torsdag 28 februari 2019

Hur kan Mediamarkt fortfarande finnas?

För ett par helger sedan var jag "tvungen" att bege mig till ett köpcentrum nära vår bostad i syfte att förslösa vår lördagsförmiddag.

Vi hade verkliga ärenden. Det är verkligen inte vår familjehobby att planlöst åka runt och shoppa upp vår lön bara för att vi kan. Herr AvL behövde strumpor och det köper man enklast på JYSK. Hustrun önskade en ny duk till köksbordet vilken man kunde hitta på Hemtex reaavdelning och dottern önskade sig en ny rosa pulka eftersom snön precis dykt upp och alla vet att en sådan köper man billigast på Bauhaus.

Skönt att alla de butiker finns på samma ställe. Utöver det hade jobbet skickat mig med ett fakturaunderlag till Mediamarkt i syfte att rekvirera teknik jag behövde och vilken man inte kunde få tillsänt sig via det statliga avtalet med Atea.

Där stod jag med en låda i händerna och en tjej som inte såg ut att vara en dag över 16 år som försökte hjälpa mig komma därifrån utan att jag skulle behöva spendera egna pengar. Det var när jag stod och väntade på skiftchefen tillsammans med den här tjejen som jag reflekterade över det faktum att jag aldrig haft en genomgående positiv kundupplevelse på Mediamarkt.


Efter tio minuter fick vi reda på att det inte var den chefens uppgift att hantera fakturor utan det gjordes i kassan. Låt oss gissa oss till att hon inte hade en aning om hur man gjorde och det lättaste sättet att bli av med oss var att säga att det inte var hennes uppgift.

Vi gick till kassan och de vi fick prata med blev yngre och yngre. Den kassa chefen, eller skrev jag fel nu? Personen som var chef över personerna som arbetade i kassan berättade att det behövde vara företagets befattningshavare som var på plats för att de skulle kunna ställa ut en faktura.

När jag så lugnt jag klarade av efter att ha vandrat igenom den där jävla teknikladan tre gånger , förklarade att Tillväxtverket är en statlig myndighet och att vi många gånger tidigare varit på plats och att personalen då hade kunnat hjälpa oss, fick jag till svars att det behövde vara en av företagets befattningshavare som var på plats för att de skulle kunna ställa ut en faktura.

Det var då jag nämnde att det inte var rimligt att kräva att den av regeringen utsedda generaldirektören för denna statliga myndighet skulle flyga ned till Göteborg för att hämta ut ett par hörlurar till deras nyaste anställde. Som svar fick jag veta att det behövde vara en av företagets befattningshavare som var på plats för att de skulle kunna ställa ut en faktura

Jag tyckte mig känna igen svaret vid det laget och även om de sannolikt hade trott mig om jag bara sa att jag var befattningshavare för företaget eftersom ingen av dem verkade förstå vad det innebar; valde jag istället att hinka upp kortet, betala och gå.


Det var dagen jag svor på att aldrig sätta min fot på Mediamarkt frivilligt igen. 


Jag har full förståelse för att de måste ha ett regelverk att följa och att det är svårt att ta egna initiativ när man har fått sitt första ALU-jobb som utbildningslös 17-åring. Jag kan till och med förstå att det är lite spännande att vara i en position av makt där man får möjlighet att trycka till dryga, lönnfeta, medelålders män som tror att de vet allting.

Men hade det inte varit aningen mer fördelaktigt för kedjan om personalen i alla fall försökte motivera sin ovilja att hjälpa till?

- Jag förstår att det här är frustrerande och att ni sannolikt har kunnat hantera det här smidigare tidigare men sedan årsskiftet har vi nya interna regler vilka förhindrar oss att ställa ut fakturor.

Det hade kunnat vara en lögn aldrig så mycket. Jag hade aldrig skrivit det här inlägget och jag hade eventuellt övervägt att gå tillbaka igen. Ett leende, någon gång under mina 45 minuter i butiken hade inte skadat men jag är inte så rabiat att det skall få lov att definiera min upplevelse.


/Jag vet att det här inte är ett särdeles positivt och lyckligt inlägg men jag kände ett tvingande behov att försöka hjälpa mina medmänniskor i deras vardag. Välj att gå någon annanstans/

tisdag 26 februari 2019

AvL och Swedol = sant

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Nu är det snart två år som det här lilla sparprojektet varit igång och vi är nu uppe i knappt 21.000 kr bara på att spara en femhundring i månaden. Det är kul för mig och jag hoppas att det kan inspirera någon till att tänka lite långsiktigt och börja spara. Tanken med portföljen är att dottern skall få pengarna när hon blir vuxen men vi får väl se om hon hinner vara snäll nog tills dess.

Den här portföljen skall inte förväxlas med familjens totala portfölj. Detta är ett sparprojekt som startades som en inspirationsportfölj för bloggens läsare.


Jag skall snart sluta upprepa mig men jag var bara tvungen att köpa lite mer Swedol den här månaden. Swedol är nu portföljens tredje största innehav så nu är det väl dags att hitta någonting annat att göra men så här ligger det till.

Den 15e februari lämnade bolaget sin bokslutskommuniké. I den stod att läsa att omsättningen på helåret ökade med knappt 6 %. Det i sig är inte så häftigt men dagen innan hade man meddelat att omsättningen i januari ökade med 16 % jämfört med året innan så det kommer nog att ta fart.

Man meddelade också att marginalen ökade vilket ledde till att resultatet kom in hela 22 % bättre än föregående år. Man har ett starkt kassaflöde och man höjer utdelningen med 33%.

För första gången på flera år fick aktien lite fart och istället för 31,50-32 kr/aktie ser vi nu 34,50-35 kr/aktie vilket förhoppningsvis betyder att vi brutit den fleråriga trenden runt 32 kronor. Med ett pris på 35 kr och en vinst per aktie på 3,03 kr har vi ett p/e på 11,5. Det är inte dyrt för ett bolag som växer vinsten med 20 %. Historiskt ligger tillväxten lite lägre men jag tror inte det är omöjligt att vi ser 15 % tillväxt och då har vi p/e 10 på aktien trots en uppgång på 10 % sedan rapporten. Det är för billigt.

Så jag köper för allt jag kan. Den här månaden har varenda sparkrona gått till att köpa Swedolaktier, både i den här portföljen men också i den stora vilket nu gör att innehavet är uppe bland topp 10 i portföljen i alla fall men ge det några dagar till och en löning skall ni se att det blir andra bullar av.

Köp

Den 21/2 köptes 16 st Swedol B för 34,50 kr/st vilket totalt landar på 553 kr. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar



I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 20725 kr (insatt 18500 kr). En försiktig avkastning om 2225 kr eller 12 % men på 12 månader rullande slår portföljen börsen med några procent och det får man vara nöjd med. Det går framåt.


Bildkälla: Nordnet.se

lördag 23 februari 2019

Katla vaktar blommor

Ibland behöver man bara ha lite skoj. Nu är det givetvis inte säkert att du uppskattar samma saker som jag gör men jag återupplevde nyligen ett radioklipp jag stötte på för första gången runt 2010.

Jag är inte särdeles förtjust i Sveriges radio eller de TV-kanaler som staten tillhandahåller men ibland lyckas de klämma ur sig saker jag uppskattar. Ett sådant tillfälle var när de gjorde serien Mammas nya kille.



Jag lyssnar inte särdeles mycket på radio så det här gick mig helt förbi. Likaså de flesta av avsnitten i denna serie men jag blev rekommenderad att lyssna på när Katla vaktar blommor och sedan dess sitter frasen "blommorna måste vattnas... måste... måste.

Idag är det lördag. Klippet är 3 minuter och 58 sekunder långt. Även om du inte gillar det kommer ditt liv inte förspillas i särdeles stor utsträckning och det finns faktiskt en chans att du skrattar lite och du vet vad dom säger - ett gott skratt förlänger livet. Med lite tur går du plus på att lyssna.

Lyssna på "Katla vaktar blommor"

Trevlig helg

torsdag 21 februari 2019

Definitionen av ekonomisk frihet i 7 steg

Vi som bloggar om sparande, privatekonomi och finansiell frihet slänger oss ofta med uttryck som rikedom, frihet, trygghet osv men det är sällan vi definierar begreppen.

Det beror förmodligen på att det dels är skitsvårt att sätta en stämpel som klart och tydligt definierar de olika begreppen men också för att de olika orden har olika innebörd för olika människor. Vad innebär ekonomisk frihet för mig?

Jag kan konstatera att det finns folk som definierat finansiell frihet på sätt som överensstämmer med hur jag ser det och den bästa beskrivningen jag hittat tycker jag att Joshua Sheats levererat i podden Radical personal finance ep174.


Han beskriver 8 steg (7 steg av olika grader av frihet och steg 0). Det första steget, steg 0 är när man är ekonomiskt beroende. Alla har varit där. Någon gång föddes man och var helt beroende av andra för sin egen överlevnad.

Steg 0: Ekonomiskt beroende

De sju följande stegen är olika grader av ekonomisk frihet och fritt översatt är de som följer:

Steg 1: Kreditvärdig (solvent)

Steg 2: Ekonomisk stabilitet

Steg 3: Fri från skulder

Steg 4: Ekonomisk trygghet

Steg 5: Ekonomiskt oberoende

Steg 6: Ekonomisk frihet

Steg 7: Ekonomiskt överflöd


Stegen förklarade

Joshua beskriver det som en resa. Du börjar i beroende och kan givetvis hamna där igen även efter barnaåren men strävan är uppåt i pyramiden för den som är ute på en finansiell resa.

Steg 1 handlar om att komma så långt att man kan försörja sig själv utan hjälp från andra. Man skaffar sig en inkomst och kommer ifatt sina räkningar.

Steg 2 är när man kommit så långt att man dels klarar alla nuvarande utgifter men att man också lyckas bygga upp en buffert för oförutsedda utgifter. Det är aningen deprimerande att veta att huvuddelen av mänskligheten aldrig passerar det här steget och då finns det fem steg kvar. De flesta kommer inte ens till det här steget tyvärr varför det är viktigt att reflektera över hur lyckligt lottade vi är som fortfarande kan arbeta oss uppåt i strukturen.

Steg 3 som beskrivs som frihet från skulder är inte nödvändigtvis att man skall betala av alla skulder man har för vissa skulder kan vara värdefulla. Dock handlar det om att betala tillbaka alla gamla skulder till vänner och familj. Eventuella kreditkortsskulder, blancolån och billån.

Man skall inte ha skulder som uppkommit för konsumtion eller för att köpa deprecierande tillgångar.

Det skall också finnas en plan för skulder som uppkommit för att man köpt tillgångar vilka förväntas stiga i värde men den här typen av skulder kan fortfarande vara rättfärdigade för att bygga en större trygghet men man måste ha kontroll.

Steg 4 är när du lyckats frikoppla dina grundläggande utgifter från behovet att arbeta för att betala för dem. Du har helt enkelt inkomstströmmar vilka kan betala för de mest grundläggande kostnaderna i ditt liv utan att du aktivt behöver gå till jobbet. Här snackar vi mat, boende, grundläggande försäkringar, el och vatten och transporter. Ingen lyx utan ren överlevnad.

Steg 5 är steget då jag anser mig vara ekonomiskt fri och många bloggare verkar dela den åsikten. Här handlar det om att man skall ha (passiva) inkomster som täcker den nuvarande standarden man har på tillvaron.

Här skiljer sig givetvis nivåerna åt. Vissa anser att det är livsnödvändigt med en 30 meter lång segelbåt, ett sommarhus på Marstrand och ett i Marseille vid sidan av villan på Lidingö. Det är absolut nödvändigt att man har tre sprillans nya bilar per hushållsmedlem, att man bara har den senaste mobiltelefonen och det enda man kan dricka är champagne. Allt skall givetvis vara möjligt att uppnå när frugan tar hand om de tre barnen och mannen arbetar på bandet på Volvo.

Andra har lite mer modesta önskemål med livet där en ostmacka och kaffe ur en termos intaget sittandes på en granitklippa på Bohuskusten är höjden av lycka. Att sedan kunna vara frisk nog att cykla hem till den lilla villan någon mil från det mesta där man uppfostrar sina barn i fred och frihet med det mesta av dagarna lediga och tillsammans med sin partner; är livet på en pinne.

Var och en får bestämma sin egen lycka.

Steg 6 är då du har tillräckligt för att inkomsterna också skall tillåta dig att förverkliga en dröm du har men som inte riktigt ryms i dagens livsstil eller budget. Det kan vara en resa, en fräck bil, en spännande upplevelse eller vad man nu kommer på och drömmer om. Någon vill åka till ett krigshärjat område och volontära. Någon annan drömmer om att besöka 100 länder och en tredjes högsta dröm är att köra Ferrari. De flesta drömmar kräver medel och på den här nivån har du medlen även om det givetvis kan finnas annat som hindrar.

Steg 7 är slutligen steget då du har så mycket pengar att de med god marginal täcker alla dina behov. Nu har du nått nivån då du på allvar måste fundera på att förvalta pengarna på bästa sätt och att dessutom försöka se till att pengarna förvaltas ansvarsfullt även när du inte kan göra det längre. Du må vara finansiellt trygg men nu handlar det om att se till att överskottet förvaltas på ett hållbart sätt.

Summering

Jag kommer återkomma till den här listan på olika vis men jag ville börja med att ge ett ramverk, någonting att referera till. Du får gärna komma med synpunkter om du inte håller med om uppställningen. Det är alltid kul att utvecklas.

En första reflektion jag kommer till är att jag glatt kan konstatera att även om jag för tillfället arbetar på steg 3 handlar det i huvudsak om egna val och det är väldigt skönt. Vi har exempelvis ett billån och jag belånar portföljen men räntan på billånet är under 2 % och aktielånets ränta är också mycket låg. Huvudanledningen till att vi valt att ha dessa lån är också för att just räntan är låg och möjligheten till högre avkastning på andra tillgångar är stor varför dessa lån är väl avvägda för att maximera avkastningen på pengar snarare än ett behov för att finansiera en livsstil.

Skulle vi lösa dessa lån skulle vi fortfarande ha en god bit kvar till nivå fyra och jag vill nog ändå känna att bostadslånet vi har fortfarande ligger lite i luften. Vi har fortfarande nettoskulder och jag kommer inte känna mig ekonomiskt trygg innan jag med enkelhet kan gå in på banken och göra mig helt skuldfri om jag skulle vilja det.





tisdag 19 februari 2019

Lycka är att missa spårvagnen

Vi har haft en period av snö, slask och is i Göteborg och under de förhållandena vågar jag inte cykla till jobbet så jag köpte mig ett månadskort och började åka kollektivt till jobbet.

En dag för inte alls länge sedan stod jag och väntade på spårvagnen på hållplatsen nära där jag bor. I Göteborg är det ganska ovanligt att man behöver vänta särdeles länge på kollektivtrafik och är du inom spårvagnsnätet är det bara i ytterområdena du inte kan hoppa på någon form av kollektivtrafik inom loppet av 10 minuter från det att du kom till hållplatsen.


Så där stod jag. Det var mitt i värsta rusningen och det strömmade till folk hela tiden. När jag hade stått där i ungefär tre minuter var vi uppskattningsvis 70 personer på hållplatsen. Jag roade mig med att räkna folk. Jag är längre än de flesta, lyssnar på podd och har inget bättre för mig.

Det var ändå en ganska mysig morgon. Det var straxt under nollan, det började sakta ljusna och det regnade inte. Men folk var uppenbart stressade.

Så kom då spårvagnen tillslut. Jag var bland de som väntat längst med mina 6 minuter. Jag hade hunnit notera att det skulle komma tre spårvagnar inom loppet av någon minut så jag var verkligen inte stressad att hinna med den första för alla går dit jag skall dvs in till centrum. Innan den första spårvagnen hade stannat kunde samtliga på hållplatsen se spårvagn nummer två straxt bakom ettan.

Den första vagnen var i det närmaste full när den anlände. Eller ja, jag hade tyckt att det var lite obekvämt att försöka tränga mig in där. Så tidigt på morgonen är jag sällan redo att vara fullt så intim med en samling främmande män men det kan vara mina trångsynta fördomar som spelar in. Var och en får självklart välja men jag avstod. Det gjorde inte de andra.

När spårvagn två gled fram var vi ett tjugotal kvar på hållplatsen och då kunde man stillsamt bevittna spårvagn tre närma sig ett femtiotal meter längre bort.

Jag väntade tålmodigt eftersom även spårvagn två saknade lediga sittplatser och jag är en bekväm jäkel. Det blev dock för mycket för mina medresenärer. Spårvagnen hade ju oceaner av plats jämfört med den första, det var bara 20 till som skulle tränga sig på och de hade redan väntat 14 sekunder längre än de lyckliga som var med den första vagnen.

När den tredje vagnen öppnade dörrarna var det jag och en man till som klev på. Totalt var det ett 30-tal på vagnen, alla sittandes. Och det bästa av allt? Samtliga spårvagnar anlände Brunnsparken i centrala Göteborg med mindre än 1 minuts mellanrum.

Varför berättar jag om andras olycka?

Jag tycker inte att det är det jag gör. Jag stod där på perrongen och reflekterade över att jag inte längre känner mig stressad. Det var inte alls länge sedan jag hade trängt mig på den första spårvagnen och känt mig stressad hela vägen till jobbet.

Nu har jag dels flextid, dels ett fritt arbete där jag bestämmer det mesta själv och dels arbetskamrater som inte menande kollar på klockan när man kliver in genom dörrarna 08:14.

Jag tillåter mig själv att känna mig lycklig över det faktum att jag har råd att missa spårvagnen på morgonen oavsett om det innebär en minuts väntan eller en timmes väntan. Det är genuint underbart att kunna andas frisk morgonluft utan att för ett ögonblick känna stress inför dagens utmaningar.

Det var länge sedan sist.


lördag 16 februari 2019

En kulinarisk utvärdering av Jönköping

Det riskerar att bli en följetong att jag utvärderar de lokala favoriterna på restauranghimmelen i Sveriges mindre städer. Det enda som krävs är att min arbetsgivare fortsätter skicka mig kors och tvärs över landet.

Som den skarpsynte kanske kan gissa sig till av rubriken var jag för ett tag sedan i Jönköping. Förutom att vara Sveriges nionde största stad ligger den också vackert belägen på Vätterns södra stränder och omgärdar Munksjön. Staden är ansedd som bibelbältets centralort och hem till världens enda tändsticksmuseum där man kan gå in och få känna en historisk närhet till Ivar Kreuger, mannen känd i hela världen för sin inblandning i den stora depressionen.

Jag tycker det är ganska kul att åka runt och se en liten bit av Sverige. Speciellt kul tycker jag det är att testa olika kulinariska inriktningar i landets olika delar. Nu skiljer det sig inte drastiskt åt från plats till plats men det finns lokala variationer.

Nu skall jag vara ärlig och konstatera att jag givetvis inte hunnit med särdeles mycket av Jönköpings utbud men några saker är värt att nämna..

Spira

Det ena är att restaurangen Spira i Jönköpings kulturhus har riktigt bra lunch. Vackert beläget på en udde ut i Munksjön ligger ett ganska fult hus som på insidan är precis lika slående som många andra kulturhus och moderna operahus i Sverige. Enormt högt i tak, bekväm inredning och fridfull utsikt.

Restaurangen kom högt rekommenderad från kollegor och gjorde mig inte besviken. Dagen till ära serverades en pocherad torskfilé med saffransaioli och citronkokta morötter. Till maten serverades en fräsch men begränsad salladsbuffé och för den som ville ha ett kolhydrattillskott till maten fanns det tunnskalig potatis.

Efter maten serverades kaffe med två sorters bakverk. Inga snålfasoner här inte. Det var stora chokladdoppade havrekakor eller mazariner. Klart godkänt.

Lunchen gick lös på 105 kronor vilket är ganska långt från billigt men för det priset fick man en rejäl bit torsk. Vi snackar rejäl. Jag tror aldrig jag jobbat på en restaurang som varit så frikostig med proteindelen av måltiden. Maten var dessutom väldigt väl tillagad och angenämt kryddad.

Kebab

Låt oss blanda högt och lågt här. Jag fick höra att kebabsåsen i Jönköping spöar alla andra kebabsåser i hela Sverige så jag var givetvis tvungen att testa. Jag passade på att ta finanstwitter till hjälp och på en kvart hade en lång rad människor föreslagit Alcamo som stället att gå till. På imponerande andraplats kom ett ställe som heter Prima och som jag förstod det hade den förstnämnda restaurangen bäst mat men lite tråkig service och den andra hade då bättre service men aningen sämre mat.

Jag räds inte kass service när jag inte planerar att äta på stället så jag valde Alcamo och kan hålla med om de insattas bedömning av läget. Bemötandet var ganska långt från sprudlande och inbjudande och jag kan bara föreställa mig hur det är när de har mer att göra.

Men men. Kebaben (eller gyrosen) som det tydligen är viktigt att man konstaterar (infödingarna hävdar givetvis att det är kebab men utbölingarna anser att en kebab är sån där nötfärssmet man klär in ett spett med och sedan grillar. Personligen är jag ganska förtjust i den här varianten där man grillar riktigt kött även om det är fläskkött.) var helt okej.

Jag vill nog påstå att kebaben i Jönköping är i paritet med den som serveras på många andra ställen utmed västkusten men låååångt bättre än den är i exv Skövde. Såsen är aningen sötare än i Bohuslän och har mer inslag av paprika och cayenne medan det oftare är örtkryddor och vitlök som dominerar i Göteborg och Bohuslän.

Jag vidhåller fortfarande att min personliga favorit är Souvas - Norrländsk kebab som görs på renskav och serveras med lingon. Skall man välja den lite mer traditionella varianten vi är vana vid i de södrare delarna av landet finns det många bra ställen och det är små lokala variationer som oftast inte spelar så stor roll men min preferens är helt fläskkött, grillat och serverat med rikliga mängder sallad och en sås med lite vitlök, paprika och oregano.

Men vad vet väl lilla jag om kebab.

Summering

Det finns mycket att säga om Jönköping men jag landar ändå i att jag tycker det är en ganska mysig stad av det lilla jag sett. Det finns gott om restauranger i övre mellansegmentet där en huvudrätt går lös på 200-375 kr under ala carten och utöver det finns alla de traditionella snabbmatställena och tapaskoncepten men det är ganska få ställen som riktigt står ut.

Personligen måste jag ändå säga att jag tyckte det fanns ett förvånansvärt stort och varierat utbud för att vara en inlandsstad med under 100.000 invånare. Jag är på det hela taget positivt överraskad och det är en ganska behaglig upplevelse.


torsdag 14 februari 2019

Bolagen sammanfattar 2018 och blickar framåt. Det går bra nu.

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Vi är mitt uppe i en rapportperiod och det är ju inte vilken rapportperiod som helst; det är årets bästa om ni frågar mig. Det är nu de flesta bolagen sammanfattar det gångna året och ger sin syn på framtiden. Det är också nu vi får reda på vad löneförhöjningen i portföljen kan tänkas bli.

Alla bolag har inte kommit in ännu men min uppfattning är ungefär den här. Bankerna går ganska bra. Lite högre kostnader och aningen svagare transaktionsnetto men på det hela taget tuffar det på. Swedbank höjde utdelningen med 9 % och Nordea höjde pliktskyldigast med 1 cent vilket blir ungefär 1,5 %.



Fastighetsbolagen lider inte särdeles mycket av att Ingves höjde räntan ett snäpp i höstas men de ser att det kan finnas orosmoln på himlen. Om man är lite försiktig skall man straffas men inget kan hejda Castellum på en skenande börs. Castellum höjde Utdelningen med 15 % vilket är helt fantastiskt.

Verkstad går ganska bra och orderingången verkar också helt okej. Ingen direkt avmattning i korten men det kanske inte växer riktigt lika fort framgent. Råvaror däremot kan vara lite svajiga och om nu de är första indikatorn på konjunkturen kanske det ändå är dags att vara försiktig. Atlas Copco ökade utdelningen med 21 % och Epiroc med ungefär 16,5 %. Till och med Holmen klämde till med en utdelningshöjning på nära 4 %. Tackar och tar emot. Så sent som igår kom Indutrade också med en stark rapport och även de höjde utdelningen rejält; hela 20 %.

Teknik och konsult går riktigt bra. Det är högkonjunktur fortfarande och bolagen behöver folk och mjukvara för att utvecklas. Klart att det kan vända men det ser vi inte i korten ännu. Proact IT ökade utdelningen med över 10 %, BTS slängde fram en omvänd vinstvarning som fullständigt krossade alla förväntningar och Fortnox dominerar vidare med 38 % omsättningsökning, 61 % resultatökning och en utdelningshöjning på 40 %.

Det enda riktiga smolket i bägaren var retail och spel. Och inte då datorspel utan spel för pengar, gambling. H&M kanske har vänt, vem vet. Det spekuleras om att trenden är bruten, att lagren minskar och att familjen siktar på utköp men det är långt kvar. Trots det behölls utdelningen på 9,75 kr/aktie. Cloetta höjde den ordinarie utdelningen med 33 % men i övrigt var det en ganska svag rapport och det visar sig ju i aktiekursen. Pandora guidar för sjunkande omsättning och trots att Catena Media växer på riktigt bra, guidar för hög tillväxt och förstärkta marginaler tror inte marknaden på det.

Summering

På det hela taget ser det riktigt bra ut. Det kommer alltid finnas orosmoln och det kommer alltid gunga lite men än så länge ser det ut att bli en helt hygglig utdelningssäsong med en behaglig löneförhöjning på kapitalets inkomster.

Nu gäller det bara att jag på allvar får igång sparandet också så kanske jag klarar årets mål.


tisdag 12 februari 2019

Sparkonto eller räntehedge? Bankaktier eller skog?


Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jag har haft en slant utanför börsen på ett sånt där konto utan insättningsgaranti. Vad jag har noterat de senaste åren är att räntorna går ned bland de aktörer som har en förhållandevis låg risk men för de aktörer där räntan fortfarande är attraktiv tycker jag att risken generellt har ökat.

Som komplement till den här typen av investering finns aktörer på privatlånsmarknaden som erbjuder P2P lending. Jag tycker dock att jag ser samma tendens här. Avgifterna är ganska höga, utlåningstiderna, dvs tiden man som investerare låser pengarna på blir längre eller så får man gå upp rejält i risk.

Eftersom det här är en investering jag ser som en hybrid mellan ränta och aktie har jag mentalt kategoriserat den som ränta i brist på andra alternativ med någorlunda avkastning. Problemet är att risken på den här typen av avkastning ofta är binär utan uppsida. Om allt går bra kommer du få alla dina pengar inklusive en skaplig ränta men om saker går fel kommer du inte se röken av några pengar.

Bild: freeimages.com


I det hänseendet är risken långt större än de flesta publika aktieinvesteringar man kan göra. 

Vad skall jag då göra med pengarna?

Under årets första familjekickoff konstaterade vi att vi med fördel kan minska lite på ränteplaceringar och buffert men då skall bufferten placeras i instrument som har faktiskt låg risk både i hänseendet volatilitet men också i hänseendet förlustrisk/katastrof. Anledningen är att vi just nu har en fast räntedel om 10 % och ju mer portföljen växer desto mer pengar blir det och vi behöver inte alla dessa pengar i en buffert samtidigt som jag inte känner att vi är i läget då vi behöver säkra upp portföljen med en rejäl portion ränteplaceringar.

Nu råkar jag inte känna mig helt bekväm med att bara ta en stor påse pengar och slänga in de pengarna på ett vanligt sparkonto samtidigt som jag tar resten av högen  planlöst rakt in på aktiemarknaden. Jag behöver fundera lite och då tvingas du vara med.

Så vad skall man göra?

Dels vill jag ju försöka få lite ränta på min buffert men det är ingen enkel ekvation. Jag ämnar lägga ungefär 30-50 % på ett sparkonto hos en nischbank men de resterande hade jag velat utsätta för viss risk. Problemet som jag ser det är att om man sätter slantarna i en högräntefond tar man bolagsrisk. Sätter man pengarna i en lång obligationsfond är risken väldigt stor att vi får negativa utfall de kommande åren i takt med att räntan ökar och väljer jag en korträntefond kommer jag nästan garanterat få negativ avkastning på kort sikt.

Det lutar således åt att ta 100 % av portföljens räntedel och lägga den på ett sparkonto. Det svider men jag ser inte riktigt att det finns några bra alternativ. Det skulle kunna vara ett alternativ att lägga några procent i guld men då är det inte buffert längre utan en portföljstrategi.

Aktiedelen

Givetvis hade jag kunnat se det här som en klassisk omfördelning av portföljen och bara mata in pengarna i de aktier jag vill vikta upp men jag ser det mer som att jag justerar vikterna mellan ränta och det område jag kallar fixed income. Det senare området innehåller privat ägda obligationer och andra räntebärande instrument samt preferensaktier.

Jag kan visst tänka mig att öka min exponering i det här tillgångsslaget men inte med alla pengar. Det skulle bli en rejäl slant in i Klövern preff eller liknande. Det är inte många av preffarna jag anser värderas rimligt givet risken just nu så utbudet är begränsat.

Ett annat alternativ skulle kunna vara att öka exponeringen mot banksektorn och skogssektorn. Jag har ganska mycket bankexponering men nästan ingen skog. Helst skulle jag direktäga skog men jag har ingen tid att förvalta och jag har inte råd med särdeles stora arealer så aktier är just nu det bästa alternativet.

Min tro är att banker kommer kunna hantera höjda räntor och behålla sina marginaler på utlåning samtidigt som man kan börja tjäna lite pengar på inlåning. Just nu tror marknaden på sämre tider och det har den gjort länge men om man ser aktien som en kupongtillgång får man kanske 6-8 % avkastning under stillastående omsättning och man betalar runt p/e 10. 

Kombinera det med skog. En realtillgång som tenderar att öka i värde i nivå med inflationen plus den fysiska tillväxten. Tillgången är räntekänslig och om jag inte är helt ute och cyklar borde därför värdet på skogen gå ned de kommande åren men fördelen med skogsbolagen är att de också driver förädlande verksamheter så med lite tur klarar den delen att väga upp för de räntehöjningar som kan ligga i framtiden.

Slutsats

Jag tror inte jag har någon fullt utvecklad slutsats ännu men jag tror vi kommer ta portföljens räntedel som för närvarande är 10 % och sänka den till 5 %. Dessa 5 % kommer gå in på ett sparkonto med en blygsam ränta.

De återstående pengarna kan antingen bli råvaror exv guld eller så kan det bli en aktiebaserad räntehedge med banker och skog.

Det skall också nämnas att det är det här området jag känner mig allra svagast på så om du hittar ett fel i mina antaganden får du gärna berätta det för mig. Om du har en åsikt gällande guld vs. banker/skog får du gärna delge den också.

Jag må vara utdelningsinvesterare och jag må sakna skog i min portfölj men jag är mycket osäker på om nu är helt rätt läge så all hjälp välkomnas.


lördag 9 februari 2019

På lunchresa genom Sverige - en kulinarisk katastrof

Det är inte helt rättvist att kalla Sveriges restaurangflora för en kulinarisk katastrof så låt mig förklara. Jag har arbetat ett halvår i myndighetssverige och det har krävt regelbundna resor över Västsverige.

Västra Götaland och Halland är riktigt fina och trevliga områden med en rik matkultur full av originella smaker men för att uppleva dem krävs planering och omsorg (och en gnutta intresse). Det är inget man med enkelhet upplever torsdag kl 11.45 på en lunchkrog i ett industriområde utanför Vårgårda.


Med det sagt så vill jag ändå påstå att det finns riktigt bra lunchrestauranger i industriområden. De lever ju på att förse de lokala yrkesarbetarna med dagens lunch och skulle den kundgruppen bli missnöjd är det inte så att man helt plötsligt kan bygga en ny kundgrupp för underlaget finns inte. Det innebär att de välbesökta krogarna i områden där det finns huvudsakligen kontor blandat med lätt industri kan vara riktigt bra.

Givetvis finns det flådiga lunchställen i centrala Göteborg också och är man bara villig att lägga en tusenlapp på lunchen är det klart att man kan få en ganska trevlig upplevelse men för 79 kr kommer man inte få vita dukar och en uppnäst, dryg 23-åring som berättar varifrån kon man skall äta kom och vad hon åt. Man får käk som ligger lite över grovarbetarkäk där köket har ansträngt sig lite extra.

Nu till kritiken.

Jag har besökt gott om olika etablissemang de senaste månaderna och två saker är solklara.

Folk har väldigt olika uppfattning om vad som konstituerar en bra lunchupplevelse. Jag minns med viss fasa den indiska restaurang vi besökte i Borås. Tjejen som beställde ala carte istället för lunchbuffén blev bortglömd och tandorikycklingen på den i övrigt mycket magra buffén var inte färdigtillagad (den var dessutom värmd i mikro till ljummen vilket är extra dåligt).

Trots denna gastronomiska misshandel var de flesta i sällskapet mycket nöjda över upplevelsen och i traditionell svensk anda höll jag tyst för att våra värdar inte skulle behöva skämmas. Men jag åt inte av kycklingen.

Sak nummer två som är solklar är att man behöver skänka sina måltidsval en gnutta eftertanke. Om man spenderar några minuter på att välja restaurang behöver man inte välja första bästa man råkar stöta på. Om man dessutom har möjlighet att välja baserat på besöksfrekvens dvs har du möjlighet, välj en välbesökt restaurang framför en som är tom vid lunchtid och sist men inte minst, välj inte den billigaste. Om du ser två lunchrestauranger i samma område. Båda serverar svensk husmanskost. Den ena köar folk till hela vägen ut på gatan och den andra sitter det folk vid vart tredje bord. Den senare kostar 10 kr mindre för en dagens.... Låt varningsklockorna ringa. Följ lokalbefolkningen är ett lika bra tips i Sverige som på utlandssemestern.

Självklart finns det andra saker som spelar in. Rasta utanför Vårgårda har inte förutsättningar att vara en toppenrestaurang. De jobbar med det som finns. De har ett koncept, de är en kedja, de har ett svikande kundunderlag men maten är oftast acceptabel. Precis som på donken eller någon annan liknande kedja. Man vet vad man får. Samma sak gäller med Göstas korv i Vänersborg eller Pizzeria Roma i Dalsjöfors. Syftet är inte att vara bäst. Syftet är att fylla ett behov.

Måltiden

Jag vill ändå passa på att nämna en restaurang som överraskade positivt och det är nu man inser att man kanske inte behöver gå över ån för att hämta vatten. En dag när jag var ute och körde på hemmaplan befann vi oss i Högsbo industriområde. Där finns det en liten, anonym restaurang vid namn Måltiden. Smaka på det namnet. Visst andas det flärd och ståtlighet.

Insprängt mellan kondomerians outlet och Pågens bullfabrik ligger denna uppenbarelse. Dyr som tusan med sina 95 kr för en dagens och tråkigare inredning än du kan föreställa dig men med ett dignande salladsbord. En uppsjö olika färska brödsorter att välja på. Kaffe och kaka efter maten och det bästa av allt; personalen har koll. Det är relativt mycket personal. De är kunniga och serviceintresserade och kockarna serverar. Och kockarna vet vad de pysslar med.

Det är inte ankleversnittar, löjrom och annat bjäfs utan riktig mat men väl tillagad. Det är en konst att leverera 700 mat på en lunch, ur kantiner i ett vattenbad, och lyckas få fisken att vara väl tillagad. Att inte servera mosad potatis när den inte skall vara mosad och att lägga upp maten snyggt med lite grönt på varje tallrik... Det är en konst som få lunchbesökare har vett på att uppskatta. Att kockarna dessutom har skickligheten att krydda maten så att den höjer sig över den standardiserade sjukhuslunchen gör upplevelsen ännu bättre.

Det enda negativa är att kommer man inte först är risken stor att man får vänta. Det är en fördel om man har lång lunch för kön kan med enkelhet vara 30 meter lång och då skall man veta att utrymmet för kö i restauranglokalen är ca 5 meter.

Jag tycker det är riktigt kul att testa restauranger men det är roligare att äta bra än dåligt.


torsdag 7 februari 2019

Dags att skiljas från Tessin

Den intresserade har kunnat notera att två konkurser har drabbat bolag som på ett eller annat sätt plockat in pengar via plattformen Tessin. Den ännu mer intresserade har kunnat notera att ett tiotal projekt är försenade vilket innebär att vi närmar oss ett tiotal procent av projekten är noterbart under press.

Jag har investerat i ett par projekt där jag har bedömt risken som acceptabel. Det är lån med panter så jag hoppas väl fortfarande att jag skall få tillbaka mina pengar tillsammans med en skaplig avkastning men jag har på senare tid kunnat konstatera att jag ser ett problem här.

Bild: Freeimages.com

Tessin

Det största problem jag ser är att det i och med den vikande fastighetsmarknaden och de här kriserna i projekten har framkommit att bolaget Tessin inte ställer sig bakom oss investerare. De vidhåller sin egen roll som plattform. Att det inte är deras fel att det blivit problem. Att de inte har något ansvar och att de inte kan göra någonting för att hjälpa de som hamnat i kläm.

Låt oss se nu. Var det någon som kunde stava till förtroendekris?

Det finns få saker jag tycker är så trist som när folk inte har stake nog att stå upp för sina tillkortakommanden. Det är väl bara att pudla och säga att man skall införa striktare kontrollrutiner gällande projektägarna. Att man skall anstränga sig mer för att skaka fram information från de pågående projekten. Ta mer ansvar för informationsgivningen. Riskvärdera projekten tydligare.

Det finns mängder av möjligheter och inget av det väljer Tessin att göra.

Det kommer säkert komma projekt på Tessins plattform i framtiden som är riktigt bra. Det är säkert en riktigt bra möjlighet för små företag att resa kapital när den etablerade kapitalmarknaden sviker.

Det skiter jag i!

Tessin har förlorat mitt förtroende och det kommer ta lång tid att återuppbygga. Jag kommer inte engagera mer tid eller pengar åt att utvärdera eller investera i projekt de förmedlar.

Detta är dagen jag slutar överväga de här alternativa fastighetsinvesteringarna som ett alternativ för en överskådlig framtid om ingenting drastiskt förändras.

tisdag 5 februari 2019

Börjar spara i fonder igen

Det här inlägget innehåller affiliatelänkar

Det känns som evigheter sedan jag hade ett löpande kassaflöde aka lön. Jag har haft inkomster. Ibland nästan i paritet med lön men oftast långt mindre.

Jag snackar om tiden från att dottern föddes till nu. Vi gjorde ett aktivt val att sänka våra inkomster drastiskt i syfte att kunna förlänga tiden vi kunde vara hemma istället och nu har vi kommit till den punkt då båda arbetar igen. Jag får en hygglig heltidslön igen och hustrun tjänar lika mycket trots att hon jobbar 80 %. Skönt att veta att man valde rätt yrke :-)


Bild:Freeimages.com

Några saker fick jag ändra på under den här tiden och en av dem var mitt fondsparande. Det upphörde helt.

Varför fondsparar jag?

Jag och min hustru har en deal. Jag får lov att spara och investera i aktier så länge min portfölj avkastar i linje med hennes och hennes portfölj består av 60 % globalfonder, 30 % Sverigefonder och 10 % tillväxtmarknadsfonder.

Än så länge har jag överpresterat hennes portfölj med marginal och detta trots att hennes portfölj har avkastat helt enligt plan och mycket väl.

Så varför sparar jag inte bara i enskilda aktier?

Det är en himla bra fråga utan något vettigt svar. Det är förmodligen av samma anledning som jag har en väl tilltagen buffert. Jag är rädd för att vara helt ansvarig för mitt egna resultat. Med en basportfölj bestående av breda indexfonder vet jag att i alla fall den delen kommer att prestera som genomsnittet.

Det är också den delen jag kan automatisera och det är en mycket viktig del. Med fonder kan man skapa ett autogiro som går direkt in och tvångssparar i de förvalda fonderna. Det innebär att oavsett vad jag i övrigt väljer kommer som minst det sparandet att bli av. När det kommer till aktierna kan det mycket väl bli så att jag bestämmer mig för att ta en tusenlapp till en aktie jag verkligen inte hade tänkt mig eller, gud förbjude, låter den där tusenlappen bli ett trevligt restaurangbesök eller en god whisky istället.

Men fondsparandet kräver ett mycket mer aktivt beslut för att inte bli av och det är en av de främsta anledningarna till att ha sparandet igång.

Så... Nu är vi igång igen. Lönen kommer komma varje månad och någonstans runt en femtedel av mitt planerade månadssparande kommer gå raka vägen in i ett fondsparande i enlighet med ovanstående fördelning. Jag väljer SPP Aktiefond Sverige 30 %, Avanza Global 60 % och istället för tillväxtmarknad väljer jag 10 % nordiska småbolag i och med Didner & Gerge Småbolag.

Hur gör du?





lördag 2 februari 2019

Månadsavstämning januari

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Woop Woop!!

2019 har börjat riktigt bra. Ja jag började året med en vecka på flytande föda för att magen totalhavererade på natten till nyårsafton men det gjorde ju att jag kom ned under 100 kg redan första veckan på 2019...

Ja dottern har varit sjuk två veckor i januari men eftersom jag har ett vettigt jobb och hustrun varit ledig har det varit resonabelt bekvämt trots mindre sömn än vi behöver.

Nej vi har inte hunnit göra särdeles mycket utöver vardagen men vad gör väl det. Helt plötsligt har jag ett ganska bekvämt jobb med trevliga arbetskamrater. Jag får en vettig lön, jag sover relativt väl, min dotter spenderar inte ett antal timmar varje dag med att skrika på mig utan vi har en ganska normal relation och jag har minskat min skärmtid drastiskt vilket ger mig en hel del extra tid till familjen. Bra skit helt enkelt.

Bild: Pixabay.com

Ekonomi

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig hur jag skall göra med pengarna som gått in i att starta aktiebolag men jag lutar åt att lägga in pengarna i portföljen som en lågavkastande ränteplacering. Aktiekapitalet är ju alltid mitt men "avkastningen" kommer inte räknas som portföljavkastning utan som lön eller annan inkomst men att helt bortse från denna tillgång känns fånigt.

Portföljutveckling

Sista månaden av intensivt sparande för att täcka företagsstarten så det har inte köpts någonting annat än lite fonder och ett par svolderaktier. Men det behövs ju inga köp när börsen har glädjefnatt.

Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet upp 6,09 % (-3,87 %) under januari. Året startar med en helt galen månad och AvL-index YTD är upp lika mycket 6,09 % (N/A %). Det är helt vansinnigt att börsen svänger som den gör och jag skulle bli väldigt förvånad om det här håller i sig men visst är det roligare när det går upp än när det går ned.

Portföljen har försökt hänga med men det är inte en portfölj byggd för att tokrusa på det här viset. Trots det landade portföljutvecklingen på smått magiska +6,16 % (-2,53 %) i januari. För året är portföljen upp +6,16 (4,65 %) så klart men jag skulle vilja påpeka att med den här starten har vi alltså redan presterat bättre än vi gjorde förra året. Det är inte mycket efter index så jag är sjukt nöjd.

Vi försöker hålla portföljernas volatilitet lägre än börsens totala svängningar för vi vill ha högre avkastning med lägre risk när risken mäts i svängningar. Portföljens volatilitet ligger på 10,87 % (10,62 %) vilket fortfarande är klart lägre än OMXSGIs volatilitet på 12,02 % (13,80 %).

Sparande

I januari är det decemberlönen jag redovisar så även om nästa månadsavstämning kommer visa på ett rejält sparande är den här månaden inte riktigt lika häftig. Dock har jag bestämt att aktiekapitalet i mitt nystartade bolag skall räknas till portföljen vilket gör att det jag sparade dit ingår i månadens sparkvot och då blir det ändå ganska fräcka siffror både i procent och i kronor men kronor kommer bli fler nästa månad även om jag inte vet någonting om procenten.

En skillnad från föregående år är att jag nu återgår till att räkna på mina siffror snarare än familjens totala. Jag och hustrun delar rimligt lika på utgifter och vi har hyggligt lika stora inkomster så det spelar egentligen inte så stor roll men på det här sättet slipper jag tvinga henne att ge mig tillgång till alla hennes ekonomiska förehavanden. Förra året hade vi i stort sett bara en inkomst så för att det skulle vara mätbart fick det bli familjeredovisning då.

Den här månaden sparade jag totalt 62,45 % (18,72 %). På helårsbasis har vi sparat totalt 62,45 % (50,07 %) så klart eftersom det är första månaden. Målet är 60 % men jag är osäker på om det är ett alldeles för högt satt mål. Vi får väl se. På lång sikt vill jag klara mig på 50 % av vad jag får in nu och det borde inte vara några problem. Den här månaden gick ju bra och med en galen börs är jag igen på banan långsiktigt.

Utdelning

Januari är en hygglig utdelningsmånad men i år tappade jag en stor del av de årliga ränteutbetalningarna och preffutdelningarna eftersom jag möblerade om ganska friskt i portföljen förra året. Det var fortfarande ett okej resultat men vi snackar en hårsmån mer än förra året istället för de +25-40 % jag hade hoppats på för ett år sedan.

Utdelningarna täckte ändå 29,72 % (28,60 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Det räcker till boendet inklusive försäkringar och det känns ju riktigt skönt.

Målsättningen att på helåret lyckas täcka 25 % av utgifterna med passiva inkomster är ett utmanande mål speciellt som jag köpte ganska lite aktier förra året och dessutom var portföljen inte särdeles nära att nå det målet förra året. Jag är hoppfull även om jag inser att årets sparande inte kommer få fullt genomslag i år utan först nästa år.

Portföljen har täckt totalt 2,48 % (N/A %) av ett genomsnittligt års kostnader. Det är en flygande start men den som är lite halvsnabb på huvudräkning ser att det behövs ungefär den här nivån varje månad för att klara målet och studerar man grafen nedan ser man att januari brukar vara en av de bästa månaderna. Men skam den som ger sig.

Nedan hittar du en jämförelse över hur utdelningarna fördelar sig över året och hur det sett ut tidigare år.


Bild: AvL

Jag mottog 3,91 % mer pengar i utdelning den här månaden jämfört med samma månad 2018 och det är egentligen ganska fantastiskt. Jag har sålt av mängder av tunga januariutdelare de senaste åren men tack vare utdelningstillväxt och stadiga köp i gamla trotjänare kompenseras det tappet.

AVL-Portföljen

Det köptes 5 aktier i Svolder för 91,99 kr/st vilket blev 461 kr totalt. Det tuggar på. Det är inte en raketfond men jag hoppas på hygglig avkastning över tid och att dottern tackar sin gamla pappa när hon en dag tar över den.

Efter månadens transaktioner ser kontot ut som nedan.

Bildkälla: Nordnet.se

I dagsläget är portföljen inkl likvider värd 19156 kr (insatta medel 18000 kr) vilket innebär att vi fått 1156 kr (457 kr) kr eller 6,42 % (2,61 %) i avkastning på 32 månader. Det svänger men så länge vi håller jämna steg med index är jag nöjd.

Livskvalitet

Den här månaden har varit hemsk och fantastisk samtidigt. Jag och familjen har fortsatt vara sjuka mycket med både förkylningar och magsjukor men trots detta tycker jag det har varit en riktigt bra månad jämfört med många andra vi upplevt under hösten.

Förklaringen ligger i ett par förändringar vi gjort och att hustrun varit ledig. Det är djupt tragiskt att Fru AvL skall behöva ta hand om en förkyld tvååring under sin ledighet men hon är samtidigt väldigt förtjust i vår dotter och när det lilla yrvädret är förkylt tenderar hon fortfarande att vara ganska aktiv så relationen byggs fortfarande positivt framåt.

Utöver det att Fru AvL varit ledig (vilket leder till en gladare och mer dynamisk familjemiljö) har Herr AvL drastiskt förändrat sitt liv på tre punkter (kommer bli fyra men inte riktigt där ännu). Dels har jag bytt jobb och nu går jag till en plats där jag trivs och ett jobb som verkar rimligt i ansträngning, dynamiskt i sin natur och lagom utmanande och motiverande.

Jag har dessutom bestämt att all skärmtid hemma skall vara aktivt vald. Ingen tv, dator eller telefon skall nyttjas till att fördriva tid. Tiden skall användas till det vi vill att den skall användas till. Vi har inte kommit hela vägen, den där telefonen är som en drog. Vanans makt är stor men jag har raderat de flesta appar som tidigare ledde mig i fördärvet så jag upplever att jag har mycket mer tid att nyttja men framförallt försöker jag inte göra sexton saker samtidigt utan jag gör vanligtvis bara en sak åt gången och det är fantastiskt. De övriga förändringarna faller in under hälsokategorin.

Slutsatsen är att dessa förändringar, än så länge, lett till drastiskt förbättrad (upplevd) livskvalitet. Nu råkar målet vara satt till upplevelser utöver vardagen så jag får väl klämma in att vi gick på ett vuxet födelsedagskalas ena helgen och hade vänner hemma en annan helg men när det verkligen kommer till kritan är det inte det viktiga den här gången.

Hälsa

I januari genomfördes en familjekickoff (dottern fick inte vara med när mamma och pappa bestämde över hennes framtid men det kommer när hon blir lite äldre). En viktig diskussionspunkt var hälsa och träning och vi kom fram till många bra saker.

Dels skall vi äta sundare. Vi skall bli stockholmsvegetarianer. Dvs vi skall i huvudsak äta vegetariskt men vi tillåter oss även fisk och skaldjur. Vi kommer dessutom fortsätta äta vad vi vill när vi är ute och äter eller träffar folk. Vi kommer heller inte förvägra dottern någonting för det är svårt nog som det är.

Vi skall dessutom inte äta några sötsaker och det har än så länge gått ganska bra. Livet är fullt av sötsaker utan att man behöver föra in det i hemmet. Det är kalas med tårta, fika på affärsmöten osv men kärnan i denna strävan är att bryta mönstret där vi åt kakor eller godis varenda dag, mest på rutin.

Sist men inte minst skall det tränas mer (eller egentligen så är kravet att vi skall börja träna igen eftersom MER inte kräver annat än att vi tar trapporna istället för hissen till garaget). Här har vi inte kommit någonstans och jag skyller på att jag varit rejält sjuk tre av månadens fem veckor och småförkyld de övriga två men lättja är en stor del i det hela också. Vi får se om vi klarar av att börja i vabbruari eller om det får bli vår först men träna skall vi. Mycket.

Summering

För första gången på ganska länge ser jag fram mot nästa dag. Det finns ett ljus i tunneln även om det ibland verkar avlägset. Det skall bli mycket spännande med februari. Fru AvL börjar ett nytt jobb och jag hoppas desperat att det skall innebära att min hustru upplever ett större lugn i sitt liv.

Ta hand om er allihopa.


//Siffrorna inom parenteserna beskriver situationen föregående månad förutom när det gäller månadens utdelningarna då de beskriver nivån för samma månad året innan.//


Bildkälla: pixabay.com, AvL och Nordnet.se