefter fritt kunna filosofera ihop dagens innehåll. En vardag kommer ändå innehålla mängder av måsten men att kunna begränsa dem vore underbart. Beroende på hur aktiemarknaden går och hur många barn familjen AvL skall föräras med är den dagen olika långt bort men jag skulle bli mycket förvånad om jag inte har möjlighet att fritt förfoga över min tid när jag fyller fyrtiofem. Jag vet inte om det är vanligt att män i min ålder önskade att tiden kunde gå fortare men just nu längtar jag lite extra till "The day of liberation".


Bildkälla: Freeimages.com

Påsken har varit avslappnande

Av någon märklig anledning försvinner dygnets timmar fortare nu än för ett halvår sedan. Jag har mer tid när jag inte är på jobbet men ändock är den fria tiden att läsa, skriva, umgås och leva mer begränsad. Det går åt förvånansvärt mycket tid åt att ta hand om en bäbis men det går åt lika mycket tid åt att leka, kela och gosa med en bäbis som det tar att byta blöjor, tvätta, klä och handla för en bäbis.

Den här helgen har jag tvingat mig själv att få några timmars egentid. Jag har aldrig förstått varför egentid skall vara så viktigt - förrän nu. De där timmarna då jag fick ägna mig åt mig. Att hinna ikapp med saker jag lagt på hög. Det var guld värt.

Fru AvL tog dottern och åkte till Joys mormor och kvar blev jag, fri att skriva lite, färdigställa de tre deklarationer jag i år är ansvarig för utanför jobbet, bokföra upp den egna firman och dessutom hann jag sätta mig i solen med en cigarr och en god bok och bara njuta av fågelkvitter och tystnad.

Jag passade också på att reflektera över två blogginlägg jag fastnade för lite extra under den senaste veckan.

Aktiepappa skrev om bostadsbrist och filosoferade över den hyresreglering vi har och vilken skada den gör. Det kan mycket väl vara så att inlägget är ensidigt och att det finns fördelar med systemet men det är min kraftigt cementerade åsikt och övertygelse att en fri marknad vinner i längden. Nu råkar jag slitas av viss dualitet eftersom jag också tycker att det välfärdssystem vi har som syftar till att ge människor möjligheter de annars inte skulle haft, är fantastiskt och då behövs det statliga ingripandet. Jag tror således att det kan vara nyttigt att inte släppa hyressättningen helt fri men i gengäld är jag övertygad om att det system vi har idag skapar en trögrörlighet och en skevhet i systemet som gör oss sårbara.

Ett annat inlägg jag gillade lite extra var Aktieingengörens inlägg om analysmetodik och i inlägget användes Atea som exempelföretag och det finns en hel del kloka frågeställningar i inlägget som syftar till att ge en bredare bas att stå på i den egna ansatsen när man skall analysera ett bolag. Har du inte läs det tycker jag att du borde ta några minuter om du kan avvara dem.

I morgon är det dags för arbete igen och det är riktigt mysigt att det är kortvecka. För kortvecka är det; i alla fall i det här hushållet. Det skall bli kul att se om marknaden alls reagerar på att Omega Healthcare Investors för 19:e kvartalet i rad höjde utdelningen. Den här gången, precis som så många gånger förut, med en cent vilket innebär 1,6 % höjning. Vi tackar och tar emot.


Bildkälla: Freeimages.com

Jag utnyttjar reklam till min fördel

(Det här inlägget är inte sponsrat men det finns affiliatelänkar i det)

Det finns många sätt att se på reklam och många infallsvinklar på hur man skall hantera den. Enligt mitt synsätt så är reklamen oundviklig men jag kan arbeta för att utnyttja reklamen till min fördel och utöver det kan jag försöka minimera de kontaktytor där jag utsätts för budskapen men jag tror nog att marknadsföring i alla dess former kommer att finnas kvar så länge jag lever.

Men med det synsättet och de glasögonen på mig tenderar jag att göra mina inköp. Är det en vara eller tjänst jag inte är väldigt familjär med brukar jag surfa runt lite och lära mig om produkten och hitta det bästa erbjudandet. Jag kollar reklamblad för att se veckans erbjudande och det är inte sällan jag bara köper de bästa erbjudandena i butiken och inte handlar någonting annat och hittar jag ett riktigt bra pris på nätet eller en riktigt bra rabattkupong så tar jag den.

Med det sagt är jag vansinnigt traditionalistisk. Jag handlar i butiker där jag kan klämma och känna på prylarna. Kläder vill jag prova innan jag bestämmer mig, mat vill jag se innan jag köper den men framförallt tycker jag att shopping på internet saknar någonting. Den här möjligheten att gräva i högarna och hitta det där speciella exemplaret eller möjligheten att gå bakom nästa pelare och hitta ett reabord fullt med prylar ingen annan gillar men som jag älskar.

Förundran

Eftersom jag så ogärna handlar på nätet är det ganska förundransvärt att jag i veckan bestämde mig för att shoppa på Mat.se. Anledningen till att jag bestämde mig för att testa var dels att vi har pratat om det på jobbet och det verkar som om de flesta handlar där och tycker det är smidigt samt att jag har dem i mitt reklamnätverk vilket gör att jag hade en hygglig rabattcheck och dessutom fick en slant i ersättning för att bli ny kund.

Jag satt och surfade runt i flera timmar och konstaterade två saker. Det första som slog mig vara att sidan var trevlig, det var smidigt att hitta varor och man kunde enkelt bli inspirerad. Det andra som slog mig är att jag kan inte handla på det sättet ännu.

Jag är så vansinnigt priskänslig att när det står att ett salladshuvud kostar x pengar styck blir jag tokig för ett salladshuvud är inte lika tungt som ett annat salladshuvud. Jag kan heller inte kontrollera kvaliteten jag kan inte känna och dofta så jag saknar stora delar av min upplevelse. Däremot finns det saker man kan handla.

Man kan handla saker där kvaliteten inte skiljer från ett paket till ett annat. Gärna saker som är tunga och bökiga. Vi snackar tvättmedel, toapapper, diskmedel, mjölk, bröd, flingor, blöjor osv. Den typen av varor funkar och då konstaterar jag snabbt att det finns vissa produkter där priset inte skiljer många ören från den lokala willysbutiken och så finns det varor som är avsevärt dyrare. Förvånansvärt nog hittade jag inte några produkter som var iögonfallande billiga (innan jag fick hem dem). Jag hittade gul lök, 1 kr st vid köp av 5 st och hemsidan redovisade att det borde bli ett pris på ungefär 12 kr/kg. Det bedömde jag var osannolikt vilket visade sig vara sant när jag fick hem prylarna för de fem lökarna jag köpte vägde 996 g vilket ger ett kilopris på en femma och därmed var löken riktigt rimligt prissatt.

Men förutom lök och potatis blev det bara ett paket tvättmedel, lite diskmedel och en jädra massa blöjor. För blöjor var det bra pris på. Veckan jag handlade hade de ett erbjudande som gav några kronor rabatt per paket om man köpte flera paket och jag var ju tvungen att komma upp i 700 kr för att få utnyttja rabattkupongen på 160 kr och dessutom blev det fraktfritt över 700 kr också vilket är trevligt. (Vill du ha samma deal är det bara att kila över till mat.se och knappa in AFNYK160).

Så blöjor blev det. Massor av blöjor. Den storleken "Joy" använder kostar som lägst runt 1.16 kr/st och i grund kostade de 1.18 kr/st på mat.se men med alla rabatter kostade blöjorna straxt under 40 öre stycket vilket jag tycker är ett trevligt pris för dem om man nu måste ha dem.

Upplevelsen

Det här känns ganska mycket som ett reklaminlägg men syftet är inte det. Jag har precis nyttjat en, för mig, ny tjänst som jag ville utvärdera och dessutom vill jag passa på att erbjuda alla er 23 % rabatt på veckoshoppingen. Om du inte använder länkarna ovan får jag inte en krona för detta och det är ju så det brukar vara så inlägget är tveklöst oberoende i det hänseendet.

Därför kör vi ni en kort sammanställning av för och nackdelar.

Positivt: Det är sjukt smidigt att få varorna hemkörda på en tid man själv väljer. Man kan handla var och när som helst under förutsättning att butiken levererar till ditt område. Man slipper bära. Man slipper stressa. Man slipper knö med otrevliga människor i en varm och svettig kö och man får mer tid till saker som spelar roll.

Negativt: Skall man sköta hela sin dagligvaruhandel hos den här typen av butik (precis som med nästan vilken butik som helst) så kan man inte vara särdeles priskänslig. Du kommer handla dyrare än om du hade åkt till en stor Willysbutik eller om du hade bestämt dig för att åka runt lite. Det var dessutom så att leveransen blev en halvtimme försenad utanför det tvåtimmarsspannet jag valt. Det, för mig, är fullständigt oacceptabelt. Nu råkade det vara så att vi ändå var hemma men det hade inte behövt vara sant för en annan gång. När jag pratade om det på jobbet sa de att det måste varit något exceptionellt för ingen av dem hade någonsin fått sina varor för sent så jag kanske hade otur.

Utöver prisläget och förseningen måste jag säga att jag blev riktigt positivt överraskad. Det fåtalet färskvaror jag köpte höll riktigt god kvalitet. Chauffören var riktigt trevlig och för att hålla kvar mig som kund fick jag två rabattkoder till på 50 kr vardera att använda vid mina nästa köp (de rabattkupongerna är mina så de tänker jag inte dela med mig av :-) ).

Summering

Jag hoppas att Axfoods köp av Mat.se innebär att det introduceras nya varumärken som kan skapa en prismässig konkurrens mot ICA, Coop m.fl. för om inte erbjudandet förändras lite kommer jag inte vara regelbunden kund så länge jag är kapabel att handla i en vanlig butik men jag kan helt klart förstå njutningen och värdet i att handla på det här sättet.

Detta var en genuint blandad upplevelse men de negativa delarna är i grund och botten saker som är negativa bara för att jag är så oäven att handla på det här viset och inget som företaget kan arbeta bort men för att vinna över den kundgrupp jag representerar hoppas jag att Axfood tar i med hårdhandskarna för i dagsläget är det som en riktigt trevlig ICA butik där man tyvärr inte kan se och känna innan man bestämmer sig. Jag hade önskat en riktigt trevlig Willysbutik istället.

Jag har en rabattkupong från Mathem på 150 kr och jag har två rabattkuponger från Mat.se så det finns en stor risk att jag kommer testa det här igen. Jag funderar då på att köpa mer färskvaror för att testa hur jag kommer överens med deras utbud och med en 50-lapp i rabatt borde jag kunna kompensera för det aningen höjda priset på vissa varor.

Har du testat att handla mat på nätet?


Bildkälla: mat.se

Joys andra vecka, tillbaka till jobbet och frihetsfilosofi

I morgon skall jag tillbaka till jobbet igen efter en två veckor lång försmak på livet i frihet. Livet i frihet var inte alls så spännande som jag hade trott. Två veckor av mild sömnbrist vars vakna tid endast består i att serva familjen inför födointag för att följas upp av en bäbis som sover på pappas mage blir efter ett tag lite enformigt.

Missförstå mig inte nu. Jag har haft de mest underbara två veckor jag någonsin haft och jag ser verkligen inte fram mot att gå tillbaka till jobbet. Jag är också verkligen medveten om att de här två veckorna aldrig kommer att kunna återupplevas så nästa gång jag har möjlighet att vara hemma en längre period kommer jag att vara mer aktiv och det är däri jag hittar frihetens kärna.

Att leva ett liv där ekonomin och försörjningen inte är varje dags centrum runt vilket livet cirkulerar innebär fortfarande att livet måste inkludera rutiner och aktiviteter som skapar mening. Jag diskuterade den framtida friheten med hustrun häromdagen och vi konstaterade snabbt att mina framtida dagar kommer fyllas med spänning som en naturlig följd av att det kliar i fingrarna på mig så fort jag inte har en plan.

Om man dessutom antar att friheten är 5-7 år bort kan vi konstatera att kvällarna i stor utsträckning kommer inkludera lärande eftersom jag hyser förhoppningen att jag skall ha tid att vara en väldigt aktiv del i mina barns lärande och med läxor, föräldramöten, sportande och långa skogspromenader kommer kvällar och helger fyllas av vardagens göromål. Dagarna hoppas jag till en början kan fyllas av det egna lärandet. Jag känner nu när jag är tillbaka i arbetslivet att utbildningen var ganska trevlig och att kunna utbilda sig bara för att det är roligt och utan några som helst krav på inkomst eller resultat skulle vara helt underbart. Jag hade velat studera ekonomisk historia, finans, språk och kanske lite mer juridik. Jag är inte helt osugen på att ta en jur. kan. om tillfälle bjuds.

Men i nutid är det jobb som gäller. Portföljen behöver underhållning och räkningarna skall betalas. Nästa vecka hoppas jag hinna se över portföljen och sortera ut ett handfull bolag jag inte längre känner lika starkt för och istället plocka in ett eller ett par bolag jag kikat på ett tag. Mer om detta i nästa vecka.




Bildkälla: pampers.se

Ett år i frihet

Jag vet att jag har nämnt flera gånger att jag är spinningledare på Friskis & Svettis och jag har varit det ganska länge nu. En av effekterna av att man varit ledare på samma anläggning under några år är att man lärt känna en hel del motionärer.

Givetvis lär man känna folk på olika nivå och på det lokala träningshaket tenderar det att bli ganska ytliga kontakter, i alla fall för herr AvL. Men någon gång ibland blir det ändå att man snackar lite skrot med sina motionärer innan man får tillgång till lokalen eller kanske en stund efter passet när man försöker varva ned.

Sina motionärer... Det är så jag kallar dem. De som regelbundet dyker upp. Man känner igen dem, man har bytt några ord och man blir lite glad av att se dem oavsett om man vet vad de heter eller om man bara säger hej i korridorerna.

En vanlig tisdag

Jag tenderar att prata om mig och mitt för att lätta upp stämningen efter ett pass och det har väl hänt att jag i början av min bloggkarriär nämnt att jag börjat blogga och ett par av motionärerna har varit med hela vägen och någon enstaka har till och med läst bloggen.

En av dessa unga herrar har jag till och från pratat lite ekonomi och lycka med i situationer då vi önskat fördriva tiden och för en liten tid sedan överraskade han mig med en present till vårt ännu ofödda barn; ett helt fantastiskt litet tågset likt det på bilden. Tillsammans med denna fantastiska gåva berättade han att han bestämt sig för "att välja lycka" och ta ett år tjänstledigt för att följa sina drömmar.

Jag är osäker på vad jag blev gladast för, presenten eller berättelsen. Jag har ganska svårt att tro att jag på något sätt varit inblandad i hans beslut men jag blir riktigt, riktigt glad när jag hör en sådan här sak och jag hoppas att jag kan få någon form av uppdatering om hur det gått om något halvår-år.

Oavsett vilket så önskar jag honom lycka till och skickar ett hjärtinnerligt tack.


Bildkälla: coolshop.se

Sällskap

Hustrun tycker ibland att jag ser ensam ut när jag sitter framför datorn med mina Excelark, mina aktieanalyser och mina blogginlägg så nu tyckte hon att jag behövde sällskap varför hon under gårdagen knöt fast sitt bokmärke på stolen framför mig.

Foto: Att Välja Lycka

Oavsett var i livet jag befinner mig uppskattar jag att bli förd tillbaka till nuet där jag vet vad jag har och där jag ges en möjlighet att uppleva de vardagliga glädjeämnena. Jag hade aldrig brytt mig om att kämpa som jag gör med aktier och sparande om inte slutmålet vore att få uppleva mer vardag med de jag älskar.

Givetvis kan ett fritt liv verka tråkigt om man inte kan fara och flänga jorden runt, äta på lyxrestaurang varje dag och bada i champagne men i ärlighetens namn skulle jag sannolikt tröttna på den typen av liv ganska fort. Jag är inte skapt för flärd och mina intressen är ganska enkla även om jag har vett på att uppskatta en del extravaganta nöjen och gärna skulle ägna mer av både tid och resurser åt kulinariska äventyr. I detta fall är det inte pengarna som begränsar utan tiden och anledningen till att jag strävar efter ekonomisk frihet är möjligheten att hantera min tid lite annorlunda jämfört med idag.

Till den dagen kommer griper jag efter vardagens lyckliga halmstrån och njuter av att vara en central del i en liten men kärleksfull familj omgärdad av ett socialt skyddsnät av vänskap som gör varje dag till ett äventyr.



Bildkälla: att välja lycka

Veckobrev 50

Som jag skrev igår är jag inte riktigt i form att skriva just nu så det här inlägget skrivs ovanligt tidigt. I vanliga fall summerar jag veckan eller skriver en liten anekdot som ändå inkluderar veckans erfarenheter men eftersom jag skriver detta när endast några dagar av veckan passerat innehåller brevet inte så mycket av veckans reflektioner.

Bild: Freeimages.com

Idag reflekterar jag istället över glädjen av nuet. Jag ser ganska lite på tv eftersom vi inte har tillgång till tv på det traditionella sättet men under dessa dagar av sjukdom har jag med internets hjälp kunnat titta lite på en av mina favoriter vilket är Mastarchef Australia. Jag har varken tid eller lust att förslösa mitt liv framför burken en vanlig vardag men när livet begränsas till soffan eller sängen och läsning är en för aktiv och ansträngande sysselsättning verkar ändå serietittande som ett alternativ.

Jag brukar försöka titta på lite mer utbildande program när tiden finns men inte nu eftersom jag verkligen inte klarar av att ta till mig annat än lättsam underhållning. Fördelen med Masterchef är att jag som matnörd får del av nyheter och gastronomisk utveckling invävd i ett tävlingsformat som inte är riktigt lika plågsamt som Big Brother.

En relativt spännande reflektion från veckan är att jag och hustrun har låneförhandlat med hustruns bank och när vi väl kom till själva förhandlingen konstaterade handläggaren att hon inte hade mandat att matcha de erbjudanden som vi har tillgängliga bara genom de föreningar och förbund vi är med i och eftersom vi har så stor flexibilitet i vår ekonomi att vi inte var intresserade av att teckna försäkringar eller flytta sparande och pensioner så var hennes utrymme ännu mindre varför hennes möjlighet var att avsluta samtalet och låta en chef avgöra ärendet. Vi har ännu inte fått det svaret men det skall bli spännande att se vad det slutgiltiga erbjudandet blir. Den stackars banktjänstemannen var oerhört trevlig men hon jobbade i uppförsbacke när det gällde oss.

Jag misstänker att det är förhållandevis sällsynt att folk som lånar till bostaden är fullständigt okänslig för amorteringens storlek och helt ointresserade av att försäkra sig upp till tänderna när man nu riskerar så mycket. Vi fick erbjudande om att teckna en livförsäkring som skulle täcka halva lånesumman om någon av oss gick bort. Vi har var sin kollektiv livförsäkring och kombinerar vi den med det sparade kapitalet idag kommer den efterlevande ändå sitta säkert i båten om något skulle hända.

Vi blev också erbjudna att teckna en försäkring som skulle täcka ränta och amortering i upp till ett år om någon av oss blev arbetslös eller sjukskriven. Även denna försäkring tackade vi nej till med motiveringen att läkare sällan blir arbetslösa, jag har en master i ekonomi så jag förutsätter att jag inte skall behöva gå arbetslös så väldans länge och vi konstaterade också att om familjen AVL inte tjänade en krona skulle ändå sparkapitalet täcka våra basala behov under flera år och den typen av trygghet är helt fantastisk att ha.

Vi har inte väldiga summor sparade utan den främsta anledningen till vår ekonomiska trygghet är de låga utgifter vi har. Jag konstaterar snabbt att jag skulle klara av att täcka familjens kostnader på en deltid som pappersvändare på någon statlig myndighet och om det räcker innebär ju det att allt annat är bonus.

En dag som denna när livet gör sig påmint är det riktigt skönt att ha skapat en livssituation som skänker en viss trygghet även om tryggheten inte är fullständig ännu.

Detta är anledningen till att jag sparar som jag gör.

Fred och kärlek

Bildkälla: freeimages.com

Jag vill prova allt och våga mer

För en tid sedan såg jag Zootopia och kunde genast känna mig ännu lite bekvämare med mitt köp av aktier i Disney. Jag tyckte den var ganska gullig och den kopplar in på det viktiga ämnet fördomar och försöker beskriva faran i kollektiv rädsla. Vad vi tycker om att Disney sprider sin politiska agenda kan vi lämna därhän men jag tycker ändå att filmen på ett bra sätt belyser ett problem och dessutom bidrar den till att sprida lite glädje och välmående.

Shakira gör ledmotivet och det slår ann en sträng hos mig. Dels blir jag lite lycklig av den glada stämningen men också beskriver den en del av syftet med att arbeta som en tokig för att bli fri. Jag gör ganska mycket för att bryta mig fri från de begränsande bojor jag själv satt på mitt liv och våga uppleva nya saker.

Mitt korta budskap idag blir att våga någonting nytt för man vet aldrig vart det kan leda.

Friare kommentarer

Sedan bloggens start har jag modererat alla kommentarer och känt mig bekväm med det. Det säkrar upp eftersom jag har ansvar för vad som skrivs och det ger mig möjlighet att se alla kommentarer, reflektera över dem och oftast svara på dem i samma period. Men samtidigt som det är smidigt för mig begränsar det dig som läsare.


I helgen hade jag en diskussion i kommentarsfältet med "Investerardagbok" där kontentan var att det ger en bättre läsarupplevelse att kommentarerna är fria. Detta föranledde mig att fundera lite över bloggens struktur och gällande kommentarsfältet har jag sonika bestämt mig för att testa friare kommentarer. De två första dagarna av ett inläggs liv kommer det inte finnas någon moderering utan din kommentar kommer publiceras direkt. Skulle du hitta ett inlägg äldre än två dagar som du vill kommentera kommer kommentaren fortfarande kräva mitt godkännande.



Vad innebär detta?

Egentligen inget mer än att det kommer bli en friare diskussion bland kommentarerna. Det är dock viktigt för dig som läsare att förstå att jag fortfarande är ansvarig för kommentarerna varför allt som ens nästan bryter mot lagar och regler summariskt kommer att raderas.

Det är också så att bloggens syfte är glädje och lycka. Jag kommer inte acceptera några otrevligheter bland kommentarerna. Sjysta dialoger och sjyst språk annars blir det återgång till gamla överförmyndarfasoner.

Och givetvis kommer jag inte acceptera spam och reklam och skulle det bli så att massa robotar hittar kommentarsfältet och överöser oss med skräp får jag se över situationen då också.



Med dessa små meningar släpper jag ordet fritt.
Bli din egen poet eller aktieanalytiker i etern.


Bildkälla: freeimages.com

Med diplomet i hand

Tisdagen kom och det var dags att på riktigt avsluta fem års högskolestudier. Diplomet är äntligen mitt och nu skall här jobbas. Jag kommer inte tjäna mer än jag gjorde för några veckor sedan men nu kan jag fokusera på att ta in pengar och vattna mitt pengaträd på det att det skall växa och med tiden ge riktigt med frukt.

Lyckan är min. Väl mött i morgon!








Bildkälla: freeimages.com