Lättare att spara när man tjänar pengar

Jag var sjukt nöjd med att vi kunde fortsätta spara hyggliga procent men även skapligt många kronor under det året då jag var föräldraledig från september 2017 till augusti 2018. Under huvuddelen av det året hade jag ingen eller mycket marginell inkomst men vi sparade fortfarande lika mycket pengar under det året som jag tjänade netto per år de första åren jag jobbade efter gymnasiet.

Nu säger det mer om min lön efter gymnasiet än vårt sparande men jag satt nyligen och pillade lite med Excelarket och kunde konstatera att jag ensamt hade sparat mer än så redan när detta års femte lön landade på kontot.

Bild:Aktiekunskap.nu

Som jag nämnt tidigare tjänar jag fortfarande under medianlön för svenska män men att spara 65 % av lönen innebär fortfarande en ansenlig summa pengar även om lönen inte är så hög.

När jag ändå satt och kikade på det konstaterade jag att vid maj månads utgång kunde portföljtillväxten för innevarande år inkl värdeökningar och nysparande summeras till mer än jag hade i nettoårslön på mitt förra arbete.

Sist men inte minst såg jag att portföljvärdet exkl bostad och aktiebelåning fortfarande är mer än dubbelt så högt idag jämfört med 1 januari 2017.

Det är väldigt trevligt att gå tillbaka och se sådan utveckling.

Samtidigt vet jag att jag behöver tredubbla dagens portföljvärde för att jag skall ha tillräckligt för att jag skall kunna sluta arbeta om jag skulle vilja det men som ni ser går det fortare och fortare ju mer ränta-på-räntaeffekten får arbeta så med lite tur behöver det inte ta 7,5 år innan jag når målet. Med lite tur går det betydligt fortare.

Vad kostar en förmånsbil?

Jag hade nyligen förmånen att diskutera förmånsbil med en kamrat. Han hoppas på förmånsbil i sin kommande anställning och eftersom han tycker att bilar och bilkörning är riktigt kul är det ganska självklart att han skall ha en bil och förmodligen en ganska dyr sådan. Jag har skrivit tidigare om värdet av konsumtion och att jag tycker det är fullständigt rimligt att lägga pengar på saker som tillför glädje, lycka och värde till ditt liv. Så länge konsumtionen sker med eftertanke är det oftast rimligt att konsumera men då behöver man ha koll på alternativkostnaden dvs vad skulle pengarna kunna bli om du inte spenderade dem.

För mig låter just förmånsbil som en sån där pryl man inför i sitt liv och som sedan hänger med så länge det alls är möjligt. Det känns också ganska sannolikt att man väljer en häftigare bil lite längre ned på vägen eftersom man har en lön man är nöjd med och löneförhandlingen måste resultera i någonting bra.

Jag och min kamrat har 20-30 år kvar innan det skall gås i pension och redan nu ligger önskemålet på en ganska fin Volvo. Förmånsvärdet skulle bli mellan 5000-6000 kr och det var nu vi kom till den delen av diskussionen jag tycker är lite extra intressant.

Säg att du känner att du ändå måste ha bil men att du faktiskt hade kunnat välja en billigare bil. Exempelvis en bil i stil med den vi köpte i våras. Då skulle förmånsvärdet landa på ungefär 2000 kr istället och du skulle således få mellan tre och fyra tusen kronor extra i bruttolön. Låt oss anta att den som väljer bil kommer hamna över brytgränsen för statlig inkomstskatt på allt över två tusen kronor extra i lön dvs allt man sparar på den billigare bilen kommer beskattas med 20 % extra. Vad du då kommer få ut netto landar på ungefär 2000 kr om du väljer en billigare bil istället för en dyr och häftig halvmiljonsbil.

2000 kronor per månad är ju inte så farligt om man får en bil som är tre gånger dyrare vilket givetvis översätts till tre gånger häftigare?

Vad man då missar är att man också får en lägre tjänstepension. Många avtal ger 30 % inbetalning till tjänstepensionen när du börjar betala statlig inkomstskatt vilket innebär att du missar 1200 kr till och vi är inte klara där för nu börjar vi räkna på vad du förlorar totalt.

Låt oss anta att man bestämmer sig för att uppgradera sin bil vart tredje år och fortsätter spendera ungefär på samma sätt ända fram till pensionen. Då kommer den med 20 år kvar offra en tjänstepensionsportfölj värd 825.000 kr och ett privat sparande värt 1.375.000 kr. Jag förutsätter 11 % årlig genomsnittlig avkastning vilket är Stockholmsbörsens genomsnittliga avkastning sedan jag föddes och i övrigt använder jag standardinställningarna i kalkylatorn på z2036.blogspot.se.

Men det är ungefär efter 20 år som det blir riktigt roligt och ränta-på-ränta effekten kickar in på riktigt. Jag har 31 år kvar till pension. För mig hade det inneburit en tjänstepension på nära 2.500.000 kr och ett privat sparande på 4.145.000 kr och för den som är i början av sin karriär och kanske har 42 år kvar till pension skulle genom det här beslutet försaka 7 miljoner i tjänstepension och 11.6 miljoner i privat sparande.

Summering

Om man använder bilen och har bil som hobby är det fullständigt rimligt att ha en bra bil. Om man dessutom kommer använda den som ett transportsätt för att semestra så att semesterresorna blir billigare då kan detta hjälpa till att rättfärdiga beslutet men man skall vara medveten om vad beslutet kan innebära.

Personligen finns det ingen bil i världen som är värd 6,6 miljoner kronor vilket det var jag skulle försakat till förmån för den dyrare bilen men då är å andra sidan inte jag målgruppen för den typen av fordon heller.

Alla måste fatta det beslut som skapar mest lycka i det egna livet men när man fattar det beslutet behöver man ha alla fakta och hade jag vetat för 20 år sedan vad jag hade kunnat ha idag om jag bara sparade ett par tusenlappar i månaden så hade jag definitivt valt att skippa rökningen, godiset, spriten och kebaberna för att lyckas men det är lätt att vara efterklok. Dock är det så jag försöker tänka idag.

Hade du valt den dyra eller den billiga bilen?

Är det jobbigt att spara?

Jag har ganska ofta diskussioner om sparande med människor och efter fem minuter verkar det som om de absolut flesta bara vill dunka huvudet i bordet hellre än att fortsätta diskutera ekonomi eftersom ämnet är så svårt och så tråkigt och jag förvånas alltid över att det är så.

Givetvis kan jag förstå att ämnet är trist men det finns ingen, någonstans som inte berörs av det på ett direkt, individuellt plan och sparande borde ingå i allas världsbild men redan där är det problem och när man sedan skall övergå till att välja hur man skall hantera de pengar som man sparat, ja då tar det helt stopp.

En intressant sak som jag diskuterade nyligen var räntans effekt. För mig är ränta-på-ränta effekten en fullständig självklarhet och helt logiskt men då har jag å andra sidan spenderat hela mitt vuxna liv och en relativt stor del av perioden innan det också med att intressera mig för privatekonomi och jag har på senare år läst oerhörda mängder ekonomi i och med min ekonomutbildning så det kanske inte är så konstigt att ränta-på-ränta är självklart för mig.

Men

Jag har förstått att många verkar tycka att det inte är värt besväret att lägga ned tid och energi på att sätta sig in i fonder och sparande för en avkastning på mellan 5-8 %.

Det som verkar vara tanken då är att sparandet man kommer lyckas plocka på sig under en rimlig tid är mellan 50.000-100.000 kr och 8 % av det är i bästa fall 8000 kr. Det är för all del inte skitsummor men om någon hade gett mig löftet om 8.000 kr vilka jag skulle få om fem år om jag idag började engagera mig i ornitologi (fåglar) och om jag tillslut lyckades lära mig tillräckligt för att med rimlig säkerhet veta vad jag snackade om skulle jag kanske få mina pengar; jag har svårt att se hur pengarna skulle kunna motivera mig. Jag hade förmodligen hellre studerat hur lång tid det tar för olika färgfabrikat att torka så jag kan sätta mig in i de initiala svårigheterna men det är också här vi har ett pedagogiskt problem för det handlar inte om "bara" 8.000 kr.

Räkneexempel

Med en gnutta motivation borde de absolut flesta svenskar kunna spara undan en tusenlapp i månaden. Börjar man när man är 20 år och håller på till pensionen vid 67 har man sparat i 47 år.

Man har på den tiden betalat in 664.000 kr vilket givetvis är en ansenlig summa pengar och 8 % på det är drygt 53.000 kr vilket skulle kunna innebära att man har 4.500 kr extra i pension att leva på men eftersom man förväntas sätta pengarna i aktiefonder för att uppnå den typen av avkastning så kan man ju också förlora pengar ett eller ett par år så de där pengarna är ju inget man kan räkna med; så varför bry sig. Det är ju skitlångt bort och att spara en tusenlapp i månaden är ju inte snutet ur näven bara så där utan det kräver ju ansträngning och uppoffring.

Men

Om man nu antar att man i genomsnitt får de där åtta procenten i avkastning under sin sparperiod. Då har man som sagt sparat undan 664.000 kr men slutsumman kommer vara 3.490.000 kr tack vare räntan.

Det innebär alltså att du har sparat 664.000 kr och fått tre miljoner i avkastning. Smaka på det en stund. Tre miljoner är inte kattskit.

Det är dessutom så att portföljen i genomsnitt genererar 279.000 kr i avkastning om året. Det är en skaplig årslön det och då hamnar vi i ett annat läge. För visst kan det vara så att du ena året måste klara dig på mindre och att portföljvärdet till och med går ned men andra år kanske du tjänar en miljon istället och på sikt kommer det jämna ut sig.

Om någon hade sagt att jag skulle få tre miljoner kronor om 47 år givet att jag idag la ned en dag eller tre på att plugga ornitologi hade jag gjort det i 100 % av fallen för även om det kanske skulle vara så att jag inte fick de där pengarna i slutändan så skulle ett par dagar av mitt liv inte vara svåra att förlora och jag skulle ju faktiskt lära mig saker. När det kommer till sparande är det dessutom så att sannolikheten för att ha massor av pengar i slutändan är betydligt högre än om du pluggar ornitologi med ett vagt löfte om framtida ersättning så det är bara att sätta igång.

Oavsett om man tror på räntans kraft eller inte vet jag många som skulle må bra av att ha en halvmiljon extra på kontot när de gick i pension och skulle det vara så att du nu tror på det jag skrivit vore det vansinne att inte spara undan en slant redan nu och det behöver inte vara särdeles svårt.

Jag har till och med gjort en steg-för-steg guide som jag tycker håller ännu i hur du skall göra för att komma igång och den torde vara allt du behöver för att komma igång men skulle det inte räcka är det bara att säga till så hjälper jag gärna till.

Börja spara!



Bildkälla: freeimages.com

Hur har preferensportföljen gått?

För ett år sedan skrev jag en artikel med namnet "Slipp betala ränta på bolånet". Jag skrev den som en reflektion över hur jag hade hanterat livet om jag helt plötsligt stod inför valet att amortera på bolånet eller spara.

Så länge låneräntan är så låg som den är idag (vilket gör att det torde vara ganska lätt att klara av att betala sina räntekostnader om man har planerat rätt) och den förväntade avkastningen på sparande är avsevärt högre känns det för mig rimligt att sätta av så mycket som möjligt i ett sparande och amortera så lite som möjligt. Som minst tycker jag att man skall spara mellanskillnaden mellan en mer normal räntenivå och det du har idag.

Då spekulerade jag i att spara mellanskillnaden i en preferensportfölj bestående av sex olika fastighetspreffar och ett par fastighetsaktier. Jag valde ett fast antal aktier så länge det höll sig i spannet 3000-4000 kr vilket var den summan jag trodde skulle vara möjlig att spara per familj med den här filosofin. Ett par miljoner i lån och ett par-tre procent i skillnad på räntan nu och en lite mer normal ränta ger ungefär de summorna.

Portföljen jag valde ut såg ut som ovan och efter det spekulerade jag i hur avkastningen skulle bli. Ett år är alldeles för kort tid för att få någon form av vettig fingervisning om hur det långsiktigt skulle gå men vi kan ju kika på det bara för att vi kan.

Den siste i varje månad köper du samma mängd aktier i ovanstående bolag. Utdelningarna använder du till att betala av lånet, betala räntan eller shoppa upp (jag är för lat för att försöka räkna in återinvesterad utdelning just nu).

Priserna har ju svajat en del under året och vi har handlat oavsett pris vilket innebär att när året är slut har vi 24 stycken av varje preff, 72 Hemfosa och 48 Castellumaktier. För dessa har vi betalat totalt 41603,50 kr och de var den 28 februari värda 702,70 kr mindre nämligen 40900,80 kr. Under vårt år har vi fått 1334,80 kr i utdelningar vilket motsvarar 3,2 % i direktavkastning men totalavkastningen blir 1,5 %.

Låt oss nu inte bli nedstämda för att vi fått så dålig avkastning. Jag har räknat lite oförsiktigt och bara tagit avkastningen delat med totalt inköpspris men vi har ju inte legat ute med alla pengarna så avkastningen skulle blivit en helt annan om vi räknade med det.

Portföljen

Det som är viktigt i det här är är att vi nu kan konstatera att våra förväntade utdelningar för nästa år på den här portföljen, givet att Castellum och Hemfosa behåller sina utdelningar som de är beslutade idag, är 2683,20 kr eller 223,50 kr extra i månaden.

Om man antar att man hade ett bolån på 2.000.000 kr och dessutom antar att man idag har listränta (men den bästa listräntan) på Danske Bank vilken är 1,58 % betalar man ungefär 2633 kr/månad i ränta.

Ser ni?

Efter ett år betalar portföljen en hel månad av bolånets ränta. Och det är utan ränta på ränta effekten. När jag återkommer till detta om ett år tänker jag räkna mer ränta på ränta.



Bildkälla: Freeimages.com och att välja lycka