Dubbelt upp i Investor

Inlägget innehåller affiliatelänkar

I november förra året började Investors aktie falla och i ett drygt halvår har kursen pendlat mellan 360 kr och 400 kr per aktie ungefär (A-aktien).

Under den här perioden har också rabatten ökat och legat mellan 25-30 % så jag har försökt passa på att köpa på mig men det har varit svårt. Dels har girigheten varit stor och jag har alltid väntat på att kursen skall dala lite till men anledning två är givetvis att jag inte haft det allra största av kassaflöden det senaste året. Sist men inte minst har det ju funnits andra fina erbjudanden så jag har inte köpt så många aktier jag hade velat men trots detta har jag ökat min position med drygt 45 %.

Rabatten är fortfarande ungefär 25% enligt IBIndex men nu kostar aktien över 400 kr igen och då blir det tungt. Det är lite av en mental spärr att handla här uppe men jag tror nog att jag skall lyckas om kursen ihållande håller sig här uppe och lönen börjar trilla in på kontot igen.

Investor är förövrigt ett av mina favoritbolag men det är så bra och så tråkigt att jag är dålig på att köpa och det gör att positionen inte utgör mer än 3,5 % av portföljen. Nästa gång rabatten närmar sig 30 % eller kursen dalar mot 350 kr skall jag passa på att dubbla tror jag för även om innehaven är industribolag som just nu har toppvinster i slutskedet av en högkonjunktur, är jag övertygad om att aktien kommer ge en hygglig avkastning de kommande decennierna.



Bildkälla: avanza.se

Jag har fått nytt jobb

Här går det fort i svängarna. Jag sa upp mig i mitten av juli och började sakta men säkert söka lite jobb, uppdatera min profil på Linkedin och uppdaterade mitt CV. Det första jag gjorde efter att jag fått mina papper i ordning var att söka ett ledigt jobb på Skatteverket och tydligen finns det saker i mitt CV som är uppskattat för jag behövde inte söka fler arbeten för jag börjar på måndag.

Jobbet är inte väldans glamoröst och det är en fyra månader lång projektanställning men som chefen beskrev det så får myndigheten projektanslag för ett år i taget så de kan inte anställa folk för perioden efter årsskiftet. Det säger också ganska mycket om hur det är att arbeta på en myndighet. Här följer man reglerna. Om man inte kan säga att folk skall få jobba efter nyår så gör man inte det för en anställning är nämligen ett myndighetsbeslut med långtgående juridiska implikationer.

Spännande!

Jag hoppas så klart att jag får vara kvar ett tag för skatteverket verkar roligt. Det finns många uppgifter jag vill göra och den som känner mig vet att jag hade som roligast under skolgången när de skattejuridiska kurserna skulle avverkas. Av någon sjuk anledning tycker jag att skattelagstiftning är kul. Jag ser det också som en möjlighet att få in en fot på myndigheten för jag hade tyckt det var ganska roligt att arbeta som skatterevisor eller kanske handläggare på företagssidan eller något sånt.

En annan sak jag insåg i och med det här jobbet var att jag kommer tjäna tillräckligt under dessa fyra månader för att teoretiskt klara mig hela 2019 trots att lönen är ungefär densamma som den jag är van vid. Med den vetskapen spelar det ju inte så himla stor roll om jag får vara kvar eller inte för jag kommer ha ett helt år på mig att hitta någonting nytt. Det är en ganska skön insikt.

Vad tror du om detta?


Bildkälla: skatteverket.se

Bokrecension: Investera på höjden

För ett tag sedan uppmärksammade jag att Tessin körde en kampanj. Tessin är ett bolag som crowdfundar kapital till fastighetsinvesteringar och nu har dom skrivit en bok om att investera i fastigheter. Den här boken skall dom ha nära tvåhundrakronor för vilket är helt vansinnigt för en bok med 86 sidor men vem har sagt att vi inte har någon inflation här i världen. Dessutom är ju startups hett så det kanske funkar att sälja den här boken. Vem vet.

Investera på höjden

För den som inte vill lägga en tvåhundring (är det inte galet att vi har tvåhundringar nu? Det är så galet att ordet inte ens finns i den digitala ordlistan som rättar mina blogginlägg) finns det givetvis alternativ. Man kan exempelvis erbjuda en annan persons mailadress som betalning för boken så får man den hemskickad som betalning för att man var så snäll och sålde ut en kompis.

Det var alternativet jag valde. Är du vän med mig är det bara att se upp för jag skyr inga medel för gratisgrejer.

Boken då.

Har du inte spenderat lika mycket tid med att lära dig om fastighetsinvesteringar som jag har så är det faktiskt en mycket bra introduktion. Den samlar det mesta på ett och samma ställe och man får en bra överblick på vad som gäller, vad man kan förvänta sig, vad man skall tänka på och vad man har för alternativ.

Välskriven och lätt med motiverande exempel från några av Sveriges största fastighetsprofiler inbakat bland allt annat matnyttigt. Jag är förvånansvärt positiv.

Det är inte en bok som ger ingående beräkningsexempel, SWOT-analyser och finansieringskalkyler för dig som vill köpa en hyresfastighet i Sveg men för nybörjaren är det en bra bok.

Om någon förövrigt känner till en publikation som skulle göra mig mer säker när det kommer till att direktinvestera i fastigheter är det bara att säga till. Jag tror jag kan det mesta men jag vågar ändå inte riktigt förlita mig på mina egna kunskaper.

Boken är helt enkelt bra som nybörjarintroduktion till fastighetsinvesteringar så kan du lägga vantarna på ett gratisex har du inte förslösat din livsenergi i onödan.



Bildkälla: bokus.com

Kostnader och kostnadstäckning i familjen

Det har varit lite av ett tema under sommaren att jag försöker få ett bättre grepp på hur vår ekonomi ser ut. Jag har förmodligen bättre koll än många men att sätta sig ned och räkna på det gör att man blir säkrare. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om att vi överväger att sänka vårt sparande. Det beror dels på att vi vill konsumera mer men också att det gör förhållandevis liten skillnad att spara 50 % jämfört med 30 % i vår familj och det beror givetvis på att kostnadsbasen i relation till inkomsterna ser ut som de gör.

Läs "Kan det vara dags för oss att sluta spara?"

Hur som helst satte jag mig ned med mitt excelark och plockade fram våra kostnader. En del saker är enkla och en del saker är lite svårare. När det kommer till mat, nöje, drivmedel, hygien m.m. är det riktigt knepigt för vi har ett gemensamt kreditkort där vi betalar det mesta. Det innebär att man antingen får gå in i varje faktura och beräkna varje enskild post eller så får man göra ett överslag och även om man är noggrann kommer man inte få fram vad som är hygien kontra mat eftersom det som kan köpas i en Willysbutik köps i en Willysbutik oavsett om det är dasspapper eller potatis och på kortfakturan står totalsumman. Jag tycker inte det här är tillräckligt roligt för att spara kvittona och få exakta siffror men med uppskattningar kommer jag hyggligt långt även om jag klumpar ihop en del i matkategorin.

Procentuellt är det kanske inte så spännande men det är bara att räkna. Två medelinkomsttagare som klarar av att spara ungefär hälften.

Den uppmärksamme registrerar att det saknas kategorier för amortering och exv nöjen (om inte dessa är inbakade i diverse men det är de inte). Ovanstående är baskostnader jag inte kan justera väldigt mycket. Givetvis kan vi äta billigare men där handlar det främst om att äta mindre snarare än billigare. Studielånet kan man diskutera huruvida det är en kostnad men jag ser det så trots att jag inte ser amortering som en kostnad.

Skall vi lägga till amortering och nöjen där nöjen är av engångskaraktär så som resor, teknikinköp, restaurangbesök osv då får vi nedanstående situation.

Det säger inte så himla mycket mer än att vi amorterar ganska friskt (eller har stora lån) samt att det finns utrymme för nöjen i vår budget. För den där nöjesposten finns egentligen inte utan är i huvudsak det vi funderar på att lägga till när vi sänker vårt sparande. Det kommer läggas till lite kostnader på andra ställen också men på det hela taget kommer det se ut så där.

Våra kostnader inklusive amortering är det vi räknar som vår likviditetsbas. Vi måste få in de pengarna varje månad. Den basen är ungefär 20 % större än baskostnadsbudgeten.

När jag planerar för framtida frihet brukar jag räkna på likviditetsbasen eftersom det i dagsläget skulle ta 27 år innan vi slutar amortera även om amorteringen halveras om en näve år. Mycket kan hända där men jag vill ändå vara säker.

Om man tittar på det statistiska underlaget konsumerar vi ganska lika genomsnittet på vissa områden men inte på andra. Vi spenderar exv inte 37,000 kr på hushållstjänster årligen. Vi spenderar inte 81,000 kr på fritid och kultur och vi bränner inte 47,000 kr på kläder, möbler, inredning m.m.

Ingen av oss nyttjar tobak regelbundet även om jag inte är främmande för att ta en cigarr någon gång ibland. Vi dricker mycket måttligt även om ett stort intresse för mig är whisky. Utemåltider och alkoholfria drycker är i genomsnitt 18.000 kr och även om familjen AvL gärna går ut på restaurang blir det nog inte riktigt så mycket pengar även om jag gärna hade sett att det blev det (här handlar det bara om tid och bekvämlighet som gör att vi sparar).

Kostnadstäckning från portföljen

De där 20 % kostnadstäckning jag har från portföljen är inte helt 20 % på årets kostnader. Vi har varit lite vidlyftiga när det kommer till inredning m.m. och det har gått lite mer pengar i kategorin "trötta föräldrar behöver spendera pengar för att underlätta livet" så på årets nivåer täcker portföljens utdelningar ungefär 18 % av baskostnaderna och kanske 14 % av kostnaderna inkl amorteringar (för en person). För all del är det ganska jämförbart för familjen som helhet men då får man räkna lite annorlunda.

Med denna uträkning kan jag snabbt konstatera att vi har väldigt långt kvar men samtidigt är det ganska upplyftande att se att portföljen täcker bostadskostnaden exkl amortering och ränta. Eller att portföljen kan täcka två tredjedelar av matkostnaderna.

Jag kan ganska enkelt laga mat som räcker för mer än en person på pengarna portföljen genererar. Skulle vi vara tvungna hade vi nog kunnat klämma in hela familjen på de pengarna och det är ju ganska trevligt att veta. Vi behöver inte jobba för att äta oss mätta.

Summering

Jag vet inte om detta bidrar alls till ditt liv när du läser det här men jag får lite bättre koll på mitt liv. En sak jag reflekterar över är att jag eventuellt räknat lite snålt när det kommer till den framtida friheten. Skall portföljen täcka baskostnaderna är det lugnt för de kommer inte öka så himla mycket oavsett hur vi bär oss åt men det finns mycket man kan lägga pengar på om man skulle vilja.

Nu kan jag tycka att skulle portföljen täcka baskostnaderna relativt väl så kan man antingen ta lite av kapitalet för nöje (i och med att vi inte räknar med exv pensioner) eller så kan vi jobba lite för att täcka den delen av kostnaderna. Jag tror att det senare är där vi kommer landa. Utöver det är det också osannolikt att vi kommer sluta tjäna pengar bara för att våra kostnader är täckta vilket i förlängningen innebär att vår portfölj kommer växa och med den även inkomsterna.

På det hela taget kommer vi inte bli fattiga utan frågan är bara hur lång tid det kommer ta att bli fria och hur mycket vi vill konsumera för tills dess.


Bildkälla: freeimages.com och att välja lycka

AvL-portföljen köper Latour för månadspengen

Inlägget innehåller affiliatelänkar

AvL-portföljen startade i början av maj 2016 som ett projekt där syftet var att ni som läsare skulle kunna följa med på resan och se vad som kunde hända med en relativt liten summa pengar (500 kr) varje månad om man bara var långsiktig nog.

Nu två år senare har vi över 17000 kronor i portföljen och det rullar på ganska hyggligt. Den här månaden fyllde jag på i ett av portföljens investmentbolag, Latour. Latour är ett bolag med både en onoterad industridel och ett antal noterade innehav. Man måste gilla Assa Abloy och Tomra om man skall äga Latour och det gör jag även om det givetvis är möjligt att fundera över värderingen.

Det finns andra investmentbolag som är billigare baserat på substansrabatt men dels vill jag sprida portföljen lite och dels passar det just nu att köpa Latour med ett par procents rabatt.

Köp

Den 16/8 köptes 5 st Latour B för 97,50 kr/st vilket totalt landar på 488 kr efter Nordnets avrundningar. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar

I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 17143 kr (insatt 15500 kr). 

Bildkälla: att välja lycka

Hur man gör egen dulce de leche

Visst måste man kunna göra egen kolasås?

Det finns några olika sätt att göra kolasås och hur man gör beror egentligen på hur man vill att det skall smaka. En klassisk kolasås är ett hopkok av socker, smör, sirap och grädde. Man kokar det hela en stund tills såsen blir gyllenbrun och får en lite knäckig smak.

Inga konstigheter där. Det tar en kvart att svänga ihop och priset landar väl ungefär på 60 kr/liter vilket är ungefär halva priset jämfört med att köpa i butik.

I slutet av juli firade vi Fru AvLs födelsedag och då gjorde jag ett par olika kakor/tårtor med dulche de leche. Dulche de leche är en mjölkbaserad sås, mycket lik kolasås, vilken härstammar från Latinamerika. Det är ett ganska bra sätt att konservera mjölk på men i dagens samhälle kanske vi egentligen inte behöver ursäkter att trycka i oss fler kalorier än vi redan gör.

Hur som helst finns det, mig veterligen, inte några laktosfria alternativ till den här såsen så om man vill ha det får man göra egen. Det är inte särdeles svårt men det tar en stund och det är inte alldeles självklart eftersom de flesta recept där ute går ut på att du skall köpa en burk sötad kondenserad mjölk och koka konservburken i tre timmar för att få kolasåsen. Det är dumheter eftersom du givetvis kan göra allt från grunden och det tar inte längre tid.

Recept

1 liter standardmjölk
5 dl vispgrädde
5 dl strösocker
1 tsk bikarbonat

Koka upp mjölk och grädde, ta kastrullen från plattan och rör i socker och bikarbonat, sjud blandningen i ca 3 timmar på låg värme tills såsen är gyllenbrun och du har ca 5 dl sås kvar.

Svårare än så är det inte och det funkar utmärkt med både laktosfria och laktosinnehållande alternativ. Du behöver inte stå och titta på såsen annat än precis i början och precis i slutet men det är bra om du håller dig i närheten, går förbi ibland och rör i grytan.

Priset på den här såsen landar på runt 60-80 kr/liter vilket också är ungefär hälften av vad det hade kostat att köpa färdig men fördelen är att du får en produkt du vet vad den innehåller och du har möjlighet att anpassa den efter dina behov.

Bra va?

Bildkälla: mathem.se

Jag är nog bara en ogin jävel

Det är spännande vilka inlägg folk uppskattar här på bloggen. När jag lägger ned tid och kraft på en utbildande text eller (när jag hade tid med det) en bolagsanalys är det sällan någon som kommenterar och det är inte den typen av inlägg som läses mest.

När jag däremot lackar ur på folk som försöker pruta en femtiolapp på en soffa för 300 kr de har hittat på Blocket, då jädrar smäller det till. Det kanske är något med mina rubriksättningar?

Hur som helst konstaterade jag att upplevelserna går isär gällande att sälja begagnat men många är positiva.

Vad jag dock tycker mig utläsa från kommentarerna är dels att många verkar vilja sälja prylar som har ett reellt värde, de bryr sig inte så mycket om tiden de behöver lägga ned, de uppskattar kontakten med människor betydligt mer än jag gör och de verkar helt okänsliga för slutpriset.

Så här tänker jag

Det är inte tänkt att det här skall bli en följetong men några saker vill jag förtydliga eftersom jag kanske verkade lite bitter.

1: Värde. Det jag köper tenderar jag att använda tills det är slut. Tro det eller ej, det är ganska sällsynt att jag har lätt använda Armanikostymer liggandes som jag vill byta ut för att min garderob behöver förnyas och jag lever i illusionen att mina svettfläckiga, trasiga Dressmanskjortor saknar andrahandsvärde varför jag sällan säljer kläder begagnat.

Likadant med möbler, elektronik, utensilier osv. Det mesta är slut när jag bestämmer mig för att det är dags att sluta använda det. Oftast är det till och med så att hustrun bestämt att prylen är slut långt innan jag gör det.

Först konstaterar jag att byxorna går att laga. Sedan går det att laga men det blir så fult eller de är så slitna att jag får använda dem när jag går hemma och skrotar. Ungefär då brukar hustrun tröttna och då har vi ändå kommit väldigt långt men byxorna kan fortfarande bli trasor, lappar att laga andra kläder med, leksaksstoppning eller någonting annat spännande. Jag brukar aldrig komma till steg tre men oavsett kan jag vara helt säker på att ingen kommer köpa byxorna på tradera.

Skulle det utrangeras någonting ur hemmet har det således oftast ett ganska lågt värde. Jag försökte bli av med ett par udda stolar för ett tag sedan. En snabb kik på Facebook säger att man kan få likadana stolar gratis eller för en 50-lapp stycket. Är det då ens värt tiden?

2: Tid. Att sälja en enskild pryl på någon av de här sidorna tar i bästa fall 10 minuter. Jag kan inte påminna mig om att det någonsin gått så smidigt att fota, lägga upp en bra annons, kommunicera med intressenter, packa och sedan skicka (eller mötas upp och överlämna). Det brukar gissningsvis snarare ta en halvtimme med alla som strular och vill pruta.

För mig spelar det inte särdeles stor roll om jag hade kunnat jobba den tiden och tjänat pengar eller inte. Det är inte grunden i att värdesätta min tid. Att ägna mig åt att sälja begagnade prylar är inte någonting jag tycker är roligt varför det kostar mig energi att pyssla med det och då skall ju helst ersättningen väga upp. Att spendera en halvtimme på att sälja två stolar för en hundring är helt enkelt inte värt det.

Visst är 100 kr alltid 100 kr men med tanke på att de flesta inte skulle blinka över kostnaden för en kaffe och en liten macka från pressbyrån på väg till jobbet för att de glömde äta frukost känner jag att vi kan börja jämförelsen där. För mig är det lättare att skippa den där dyra frukosten än det är att sälja skit på Blocket.

3: Pris och kontakt. Det kan vara nu vi kommer till pudelns kärna. Jag är ganska, väldigt introvert. Missförstå mig rätt nu, jag älskar att umgås med familj och vänner men att leta upp nya människor att umgås med är riktigt tungt. Det är inte en aktivitet jag uppskattar. Främlingar är ännu värre.

Eventuellt är det inte alla i min omgivning som skulle kunna peka ut mig som introvert bara så där men då har det mer att göra med att jag varit duktig på att dölja min inställning snarare än ett genuint karaktärsdrag någon annan sett som jag missat.

Jag tenderar dessutom att kunna vara missunnsam mot folk jag inte känner. Jag har för all del aldrig lyckats uppnå den där genuina glädjen folk verkar få av att ge bort saker men det gör mig heller inte så mycket och det är ju kul om folk jag tycker om blir glada. Om det däremot kommer en fullständig främling och knackar på och skall pruta på soffan jag lagt ut på blocket för 300 kr. Då blir jag grinig och missunnsam. Soffan är ju värd minst 1000 kr. Jättebra skick, bara 15 år och nypris var ju 15.000 kr (rent hypotetiskt).

Jag minns en gång för länge sedan när jag skulle gå över från VHS till DVD (tänk stenåldern, innan Netflix, då man samlade på film). Man kunde hitta annonser på allmänna samlingar för någonstans mellan 5-10 kr/film så jag la ut mina 200 filmer för 1000 kr. Under loppet av en vecka fick jag (om minnet inte sviker mig) fem propåer och alla skulle pruta, den ene värre än den andra. Tillslut fick jag ett bud (det bästa på hela veckan) på 200 kr.

Då sa jag ovänligt och bestämt att jag hellre slänger skiten än ger bort den. Då frågade han var jag bodde (förmodligen för att han faktiskt ville komma och rota i soporna).

Det slutade med att jag gav bort filmerna till ett par vänner med mycket dålig ekonomi.

Jag är alltså så småaktig att jag inte bara kan acceptera de där hundralapparna och gå vidare om jag upplever att jag blir lurad eller förlorar på affären när någon annan tjänar på den. Nu råkar jag tro att det är ett ganska vanligt förekommande drag även om det är lite mer framträdande hos mig.

Slutsats

När jag reflekterar över hur tradigt det är att sälja saker begagnat kan det vara bra att veta lite om hur jag fungerar. Om man inte tycker det är jobbigt att sälja mormors guldarmband för 75 kronor utan mest tycker det är gött att få in lite extra stålar - ja då är det förmodligen helt underbart att sälja på Tradera. Om man tycker att det bästa som finns är att bränna en lördagsförmiddag på att prata med gnidna loppishandlare som måste få lov att pruta för att känna sig duktiga - då är Blocket för dig.

Om någon frågade mig vad jag skulle vara beredd att betala för att slippa hade ni förmodligen blivit förvånade över svaret.

Givetvis handlar allt om perspektiv (och jag kanske bara haft otur även om jag ändå tycker att jag har ganska mycket empirisk erfarenhet vid det här laget) men sälja begagnat är inget för mig. Med det sagt kommer jag fortsätta om jag hittar saker i mina gömmor jag vill få pengar för men det är inte mitt främsta helgnöje, den saken är klar.



Bildkälla: pixabay.com