tisdag 25 september 2018

Belåning och inflation - tjäna på att låna

Jag satt nyligen och filosoferade över vårt bolån, räntor, inflation och samhällsekonomi - som man ju gör en vardag i september. Gör inte du det också?

När jag var yngre sa alla gamla rävar att på 80-talet kunde man tjäna pengar på att låna pengar. Jag förstod aldrig egentligen vad de menade men nu vet jag att under vissa perioder var inflationen i landet högre än räntan vilket i teorin innebär att man får betalt för att låna pengar.

Som av en händelse är situationen liknande idag.


Det fungerar såhär...

Om jag lånar 100 kr idag och skall betala 1 % ränta på pengarna samtidigt som vi har 2 % inflation kommer jag om ett år behöva betala tillbaka 101 kr till den som lånade ut pengarna till mig men men om man jämför de där 101 kronorna och vad jag hade kunnat köpa för dem året innan är de egentligen värda straxt under 99 kr.

Jag blir fortfarande tvungen att betala 1 kr i ränta men eftersom pengarna är mindre värda har jag i teorin tjänat 1 kr totalt.

Det är inte helt intuitivt och jag kanske inte är världsbäst på att förklara det hela men inflation är ändå ganska intressant om man har ett grundläggande grepp på vad det betyder. Har du inte hundra koll - sök upp det och läs för det är ett fundamentalt ekonomiskt begrepp vilket är mycket värdefullt att förstå.

Det som gjorde att jag satt och filosoferade över detta var att jag ganska nyligen sänkte vår boränta till 1,19 % och innan dess var vi aldrig över 1,36 %. Vi köpte lägenheten i början av 2017.

Inflationen just nu är 2,2 % och sedan vi tog vårt lån har inflationen sänkt värdet på pengar med 4,03 %. Vi har alltså betalat ungefär 2,6 % ränta och inflationen har gjort att vårt lån är värt 4 % mindre idag än när vi tog det. Det innebär i teorin att vi har fått 1,4 % i avkastning på lånet exklusive eventuell värdetillväxt på lägenheten.

Med en belåningsgrad på 85 % innebär det (om man är oförsiktig och inte tar hänsyn till amorteringen och dessutom avrundar lite grann) att vi fått 8 % avkastning på eget kapital. Detta är dessutom utan hänsyn tagen till ränteavdraget.

Är det nu man borde skriva in en disclamer om att man aldrig skall låna för att spekulera och att tillgångar kan öka eller minska i värde? Jag säger verkligen inte att man skall slänga sig på köpknappen och köpa ett hus med skyhög belåning bara för att tjäna pengar. Vad jag säger är att det kan vara ett intressant räkneexempel att fundera över när man sitter där på kammaren och grubblar över räkningarna.

I en situation där inflationen är högre än räntan kan man tjäna pengar på att låna. Man kan inte förvänta sig det eller räkna på det som någon form av säker placering. Man kan heller inte förvänta sig ett kassaflöde i slutändan och ur ett aggregerat perspektiv borde den typen av situation vara ovanlig och tidsbegränsad.

Men 8 % är 8 % och kan jag få en så hög real avkastning är jag ganska nöjd även om jag å ena sidan tar en skyhög risk och å andra sidan inte är benägen att sälja min tillgång för att realisera vinsten.

Tänker jag rätt?

Bildkälla: pbs.twimg.com

lördag 22 september 2018

Sänk matkostnaden med 95 %

Jag gillar clickbaitrubriker så jag fortsätter. Förhoppningsvis funkar det och du fortsätter läsa.

Jag har inte hittat ett magiskt sätt att sänka alla råvarukostnader med 94 % men jag satt och retade mig på hur jädra dyrt vissa saker är. En sådan sak är groddar.

Jag använder inga oerhörda mängder groddar men någon gång ibland slänger jag ihop en Pad Thai eller någonting annat gott och då är det värdefullt med de där böngroddarna men det bär mig emot att köpa en liten påse groddar för en tjuga eller åka till Willys där man kan hitta dem för 14 kronor. Det blir oftare att jag skippar groddarna då.

Sedan vi började experimentera med vegetarisk/vegansk mat i våras började jag också återupptäcka mitt obskyra intresse för att odla saker. Det har nu inte gått så långt att jag odlar morötter i källaren men det är ganska vanligt förekommande att jag har en burk med groddar stående i ett skåp.

Det är vansinnigt enkelt att grodda prylar, slutprodukten är nyttig och god och det blir vansinnigt mycket billigare än att köpa färdigt.

Gör så här

Lägg några torkade mungbönor i en burk och häll på vatten. Ställ burken i ett mörkt skåp. På bilden är det 40 gram bönor till det obscena priset 1,32 kr.


Låt stå i ca 8 timmar dvs över natten eller när du är på jobbet.

Häll av vattnet och lägg på locket. Jag brukar lägga locket lite löst på så att det kommer in luft. Jag vet inte om det spelar någon roll men så gör jag. Ställ tillbaka burken i ett mörkt skåp.

Se till att du ställer burken i ett skåp du ofta öppnar. Det innebär att du kommer minnas din burk och minst en gång om dagen kommer du skölja av groddarna så att de blir lite fuktiga igen.


Efter typ 5 dagar ser burken ut som ett Hollywoodmonster och då är det bara att skörda. Jag brukar sortera bort det gröna skalet som var på de ursprungliga bönorna och det är inte helt ovanligt att groddarna får lite rötter. De rötterna brukar jag nypa av men det är ju bara för estetiken.

Groddarna håller några dagar i kyl och om man ser till att sätta igång en sats groddar när den första skördas kan man en gång i veckan göra en helt skaplig Pad Thai.


Det finns mängder av recept på Pad thai och jag skrev för snart två år sedan om rätten. Nu väljer jag oftast att göra en egen wooksås enligt det här receptet. Ingredienserna i övrigt är som jag skrev fast jag har nu också börjat lyxa till det med böngroddar.

För den intresserade blir en sats groddar så som jag gör den, ungefär 250 g färdig råvara. Det ger ett kilopris på 5,28 kr. Att beställa hem groddarna från handlarna på nätet kostar 18,90 kr/180 g vilket ger ett kilopris på 105 kr. Total besparing 95 %.




Bildkälla: att välja lycka

torsdag 20 september 2018

AvL-Portföljen köper hus

Inlägget innehåller affiliatelänkar

AvL-portföljen startade i början av maj 2016 som ett projekt där syftet var att ni som läsare skulle kunna följa med på resan och se vad som kunde hända med en relativt liten summa pengar (500 kr) varje månad om man bara var långsiktig nog.



Nu, två år senare, har vi över 18000 kronor i portföljen och det rullar på ganska hyggligt.

Den här månaden passade jag på att köpa ett stort och starkt fastighetsbolag två dagar innan utdelningen skulle avskiljas. DNB valde att nedvärdera en rad olika fastighetsbolag och marknaden svarade med att handla ned dessa med mellan 3 och 6 %. Castellum var ett av de drabbade bolagen och de flesta av dem hade gått riktigt starkt ett tag så det fanns viss fallhöjd men eftersom jag är rejält långsiktig passade jag på när möjligheten fanns.

Castellum äger och förvaltar kommersiella fastigheter. Det är kontor, lager och liknande i storstäderna samt i andra tillväxtstäder. Castellum är ett av de bolag på Stockholmsbörsen med längst obruten historik av höjd utdelning.

Köp

Den 19/9 köptes 3 st Castellum för 161,90 kr/st vilket totalt landar på 486 kr efter Nordnets avrundningar. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar



I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 18033 kr (insatt 16000 kr). 


Bildkälla: Nordnet.se

tisdag 18 september 2018

1572% - Mitt livs bästa affär

Nu snackar vi clickbait-rubrik men jag tänker berätta om min livs bästa affär - procentuellt sett.

När jag var 18 år köpte jag min första lägenhet. Jag berättade om det i det ganska långa inlägget om hur allt startade. Jag köpte lägenheten i ett område vilket haft det riktigt tungt under krisen i början av 90-talet. Föreningen hade varit väldigt nära konkurs och det hade tagit väldigt lång tid att reda upp i ekonomin. Samtidigt ligger fastigheterna i ytterkanterna av en centralort i Bohuslän. Det var helt enkelt inte det mest populära området att bo i 1999.

Det var till och med så att efter ett omfattande arbete nedlagt av styrelsen hade man lyckats få ned vakansgraden såpass att det mesta var sålt och de flesta lägenheter bidrog med avgift för att bättra på ekonomin. Det var inte fallet några år tidigare då lägenheterna "såldes" för en krona exklusive kontraktsavgift.



När jag köpte min 2-rumslägenhet fick jag betala 1000 kr/rum + 990 kr i kontraktsavgift. Jag betalade alltså 2990 kr för min bostadsrättslägenhet vilken jag köpte av föreningen för folk sa bara upp sin bostadsrätt på den tiden och flyttade tre månader senare utan att bry sig om att försöka sälja lägenheten. Folk såg det som en hyreslägenhet.

Jag bodde där i fem år ungefär och när jag flyttade sålde jag lägenheten för 50.000 kr. Marknaden hade förbättrats och det var lite brist på lägenheter igen. Området var fortfarande löjligt billigt och än idag är det halva priset där jämfört med andra liknande områden i stan. Det innebar således att jag fick en avkastning på 1572 %. Det ger en genomsnittlig avkastning på nästan 75 % om året.

Tänk om det hade gått att replikera med en större summa pengar.

Det finns säkert de som lyckats investera 10 miljoner kronor och som 5 år senare har 157 miljoner kronor men jag kan inte se ett sätt jag skulle kunna få den typen av avkastning på någon peng igen. Jag tror nog att jag kan lösa 1600 % på en enskild investering men jag är ganska säker på att det skulle ta längre tid än 5 år.

En av poängerna jag vill få fram är att det är lätt att bli lockad av hög avkastning och det är oerhört lätt att imponeras när någon berättar om den där dealen. För den som hänger på Twitter är det inte ovanligt att se folk som postar sina avkastningsgrafer där de visar upp hundratals procent avkastning det senaste året. Problemet är att ingen visar summor.

Jag visar inte heller summor här på bloggen och det tycker jag är lite bekymmersamt men jag gör inte det eftersom jag syftar till att skydda min familj. Jag försöker istället att skriva balanserat om avkastningsmöjligheter, risk och liknande och hoppas att alla som läser gör en egen bedömning av situationen.

Tänk så här. Om du vill kunna visa upp en kursgraf på Twitter med 200 % avkastning på ett år är det bara att starta 10 konton med en femhundring i varje och köpa någonting riktigt spännande. En pryl med 20 ggr hävstång med en riktigt svängig aktie i botten. Det räcker ju med att du träffar rätt en gång. Om alla andra går ned 90 % har du totalt  tappat 3050 kr men om det innebär att du kan börja sälja investeringskurser för 5000 kr/person och du tack vare din fina graf får 10 personer som är intresserade... Enkel matte.

Med extremt hög risk, stor innovationskraft eller liten summa pengar är det inte alls omöjligt att producera 1000-tals procent avkastning. Med kunskap, ihärdighet och dagligt arbete finns det folk som kan trejda till sig riktigt fina avkastningar också. För oss som investerar i vårt sidosparande och gör det relativt passivt och med så låg risk som möjligt men ändå vill vara på aktiemarknaden är en avkastning på 8-15% om året i genomsnitt ett rimligt antagande på lång sikt.




Bildkälla: fastighetstidningen.se

lördag 15 september 2018

Restaurangrecension: Shogo by River

I början av sommaren lyckades herr och fru AvL fly hemmet tack vare frugans syster som ville testa att passa Joy en kväll när hon var på besök. Vi passade på att gå på restaurang och vi valde en relativt nära jag spanat på ett litet tag.

Det är skönt att vara ganska nära hemma om det skulle behövas och vi bor här på Hisingen (Göteborgs skärgård - Hisingen är en ö) och restaurangen ligger mysigt i Sannegårdshamnen. Funfact - Shogo by River ligger i bottenvåningen på ett relativt nybyggt hus som inhyser en av Hagabadets filialer. Hagabadet ägs av Pegroco, ett investmentbolag med en noterad preferensaktie vilken återfinns i herr AvLs portfölj.

Bild: Shogo by River

Shogo by River

Dagen vi var där var det nästan helt tomt i restaurangen. Vi var där en tisdag innan semestrarna dragit gång och vi gick förhållandevis tidigt en varm dag innan sommaren tröttat ut genomsnittssvensken. Jag är nöjd med att slippa surret men jag ville förklara varför det var tomt för restaurangen är mycket bättre än att den förtjänar att vara tom.

Vi tog en 7-rätters meny vilken man måste dela. Minst två personer och jag älskar den typen av ätande. Det blir mer umgänge och gemenskap givet att miljön tillåter att man umgås.

Maten räcker även om man är hungrig och den är genomgående av hög kvalitet och god. Det enda man kan reflektera över är att det mesta är kallt. Det är inga konstigheter eftersom det är en japaninspirerad restaurang men det är någonting man behöver vara beredd på. Jag blev också aningen besviken på den enda varma rätten som serverades då man tyvärr hade snålat på köttråvaran lite men förväntningarna på en 7-rätters för 400 kr kan inte vara för höga och givet att man tar det i beaktande var upplevelsen fantastisk.

Det är lätt att laga bra mat med obegränsad budget men att klämma ut 7-rätter för så lite pengar är svårt om det skall vara substans, smak och balans. Shogo gör det riktigt bra och personligen hoppas jag fler hittar dit så att de kan höja priset lite och därigenom få mer resurser att vara kreativa med.

Servicen var god även om det är svårt att misslyckas när det bara sitter två sällskap i restaurangen men efter några år i serviceindustrin kan jag tycka att det inte ens är självklart att man hittar en välartikulerad, leende servitör när man kommer till restaurangen oavsett beläggning och grabben vi mötte var kunnig, snabb och trevlig trots ung ålder.

Fru AvLs intryck av restaurangen var inte riktigt lika positivt som mitt men det grundar sig i hennes begränsade uppskattning för den här typen av mat. Jag är tillräckligt lyhörd för att veta att hon inte är särdeles förtjust i sushi men det är min uppfattning att sushi är små klistriga risbollar med en skiva rå fisk på. Det här kommer inte ens i närheten och inte ens en bra sushirestaurang skulle hålla med om den beskrivningen av sushi men min frus kommentar sammanfattar läget ganska väl från hennes perspektiv.

- Det här är bara glorifierad sushi ju.

Jag älskar henne men i det här fallet får vi enas om att vara oeniga för att ens dra paralleller mellan Shogo by River och det lokala sushihaket är för mig otänkbart men förutsättningen för en njutbar upplevelse är att du fördrar det japanska köket.

För herr AvL är det här en restaurang han innerligt rekommenderar.



Bildkälla: shogobyriver

torsdag 13 september 2018

Historien om hur allt började - 37 år i ett blogginlägg

Jag har många gånger satt mig ned för att skriva om hur mitt intresse för investeringar började. Jag har petat in i olika inlägg att jag varit aktiv länge och jag har skrivit lite om min familj och vissa inspirationskällor men jag har nog aldrig reflekterat över min sparhistoria i ett enda inlägg så det här får bli min deklaration över mitt sparliv.

Källa: Freeimages.com

Uppväxt

Jag är uppväxt i ett kärleksfullt hem. Min mamma var ensamstående större delen av min uppväxt men tillsammans med mormor och morfar lyckades de skapa en riktigt trevlig uppväxt full av glada minnen. Jag är förr tidigt 1981 så jag har ändå ganska levande minnen från 80-talet och början av 90-talet även om jag givetvis inte var superinsatt i min ekonomiska omgivning redan då.

Med en ensamstående, lågavlönad, politiskt vänsterinriktad moder som huvudsakliga ekonomiska förebild var det aldrig aktuellt att diskutera aktier och optioner vid frukostbordet. Däremot fick jag en gedigen insyn i privatekonomiska möjligheter och begränsningar för att jag som ung skulle förstå pengars värde och inse vår familjs relativt begränsade förutsättningar. Jag minns exempelvis i slutet av 80-talet när mor min hade lyckats förhandla ned bolånet till under 10 % vilket var en rejäl bedrift på den tiden.

Jag minns också när vi på tv kunde följa den svenska statsskuldens ökning och att det var en stor händelse när den digitala räknaren visade att den svenska statsskulden gick över 1000 miljarder kronor för första gången.

Källa: Riksgälden

På det hela taget hade jag en ekonomiskt torftig uppväxt utan några egentliga förebilder att insupa kunskap från på nära håll och som ni kanske känner till var inte internet särdeles utbrett på den tiden. Vad jag hade var kärlek och ett socialt skyddsnät och skulle någon be mig välja idag mellan ekonomi eller kärlek hade jag alla gånger valt kärlek utan att blinka.

Jag tror dock att det faktum att jag redan tidigt insåg att pengar (eller kanske främst bristen på pengar) kunde påverka livet ganska markant gjorde att jag kom att intressera mig för privatekonomi redan tidigt. Tyvärr fick jag aldrig upp ögonen för ekonomisk litteratur eller aktiespararna vilket gjorde att min inlärningskurva var oerhört flack de första 20-25 åren av mitt liv.

Inspiration

Mitt första egentliga investeringsminne härstammar nog från min morbror. Vi pratade tyvärr alldeles sällan om ekonomi och investeringar men någon gång i mina tidiga tonår berättade han om att han hade varit med i en aktietävling och han berättade lite (väldigt lite) om vad det innebar.

Jag minns att jag gjorde vissa efterforskningar och jag vet att jag satt och läste börskurserna i morfars dagstidning men jag förstod inte särdeles mycket av det. Vad jag minns dröjde det tills jag var mellan 16-18 år innan jag på allvar kom i kontakt med sparande och investeringar.

Jag fick lite försäkringspengar när pappa dog och dessa skulle ju investeras på ett försvarbart sätt. Jag har en faster som jobbat på bank länge och om inte mitt minne sviker mig fick jag hjälp att starta mitt första värdepapperskonto och efter rekommendation köpt mina första fonder.

Och där har du det hela. Så började jag.

Upptakt

Jag flyttade hemifrån när jag var 18-år. Jag var så skoltrött att jag inte visste vad jag skulle ta mig till men min mor hade satt ned foten och bestämt sig för att en utbildning var viktig. Efter idog förhandling konstaterades det att så länge hon förväntades försörja mig skulle jag studera och när jag insåg att man kunde vända på det argumentet såg jag min chans. Jag fyller år i januari, jag minns att jag hade den här diskussionen med mamma på en onsdag i januari och måndagen efter hade jag skakat fram ett vikariat som vårdbiträde på ett närliggande ålderdomshem och månaden efter hade jag köpt min första lägenhet för 2000 kr (det var tider det).

Jag tjänade sällan särdeles mycket mer efter skatt än mina vänner som hämtade ut socialbidrag (vilket i sig är tragiskt och på den tiden var det lite för enkelt att få bidrag [nej oavsett vad du har för politisk åskådning är det definitivt inte lika lätt idag. Basta]) men jag knegade på för dels var det ju ett villkor, jag var tvungen att försörja mig själv. Dels hade jag vuxit upp med mycket begränsade ekonomiska resurser och jag lovade mig själv att jag alltid skulle kunna ta hand om mig själv eller se till att jag hade någon form av stödsystem som såg till att det gick runt.

Det innebar att till och med när jag var arbetslös sparade jag några hundringar i de där dyra, passivt förvaltade aktiva sverigefonderna som Swedbank fått så mycket kritik för. Jag sparade men hade ingen aning om vad jag gjorde. När jag blev gammal nog att få bestämma själv över mina pengar blev det dessutom mer äventyr i förvaltningen. Det blev rysslandfonder och asienfonder helt utan en gnutta kunskap eller analys. Vissa gick okej och andra gick inte okej och utan att veta gissar jag att min portfölj underpresterade index varje enda år. Jag kan historiskt se tillbaka i mitt PPM-sparande och se att jag de första 10-15 åren underpresterade å det grövsta så det finns ingen anledning att tro att jag lyckades bättre på andra håll.

Som kuriosa kan jag nämna att jag bland annat var med när Telia kom till börsen vilket var ett totalt fiasko men jag kommer ha den sagan att berätta för mina barnbarn. Deras kapitalistmorfar var med och köpte aktier i det statliga televerket.

Jag minns också att jag någon gång på tidigt 90-tal gick till banken och bad att få köpa 1000 aktier i Rottneros för det hade min morbror pratat om. Han jobbade på bruket och kunde skogsindustrin så det måste vara bra. Om jag inte är helt ute och cyklar gav jag runt 10-12 kronor aktien men eftersom jag inte hade en susning om vad jag gjorde sålde jag aktierna något halvår/år senare och jag har för mig att jag faktiskt lyckades göra någon tusenlapp i vinst men det var ren och skär tur.


2007-2010

Trots allt detta lyckades jag skrapa ihop ett par hundra tusen kronor vilket innebar att jag kände mig trygg nog att starta eget och i ungefär ett år gick det utmärkt. Det var då jag konstaterade att jag tyckte att ekonomi och redovisning var ganska intressant och när kraschen kom 2008 förlorade jag 80-90 % av bolagets omsättning inom loppet av en månad. Det var en kalldusch av sällan skådat slag och innan alla kontrakt var uppsagda och slutbetalda, de inventarier som gick att sälja var sålda och nytt jobb införskaffat var pengarna i stort sett slut.

Livets hårda skola som alla outbildade Sverigevänner brukar kalla det.

Runt 2010 tog mitt ekonomiintresse fart på riktigt och det var då jag satte mig i skolbänken igen. Eftersom jag hoppade av gymnasiet utan fullständigt betyg var jag tvungen att göra om det på komvux och eftersom intresset var ekonomi var det huvudsakligen den typ av kurser jag tog. Ett och ett halvt år senare började jag ekonomprogrammet på handels vid Göteborgs universitet och våren 2016 tog jag min master.

Parallellt med studierna började jag på allvar intressera mig för investeringsdelen av privatekonomin. Mellan 2005 och 2010 hade jag handlat aktier och obligationer men fortfarande helt utan kunskap. Jag visste allt om hur man gjorde (det är nu inte så svårt att köpa en aktie) men jag gjorde vart enda nybörjarmisstag i boken. Jag köpte dagarna innan utdelning och sålde när utdelningen avskiljts och trodde man kunde tjäna pengar på det. Jag köpte aktier som kostade några ören styck för att det var häftigt att ha många aktier.

Jag deltog i nyemissioner och IPO:er utan att ha en jädra aning om ifall det var bra eller dåligt. Jag köpte aktier jag läste om på forum och jag köpte aktierna med högst direktavkastning utan att förstå anledningen till att det var så. Jag gjorde allt och jag har nog aldrig förlorat så mycket pengar i mitt liv som jag gjorde då även om jag kom relativt billigt undan. Tyvärr var det inte förrän jag tog ett aktivt grepp om lärandet och började förstå vad det var jag gjorde som jag också kunde förstå alla mina misstag och lära mig av dem.

Jag läste böcker och bloggar som vore jag besatt och jag lyssnade på poddar när det började bli aktuellt. Tillsammans har nog Dividendmantra, Petrusko, MMM, Sparpodden och PrataPengar gjort mer för min familjs ekonomi än någon högskoleutbildning någonsin kunnat göra. Att lära sig att investera på ett försiktigt, strategiskt och rationellt sätt och att göra det konsekvent och ihärdigt har gjort att jag på allvar har en finansiell trygghet idag och är på god väg till friheten jag kommit att sträva efter.

2010-2018

Under perioden har jag gift mig, skaffat barn, tagit examen, köpt lägenhet, bytt bil och hunnit byta jobb några gånger men konsekvent har det sparats. I början sparades det inte så himla mycket eftersom vi i huvudsak hade våra studielån men när vi började jobba blev det lite mer.

Min nollställning runt finanskrisen är anledningen till att kapitalet inte är större än det är idag trots att jag haft närmare 20 år på mig. Tänk om jag visste det jag vet idag för tjugo år sedan. Jag hade inte behövt arbeta en dag till i hela mitt liv.

De senaste åren har vi upplevt en gnutta livsstilsinflation i familjen men vi håller oss ändå till ett sparande runt 50 % och nu efter 4-5 år av att peta in (för oss) rejäla summor i vårt sparande har det ändå blivit en så stor slant att vi kan känna oss rimligt trygga i vår vardag även om det är många år kvar innan vi kan leva på avkastningen.

En sak att nämna kan vara att jag sällan tar i beaktande vårt egna kapital i vår bostad. Bostaden ser vi som en konsumtion (man måste ju ha någonstans att bo) och det är osannolikt att vi i närtid kommer växla boende som innebär att vi kommer kunna tillgodogöra oss det egna kapitalet. Med det i minnet kan man då också känna till att vi använde ungefär hälften av vårt sparkapital som egen insats i vår bostad men tack vare ett gediget sparande och en välvillig börs har vi mer än väl byggt upp "förlusten" igen på bara två år. Två år då vi dessutom bara haft en lön större delen av tiden. Visst är börsen fantastisk?

Framtiden

Det är omöjligt att sia om framtiden men jag finner mig nu i en situation där jag för första gången någonsin inte är orolig när jag sitter på en anställningsintervju. Jag är inte i en beroendeställning. Jag söker bara jobb som genuint tilltalar mig och jag kan utstråla lugn och tillförsikt för det spelar inte så stor roll om jag får jobbet eller inte.

Den relativa tryggheten gör också att jag äntligen kan känna att jag har lagt min uppväxt till handlingarna och kan nu istället se tillbaka på allt det som var bra. Det finns ingen ängslan kvar, jag har inget att bevisa och jag kommer kunna hantera de flesta situationer som uppstår både ekonomiskt och känslomässigt.

Man säger ju att pengar inte är allt och visst finns det mycket sanning i det men det som pengar kan ge är tid, frihet och ökad trygghet för att nämna några saker. Det är klart att jag inte kommer känna mig avsevärt tryggare när jag går i stan en sen lördagskväll bara för att jag har lite stålars på kontot (snarare tvärt om) men jag är avsevärt mycket tryggare på arbetsmarknaden.

Jag har gått från att vara ekonomisk imbecill till okunnigt intresserad och nu tycker jag mig ändå ha landat i ett stadium av förhållandevis kunnig på det ekonomiska området. När jag fattar felaktiga eller dumma ekonomiska beslut handlar det inte längre om okunskap (i alla fall inte särdeles ofta) utan snarare om lättja. Jag har fortfarande ganska lätt för att köpa en aktie för att jag hör om den på stan utan att göra en egen analys först men jag skickar inte in allt jag har i aktien bara för att det verkar bra och jag har numera kapaciteten att följa upp mitt förhastade köpbeslut med en grundlig analys vilken kan mynna ut i någonting vettigt.

Jag hyser stor tillförsikt inför framtiden och även om det kanske tar 10 år istället för de 5 åren jag hoppas på att nå ekonomisk frihet är jag säker på att vi kommer ha det ganska bra på vägen.



Vill du kickstarta din egen färd mot ekonomisk frihet föreslår jag att du läser min enkla steg för steg guide till att börja spara. Vill du samtidigt hjälpa mig lite närmare friheten får du gärna använda den här länken när du startar ditt Avanzakonto så får jag en liten extra slant att spara. Tack på förhand.




Bildkälla: freeimages.com, riksgälden och freeimages.com

tisdag 11 september 2018

Mellan slaveri och frihet finns flexibilitet

Det är inte helt sällsynt att jag hittar någon som kan tänka sig att lyssna på mina galna idéer gällande sparande, investeringar och vägen mot ekonomisk frihet men någon gång under samtalet brukar vi landa i att den andre personen inte är intresserad av att sluta jobba. Vi brukar också konstatera att de flesta anser att man inte är fri förrän man har 100 miljoner på banken eller något annat absurt och de flesta brukar konstatera att jobbet är viktigt för att man skall känna att man bidrar, är delaktig och har en gemenskap.



Det brukar vara då jag suckar lite och slutar hoppas.

Men det finns hopp!

Jag brukar då fråga någonting i stil med - "Om du hade 100 miljoner på banken, skulle du då jobba där du jobbar, med det du gör, så många timmar i veckan som du gör?"

Det är faktiskt ganska sällan svaret blir ja på den frågan. Oftast blir det någonting i stil med "Njaä jag hade nog gått ned lite i tid, tagit längre semestrar om jag fick..."

Min tolkning är att det krävs kunskap och fantasi för att våga drömma om frihet. Hade du frågat mig för 10 år sedan vad jag tyckte hade svaret blivit exakt det ovanstående men det var för att jag inte visste, inte förstod.

Om man tjänar 25,000 kr/månad får man ut ungefär 19,000 kr. Med lite tur har man dessutom en pensionsavsättning på 18,5 % och en tjänstepension på 4,5 % vilket skulle ge att du tvångssparar 5750 kr/mån till pension men de flesta sparar inte så himla mycket mer än så.

Man behöver alltså 19,000 kr/månad för att överleva och givet att löneökningen håller jämna steg med inflationen (vilket brukar vara ungefärligt standard) då behöver man ungefär 5,7 miljoner kronor i sparande för att klara sig resten av livet på de pengarna oavsett pension eller inte (några kronor till för att täcka skatten på exv ISK).

Du behöver alltså inga 100 miljoner för att kunna göra ganska mycket som du själv vill.

Men guldkanten då?

Ja om du ändå inte vill sluta producera kommer du ju per automatik lösa inkomster för guldkant när du jobbar så det är väl inga problem. Men man kan också tänka så här. Varifrån skulle guldkanten komma om du inte sparar?

Åter till inläggets grundtes

Nu har vi slagit hål på ett argument men det finns många kvar. Exv var skall jag få 5,7 miljoner från? YOLO osv. Alla dessa dumheter får vi ta i ett annat inlägg men de flesta brukar låta sparandet rinna ut i sanden för de intalar sig att de ändå aldrig kommer ha pengar nog för att det skall göra någon skillnad och de trivs ju på jobbet.

En sak är klar och det är att du aldrig kommer ha sparande nog om du inte sparar men en annan sak är att det är självklart att det känns poänglöst att spara om man är övertygad om att det enda sättet att spara är att sätta pengarna på ett sparkonto.

Vi är generellt trygghetsjunkies och att spara på börsen skrämmer skiten ur folk men med bara en liten gnutta koll på aktiemarknaden behöver man inte vara så orolig. På lång sikt (10-30 år) slår börsen alla andra sparandeformer (historiskt) vilket betyder att om man sparar i en indexfond och fortsätter med det under lång tid utan att förändra särdeles mycket borde man få en god avkastning och man behöver inte vara särdeles rädd för att förlora pengar. Den som tycker det är tryggare med sparkonto kan läsa "Riskfri" ränta innebär garanterad förlust.

Bild: z2036.blogspot.se

Spara 1500 kr/mån i 35 år så borde du ha dina 5,7 miljoner. Spara mer eller under längre tid så går det antingen fortare, du kan ta aningen lägre risk i portföljen eller du slutar med mer pengar. I teorin är det ganska enkelt.

Det fina med kråksången är att du INTE behöver bli ekonomiskt fri.

Det är ganska vanligt att jag hör att folk inte ens orkar föreställa sig en tid så långt bort i framtiden och "så långt bort i framtiden" kan vara 5 år eller 50 år det verkar inte spela någon roll. Folk tröttnar och skjuter frihet ur sinnet men det är då jag kontrar med begreppet flexibilitet.

Sparande ger flexibilitet

Sparar du de där 1500 kronorna i 15 år har du en portfölj som är värd ungefär 700,000 kr och du borde kunna plocka ut 3000 kr ur portföljen varje månad för all framtid utan att pengarna tar slut. Man får en ganska häftig middag för 3000 kr. Eller en sista minuten till Grekland. Eller så kan du hyra en Porsche i några dagar.

3000 kr skulle också kunna ge dig flexibiliteten att gå ned i arbetstid till 80 % utan att du tappar i livskvalitet eftersom det är ett direkt byte.

En portfölj på 700.000 kr kan också innebära att du kan säga upp dig och testa någonting nytt för du har lite drygt 4 år av inkomsttäckning från portföljen innan pengarna är slut. Du kan alltså testa att driva eget, ta ett sabbatsår och resa jorden runt, dryga ut föräldraersättningen och vara hemma längre när barnen är små eller någonting annat.

Det enda som egentligen sätter gränser är vår fantasi. De flesta drömmer om att vinna miljontals kronor på något spel men det är sällan pengarna folk vill ha utan friheten de ger. Jag hävdar att det finns andra sätt att få den friheten och att man inte måste ha total frihet för att kunna vara nöjd utan att det infinner sig en ökad trygghet så fort man har lite extra spelrum.

Jag föreställer mig att en person som tjänar 2 miljoner kronor om året och spenderar 2 miljoner kronor om året inte känner sig särdeles trygg ekonomiskt om hen inte har en buffert. Personen i fråga kommer kunna göra saker jag inte kan under perioden pengarna flödar in men skulle inkomsterna sina går det fort att krascha.

Jag vågar påstå att mängden pengar man har i sparande inte spelar så stor roll. Man får väga pengarna mot den frihet de ger. Skulle du ha 5000 kr på banken har du till ett par nya skor om de gamla går sönder, du kanske kan laga bilen om den går sönder, du kan byta ut tvättmaskinen eller så klarar du dig även om du blir sjuk en vecka.

Har du 50.000 kr i sparande kanske du klarar dig om taket behöver renoveras eller om du blir arbetslös och det tar ett tag innan a-kassan kickar igång osv.

Slutkläm

Det finns få anledningar att inte spara, du behöver inte nå hela vägen till 100 miljoner kronor för att kunna njuta av en ökad flexibilitet i din vardag och det finns inget som säger att bara för att du råkar ha en stor hög pengar att du måste sluta jobba.

Pengar på banken ger dig möjligheter som du annars saknar och även om du trivs på jobbet kan det finnas anledningar till att spara ihop en slant som kan möjliggöra mer tid med barnen, mer tid att resa eller mer tid till någonting annat.

Mellan löneslaveri och frihet finns flexibiliteten och tryggheten att bestämma lite mer själv över sitt eget liv och sin egen tid.



Bildkälla: yourmoneymentor.com och z2036.blogspot.se