Omoraliskt och ohållbart att beställa från Kina?

Jag skall egentligen inte diskutera den här typen av frågor för jag har så jädra dålig koll men jag får ibland kommentarer gällande huruvida det är hållbart att beställa prylar från Kina.

Bakgrunden är givetvis att det som privatperson går att handla via nätet och man kan med enkelhet beställa hem saker från alla världens hörn. Man kan jämföra priser och med ett enkelt klick kommer varorna hem oavsett var köpare och säljare befinner sig.

Frågan är nu om det är hållbart och till viss del även om det är moraliskt eller inte.

Det är då jag börjar fundera på var folk tror att prylarna de köper i butiken i shoppingcentrat kommer ifrån?

Skulle det vara mer hållbart och etiskt/moraliskt att köpa billiga plastleksaker om man köper dem för 150 kr i en butik i en galleria jämfört med att köpa en liknande pryl för en femma via nätet?

Det kan givetvis finnas vinster i att saker samfraktas på ett helt annat sätt om man köper dem här men jag gissar att svinn och kassering gör att vinsterna minskar drastiskt.

Jag resonerar istället som så att om man nu skall köpa någonting är det väl rimligt att köpa bästa möjliga kvalitet till bästa möjliga pris och så får man själv avgöra vad det innebär. Att köpa saker från Kina själv eller köpa saker producerade i Kina men från en handlare i Sverige kan inte rimligtvis spela så stor roll.

Det som däremot borde spela stor roll är om man bestämmer sig för att inte köpa den där prylen. Det borde ha en större inverkan på miljö och etik och det är det som gör mig förhållandevis övertygad om att en naturlig sparsamhet och prismedvetenhet förmodligen kan vara ganska bra.

Nej jag köper inte leksaker i ekologiskt trä från svenska skogar. Å andra sidan är det rätt få barnsaker i vårt hem som köpts nya. Jag vill då påstå att vi inte bidrar till berget om vi fortsätter slita på någonting som någon annan redan köpt och haft glädje av.

Vi använder våra kläder tills det är svårt att använda dem längre. Jag lappar och lagar men efter ett tag blir det fånigt och då skickar jag prylarna på återvinning och köper nytt eller begagnat men jag köper inte nytt bara för att det råkar vara mode eller för att jag tröttnat på det jag köpte för en månad sedan.

Mat är en annan sådan sak. Nej jag köper sällan ekologiskt, närodlat osv. Däremot köper jag billigt och hittar på någonting av det som finns.

Det innebär att vi följer säsonger och äter naturligt mycket närproducerat eftersom det är billigare att äta svenska morötter på hösten än utländska morötter på våren. Vi minskar också matsvinnet eftersom vi ofta plockar på oss saker med kort förbrukningsdatum. Sist men inte minst äter vi förhållandevis lite kött eftersom det är mycket billigare att späda ut köttfärssåsen med grönsaker än att bara äta köttfärs (och i vårt tycke godare).

Är vi då ohållbara och omoraliska för att vi inte köper ekologiska frukter och grönsaker?

Kanske. Jag skulle gissa mig till att de absolut flesta svenskars konsumtionsvanor innebär en större belastning på miljön än den vi har men jag kan ju ha fel. Det är säkert rimligt att äta ekologisk avokado varje fredag till sin taco gjord på svenskt ekologiskt nötkött vilket man kört tre kilometer i sin leasade Volvo för att köpa jämfört med att att äta samma maträtt men utan avokadon och med svensk blandfärs utdrygad med bönor och linser hämtat med cykel.

Tills någon lyckas övertala mig om att det jag gör är helt förkastligt kommer jag fortsätta handla billigt men istället välja att handla så lite som möjligt.

Spara tusenlappar på att inte köra som en idiot

Jag vet att jag ibland ägnar mig åt rubriksättning värdig Aftonbladet men på området körning tror jag att jag har skådat ljuset.

Den största besparingen man kan göra när det kommer till transporter är givetvis att inte transportera sig någonstans. Den som inte äger en bil behöver inte betala för bilen och det blir ju billigare än att äga en bil så klart. Dessutom är det ju så att om man bara låter bilen stå blir det billigare än om man använder den.

Låt oss nu för ett ögonblick anta att inte alla lever i Stockholm innerstad vilket miljöpartiets kärnväljare verkar göra utan att det faktiskt finns de som har behov av bil, ja då finns det fortfarande saker man kan göra.

Vår familj borde kunna köra ganska lite och ändå klara oss förträffligt och det gjorde vi också tills vi fick barn. När Joy kom började hustrun köra till jobbet. Det är 12 mil tur och retur. En vanlig dag sparar hon in mellan 1,5-2 h restid men skulle hon förlita sig på kollektivtrafiken hela sträckan snarare än att cykla till stationen skulle besparingen bli ännu större. Främsta anledningen till att bilen nu begagnas är dock det faktum att kollektivtrafiken är svårare att lita på än den mest hängivne mytomanen.

I normala fall rullar vår bil mellan 500-1000 mil om året. Vi dubblar det med god marginal om hustrun kör till jobbet men kostnaden blir relativt marginellt högre efter skatteeffekter då bilen drar lite och kostade lite att köpa samtidigt som västtrafik skall ha 1725 kronor i månaden för att frakta henne tur och retur jobbet.

Det var nu inte detta inlägget skulle handla om utan ecodriving eller sparsam körning. Skall man anamma hela katalogen skall man vara ganska rabiat för man skall vara lugn och harmonisk när man kör, man skall ha planerat sin resa minutiöst, vi borde nog plocka ut bilbarnstolen varje resa dottern inte skall följa med på och man skall göra en rad andra saker.

Min erfarenhet är dock att ett par ganska små saker kan göra stor skillnad.

Jag försöker köra ganska lugnt. Jag är inte snabbast iväg från ett rödljus men det är heller ingen risk för parkeringsskador. Jag försöker hålla hastighetsbegränsningarna och jag håller goda avstånd så att jag inte behöver bromsa för att framförvarande gör någonting konstigt utan jag låter motorn bromsa om det behövs. Jag tenderar dessutom att försöka hålla bilen så tom som möjligt, däcken pumpade som de skall och vi har ingen takbox.

Min erfarenhet är att jag på detta sparar ungefär 10-15 % bränsle jämfört med hur jag körde innan. Det var ganska lätt att köra 10-30 km för fort. Hetsa i stadstrafik och försöka stressa framförvarande bilar jag ansåg körde för långsamt genom att köra så nära som möjligt. Sen växte jag upp och konstaterade att jag var dum i huvudet och att jag inte ville vara det längre. På det sparade jag pengar.

Min uppskattning kommer från empiriska studier där jag jämför bränsleåtgången när jag kör lite mer hetskt, lite snabbare eller med mer bagage. Eftersom bilarna idag har momentana givare behöver man inte vara en idiot särdeles långa sträckor för att få ett godtagbart resultat.

Nu är mina studier för all del grundade på vår bil och inte på alla bilar även om det finns gott om bevis som styrker teorin om att man kan spara 5-20 % på att köra sparsamt.

Ekonomi

Förutom att jag väldigt sällan behöver byta bromsbelägg på bilen och däcken håller ganska länge sparar vi också diesel.

Det är inte himla mycket pengar då vår bil drar ungefär 5,5 dl milen vid blandad körning men när jag skriver detta inlägg har jag i ett par månader ansträngt mig lite extra och konstaterar att jag kommer ned på en genomsnittlig förbrukning om 4,7-4,8 dl per mil. Det innebär 12,7 % besparing.

Om vi utgår från 2000 mil per år och ett dieselpris på 14 kr innebär det en besparing på 2000 kr per år. Det är pengar det med. 2000 kronor räcker till drivmedel för 300 mil om man nu skulle vilja köra upp besparingen. Man kan också använda pengarna till att äta sig mätt i ett par månader eller betala telefonräkningen i ett helt år.

Allt som krävs är alltså att man inte kör som en idiot. Jag vet att det här kan vara ett av de svåraste spartipsen jag någonsin skrivit om men det kan vara värt ett försök givet att man inte helt saknar grundförutsättningarna.

Lycka till



Bildkälla: mentalfloss.com

Minska på kemikalierna

Jag kom att tänka på en fika jag var på för ett gäng år sedan. Jag var hemma hos en väninna som behövde tvätta men vi ville ju ses, ta en kaffe och snacka lite så vi träffades hos henne så kunde hon sköta tvätten samtidigt.

Jag var med en vända i tvättstugan och kunde då bevittna att hon inte mätte när hon hällde i tvättmedel och sköljmedel utan gick på känn. Hennes känsla såg ut att vara ungefär 1,5 dl tvättmedel (kanske mer, tvättmedelsfacket är ju oftast ganska väl tilltaget men en rejäl hög blev det) och sköljmedel hällde hon på till maxstrecket.

Jag har senare sett liknande beteende flera gånger och jag förundras varje gång. Inte nödvändigtvis av ekonomiska skäl även om det nog är det mest framträdande i min reflektion men även de som verkligen inte bryr sig om sin ekonomi borde fundera på miljön och sin egen hälsa.

Jag har en annan väninna som häromdagen ondgjorde sig över folk som överdoserade sköljmedel i gemensamma tvättstugor för hon är doftkänslig och tydligen stinker hennes tvätt sköljmedel eftersom det finns kvar så mycket i maskinen efter att andra har tvättat.

Inför det här inlägget roade jag mig med att mäta ungefär vad som får plats i vår tvättmaskin och kunde konstatera att det får plats nästan en halvliter pulvertvättmedel och två dl sköljmedel om man skulle vilja.

Jag roade mig också med att lite extra noga lista ut vad jag rekommenderas använda givet det tvättmedel och sköljmedel jag använder. Vi har en maskin som rymmer 3-5 kg och i Göteborg har vi mjukt vatten. Det gör gällande att jag borde peta i 40 ml tvättmedel och 17 ml sköljmedel i maskinen per tvätt. De gemensamma maskinerna brukar vara större och då skall man ha i en gnutta mer av varje.

Nu är jag inte särdeles noga med det här egentligen. Jag listade ut för ganska många år sedan att ett halvdecilitersmått som man inte fyller till bristningsgränsen är lagom för tvättmedel och det brukar vara ungefär en halv kork sköljmedel som är lagom. Det sköljmedel jag hade i skåpet idag har en kapsyl som rymmer 40 ml så om jag klarar av att pricka hälften kommer jag ändå hälla i 17 % med medel än jag behöver men jag orkar faktiskt inte bry mig. Vad jag däremot har fått lära mig är att prylar man skall stryka skall inte ha sköljmedel i och lika så jeans m.m. så det är långt från alla maskiner tvätt som vidhäftas med sköljmedel i vårt hushåll.

I min extrema nördighet konstaterar jag att varje tvätt går på ungefär 85 öre i kemikaliekostnad och jag tror att vi i dagsläget tvättar 2-3 maskiner i veckan i genomsnitt vilket kan vara mer eller mindre än genomsnittet, det vet jag inte.Vad jag däremot vet är att vi lägger ungefär 110 kr/år för att tvätta exklusive el och maskinförslitning.

Vi använder alltid miljömärkta, skonsamma och doftfria kemikalier för vi har fått för oss att det är bättre för vår dotter även om det sannolikt vore bäst att skippa kemikalierna helt. Om man istället väljer ett populärare märke än det vi använder får man för liknande förbrukning betala ungefär 250 kr för att tvätta vilket fortfarande inte är hela världen. Det är 2 kr per tvätt och det kan man väl leva med.

Om man tvättar som min väninna gjorde betalar man istället ungefär 14 kr/tvätt och som extra bonus kommer det vara kvar massor av tvättmedel och sköljmedel i kläderna vilket som minst kan se ut som fläckar och med lite otur ger det skav eller utslag. Man kommer dessutom lukta som ett franskt horhus vilket givetvis är en extra krydda i tillvaron man kan njuta av när man helt i onödan förstör både miljön och ekonomin.

För de där 14 kr/tvätt skulle för oss innebära 1820 kr/år. Nu vet jag också att den här kvinnan inte hade barn då vilket förmodligen tar ned tvättmängden en del och hon var dessutom singel men i gengäld tvättade hon allt hon hade burit en enda gång och hon tvättade de flesta färger för sig vilket innebar att hon med enkelhet kunde köra 6-8 maskiner per gång hon hade tvättstugan och vad jag minns tvättade hon ungefär en gång i veckan så det är inte helt osannolikt att hon förbrukade ungefär 4000 kr på tvättkemikalier om året.

Tillåt mig att sluta räkneövningarna där och istället bara avsluta med att konstatera att jag tycker att det låter vansinnigt att spendera vad som skulle vara matpengar i ett kvartal - för att tvätta kläder som inte behöver tvättas.

Bildkälla: freeimages.com

Klädbytardag

Mycket har förändrats på 30 år. När jag var liten hade vi väldigt lite second hand. Internet var inte uppfunnet och andrahandsmarknad på allsköns prylar existerade knappt.

Nu innebar det för all del att de flesta inte konsumerade som idioter. Det man köpte använde man men Ikea hade slagit på riktigt och slit och släng mentaliteten hade börjat komma igång men man kunde fortfarande laga en tv.

Snabbspola 30 år och blocket, tradera, bakluckeloppis och diverse second handbutiker är det nya svarta. Andrahandsmarknaden fungerar så bra (eller så dåligt) att prylar inte är värt någonting. I vårt fall innebär det att vi hellre skänker än säljer för att slippa bli nedringda av en bunt dryga blocketsurfare som på ett otrevligt sätt vill pruta 25 kr på en byrå.

Det är i detta klimat vi kommit i kontakt med klädbytarfenomenet. Visst är det mycket bättre att man rensar lite i garderoben och låter någon av ens kompisar nyttja det som köptes en gång för länge sedan men som av någon anledning inte används. Det kanske inte är aktuellt i herr AvLs garderob för det som finns där är antingen saker som använts tills det är tunnslitet eller så är det saker som ingen annan vill ha, men i fru AvLs garderob finns det allsköns blusar och kjolar som inhandlats på någon rea och som sedan aldrig riktigt passade.

Häromsistens bestämde sig fru AvL för att göra slag i saken och bortsett från att det var en trevlig social situation, lite som dåtidens homepartyn, så blev hon av med prylar jag aldrig sett henne använda och istället fick hon med sig lite nya, sjysta prylar hem som hon var väldigt exalterad över.

Jag gillar att hitta ytor där den här typen av delningsekonomi eller cirkulärt tänkande fortfarande fungerar. Om det nu är svårt för folk att byta pengar mot gamla grejer kanske det kan funka att byta grejer mot grejer.

Vi får väl se vart det landar men om någon vill byta en gammal skjorta med bara lite svettfläckar mot någonting annat häftigt är det bara att säga till så skall jag rota lite i garderoben.


Bildkälla: freeimages.com

Flexitarian?

Jag tycker nästan att det är provocerande att vi som kollektiv hittar på massa nya trendiga uttryck för att beskriva vårt vansinne men konceptet flexitarian verkar fått fäste och jag gissar att det är alla skäggprydda lattepappor som berömmer varandra för sina innovativa recept på vetegroddssmoothie med chiafrön på sina månatliga surdegskonferenser som hittat på detta att man kan få lov att ingå i vegetariansegmentet om man kör köttfri måndag. Jag låter det vara osagt vart det kommer ifrån men personligen anser jag att man skall vara tvingad att anstränga sig lite mer än så för att få hävda att man är med och räddar världen.

Nu råkade jag för all del lyssna på podden "På riktigt" där de konstaterade att en måltid kossa hade samma klimatpåverkan som 50 vegetariska måltider så att skippa lövbiffsrouladerna på fredagskvällen hjälper givetvis till men är det verkligen viktigt att få lov att sätta en stämpel på sig själv om man väljer quornfärs till tacosen istället för nötfärs?

Funderingar

Sånt här gick jag och funderade på en tidig lördagsmorgon när fru AvL behövde sova och Joy var lite bångstyrig. Då gick vi ut på en promenad så att hon kunde somna i vagnen och när jag gick där på Eriksbergskajen innan åtta på en lördagsmorgon funderade jag på vad vi skulle äta till middag och helt från det blå blev jag sugen på halloumi. Efter lite extra funderande kom jag fram till att en halloumiburgare med hemmagjord coleslaw, lite sjysta inlagda grönsaker, lite böngroddar och en chilimajonnäs borde vara gott.

När jag går där och filosoferar fram min vegetariska matorgie i godan ro så att snålvattnet rinner ned i mitt välansade sommarskägg möter jag två leende, barnvagnskörande pappor och då slog det mig som en blixt från en halvklar himmel att jag var på väg rakt ned i helvetet. Någon nivå måste vara tillägnad en syndare som jag som aktivt funderar ut hur jag skall bli mer hipster.

Men men. I min värld spelar det faktiskt ingen roll om det är kossa eller böna jag äter så länge det är gott. Detta innebar att det blev middag med ett par skivor grillad halloumi på ett hamburgerbröd toppat med syrade grönsaker och chilimajonnäs. Till det serverade jag kokt majskolv och coleslaw. Det var rent ut sagt skitgott.

Den som vågar kalla mig flexitarian nu blir förskjuten men mitt stora, mjuka hjärta kände ändå att jag gjorde världen till en lite bättre plats. Främst för att mitt liv var ganska mysigt under en riktigt trevlig middag.

Summering

 Jag har ingen aning om ifall det är sant att en portion nötfärs har samma klimatpåverkan som 50 portioner hummus men jag vet att skulle mitt liv bestå av kikärter och vita böner skulle jag explodera vecka tre. Däremot kan det vara riktigt trevligt att variera sin kost och det kan man med fördel göra genom att mosa lite grönsaker till en bifform som man sedan steker och äter.

En annan kil reflektion jag gjort är att det verkar vara en ny hajp att av miljöskäl blanda ut sitt kött med bönor och grönsaker. Det trodde jag man gjorde för att det blev godare och dessutom billigare. Om det nu innebär att jag också gör en miljögärning, toppen.

Om du, liksom jag, känner att du kanske borde göra mer för miljön men verkligen älskar din ko och dessutom vill vara lite motvalls surgubbe; ja men ät ko då. Men jag kan innerligt rekommendera att du testar att slänga ihop ovanstående burgare någon dag när du känner dig äventyrlig för ingen måste ha kött varje dag. Det blir skittrist i längden precis som grönsaker, havregrynsgröt eller smoothies blir trist om man inte alternerar. En annan rätt jag gillar är Dahl och jag är också förtjust i zucchiniplättar.

Jag utmanar alla att testa men bara för att det är gott.

Bildkälla: sanna livijn wexell

Barnekonomi - Jämför kostnaden för blöjor

Varning - Läsare utan intresse för barn och familjeliv kan komma att tycka att nedanstående text är av begränsat intresse.

Familjens kostnader

Jag har påbörjat en empirisk studie i kostnaden för engångsblöjor jämfört med tygblöjor. Jag googlade runt lite och hittade en sida som berättade att de simplaste tygblöjorna (vilka också är svårast och mest omständliga att använda) kostar ungefär 2000 kr för en fullständig uppsättning och den blöjsort som är enklast att använda kostar ungefär 5500 kr (Här). På samma sida står det att engångsblöjor kostar 13500-19500 kr och det var någonstans här jag började ifrågasätta uppgifterna.

Det var nu jag gjorde google till min vän eftersom jag inte har barn sedan tidigare. Jag konstaterar snabbt att barn har blöja i mellan 1-3 år men givetvis finns det skillnader även här. Jag kikade också på hur många blöjor de använder och konstaterade att det verkar som om de flesta barn behöver mellan 6-10 stycken precis i början och när de blir några månader kommer de ned på mellan 4-6 st/dag i genomsnitt.

Efter det går man givetvis vidare och kollar vad blöjor kostar och de små verkar kosta straxt över en krona och sedan blir de dyrare ju större barnet blir. Vid normal tillväxt väger barnet (flicka) mellan 14-16 kg vid 3 års ålder och det är viktigt att veta för att ha koll på vad en blöja kostar. Det verkar som om man kan köpa ungefär hur dyra blöjor som helst men jag tycker det ser ut som om ett rimligt styckpris för den största blöjan skulle kunna vara 2.50 kr om man bara köper den till fullpris.

Låt oss för enkelhetens skull anta att de använder 6 blöjor i genomsnitt under första året och 5 blöjor de två andra åren och att blöjorna i genomsnitt kostar 1,4 kr första året och 2,1 kr de andra åren. Första året skulle då kosta 3066 kr följt av 3832,50 kr/år vilket totalt ger 10731 kr i total kostnad.

Den här kostnaden känns väl tilltagen men låt oss anta det till att börja med. När jag fortsätter studera ämnet finns det ganska många artiklar som tyder på att engångsblöjor gör att barnen använder blöjor längre och att det kanske inte är optimalt för barnet utan att man (utan att stressa barnet) skall försöka göra barnet blöjfri så fort som möjligt dvs gärna mellan år 1 och 2 vilket skulle sänka kostnaden rejält. Det är också viktigt för framtiden att veta att den här kostnaden sprids ut över flera år vilket innebär att man inte står kapitalkostnaden på ett bräde vilket man behöver med tygblöjor.

Tygblöjor

Jag har kikat på vad det skulle kosta och i butik verkar tygblöjorna kosta enligt ovan och för mig skulle bekvämligheten säga att jag vill köra med den enklaste av blöjsorter varför den dyraste sorten eller en av de dyrare varianterna skulle vara aktuella. Det verkar finnas en andrahandsmarknad som är ganska funktionell men pris och kvalitet skiljer sig åt mycket.

När jag tittar på det här måste jag förutsätta att man aldrig kan få sålt vidare sina inköpta blöjor även om det finns en andrahandsmarknad varför jag alltid kommer jämföra med den fulla kostnaden och vad jag kan se kommer man landa på mellan 2500 och 4000 kr för en full uppsättning rimligt lättanvända blöjor. Till detta kommer tvättkostnaden för runt en femhundring om året men det kanske är att gå händelserna i förväg.

Jämförelse

I dagsläget är det givetvis omöjligt för mig att säga någonting med säkerhet gällande den slutgiltiga kostnaden men vad jag kan säga är att engångsblöjor är fruktansvärt smidigt. Det är förmodligen en katastrof ur miljöhänseende och med en kostnad upp mot 10.000 kr skulle det också innebära en relativt ansenlig kostnad men om det nu är så att man lyckas potträna sitt barn efter 1.5-2 år och jämför med att man inte fick sålt sina tygblöjor, ja då är kostnaden jämförbar men då måste man väga miljöpåverkan mot lättja.

I dagsläget har jag svårt att se mig själv använda tygblöjor av ren lättja varför jag är ganska övertygad om att det för första barnet kommer att bli engångsblöjor och så får vi utvärdera detta senare. Mina erfarenheter än så länge är att Joys första tid har förbrukats blöjor på löpande band men kostnaden för dessa har varit försumbar pga all reklam som görs mot oss föräldrar.

I dagsläget har jag väldigt svårt att tro att vår kostnad för blöjor kommer ligga i det övre spannet av ovanstående beräkning för pappa AvL tycker att det här är ganska spännande så det blir en hel del efterforskning i hur man gör för att få ned kostnaden på de produkter vi använder.

Den som lever får se


Bildkälla: dreamstime.com

Sparande eller miljö?

Det är väldigt sällan jag läser skvallertidningar och det är ännu mer sällsynt att jag klickar på skräpet när det kommer upp i mitt flöde någonstans men för ett par veckor sedan var det någon som gillat en artikel från Aftonbladet med det charmiga namnet "Det är jag som är köttberget" och jag kunde inte hålla mig längre.

Bild: Hcsab.se

Artikeln beskrev en allt för vanlig verklighetsbild där dagens moderna människa har blivit invand i omedveten konsumtion. Vi vet inte längre vad sparande är medan våra föräldrar eller kanske deras föräldrar ofta har sparsamhet i blodet.

Min erfarenhet är kluven men främst tycker jag mig skönja att ju senare man är född desto vanligare är det att man anammat slit och släng samhällets normer. Och jag tillhör själv den generationen, det är billigare att köpa nya grejer på IKEA än att laga de gamla och lika så med elektronik och kläder. Nu råkar jag handla en del på blocket men jag avskyr att sälja på samma ställe eftersom väldigt många beter sig illa i sitt bemötande med säljare. Nu skall det inte handla om folks bristande respekt mot varandra utan den konsumtionsdrivna ekonomin vi skapat.

Sparsamhet

Jag tycker inte nödvändigtvis att du behöver ge dig av till skvallerpressens ledsagare och läsa hela artikeln om du inte vill men min favoritpassage citeras nedan.

"Vi skrattar trots att det är vi som är problemet. Vi som vuxit upp i slit-och-släng-samhället och finner trygghet i den rituella konsumtionen, vi som pratar om klimathotet men lever som om vi hade tre planeter att bo på. Svärföräldrarna pratar aldrig om klimathotet och de tycker att miljöpartisterna är ”fundamentalister”, men deras klimatpåverkan är nästan obefintlig. Det är nästan som att de inte finns.

Medan vi står på botten av vårt ekologiska fotavtryck och skrattar."

Jag tycker det är lite fint skrivet. Jag håller inte på som jag gör av miljöskäl utan av ekonomiska skäl och den som känner mig kan knappast anklaga mig för att vara särdeles miljömedveten i mina val men det faktum att jag av naturen är ganska sparsam gör att min påverkan ofta är lägre än den skulle kunna vara. Det är sant att jag inte köper ekologiskt och närproducerat men i gengäld behöver jag aldrig skrolla ned i rullisten när försäkringsbolaget frågar mig hur långt jag kör varje år.

Ekologiskt fotavtryck

Den här konsumtionshetsen har gått så långt att när jag för skojs skull försökte ta reda på vad mitt ekologiska fotavtryck var fanns det vissa frågor i WWF´s kalkylator som inte gick att besvara. Framför allt bland frågorna gällande prylar var det spännande för den första frågan var -

Vilken av följande prylar har du köpt det senaste året?

- och därefter följde fyra alternativ. Inget av alternativen var - jag har inte köpt någonting av ovanstående. Det förutsätts alltså att du inte kan gå ett helt år utan att köpa minst en av alternativen TV, musikanläggning, stora möbler, vitvaror eller telefon.

Jag ser inte mig själv som fundamentalist i sparkyrkan. Jag dricker dyr whisky och gott vin. Jag äter gott, inte sällan på restaurang. Jag bor numer större än jag behöver och jag äger en bil även om den sällan rullar och den är dessutom gammal men oavsett allt detta har jag överlevt ett helt år utan att köpa en ny TV.

För ett tag sedan läste jag en text av Micke på Sparo där han gick igenom sina fem sjukaste sparknep. Jag insåg då att jag förmodligen är sjuk för det var inget som verkligen avskräckte mig även om jag väldigt sällan diskar engångspåsar. Jag tenderar att använda dem ett gäng gånger för att frakta matlådan i till och från jobbet och när matlådan sedan faller igenom den trasiga påsen kastar jag faktiskt påsen.

Final

Jag har ingen aning om vart jag vill komma med den här texten annat än att konstatera att det finns andra motiv till att spara än pengar. Det finns andra sätt att värna om miljön än att köra din nya bil till jobbet så att du får pengar så att du har råd att köpa din ekologiska, svenska kossa och det finns andra nöjen i livet än de som kostar massor av pengar.

Alla behöver inte göra allt men alla kan göra något och mitt bidrag idag är att jag tillagar en mycket god Dahl till mig och hustrun för vår middagsdejt. Jag gör av med en skinande guldtia för att mätta oss och inga djur led i tillverkningen av denna middag.

Vad gör du?



Bildkälla: hcsab.se

Slänga och köpa nytt?

Fundamentalanalysbloggen gick igenom skillnaden mellan slösaktighet och sparsamhet igår och jag kan bara hålla med om att när man väl handlar kan det vara värt att köpa kvalitet men jag vill också påstå att det handlar om vad det är man köper.

Bild: Biltema.se

Jag reflekterar ibland över mitt val av hårtrimmer. Denna mackapär används för att trimma till någon halvmilimeter på huvudet och dessutom ansar jag ansiktsbehåringen med den. Den första jag köpte själv på slutet av 90-talet var ett monster som skulle klara alt och den var av bästa tysk kvalitet. Den höll i 5-6 år och gjorde jobbet bra, hade inte massor av onödiga funktioner men den gick väl på någon hundring eller två över tusenlappen på den tiden.

Den jag har nu är den billigaste jag kunde hitta, inköpt för några år sedan för 199 kr på Biltema. Den är nu inne på sitt andra eller tredje år. Fungerar finfint utan att rycka i hårstråna eller bli slö och laddningen håller länge.

Detta innebär således att eftersom jag skall ha trimmerns mest basala funktioner behöver jag bara de enklaste prylarna men givetvis kan man betala mer för "kvalitet" och bara de mest basala funktioner. Den första jag hade var inte någon frisörtrimmer men betänk nu att jag nyttjar min trimmer 1-2 ggr per vecka och inte ett par timmar varje dag. Förslitningen kommer främst på batteriet snarare än de mekaniska delarna vilket betyder att så länge jag inte kör en sladdriven kommer livstiden ändå vara begränsad.

Min poäng här är således inte motsatt till den på bloggen ovan utan nyanserar resonemanget baserat på mina erfarenheter. När det kommer till kapitalvaror med lång hållbarhet, exv möbler eller varför inte handverktyg så kan det vara värt att öppna den stora plånboken för extra komfort, trivsel, hållbarhet, nytta. För produkter och tjänster där skillnaderna inte är så stora kanske det är värt att spara på slantarna och hantera ekonomin annorlunda.

Jag kan köpa fem-sex av mina Biltematrimmrar för samma peng som den tyska jag köpte först och jag kan nästan garantera att dessa fem-sex kommer ge mig längre brukstid än den senare. Det som skulle kunna väga över för den tyska kvaliteten skulle kunna vara miljö- och hållbarhet men med tanke på att jag räknar med att den jag i dagsläget har skall hålla ett par år till som minst så tror jag verkligen inte det spelar så stor roll.

Ett litet inlägg i "debatten".

Bildkälla: biltema.se