torsdag 18 oktober 2018

Bli glad av en börskrasch

Förra veckan var en av de svängigaste börsveckorna än så länge i år och det var ganska många både bland bloggarna och på twitter som kommenterade nedgången. En del uttryckte i ganska dramatiska ordalag att vi var på väg in i en krasch och att världen var på väg att rämna.

Visst kan jag hålla med om att det känns lite i magen när man åker berg- och dalbana. När OMXS30 är ned över 6 % på en enskild vecka är det ganska tungt att titta på speciellt för en person som inte dagshandlar eller spekulerar på nedgång.


En sak jag själv noterat är att ju längre jag kommer i mitt sparande. Ju mer pengar som ligger och skvalpar på börsen desto jobbigare blir det att hålla övertygelsen om sin investeringsfilosofi på plats.

För den totala portföljen var nedgången inte fullt lika dramatisk då den "bara" backade 4,2 % men det är ändå i kronor och ören motsvarande vad jag behöver för att täcka mina kostnader i nästan ett halvår.

Det är i stunder som denna det är så skönt att vara utdelningsinvesterare. Jag brukar tjata om det här varje gång börsen går ned för det är nämligen så att om man har utdelningar som fokus blir man glad både när börsen går upp och när den går ned.

Självklart är totalavkastningen det viktigaste på lång sikt för att nå de övergripande långsiktiga målen men om man har siktet inställt på att låta utdelningarna ersätta lönen kan man vid en börsnedgång välja att tänka att man då får möjlighet att köpa framtida utdelningar billigare än de var igår.

Om din favoritaktie, vilken delar ut 5 kr, på måndag kostar 100 kr kan du köpa den och få 5 % direktavkastning. Det är riktigt bra och är det ett bra bolag med sunda finanser och en växande verksamhet kommer den där femkronan också att växa med tiden.

Lek nu med tanken att börsen går ned för att den Italienska regeringen har svårt att komma överens, eller att den går ned för att USA´s centralbank höjer räntan med 0,25 % eller någonting annat som inte direkt påverkar bolaget du vill äga aktier i. Denna nedgång gör att din favoritaktie på fredagen kostar 90 kr.

Ingenting fundamentalt har hänt. Bolagets kunder kommer fortsätta köpa produkter och tjänster och bolaget kommer fortsätta dela ut vinster till sina kunder. Det skulle givetvis kunna vara så att bolaget nästa år tjänar lite mindre pengar men på några års sikt kommer det att studsa tillbaka igen och då har man dessutom hunnit ta tag i lite kostnader man inte behövde så att man nu tjänar ännu mer än förut och kan dela ut mycket mer än då.

Är det i ett sådant scenario inte bättre att köpa aktien för 90 kr jämfört med 100 kr?

Är inte 5,5 % direktavkastning bättre än 5 %?

Allt annat lika hade det självklart varit bäst om man lyckades sälja alla sina aktier i måndags när de kostade 100 kronor och köpa tillbaka dem på fredagen när de kostar 90 kronor men för den som inte har en spåkula är det näst bästa att köpa aktier när de är billigare än när de är dyrare. Att träffa toppar och bottnar är inget jag klarar av men med ett månadssparande kommer jag köpa aktier både när de är dyra och när de är billiga.

På så vis kommer slutresultatet bli hyggligt och om några år kommer jag förhoppningsvis ha så många aktier att jag inte måste jobba om jag inte vill.



Bild: Avanza.se




tisdag 16 oktober 2018

Klövern preferensaktie och Investor B

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Det mesta har kommit ned den senaste veckan och jag har ett väldigt kli i köpfingret men det har inte funnits särdeles mycket tid för mig att handla på sistone så nu sitter jag här med en del likvider utan att kunna sätta dem i arbete.



Trots den begränsade tiden har det ändå blivit lite köp och fler skall det bli. Senast blev det en skaplig portion Klövern preff när den ganska dramatiskt rasade från 340 kr till 310 kr. Ett ras på 30 kr innebär 1,5 års utdelningar eller 9 % nedgång och runt 300 kr tycker jag att det är en hygglig avkastningspotential som kan ligga där i botten av portföljen.

På 310 kr ger aktien nära 6,5 % i direktavkastning och jag har svårt att se att marknadsräntorna i Sverige kommer klättra mer än någon procentenhet det närmaste året så jag köper och håvar in utdelning.

En annan aktie jag börjar köpa igen är Investor men efter flera år av att köpa A-aktien är det nu dags för B-aktien eftersom den handlas några kronor under A-aktien. Det spelar ju ingen roll vilken bokstav som står efter Investor. Det som spelar roll för mig är priset och billigare aktie ger högre direktavkastning.

Just nu är förväntad utdelning för nästa år 13 kr vilket ger en direktavkastning på nära 3,5 %. Det är inte extremt åt något håll men att aktien har backat nästan 10 % på en vecka gör att jag nu tycker att priset börjar bli okay igen och med en rabatt runt 25 % är även det på skapliga nivåer.

Vad köper du?

Bild:freeimages.com








lördag 13 oktober 2018

The Urban Farmer - Tjäna en halv miljon på att odla i någon annans trädgård

Jag har ganska länge varit intresserad av självhushållning och odling för eget bruk men som ett äkta betongbarn är det svårt att ens föreställa sig ett liv där man odlar mycket av det man konsumerar och som bostadsrättsägare några trappor upp utan balkong är det näst intill otänkbart.


Där jag bor finns det dock en odlarförening precis i närheten och för några år sedan ställde jag oss i kö för en kolonilott där. I höst har vi blivit erbjudna en lott vilket gör att vi nästa säsong kommer odla lite prylar på en 50 kvm plätt så att dottern får se att mat kommer från marken snarare än att maten odlas i butiken.

Sedan jag blev erbjuden lotten har intresset fått ett nytt uppsving som gjort att jag googlat en del på odling och självhushållning och för ett tag sedan sprang jag på "The urban farmer".  Det är en snubbe i Kanada som startade ett företag 2010 som odlar upp folks gräsmattor och på 1000 kvm lyckas han odla tillräckligt mycket prylar för att tjäna ca 80.000 kanadensiska dollar vilket är en riktigt god årsinkomst.

Gissa om en odlingsintresserad ekonominörd går igång på sånt?

Det kommer inte vara jag det kommande decenniet men idén kommer ligga där i bakhuvudet och gro. Vad jag kan se finns det redan folk i Sverige som sysslar med liknande saker. Spännande...

Bildkälla: milkwood.com

torsdag 11 oktober 2018

Hostmedicin dyrare än Whisky

Den som följt mig ett tag vet att jag är en passionerad whiskyconnoisseur och jag kan försiktigt och lite blygsamt erkänna att jag lägger mer pengar på whisky än på transport även inklusive avskrivningen på bilen.

Sedan dottern kom har det dock blivit avsevärt mindre whisky i syfte att barnsäkra lite och skapa plats åt nya intressen i livet.


En sak har dock slagit mig efter höstens ganska jobbiga förkylningar och det är att priset på vissa mediciner kan vara ganska högt. Jag hade exempelvis en ganska rejäl förkylning i början av september vilken dottern släpat med sig från förskolan. Den ledde till en dubbelsidig ögoninfektion, en skadad trumhinna och flera sträckningar (eller en mycket liten fraktion på ett revben) av ryggmuskulaturen pga kraftfulla hostningar.

Som följd av mina sjukdomar har jag åter igen stiftat bekantskap med läkemedelsindustrin och en av de mer vänskapliga förhållandena med medikamenter jag haft under hösten är det med hostmedicinen Cocilliana. Det verkar vara hostmedicinernas heliga graal. Alla vill ha den när de har hosta men få bedöms ha tillräckliga problem för att det skall vara motiverat att skriva ut ett beroendeframkallande preparat som kan påverka andningen hos den sjuke.

Tydligen har jag varit sjuk nog. Vilken lycka...

Jag fick en smärre chock när jag skulle lösa ut receptet på denna kraftfulla hostmedicin. Jag hade oturen att få betala ungefär 1 kr/cl vilket i whiskytermer motsvarar en flaska för 700 kr.

Man kan köpa riktigt bra whisky för 700 kr per flaska och jag gissar att det finns de som skulle hävda att man dämpar hosta lika bra med whisky som med hostmedicin och det är tveklöst så att whisky kan vara beroendeframkallande.

Vem vet... Det kanske hade varit bättre att bara köpa en flaska god rök men det enda som krävs för det är att man fyllt 20 år. Nu fick jag ju den stora äran att utsätta en person som studerat i ett par decennier, för mina förkylningsbaciller.


Bildkälla: freeimages.com

tisdag 9 oktober 2018

AvL-portföljen köper ännu mer Castellum

Inlägget innehåller affiliatelänkar

AvL-portföljen startade i början av maj 2016 som ett projekt där syftet var att ni som läsare skulle kunna följa med på resan och se vad som kunde hända med en relativt liten summa pengar (500 kr) varje månad om man bara var långsiktig nog.



Nu, två år senare, har vi över 18000 kronor i portföljen och det rullar på ganska hyggligt.

Den här månaden väljer jag att fortsätta fånga fallande knivar men jag har också dragit ett plåster och bytt till någonting, förhoppningsvis, stabilare.

Castellum har haft det tungt det senaste när den amerikanska räntan skapar lite oro. Förra månaden köpte jag efter en hygglig nedgång och den här månaden köper jag både i det här projektet och i den stora portföljen.

Jag passade också på att dra plåstret i MQ. I förra veckan meddelade bolaget att de haft mycket tyngre än de först trodde och bolaget går rent ut sagt skitdåligt men det som stör mig mest är att den nye VDn inte verkar ta problemen på allvar. Jag lyssnade på rapportpresentationen och det var inget om hur man skulle se till att vända skutan. Det tillsammans med att de slopar utdelningen tycker jag visar på att det kommer ta riktigt lång tid innan det vänder så nu var det dags att gå skilda vägar.

För de pengarna blev det en Klöver pref och en handfull Swedolaktier för att, förhoppningsvis få lite stabilitet och i Swedols fall en gnutta tillväxt när marknaden förstår hur fint bolaget växer.

Köp

Den 5/10 köptes 4 st Castellum för 152,95 kr/st vilket totalt landar på 612 kr efter Nordnets avrundningar. Samtidigt såldes 50 MQ för 12,38 kr/st, vi köpte en Klöver pref för 325,50 kr och 9 Swedol för 31,95 kr/st. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar



I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 18035 kr (insatt 16500 kr). 


Bildkälla: Nordnet.se

lördag 6 oktober 2018

Bokrecension: The richest man in Babylon

Det finns tydligen en del bra böcker också i kategorin grundläggande ekonomiböcker. En av dem är George S. Clasons klassiker The richest man in Babylon.


Jag hittade faktiskt en svensk översättning och eftersom jag läser tre-fyra gånger fortare på svenska än engelska valde jag svenska även om originalspråket oftast ger en bättre totalupplevelse.

Det här är en liten snabbläst bok som pratar ekonomi i kortare avsnitt ur ett skönlitterärt perspektiv. Det är inte en bok du kommer lära dig investeringar genom att läsa men det är en trevlig liten bok, speciellt för den som inte kommit så långt ännu och som kanske tycker att ämnet är ganska torrt och tråkigt.

Jag fann nöje i att läsa boken även om jag kanske inte lärde mig så mycket och det är nog en bra beskrivning av boken. Man får ett gäng enkla förhållningssätt inbäddade i en berättelse från det gamla mytomspunna Babylon. Spara minst 10 % av din inkomst. Betala dig själv först. Var försiktig med belåning och våga jaga drömmar.

En stämningshöjare när det är lite tråkigt att spara eller ett sätt att komma igång utan en massa tekniskt blaj.



Bildkälla: adlibris.com

torsdag 4 oktober 2018

Jag älskar begagnade barnprylar

I somras rasade jag mot att sälja begagnade prylar (inlägg här och här) men då konstaterade jag samtidigt att jag gärna är köpare av begagnade prylar och jag hoppas att jag är en sådan som ger säljaren en bekväm magkänsla.


Låt mig berätta varför jag är så förtjust i att köpa och vad.

Det är faktiskt ganska sällan jag köper möbler, kläder och prylar begagnat. Nästan aldrig faktiskt givet att prylarna är till mig eller hustrun. Jag har köpt ett gäng väl bevarade billybokhyllor och jag har letat rätt på att gäng dekorativa kistor men mycket annat är det inte.

Däremot har vi köpt väldigt mycket av det vi behövt och velat ha till vår dotter, begagnat. En hel del har vi fått begagnat också men mycket har vi köpt. Vi snackar allt från spjälsäng till kläder och det fina med detta är att det inte spelar så stor roll vad det är.

Låt oss anta att vi går på loppis och någon säljer barnkläder för 5 kr/plagg. Då spelar det inte så stor roll att det är lite slitet och urtvättat. Jag har aldrig stött på att det varit smutsigt, fläckigt eller trasigt utan allmänt begagnat. Barnet växer så det knakar och nypris på kläder och skor är i stort sett samma för små människor som för stora och jag vill påstå att det skär i en snåljävuls hjärta att köpa ett par bäbisbrallor i storlek 68 för 200 kr för de där byxorna kommer inte användas mer än en månad. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger byxorna kräks ned och måste tvättas. De hinner inte bli utslitna hur man än gör.

Det är då det är skönt att kunna köpa byxorna från någon annan för en femma.

Samma sak är det ju med leksaker, böcker, spel, pussel, barnstolar, spjälsängar osv. Grejerna skall användas under en mycket begränsad tid. Det finns en låg grad av individuella krav på prylarna och det finns ett enormt överflöd ute i stugorna vilket gör att prylarna blir billiga.

Summa summarum kan jag konstatera att vi har kommit ganska billigt undan än så länge. Vår dotter har ännu inte kostat lika mycket som de olika bankerna och instituten beräknar att ett barn skall kosta och jag vågar tro att det kommer hålla i sig ett tag till.

Vår shopping

Senaste vågen av prylar vi kände att vi var tvungna att införskaffa var en ny höst- och vintergarderob. Hon har växt ur det hon hade förra året och nu skulle hon dessutom börja förskolan så allt måste finnas i dubbla upplagor.

Det var inte många dagar vi ägnade åt att åka runt och köpa prylar men ett par loppmarknader besöktes och under sommaren spenderade vi totalt ungefär 1000 kr på loppisar och på blocket. För dessa pengar fick vi en juniorsäng och en uppsättning bord och stolar att ha i dotterns rum. Vi köpte tre overaller och tre uppsättningar regnkläder. Vi köpte ett 20-tal kläduppsättningar i olika storlekar, 3 par skor, två par stövlar, en sulky, en resestol man kan sätta på matbordet när vi skall äta borta, en uppsjö böcker, pussel och andra pedagogiska leksaker för det kommande året och förmodligen har jag glömt en rad saker i den här uppräkningen.

Allt detta för 1000 kr. Oftast riktigt fina saker som folk bara vill bli av med.




Jag gör en snabb överslagsräkning och konstaterar att skulle vi köpt allt detta nytt skulle 10.000 kr inte räcka och det mesta av det vi köpt skulle vi förr eller senare vara tvungna att införskaffa. En del saker är lyxkonsumtion men jag kan tänka mig att lyxa till det med en hundring om det är vad som krävs.

Utöver besparingen får vi det stora nöjet att värna miljön en aning och vi kan leva i ett sjukt överflöd utan att det kostar en förmögenhet eller skadar vår omgivning. Jag tror inte att de andra föräldrarna på förskolan kan avgöra att vår dotters regnkläder av märket Didrikson inte kostade 599 kr utan snarare 20 kr. Eller att hennes stövlar kostade en tjuga. Jag kan i alla fall inte se att de varit använda tidigare.

Tid

Sist men inte minst kanske man skall reflektera över tiden det tar att hålla på så här. För givetvis är det enklare att bara beställa hem allt från nätet eller springa in på Polarn och pyret när man går från jobbet?

Sängen och bord, stolar tog en dryg timme att köpa. Det införskaffades via Blocket och jag var tvungen att åka en bit, ladda ut det till bilen, baxa in det och sätta ihop det. Men ändå... Testa om det går snabbare att köpa nytt på Ikea.

Resten tog tre timmar. Vi strosade runt på en bagageluckeloppis i Karlstad med ett par goda vänner och vi ägnade oss åt ohejdad shopping i ungefär två timmar och fick samtidigt lite sol och frisk luft. Utöver det sprang vi runt en knapp timme på en loppis i stan vilken angränsade till en restaurang vi skulle käka på tillsammans med ett par vänner. Vi kom så sent till den loppisen att folk börjat packa ihop. När de såg dottern slogs de om att få ge bort gamla kläder och prylar till henne. Jag var tvungen att cykla hem och hämta bilen och det vi fick med oss därifrån fyllde bagaget på vår kombi och kostade oss 125 kr.

Jag skulle våga drista mig till att säga att vi sparade tid på att köpa begagnat men jag är villig att omvärdera mitt ställningstagande. Kanske är det smidigare att klicka hem allt från nätet. Det är inte min upplevelse men så är jag ju nästan 40 år också och tekniskt utmanad.


Bildkälla: freeimages.com och equmeniakyrkan.se

tisdag 2 oktober 2018

Investera med hjärtat eller hjärnan?


Inlägget innehåller affiliatelänkar

Sedan dottern kom har det blivit mindre tid för bloggen. Jag hoppas att det inte märkts så mycket men jag känner att det har blivit väldigt många inlägg av karaktären generella spartips, käcka livsstilsknep, livsuppdateringar från familjen AvL och annat flum man kan skriva utan överväldigande mycket efterforskning och bearbetning.

Jag vet inte om det är dåligt i sig men jag tycker det är kul att skriva om bolag, skriva analyser och utmana mina egna investeringar men den typen av inlägg vill jag inte skriva halvhjärtat och då har det helt enkelt inte funnits tid. Jag hoppas fortfarande att jag skall få lite sådan tid över men dagens inlägg kommer kanske ta 20-30 minuter att skriva medan ett riktigt genomarbetat analysinlägg med enkelhet kan ta 6-10 timmar att skriva. Till och med en lite slarvig rapportgenomgång kan lätt ta ett par timmar och tydligen tycker inte små barn nödvändigtvis att pappas egentid är särdeles viktig.

Nog beklagande. Idag tänkte jag reflektera över hur jag kommit att investera på sistone för det sammanfaller en hel del med den minskade tiden för analys.


Analys vs Känsla

Jag vill börja med att konstatera att jag inte menar att man bara skall sätta sig ned en eftermiddag och "känna" när man läser börslistan. Jag loggar inte in på Avanza, kollar börslistorna och mumlar för mig själv "- Välj det rätta, välj Cloetta. Det känns ju fräscht. Jag får en så bra känsla i magen när jag ser en kexchoklad att jag bara måste köpa lite aktier i bolaget."

Det finns dock en distinkt skillnad mellan analytisk investering och känslostyrd investering men jag vill påstå att även när jag låter känslor styra i större utsträckning finns det en hel del analys bakom.

Analys
För mig är en analytisk investering att man sätter sig in i bolaget. Man läser årsredovisningar, kvartalsrapporter, man försöker bedöma framtidsutsikterna för bolaget, dess marknad osv. Man kanske också letar upp andra investerares analyser eller tidningsklipp osv för att få en bredare grund.

Jag tenderar också att klättra in på någon databassida och leta upp en drös med nyckeltal och andra bra siffror (klart man kan räkna själv men det är trevligt med lite hjälp) och allt detta leder ofta fram till ett beslut - köp eller inte (sälj eller inte kan givetvis också vara aktuellt).

Känsla

Här handlar det för mig mycket mer om en grundligare analys. Oftast har jag en rimligt god koll på bolaget sedan tidigare och nu har jag lite pengar att spara så jag stoppar fingret i munnen, lyfter det mot vinden och försöker ta reda på åt vilket håll det blåser.

Det gäller oftast bolag jag tidigare har analyserat men som jag inte djupdykt i på några år. Då har jag grundanalysen i ryggen och kanske det enda jag gör är att snabbt kolla nyckeltalen så att ingenting drastiskt har hänt, scrollar nyhetssidan på Avanza för att kolla rubrikerna och ser allt okej ut så köper jag.

Det är ungefär så känslostyrd jag blir.

Äh det var inte riktigt sant... Några investeringar har jag gjort utan egentlig analys.

Jag har exempelvis en slant investerad i Fortnox. I det bolaget har jag nog fortfarande inte orkat öppna en årsredovisning. Det ligger på min Att-göra lista men det verkar aldrig bli av. Däremot har jag de senaste fem åren använt bolagets produkter, jag har sett utvecklingen, jag har pratat med kundtjänst osv.

Jag har en kontakt med bolaget som gör att jag har en uppfattning, en känsla.

Utöver det följer jag ett gäng människor på twitter som tenderar att lägga ut riktigt välgrundad och lättöverskådlig information om bolaget och jag har ingen anledning att tro att de ljuger så jag använder informationen vilket tenderar att vara en sammanfattning av de viktigaste parametrarna.

Sen tittar jag på nyckeltalen och konstaterar att ett p/e över 80 och ett p/s på 12-14 är helt vansinnigt men med historisk tillväxt och en hygglig tro om framtiden borde det inte ta mycket mer än 1-2 år innan ett köp på dagens nivå får anses relativt billigt.

Ett köpbeslut här är ganska starkt grundat på min känsla för bolaget, min känsla gällande mina twitterkollegor och min känsla gällande framtiden på den här marknaden.

Ett annat exempel är Investor. Detta är ett bolag jag har lite som en fond. Ett bolag jag köper i när stjärnorna står rätt och jag inte har någonting annat jag vill lägga pengarna på. Om jag inte hittar någon inspiration annorstädes kilar jag in på IBindex för att kolla dagens substansrabatt, kollar av börsdata för att se på vilken nivå direktavkastningen ligger för tillfället och känner jag mig tillfreds köper jag.

Summering

Okej då väl. Det blev som vanligt ett lite längre inlägg även om det bara är text utan bevisföring. Det fåtalet gånger jag kikat in på en skönhets- eller modeblogg förvånas jag alltid av att hundratusentals människor kan vilja läsa de där fyra raderna dålig text under dagens bild. Jag har i alla fall mycket dålig text under mina bilder.

analys kontra känsla är för mig inte ömsesidigt uteslutande investeringsmetoder men jag tenderar att gå mer på känsla när jag upplever längre perioder av tidspress. Under sådana perioder hetsäter jag kanelbullar och spontanköper en handfull Investoraktier bara för att få den dagliga endorfinkicken.



I tider av ändlös energi och fritid sätter jag mig glatt i min favoritfåtölj med ett glas gammal whisky och läser en mossig gammal årsredovisning. Just där och då ser jag förmodligen ut som ett av John Bauers troll. Helt insjunken och kamouflerad mot bakgrunden. Kommer du för nära kommer jag säkert lukta som ett gammalt troll också.



Bildkälla: freeimages.com och runeberg.com

lördag 29 september 2018

Månadsavstämning september

Inlägget innehåller affiliatelänkar

*Obs! Jag lyckades publicera mitt utkast men nu är alla siffror m.m. i sin ordning.*

Igen... Har vi redan avverkat september. Jisses.

Nu skall det alltså vara så att jag skall ha arbetat en hel månad men eftersom hela familjen fick förskolebakterier har jag inte varit på jobbet mer än någon vecka och det är riktigt trist. Det är i sådana här situationer det är skönt att veta att det inte skadar oss särdeles mycket ekonomiskt att vara borta på det här viset. Man får vara glad för det lilla.

Bild: Pixabay.com

Ekonomi

Jag har jobbat men eftersom redovisningen här på bloggen släpar en månad är den redovisade månadens inkomster mycket låga. För min del landade det en liten skvätt föräldrapenning och hustrun tog in 75 % av normal lön helt utan några tillägg vilket innebär att vi nätt och jämnt kommer upp i en heltidslön den här månad.

Portföljutveckling

Den här månaden har jag bara köpt lite fastighetsbolag när DNB slängde ut en branschöverskridande nedvärdering av den nordiska fastighetsbranschen. I övrigt har det varit mycket låg aktivitet i portföljen men trots det har det gått hyggligt även om både börsen och portföljen är ner lite.

Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet ner -0,46 % (1,93 %) under september. YTD är AvL-index nu upp 5,50 % (5,99 %).

Portföljen har under september gått aningen sämre än index men det är marginellt. Vi fortsätter indexnära den här månaden också och landar på -0,72 % (1,95 %). YTD är portföljen upp 10,45 % (11,26 %). Tvåsiffrigt är jag nöjd med. Speciellt när avkastningen är nästan dubbelt så hög som mitt jämförelseindex.

Vi försöker ju hålla portföljernas volatilitet lägre än börsens totala svängningar och det går ganska bra. Portföljens volatilitet ligger på 8,56 % (8,57 %) vilket är betydligt lägre än OMXSGIs volatilitet på 11,15 % (11,20%).

Sparande

Den här månaden har varit en ganska tråkig sparmånad men det har sina förklaringar i att vi haft förhållandevis låga inkomster i kombination med några små extrautgifter. Trots det blev det ändå en liten slant undanstoppad.

Den här månaden sparade vi totalt 40,02 % (61,11 %). På helårsbasis har vi sparat totalt 52,94 % (52,77 %). Det vore en dröm att klara 50 % i år eftersom målet är att spara 40 % och det målet trodde vi skulle vara svårt att nå med tanke på den låga inkomsten.

En nyhet för den här månaden är kvartalsavstämningen mot det långsiktiga portföljmålet. Jag diskuterade det i inlägget "Långsiktiga ekonomiska mål för familjen AvL" tidigare i månaden. Enligt plan skall portföljen uppgå till 32 % av frihetsmålet vilket då är nivån då jag klarar mig på portföljen.

I skrivandets stund (29/9-18) uppgår portföljvärdet till 32,30 % av frihetsmålet så där är vi i hamn och till och med lite förbi. Det är nu inte särdeles världsomvälvande att lyckas spå portföljvärde en månad in i framtiden. Det skall bli spännande att se hur planen håller mot utfall i framtiden.


Utdelning

De blygsamma utdelningarna fortsätter att ramla in på kontot. Utdelningarna täckte denna gång 9,86 % (28,07 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Det är inte fy skam att elräkningen och familjens telefonräkningar är betalda men vi har svårt att äta oss mätta på den här månadens utdelningar.

Målsättningen att på helåret lyckas täcka 23 % av utgifterna med passiva inkomster var redan från början ett mycket utmanande mål och sådan våren kan jag se att det inte kommer gå att nå. Portföljen har än så länge täckt 16,89 % (16,06 %) av ett genomsnittligt års kostnader.

En sak jag började med förra året var att jämföra årets utdelningsnivå med tidigare perioder och i grafform ser det ut som nedan.

Bild: AvL


Jag mottog 20,80 % mer pengar i utdelning den här månaden jämfört med samma månad 2017.

AVL-Portföljen

Det här lilla sparprojektet tuggar på i maklig takt. I september köptes det in 3 st Castellum för 161,90 kr/st vilket totalt landade på 486 kr. Kontot som nedan.


Bildkälla: Nordnet.se

I dagsläget är portföljen inkl likvider värd 18023 kr (insatta medel 16000 kr) vilket innebär att vi fått 2023 kr (2266 kr) kr eller 12,64 % (14,62 %) i avkastning på 29 månader.

Livskvalitet

Många långa sjukdomsveckor och vi har inte gjort många knop alls. Det känns riktigt skönt faktiskt att så sakteliga ha kommit tillbaka till en normal vardag men mycket mer än så går inte att säga efter en månad av mancoald.

Hälsa

Det är inte så att jag tränar mer, äter mindre eller lever sundare när jag ömkligt snorar ner hela min omgivning. Det blir sängliggande med Netflix och choklad och om jag inte förstått biologin helt fel blir man inte smalare av den typen av aktivitet. Jag har varit sjuk helt enkelt och har inte kommit tillbaka igen men vi hoppas på oktober. Jag har i alla fall cyklat till jobbet det fåtalet gånger jag varit där. Det är ju alltid något.

Summering

Det skall bli så skönt att få lön igen. Det är klart underskattat att ha en stadig inkomst. Nu spelar det för all del ingen roll vad inkomsten heter men under tiden jag varit hemma har inkomsten varit så låg att det nu känns skönt att vara tillbaka på mer normala nivåer.

*Obs! Jag lyckades publicera mitt utkast men nu är alla siffror m.m. i sin ordning.*

Bildkälla: pixabay.com och Nordnet.se

torsdag 27 september 2018

Hur kan man erbjuda 10 % låneränta?

Jag har fått flera anledningar att skriva om fastighetsinvesteringar på senaste tiden och jag lovar att jag skall sätta mig ned någon dag och skriva ett vettigt inlägg om att privatinvestera i fastigheter och de olika fördelarna, riskerna och annat man kan behöva tänka på.

Idag ville jag mest reflektera över en sak jag kommit att se allt oftare och det är folk som frågar sig hur fastighetsbolag via exv Tessin kan erbjuda låneräntor på sina projekt med 10-12 % årligen.

10-12 % årlig ränta är självklart väldigt högt och det finns all anledning att fundera över hur stor risken är när man erbjuds en sådan ränta. Bloggrannen Kronantillmiljonen skrev om detta för ett tag sedan men han reflekterade mer om räntenivån ur investerarens perspektiv dvs att jag som investerare inte kan få någon kurstillväxt vilket gör att räntan är vad jag får totalt och dessutom är jag ju tvungen att betala 30 % kapitalskatt på inkomsten vilket gör att de där 10 %-ena blir 7 % och det är ju inte väldans högt.


Jag vill passa på att reflektera över hur det kan gå ihop för företaget och varför de erbjuder så hög ränta till privatpersoner för att få deras pengar.

Risker

Det finns mängder av risker och det här är inte en fullständig lista men några saker att tänka på kan vara följande.

1: Investeringen är onoterad. Det finns inget sätt att sälja lånet eller på annat vis komma ur investeringen i förtid. Pengarna är låsta.

2: Du kommer ha väldigt lite insyn i projektet och är helt utelämnad till projektägaren.

3: Du kommer väldigt långt ned i listan över fordringsägare om någonting går åt pipsvängen. Man kan vara ganska säker på att om det barkar åt h/%/)vete kommer projektägarna se till att göra allt för att sko sig och fixa undan så mycket pengar som möjligt. Det som finns kvar skall anställda, banken, staten osv ha. Även om du har fastighetspant brukar den vara efterställd banken och andra kreditgivare så det betyder inte att du kommer få tillbaka dina pengar.

4: Oftast är projektägaren ett relativt nystartat företag eller ett dotterbolag det inte finns särdeles mycket pengar i. Du kommer allt som oftast alltså bara ha tillgång till det bolagets finanser vilket i fastighetssammanhang är kaffepengar.

Detta är några av anledningarna till att risken anses tillräckligt hög för att motivera en hög ränta.

Tänk så här. Köper du en obligation över börsen kan du alltid sälja den till någon annan. Du kanske inte kan få mer än 10 kr för en obligation du köpte för 1000 kr men det finns nästan alltid något pris du kan sälja den för om du skulle vara riktigt desperat. Reglerna på börsen är helt annorlunda och informationen du kan förvänta dig är mycket högre varför du kan ha turen att lyckas fiska upp problem innan de växer sig för stora. I den här typen av projekt kommer du antingen få dina pengar eller inte. Är då 10-12 % tillräckligt med kompensation?

Hur går det ihop för projektägaren?

Det är egentligen inte så knepigt. Låt oss applicera lite enkel matematik på det här.

Först av allt skall vi konstatera att det oftast rör sig om byggen eller renoveringar så vinstmarginalerna är betydligt högre än de där 2-6 % man kan förvänta sig att få om man råkar äga ett hyreshus i centrala Göteborg. Låt oss istället anta att man kan skaka fram 30 % vinst efter att allt material och alla löner är betalda. Kvar att betala är då finansieringskostnaderna dvs räntorna.

För att alls få lån av banken kanske de kräver att du själv skakar fram 50 % finansiering och du har bara 10 % själv så du går och frågar Tessin om hjälp. Lyckas du får du låna 50 % till 4 % ränta av banken.

De tycker att du säkert kan lyckas skaka fram 40 % i privatlån om du är villig att erbjuda 10 % årlig ränta. Eftersom du beräknar att projektet skall vara klart inom 12 månader känner du att det är en helt okej lösning så du tar erbjudandet. Kalkylen blir som följer.

Kapitalbehov 10 miljoner kronor.
Eget kapital 1 miljon kronor = kostnad 0 kr
Privatlån 4 miljoner kronor = kostnad 400.000 kr
Banklån 5 miljoner kronor = kostnad 200.000 kr

Total finansieringskostnad 600.000 kr

Vad var nu den beräknade marginalen innan finansieringskostnad? 30 % inte sant? Det ger 3 miljoner kronor att betala finansieringskostnaden med (givet att man räknar lite slarvigt). Kvar blir 2,4 miljoner kronor vilket i slutandan innebär att projektägaren tjänar 240 % på eget kapital innan skatt.

Det gör heller inte så mycket om kalkylen inte håller. Antag 20 % marginal. Då tjänar projektägaren 1 miljon mindre vilket givetvis är tungt men det är fortfarande 1,4 miljoner kronor.

Är 30 % rimligt då?

Senaste projektet jag investerade i via ovan nämnda plattform beräknades leverera över 50 % marginal........ Efter finansieringskostnad men före skatt.......

Jag tror att 30 % är rimligt.

Men låt oss anta att projektet är att projektägaren vill köpa en hyresfastighet i en lite mindre ort (låt oss tänka Trollhättan, Ulricehamn, Karlskoga, Falun) och sedan hyra ut den och vill låna enligt ovan. Den årliga direktavkastningen borde ganska enkelt kunna bli minst 8 %. Går det ihop?

8 % ger 800.000 kr och efter finansieringskostnader blir det 200.000 kr kvar. Det är inga mängder men kalkylen är enklare att räkna på så det borde diffa mindre än tidigare exempel. Slutresultatet blir alltså att projektägaren "bara" tjänar 20 % på eget kapital.

Det är således sällan svårt att få kalkylen att gå ihop även om man erbjuder 10 % ränta till privatpersonerna som lånar ut pengar.

Bild: Freeimages.com

tisdag 25 september 2018

Belåning och inflation - tjäna på att låna

Jag satt nyligen och filosoferade över vårt bolån, räntor, inflation och samhällsekonomi - som man ju gör en vardag i september. Gör inte du det också?

När jag var yngre sa alla gamla rävar att på 80-talet kunde man tjäna pengar på att låna pengar. Jag förstod aldrig egentligen vad de menade men nu vet jag att under vissa perioder var inflationen i landet högre än räntan vilket i teorin innebär att man får betalt för att låna pengar.

Som av en händelse är situationen liknande idag.


Det fungerar såhär...

Om jag lånar 100 kr idag och skall betala 1 % ränta på pengarna samtidigt som vi har 2 % inflation kommer jag om ett år behöva betala tillbaka 101 kr till den som lånade ut pengarna till mig men men om man jämför de där 101 kronorna och vad jag hade kunnat köpa för dem året innan är de egentligen värda straxt under 99 kr.

Jag blir fortfarande tvungen att betala 1 kr i ränta men eftersom pengarna är mindre värda har jag i teorin tjänat 1 kr totalt.

Det är inte helt intuitivt och jag kanske inte är världsbäst på att förklara det hela men inflation är ändå ganska intressant om man har ett grundläggande grepp på vad det betyder. Har du inte hundra koll - sök upp det och läs för det är ett fundamentalt ekonomiskt begrepp vilket är mycket värdefullt att förstå.

Det som gjorde att jag satt och filosoferade över detta var att jag ganska nyligen sänkte vår boränta till 1,19 % och innan dess var vi aldrig över 1,36 %. Vi köpte lägenheten i början av 2017.

Inflationen just nu är 2,2 % och sedan vi tog vårt lån har inflationen sänkt värdet på pengar med 4,03 %. Vi har alltså betalat ungefär 2,6 % ränta och inflationen har gjort att vårt lån är värt 4 % mindre idag än när vi tog det. Det innebär i teorin att vi har fått 1,4 % i avkastning på lånet exklusive eventuell värdetillväxt på lägenheten.

Med en belåningsgrad på 85 % innebär det (om man är oförsiktig och inte tar hänsyn till amorteringen och dessutom avrundar lite grann) att vi fått 8 % avkastning på eget kapital. Detta är dessutom utan hänsyn tagen till ränteavdraget.

Är det nu man borde skriva in en disclamer om att man aldrig skall låna för att spekulera och att tillgångar kan öka eller minska i värde? Jag säger verkligen inte att man skall slänga sig på köpknappen och köpa ett hus med skyhög belåning bara för att tjäna pengar. Vad jag säger är att det kan vara ett intressant räkneexempel att fundera över när man sitter där på kammaren och grubblar över räkningarna.

I en situation där inflationen är högre än räntan kan man tjäna pengar på att låna. Man kan inte förvänta sig det eller räkna på det som någon form av säker placering. Man kan heller inte förvänta sig ett kassaflöde i slutändan och ur ett aggregerat perspektiv borde den typen av situation vara ovanlig och tidsbegränsad.

Men 8 % är 8 % och kan jag få en så hög real avkastning är jag ganska nöjd även om jag å ena sidan tar en skyhög risk och å andra sidan inte är benägen att sälja min tillgång för att realisera vinsten.

Tänker jag rätt?

Bildkälla: pbs.twimg.com

lördag 22 september 2018

Sänk matkostnaden med 95 %

Jag gillar clickbaitrubriker så jag fortsätter. Förhoppningsvis funkar det och du fortsätter läsa.

Jag har inte hittat ett magiskt sätt att sänka alla råvarukostnader med 94 % men jag satt och retade mig på hur jädra dyrt vissa saker är. En sådan sak är groddar.

Jag använder inga oerhörda mängder groddar men någon gång ibland slänger jag ihop en Pad Thai eller någonting annat gott och då är det värdefullt med de där böngroddarna men det bär mig emot att köpa en liten påse groddar för en tjuga eller åka till Willys där man kan hitta dem för 14 kronor. Det blir oftare att jag skippar groddarna då.

Sedan vi började experimentera med vegetarisk/vegansk mat i våras började jag också återupptäcka mitt obskyra intresse för att odla saker. Det har nu inte gått så långt att jag odlar morötter i källaren men det är ganska vanligt förekommande att jag har en burk med groddar stående i ett skåp.

Det är vansinnigt enkelt att grodda prylar, slutprodukten är nyttig och god och det blir vansinnigt mycket billigare än att köpa färdigt.

Gör så här

Lägg några torkade mungbönor i en burk och häll på vatten. Ställ burken i ett mörkt skåp. På bilden är det 40 gram bönor till det obscena priset 1,32 kr.


Låt stå i ca 8 timmar dvs över natten eller när du är på jobbet.

Häll av vattnet och lägg på locket. Jag brukar lägga locket lite löst på så att det kommer in luft. Jag vet inte om det spelar någon roll men så gör jag. Ställ tillbaka burken i ett mörkt skåp.

Se till att du ställer burken i ett skåp du ofta öppnar. Det innebär att du kommer minnas din burk och minst en gång om dagen kommer du skölja av groddarna så att de blir lite fuktiga igen.


Efter typ 5 dagar ser burken ut som ett Hollywoodmonster och då är det bara att skörda. Jag brukar sortera bort det gröna skalet som var på de ursprungliga bönorna och det är inte helt ovanligt att groddarna får lite rötter. De rötterna brukar jag nypa av men det är ju bara för estetiken.

Groddarna håller några dagar i kyl och om man ser till att sätta igång en sats groddar när den första skördas kan man en gång i veckan göra en helt skaplig Pad Thai.


Det finns mängder av recept på Pad thai och jag skrev för snart två år sedan om rätten. Nu väljer jag oftast att göra en egen wooksås enligt det här receptet. Ingredienserna i övrigt är som jag skrev fast jag har nu också börjat lyxa till det med böngroddar.

För den intresserade blir en sats groddar så som jag gör den, ungefär 250 g färdig råvara. Det ger ett kilopris på 5,28 kr. Att beställa hem groddarna från handlarna på nätet kostar 18,90 kr/180 g vilket ger ett kilopris på 105 kr. Total besparing 95 %.




Bildkälla: att välja lycka

torsdag 20 september 2018

AvL-Portföljen köper hus

Inlägget innehåller affiliatelänkar

AvL-portföljen startade i början av maj 2016 som ett projekt där syftet var att ni som läsare skulle kunna följa med på resan och se vad som kunde hända med en relativt liten summa pengar (500 kr) varje månad om man bara var långsiktig nog.



Nu, två år senare, har vi över 18000 kronor i portföljen och det rullar på ganska hyggligt.

Den här månaden passade jag på att köpa ett stort och starkt fastighetsbolag två dagar innan utdelningen skulle avskiljas. DNB valde att nedvärdera en rad olika fastighetsbolag och marknaden svarade med att handla ned dessa med mellan 3 och 6 %. Castellum var ett av de drabbade bolagen och de flesta av dem hade gått riktigt starkt ett tag så det fanns viss fallhöjd men eftersom jag är rejält långsiktig passade jag på när möjligheten fanns.

Castellum äger och förvaltar kommersiella fastigheter. Det är kontor, lager och liknande i storstäderna samt i andra tillväxtstäder. Castellum är ett av de bolag på Stockholmsbörsen med längst obruten historik av höjd utdelning.

Köp

Den 19/9 köptes 3 st Castellum för 161,90 kr/st vilket totalt landar på 486 kr efter Nordnets avrundningar. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar



I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 18033 kr (insatt 16000 kr). 


Bildkälla: Nordnet.se

tisdag 18 september 2018

1572% - Mitt livs bästa affär

Nu snackar vi clickbait-rubrik men jag tänker berätta om min livs bästa affär - procentuellt sett.

När jag var 18 år köpte jag min första lägenhet. Jag berättade om det i det ganska långa inlägget om hur allt startade. Jag köpte lägenheten i ett område vilket haft det riktigt tungt under krisen i början av 90-talet. Föreningen hade varit väldigt nära konkurs och det hade tagit väldigt lång tid att reda upp i ekonomin. Samtidigt ligger fastigheterna i ytterkanterna av en centralort i Bohuslän. Det var helt enkelt inte det mest populära området att bo i 1999.

Det var till och med så att efter ett omfattande arbete nedlagt av styrelsen hade man lyckats få ned vakansgraden såpass att det mesta var sålt och de flesta lägenheter bidrog med avgift för att bättra på ekonomin. Det var inte fallet några år tidigare då lägenheterna "såldes" för en krona exklusive kontraktsavgift.



När jag köpte min 2-rumslägenhet fick jag betala 1000 kr/rum + 990 kr i kontraktsavgift. Jag betalade alltså 2990 kr för min bostadsrättslägenhet vilken jag köpte av föreningen för folk sa bara upp sin bostadsrätt på den tiden och flyttade tre månader senare utan att bry sig om att försöka sälja lägenheten. Folk såg det som en hyreslägenhet.

Jag bodde där i fem år ungefär och när jag flyttade sålde jag lägenheten för 50.000 kr. Marknaden hade förbättrats och det var lite brist på lägenheter igen. Området var fortfarande löjligt billigt och än idag är det halva priset där jämfört med andra liknande områden i stan. Det innebar således att jag fick en avkastning på 1572 %. Det ger en genomsnittlig avkastning på nästan 75 % om året.

Tänk om det hade gått att replikera med en större summa pengar.

Det finns säkert de som lyckats investera 10 miljoner kronor och som 5 år senare har 157 miljoner kronor men jag kan inte se ett sätt jag skulle kunna få den typen av avkastning på någon peng igen. Jag tror nog att jag kan lösa 1600 % på en enskild investering men jag är ganska säker på att det skulle ta längre tid än 5 år.

En av poängerna jag vill få fram är att det är lätt att bli lockad av hög avkastning och det är oerhört lätt att imponeras när någon berättar om den där dealen. För den som hänger på Twitter är det inte ovanligt att se folk som postar sina avkastningsgrafer där de visar upp hundratals procent avkastning det senaste året. Problemet är att ingen visar summor.

Jag visar inte heller summor här på bloggen och det tycker jag är lite bekymmersamt men jag gör inte det eftersom jag syftar till att skydda min familj. Jag försöker istället att skriva balanserat om avkastningsmöjligheter, risk och liknande och hoppas att alla som läser gör en egen bedömning av situationen.

Tänk så här. Om du vill kunna visa upp en kursgraf på Twitter med 200 % avkastning på ett år är det bara att starta 10 konton med en femhundring i varje och köpa någonting riktigt spännande. En pryl med 20 ggr hävstång med en riktigt svängig aktie i botten. Det räcker ju med att du träffar rätt en gång. Om alla andra går ned 90 % har du totalt  tappat 3050 kr men om det innebär att du kan börja sälja investeringskurser för 5000 kr/person och du tack vare din fina graf får 10 personer som är intresserade... Enkel matte.

Med extremt hög risk, stor innovationskraft eller liten summa pengar är det inte alls omöjligt att producera 1000-tals procent avkastning. Med kunskap, ihärdighet och dagligt arbete finns det folk som kan trejda till sig riktigt fina avkastningar också. För oss som investerar i vårt sidosparande och gör det relativt passivt och med så låg risk som möjligt men ändå vill vara på aktiemarknaden är en avkastning på 8-15% om året i genomsnitt ett rimligt antagande på lång sikt.




Bildkälla: fastighetstidningen.se

lördag 15 september 2018

Restaurangrecension: Shogo by River

I början av sommaren lyckades herr och fru AvL fly hemmet tack vare frugans syster som ville testa att passa Joy en kväll när hon var på besök. Vi passade på att gå på restaurang och vi valde en relativt nära jag spanat på ett litet tag.

Det är skönt att vara ganska nära hemma om det skulle behövas och vi bor här på Hisingen (Göteborgs skärgård - Hisingen är en ö) och restaurangen ligger mysigt i Sannegårdshamnen. Funfact - Shogo by River ligger i bottenvåningen på ett relativt nybyggt hus som inhyser en av Hagabadets filialer. Hagabadet ägs av Pegroco, ett investmentbolag med en noterad preferensaktie vilken återfinns i herr AvLs portfölj.

Bild: Shogo by River

Shogo by River

Dagen vi var där var det nästan helt tomt i restaurangen. Vi var där en tisdag innan semestrarna dragit gång och vi gick förhållandevis tidigt en varm dag innan sommaren tröttat ut genomsnittssvensken. Jag är nöjd med att slippa surret men jag ville förklara varför det var tomt för restaurangen är mycket bättre än att den förtjänar att vara tom.

Vi tog en 7-rätters meny vilken man måste dela. Minst två personer och jag älskar den typen av ätande. Det blir mer umgänge och gemenskap givet att miljön tillåter att man umgås.

Maten räcker även om man är hungrig och den är genomgående av hög kvalitet och god. Det enda man kan reflektera över är att det mesta är kallt. Det är inga konstigheter eftersom det är en japaninspirerad restaurang men det är någonting man behöver vara beredd på. Jag blev också aningen besviken på den enda varma rätten som serverades då man tyvärr hade snålat på köttråvaran lite men förväntningarna på en 7-rätters för 400 kr kan inte vara för höga och givet att man tar det i beaktande var upplevelsen fantastisk.

Det är lätt att laga bra mat med obegränsad budget men att klämma ut 7-rätter för så lite pengar är svårt om det skall vara substans, smak och balans. Shogo gör det riktigt bra och personligen hoppas jag fler hittar dit så att de kan höja priset lite och därigenom få mer resurser att vara kreativa med.

Servicen var god även om det är svårt att misslyckas när det bara sitter två sällskap i restaurangen men efter några år i serviceindustrin kan jag tycka att det inte ens är självklart att man hittar en välartikulerad, leende servitör när man kommer till restaurangen oavsett beläggning och grabben vi mötte var kunnig, snabb och trevlig trots ung ålder.

Fru AvLs intryck av restaurangen var inte riktigt lika positivt som mitt men det grundar sig i hennes begränsade uppskattning för den här typen av mat. Jag är tillräckligt lyhörd för att veta att hon inte är särdeles förtjust i sushi men det är min uppfattning att sushi är små klistriga risbollar med en skiva rå fisk på. Det här kommer inte ens i närheten och inte ens en bra sushirestaurang skulle hålla med om den beskrivningen av sushi men min frus kommentar sammanfattar läget ganska väl från hennes perspektiv.

- Det här är bara glorifierad sushi ju.

Jag älskar henne men i det här fallet får vi enas om att vara oeniga för att ens dra paralleller mellan Shogo by River och det lokala sushihaket är för mig otänkbart men förutsättningen för en njutbar upplevelse är att du fördrar det japanska köket.

För herr AvL är det här en restaurang han innerligt rekommenderar.



Bildkälla: shogobyriver

torsdag 13 september 2018

Historien om hur allt började - 37 år i ett blogginlägg

Jag har många gånger satt mig ned för att skriva om hur mitt intresse för investeringar började. Jag har petat in i olika inlägg att jag varit aktiv länge och jag har skrivit lite om min familj och vissa inspirationskällor men jag har nog aldrig reflekterat över min sparhistoria i ett enda inlägg så det här får bli min deklaration över mitt sparliv.

Källa: Freeimages.com

Uppväxt

Jag är uppväxt i ett kärleksfullt hem. Min mamma var ensamstående större delen av min uppväxt men tillsammans med mormor och morfar lyckades de skapa en riktigt trevlig uppväxt full av glada minnen. Jag är förr tidigt 1981 så jag har ändå ganska levande minnen från 80-talet och början av 90-talet även om jag givetvis inte var superinsatt i min ekonomiska omgivning redan då.

Med en ensamstående, lågavlönad, politiskt vänsterinriktad moder som huvudsakliga ekonomiska förebild var det aldrig aktuellt att diskutera aktier och optioner vid frukostbordet. Däremot fick jag en gedigen insyn i privatekonomiska möjligheter och begränsningar för att jag som ung skulle förstå pengars värde och inse vår familjs relativt begränsade förutsättningar. Jag minns exempelvis i slutet av 80-talet när mor min hade lyckats förhandla ned bolånet till under 10 % vilket var en rejäl bedrift på den tiden.

Jag minns också när vi på tv kunde följa den svenska statsskuldens ökning och att det var en stor händelse när den digitala räknaren visade att den svenska statsskulden gick över 1000 miljarder kronor för första gången.

Källa: Riksgälden

På det hela taget hade jag en ekonomiskt torftig uppväxt utan några egentliga förebilder att insupa kunskap från på nära håll och som ni kanske känner till var inte internet särdeles utbrett på den tiden. Vad jag hade var kärlek och ett socialt skyddsnät och skulle någon be mig välja idag mellan ekonomi eller kärlek hade jag alla gånger valt kärlek utan att blinka.

Jag tror dock att det faktum att jag redan tidigt insåg att pengar (eller kanske främst bristen på pengar) kunde påverka livet ganska markant gjorde att jag kom att intressera mig för privatekonomi redan tidigt. Tyvärr fick jag aldrig upp ögonen för ekonomisk litteratur eller aktiespararna vilket gjorde att min inlärningskurva var oerhört flack de första 20-25 åren av mitt liv.

Inspiration

Mitt första egentliga investeringsminne härstammar nog från min morbror. Vi pratade tyvärr alldeles sällan om ekonomi och investeringar men någon gång i mina tidiga tonår berättade han om att han hade varit med i en aktietävling och han berättade lite (väldigt lite) om vad det innebar.

Jag minns att jag gjorde vissa efterforskningar och jag vet att jag satt och läste börskurserna i morfars dagstidning men jag förstod inte särdeles mycket av det. Vad jag minns dröjde det tills jag var mellan 16-18 år innan jag på allvar kom i kontakt med sparande och investeringar.

Jag fick lite försäkringspengar när pappa dog och dessa skulle ju investeras på ett försvarbart sätt. Jag har en faster som jobbat på bank länge och om inte mitt minne sviker mig fick jag hjälp att starta mitt första värdepapperskonto och efter rekommendation köpt mina första fonder.

Och där har du det hela. Så började jag.

Upptakt

Jag flyttade hemifrån när jag var 18-år. Jag var så skoltrött att jag inte visste vad jag skulle ta mig till men min mor hade satt ned foten och bestämt sig för att en utbildning var viktig. Efter idog förhandling konstaterades det att så länge hon förväntades försörja mig skulle jag studera och när jag insåg att man kunde vända på det argumentet såg jag min chans. Jag fyller år i januari, jag minns att jag hade den här diskussionen med mamma på en onsdag i januari och måndagen efter hade jag skakat fram ett vikariat som vårdbiträde på ett närliggande ålderdomshem och månaden efter hade jag köpt min första lägenhet för 2000 kr (det var tider det).

Jag tjänade sällan särdeles mycket mer efter skatt än mina vänner som hämtade ut socialbidrag (vilket i sig är tragiskt och på den tiden var det lite för enkelt att få bidrag [nej oavsett vad du har för politisk åskådning är det definitivt inte lika lätt idag. Basta]) men jag knegade på för dels var det ju ett villkor, jag var tvungen att försörja mig själv. Dels hade jag vuxit upp med mycket begränsade ekonomiska resurser och jag lovade mig själv att jag alltid skulle kunna ta hand om mig själv eller se till att jag hade någon form av stödsystem som såg till att det gick runt.

Det innebar att till och med när jag var arbetslös sparade jag några hundringar i de där dyra, passivt förvaltade aktiva sverigefonderna som Swedbank fått så mycket kritik för. Jag sparade men hade ingen aning om vad jag gjorde. När jag blev gammal nog att få bestämma själv över mina pengar blev det dessutom mer äventyr i förvaltningen. Det blev rysslandfonder och asienfonder helt utan en gnutta kunskap eller analys. Vissa gick okej och andra gick inte okej och utan att veta gissar jag att min portfölj underpresterade index varje enda år. Jag kan historiskt se tillbaka i mitt PPM-sparande och se att jag de första 10-15 åren underpresterade å det grövsta så det finns ingen anledning att tro att jag lyckades bättre på andra håll.

Som kuriosa kan jag nämna att jag bland annat var med när Telia kom till börsen vilket var ett totalt fiasko men jag kommer ha den sagan att berätta för mina barnbarn. Deras kapitalistmorfar var med och köpte aktier i det statliga televerket.

Jag minns också att jag någon gång på tidigt 90-tal gick till banken och bad att få köpa 1000 aktier i Rottneros för det hade min morbror pratat om. Han jobbade på bruket och kunde skogsindustrin så det måste vara bra. Om jag inte är helt ute och cyklar gav jag runt 10-12 kronor aktien men eftersom jag inte hade en susning om vad jag gjorde sålde jag aktierna något halvår/år senare och jag har för mig att jag faktiskt lyckades göra någon tusenlapp i vinst men det var ren och skär tur.


2007-2010

Trots allt detta lyckades jag skrapa ihop ett par hundra tusen kronor vilket innebar att jag kände mig trygg nog att starta eget och i ungefär ett år gick det utmärkt. Det var då jag konstaterade att jag tyckte att ekonomi och redovisning var ganska intressant och när kraschen kom 2008 förlorade jag 80-90 % av bolagets omsättning inom loppet av en månad. Det var en kalldusch av sällan skådat slag och innan alla kontrakt var uppsagda och slutbetalda, de inventarier som gick att sälja var sålda och nytt jobb införskaffat var pengarna i stort sett slut.

Livets hårda skola som alla outbildade Sverigevänner brukar kalla det.

Runt 2010 tog mitt ekonomiintresse fart på riktigt och det var då jag satte mig i skolbänken igen. Eftersom jag hoppade av gymnasiet utan fullständigt betyg var jag tvungen att göra om det på komvux och eftersom intresset var ekonomi var det huvudsakligen den typ av kurser jag tog. Ett och ett halvt år senare började jag ekonomprogrammet på handels vid Göteborgs universitet och våren 2016 tog jag min master.

Parallellt med studierna började jag på allvar intressera mig för investeringsdelen av privatekonomin. Mellan 2005 och 2010 hade jag handlat aktier och obligationer men fortfarande helt utan kunskap. Jag visste allt om hur man gjorde (det är nu inte så svårt att köpa en aktie) men jag gjorde vart enda nybörjarmisstag i boken. Jag köpte dagarna innan utdelning och sålde när utdelningen avskiljts och trodde man kunde tjäna pengar på det. Jag köpte aktier som kostade några ören styck för att det var häftigt att ha många aktier.

Jag deltog i nyemissioner och IPO:er utan att ha en jädra aning om ifall det var bra eller dåligt. Jag köpte aktier jag läste om på forum och jag köpte aktierna med högst direktavkastning utan att förstå anledningen till att det var så. Jag gjorde allt och jag har nog aldrig förlorat så mycket pengar i mitt liv som jag gjorde då även om jag kom relativt billigt undan. Tyvärr var det inte förrän jag tog ett aktivt grepp om lärandet och började förstå vad det var jag gjorde som jag också kunde förstå alla mina misstag och lära mig av dem.

Jag läste böcker och bloggar som vore jag besatt och jag lyssnade på poddar när det började bli aktuellt. Tillsammans har nog Dividendmantra, Petrusko, MMM, Sparpodden och PrataPengar gjort mer för min familjs ekonomi än någon högskoleutbildning någonsin kunnat göra. Att lära sig att investera på ett försiktigt, strategiskt och rationellt sätt och att göra det konsekvent och ihärdigt har gjort att jag på allvar har en finansiell trygghet idag och är på god väg till friheten jag kommit att sträva efter.

2010-2018

Under perioden har jag gift mig, skaffat barn, tagit examen, köpt lägenhet, bytt bil och hunnit byta jobb några gånger men konsekvent har det sparats. I början sparades det inte så himla mycket eftersom vi i huvudsak hade våra studielån men när vi började jobba blev det lite mer.

Min nollställning runt finanskrisen är anledningen till att kapitalet inte är större än det är idag trots att jag haft närmare 20 år på mig. Tänk om jag visste det jag vet idag för tjugo år sedan. Jag hade inte behövt arbeta en dag till i hela mitt liv.

De senaste åren har vi upplevt en gnutta livsstilsinflation i familjen men vi håller oss ändå till ett sparande runt 50 % och nu efter 4-5 år av att peta in (för oss) rejäla summor i vårt sparande har det ändå blivit en så stor slant att vi kan känna oss rimligt trygga i vår vardag även om det är många år kvar innan vi kan leva på avkastningen.

En sak att nämna kan vara att jag sällan tar i beaktande vårt egna kapital i vår bostad. Bostaden ser vi som en konsumtion (man måste ju ha någonstans att bo) och det är osannolikt att vi i närtid kommer växla boende som innebär att vi kommer kunna tillgodogöra oss det egna kapitalet. Med det i minnet kan man då också känna till att vi använde ungefär hälften av vårt sparkapital som egen insats i vår bostad men tack vare ett gediget sparande och en välvillig börs har vi mer än väl byggt upp "förlusten" igen på bara två år. Två år då vi dessutom bara haft en lön större delen av tiden. Visst är börsen fantastisk?

Framtiden

Det är omöjligt att sia om framtiden men jag finner mig nu i en situation där jag för första gången någonsin inte är orolig när jag sitter på en anställningsintervju. Jag är inte i en beroendeställning. Jag söker bara jobb som genuint tilltalar mig och jag kan utstråla lugn och tillförsikt för det spelar inte så stor roll om jag får jobbet eller inte.

Den relativa tryggheten gör också att jag äntligen kan känna att jag har lagt min uppväxt till handlingarna och kan nu istället se tillbaka på allt det som var bra. Det finns ingen ängslan kvar, jag har inget att bevisa och jag kommer kunna hantera de flesta situationer som uppstår både ekonomiskt och känslomässigt.

Man säger ju att pengar inte är allt och visst finns det mycket sanning i det men det som pengar kan ge är tid, frihet och ökad trygghet för att nämna några saker. Det är klart att jag inte kommer känna mig avsevärt tryggare när jag går i stan en sen lördagskväll bara för att jag har lite stålars på kontot (snarare tvärt om) men jag är avsevärt mycket tryggare på arbetsmarknaden.

Jag har gått från att vara ekonomisk imbecill till okunnigt intresserad och nu tycker jag mig ändå ha landat i ett stadium av förhållandevis kunnig på det ekonomiska området. När jag fattar felaktiga eller dumma ekonomiska beslut handlar det inte längre om okunskap (i alla fall inte särdeles ofta) utan snarare om lättja. Jag har fortfarande ganska lätt för att köpa en aktie för att jag hör om den på stan utan att göra en egen analys först men jag skickar inte in allt jag har i aktien bara för att det verkar bra och jag har numera kapaciteten att följa upp mitt förhastade köpbeslut med en grundlig analys vilken kan mynna ut i någonting vettigt.

Jag hyser stor tillförsikt inför framtiden och även om det kanske tar 10 år istället för de 5 åren jag hoppas på att nå ekonomisk frihet är jag säker på att vi kommer ha det ganska bra på vägen.



Vill du kickstarta din egen färd mot ekonomisk frihet föreslår jag att du läser min enkla steg för steg guide till att börja spara. Vill du samtidigt hjälpa mig lite närmare friheten får du gärna använda den här länken när du startar ditt Avanzakonto så får jag en liten extra slant att spara. Tack på förhand.




Bildkälla: freeimages.com, riksgälden och freeimages.com

tisdag 11 september 2018

Mellan slaveri och frihet finns flexibilitet

Det är inte helt sällsynt att jag hittar någon som kan tänka sig att lyssna på mina galna idéer gällande sparande, investeringar och vägen mot ekonomisk frihet men någon gång under samtalet brukar vi landa i att den andre personen inte är intresserad av att sluta jobba. Vi brukar också konstatera att de flesta anser att man inte är fri förrän man har 100 miljoner på banken eller något annat absurt och de flesta brukar konstatera att jobbet är viktigt för att man skall känna att man bidrar, är delaktig och har en gemenskap.



Det brukar vara då jag suckar lite och slutar hoppas.

Men det finns hopp!

Jag brukar då fråga någonting i stil med - "Om du hade 100 miljoner på banken, skulle du då jobba där du jobbar, med det du gör, så många timmar i veckan som du gör?"

Det är faktiskt ganska sällan svaret blir ja på den frågan. Oftast blir det någonting i stil med "Njaä jag hade nog gått ned lite i tid, tagit längre semestrar om jag fick..."

Min tolkning är att det krävs kunskap och fantasi för att våga drömma om frihet. Hade du frågat mig för 10 år sedan vad jag tyckte hade svaret blivit exakt det ovanstående men det var för att jag inte visste, inte förstod.

Om man tjänar 25,000 kr/månad får man ut ungefär 19,000 kr. Med lite tur har man dessutom en pensionsavsättning på 18,5 % och en tjänstepension på 4,5 % vilket skulle ge att du tvångssparar 5750 kr/mån till pension men de flesta sparar inte så himla mycket mer än så.

Man behöver alltså 19,000 kr/månad för att överleva och givet att löneökningen håller jämna steg med inflationen (vilket brukar vara ungefärligt standard) då behöver man ungefär 5,7 miljoner kronor i sparande för att klara sig resten av livet på de pengarna oavsett pension eller inte (några kronor till för att täcka skatten på exv ISK).

Du behöver alltså inga 100 miljoner för att kunna göra ganska mycket som du själv vill.

Men guldkanten då?

Ja om du ändå inte vill sluta producera kommer du ju per automatik lösa inkomster för guldkant när du jobbar så det är väl inga problem. Men man kan också tänka så här. Varifrån skulle guldkanten komma om du inte sparar?

Åter till inläggets grundtes

Nu har vi slagit hål på ett argument men det finns många kvar. Exv var skall jag få 5,7 miljoner från? YOLO osv. Alla dessa dumheter får vi ta i ett annat inlägg men de flesta brukar låta sparandet rinna ut i sanden för de intalar sig att de ändå aldrig kommer ha pengar nog för att det skall göra någon skillnad och de trivs ju på jobbet.

En sak är klar och det är att du aldrig kommer ha sparande nog om du inte sparar men en annan sak är att det är självklart att det känns poänglöst att spara om man är övertygad om att det enda sättet att spara är att sätta pengarna på ett sparkonto.

Vi är generellt trygghetsjunkies och att spara på börsen skrämmer skiten ur folk men med bara en liten gnutta koll på aktiemarknaden behöver man inte vara så orolig. På lång sikt (10-30 år) slår börsen alla andra sparandeformer (historiskt) vilket betyder att om man sparar i en indexfond och fortsätter med det under lång tid utan att förändra särdeles mycket borde man få en god avkastning och man behöver inte vara särdeles rädd för att förlora pengar. Den som tycker det är tryggare med sparkonto kan läsa "Riskfri" ränta innebär garanterad förlust.

Bild: z2036.blogspot.se

Spara 1500 kr/mån i 35 år så borde du ha dina 5,7 miljoner. Spara mer eller under längre tid så går det antingen fortare, du kan ta aningen lägre risk i portföljen eller du slutar med mer pengar. I teorin är det ganska enkelt.

Det fina med kråksången är att du INTE behöver bli ekonomiskt fri.

Det är ganska vanligt att jag hör att folk inte ens orkar föreställa sig en tid så långt bort i framtiden och "så långt bort i framtiden" kan vara 5 år eller 50 år det verkar inte spela någon roll. Folk tröttnar och skjuter frihet ur sinnet men det är då jag kontrar med begreppet flexibilitet.

Sparande ger flexibilitet

Sparar du de där 1500 kronorna i 15 år har du en portfölj som är värd ungefär 700,000 kr och du borde kunna plocka ut 3000 kr ur portföljen varje månad för all framtid utan att pengarna tar slut. Man får en ganska häftig middag för 3000 kr. Eller en sista minuten till Grekland. Eller så kan du hyra en Porsche i några dagar.

3000 kr skulle också kunna ge dig flexibiliteten att gå ned i arbetstid till 80 % utan att du tappar i livskvalitet eftersom det är ett direkt byte.

En portfölj på 700.000 kr kan också innebära att du kan säga upp dig och testa någonting nytt för du har lite drygt 4 år av inkomsttäckning från portföljen innan pengarna är slut. Du kan alltså testa att driva eget, ta ett sabbatsår och resa jorden runt, dryga ut föräldraersättningen och vara hemma längre när barnen är små eller någonting annat.

Det enda som egentligen sätter gränser är vår fantasi. De flesta drömmer om att vinna miljontals kronor på något spel men det är sällan pengarna folk vill ha utan friheten de ger. Jag hävdar att det finns andra sätt att få den friheten och att man inte måste ha total frihet för att kunna vara nöjd utan att det infinner sig en ökad trygghet så fort man har lite extra spelrum.

Jag föreställer mig att en person som tjänar 2 miljoner kronor om året och spenderar 2 miljoner kronor om året inte känner sig särdeles trygg ekonomiskt om hen inte har en buffert. Personen i fråga kommer kunna göra saker jag inte kan under perioden pengarna flödar in men skulle inkomsterna sina går det fort att krascha.

Jag vågar påstå att mängden pengar man har i sparande inte spelar så stor roll. Man får väga pengarna mot den frihet de ger. Skulle du ha 5000 kr på banken har du till ett par nya skor om de gamla går sönder, du kanske kan laga bilen om den går sönder, du kan byta ut tvättmaskinen eller så klarar du dig även om du blir sjuk en vecka.

Har du 50.000 kr i sparande kanske du klarar dig om taket behöver renoveras eller om du blir arbetslös och det tar ett tag innan a-kassan kickar igång osv.

Slutkläm

Det finns få anledningar att inte spara, du behöver inte nå hela vägen till 100 miljoner kronor för att kunna njuta av en ökad flexibilitet i din vardag och det finns inget som säger att bara för att du råkar ha en stor hög pengar att du måste sluta jobba.

Pengar på banken ger dig möjligheter som du annars saknar och även om du trivs på jobbet kan det finnas anledningar till att spara ihop en slant som kan möjliggöra mer tid med barnen, mer tid att resa eller mer tid till någonting annat.

Mellan löneslaveri och frihet finns flexibiliteten och tryggheten att bestämma lite mer själv över sitt eget liv och sin egen tid.



Bildkälla: yourmoneymentor.com och z2036.blogspot.se


måndag 10 september 2018

15,6 % gjorde fel val igår

Nej det är inte en politisk blogg och det kommer inte bli det heller. Det här är i grunden inte heller ett politiskt inlägg även om det handlar om gårdagens val. Det är ett inlägg om frihet. Ett värnande om demokrati.

Vi kan väl börja med att konstatera att SD fick 17,6 % av rösterna och vänstern fick 7,9 % så oavsett politisk inriktning kan ni se att det jag vill framhäva inte har med politikens ytterkanter att göra utan snarare det mest grundläggande val man kan göra i värnandet av en demokrati. Har du gjort ett val kan du vara stolt, oavsett vad du valde. Nu är det upp till de folkvalda att förvalta ditt förtroende.


I Sverige har vi allmän rösträtt. Rösträtt.

Det betyder i teorin att du har en rättighet men inte en skyldighet att rösta i allmänna val. Personligen anser jag att rösträtten kommer med en underförstådd skyldighet att göra sin röst hörd och inte bara en rätt till det samma. Nu är det så att demokratin kan vara en skör liten fågel man måste ta tillvara på och vårda. I årets val var det 15,6 % av de röstberättigade som valde att inte gå och rösta (viss justering kommer ske när förtidsrösterna är räknade). Vi har ett väldigt högt valdeltagande i Sverige men det är ändå väldigt många människor som inte verkar förstå vikten av att utöva politisk makt.

Valet att inte gå och rösta är det sanna hotet mot vår demokrati. Om du röstar på ett parti som går till val för att upphäva den allmänna rösträtten eller på andra sätt undanta de demokratiska grunderna i samhället har du som minst nyttjat din demokratiska kraft i syfte att förändra även om det givetvis är ett aktivt ställningstagande mot frihet. 

Att gå till vallokalen och rösta blankt är också ett aktivt val som visar ditt avståndstagande mot gällande alternativ men att avstå från att rösta är att motarbeta demokratin i det tysta och det ger dig inte senare rätt att sitta vid middagsbordet och stolt berätta att det inte är din regering som styr så du är fri från ansvar. Snarare tvärt om. Hade du tagit ditt ansvar hade Sverige kunnat se annorlunda ut.

Rätten att utöva makt genom den lagstadgade rösträtten är ett av de få vapen vi har som samhällsmedborgare om vi önskar förändring och min övertygelse är att tystnad kan vara ett av de största interna hoten mot demokratin. Tystnad är att acceptera situationen som den är oavsett vad du ser och i en värld där 2/5-delar vill en sak, 2/5-delar vill en annan sak och den sista 5-delen vill en tredje sak borde det vara svårt att hävda att ens åsikter till 100 % stämmer överens med det styre som valresultatet erbjuder.

Så... mina två minuter i kampen för demokrati och frihet. Nästa gång du får chansen att rösta, ta den.


I morgon återgår vi till den ekonomiska agendan med en diskussion om vad som finns mellan fattigdom och frihet.


Bildkälla: freeimages.com

lördag 8 september 2018

Aktietwittermiddag på The Barn

Aktietwittrmiddag... Det är ett nytt spännande ord det.

Som av en händelse råkade jag bli inbjuden till en middag på The Barn när det var ett gäng aktieintresserade som skulle träffas och käka middag. Dessa intresserades huvudsakliga mötespunkt är twitter varför det således blir aktietwittermiddag... Enkelt.


Det är nu du som läsare skall vara lite imponerad över mitt mod. Jag är genuint introvert och skulle egentligen aldrig få för mig att gå på lokal med en hel hoper främmande människor men jag tog mig i kragen, lämnade min trygga familj och gick ut i världen med högburet huvud. Detta var förra veckan och jag lever fortfarande...

När du dessutom får reda på att undertecknad blir kontaktad bara timmar innan tillställningen med meddelandet att restaurangen var fullbokad och träffen skulle starta på Champagnebaren - PANIK - då borde du bli riktigt imponerad när jag säger att jag ändå gick.

Efter en tillbörlig tid hyperventilerandes i en sopsäck liggandes i fosterställning förlorade jag medvetandet och när jag vaknade till liv igen var allt bra och jag var nästan redo att kasta mig ut i det okända.

Väl på plats insåg jag att världen utanför inte är så farlig. Aktienördar är ganska trevliga faktiskt.

Den här gamla toffelhjälten hade inte fått sova särdeles mycket då dottern varit förkyld hela veckan innan så herr AvL trodde att kvällen skulle avslutas långt innan middagen men efter ett glas vin var han i full gång (så full gång den här småbarnspappan blir nu för tiden).

Champagnebaren

För den intresserade kan jag säga att Champagnebaren är ett av de mest lättillgängliga hyperpretantiösa ställena vi har i stan. Så fort man går innanför entrédörren hör man ett kvävt skrik från plånboken men man slipper de där fisförnäma stövelslickarna som är så vanligt förekommande på platser där en krutong kostar lika mycket som en hygglig vindsvåning på avenyn.

På det här stället får man en bekväm och mysig känsla i magen hela tiden plånboken länsas på hela sitt innehåll. När den vänliga och kunniga personalen föreslår kvällens sista dricka har du skapat en krediträkning större än du hade löst på den närmaste BMW-butiken men du ler fylleglatt hela vägen till fattighuset.

Innergården ger ett rustikt intryck och personalen är så alldagliga att det ibland är svårt att urskilja dem från lokalbefolkningen men så fort de öppnar munnen är det tydligt att de har koll på sortimentet.

The Barn

Efter en grundande skvätt alkohol promenerade gänget vidare till restaurangen.

Är det bara jag eller är det lite väl bajsenödigt av en hipsterkrögare att riva en fallfärdig lada i Vara och frakta lite plank till ett centralt hamburgerhak i Göteborg?

Eventuellt är jag en gnutta kräsen för visst, skall du gå ut och käka och ditt enda behov är att bli mätt är det inget fel i att gå till The Barn och avnjuta en glorifierad donkenburgare. Det är oerhört poppis med burgare nu och när personalen kan namnge den stackars kon från Dalsjöfors vet man att  det gått lite väl långt.

Du får möjlighet att inmundiga denna skapelse i en miljö som påminner om ett polerat uthus men som tur är slipper du de flesta av de lantliga dofterna. Det blir inte mer inne än så här och det är ungefär så mycket hipsterupplevelse du kan köpa för pengar. Jag blev nästan lite besviken när det visade sig att jag inte fick ett halvt hippsterskägg i maten för ingenstans fanns några skäggnät men däremot en hel hög glänsande, välputsade ansiktsfrisyrer insmetade i litervis med skäggolja.

Det jag uppskattade mest med själva restaurangupplevelsen var, förutom sällskapet, att den vegetariska sektionen på menyn var benämnd "ogräs" vilket eventuellt säger mer om min humor än om restaurangen men jag kan försiktigt konstatera att jag inte blev överväldigad av de gastronomiska förutsättningarna för kvällen även om hamburgarna höll en hög nivå (men det är fortfarande hamburgare).

Ett varningens ord vill jag skicka med till alla som besöker den här restaurangen. Se till att gå dit med en tom blåsa för skulle det falla sig så illa att du skulle behöva gå på toaletten under kvällen förutsätts det att du inte är längre än 1,60 m. Är du längre än så får du inte plats och är du grabb - glöm stående, du kommer ramla i om du försöker stänga dörren.

Summering

Som ni märker kostar det på att träffa aktienördar men ibland måste man inse att sparande inte är allt. Att investera är inte bara kronor och ören. Kapital kommer i många olika former och man kan faktiskt investera i relationer. Kvällens eskapader bokförs med ett lätt hjärta under relationsbyggande och alla de fantastiska människor jag har samspråkat med i etern har nu fått ett ansikte och den intelligenta vänlighet som frikostigt erbjuds på Twitter erbjuds även i det fysiska rummet.

Tack allihopa för en mycket trevlig kväll.



Bildkälla: thebarn.se