Bilen kostar en tredjedel av lönen

Vi har en bil. För ultraspararen verkar det vara som att svära i kyrkan men vi har aldrig strävat efter att spara mest. Vi strävar efter att spara mycket givet våra förutsättningar.

När vi köpte den här bilen gjorde vi det med lånade pengar och rationalen bakom det var att att lånet kostade 1,7 % i ränta före skatteavdrag så jag var ganska säker på att kunna hitta bättre användning för pengarna på börsen. Det sura med den typen av lån är att man måste betala tillbaka det och dessutom rimligt fort men vi valde så lång avbetalningstid som möjligt.

För ett drygt år sedan började räntan på lånet ticka uppåt och det sammanföll ganska väl med att Fru AvL började yttra mer och mer oro för vår belåning. Inte så att vi har hög belåning eller att det på något vis utgör ett problem men hon gillar bara inte lån.

Vi enades om att höja amorteringstakten på billånet så det som var ett lån på 7 år (5,5-6 år kvar) blev först ett lån med 2,5-3 års avbetalningstid och sedan ökade vi lite ytterligare. I januari betalade jag av det sista av billånet i förtid vilket ytterligare kapade ett tertial eller så och på ett års tid har vi, med löpande kassaflöde, betalat av billånet.

Detta sammanfaller väldigt väl i tiden med att fru AvL bytt jobb och som en följd av det slutar bilpendla till jobbet. Vi kommer fortfarande ha bilen men vårt nyttjande kommer drastiskt sjunka vilket sparar en del pengar. Ganska mycket pengar faktiskt när man räknar in parkering på jobbet, biltullar, drivmedel och extra försäkring. Hade vi dessutom räknat in förslitning på bilen och däcken hade besparingen blivit ännu högre men redan de direkta kostnaderna utgjorde en rejäl summa pengar.

Dessa två utgiftsminskningar frigör helt plötsligt en tredjedels månadslön netto för herr AvL. Jag tjänar för all del ganska lite och jobbar bara 80 % men ändå. Ni som varit med ett tag vet ju att jag lyckades spara ganska bra även under min föräldraledighet m.m. och som student så det är mer regel än undantag att jag tjänar lite och vi gör det bästa av den situationen.

Om jag bara lägger på dessa 30 % på mitt vanliga sparande kommer det innebära att sparkvoten utan ansträngning kommer öka till över 60 %. Tar vi dessutom med min senaste löneförhöjning kan vi anta att det helt plötsligt skulle finnas möjlighet att spara över 70 % utan att förändra levnadsstandarden någonting och det är nu när jag har skalat ned sparandet till en planerad månatlig nivå om ca 35 % i syfte att spendera mer pengar på upplevelser med familjen.

Det här är självklart ett massivt i-landsproblem men jag hade inte riktigt räknat med det och jag tror ärligt talat inte att jag är psykiskt förberedd för att öka mina kostnader riktigt så mycket så eventuellt kommer jag inte klara av mitt mål att sänka sparandet till 40 % i år.

Det är ett väldigt positivt problem att ha men det belyser samtidigt hur stor skillnad några få ekonomiska beslut kan ha på det dagliga livet. Familjen har inte lidit särdeles av att betala de här bilrelaterade kostnaderna men att slippa göra det kommer sänka våra redan relativt låga kostnader med ungefär 20 % på familjebasis. Det är mycket pengar även om 2/3 utgörs av amortering av ett lån vi egentligen inte behövt ta.

Kul att se hur det påverkar.