Ta ut 10 % ur portföljen årligen?

När jag nu hade dataserien för SIXRX tillgänglig vilket jag för ett tag sedan så passade jag på att leka lite med den.

Jag har 26 år kvar till pension men valde 25-års intervaller i mitt experiment och jag modellerade med historiska inflationssiffror och historisk avkastningsdata och jag gjorde en mycket enkel excelsnurra så inte heller detta skall man fatta några livsavgörande beslut på men roligt var det.

Det jag gjorde var att anta ett portföljvärde, 25-års uttagsperiod, procentuell uttagsvolym per år justerat för inflation och sedan flyttade jag startdatum bakåt i tiden ett år i taget för att se vilka utfall jag skulle få.

Resultatet var häpnadsväckande men då skall man också minnas att jag inte inkluderat några obligationer i beräkningarna och med den portföljsammansättningen som föreslås i studierna som validerar 4%-regeln ingår det 40 % obligationer vilket märkbart sänker avkastningen och också volatiliteten på portföljen.

Det jag noterade med en 100 %-ig aktieportfölj var att jag under den senaste 40-års perioden hade kunnat ta ut 7 % per år, inflationsjusterat i 25 år utan att få slut på pengar oavsett vilket år uttaget började. De flesta 25-års perioderna kunde man ta ut hela 10 % utan att få slut på pengar.

Det är fullständigt vansinne att ta med detta i sina kalkyler om man skulle vara intresserad av att tillämpa "4-% regeln" på sitt liv men jag tycker att det visar på att det borde finnas en viss robusthet i beräkningarna.

Jag kommer förmodligen aldrig köra 60/40-portfölj men jag är inte främmande för att öka andelen räntor till 20 % eller kanske till och med så högt som 30 % men för vår del i familjen AvL kommer vi nog snarare använda portföljen som ett skyddsnät.

Det känns osannolikt att vi helt kommer sluta tjäna pengar oavsett om vi slutar gå till "jobbet" eller inte. Jag har alltid haft massor av sidoinkomster (även om de oftast är mycket små) och fru AvL kan inte föreställa sig att sluta arbeta helt inom en överskådlig framtid och ge det ett decennium till kommer en halvtid för henne med mycket god marginal täcka hela familjens behov så vi kommer inte fundera på att ta ut några 10 % från portföljen men jag kan helt klart se mig själv känna tillförsikt i att ta ut de där fyra procenten eller kanske hela fem procent när vi väl har tillräckligt.

Jag räknar ju inte heller med pension vilket gör vår kalkyl extremt mycket mer robust samtidigt som det är vår önskan att kunna finnas där för våra barn om de skulle behöva flytta eller köpa någonting dyrt vilket då sänker våra marginaler en aning.

På det hela taget är jag ganska säker på att vår familj med trygghet kan luta oss mot 4%-regeln oavsett om vi är inne i en 50-år lång period av mycket låg avkastning både på aktier och räntor.

Uppdaterat försäkringsskydd - 10 miljoner i skydd för 250 kr/månad

Det där med personförsäkringars vikt i livet har för mig gått i vågor. När jag var ung tyckte jag det var viktigt eftersom jag hade mycket små marginaler varför allt som hände var en ekonomisk katastrof. Jag försäkrade allt utom möjligtvis mitt liv eftersom det bara var föräldrarna som skulle ha värde av det och jag hade själviskt nog inte förstått att det kunde vara vettigt att hålla lite livförsäkring för den händelse att det skulle hända någonting så att de slapp tänka på ekonomin i sin sorgeprocess.

Nu lyckades jag låta bli att dö som 20-åring och det hände inte så mycket annat heller som krävde försäkringsskydd även om jag har fått ersättning några gånger för inbrott i förråd, stulna cyklar, inbrott och skadegörelse på bil och arbetslöshetsersättning.

Nu när jag tänker efter börjar jag fundera på om det inte kan vara så att jag ändå är ganska nära nettopositiv när det kommer till vad jag betalat i premier och vad jag fått men så väl är det nog inte för jag tenderar att vara rejält överförsäkrad på bilen och det drar ned snittet.

Men hur som helst... Jag har ganska länge nu ignorerat personförsäkringar. Det enda skydd jag haft har varit bil och hem och i perioder har jag varit med i a-kassan.

Sedan jag köpte en svindyr lägenhet och skaffade barn har jag haft en gnagande känsla att jag borde se över det där eftersom vi inte har kommit riktigt hela vägen i att självförsäkra oss. Portföljen täcker inte helt om en av oss skulle dö eller om någonting allvarligt skulle hända så i somras tog jag mitt ansvar och shoppade runt.

Jisses vad dyrt det kan vara med livförsäkring och sjuk- & olycksfallsförsäkring m.m.

En livförsäkring för ett par hundringar per månad och drygt det för en sjuk- och olycksfallsförsäkring. Lägg till en barnförsäkring så är vi uppe på 1000-1500 kr/mån för familjens mest basala önskemål.

Fru AvL är med i facket. Personligen förstår jag inte varför och detta är ett av de områden vi är oeniga om men nu är det så. En av fördelarna med facket är att de ibland har förhandlat fram sjysta avtal med försäkringsbolag. Hustruns fackförbund är ett av de bästa och de har även barnförsäkring och försäkringar för maken.

Nu råkade det vara så att man inte kunde få hur stor livförsäkring som helst men när 1,2 miljoner kostar en tia då hittar man ett sätt att få det att räcka...

Totalt kostar vårt totala personförsäkringsskydd 245 kr/månad (över hälften är barnförsäkringen) och då behöver vi inte oroa oss för skador, sjukdomar eller dödsfall gällande någon i familjen för i kombination med de försäkringar vi har via jobbet räcker det alldeles utmärkt. Det ingår till och med diverse långsiktiga månadsutbetalningar om någon skulle dö eller bli indisponibel. Lite som en pensionsutbetalning.

Med detta skydd och alla andra system vi har kan jag nu vara trygg i att min familj klarar sig, utan att behöva tänka på pengar, i åtminstone 10-15 år vid den händelse att jag skulle förolyckas och det känns ju bra. Skulle det sedan vara så att hustrun efter ett tag får för sig att hon kan tänka sig att jobba lite igen borde hon klara sig till pensionen och även efter det med god marginal även om hon aldrig mer skulle arbeta heltid och det känns faktiskt riktigt bra.

Tillsammans med den ränterabatt vi får på bolånet har vi med mycket god marginal sparat in fackförbundsavgiften så jag kanske inte skall gnälla för mycket på henne för att hon väljer att vara med där om det nu gör henne glad.

En viktig lärdom är nog att livet förändras och med det förändras också ens prioriteringar.

Veckobrev 50

Som jag skrev igår är jag inte riktigt i form att skriva just nu så det här inlägget skrivs ovanligt tidigt. I vanliga fall summerar jag veckan eller skriver en liten anekdot som ändå inkluderar veckans erfarenheter men eftersom jag skriver detta när endast några dagar av veckan passerat innehåller brevet inte så mycket av veckans reflektioner.

Bild: Freeimages.com

Idag reflekterar jag istället över glädjen av nuet. Jag ser ganska lite på tv eftersom vi inte har tillgång till tv på det traditionella sättet men under dessa dagar av sjukdom har jag med internets hjälp kunnat titta lite på en av mina favoriter vilket är Mastarchef Australia. Jag har varken tid eller lust att förslösa mitt liv framför burken en vanlig vardag men när livet begränsas till soffan eller sängen och läsning är en för aktiv och ansträngande sysselsättning verkar ändå serietittande som ett alternativ.

Jag brukar försöka titta på lite mer utbildande program när tiden finns men inte nu eftersom jag verkligen inte klarar av att ta till mig annat än lättsam underhållning. Fördelen med Masterchef är att jag som matnörd får del av nyheter och gastronomisk utveckling invävd i ett tävlingsformat som inte är riktigt lika plågsamt som Big Brother.

En relativt spännande reflektion från veckan är att jag och hustrun har låneförhandlat med hustruns bank och när vi väl kom till själva förhandlingen konstaterade handläggaren att hon inte hade mandat att matcha de erbjudanden som vi har tillgängliga bara genom de föreningar och förbund vi är med i och eftersom vi har så stor flexibilitet i vår ekonomi att vi inte var intresserade av att teckna försäkringar eller flytta sparande och pensioner så var hennes utrymme ännu mindre varför hennes möjlighet var att avsluta samtalet och låta en chef avgöra ärendet. Vi har ännu inte fått det svaret men det skall bli spännande att se vad det slutgiltiga erbjudandet blir. Den stackars banktjänstemannen var oerhört trevlig men hon jobbade i uppförsbacke när det gällde oss.

Jag misstänker att det är förhållandevis sällsynt att folk som lånar till bostaden är fullständigt okänslig för amorteringens storlek och helt ointresserade av att försäkra sig upp till tänderna när man nu riskerar så mycket. Vi fick erbjudande om att teckna en livförsäkring som skulle täcka halva lånesumman om någon av oss gick bort. Vi har var sin kollektiv livförsäkring och kombinerar vi den med det sparade kapitalet idag kommer den efterlevande ändå sitta säkert i båten om något skulle hända.

Vi blev också erbjudna att teckna en försäkring som skulle täcka ränta och amortering i upp till ett år om någon av oss blev arbetslös eller sjukskriven. Även denna försäkring tackade vi nej till med motiveringen att läkare sällan blir arbetslösa, jag har en master i ekonomi så jag förutsätter att jag inte skall behöva gå arbetslös så väldans länge och vi konstaterade också att om familjen AVL inte tjänade en krona skulle ändå sparkapitalet täcka våra basala behov under flera år och den typen av trygghet är helt fantastisk att ha.

Vi har inte väldiga summor sparade utan den främsta anledningen till vår ekonomiska trygghet är de låga utgifter vi har. Jag konstaterar snabbt att jag skulle klara av att täcka familjens kostnader på en deltid som pappersvändare på någon statlig myndighet och om det räcker innebär ju det att allt annat är bonus.

En dag som denna när livet gör sig påmint är det riktigt skönt att ha skapat en livssituation som skänker en viss trygghet även om tryggheten inte är fullständig ännu.

Detta är anledningen till att jag sparar som jag gör.

Fred och kärlek

Bildkälla: freeimages.com