Vad är rikedom?

Jag lyssnade på en podd med Charlie Söderberg och kände att jag behövde skriva lite för att samla tankarna och genom upprepning tvinga hjärnan att ta till sig det här.

Charlie är coach. Han kallar sig rikedomscoach och har gjort lyxfällan, plus och skrivit böcker om ekonomi. Jag gillar Charlie och har så gjort i ett tjugotal år men det var tyvärr väldigt länge sedan jag ingick i hans sociala samvaro varför min kontakt med honom nu är samma som alla andra dvs genom de offentliga kanaler han engagerar sig i.

En av de saker jag gillar med honom är att han är ganska enkel att lyssna på. Han pratar så man förstår. Tyvärr kan han ibland bli lite luddig och då vill han oftast sälja en utbildning eller liknande men vid ett fåtal tillfällen har han ändå pratat ur skägget och då brukar han ha ganska mycket vettigt att komma med.

Ett av dessa tillfällen är, i mitt tycke, ett nyligen släppt poddavsnitt från Rika tillsammans med titeln "Rikedom- mer än bara pengar". Man kan se filmen, lyssna på podden eller läsa blogginlägget men om man har en timme till övers skulle jag varmt rekommendera att man försöker tillgodogöra sig den här diskussionen.

17 minuter in i avsnittet börjar definitionen av rikedom och visst finns det olika sätt att se på det här och tolka livet men jag måste säga att jag verkligen uppskattar den här tolkningen. I grova drag berättar Charlie om tre olika "pelare" för att definiera rikedom.

Pelare ett är den fysiska rikedomen. Det är oftast här vi bråkar med varandra om definitionen. För dig är ett rikt liv att ha en Porsche och ett strandhus och ingen med mindre än 100 miljoner på banken kan väl anse sig vara ekonomiskt fri medan jag kanske tycker att det räcker med en cykel, en lägenhet i stan och tillräckligt med stålar för att jag skall kunna vara ledig och mätt samtidigt.

Den fysiska rikedomen är att man har den nivån på tillvaro som gör att man känner att man har ett rikt liv. Här inkluderas hälsan. De flesta skulle hålla med om att det inte är så viktigt med en tredje Ferrari om man får diagnosen terminal cancer. Vad behövs i den fysiska verkligheten för att man skall må bra helt enkelt - det är pelare ett.

Pelare två är den inre rikedomen. Det här kan kännas lite mer luddigt men det handlar, om jag förstått det rätt, om uppfattningen av vad som är rikedom. Om jag upplever att mitt liv är rikt trots att jag inte har en Porsche kan mitt liv vara mer rikt än den som inte tycker att tio Porschar räcker.

Det är också viktigt att ha koll på vad man vill med livet. Charlie drar ett citat "De flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte dött under natten". Om man inte vet vad man vill är livet bara en enda lång väntan på ingenting. Det är viktigt att man definierar för sig själv vad man vill ha, vad man vill uppnå och hur man skall nå dit. Kalla det meningen med livet om du vill men det behöver inte gå så långt. Det gäller bara att bryta ut om det faktiskt är viktigt för mig att åka på tre semestrar till Mallorca varje år eller om jag bara jobbar över tre timmar varje dag för att ha råd med någonting jag egentligen inte tycker är särdeles kul.

Pelare tre är den ekonomiska rikedomen. Här beskriver Charlie dels att ekonomi bara är hushållning med resurser och inte alls handlar om pengar. Det är sant. Ekonomi är ett begrepp vi förknippar med pengar men en relationsekonomi är minst lika viktig. Den här pelaren handlar om att få grepp om alla flöden i livet och hantera dem på bästa sätt.

Det kan vara pengar. Ser jag till att det kommer in tillräckligt mycket pengar. Kan jag se till att det kommer in mer pengar i mitt liv utan att jag offrar någonting annat? Hur hanterar jag de pengar jag får in? Flödar pengarna genom fingrarna som vatten genom ett såll eller känner jag att jag får glädje och lycka av pengarna?

Det kan också vara helt andra saker. Räcker flödet av energi till eller är jag som en urvriden disktrasa när fredag eftermiddag nalkas? Hinner jag med att umgås med mina vänner och min familj?

Vad vill jag ha? Hur hanterar jag de flöden jag har? Hur kan jag öka de positiva flödena och minska de negativa?

Lärdomar

Det finns massor av lärdomar för den som vill men jag har oerhört svårt att komma vidare efter att jag har definierat rikedom för mig själv. Det är självklart nu man skall gå en kurs eller boka in coachingtimmar men det gör för ont i plånboken och själen för att det skall vara ett alternativ.

Det jag försöker göra är istället att jag tänker på att det finns sätt att maximera alla pelare, man måste inte välja en och försaka de andra. Jag försöker också minnas att det är viktigt att ha mål och försöka definiera hur man skall nå dit så att man öppnar sinnet för de möjligheter man behöver få till sig.

Om du har input i ämnet är nu rätt tillfälle att delge mig dem för det här är ett ämne jag tycker är spännande. Rikedom är så mycket mer än pengar men det är väldigt lätt att fastna i ekonomiskt tänkande.

Är 11 % avkastning rimligt?

Den som kikat in här på bloggen någon gång ibland har kanske sett att jag ibland skriver inlägg där jag presenterar någon form av räkneexempel på vad ett långsiktigt sparande skulle kunna innebära i slutändan. Om du sparar 7 kr per måltid á 3 måltider per dag från det att du är 18 år tills du går i pension kommer du ha X pengar när du slutar jobba.

I dessa beräkningar tar jag oftast i ganska hårt när det kommer till förväntad räntenivå och förväntad avkastning. Jag brukar peta ned den förväntade långsiktiga räntan till 2 % och den förväntade långsiktiga avkastningen brukar jag lägga på 11 %.

Det är inte helt ovanligt att jag blir ifrågasatt på just dessa antaganden så jag tänkte gå igenom hur jag tänker.

Det jag först vill säga är att man helt missar poängen med inlägget om man fokuserar på just dessa antaganden eftersom det egentligen är fullständigt skit samma vad slutsumman blir, för det viktiga är att motivera folk till långsiktigt sparande. På så lång tid har en halv procent hit eller dit,vansinnigt stor inverkan, men också huruvida man kan sparar ytterligare en hundring i månaden eller om man kan låta pengarna ligga ytterligare ett år varför det är omöjligt att med rimlighet anta någonting om ens förmögenhetsutveckling på 50 år. Det går alltså inte att med någon form av säkerhet förutse utfallet utan det handlar om att berätta att med en relativt liten insats kan du åstadkomma enorma resultat om du ger tiden och ränta-på-ränta effekten möjlighet att samverka.

Med det sagt tycker jag att vi kan kolla på mina två antaganden.

Räntan

Att en långsiktig statslåneränta på 2 % skulle vara rimligt är osannolikt om man tittar på en lång historik och med ett inflationsmål på 2 % skulle det ge ett nolläge vilket inte är rimligt men kikar man på Japans historiska situation är det inte helt omöjligt att vi kommer ha ganska långa perioder framåt med ganska låg ränta så helt uteslutet är det inte att 2 % ränta kan vara rimligt. Men här är jag fullt medveten om att jag tänjer gränserna till exemplets fördel.

Avkastning

När det kommer till den långsiktiga förväntade avkastningen är det en annan fråga. Om man kikar Affärsvärldens generalindex vilket är det index som är lättast tillgängligt i långa dataserier för oss privata användare. Det är också ett index som mäter hela svenska börsens totala avkastning inklusive återinvesterade utdelningar. Indexet är inte inflationsjusterat men jag brukar inte ta hänsyn till inflation i mina beräkningar för det tillför inte syftet med artiklarna men man kan givetvis lägga på inflationsförväntningar om man gör egna beräkningar.

Låt oss kika på det.

Ett normalt arbetsliv idag kan vara mellan 18 år tills man fyller 65 år. Detta antagande är inte heller absolut rimligt men det är definitivt möjligt. Sparperioden blir då 47 år.

Om vi kikar på 5 st 47-års perioder nämligen perioderna 1965-2012 fram till 1969-2016 vilket är den sista perioden jag har data för kan vi konstatera att det skiljer en hel del i totalavkastningen.

När jag beräknar CAGR (genomsnittlig årlig avkastning) tenderar jag att använda den här kalkylatorn.

Som ni ser kanske jag borde använda 10 % istället eller 10,6 vilket är någon form av medelvärde men då avrundar jag gärna till 11 istället för det är en finare siffra. Sen om jag skall vara helt ärlig brukar jag lägga till avkastningen under min egen livstid vilken ni ser längst ned i tabellen och då blir medel 10,95 % men i gengäld är min livstid för kort i sammanhanget så det är egentligen inte gångbart som mättid men det är min blogg så jag bestämmer.

Oavsett vad så kan vi konstatera att det pendlar mellan 10-12 % och även om det gör enorm skillnad vilket man använder så tycker jag att 11 %, givet historiken, inte är ett orimligt antagande.

Summering

Jag försvarar gärna mina antaganden och i mina aktieanalyser är det väldigt tacksamt med kommentarer som får oss alla att fundera. När jag tänker och beräknar min egen framtid räknar jag med runt 8 % i årlig genomsnittlig avkastning. Dels för att sänka mina egna förväntningar men också för att jag sparar på ett sätt som gör att 8 % kan vara mer rimligt. Jag håller en del ränta i mitt sparande så även om jag också har en del tillväxt i portföljen skulle det mycket väl kunna bli så att jag närmar mig 5-8 % snarare än 8-12 % på lång sikt men det återstår att se.

Det viktigaste med detta inlägg och alla mina inlägg där jag gör olika sparandeberäkningar är att läsaren får upp ögonen för att ens val kan göra stor skillnad. Att välja att äta havregrynsgröt med mjölk och sylt istället för yoghurt och flingor på morgonen är inget enormt, livsavgörande val för de flesta men ger en besparingsmöjlighet för en barnfamilj på 10-15 kr/dag och är dessutom nyttigare.

Dessa 10-15 kr/dag kan vara livsavgörande även om inte kostvalet är det. Givet ovanstående antaganden skulle de två barnen kunna få ett par hundra tusen kronor var till sitt första lägenhetsköp och föräldrarna slipper handla lika ofta vilket kanske sparar på miljön.

Motivation är många gånger viktigare än de exakta siffrorna och det är min poäng även om jag inte anser att mina antaganden är fullständigt orimliga utan snarare ganska sannolika.

Lycka till

Bildkälla: freeimages.com och att välja lycka

Veckobrev 48 - Andra advent

Glad andra advent!

bild: pixabay.com

Det ryktas om julrally och finanstidningarna börjar skriva om utdelningssäsong redan nu. Tiden går onekligen fasligt fort och vi är redan inne i december. Om två månader blir jag pappa men innan dess skall vi avsluta 2016, fira jul, flytta och bli rika.

Det svåraste skulle man kunna tro är att bli rik men om man bara tänker på det ett ögonblick så vill jag påstå att det är det enklaste. Att fira jul är skitjobbigt och förväntningarna jag hade på 2016 var skyhöga så att summera året kommer bli tufft och att flytta med en höggravid hustru är förmodligen inte optimalt men att bli rik är bara en fråga om perspektiv eller tid.

Jag har en konsumtionsnivå som understiger fattigdomsgränsen, något Utdelningsseglaren skrev om efter en artikel i SvD. Gränsen är tydligen 11800 kr vilket som nettonivå är ganska mycket högre än den nivå jag siktar på och jag skulle vilja påstå att den som kallar mig och min konsumtion för fattig har en mycket begränsad världsbild. Men rikedom för mig har väldigt lite att göra med pengar. Rikedom för mig handlar mycket mer om känslor, frihet och de människor jag har omkring mig och de upplevelser jag samlar på mig.

Att bli rikare innan året är slut blir inte svårt för varje dag skänker nya möjligheter och jag ser mig själv som rik både ekonomiskt och känslomässigt och högtider då familj och vänner är fria att umgås under glädjefyllda omständigheter är det som gör, i alla fall mitt liv, fullare och rikare och det är vad julen borde vara.

Kärlek och välgång


Bildkälla: pixabay.com

Intervjuer

Jag har funderat lite på den uppsats jag skriver just nu och hur detta arbete passar in i mitt liv. Det är sista delen av en fem år lång utbildning och skall man vara lite rationell är det väldigt låg sannolikhet att jag kommer behöva eller ha användning av den här uppsatsen.

Då glömmer jag att erfarenheter bygger livet och att det jag gör nu kommer göra mig till en rikare människa i framtiden. Rikedom är inte nödvändigtvis pengar. Pengar är bara ett sätt att hålla räkningen men jag är av uppfattningen att rikedom är mycket mer än pengar. Rikedom är vänner, erfarenheter, glädje, kärlek osv. Det är sällan jag drömmer om den dag då jag har ytterligare fyra kronor på kontot, eller 40.000 kr eller 4 miljoner kronor. Det jag drömmer om är vad de där slantarna erbjuder i möjligheter. Att slippa oro och rädsla och istället kunna fokusera all energi på att leva livet som jag vill leva det.

Det är drömmen.

En annan sak jag inte tidigare tänkt på är att de intervjuer jag gör för att skaffa mig kunskap i ämnet jag behandlar gör att jag får träffa massor av nya människor. Jag får en inblick i andra människors liv och vardag och jag får diskutera problem och möjligheter man inte har möjlighet eller tid att diskutera i sin vanligtvis så stressade vardag.

Uppsatsen ger mig alltså upplevelser och erfarenheter jag inte annars hade kunnat tillgodogöra mig och möjligheter att växa som människa på ett sätt som är ganska inspirerande och jag ser helt plötsligt fram emot våren men nytt liv i blicken.

I say bring it on!

Ps. Skulle det vara så att du äger ett litet fastighetsbolag eller jobbar med ekonomin på ett dito och är väldigt sugen på att få prata av dig en liten stund får du gärna höra av dig så bokar vi en intervju. Ds


Bild: Freeimages.com

Val, glädje, TED och pastasås

För att herr Att Välja Lycka skall vakna på mornarna är det en enkel rutin som skall till. Lite ekonominyheter sköljs ned med kaffe och frukosten delas med någonting som mjukar upp hjärnan lite. Ibland behöver jag en kvart stand up, ibland blir det ett halvt avsnitt Mythbusters eller varför inte lite Man vs Wild eller någonting annat där Bear Grylls äter något som gör att man är tvungen att anstränga sig lite för att hålla nere den frukost man fått i sig.

I perioder behöver jag någonting annat och det kan vara populärvetenskap på ett enkelt sätt á la TED. Ted serverar föreläsningar om alla möjliga ämnen i ett format som påminner om de upphuggna filmerna man kan se i niominuters delar på youtube fast tanken här är att ungefär 20 minuter skall räcka för att förmedla det budskap föreläsaren har att framföra.

Jag väljer föreläsning beroende på humör men det är sällan jag orkar med någonting tungt tidigt på morgonen men vad som är tungt kan ju vara subjektivt. Häromdagen såg jag en titel som skrek åt mig - Choice, happiness and spaghetti sauce!

Det kan inte bli mycket mer rätt än så för en gammal kock med nördiga ambitioner vars blogg handlar om att göra livsval för att leva ett lyckligare liv. På vilket sätt kan en pastasås göra mitt liv bättre?

Jag kan djupt och innerligt rekommendera att ni offrar 17:26 minuter av ert liv och ser det ovan länkade TED-avsnittet. På ett spännande sätt ger Malcolm Gladwell ett inspirationstal om hur viktigt det är att välja perspektiv, fråga rätt fråga på rätt sätt och att ta tillvara på alla människors olikheter. Om vi skjuter undan alla förutfattade meningar och öppnar upp för nya möjligheter kan världen bli lite bättre, människan kan bli lite lyckligare och du som anstränger dig kan bli lite rikare.

Genom att omfamna och uppmärksamma olikheter kan vi nå sann lycka.

Bild: Ted.com

Obs! Detta är inte ett sponsrat inlägg. Länkarna är till för din underhållning och information.

Nytillskott på arbetsplatsen

Jag verkar ha en förkärlek för att diskutera ekonomi här på bloggen och det kommer nog fortsätta vara en övervikt av ekonomiskt relaterade artiklar som publiceras även fortsättningsvis men idag skall jag visa upp två nya medarbetare jag fått möjligheten att stifta bekantskap med.

Som ni känner till har jag ännu inte några barn men jag lider inte av det då både vänner och familj har barnasinnet i behåll. För en tid sedan fick jag en liten uppmuntrande present av en väninna som uppmärksammade ett behov av en sådan. Den innehöll lite gott och blandat, exempelvis lite godis, några visdomsord och livsnödvändiga produkter så som suddgummi och läppbalsam. De två senare är avbildade här bredvid och står numer på min externa hårddisk för att kunna vaka över mig när jag skriver dessa inlägg och forskar om olika bolag jag vill köpa.

Jag hade lyckats förtränga dem i den senaste tidens relativt pressade tidssituation men det är just i dessa situationer det är som viktigast att ta några sekunder till att slappna av och återanknyta till det själsliga lugn som endast glädje kan ge. Min hustru tog i helgen tillfället i akt att städa lite och hittade dessa underbara små statyetter och hon funderade på vad vi skulle göra med dem. Vi har ingen egentlig nytta av dem varför en ide var att skänka bort dem till bättre behövande men devisen Att Välja Lycka har blivit en sådan aktiv del av våra liv de senaste månaderna att hon stannade upp och funderade på det bästa användningsområdet för dessa leksaker.

Hon kom sonika fram till att de för tillfället är bäst placerade i min absoluta närhet för att ständigt påminna mig om hur viktigt det är att skratta och att försöka hitta lyckan även i de minsta och mest triviala av situationer.

Idag är jag lite extra tacksam för de tokigheter
den inneboende barnsligheten hos mina vänner och min familj bringar och det gör att jag med enkelhet kan se framemot morgondagen med ny tillförsikt.


Bildkälla: Att Välja Lycka

Alla har vi olika hobbys

Hustrun sitter och gör silversmycken med sötvattenspärlor på sin fritid och själv läser jag bolagsrapporter och uppdaterar min portföljdokumentation, och så bloggar jag lite. Vi har en mängd andra fritidsintressen och vi försöker hinna med så mycket vi kan för att fylla våra liv med mer glädje och mindre vardag.

Tänk om vi inte var begränsade i vår vardag till ett inkomstbringande heltidsarbete. Tänk om vår hobby kunde vara vårt arbete, eller ännu hellre, att det inte spelade någon roll om det vi gjorde för att vi tyckte det var kul just för stunden, inbringade en inkomst eller inte.

Ett av mina mål är att en dag kunna ha den ekonomiska friheten att välja. Jag strävar inte nödvändigtvis efter att bli helt ekonomiskt oberoende, för jag tror och tycker att det kan vara inspirerande och givande att arbeta och kommer förmodligen fortsätta med det oavsett min ekonomiska situation. Det skänker mening och sammanhang men jag vill ha valet att välja arbete och jag vill ha valet gällande hur mycket av min tid jag skall allokera åt sagda arbete. Nu är det till stor del min arbetsgivare som väljer eftersom jag är beroende av min månatliga inkomst precis som de allra flesta är.

Hur når man då sina mål?

Jag tycker att det är bäst att göra beräkningarna utifrån den konsumtionsnivå vi förväntar oss och inte baserat på upplevt inkomstbehov. Tittar man i statistiska centralbyråns databas hittar man att sammanboende utan barn, dvs familjen Att Välja Lycka, konsumerar för i genomsnitt 340.510 kr per år totalt. Det blir 170.255 kr per person.

Om vi vidare antar att vi vill kunna arbeta deltid, exempelvis 80 % och fortfarande kunna konsumera på samma nivå vad behöver vi då uppnå med vårt sparande*? Avkastningen från sparandet behöver alltså täcka drygt 34.000 kr och med en beräknad direktavkastning på 5 % årligen skulle det innebära att vi behöver en portfölj i storleksordningen 681.000 kr. Detta är om vi bara vill använda räntan och alltså inte ta av de sparade pengarna.

För enkelhets skull ignorerar vi inflation men vi tar hjälp av bloggkollegan Stefan Thelenius sparkalkylator för att göra beräkningarna. Som ni kan se om ni klickar på länken räcker det med 1000 kr i månaden, en relativt rimlig genomsnittsavkastning för Stockholmsbörsen och en sparhorisont på 20 år för att få ihop pengarna för att kunna gå ner i arbetstid.

20 år kan verka vara eoner av tid. Låt oss anta att du kan lägga på en 500-ing i sparande varje månad, då är du framme fyra år tidigare.

16 år för att kunna vara ledig var enda fredag i resten av ditt liv.

Tar man återigen hjälp av SCB ser vi att medelinkomsten (total kontant bruttolön) per arbetare mellan 20-64 år var 304.300 kr/år vilket grovt räknat borde innebära en nettolön på 19.000 kr. Utgifterna ovan kokar ner till 14.200 kr per månad vilket ger en teoretisk sparmöjlighet på 4.800 kr per månad vilket borde göra 1.500 kr överkomligt. Beräknar vi på två medelinkomsttagare med två barn blir den enskildes sparförutsättningar istället 1.500 kr jämnt varför även barnfamiljer i teorin borde kunna ge sig själva den här möjligheten.

Hur gör jag?

Om allt går vägen kommer hemmet fyllas av barnjollrande inom ett par år men fram till dess lever jag så snålt jag kan men fortfarande behålla en hög levnadsstandard. Vi väljer att bo relativt litet och inte direkt centralt. Bilen står för det mesta stilla och krogbesöken är väldigt sällsynta. Min inkomst kan jag inte göra så mycket åt utan den är ganska låg så länge jag pluggar men utgifterna kan jag kontrollera och det gör att jag kan spara nära 50 % av min inkomst.

Vi fortsätter med siffrorna ovan och konstaterar att en medelinkomsttagare skulle kunna spara ungefär 9.500 kr per månad. Det innebär att på bara 5 år skulle man kunna ha en portfölj vilken vida överstiger det värde vi siktade på och således kunna leva mer fritt i större delen av sitt liv efter detta.

För mig är 3 helgdagar definitivt värt att skippa några rejäla krogrundor och att behöva ta bussen en kvart för att komma till stan.

Vad skulle det vara värt för dig med frihet?



*Jag tar inte i beaktande det bortfall i sociala förmåner det innebär att sänka sin arbetstid och sin inkomst. Beräkningarna är inte exakta utan tänkta som inspiration.

Bildkälla: Att Välja Lycka

Kombinera kapitalism med filantropi

Jag tror absolut att det går att kombinera dessa två. Att tjäna pengar och att bidra till ett hållbart och vänligt samhälle borde kunna gå hand i hand. Trenden de senaste decennierna har varit tydlig på företagssidan att kunder och andra intressenter kräver någon form av ansvar från företagen de handlar av. Det kan röra sig om att inte tillåta användningen av barnarbetare, miljömedvetenhet eller kanske att tänka på tillväxt på ett hållbart sätt för att kunna fortsätta växa.

Jag vill därför mena att kunderna har svängt marknaden och tvingat företagen att ta ett visst ansvar för sin verksamhet och i dagsläget skulle det vara otänkbart för ett företag i Sverige och förmodligen i större delen av världen att negligera sitt företagsansvar.

Nu hävdar jag också att man kan använda sitt sociala arbete som marknadsföring och många företag gör det. Stora reklamer bombarderar oss om hur miljövänliga företagen är, vilka fina arbetsförhållanden koncernen implementerat och alla filantropiska projekt de är engagerade i. Det senaste jag såg var ett twitterinlägg från Habitat for Humanity som sa att 120 anställda från Realty Income Corporation (O) hade med sig en check på 125.000 dollar och satte igång att bygga bostäder för en eftermiddag.

Nu råkar jag äga några aktier i Realty och nyheten gjorde mig lite glad såhär i juletid. I vanliga fall tänker jag nästan uteslutande på vad företaget sysslar med, hur ledningen är uppbyggd, vilken historia och framtidsutsikt företaget har och en hel säck med siffror. Därför är det ganska trevligt att ibland vakna ur sin ekonomiska dvala och faktiskt inse att en liten del av pengarna involverade i de verksamheter jag investerar i används på det här viset.

Har man dessutom läst en del global ekonomi, vilket jag har inser man snabbt att de globala företagens samhällsbyggande förmåga på sikt bidrar till att lyfta hela världens befolkning till en lite bättre nivå än tidigare.

Jag kombinerar således kapitalism med filantropi redan innan jag har en portfölj vilken ger mig mer tid att spendera på vad jag helst vill inklusive ideellt arbete. Bara genom att investera i stora, välskötta bolag bidrar jag till att bygga hus, ge mat åt de hungriga och mycket mer.

Har du inte börjat än? Hoppa in på Avanza eller Nordnet och öppna ett konto. Sätt in några hundralappar och börja hjälp världen och dig själv på samma gång.

*Jag äger (O), Avanzalänken är en affiliatelänk

Bild: San Diego Habitat

En naturlig promenad

För en liten tid sedan var jag ute och promenerade och träffade på en hel hög charmtroll som stod och plirade nyfiket på mig bakom en raggig kalufs av ovårdat hår. Jag tycker det är fantastiskt att ha denna möjlighet att kunna ge mig ut och uppleva vår natur och våra omgivningar. Det är ett privilegium jag vårdar ömt och jag hoppas att våra barn och barnbarn också skall ha möjlighet att uppleva djur och natur på så här nära håll.

Charmtroll

För några år sedan såg jag ett populistiskt program av och med Jamie Oliver i vilket han undersökte kosten på engelska (eller om det var amerikanska) skolor och han kunde konstatera att ungdomarnas relation till mat var något begränsad. Som före detta kock svider det i hjärtat att veta att mångas enda relation till mat är det de ser i kyl- och frysdisken på snabbköpet.

En viktig framtidsdröm jag när, är att jag skall kunna förse mina framtida barn med en djup och ingående förståelse för var vår mat kommer ifrån. Man kan än så länge odla det mesta i jorden runt oss och jag hade gärna sett att alla någon gång fick möjlighet att själv dra upp en morot eller rödbeta ur jorden, skölja av den och tillaga den eftersom detta skänker en direkt kontakt med ett kunskapsområde vi håller på att förlora.

Missförstå mig inte nu. En större förespråkare för industrialismen än jag får ni nog leta efter men det är något visst med att odla sin egen mat. Som ett litet steg i rätt riktning köpte jag nyligen aktier i Archer Daniels Midland Co (ADM). Även om det är ljusår ifrån att odla egen mat gör de kommande utdelningarna bolaget ger att jag kommer lite närmare mitt mål att kanske köpa en liten gård någon dag, på vilken jag har den ekonomiska friheten att arbeta utan att behöva känna de annars tvingande ekonomiska tyglar ett heltidsarbete innebär.

Jag tar även varje tillfälle i akt att på varje centimeter fönsterbräde och balkongyta odla allt jag kan. I lägenheten växer kryddor av alla de slag under vår, sommar och höst och jag älskar den sprakande färgprakt mina chiliplantor ger. På balkongen växer sallad och grönsaker och när hustrun får lite fritt spelrum poppar det upp blommor lite här och var.

Livet är så mycket mer än att sitta inlåst på ett kontor från morgon till kväll och jag börjar precis inse detta. Att Välja Lycka är vad jag gör varje dag när jag tränar, investerar, bloggar, twittrar, lär känna nya människor men också när jag arbetar och studerar. Varje dag blir mitt liv rikare och det är framför allt ni, mina vänner och medmänniskor som berikar mig och för detta är jag för evigt tacksam.

Just nu löser stormarna av varandra. Är det inte Helga som väsnas, ja då är det börsen som bråkar, men jag kommer fortsätta ta en lugn promenad i höstmörkret tillsammans med de jag håller kärast och månatligen investera i stora och starka företag med fokus på utdelning. Att investera långsiktigt är som att sköta om en fruktträdgård. Tålamod och långsiktighet ger rikligt med frukt lite längre fram och det finns ingen anledning att stressa för inget blir bättre av det. Ge det tid och om tillräckligt lång tid kommer du kunna leva av frukterna ditt utdelningsträd frambringar.

Det är bara några veckor kvar till jul och de flesta har förmodligen tusen andra saker att tänka på men nästa gång du är och köper mjölk köp även valfri chilifrukt, gröp ur kärnorna och lägg dem att torka på ett fat. I mitten av januari när du kastar ut granen sätter du några av de torkade fröna i en liten kruka med fuktig jord och försöker se till att krukan är rumstempererad och får så mycket ljus den kan få. Håll jorden fuktig så skall du se att lagom till midsommar borde du kunna skörda de första av dina egenodlade chilifrukter. När du ändå håller på börjar du månadsspara någon hundring eller två i en billig indexfond på ett investeringssparkonto och då har du satt det första fröet som en dag leder till friheten att bestämma själv.

Vad är lycka för dig?

* Inlägget publicerades ursprungligen på odlaminmat.se den 10/12-15

Bildkälla: Att Välja Lycka

Julhandelns inverkan på sparandet

Före detta Handelns Utredningsinstitut heter sedan 2011 HUI Research och är ett bolag ägt av Svensk Handel med syfte att forska, utreda och analysera handeln och turismen i Sverige och eventuella påverkansinfluenser på den samma.

HUI Research brukar varje år presentera en prognos gällande julhandeln och hur mycket vi förväntas spendera på julmat och julklappar och i år ligger prognosen på 16 miljarder kronor, eller ca 1.700 kr per invånare. Det är alltså extrapengar vi handlar för bara för att en tjock rödklädd gubbe skall komma på besök.

För mig har alltid julhysterin varit lite svår att hantera och konceptet julklappar har aldrig riktigt gått hem hos mig. För mig är det viktiga med julen familjen och närheten till de man håller av. En god middag är alltid trevligt och får man dessutom en ursäkt att spendera värdefull tid med sina nära och kära är livet gott. Julklapparna är således sekundära.

På senare år har julklappsutdelandet begränsats i min familj till att endast innefatta barnen. Vi ger någonting till de små och de vuxna tar tillfället i akt att njuta av sällskap och närhet. Det passar mig ypperligt.

Vi har dock inte helt lyckats plocka bort de vuxna julklapparna helt. Den ömma modern kommer så länge hon lever kräva att hon får ge mig julklappar och av hävd och ohejdad vana sitter jag och hustrun på julaftonsmorgon och ger varandra några småsaker och det är fantastiskt roligt men det är inte några högar av presenter och det känns skönt.

De där 1.700 kronorna då. Det kan låta mycket eller lite beroende på vilken ekonomisk situation man befinner sig i men betänk att detta är per capita. Det är förmodligen inga spädbarn som handlar julklappar men om vi antar att vi istället för att shoppa loss i julhandeln hade sparat pengarna till barnen och dessa i sin tur hade fortsatt när de blev vuxna, ända till pension.

Vad hade detta kunnat leda till?

Den svenska börsen har långsiktigt avkastat 6-8 % och vissa perioder ännu högre men låt oss anta 8% genomsnittlig avkastning under de första 65 åren av livet och att du varje jul sätter in 1.700 kr då skulle barnen lagom till pension ha en portfölj värd i grova slängar 2.5 miljoner kronor med nuvarande skattesituation men utan hänsyn tagen till courtage, inflation och liknande. Räknar vi med att vi därefter låter pengarna vara kvar i depån men att vi har investerat i någonting som ger en direktavkastning runt 5 % innebär det drygt 10.000 kr extra i pension varje månad.

Är julklappar och julmat värt den förlorade extrainkomsten på ålderns höst?

De flesta skulle nog svara ja på den frågan eftersom livet sannolikt skulle bli mycket fattigare utan firandet men låt detta ge näring för tanken på sparande. Kanske klarar man sig utan det där lilla extra. De allra flesta människor i världen spenderar inte några 1.700 kr extra i juletider och det kanske inte heller behövs. Det kanske räcker med hälften.

* Ovanstående siffror är grovt förenklade i syfte att ge en fingervisning om resultatet av ett livslångt sparande. Det är inte en matematisk övning och jag är fullt medveten om att ni skulle få ett lite annorlunda resultat om ni försökte replikera beräkningarna själva men det handlar främst om vilka skattevärden och andra antaganden man inkluderar.

Bildkälla: Freeimages.com

Gästinlägg: Hur prioriterar vi i våra liv?

Idag har vi besök från en kollega från Odlaminmat.se som skriver om sina egna betraktelser gällande mat, miljö och odling. Eftersom jag tycker att det är kul att få olika infallsvinklar på livets små mysterier tänkte jag erbjuda er som läser den här bloggen någonting som möjligtvis inte inkluderas i er dagliga läsning. Hoppas ni uppskattar det.

Kommentera gärna; både gällande gästinlägg i allmänhet och på inlägget i synnerhet. Med lite tur kommer jag kunna förmedla svar från Ricky direkt här på bloggen.

Hur prioriterar vi våra liv?

Varför betalar vi läkaren för att göra oss friskare, när vi inte vill betala bonden riktigt från början? Varför är matens pris viktigare än kvalitet? Varför kan vi lägga tusentals kronor hos läkaren och på gym, men inte betala bonden för att få kvalitetsprodukter. 

Vad är det egentligen för samhället vi skapat? 

Hemlagad mat har blivit lyx. Något man gör på söndag, när äntligen prefabrikaten får stå tillbaka för äkta råvaror. I vårt tidspressade samhälle verkar det inte vara så att folk har tid eller tar sig tid för att laga mat. 

Aldrig har möjligheterna varit större att äta rätt. De senaste 40 åren har matpriserna halverats som andel av disponibel inkomst. Aldrig någonsin har det varit lättare eller givits oss större möjligheter till en bred och varierad kost. 

Vi speglar oss mer, gymmar mer, sitter och slötittar på tv mer. Arbetstidsförkortar och skall förverkliga oss själva mer. Lägger mer och mer pengar på "måsten", vi skall sitta i den nya bilen och det perfekta hemmet redan vid 21 års ålder. Svensken är förövrigt bland de som flyttar hemifrån tidigast. 

Vad kan man då göra? Det är inte fråga om att någon gång rulla egna köttbullar, även om det naturligtvis är bra. Det är hela vår livsstil som är huvudfrågan. 

Det handlar om att vårt samhälle måste hitta tillbaka till rötterna, ett samhälle där äkta mat finns i fokus. Där människor tar sig tid för varandra. Ett samhälle där vi lär oss uppskatta det enkla. 

Vi måste bygga ett samhälle där vi själva producera mer av vår egen mat, där vi kan titta bonden mera direkt i ögonen än köper prefabricerat eller mat från fjärran länder. Helt enkelt ett samhälle och ett liv där vi uppskattar oss själva och sätter värde på de som finns runt oss, samt det vi stoppar i oss. Låt oss sluta göra vår mat anonym.

//Ricky Karlsson,

Gästbloggare från Odlaminmat.se: en blogg om hushållning med miljö och ekonomi, trädgårdsodling och svensk matproduktion. 

Bildkälla: Ricky Karlsson

Målfokus november

Ett av huvudmålen med bloggen är att hålla mig på rätt köl och arbeta mot tidigare uppsatta mål. Givetvis kan jag inte bara leva mitt liv i tystnad bakom bloggfasaden och hoppas på det bästa för det kommer ju inte göra att ni, mina läsare, hjälper mig mot måluppfyllnad.

Min teori är att om jag skriver regelbundet om vad jag gör för att nå mina mål vilket jag exempelvis gjorde i "Att gå 10.000 steg", "Novembers livsnjutarval" samt när jag skriver om mina aktieinköp i bland andra "Köper en gigant", kommer jag vara tvungen att göra allt jag kan för att hålla mig på rätt väg annars kommer jag vara tvungen att också avslöja min bristande förmåga att nå mina mål.

Precis som alla andra tycker jag inte om att offentliggöra mina tillkortakommanden varför denna blogg får mig att arbeta så mycket hårdare för varje läsare jag får och alla ni underbara läsare gör mig till en bättre och lyckligare människa bara genom att klicka in och läsa några rader här på Att Välja Lycka.

Mina uppsatta mål är för 2016 men jag tjuvstartar redan nu för att undersöka om målen alls är genomförbara eller om några till och med kan vara för lågt satta.

Under november månad lyckades jag gå från en stillasittande livsstil till att i genomsnitt gå 10.000 steg om dagen. Efter månadens 30 dagar kan jag stolt berätta att stegräknaren visar 312.158 steg men det grävde allt en liten extra promenad eller två i helgen för att komma hela vägen.

Jag kan också notera att jag lyckades spara 52 % av min nettoinkomst vilket är helt fantastiskt med tanke på att jag fortfarande sitter i skolbänken stora delar av dagarna och bara på deltid kan plocka in andra slantar än CSN.

Livskvalitetmålet är ett väldigt subjektivt mål men troligtvis det mål jag kommer finna svårast att aktivt uppfylla varje månad men i november gick det ju bra i och med ett oplanerat, men oerhört trevligt, besök i Kaknästornets restaurang.

Vikt och utdelningsmålen ligger i var sin ände av möjlighetsskalan verkar det som. Att dubbla de utdelningar jag mottog för 2015 under 2016 kommer bli en monumental uppgift men det gäller att sikta högt och jag tänker inte ge upp ännu. Det finns många fina bolag kvar att köpa.

Utmaningen med viktmålet verkar mindre än jag först förutspådde och kommer eventuellt att justeras innan vi når nyårsafton för tydligen har det ganska stor effekt att öka sin motionsnivå så mycket som jag gjort det senaste och dessutom nästan helt sluta med onyttigheter. Jag har under november krympt tre kilo och totalt sedan bloggen startades är jag nu nästan fyra och ett halvt kilo lättare. Jag förutsätter att det inte kommer fortsätta i samma takt men att lyckas skala av ytterligare fyra kilo nästa år borde inte utgöra ett problem varför jag kanske måste se över min målsättning.

Tack för att du läser bloggen och bidrar till en lite lyckligare värld.

Inlägget ändrat: Det är givetvis bara 30 dagar i november varför siffran ovan ändrats.

Bildkälla: Att Välja Lycka

Att lämna ett beroende

Jag var länge rökare men efter att jag började få mer och mer besvär med luftrörssjukdomar kom det till den punkt att jag var tvungen att sluta och det måste vara det svåraste jag någonsin gjort och förhoppningsvis det svåraste jag behöver göra.

Det är nu nästan fem år sedan jag fimpade för sista gången och i år har jag inte varit röksugen när jag gått utanför dörren, när jag tagit ett glas vin eller satt mig med en whisky, när det är lite extra stressigt eller efter maten. Många säger att det tar tre dagar för kroppen att bli av med det fysiska beroendet och efter någon månad skall det mesta av suget och behovet vara borta. Det tog mig tre år innan jag inte var tvungen att aktivt låta bli att köpa cigaretter när jag var inne i butiken. Det tog fyra år innan jag lät bli att följa med kompisarna ut på rökpaus bara för att få vara nära rökare. Det är beroende på riktigt och jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara att sluta med någonting tyngre.

Till detta kommer att jag så länge jag kan minnas varit beroende av socker. Godis och sötsaker har alltid varit en viktig del av mitt liv. Som kock tyckte jag desserter var det roligaste att arbeta med och skapa. I det privata är sötsaker en naturlig del av varje tillfälle, dessert efter maten, en godisskål som fredagsmys och vad skulle ett biobesök vara utan godis?

Problemet är inte lördagsgodis. Problemet är måndagsgodis, söndagsgodis och godis alla andra dagar. Det förstör lika mycket som alla andra beroenden även om man oftast inte tänker på det på samma sätt. Viktrelaterade sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar, tandhälsa och inte minst gräver det ett hål i plånboken precis som rökningen gjorde.

Godis, kakor och läsk m.m. är en produktkategori vilken har en given plats i butikerna och i våra liv men jag har alltid haft svårt för måttfullhet varför det för mig kommer bli annorlunda i framtiden. Tack och lov har jag inte samma problem när det kommer till alkohol för att undvika whisky hade varit svårt på så många sätt för denna inbitne samlaren av livets vatten.

Jag räknade häromdagen på min konsumtion och kunde konstatera att de onyttigheter jag intog en normal månad hade ett kaloriinnehåll vilket med enkelhet kunde täcka en veckas kaloribehov. Jag konstaterade också att prislappen på det här fantastiska slöseriet rörde sig mellan 500-1.000 kr per månad och det var nog framförallt detta som fick mig att hicka till. Jag avskyr att slösa pengar och min vansinniga konsumtion av godsaker var ett slöseri av enorma proportioner.

Skriften ovan är i en dåtida tempusform för tack vare den inspiration som skänkts mig av den här bloggen och min ambition att välja lycka kan jag nu konstatera att det var fem veckor sedan jag köpte godis eller andra sötsaker för min egen konsumtion. Vi köpte lite choklad till min hustrus syster när hon som hastigast kom på besök och vi köper ibland presenter och liknande.

Jag har heller inte konsumerat någonting osedvanligt onyttigt den senaste månaden i egen regi. Jag tillåter mig fortfarande att njuta av tillvaron när jag är bortbjuden eller på restaurang men jag försöker göra det med måtta och skulle jag framöver inse att jag inte kan begränsa konsumtionen kommer jag förvägra mig sötsaker i sin helhet för att kunna leva ett fullt och lyckligt liv på alla andra plan.

En naturlig följd av minskningen av mitt intag kan läsas i inlägget om min första seger mot vågen vilket jag publicerade häromdagen och om någon dag eller två tänker jag avslöja vad jag gör med alla pengar jag sparar.

Hur hanterar du liknande begär?

Bild: freeimages.com

Glädjen i ett automatsvar

Jag uppskattar när företag jag handlar av anstränger sig lite extra för att jag skall känna mig speciell som kund. Efter många år i serviceyrken är jag direkt motståndare till parollen "Kunden har alltid rätt" för i mitt tycke har det skapat en arrogant och krävande kund som tror att de kon behandla servicepersonal som luft eller värre.

Detta gäller givetvis inte alla kunder men det händer alldeles för ofta att kunder tar sig friheter helt rättfärdigat vilket ofta gör arbetsmiljön svårare.

Tänk gärna på det nästa gång du står i kön till kassan eller skall betala notan på krogen. Le och tacka så lovar jag att du har bidragit till att göra minst en persons liv lite trevligare.

Nog av moralpredikan. För en liten tid sedan beställde min hustru en födelsedagspresent till en av våra väninnor. En liten fånig grej men en sak som verkligen kan sprida glädje. För säkerhets skull passade hon på att beställa en till oss också.

Det finns inga barn i någon av de mottagande familjerna men vi har allihopa en stor portion av barnasinne kvar vilket innebar att lyckan var total när presenten öppnades och en liten, lysande enhörning ramlade ur paketet. Paketets lock blev snabbt en paddock och festdeltagarna turades om att galoppera runt den lilla nattlampan till allas förtjusning.

Under inköpsprocessen fick vi två traditionella e-mail eftersom vi beställde enhörningen via internet. Ni har säkert fått liknande brev allihopa. Det första var ett bekräftelsebrev och det andra var en notis om att paketet kommit fram.

Det var bara en sak som skiljde de här breven från alla andra jag någonsin fått. Det här var skickat av ett företag som visste vad de sålde och till vilken generell kundgrupp. Brevet var skrivet med humor och finess och gjorde mig och hustrun helt varma inombords.

Kan det bli mysigare än så?

Jag försöker uppmärksamma och ta tillvara på de små glädjeämnena i livet vilka vi så ofta missar och bekräftelsebrev hamnar oftast direkt i skräpet. Jag är fantastiskt glad att jag såg och läste det här brevet och nu kan dela det med er.

Sprid lite lycka du också

Bildkälla: firebox.com

Novembers livsnjutarval

Jag har, vilket jag tidigare nämnt, lite svårt att skiljas från mina surt förvärvade slantar och speciellt om det inte lagts ned avsevärda mängder tankemöda för att hitta bästa erbjudande eller inkorporering i budgeten eller liknande fånerier.

En anledning till den här bloggen är att jag och alla som läser den skall komma närmare en balans i livet. Det är väldigt enkelt att fastna i måsten. Man "måste" träna, tänka på karriären, engagera sig ideellt, ta hand om barn och så vidare. Den här bloggen handlar om att tvinga undan alla måsten och istället inse att livet är fullt av val.

Ett av mina val, på en övergripande nivå, är att försöka bli mer spontan. Just nu krävs det en hel del självbehärskning för att inte paniken skall komma krypande om mina fyra nästkommande veckor inte är minutiöst planerade. Jag har lite svårt att hantera om någon bjuder med mig på afterwork men mindre än tre veckors förvarning och om jag blir spontant inbjuden till en förbokad brunch i Kaknästornet en vecka innan en resa till Stockholm lackar svetten i pannan.

För det var precis det som hände. Jag har i flera månader vetat att den sistlidna helgen skulle bli ett dyrt men trevligt spektakel med resa och festligt umgänge med vänner man träffar alldeles för sällan. Jag hade haft lång tid på mig att vänja mig och kommit till den punkt att jag till och med såg fram emot resan då den skulle bjuda på mängder av trevligheter.

För att få ut så mycket av vår vistelse som möjligt bestämde sig vännen vi skulle bo hos för att boka bord i Kaknästornets restaurang för en söndagsbrunch innan vi skulle åka hem igen och meddelade att bokningen var fastslagen ungefär en vecka innan vår avfärd.

Jag vet faktiskt inte vad det är som, i detta hänseende, gör mig till en sådan stofil. Jag och hustrun har tillräckligt gott ställt för att det inte skall utgöra ett problem att hitta på sådana här saker om de bara sker med rimliga mellanrum. Jag älskar nya upplevelser och en god måltid med goda vänner är ungefär så bra det blir i min värld. Men ändå behöver jag aktivt övertala mig själv om att den här typen av "spontana" aktiviteter där jag "bara" har haft en vecka på mig att vänja mig vid tanken, är någonting bra.

Vi hade en fantastisk stund med god mat, trevlig utsikt och mycket underhållande sällskap och jag är en mycket rikare person efter resan och upplevelserna. Mycket av denna glädje och lycka är tack vara den här bloggen och den senaste tidens mentala resa.

Idag är det oerhört mycket enklare att välja lycka, att göra positiva livsval som berikar mitt och andras liv, jämfört med för bara ett år sedan. Om ytterligare ett år hoppas jag att även den initiala reservationen skall vara borta och att jag som startpunkt för alla nya utmaningar skall se världen ur en positiv vinkel.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök i Kaknästornet, om så bara för att åka upp och njuta av utsikten för den är enastående. För de som äter brunch där kan jag nämna att de har ett relativt brett utbud även för allergiker men eftersom det är ett traditionellt bufféupplägg kan man inte vara säker på hur gästerna innan har hanterat situationen.

Jag är tyvärr laktos- och glutenintolerant vilket i vissa hänseenden begränsar mig en aning men det är väldigt sällan jag känner av det. Exempelvis var det inte en lysande kombination av födoämnesproblematik för den som önskade förkovra sig lite extra i dessertbufféns oändliga möjligheter men eftersom ett av mina mål är att nå ökad kroppslig hälsa valde jag lycka och livsbalans genom att "bara" inmundiga några bitar frukt och ett fåtal andra sötsaker vilket ändå var en fullt tillräcklig avslutning på måltiden.

Har du gjort någonting kul på sistone?

Bildkälla: Att Välja Lycka

Varför "Att välja lycka"?

För en tid sedan satt jag som publik på en inspirationsföreläsning ledd av Charlie Söderberg. För er som inte vet vem det är så är det han som bland annat var programledare för lyxfällan.

Jag och Charlie umgås i ytterkanterna av varandras umgängeskretsar. Jag har inte träffat honom på 10-15 år men jag ser ibland en statusuppdatering på Facebook eller så fikar jag med någon som umgås med honom och han förs på tal.

Denna nästanrelation och att jag faktiskt tyckte att lyxfällan var ganska underhållande när Charlie var med gjorde att jag glatt accepterade ett erbjudande om gratisbiljetter till en föreläsning när jag en dag råkade ramla på lite reklam om sagda event.

Några veckor senare satt jag då på föreläsningen och konstaterar i efterhand att jag har en ganska cynisk vy på världen vilket sällan gör att jag blir besviken men det gör också att det tar lite längre tid för mig att se de positiva glimtarna av verklighet man ibland stöter på.

Charlie hade många poänger. Jag håller inte med honom i allt. I Lyxfällan ingick det att hitta tillgångar att sälja och det anser jag nog är kapitalförstörelse. Måste du ha pengar fort så kan du inte vänta på ett bra pris på det du säljer och kommer därför gå miste om viss vinst. Men det är TV och det är psykologi. Utan dessa drastiska åtgärder hade jag inte tyckt att programmet var lika kul och deltagarna hade förmodligen inte chockats till att förstå situationens allvar på samma sätt.

Det som är viktigt är att Charlie är en inspiratör och några månader efter föreläsningen kom jag fram till att mina mål är sunda men behöver kanske lite utveckling och framförallt har jag fel fokus. Ta exempelvis min önskan att nå ekonomisk frihet. Tidigare önskade jag inget hellre och anledningen var för att jag inte ville arbeta. Att arbeta var förenat med en rad negativa aspekter och därför ville jag komma ifrån arbetstvånget så fort som möjligt.

Min arbetssituation har gradvis förändrats över åren men det är inte det som lett till förändring här. Nu vill jag nå ekonomisk frihet för att kunna uppleva mer, umgås med mina nära och kära mer, utveckla nya förmågor och ta tillvara på intressen mer än jag har möjlighet idag.

Ser ni skillnaden?

För mig är det en skillnad som natt och dag. Den mentala omställningen att välja någonting bra, någonting som gör mig glad och lycklig och/eller gör någon annan glad och lycklig är fullständigt väsensskild från att välja bort någonting som gör mig olycklig eller som jag bara inte trivs med.

Detta är anledningen till bloggen och detta är anledningen till namnet. Att välja lycka är precis det, att välja någonting bra istället för att välja bort någonting dåligt för det senare borde komma som en följd av det första men inställningen att jag arbetar mot någonting bra gör mig lyckligare nu än vad strävan efter att undvika någonting dåligt gjorde.

För mig är det också viktigt att ha balans i livet. Se bilden ovan där alla delar är lika stora och alla delar är beroende av varandra. Jag hade kunnat lägga in massor av delar i det där hjulet för att inkludera fler aspekter av livet men jag tycker den nuvarande fångar essensen. Att snåla, spara och arbeta extra för att öka inkomsterna kommer leda till ekonomisk frihet relativt fort men vid en viss nivå går det ut över de andra delarna i cirkeln. Jag riskerar utbrändhet för att jag arbetar för mycket och stressar för mycket eller upplever andra hälsobrister för att jag inte "hinner" träna och ta hand om mig. Arbetet kommer också leda till att jag blir tvungen att välja bort familj, vänner och fritidsaktiviteter och jag kommer vara en ganska olycklig person.

Att träna mer än balanserat så länge jag inte gör träningen till ett avlönat arbete kommer också att tvinga mig försaka de andra delarna och att hela tiden unna sig saker och situationer kommer tveklöst innebära att både hälsa och arbete blir lidande.

Balans är vägen att gå.

Den här artikeln är tänkt som inspiration. Hjälp att hitta ett positivare synsätt på livet. Om det inte är tillräckligt kan jag rekommendera en gratis föreläsning av Charlie. Han är medryckande och inspirerande och det är alltid trevligt att komma ut lite, speciellt om det är gratis. Det enda man behöver vara medveten om är att de sista tio minuterna kommer ägnas åt att försöka övertyga publiken om nödvändigheten att köpa livscoachning, kurser och annat som Charlies företag Balansekonomi pysslar med. Dessa kurser säger jag inget om, de är säkert bra för vissa men jag är starkt motståndare till att fatta ekonomiska beslut utan eftertanke varför jag aldrig köper någonting när det inte är jag som sökt upp säljaren och vill ha produkten. Säljare på stan eller via telefon får alltid ett nej oavsett om jag är eller kommer att bli intresserad av produkten/tjänsten senare.

Vill du ha en gratisbiljett hittar du dem här men var som sagt försiktig med vad du köper.

Summering: Välj saker som gör dig glad så kommer vägen också att göra dig glad eller som minst gladare än om du väljer bort dåliga saker. Det handlar oftast om att vända på myntet. Välj inte bort övervikt och ohälsa, välj ett hälsosammare liv som ger dig mer frihet och fler möjligheter i det långa loppet osv.

Vad inspirerar dig?

Bildkälla: Att Välja Lycka

Varför fondsparar jag?

Jag är en inbiten aktiesparare som anser mig tillhöra kategorin värdeinvesterare där mitt fokus ligger på utdelningsbolag och bolagen skall höja utdelningen mer än inflationen varje år för att säkerställa att jag vinner i köpkraft över tid. Detta kommer också sannolikt innebära att bolaget med tiden blir värt mera vilket innebär att aktierna i slutändan blir högre värderade och totalt sett kommer min avkastning bli god.

Varför skulle då jag investera i fonder?

freeimages.com

Det finns många logiska och ologiska anledningar till detta men den främsta anledningen är att vi är två som dikterar villkoren för mitt liv. För mig är det lika viktigt vad min hustru tycker och tänker som vad jag själv anser och även om vi hela tiden konvergerar mot en mer homogen samsyn så är det en bit kvar. Jag tycker dessutom att det är sunt av flera anledningar men sparstrategiskt är det jag som är den spontane och risktagande även om de flesta i min närhet förmodligen skulle sätta i halsen om jag beskriver mig som spontan när det kommer till pengar. Det är bara för att vi pratar om olika saker.

Det har hänt att jag beskrivits som snål. Oftast av mig själv för jag har väldigt svårt för att skiljas från mina pengar men när det kommer till sparande har jag begått alla nybörjarmisstag som finns, jag har köpt chansaktier och "snackisar". Jag har "tradat" in och ut ur aktier. Jag har sålt aktier som gått bra och hållit de dåliga, jag har testat spännande, nya regioner och branscher osv. Det har min hustru aldrig gjort. Hon har lagt sina sparpengar på ett konto och varit nöjd med att hon lyckats spara oavsett ränta.

Kombinerar man dessa två så borde man landa någonstans mitt i mellan. Dessutom har jag nu ganska många fler timmar av ekonomiska studier under bältet och ett större behov av att mina pengar, våra pengar, i slutändan kan förse oss med det vi önskar i trygghet och stabilitet.

En kul studie som Claes Hemberg på Avanza publicerade där han hade kikat på män och kvinnors sparresultat konstaterade att det i hans urval, under de förutsättningarna som han studerat så är kvinnor mer benägna att välja stabila bolag med högre utdelning, bolag som huserar i stabila välkända miljöer och branscher. Avkastningshistoriken är i stort sett lika över längre perspektiv men man kan se väldigt mycket högre fluktuationer/volatilitet i männens portföljer och det borde bero på att vi, om man generaliserar lite, är mer benägna att chansa och ta risker.

Givetvis hade jag kunnat sätta ihop en portfölj som även hustrun skulle vara bekväm med men då finns det aspekten av enkelhet. Det är mycket enklare att månadsspara i 3-5 fonder och därigenom få exponering mot hela världen och samtliga branscher än att varje månad köpa olika aktier även om dessa aktier är förutbestämda. Kostnaden för att månadsspara direkt i en väl diversifierad aktieportfölj med vår sparprofil skulle bli oacceptabelt hög. Därför är en väl avvägd fondportfölj vägen att gå för den del av vårt sparande så är gemensam.

I vår fondportfölj finns huvudsakligen indexinvesteringar. Billiga, breda fonder som förväntas prestera rimligt väl på lång sikt. Till detta har vi några kryddor för att försöka öka avkastningen lite med utan att behöva vara aktiva och flytta särdeles ofta. Vår portfölj innehåller en stor portion Avanza Zero, en stor tugga DNB Global Indeks, en bit AMF Aktiefond Europa och en liten skvätt Didner & Gerge Småbolag samt Handelsbanken Kinafond (A1 SEK). De två senare är inte billiga men samtliga förutom Avanza Zero har en femstjärnig Morningstar rating och Avanza Zero har lägre rating för att den svenska börsen har surat det sista men eftersom den är gratis så tänker jag behålla den. Billigare än gratis är svårt att placera.

Man kan diskutera mina val. Exempelvis finns det nog flera som skulle ifrågasätta min Kinafond men jag tror att på lång sikt är Kina en stabil marknadsaktör som kommer att ge bra resultat.

Hur placerar du?

Bildkälla: Freeimages.com

Uppdaterar målen

Igår hittade jag lite extra tid runt lunch varför jag passade på att räkna lite på min ekonomiska livssituation för att kunna konkretisera mina ekonomiska mål.

Det första jag konstaterade var att mina genomsnittliga utgifter beräknat per helår är ganska mycket lägre än genomsnittet. Jag har alltid varit medveten om min utgifter och väljer ofta så billigt som möjligt. Dessutom bor vi ganska billigt, den bil vi har används sällan och är relativt billig och våra nöjen är mycket billiga om man jämför med genomsnittet. Sammantaget blir det ganska många extra slantar att spara.

Jag såg också att jag har ett hyggligt utgångsläge i mitt sparande. Ungefär 50% av mitt sparande är placerat i tillgångar som ger mig ett stadigt kassaflöde dvs ger mig ränta på något sätt. Det är utdelningsaktier, preferensaktier och en liten portion andra ränteinstrument.

Den här fördelningen kommer sannolikt på sikt att bibehållas då ungefär hälften av mitt sparande går till en gemensam sparportfölj för familjen. Jag kanske skall förtydliga det där. Jag och hustrun har inte gemensam ekonomi i ordets samtliga bemärkelser. Vi delar lika på alla utgifter men inte på inkomsterna. Vi har samma eller liknande ekonomiska framtidsmål men hur vi vill nå dit skiljer sig åt. Därför har vi bestämt att en del av vårt sparande skall vara gemensamt och en del får vi förvalta som vi själva vill.

I hennes fall brukar det innebära att hon bara sätter in mer pengar i en portfölj som nästan är en spegling av vår gemensamma men i mitt fall innebär det att jag köper andelar i stora, välskötta bolag. Eftersom våra mål är gemensamma kan man tycka att det inte spelar så stor roll men jag ser min portfölj lite som ett hobbyrum. Min portfölj är min hobby och det är med den jag spenderar tid precis som andra putsar på sin veteranbil eller bygger gunghästar.

Denna portfölj som är ungefär hälften av mitt sparande beräknas i dagsläget täcka ca 8% av mina utgifter per år. Det svänger ganska mycket över månaderna men det gör inte så mycket när man bara räknar på det. 8% kan tyckas lite och oavsett om det är det eller inte bör man vara medveten om att den här livsstilen med sparande på det här sättet är ganska nytt för mig även om jag alltid har varit försiktig med mina pengar.

Men är 8% lågt?

En månads utgifter, om dessa är jämt fördelade över året står för ungefär 8.33% av årets utgifter. Om du med passiv inkomst kan täcka 8% av dina årsutgifter innebär det att du täcker nästan en hel månads samtliga utgifter. Det innebär att om du vill kan du ta ledigt ungefär fyra veckor extra om året utan betalt och du kommer ändå kunna betala dina räkningar. Detta är givetvis under förutsättning att din arbetsgivare går med på det men visst är det häftigt att tänka så?

Vad innebar då allt detta för mina mål?

Jag valde två ekonomiska mål för 2016 och båda går att prata om både i summor och i procent. Mål ett innebär att jag skall spara minst 50% av min nettoinkomst. Det innebär att jag varje månad skall spara minst hälften av alla pengar som landar på mitt konto. Misslyckas jag en månad får jag ta igen det nästa månad men över året skall det bli 50%.

Jag vill också se om jag kan få min utdelningsportfölj att förse mig med ett kassaflöde som täcker 15% av mina utgifter. Det innebär att jag vill få faktisk ränta som under 2016 landar på mitt konto och denna ränta skall vara nog för att täcka nästan två månader av utgifter.

Kommer det att gå?

Självklart! Alla mål är nåbara men de är tuffa.

Vill du följa med på resan?


Bildkälla: Freeimages.com

Bli glad av ketchup

Jag har läst ett par marknadsföringskurser de senaste åren och har en hel del koll när det kommer till marknadsföringsteori men marknadsföring är verkligen inte mitt ämne. Jag är heller inte särdeles förtjust i reklam som koncept för jag anser att marknadsföringsbudskapen pressas på oss i allt mer påträngande takt.

Däremot förstår jag behovet av marknadsföring och jag är självklart mycket intresserad av den försäljning som skapas och den vinst de bolag jag är delägare i genererar för i slutändan landar en del av den vinsten på mitt konto men på konsumentsidan av reklamen är jag ibland skeptisk.

Det är dessutom så att viss marknadsföring kan vara rent stötande eller påfrestande och då är det ibland svårt "att välja lycka" och se världen positivt. Men vid enstaka tillfällen gör reklam mig glad. För några år sedan släppte försäkringskassan en ny app och deras radioreklam var ett litet barn som sjöng om snuviga barn i kuddrummet. Jag blev glad och lite varm i själen varje gång jag råkade höra den reklamen för jag tyckte den var rolig och jag minns den med ett leende flera år senare. Jag föreställer mig att har man en annan relation till försäkringskassan än jag har kanske inte reaktionen blir densamma men för mig är det en rolig reklam.

Häromdagen sprang jag på ett annat marknadsföringsbudskap som gjorde mig lite lycklig. Jag äter nästan aldrig ketchup men den ovan avbildade etiketten lös upp mot mig och jag var bara tvungen att stanna till, ta en bild och följa uppmaningen. Straxt efter att jag försiktigt kramat ketchupflaskan till min hustrus stora förvåning kramade jag om även henne innan vi spankulerade ut ur affären. På vägen hem förklarade jag vad som just hänt och vi skrattade gott båda två.

Livet är vad man gör det till och det är viktigt att hitta små likväl som stora glädjeämnen i sin vardag. Det här är för mig en fulländad reklamkampanj för jag har uppmärksammat produkten och dessutom spridit reklamen vidare och ger nu bolaget gratisreklam och det må vara hänt för jag gillar budskapet.

Det hade varit fantastiskt roligt om jag framöver ser folk krama ketchupflaskor när jag går till affären eller i andra sammanhang så vill du skicka mig en krambild tar jag tacksamt emot den på mail och med lite tur kan det bli ett kollage vid senare tillfälle men viktigast av allt är att du tar tillfället i akt och kramar någon. Det behövs ingen bättre anledning än att kramen kan göra dig och/eller den du kramar lite gladare, lite lyckligare. Viktigt i sammanhanget är att om det är en främmande människa du vill krama bör du fråga först för att inte riskera att hamna i trubbel men låt inte risken för avslag hindra dig från att fråga.

Kramas - Det är onsdag!

Bildkälla: Felix.se redigerad av bloggaren

Tid

Vi är många bloggare som skriver om tid, som motiveras av tid och som använder tiden som koncept. Jag läser främst ekonomibloggar men även inom det fältet så har vi tid som gemensam nämnare. Många vill skapa ekonomiska förutsättningar för att kunna bestämma själva över den tid de har, andra diskuterar vikten

Tack till http://www.freeimages.com/

av långsiktighet och hur stor effekt ränta på ränta har vid sparande.

Tid för mig är den dyrbaraste av tillgångar. Jag slösar frikostigt med den just nu och har relativt nyligen konstaterat att den är förgänglig och att jag måste hushålla mer med den än jag gör. Framför allt behöver jag använda min tid åt sådant som gör mig lycklig. Spendera tid med nära och kära, förkovra mig i mina intressen och uppleva världen. Just nu går mycket av min tid åt arbete, studier och att utveckla mig själv till en produktiv samhällsmedborgare.

Jag trivs väldigt bra med mitt nuvarande arbete, det är stimulerande och utmanande och så länge jag utvecklas kommer mina arbetsuppgifter bli än mer dynamiska. Som jag skrev häromdagen kan jag konstatera att jag förmodligen skulle fortsätta arbeta oavsett hur rik jag blev men tänk vad skönt att ha valet att arbeta eller göra någonting annat. Kunna välja att sitta på stranden hela dagen, dricka en whisky och läsa en bok, promenera, åka båt, resa jorden runt, ja möjligheterna är oändliga.

En av mina favoritbloggar för tillfället är Dividendmantra där vi i realtid får följa Jasons väg mot ekonomiskt oberoende. Vi har svenska motsvarigheter i exempelvis Vägen till frihet men jag tycker nog ändå att Jason som var först och som dessutom tjänar mycket mindre är en större inspiration för mig i min fortsatta strävan. Dessa båda bloggare anstränger sig för att göra sig själv fria från de ekonomiska handbojor som begränsar oss i vår vardag och det är med inspiration tagen från dessa med flera som jag konstaterar att även mitt långsiktiga mål är frihet. Jag skall bli herre över min egen tid.

Som svensk medelinkomsttagare har jag det oerhört bra och jag har klättrat väldigt högt i herr Maslows behovstrappa men jag lever i en föreställningsvärld där jag underställs en rad "måsten" precis som alla andra. Jag måste anstränga mig till mitt yttersta för att lyckas med karriären, bli uppskattad och beundrad för min framgång för om jag gör allt rätt, då blir jag lycklig, då kommer mina nära att älska mig mer, då kommer mitt liv vara fullständigt, bara jag tjänar tillräckligt eller blir publicerad eller... Det som den här föreställningsvärlden missar är att vi förmodligen allihopa blir lyckliga av helt andra saker. Ett hundraprocentigt fokus på karriär och materiell rikedom gör att man försakar viktigare saker som hälsa och närhet.

Om jag istället fokuserar på att må bra och på att försöka få mer fritid vilken jag kan ägna åt de som är mig närmast kommer det innebära att både jag och de blir lyckligare. Jag tror att jag kan uppnå båda dessa målsättningar och mer genom att fokusera på de mål jag satt upp här på bloggen och ni som läser är hjärtligt välkomna på resan.

Bildkälla: Freeimages.com