Julkampanj med Rädda Barnen

Någon vecka innan jul gick jag ut på Facebook med en kampanj där jag lovade att skänka en slant per person som gillade Att Välja Lyckas Facebooksida och samtidigt uppmanade jag mina läsare att bidra till kampanjen på alla de sätt de önskade.

Många delningar blev det men detta verkade inte vara sättet att sprida bloggen då utdelningen blev relativt svagt. Jag är väldigt tacksam för all uppmärksamhet bloggen får och varje ny läsare värmer mitt hjärta men det hade varit roligt med ett större genomslag för den här typen av kampanj.

Jag väljer nu att ta tillvara på de fantastiska möjligheter den här kampanjen skapade. Dels lockade det till en del tankar och kommentarer och alla de diskussioner som uppstår som följd av bloggen och skrivandet är berikande. Dessutom fick jag i veckan en fantastisk födelsedagspresent av Rädda Barnen som skickade ett tackbrev för det stöd och ekonomiska bidrag kampanjen ändå inneburit och detta var en överraskning för mig då jag inte hade hunnit utvärdera resultatet och skicka in mitt bidrag till organisationen.

Det visade sig att en av mina läsare hade valt att skänka en slant till kampanjen i en inspirerad julanda vilken jag är oerhört glad för. Att kunna bidra till världen om så bara genom att samla andras välvilja är oerhört inspirerande och även om bloggens bidragslöfte skulle blivit extremt torftigt kan jag inte backa från möjligheten att matcha mina läsares givmildhet varför jag i slutet av förra veckan skickade in bloggens bidrag till kampanjen men bildbeviset här bredvid är det ursprungliga genererat av läsaren.

Det kan tyckas lite med en hundring till ett ändamål som behöver så oerhört mycket mer men jag vill påstå att det inte är summan som är det viktiga utan handlingen i sig. Genom aktivt handlande, eftertanke och genom att sprida medvetenheten om behovet kommer vi ganska långt. Jag fick under kampanjen frågan om varför jag inte bara gav pengarna direkt, utan allt detta runt omkring och mitt svar på frågan blir att genom att önska en motprestation maximerar jag min nytta genom att dels få skänka till välgörenhet samtidigt som bloggen sprids men dessutom erbjuder jag ju andra att känna sig delaktiga i processen. Andra kan känna sig delaktiga i gåvan och på det sättet sprids ytterligare glädje. Sist men inte minst är det min direkta övertygelse att även om det inte var mer än en handfull som till slut gillade sidan så vet jag att det var tusentals människor som fick se kampanjen i sin feed och detta skapar en långt större medvetenhet än jag hade kunnat åstadkomma utan kampanjen.

Bloggens syfte är inte filantropi utan att sprida idéer och bidra till den flora av tankar och åsikter mina bloggrannar stadigt delar med sig av . Att Välja Lycka är en livsbetraktelse som följer min resa mot ett lyckligare liv men på vägen kommer jag göra vad jag kan för att smitta av mig. Jag hoppas att min resa skall kunna bidra till att andra också upplever lite mer lycka i sina liv och jag vet att dessa 100 kr som mina fantastiska läsare tillsammans samlat ihop kommer att skänka lite lycka till människor när det behövs som bäst.

Tack för att ni delar min resa


Bildkälla: Att Välja Lycka

Kombinera kapitalism med filantropi

Jag tror absolut att det går att kombinera dessa två. Att tjäna pengar och att bidra till ett hållbart och vänligt samhälle borde kunna gå hand i hand. Trenden de senaste decennierna har varit tydlig på företagssidan att kunder och andra intressenter kräver någon form av ansvar från företagen de handlar av. Det kan röra sig om att inte tillåta användningen av barnarbetare, miljömedvetenhet eller kanske att tänka på tillväxt på ett hållbart sätt för att kunna fortsätta växa.

Jag vill därför mena att kunderna har svängt marknaden och tvingat företagen att ta ett visst ansvar för sin verksamhet och i dagsläget skulle det vara otänkbart för ett företag i Sverige och förmodligen i större delen av världen att negligera sitt företagsansvar.

Nu hävdar jag också att man kan använda sitt sociala arbete som marknadsföring och många företag gör det. Stora reklamer bombarderar oss om hur miljövänliga företagen är, vilka fina arbetsförhållanden koncernen implementerat och alla filantropiska projekt de är engagerade i. Det senaste jag såg var ett twitterinlägg från Habitat for Humanity som sa att 120 anställda från Realty Income Corporation (O) hade med sig en check på 125.000 dollar och satte igång att bygga bostäder för en eftermiddag.

Nu råkar jag äga några aktier i Realty och nyheten gjorde mig lite glad såhär i juletid. I vanliga fall tänker jag nästan uteslutande på vad företaget sysslar med, hur ledningen är uppbyggd, vilken historia och framtidsutsikt företaget har och en hel säck med siffror. Därför är det ganska trevligt att ibland vakna ur sin ekonomiska dvala och faktiskt inse att en liten del av pengarna involverade i de verksamheter jag investerar i används på det här viset.

Har man dessutom läst en del global ekonomi, vilket jag har inser man snabbt att de globala företagens samhällsbyggande förmåga på sikt bidrar till att lyfta hela världens befolkning till en lite bättre nivå än tidigare.

Jag kombinerar således kapitalism med filantropi redan innan jag har en portfölj vilken ger mig mer tid att spendera på vad jag helst vill inklusive ideellt arbete. Bara genom att investera i stora, välskötta bolag bidrar jag till att bygga hus, ge mat åt de hungriga och mycket mer.

Har du inte börjat än? Hoppa in på Avanza eller Nordnet och öppna ett konto. Sätt in några hundralappar och börja hjälp världen och dig själv på samma gång.

*Jag äger (O), Avanzalänken är en affiliatelänk

Bild: San Diego Habitat

Jag gör Farbror Joakim besviken

Min erfarenhet av bloggar i allmänhet är för all del begränsad men det lilla jag vet gör att jag vågar hävda att ekonomibloggar och personerna bakom skiljer sig något från övriga bloggvärlden exempelvis gällande sin interaktion med sina läsare. Jag ser väldigt sällan inlägg om gratisgrejer, utlottningar och andra liknande händelser bland ekonomibloggarnas inlägg. Klart att det händer att någon ger bort en bok eller något annat kul som relaterar väl till bloggens innehåll men av naturliga orsaker är det mer sällsynt att de större ekonomibloggarna lottar ut smink och smycken än vad det är på mer livsstilsinriktade bloggar.

Personligen kan jag tycka att det skär lite i hjärtat att ge bort saker eftersom det på ett väldigt handgripligt sätt förminskar mitt eget välstånd och dessutom förlänger tiden det kommer ta mig att nå ekonomisk frihet, även om tiden när det infinner sig inte är fullt definierad i min värld. Dock berör den här bloggen inte enbart ekonomi.

Att Välja Lycka handlar om att uppnå balans mellan sunda levnadsvanor, ekonomi och möjligheten att njuta av livets små glädjeämnen. Det handlar om att maximera sin egen nytta och mina livserfarenheter säger mig att det finns mer än pengar i ekvationen. Även om många ekonomiska teoretiker och teorier hävdar att människan är rationell och alltid kommer sträva efter att maximera sin egen ekonomiska nytta, vill jag då hävda att ordet ekonomi är aningen mer mångfacetterat än man vid första anblicken skulle kunna tro.

Att hushålla med knappa resurser behöver inte nödvändigtvis referera till pengar utan de knappa resurserna kan vara andra saker som tid, hälsa osv. Som jag skrev ovan är jag dock helt med på tåget att människan i mångt och mycket är rationell och strävar efter att maximera sin egen nytta men vad händer om man vidgar sina vyer och försöker ta reda på vad det innebär att maximera sin egen nytta.

Jag känner ett antal personer som blir extremt glada av att ge, och förmodligen gäller påståendet många av er som läser det här. Varje jul, oavsett hur dåligt ställt vi har haft det i familjen har det ändå alltid funnits högvis av julklappar. Detta för att min mor förmodligen skulle tyna bort av tristess och allmän förtvivlan om hon inte fick se glädjen hos mottagaren av presenterna. För henne är det viktigare och roligare att ge än att få och det är inte värdet av presenterna som är viktigt utan handlingen, att ge.

Jag har aldrig riktigt funnit mig själv i samma situation men någon gång skall väl vara den första och jag måste erkänna att det är ganska roligt att se hustrun eller släktingarna öppna presenter man gett dem. Det jag har alldeles särdeles svårt för är själva inhandlandet av sagda gåvor. En liten del av min själ dör varje gång jag behöver trängas i det kötthav av desperation och habegär som är julhandeln.

För en vecka sedan berättade jag för mina läsare på Facebook att bloggen genererar pengar. Reklamintäkterna är mycket blygsamma då jag kraftigt sållar bland budskapen eftersom det är viktigare för mig att jag kan stå för budskapet och att produkterna och tjänsterna inte riskerar att motverka syftet med bloggen, än att generera inkomster. Det är inte bara jag som skall må bra här, syftet med bloggen är i det långa loppet att göra världen till en lite bättre plats, även om det bara beror på att jag är en snällare och gladare person.

Jag vill nu dela med mig av det blygsamma välstånd ni varit med och genererat när ni läst bloggen och nyttjat marknadsföringens kanaler för att berika er på något sätt och jag frågade därför er läsare vad ni ville att jag skulle göra med dessa pengar. Det rör sig endast om en "Selma", eller numer bör den väl döpas om till en "Astrid" men det är fortfarande pengar och eventuellt blir det här ett stående inslag i bloggens verklighet.

Ni valde bland alternativen "välgörenhet" och givetvis lyssnar jag på er. Jag vurmar lite extra för läkarinsatser då det i min familj finns de som innehar ett omvårdande yrke varför jag denna gång valde att ge pengarna till "Läkare utan gränser".

Bloggens syfte är inte att generera massor av pengar som jag kan ge bort och inte heller att jag på detta vis skall berika mig själv. Däremot hade det varit exceptionellt roligt bloggen med tiden kunde bidra till min inkomst på ett sådant sätt att jag skulle kunna skriva på en mer permanent basis och om viss filantropisk verksamhet skulle kunna inkluderas men syftet är nu, och kommer alltid förbli livsbalans och lycka. Hur vi når dit vet jag inte ännu; vi får följas åt på resan men en sak är säker och det är att jag idag gjorde Kalle Ankas farbror lite besviken men det kan jag leva med.

Hur känner ni inför detta mitt beslut?

Bildkälla: Att Välja Lycka