lördag 20 april 2019

Glad påsk



Glad påsk!

Bild: freeimages.com

Det är riktigt skönt att vara på en plats i livet där det nu är möjligt att njuta av fyra lediga dagar över påskhelgen. Extra ledighet har under mycket lång tid inneburit att man kan jobba extra antingen på det vanliga jobbet eller på andra projekt men i år har jag lovat mig själv att familjen skall vara samlad och det enda extrajobb som skall göras är att det skall bli lite grävande på kolonilotten i det exceptionellt fina vårvädret vi fått.

Idag har vi passat på att gömma ett litet påskägg fullt med russin vilket dottern kunde hitta. I kväll är planen att svägerskan skall passa dottern några timmar så att herr och fru AvL kan komma ut en liten stund och resten av helgen kommer spenderas i lugn och ro. Vi är inte mycket för påskfirande med julmat och religiös hängivelse utan passar på att ta det lite lugnt och försöka njuta av livet. Försöka blir ledordet här eftersom herr AvL är lite förkyld och Joy (vårt låtsasnamn för dottern) är mycket förkyld. Det är alltid svårt när det finns en mancoald och en kinkig tvååring under samma tak men vi håller tummarna.

För alla er därute som håller samhället igång medan vi kontorsråttor sitter hemma och latar oss. Tack

Och till alla  -  Glad Påsk

torsdag 18 april 2019

Laga mikron?

Jag har nyligen upptäckt att jag har radioaktivt material i köket.

Eller ja...

Vår mikrovågsugn bestämde sig nyligen för att börja extraknäcka som geigermätare i och med att den började knäppa och knastra precis som sådan.



Det enda jag har lyckats få fram med hjälp av Google är att det kan vara fel på magnetronen men att det är normalt och ingen fara. Alrajt. Låt oss anta att vi inte kommer dö i morgon av strålning eller brand men särdeles normalt är det inte.

Jag är helt säker på att jag aldrig läst i instruktionsmanualen att mikron skall störa fredagsmyset tills man drar ur sladden. Gör man inte det kommer frugan bli vansinnig, dottern kommer börja tugga på kablar och maken hoppar handlöst ut genom fönstret.

Så... Nu har vi en mikrovågsugn vi måste koppla in varje gång vi skall använda den och det hade väl inte varit några direkta problem förutom att maskinen också får fungera som hushållets klocka.

Med all denna information kommer jag nu till inläggets kärna. Jag är helt säker på att ni som läser bloggen är bättre än Google så jag frågar helt sonika er. Är det värt att försöka laga prylen eller är det bara att uthärda/köpa nytt?

Vad gör man?


onsdag 17 april 2019

Bästa räntan - Reklam


(Det här inlägget innehåller reklam men tankar och åsikter är helt mina egna)

För en tid sedan lyssnade jag på en podd där det diskuterades amorteringskrav, belåningsgrad, inflation och massa annat som bara är roligt för en ekonominörd. Det som diskuterades var främst amorteringskravets effekter och man konstaterade att de hade skett en ganska kraftig kreditexpansion gällande icke säkerställda lån de senaste åren.

Det betyder i praktiken att folk lånar mer pengar till saker som inte är bostad de senaste åren jämfört med tidigare. Varken poddarna eller jag tror att det i huvudsak är för att folk shoppar som galningar utan jag tror att den huvudsakliga anledningen till att de så kallade blancolånen ökar är för att folk inte har råd med den egna insatsen på de dyra bostäderna de vill köpa.

Detta i sin tur innebär att banker och låneinstitut tjänar grova pengar på en ganska osund bostadsmarknad.

Man kan ägna evigheter till att debattera vad man skall göra åt det men jag är ganska övertygad om att lösningen inte står att finna i att tjänstemän försöker lösa en situation som uppstått för att politikerna inte velat/kunnat ta sitt ansvar på väldigt länge.

Blancolån

Så nu har vi ett Sverige med en större andel människor än tidigare med blancolån och med vetskapen om att majoriteten av svenskarna fortfarande, statistiskt sett, är mer trogna sin bank än sin partner kan vi konstatera att väldigt många människor sannolikt betalar alldeles för mycket i ränta för de här lånen.

Som en utsvävning konstaterar jag att jag blir uppringd nästan varje vecka av en ny säljare som öppnar med frasen "-Stämmer det att du har ett kreditkort, billån eller blancolån." (eller någonting liknande. 

Jag brukar svara ja, jag har ett billån och följden blir då en fråga om hur mycket jag betalar i ränta samtidigt som barnet (säljaren) i andra änden snabbt utökar frågan med "-en 4-5% kan det stämma?"

Nej gode gud jag betalar inga 4-5 % för billånet. Jag är upprörd över att min bank har höjt till 2,2 % men jag konstaterar blygsamt att det måste finnas en anledning till att dessa fraser sägs med sådan självklarhet.

Jag skulle bli förvånad om 4-5 % är ett högt spann när det kommer till stora blancolån som tas av folk som inte har råd med sin dyra lägenhet.

Sedan jag registrerade nytt företag är säljarna dessutom på mig igen om att skaffa lån till firman och då snackar vi inga mysiga 4-5 % de kan erbjuda. Det finns en anledning till att det finns en drös med crowdlending och crowdfundingplattformar där privatpersoner kan investera till 10-20 % ränta om man bara lånar ut till företagare.

Lösningen - jämför lån

Visst hade det varit bra om lösningen var att inte ta blancolån för att lösa sin boendesituation men tills vi har hittat ett sätt för folk att komma ut på bostadsmarknaden som inte inkluderar överbelåning kan vi i alla fall försöka se till att räntekostnaden blir så låg som möjligt och det är här som Lånasmart.com kan hjälpa till.

Lånasmart är en jämförelsesajt som kan hjälpa till att jämföra låneaktörer och se till så att du får den bästa räntan som möjligt.

Om du sitter och betalar 3 % för mycket på dina 300 000 kr i lån som du avbetalar på 10 år får du betala ungefär 50 000 kr mer i ränta och det är pengar du kan ha väldigt mycket roligare för.

Lånasmart kan också hjälpa till att jämföra företagslån. Företagskrediter är sannolikt ännu svårare att hitta vettiga räntor på eftersom vi företagare anses vara långt osäkrare än vanliga dödliga. Skulle du ha eller behöva en företagskredit surfar du bara in på Lånasmart.com/foretagslan så blir du hjälpt på vägen till en bättre ränta där.




tisdag 16 april 2019

Obalanserade ekonomiska diskussioner

Varför är diskussionerna alltid så obalanserade när det kommer till ekonomi?

- Du kan inte spara till ekonomisk frihet och skaffa barn! Det är barnmisshandel!

- Man måste leva i nuet. Du sparar så mycket men man kan ju dö i morgon. Unna dig!

Jag blir så trött på att poddare, bloggare, "experter", journalister, politiker och valfri samhällsmedborgare diskuterar privatekonomi som om det vore en fråga om rätt eller fel. Kan det inte vara så att det som inte känns rätt för dig kanske ändå kan vara rätt för mig? Och då snackar jag inte om att du kanske tycker att det känns rätt att ta sms-lån för att betala för veckans cigaretter medan jag inte tycker att det verkar rätt utan saker i stil med att jag kanske väljer att köpa min skjorta trots att den inte har en påsydd alligator på bröstet.

Jag har funderat ett tag på det här och jag återkommer regelbundet till det. Varför måste det vara knäckebröd och kaffe på en stubbe i skogen bara för att man sparar?

När gick vi från att prioritera vår vardag, spendera med eftertanke, använda det vi har istället för att slänga och köpa nytt; till att se ned på folk som inte kör den nyaste bilen, hetsa folk till att ta sms-lån för att klara månadens nya modetrend och att känna sig misslyckad om man inte åker utomlands tre gånger per år?

Vad är det som har hänt?

På riktigt? Skärpning!



Exempel

Låt oss ta ett exempel som är inspirerat av min verklighet. Vi har en 3 år gammal Kia Ceed. Om jag kollar på blocket så kan jag beräkna värdeminskningen och till det lägger jag skatt, försäkring, besiktning, service osv. Allt förutom garage och drivmedel eftersom det inte är bilspecifikt.

Vår totalkostnad för bilen än så länge uppgår till chockerande 1500 kr/månad. Lägger vi till garage och drivmedel kommer vi upp i hissnande 2400 kr/månad i genomsnitt. Jag låter garage vara med här istället för i ägarkostnaderna eftersom jag har valet att parkera utomhus, gratis men vi väljer inomhus för skitmycket pengar istället av lathet och bekvämlighet. Det är ytterligare en lyx vi unnar oss.

Jag tycker att det är mycket pengar för en lyx men sedan vi skaffade den har vi använt den långt mer än vi trodde från början eftersom fru AvL använt den till jobbet nästan varje dag vilket sparat henne oerhört mycket tid och då är den tveklöst värd de där pengarna.

I ovanstående exempel tar jag inte med kapitalkostnad vilket hade landat på ungefär 200 kr/månad och det beror mest på att jag tycker att man är fri att välja själv men för sakens skull kan vi säga att vår totala kostnad för att äga bilen landar på 1700 kr/månad och att använda den kostar ungefär en tusenlapp till. (Jag har inte tagit med någon beräknad kostnad för förslitning eftersom jag tolkar värdeminskningsavdraget som en sådan)

Låt oss fortsätta

Jag känner ett otaligt antal människor som anser att det är nödvändigt med minst två bilar i ett parförhållande trots att man bor centralt till halvcentralt i en större stad med goda kollektiva kommunikationer.

Flera av dessa par leasar sina bilar. Ofta genom privatleasing.

Nu vet alla att det är fullständigt orimligt att köra omkring själv i en liten bil från japan så det man leasar är ofta en ganska stor Volvo. Volvo är en säker bil och det är kul med stor motor så att det går fort när man trycker på gaspedalen. (I teorin skulle man inte behöva en lika säker bil om alla bara kunde tänka sig att köra lite långsammare och kanske sluta skicka sms när de kör men vad vet jag)

Jag kan ingenting om bilar men när jag tittar nere i garaget hos oss ser jag att här står ett gäng Volvo med beteckningen XC60 så jag gissar att det kanske är en populär bil. Kikar jag på vad Bilia tycker är ett rimligt pris för att privatleasa en sådan ser jag att det kostar 5639 kr/månad. För det priset får du köra 1500 min om året innan du får betala extra.

Du slipper dessutom betala extra för service och försäkring så håller du dig bara under 1500 mil om året borde det räcka med drivmedel, rengöring och däck, däckskifte utöver leasingkostnaden. Det borde man kunna täcka med 600-800 kr per bil och månad om man inte bor mer än någon mil eller två från jobbet.

Detta teoretiska pars bilkostnader är således ungefär 12800 kr/månad eller ungefär 10 000 kr mer än familjen AvLs bilkostnad.

Snålar vi?

Jag jobbar mitt i centrala Göteborg och bor en halvmil därifrån. Jag går sträckan på mellan en halvtimme och tre kvart och jag cyklar det på ungefär en kvart. Jag behöver inte bil till jobbet. Det hade tagit mig längre tid att komma till centrum, hitta parkering och gå till kontoret än att cykla och kostnaden för att parkera i stan är fullständigt vansinnig.

Det är absolut inget fel på vår bil. Den är fin, när man trycker på gaspedalen åker vi framåt, vi får plats med ett halvt bohag i bagaget och vi kan reglera temperaturen i kupén.

Jag kan inte för mitt liv se hur någon med en rimlig världsbild kan anse att det vi har är spartanskt. Att vår familj snålar när det kommer till bilsituation. Trots det innebär våra val att vi konstant har tillgång till en stor och bekväm familjebil som står i ett uppvärmt garage vilket vi når med hiss om vi skulle behöva det och vi betalar 10 000 kr mindre än exempelfamiljen som gjort ett annat val.

Summering

Det här är bara ett exempel och inte ens ett särdeles uttömmande sådant men det kanske hjälper till att illustrera min poäng? Jag är dessutom tillräckligt trött på diskussionerna att det sannolikt kommer fler exempel inom kort.

Min önskan är att jag skall slippa höra fler kommentarer i stil med att jag som familjefar borde tänka på mina barns uppväxt och inte snåla så jävla mycket när jag reflekterar över folks vansinniga slöseri med resurser.

Alla dessa PK hipsters som tittar snett på mig när jag lite försiktigt konstaterar att det inte är ekologisk bomull i mina kläder men att mina kläder används tills de är färdiganvända medan deras kläder läggs till återvinning när de tröttnat efter att de burit dem 4 ggr det senaste halvåret. Kan vi vänligen skaffa oss lite rimliga perspektiv på livet?

Slut på rant

lördag 13 april 2019

Marockansk gryta med linser och sötpotatis

Okej så när jag nu hade köpt ett gäng sötpotatisar kunde jag ju inte bara använda hälften och låta resten gå till spillo och jag ville inte göra en sats sötpotatiscurry som skulle räcka i flera veckor.

Så jag hittade ett recept på en marockansk gryta som verkade god.



Marockansk linsgryta med sötpotatis

Som vanligt blev inte mitt resultat riktigt lika snyggt som på bilden men det har mer att göra med att jag inte stylar min mat när jag är hungrig.

Som en sidnot konstaterade jag att det här receptet var inbakat i ett blogginlägg där författaren försöker berätta att det är smidigt att ta med sig matlådor till jobbet. Undra hur många bloggare det egentligen finns som skriver det och hur många läsare det finns som skiter i det?

Jaja. Det kanske är smidigt att frysa in portioner av grytan och ta fram vid behov men ett par kilo gryta har vi ätit upp på ett par dagar och då är det dags för någonting nytt. Ingen frys här inte.

Så okej. Det blir billigare att laga vegetariskt än att laga med kött? Och det är smidigt att ha matlådor i frysen. Men blir det så himla mycket billigare?

Det här receptet använder Puylinser, sötpotatis, grönkål, soltorkade tomater och paprikasallad "för att hålla det enkelt". Inte fan blir det särdeles billigt om man bara pissar pengar på råvaror som ändå inte kommer tillföra någonting i slutändan.

Puylinser i all ära men jag vill nog ändå hävda att skall man få ut de linsernas fulla potential skall man inte koka skiten ur dem och dölja smakerna i en gryta full av olika starka smaker så jag valde att blanda röda och gröna linser. Inte riktigt samma sak men 20 kr/kg istället för 120 kr/kg...

Jag valde givetvis att köpa färsk paprika när det var skapligt pris på den istället för paprikasallad, jag avskyr grönkål så det skippade jag helt och istället för att koka med en hel burk soltorkade tomater i en kvart tog jag och finhackade ett par stycken och strösslade på varje portion. Mycket smak men utan att slösa.

Det är inte så knepigt egentligen. Med små enkla justeringar sparar man en dryg 50-lapp och rätten tappar väldigt lite på justeringarna.





torsdag 11 april 2019

Självhushållning på kolonilott

Nej jag har inte nått till den punkt då jag odlar allt jag behöver för familjens uppehälle på en plätt land på 50 kvm. Ni behöver inte vara oroliga.

Vad jag däremot har gjort är att, i sann hipsteranda, gå och hyra en kolonilott.

Vi bor ganska nära ett koloniområde och för några år sedan ställde jag mig i kö för en lott. Jag tycker nämligen att det är rimligt att barn vet att man plockar morötter ur marken och inte att de kommer inplastade från affären. Utöver det tycker jag själv att det är trevligt att äta färska grönsaker.




Det enda i den här ekvationen som är lite trist är att man är tvungen att jobba lite för råvarorna men jag skall nog överleva. Än så länge har säsongen knappt börjat. Jag har börjat förkultivera här hemma och jag har börjat rensa bort vinterns laddning av ogräs men det är också allt. Till helgen tänkte jag så de mest härdiga sorterna och hoppas jag kan få någonting litet innan säsongen drar igång på allvar.

Det kostar en knapp femhundring om året att ha lotten och så får man köpa lite utrustning och fröer så jag har egentligen genuint svårt att tro att jag kommer gå plus första året men det är egentligen inte poängen även om det hade varit kul att bli nettopositiv på att hyra lite mark i centrala Göteborg och odla grönsaker på den.

Odlar ni någonting?

tisdag 9 april 2019

Vem äger svenska aktier?

Nu har jag lyssnat på två poddar där de går igenom en rapport som Euroclear nyligen släppte. Dels Unga aktiesparares podd och Avanzapodden och det som slår mig är den begränsade analys av rapporten som görs i dessa poddar.

Jag gillar oftast de här poddarna även om det som framförs sällan är världsomvälvande men ibland hade det varit trevligt med en gnutta mer eftertanke vid manusskrivandet. Den här gången konstateras det bland annat att av det totala aktiekapitalet på Stockholmsbörsen ägs till 11,5 % av svenska privatpersoner och 48,1 % ägs av svenska juridiska personer.

Slutsatsen som dras av det här är att svenska privatpersoner inte äger så mycket av kapitalet utan det är de stora organisationerna som gör det.


Min fråga blir då - Vad är en juridisk person?

På en mikronivå kan vi börja analysen med att konstatera att ungefär en tredjedel av mitt aktieägande ligger i en kapitalförsäkring. Formellt ägs aktierna jag har där av försäkringsbolaget som förser mig med den försäkringen. Euroclear kan således inte veta att det föreligger ett kontrakt mellan mig och försäkringsbolaget som reglerar dessa innehav varför rapporten visar att mitt ägande ägs av en juridisk person.

Nu råkar det dessutom vara så att jag har massor av pengar i olika pensionslösningar. Även de redovisas som ägda av juridiska personer trots att det är mina pengar. Utöver det har jag massor av pengar investerade i fonder och de fonderna investerar i aktier. Men det är inte jag som privatperson som står som ägare till aktierna annat än indirekt vilket sannolikt inte registreras i den här typen av undersökningar.

Utöver det äger jag 100 % av ett aktiebolag i vilket jag konsultar lite på fritiden. Överskottet placerar jag i aktier. Är det jag eller en juridisk person som står som ägare av aktierna? Självklart är det bolaget (eller faktiskt inte eftersom jag har allt i en företagsägd kapitalförsäkring vilket gör att det är försäkringsgivaren som står som ägare).

Detta innebär att av mina privata noterade aktietillgångar är det uppskattningsvis mindre än hälften som registreras med mig som ägare, även bland det som direktägs och inte ägs via fonder.

Jag vill påstå att det inte finns så många olika ägartyper att ta hänsyn till. Antingen är det en fysisk person som på ett eller annat sätt äger eller har kontrollerande inflytande över tillgångarna eller så är det en stat, kommun eller ett landsting och även i det senare fallet är det vi som fysiska personer som till syvende och sist äger tillgångarna även om det ibland inte känns så. Det sista alternativet är att tillgången är ägarlös.

Juridiska personer är en social konstruktion som förenklar ägande, begränsar och/eller justerar ansvarsfrågor och hanterar beskattning m.m. men en juridisk person kan inte fungera utan minst en fysisk person som företrädare och någonstans i ledet av ägare och företrädare kommer det finnas en fysisk person som har rätten till tillgångarna i den juridiska personen.

För mig är det således ganska vansinnigt att dra slutsatsen att det skulle vara dåligt att juridiska personer äger mycket och fysiska personer äger lite. Fysiska personer äger allt som inte är ägarlöst och det är inte så mycket som är ägarlöst.

Har jag fel?

lördag 6 april 2019

Sötpotatiscurry med russin och koriander

Nu har vi käkat primärt vegetariskt i ett par månader och jag förväntar mig att isbjörnarna mår mycket bättre nu än förut. En sak jag funderar över är hur mycket nettoeffekt det blir gällande växthusgaser för visst skapas mindre sådana från jord till bord men produktionen av gaser ökar exponentiellt efter konsumtionen så till den milda grad att jag misstänker att den naturgas som produceras hemma hos familjen AvL förmodligen skulle kunna förse hela bostadsrättsföreningen med energi.

Jaja... Någon nytta gör det säkert. Smalare har jag i alla fall inte blivit ännu men det kan ju ha att göra med träningen också.

För ett tag sedan frågade jag er om hjälp med recept och ett av de jag fick var nedanstående



Sötpotatiscurry med russin och koriander

Sötpotatis och purjolök, färsk koriander och kokosmjölk. Det är inte nödvändigtvis de billigaste vegetariska ingredienserna vi hittar i den här curryn men okej.

Jag och hustrun är inte stormförtjusta i koriander så den 30-lappen skippade vi. Jag tog också vanliga russin istället för gula eftersom vi alltid har vanliga russin hemma. Mandeln orkade jag inte heller bry mig om och vi använde kycklingbuljong istället för grönsaksbuljong men annars höll jag mig ganska väl till receptet.

Och resultatet? Jag lyckades skapa en lite kletigare anrättning än den som syns på bilden där potatisen blev lite mosigare men generellt tyckte jag det var en trevlig rätt. Det kommer inte bli basfödan i hushållet men när det är säsong på de ingående råvarorna kan det mycket väl hända att vi lagar en laddning till för det var gott. Riktigt gott.

Jag räknade som hastigast ut att vi landade på ett par ören mer än 10 kr/portion så inte havregrynspris men inte alls så dyrt jag hade trott men med tanke på att jag med enkelhet kan leva mitt vanliga köttätarliv för 10 kr/portion är det här inget jag hoppar högt över men för att jag skall överleva som vegetarian är jag tvungen att vara lite mer äventyrlig än jag annars skulle vara.

På det hela taget en bra rätt väl värd att prova.


torsdag 4 april 2019

Klipper mig en gång i veckan för 1 kr per gång

För lite drygt tre år sedan köpte jag en ny hårtrimmer. Jag skrev till och med ett par inlägg om det för det var tydligen en diskussion just då gällande konsumtion och vad som var sparsamhet och vad som var att snåla.

Jag skiter faktiskt i vad andra gör med sina pengar men jag sprider gärna vad jag gör i förhoppning att det ger någon annan möjlighet att spara ihop till den där drömmen de har. Just när det kommer till frisyrer verkar hår vara en av de saker som folk är extremt medvetna om. Mycket av självkänslan och bekvämligheten verkar sitta i håret och det är väl därför det säljs så oerhört mycket hårprodukter, färgning och det finns ju en hel industri med människor som tjänar pengar på att göra hår kortare.



För mig slutade håret på huvudet vara en fråga någon gång mellan åldern 20-25 år. Jag började tappa håret i sena tonåren men det dröjde ytterligare några år innan jag var så tunnhårig att det enda rätta var att välja en frisyr som när jag var ung var förbehållen människor med en taskig människosyn.

Det här att kunna klippa sig med polermaskin är ganska bekvämt men det blir lite tråkigt i längden och det växer faktiskt fortfarande ut lite ludd över öronen så en trimmer är ganska bra att ha.

Jag har nu haft min biltematrimmer i drygt tre år. Typ 170 veckor. Trimmern kostade 199 kr och jag använder den minst en gång i veckan. Jag är således snart nere på 1 kr per frisering och då ingår barberartjänster i priset.

Jag räknar med att det skulle kosta mig minst 200 kr i veckan att gå till en frisör och få det gjort. Och jag vet folk som gör det. Kanske inte varje vecka men i alla fall två gånger i månaden. Grabbar som vill putsa lite och kanske få mustaschen trimmad och då går de inte till snubben som tar 200 kr per gång.

som jag ser det sparar jag alltså lågt räknat 800 kr i månaden på frisyren men även om man jämför med en grabb som bara klipper sig var annan månad blir det 1200 kr/år.

Betänk nu att det här har varit min situation i 15 år.

De sparade frisyrpengarna hade kunnat bjuda mig och hustrun på en hygglig semestervecka eller två i ett långt varmare land än Sverige.

Poängen?

Jag får ofta höra att man måste få lov att unna sig. Man måste få leva lite, få sätta lite guldkant på livet osv. Välj vilken tradig gammal klyscha du vill. Det är bara en ursäkt för folk som är dåliga på att hålla i stålarna.

För det handlar inte om att snåla. Det handlar om att bygga ett liv där du är glad och nöjd utan att det sprutar pengar mellan fingrarna på dig.

Min frisyr har inget med sparande att göra men det är ett exempel på alternativ. Jag hade kunnat välja att fortsätta gå till frisör vilket många tunnhåriga män i min omgivning gjort. Jag hade kunnat skaffa peruk. Det finns massor av spännande sätt man kan spendera pengar på någonting som i grund och botten inte längre finns. Eller så tar man bort det på det mest ekonomiska och tidseffektiva sätt som går och sparar samtidigt tusentals kronor varje år.


tisdag 2 april 2019

AvL´s investeringsstrategi

Vet är bra att ha en sådan har jag hört. Jag har sedan tidigare en tillgångsallokeringsstrategi eller vad jag kallade investeringsregler. Ett ramverk att hålla portföljen inom men de där reglerna säger inte så mycket om vad det är för bolag jag skall välja.

Skall man vara riktigt ärlig är det kanske inte så viktigt med en uttalad strategi heller så länge man har en hyfsad koll på vad man pysslar med men jag tycker att det är bra att ha saker nedskrivna för de dagar då du börjar tvivla på dig själv. Det är lätt att köra på när allt går bra men när det vänder gäller det att ha koll på vad man vill.




En strategi brukar vara en mening eller ett stycke som ger ett ganska luddigt svar på frågan vad vill vi uppnå på lång sikt. Jag har skrivit ned regler många gånger men aldrig en strategi så nu kör vi.

Kärnvärden

1: Långsiktighet. Grunden i portföljen är att investeringarna görs med grundplanen att vara långsiktiga. Aktien köps in och så länge bolaget fortsätter att prestera är det rimligt att anta att aktien ägs utan plan på att någonsin sälja den.

2: Vinst. Bolagen skall gå med vinst. Det är viktigt att bolaget funnits ett tag så att det finns historik att utgå från och med den historiken skall det även följa att bolaget har mognat såpass att affärsidén ger frukt och bolaget gör vinst. Jag föredrar bolag med så mycket historik att man kan se att vinsten också stiger från år till år.

3: Utdelning. Jag tycker nog allt fortfarande att det är viktigt att bolaget delar ut pengar. Jag har slirat lite på det här kriteriet det senaste och även om det har gått hyggligt betyder inte det att jag borde fortsätta ignorera mina egna regler. Utdelning är inte allt men det säger att det finns en vinst och ett kassaflöde. Om det dessutom finns en historik av höjningar, gärna i kombination med bibehållen utdelningsandel, betyder det i regel att bolagets vinster växer.

4: Hållbarhet. Jag kommer nog aldrig bli beskylld för att investera hållbart men familjen AvL vill ändå begränsa investeringar i exv tobak, fossila bränslen och bolag som håller en allt för låg standard när det kommer till de humana villkoren. Investeringen skall helt enkelt kännas bra. Att sova gott om natten har inte bara med portföljens volatilitet att göra.

5: Aktiepris. Även här har jag slirat lite ibland. Se på när jag köpte H&M för 300 kr. Det gjorde jag för att alla andra gjorde det men det fanns i ärlighetens namn inte särdeles mycket som stödde det priset just då. Samma kan sägas med Kopparbergs för ett antal år sedan. Det är självklart att man skall betala mindre för aktien än man tror att den är värd men för att göra det måste man ha en välgrundad och nykter uppfattning om värdet på aktien. Här är det definitivt viktigt att jag börjar lägga mer fokus framgent.

Strategi?

Den 6:e februari 2016 skrev jag ned mina regler. Det var första försöket.

En månad senare valde jag att sätta ihop det jämförelseindex vi mäter oss mot. Jag kallar det AvL-index och det består av lite räntor, en hel del Sverige och resten Globalt index.

I november det året gjorde jag ett försök på att kvantifiera mina aktieköp och det var en grav miss som aldrig blev verklighet vilket, så här i efterhand, var bra. Jag skall inte ha fasta inköpsregler. Jag skall använda mjukare regler för att välja hur jag investerar.

Det ledde dock till att jag satte mig och funderade lite och efter en månad plitade jag ned portföljallokeringsstrategin vilket faktiskt varit bra. Den säger att jag, med hjälp av de regler eller den strategi jag har, skall allokera mitt kapital i enlighet med en fast portföljstruktur.

Den diskussion jag höll inledningsvis är en kontroll gällande huruvida jag fortfarande håller med mig själv och det gör jag. Strategin är intakt men det jag egentligen behöver är att se till att följa den samt att jag nog egentligen behöver fundera på hur man sätter siffror på de här mjukare reglerna. Är ett p/e på 15 ett bra aktiepris? Är p/b 1 bra?

Man kan inte sätta skarpa regler men man kan ha koll på vad man har för inställning till de olika siffrorna och man kan dessutom ha koll på vilka nyckeltal man tycker är viktigast.

Det får bli nästa gång.

Slutsats

En kombination av portföljallokeringsstrategin och regler för bolagsurval jag har knåpat ihop räcker ganska långt för att definiera en strategi. Skall vi försöka?

"AvL skall investera långsiktigt i lönsamma bolag vilka ger en stadigt ökande utdelning. Portföljen skall sträva efter en balans mellan volatilitetsdämpande tillgångar och tillväxt genom att investera i hållbarhetsinriktade tillgångar på en global finansmarknad med tonvikt på Sverige."


Vad tror ni om det som strategi?

Jag är ganska nöjd faktiskt... Nu är bara frågan om det är en strategi jag har formulerat eller om det är någonting annat. Vad säger managementkonsulterna därute?




lördag 30 mars 2019

Månadsavstämning mars

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jisses. Mars är också förbi. Tiden bara flyger.

Mars har varit en förhållandevis krävande månad. Jag har haft flera resor med jobbet och det nya företaget har krävt ganska mycket av mina kvällar och helger. Utöver det har jag haft sociala engagemang som krävt en del tid så dagarna har varit väldigt fulla och fru AvL har fått ta en mycket större portion av hushållet än hon varit sugen på.

Så det är ganska skönt att mars är över faktiskt. April borde bli lite lugnare. Inga planerade resor än så länge i april och det mest hektiska med företagandet borde vara över för denna gång. Nu är dessutom ljuset på ingång vilket gör att livet blir lite enklare att leva.

Bild: Pixabay.com

Ekonomi

Jag har ibland diskussioner med folk som hävdar att det är omöjligt att spara hälften av sin inkomst och jag är inte korkad, givetvis kan jag relatera till att det är lätt att låta pengarna rinna mellan fingrarna men nu när jag och hustrun har våra normala inkomster på plats så är det nästan fånigt enkelt för oss att spara mycket. Den här månaden har jag varit ganska oförsiktig med kostnaderna, många uteluncher och andra bekvämligheter för att orka med och jag sätter av 15 % av nettolönen till ett konsumtionskonto som fru AvL inte vet om.

Jag ser inte det som ett sparande även om det inte är säkert att det blir konsumtion men trots detta har jag sparat hälften av lönen den här månaden. Vad folk gör med sina pengar när de inte klarar av att spara alls det förstår jag inte.

Portföljutveckling

Jag fortsätter köpa och det känns riktigt bra att vara tillbaka i sadeln igen. Den här månaden har det blivit mest Proact IT men även lite Nordea, Swedol, Eolus vind och för några dagar sedan tog jag faktiskt in AQ Group i portföljen också.

Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet upp blygsamma 0,22 % (4,12 %) under mars. Nu verkar det som om vi har lugnat ned oss en aning efter den galna starten på året. YTD är index upp hela 10,73 % (10,49 %).

Den här månaden drabbades portföljen av två ganska rejäla bakslag. Dels hade jag en skvätt FundedByMe bland mina onoterade innehav vilka nu noterades och tappade 85 % av värdet och dessutom har jag några Alvesta Glass och där rapporterade bolaget nyss att tillväxten bromsar in något vilket gjorde att aktien tappade 25 %. Det hjälper ju inte till att Swedbank fortsätter dala under månaden men de två första är ensamt skyldiga till portföljens avvikelse från index.

Portföljen backade därför hela 1,45 % (3,59 %) i mars. För året är portföljen upp 8,37 % (9,97 %).

Utdelningssäsongen står för dörren och det är då portföljen brukar visa sig från sin rätta sida. Jag håller tummarna för att det blir så även i år.

Sparande

Lönen har landat på kontot och snart skall jag börja fakturera i bolaget också. Då skall ni se på andra bullar. Tills dess harvar jag vidare med den där blygsamma sparkvoten jag normalt håller.

Den här månaden sparade jag totalt 50,52 % (68,60 %). Det är nästan en besvikelse att jag inte sparat mer även om det i kronor är dubbelt så mycket som jag planerat för långsiktigt. Men... I april eller kanske i maj kommer det slå till ganska bra och om jag inte är helt ute och cyklar kommer jag under andra kvartalet i år förmodligen lyckas spara lika mycket som resten av året. Jag hoppas.

På helårsbasis har jag sparat totalt 62,65 % (66,70 %). Målet är 60 % , jag tror att det är väl högt ställt men med nya inkomstmöjligheter kan det ändå lyckas. Än så länge är vi på banan.

Utdelning
Mars är en av de där svajiga månaderna. Ibland bra, ibland dålig. I år var mars riktigt bra men det berodde på en tidigarelagd återbetalning av ett lån som då gav en ganska hygglig ränteutbetalning vilka jag räknar in bland utdelningarna.

Utdelningarna täckte 39,63 % (31,26 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Jag klarar av att bo för de pengarna och förmodligen även att äta mig mätt. Det är ganska häftigt faktiskt.

Portföljen har täckt totalt 6,54 % (3,24 %) av ett genomsnittligt års kostnader. Det rullar på men det kommer bli mycket svårt att nå 25 % men jag är inte redo att ge upp ännu.

Nedan hittar du en jämförelse över hur utdelningarna fördelar sig över året och hur det sett ut tidigare år.


Bild: AvL

Jag mottog 26,75 % mer pengar i utdelning den här månaden jämfört med samma månad 2018 och det är trots att både Nordea och Swedbank lämnar sina utdelningar i april istället för mars i år. April ser ut att kunna bli en rekordmånad.

AVL-Portföljen

Det köptes 2 st aktier i Proact IT för 228 kr/st vilket blev 457 kr totalt. Det är alltid beklagligt att ta in ett nytt innehav som man sedan ser falla men jag kan nästan garantera att aprils månadspeng kommer allokeras till samma bolag nu när aktien är 6 % billigare.

Efter månadens transaktioner ser kontot ut som nedan.

Bildkälla:Nordnet.se

I dagsläget är portföljen inkl likvider värd 22185 kr (insatta medel 19000 kr) vilket innebär att vi fått 3185 kr (2180 kr) kr eller 16,7 % (11,78 %) i avkastning på 34 månader. Det svänger men så länge vi håller jämna steg med index är jag nöjd.

Livskvalitet

Det jag i ingressen beklagade mig över kan också ses som positivt. Resorna med jobbet har varit en möjlighet att komma bort, se någonting nytt, få vara ifred. Jag är inte så himla bra på att utsätta mig för nya saker och jag trivs inte så himla väl i nya miljöer men det är ändå trevligt med omväxling.

Jag har kunnat cykla till jobbet, haft tid att lapa lite sol, ätit finlunch med goda vänner ett flertal tillfällen och jag har ändå sovit förhållandevis väl. Man får ta de guldkorn man kan hitta i vardagen och inte vara så jädra grinig hela tiden.

Hälsa

Herr AvL har fortfarande inte kommit igång med träningen. Jag skyller på fortsatt förkylning vilket faktiskt stämmer. Nog för att det också är knepigt att träna när man är mer borta än hemma och upptagen varenda kväll i veckan men jag har närt en övergående men envis förkylning hela mars men jag hoppas att april skall se mig frisk och så fort jag haft en vecka i rad utan sjukdom kommer jag gå till gymmet och köpa ett kort.

Tills dess pendlar vikten runt ett deciton och flåset är på bottennivåer men jag är ändå ganska duktig med vad jag stoppar i mig.

Summering

Nu är våren i antågande på riktigt. Vinterns press både psykiskt och fysiskt är på väg att släppa och jag hoppas att våren kommer vara en förhållandevis lugn period. Med lite tur är vi friska, hittar en barnvakt och får njuta av sol och fågelkvitter.

Håll tummarna


//Siffrorna inom parenteserna beskriver situationen föregående månad förutom när det gäller månadens utdelningarna då de beskriver nivån för samma månad året innan.//


Bildkälla: pixabay.com, AvL och Nordnet.se

torsdag 28 mars 2019

Räntesparande med 2,2 % garanterad avkastning

Det är viktigt att ha en plan. Det är viktigt att ha en strategi. Det är viktigt att ha ett mål.

Jag har under en lång tid varit övertygad om att jag har ett grepp på min egen portföljteori. Jag skall hålla huvuddelen av mitt kapital i aktierelaterade tillgångar. Ca 90 % av portföljen skall investeras i aktier eller aktiefonder och inom detta segment skall ungefär 50 % placeras utanför Sverige. De sista 10 % skall placeras på räntemarknaden.


Visst låter det enkelt?

På senaste tiden har jag lekt med tanken på guld i portföljen men som tur är har jag lyckats avfärda det vilket du kan läsa om här.

Guld är meningslöst

Om jag nu inte skall ha guld i portföljen men ändå skall ha 5-10 % ränta eller liknande i portföljen. Vad skall jag ha då? Detta brottades jag med i ett inlägg i mitten av februari.

Sparkonto, räntefonder eller skogsaktier

Det var nu inte helt tydligt i det senare inlägget vad jag var ute efter och det är fortfarande inte helt klart hos skribenten vilket gör det lite svårt men jag har landat i att jag skall ha någonting som utan tvivel kan anses vara en ränteplacering.

Buffert

Jag kommer givetvis behålla mitt buffertkonto. Det är ett vanligt sparkonto fast hos en bank som erbjuder straxt under 1 % i ränta istället för storbankernas 0 %. På detta konto sitter det tillräckligt med pengar för att jag skall kunna hantera varje given kortsiktig oförutsedd utgift jag kan föreställa mig.

Givetvis kan jag föreställa mig att bilen exploderar eller att vi blir hemlösa eller någonting liknande och jag har inte täckning för att köpa en ny bil eller ett nytt hem på buffertkontot men jag har tillräckligt för att ta in en vecka på hotell eller åka lite taxi om det skulle behövas. Det finns pengar nog för att vi skall klara våra normala liv i några månader om vi helt plötsligt inte får någon inkomst. Sådana saker.

Räntesparande

Jag avskyr att spara stora summor pengar utan att få någon avkastning på pengarna. Jag vet att det finns forskning som visar att det är sunt att ha i portföljen men jag tycker att det är svårt.

Vad jag har bestämt är att sätta av en portion av mitt sparande till Spiltan högräntefond. Det är en räntefond där man tar lite risk eftersom det är företagsobligationer man investerar i vilket gör att man tar en företagsspecifik risk. Fonden har dock väldigt många innehav varför den specifika företagsrisken är låg.

En annan fördel är att man är aktivt förvaltad vilket gör att det finns folk som hela tiden har koll och justerar om det händer någonting. Sist men inte minst är durationen kort vilket gör att man inte lider särdeles mycket av om räntan stiger. Fonden investerar nämligen primärt i obligationer där räntan är rörlig. Det innebär att om riksbanken höjer räntan får företagen betala mer i ränta på obligationen och så länge det inte blir några drastiska höjningar borde de flesta företagen klara av det.

Man betalar lite mer för fonden men i gengäld får man en skaplig förväntad avkastning.

Amortering

Som komplement till sparandet i räntefonden ovan har jag bestämt att amortera mer. Inte på bolånet för det lånet är låst på 1,19 i ett och ett halvt år till. Det är en bra ränta jag är nöjd med givet våra ekonomiska förutsättningar. Vi amorterar redan 2 % så det är alldeles tillräckligt.

Nej vad jag skall amortera på är ett billån.

För snart 2 år sedan köpte vi ny bil. Vi valde att låna till köpet och jag lånade så mycket jag fick eftersom räntan då var, om jag minns rätt, ungefär 1,8 %. Räntan på lånet är rörlig med justering månadsvis och som följd av att riksbanken höjde räntan höjdes också billånets ränta. Utöver det har ränteläget fortsatt att ticka på uppåt så nu är räntan runt 2,2 %.

Det är nivån där jag tycker att det börjar bli svårt att räkna hem det. Klart att det är en stor skillnad mellan 2,2 % utgiftsränta och 10-15 % avkastning på börsen men jag tycker inte riktigt att man kan räkna så eftersom det är helt olika risker.

2,2 % är inte nivån då jag flyttar kapital från mina investeringar för att lösa lånet men 2,2 % är nivån där jag vill hålla närmare koll på räntan och betala av i lite snabbare takt. Med ränteavdraget betalar vi ungefär 1,5 % på det lånet och om vi räknar att en långsiktig börsportfölj ger realt 6-8 % blir riskpremien inte så väldans hög.

Därför kommer ungefär hälften av vad jag borde räntespara allokeras till att betala av det där lånet lite fortare.

Det kommer tyvärr att göra att bloggresultatet blir sämre eftersom jag ser bilen som konsumtion varför amorteringen på lånet räknas som en kostnad och inte som ett sparande men det spelar faktiskt ingen roll. Bloggen är på en klar andraplats när det kommer till att hantera privatekonomin i familjen.

Summering

Nysparande mot räntor kommer alltså ske dels genom att en liten slant hamnar i en räntefond och en stor slant amorterar ned bostadslån och billån. Skulle billånets ränta närma sig 3 % kommer jag lösa det lånet om vi inte fått några vettiga investeringsalternativ som kan vara värdefulla att välja istället men eftersom det rör sig om förhållandevis lite pengar är det sannolikt inte värt att bråka om när den dagen kommer.

Det innebär att jag i praktiken kommer få en garanterad avkastning på 2,2 % på amorteringen av billånet. 1,19 % på amorteringen av bostaden och utöver det får jag förhoppningsvis en positiv avkastning på räntefonden.

Det är långt ifrån de 5-7 % jag skulle vilja ha men strategin kommer göra oss tryggare finansiellt även om det rent rationellt förmodligen inte är det absolut mest optimala.

Gör vi rätt?



tisdag 26 mars 2019

Guld är meningslöst i min portfölj

Jag har spenderat ganska mycket tid med att försöka lista ut om jag borde investera i guld. Det finns mängder av teorier när det kommer till att investera i olika tillgångsslag men en av teorierna är Ray Dalios allvädersportfölj.

Syftet med den portföljen är att den skall ge en stabil avkastning i alla lägen. Lägen som exempelvis inflation, deflation, marknadstillväxt eller kontraktion.

Man brukar säga att på lång sikt följer guldets prisutveckling inflationen. Dvs köper du en guldtacka idag kommer du ha samma köpkraft för den guldtackan om 100 år som du har idag. Det gäller inte om du lägger 100-tusen kronor i madrassen. Även om du om hundra år kan växla in dina kronor så skulle du, tack vara inflationen, ha en mycket lägre köpkraft för de där pengarna än du har idag.


Därför skulle det alltså kunna vara värdefullt att ha en liten del guld i portföljen för att skydda mot hög inflation eller liknande. Skall man skydda sig mot katastrofer behöver man ju ha faktiskt, fysiskt guld men det är en annan saga.

Men... Det är nu jag kommer till mina tankar i ämnet.

Behöver jag verkligen inflationsskydda min portfölj? Vad skulle bli bättre av det?

Först och främst kan vi konstatera att jag inte kommer handla guld. Jag kommer alltså inte köpa när jag tror det är billigt och sälja när det är dyrt. Jag månadssparar eller köper ordentligt och sen spar jag det på lång sikt. Det ligger där i en byrålåda och skyddar mig mot förlorad köpkraft.

Gör inte min bostadsrätt samma sak?

Det är nu jag försöker öppna upp för att titta på hela min ekonomi. Jag är delägare i en bostadsrätt tillsammans med min fru. Vi har ett rejält lån på den bostaden. Varje månad amorterar vi en slant, betalar lite ränta och varje månad urholkas värdet på lånet av inflation.

Min teori är således att eftersom jag har ett rejält bolån vilket vida överstiger en eventuell portföljandel guld i storlek, är jag redan rejält inflationsskyddad i min ekonomi.

Om vi nu antar att man har en miljon i lån eller en miljon i guld och samhällets inflationstakt är 2 % vad händer då?

Har vi lånet borde det innebära att jag om ett år har ett lån som är värt 2 % mindre dvs 20 000 kr. Om bostadens värde bibehålls har jag således en inflationssäkrad tillgång.

Samma sak fast omvänt gäller för guldet. Mitt guld skulle år två vara värt 20 000 kr mer vilket realt skulle innebära 1 miljon i köpkraft om man justerar för inflationen.

Ränta

Jag betalar givetvis ränta för att hålla mitt bostadslån men det får vi bortse från i den här diskussionen för det är inte så att det är antingen eller här. Det är inte så att jag kommer lösa mitt bostadslån och köpa guld för lika mycket som lånets värde. Lånet kommer jag att fortsätta ha ett bra tag.

Så diskussionen gäller huruvida det inte går att se som samma sak. Att ha ett rejält lån som minskar i värde i takt med inflationen kontra en portion guld vilken stiger i värde i takt med inflationen.

Jag tror att det är samma sak och du får gärna berätta för mig om jag har fel.

Men tills dess att jag får reda på att jag tänker fel kommer jag inte se poängen med att köpa guld (annat än som katastrofskydd och jag är inte på den nivån än).

Summering

Har du god koll på inflation? Jag tycker jag har rimlig förståelse för hur det borde fungera men det var ett tag sedan jag pluggade det här nu så jag kanske går i någon logisk fälla.

Hjälp mig om du vet att jag har fel eller applådera min genialiska slutledning om jag har rätt.



lördag 23 mars 2019

Factfulness - en bok om hopp


Jag har inte tv.

Eller jo, jag har en televisionsapparat men jag har inte tillgång till ett programutbud att visa på apparaten. 

Eller jo, jag har ju en mojäng som gör det möjligt för mig att använda tv:n ungefär som en datorskärm vilket skulle innebära att jag kan se på SVT Play och liknande så allt jag skrivit hittills har varit lögn.

Men...

Jag har inte tv.

Jag har inte tv på det sätt att jag inte väljer att konsumera det utbud man generellt tänker på när man tänker tv. Ingen tablåtv helt enkelt och mycket lite streamad tv eftersom jag inte prenumererar på någon streamingtjänst.

Varför?

Det finns två stora anledningar till att vi valt bort tv i vårt hem. En av anledningarna är tid. Det tar massor av tid och mycket av tiden är förslösad tid. Visst kan det vara trevligt att se en film eller en serie ibland men att zappa sig runt bland Våra värsta år, Glamour och Macgyver i ett desperat försök att undvika reklam samtidigt som man försöker hitta fem minuter av rörlig bild att bedöva hjärnan med - det är förslösad tid.

Den andra anledningen är viktigast för mig. Jag vill inte ta del av allt negativt vi matas med hela tiden. Det skall vara nyheter om än den ena och än den andra tragiska händelsen. Självklart för att goda nyheter eller nyheter om att inget hänt inte säljer. Man skall också via reklamen få reda på att man är tjock, ful, har finnar, inte kan vara lycklig utan ny bil eller sms-lån osv.

Det finns mycket lite i reguljärtvvärlden som är till så mycket nytta att det väger upp för all skada det andra gör. 

Det är av samma anledning jag inte prenumererar på några tidningar, jag tar ingen Metro på väg till jobbet, jag blockar de flesta negativa människorna jag stöter på i sociala medier osv.

Om jag vill ta del av mänsklig olycka räcker det att jag går ned till affären och pratar en stund med han som säljer faktum eller hon som sitter utanför och tigger. Jag behöver inte kabla in skiten i mitt vardagsrum dygnet runt också.




Jag lyckades efter många turer konsumera den här boken som ljudbok lånad via biblioteket. Det är en bok av Hans Rosling och berättar om världen på ett sätt som skänker hopp. Där nyheterna berättar om krig, svält, katastrofer och lidande berättar den här boken om att världen blir bättre och bättre för varje dag som går.

Som en relation är det långt färre människor som lever i fattigdom idag jämfört med för 30-40-50 år sedan. Färre människor dör i krig och tragedier. Dessutom kommer världen förmodligen inte gå under på alla de kreativa sätt som konspirationsteoretiker kokar ihop.

Om du instinktivt känner att du inte orkar läsa 360 sidor vilka kommer göra dig till en lyckligare människa föreslår jag starkt att du insuper den som ljudbok. Versionen jag "läste" skulle ta 10 timmar att ta sig igenom men den var inläst så vansinnigt långsamt att jag inte klarade av att lyssna långsammare än i dubbel hastighet. Det är 5 väl använda timmar.

Men skulle det nu vara så att du är genetiskt grundbultad till att vara en bitter cyniker vars enda glädje här i livet är att kunna mumla rasistiska svordomar åt nyheterna och spastiskt spy ut att det var bättre förr - ja då är nog inte det här en bok för dig. Om det skulle åsamka dig fysiskt lidande att för ett ögonblick uppleva lite hopp inför framtiden - då skall du inte läsa den här boken.

För alla andra. Gör det bara.

Som ett tredje och sista alternativ presenterar jag kortversionen av boken. 20 minuter Ted-Talk med stora fina bubbeldiagram och en professor i internationell hälsa som vunnit många priser för sin pedagogiska förmåga. Om du vill få dig till livs lite hoppingivande framtidstro men allt du mäktar med är 20 minuter videopresentation är det bara att se klippet nedan.


Ett annat sätt är givetvis att gå till TED via den här länken för då får du en aning bättre ljud och bild men blogger tillåter inte att man enkelt lägger upp klipp till något annat än youtube så...


Om det här nu skall vara en blogg om att välja saker som skänker lycka. Lycka i mitt liv och i andras liv. Då är det här en väldigt bra början. Jag ser det där TED-klippet med ojämna mellanrum när jag behöver bli lite uppmuntrad och när jag behöver bli påmind om att världen inte är så hemsk som tidningar och andra nyhetsförmedlare vill få oss att tro.

Världen har blivit lite mörkare och lite tråkigare sedan Hans Rosling gick bort men mycket av hans arbete lever kvar.





torsdag 21 mars 2019

AvL köper Proact IT


Om lite drygt en månad passerar vi tvåårsmärket för det här lilla sparprojektet och vi är nu uppe i 22.000 kr bara på att spara en femhundring i månaden. Tanken med portföljen är att dottern skall få pengarna när hon blir vuxen men vi får väl se om hon hinner vara snäll nog tills dess. Grundtanken när portföljen startades var dock att inspirera er läsare och visa vad som kan hända om man bara sparar regelbundet.

Den här portföljen skall inte förväxlas med familjens totala portfölj. 



Jag har velat bredda portföljen ett tag nu men jag har tankat investmentbolag och billiga verktygsbutiker istället.

Den här månaden kändes det dock rätt. Jag har haft Proact IT i stora portföljen ett tag och aktien har stått och harvat på låga multiplar i något år nu. Aktien har blivit billigare och billigare i takt med att bolaget växt men aktiepriset stått still. Så för en dryg månad sedan släppte det och kursen har dragit nästan 40 % i år.

Är man då vansinnig som köper idag?

Proact IT levererar molntjänster och datalagringsprodukter där det senare är mer av ett fastighetscase där marginalen är ganska låg och det föregående är en produkt med högre lönsamhet och mer repetitiva intäkter. Det är molndelen som organiskt växer snabbast vilket gör att vinstmarginalen kommer öka. Idag har man en EBITA-marginal på ungefär 6 % och i bokslutskommunikén man släppte nyligen höjde man sina finansiella mål och konstaterade att man skall nå en EBITA-marginal på 8%. 

Det kanske inte låter så himla mycket men om man redan nu levererar en avkastning på eget kapital på nästan 30 % kan vi snabbt räkna ut att om omsättningen klättrar 10 % om året och man ökar marginalen med 25 % kommer resultatet på sista raden växa riktigt rejält.

Jag såg en intervju av länsförsäkringars Fredrik Skoglund på Placera som tar upp bolaget och han går igenom tillväxtcaset och han anser att priset fortfarande är bra. Aktien finns också regelbundet med när Kvalitetsaktiepodden gör sina dragningar om bra bolag.

Jag tror att det är blygsamt att räkna på att bolaget bara skall öka vinsten med 10 % under 2019 när de senast ökade den med 12 % och femårsgenomsnittet är över 17 %. Om marginalerna dessutom bättras på är det verkligen inte osannolikt att vi ser 15 % vinstökning. Det skulle ge en vinst på nära 16 kr/aktie för innevarande år och ett P/e på lite över 14. Det är inte börsens billigaste bolag men det är verkligen inte dyrt.

Direktavkastningen är inte högre än 1,8 % trots att man höjde utdelningen med över 10 % i år. Med det sagt så är utdelningsandelen inte mer än 30 % så det finns gott om utrymme att öka utdelningen och det kommer man också göra så länge bolaget växer.

Aktien verkar ha stabiliserat sig mellan 225-230 kr även om man aldrig vet vad som kommer hända på kort sikt. På lång sikt däremot är det min övertygelse att aktien kommer fortsätta klättra och jag ämnar försöka bygga en position på den här platån innan den rusar ytterligare.

AvL-portföljen köpte för månadspengen på 228 kr men i den stora portföljen fortsätter jag köpa nu när den varit nere på 225 kr.

Köp

Den 18/3 köptes 2 st Proact IT för 228 kr/st vilket totalt landar på 457 kr. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar



I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 22185 kr (insatt 19000 kr). En skaplig avkastning om 3185 kr eller 16,7 %.

Bildkälla: Nordnet.se

tisdag 19 mars 2019

Då var man med eget bolag igen

Jag har haft FA-skatt (enskild firma) större delen av 2000-talet men jag har aldrig brytt mig om att starta ett eget aktiebolag. Främsta anledningen har varit för att verksamheterna jag drivit har varit små, inte krävt särdeles mycket kapital och jag har helt enkelt inte haft behov av ett AB. Detta i kombination med att jag tidigare inte var ekonomiskt skickad att hantera redovisningen i den bolagsformen gjorde helt enkelt att jag valde enskild firma.

Skall man vara petig finns det egentligen inte ett större behov av AB idag heller. Jag skall inte låna pengar. Jag kommer inte få ett massivt överskott jag kan ta utdelningar från och det är inte mycket lättare att ha ett AB idag jämfört med för 20 år sedan.



Skillnaden är dock att jag idag kan det mesta om hur man redovisar och driver ett AB. Jag är inte knivskarp på koncernredovisning men små- och medelstora aktiebolag är helt lugnt nästan oavsett verksamhet. Dessutom konstaterar jag att det i framtiden kan finnas mer av ett intresse för mig att gå från anställning till företagare och då kan det ju vara smidigt att ha byggt upp ett utdelningsutrymme.

Men... Den främsta anledningen till valet av bolagsform är att jag behöver en juridisk person. Jag behöver skilja min privatekonomi från bolagets ekonomi.

Jag skall hjälpa några av mina företagande vänner med deras redovisning och eventuellt kommer jag ta på mig fler kunder i takt med att folk visar intresse och jag vill inte stå där en dag med att jag har lyckats slå en siffra fel och kunden får ett rejält skattetillägg och riskera min egen ekonomi. Givetvis kan man ha en ansvarsförsäkring men dels är sådana dyra innan man har en vettig kundbas och dels är de ju inte allomfattande.

Med ett AB och en vettig kontraktsskrivning är det värsta som kan hända att bolaget går i konkurs. Det kan vara nog så trist men jag slipper i alla fall ett skadestånd på 5 miljoner som spiller över på familj och barn...

De flesta tänker förmodligen inte på värsta tänkbara scenariot i samtliga givna situationer men jag brukar göra det. Jag tror det är mycket osannolikt att saker kommer gå fel i någon affärsrelation men eftersom jag sett exempel på när det går riktigt illa tänker jag inte utsätta någon för onödiga risker.

Så nu är jag med aktiebolag helt enkelt. Den ekonomiska eliten. Societeten - here I come.

Det är nästan så att jag känner hur blodet färgas blått och behovet av monokel infinner sig. Undrar var man kan köpa en vettig rökrock. Måste man ha en egen jakthund? Vad kostar en butler?

Svåra frågor men man måste förmodligen ta tag i dem vad det lider...

lördag 16 mars 2019

Veckans recept: Palak Paneer

Jag gissar att det inte är många av er som regelbundet läser bloggen som har saknat mina måltidsinlägg men det ger mig ett utlopp för min döende gastronomiska kreativitet så ni får bara acceptera att det kommer såna inlägg ibland. För er som faktiskt använder dem så kommer här ett till...


För ett tag sedan bad jag er om hjälp. Jag vill äta mer vegetariskt men har inte vegetariska recept i min grunduppställning. Ni vet den där mentala kokbok man fyller genom åren med måltidsuppslag från mamma, mormor och spännande kokböcker, måltidsupplevelser, lunchhaket på jobbet osv. Alla de måltider man sedan gör till sin vardag. Ingenstans därinne finns det en sektion med vegetarisk mat.

Så jag bad om hjälp.

Jag fick många bra idéer och har inte hunnit med så många av dem ännu men det kommer. Utlandsutdelaren skrev ett av de fylligaste bloggsvar jag sett och jag har testat flera av hans förslag men inte hunnit skriva om dem ännu men det kommer. Han och flera andra nämner indiskt i förbifarten och det är bra men det är också lite svårt för det kräver att mottagaren letar.

Nåja... Jag letade lite och hittade bland annat Palak Paneer.

Palak Paneer

Det verkar finnas mängder av olika recept på den här rätten. Som jag förstår det är Palak en indisk spenat och Paneer en indisk färskost som verkar påminna om fetaost. Det torde innebära att det i grunden är en grön rätt med vit ost men de flesta svenska recept jag hittat påminner mer om korv stroganoff i färgen. Jag tycker det ser mer aptitligt ut så jag började med ett sådant recept.

Receptet använder halloumi men jag använde 200 g istället för 400 g och skar bitarna mindre istället. Fungerade alldeles utmärkt.Jag använder fryst spenat istället för färsk, gul lök istället för schalottenlök, jag använde kycklingbuljong istället för grönsaks-dito, jag tog ca 1/2 dl vin istället för 1 dl och vispgrädden blev matlagningsgrädde eftersom vi fått med oss en skvätt sådant från svärföräldrarna sist vi var där.

På det hela taget lagade jag samma rätt som i receptet men som vanligt anpassade jag det till en mer rimlig budget (och så gillar inte fru AvL smaken av vin i maten och knör man i en hel deciliter vin i den här satsen kommer det smaka vin).


Jag är inte säker på att man alls skall fota sin mat och definitivt inte ned i grytan när det är mörkt i köket men jag ville skynda mig att få en bild så att jag kunde visa upp mitt mästerverk.

Inte så jädra stor skillnad ändå jämfört med den stylade versionen ovan?

Den stora skillnaden är nog att jag sparade in typ 30 kr på osten, en tjuga till på spenaten, några kronor på löken och kanske en femma på vinet. Jag fick fortfarande ca fyra portioner mat men jag betalade 40-50 kr för kalaset istället för det dubbla.

Jag får ibland höra kritiken att man inte bara kan hålla på att spara - man måste leva också. JA?

Jag kan faktiskt inte förstå varför det skulle vara bättre att följa receptet. Ja det blir mer ost per portion men jag hade nog ärligt talat upplevt att det blev för mycket med 100 g ost per portion. I alla fall om den serverades som jag serverade den. Kan du uppleva en smakskillnad på färsk spenat och fryst efter att det puttrat i en gryta ett tag förstår jag att du lägger stålar på mat men för oss vanliga dödliga funkar den frysta alldeles utmärkt.

Jag kan således inte komma i närheten av att förstå hur någon av de förändringar jag gjorde skulle förminska min upplevelse av rätten men jag sparade en femtiolapp. Det är väldigt enkla pengar och det blir mycket om man gör så varje gång man lagar mat.

Klart att det hade kunnat bli ännu billigare om man skippar osten, gör sin egen buljong, använder spröda maskrosblad istället för "dyr" spenat man köpt osv men det finns gränser även för mig.








torsdag 14 mars 2019

Skaffar 150.000 kr i kredit

När jag byggde om mina portföljer för en 3-4 år sedan såg jag till att utöka mina kreditmöjligheter i samband med den omstruktureringen.

Det var helt enkelt så att jag startade flera olika ISK och KF och kopplade en kredit till dem allihopa. Jag har olika aktier och värdepapper i de olika kontona och vill inte blanda ihop dem men det kan bli lite rörigt när man rotar runt bland kontona.

Något år efter det insåg jag att jag behövde ett konto till men då kopplade jag inte kredit till det kontot.



Nu satt jag och pillade lite med innehaven för några veckor sedan och insåg att jag i dagsläget har ganska mycket pengar investerat på det sista kontot samtidigt som jag hade en enda aktie på ett av de första kontona. Det spelar inte särdeles stor roll egentligen men jag vill ha all den flexibilitet jag kan få och jag vill ju se till att ha den när jag behöver den.

Jag satte mig sonika ned och flyttade alla aktier från ett konto till ett annat för att få tillgång till den kreditlina som fanns på det tomma kontot. Kreditlinan på just det kontot är 150.000 kr vilket är mer än jag förutspår att jag kommer behöva i närtid men tillsammans med en total kreditlina kommer också möjligheten att använda Avanzas (affiliatelänk) nya superränta om 0%.

Det är givetvis inte alltid ett guldläge att använda krediten även om räntan är noll men det är ju skönt att ha möjligheten om man skulle vilja.

På det hela taget känns det bra. Jag har optimerat min kreditstruktur och har nu möjlighet att använda ytterligare lite hävstång om ett riktigt bra läge skulle uppstå.


tisdag 12 mars 2019

100 000-tals svenskar går i pension som 30-åringar

Så känns det verkligen när man är involverad och intresserad i den här världen. Det finns kanske ett hundratal svenska ekonomibloggar och ett par hundra personer på sociala medier som mer eller mindre aktivt strävar efter att tjäna sin första miljon, bli rika på aktier, leva på att handla aktier eller sluta arbeta och leva på sina sparpengar.

Men när man är en del av den här gemenskapen; man simmar i den här ankdammen hela dagarna, då är det lätt att tro att alla vet det jag vet, alla strävar efter samma sak som jag och alla har samma mål. Det värsta är att det dessutom känns som om alla andra har kommit längre, är mer framgångsrika och vet mer.



Det är då det är viktigt att luta sig tillbaka, zooma ut och studera världen genom ett lite bredare perspektiv.

Bland de jag följer, och det är många, så är det inte mer än en handfull som till nöds kan anse sig rika nog att vara fria att inte arbeta (och dessutom valt att ta det steget). Sen finns det givetvis ett gäng med massor av pengar men som inte har just arbetsslutet som mål. Alla de företagsledare och ekonomipersonligheter man följer för att hålla sig uppdaterad, men det är nästan så att de inte räknas.

Ser man på Sverige i stort är det tydligen lite drygt var tionde vuxen som är miljonär men samtidigt finns det ungefär 2 miljoner svenskar med mindre än 50.000 kr i sparande.

Vad behöver man för att klara sig på sitt sparande då?

Det är självklart väldigt individuellt men någonstans mellan 1 miljons svenska kronor och 1 miljon dollar borde man hitta nivån för majoriteten av svenskarna tycker jag. Med 4%-regeln kan man ta ut mellan 3000 kr och 30 000 kr/månad i det spannet (grovt räknat).

Enligt SvD och min egen slutledningsförmåga borde det finnas ungefär 150 000 personer i Sverige med ett sparande de skulle kunna leva på utan att arbeta. Det betyder att ungefär 1,5 % av Sveriges befolkning har kommit längre än jag har. Det är inte så himla många faktiskt.

Utav alla de jag följer på bloggar och sociala medier är det ännu färre än 1,5 % och då är ju jag ändå ganska selektiv i mitt flöde.

Summering

Jag tycker det är ganska lätt att falla tillbaka i negativa tankar när man ser alla som visar upp 100-tals procent utveckling på sina innehav eller när man ser en anonym bloggare posta att hen har sparat en halv miljon på ett år.

Jag har aldrig tjänat en halv miljon brutto på ett år så att spara det är så långt från min verklighet det går att komma nästan, men då måste man vara medveten om att det dels inte behöver vara sant och dels är det en mycket speciell situation.

Man måste se till sin egen situation och de förutsättningar som gäller för just en själv. Det är sannolikt att om jag hade kunnat spara en halv miljon om året så hade jag förmodligen också haft högre utgifter än jag har idag och då hade jag behövt mer pengar i slutet för att kunna finansiera mitt liv.

Hav förtröstan. Lyssna inte för mycket på andra


lördag 9 mars 2019

Vad är rikedom?

Jag lyssnade på en podd med Charlie Söderberg och kände att jag behövde skriva lite för att samla tankarna och genom upprepning tvinga hjärnan att ta till sig det här.

Charlie är coach. Han kallar sig rikedomscoach och har gjort lyxfällan, plus och skrivit böcker om ekonomi. Jag gillar Charlie och har så gjort i ett tjugotal år men det var tyvärr väldigt länge sedan jag ingick i hans sociala samvaro varför min kontakt med honom nu är samma som alla andra dvs genom de offentliga kanaler han engagerar sig i.


En av de saker jag gillar med honom är att han är ganska enkel att lyssna på. Han pratar så man förstår. Tyvärr kan han ibland bli lite luddig och då vill han oftast sälja en utbildning eller liknande men vid ett fåtal tillfällen har han ändå pratat ur skägget och då brukar han ha ganska mycket vettigt att komma med.

Ett av dessa tillfällen är, i mitt tycke, ett nyligen släppt poddavsnitt från Rika tillsammans med titeln "Rikedom- mer än bara pengar". Man kan se filmen, lyssna på podden eller läsa blogginlägget men om man har en timme till övers skulle jag varmt rekommendera att man försöker tillgodogöra sig den här diskussionen.

17 minuter in i avsnittet börjar definitionen av rikedom och visst finns det olika sätt att se på det här och tolka livet men jag måste säga att jag verkligen uppskattar den här tolkningen. I grova drag berättar Charlie om tre olika "pelare" för att definiera rikedom.

Pelare ett är den fysiska rikedomen. Det är oftast här vi bråkar med varandra om definitionen. För dig är ett rikt liv att ha en Porsche och ett strandhus och ingen med mindre än 100 miljoner på banken kan väl anse sig vara ekonomiskt fri medan jag kanske tycker att det räcker med en cykel, en lägenhet i stan och tillräckligt med stålar för att jag skall kunna vara ledig och mätt samtidigt.

Den fysiska rikedomen är att man har den nivån på tillvaro som gör att man känner att man har ett rikt liv. Här inkluderas hälsan. De flesta skulle hålla med om att det inte är så viktigt med en tredje Ferrari om man får diagnosen terminal cancer. Vad behövs i den fysiska verkligheten för att man skall må bra helt enkelt - det är pelare ett.

Pelare två är den inre rikedomen. Det här kan kännas lite mer luddigt men det handlar, om jag förstått det rätt, om uppfattningen av vad som är rikedom. Om jag upplever att mitt liv är rikt trots att jag inte har en Porsche kan mitt liv vara mer rikt än den som inte tycker att tio Porschar räcker.

Det är också viktigt att ha koll på vad man vill med livet. Charlie drar ett citat "De flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte dött under natten". Om man inte vet vad man vill är livet bara en enda lång väntan på ingenting. Det är viktigt att man definierar för sig själv vad man vill ha, vad man vill uppnå och hur man skall nå dit. Kalla det meningen med livet om du vill men det behöver inte gå så långt. Det gäller bara att bryta ut om det faktiskt är viktigt för mig att åka på tre semestrar till Mallorca varje år eller om jag bara jobbar över tre timmar varje dag för att ha råd med någonting jag egentligen inte tycker är särdeles kul.

Pelare tre är den ekonomiska rikedomen. Här beskriver Charlie dels att ekonomi bara är hushållning med resurser och inte alls handlar om pengar. Det är sant. Ekonomi är ett begrepp vi förknippar med pengar men en relationsekonomi är minst lika viktig. Den här pelaren handlar om att få grepp om alla flöden i livet och hantera dem på bästa sätt.

Det kan vara pengar. Ser jag till att det kommer in tillräckligt mycket pengar. Kan jag se till att det kommer in mer pengar i mitt liv utan att jag offrar någonting annat? Hur hanterar jag de pengar jag får in? Flödar pengarna genom fingrarna som vatten genom ett såll eller känner jag att jag får glädje och lycka av pengarna?

Det kan också vara helt andra saker. Räcker flödet av energi till eller är jag som en urvriden disktrasa när fredag eftermiddag nalkas? Hinner jag med att umgås med mina vänner och min familj?

Vad vill jag ha? Hur hanterar jag de flöden jag har? Hur kan jag öka de positiva flödena och minska de negativa?

Lärdomar

Det finns massor av lärdomar för den som vill men jag har oerhört svårt att komma vidare efter att jag har definierat rikedom för mig själv. Det är självklart nu man skall gå en kurs eller boka in coachingtimmar men det gör för ont i plånboken och själen för att det skall vara ett alternativ.

Det jag försöker göra är istället att jag tänker på att det finns sätt att maximera alla pelare, man måste inte välja en och försaka de andra. Jag försöker också minnas att det är viktigt att ha mål och försöka definiera hur man skall nå dit så att man öppnar sinnet för de möjligheter man behöver få till sig.

Om du har input i ämnet är nu rätt tillfälle att delge mig dem för det här är ett ämne jag tycker är spännande. Rikedom är så mycket mer än pengar men det är väldigt lätt att fastna i ekonomiskt tänkande.



torsdag 7 mars 2019

Vad tusan skall man köpa? XACT Högutdelande eller IT?

Inlägget innehåller affiliatelänkar

I februari började jag äntligen komma i balans igen där det började rulla in en hygglig lön i kombination med en vettig nivå på belåningen och pengarna skulle investeras istället för att amortera av aktiebelåningen.

Jag hade stora förhoppningar för bara någon månad tidigare hade man kunnat köpa Investor för 375 kr/st och det fanns en rad mindre bolag jag tänkte öka i som exv BTS och Proact. De senare är så små positioner att jag enkelt hade kunnat dedikerad hela sparandet en månad åt ett enda bolag och det hade ändå inte gjort särdeles stor skillnad.


Så kom februari och allt var dyrt igen. De små hade rusat 20 % och de stora var tillbaka där de var innan dippen. Kronan var ett skämt som gjorde allt utanför Sveriges gränser 10-20 % dyrare än det var för bara några månader sedan.

Så vad skall man göra?

Det blev lite Nordea mest på rutin och jag köpte på mig en del Swedol men det gjorde knappt några avtryck i kassan. Skall man bara bita i det sura äpplet och köpa lite Proact? Det är ju fortfarande inte världens dyraste aktie givet tillväxt och marknadsförutsättningar men det är fortfarande dyrare än jag hade önskat.

Eller skall man bygga kassa? Det bär emot på riktigt även om det förmodligen hade varit rationellt att bygga upp en möjlighet att köpa billiga aktier om vi skulle få se en rejäl sättning inom kort men risken är ju ganska stor att man istället förlorar ganska mycket avkastning innan den där korrektionen kommer.

Min standardlösning brukar vara att bara slänga in några extra tusenlappar i de fonder jag sparar i för då känns det som att jag kan slippa räkna så himla mycket. Det kommer säkert bli bra tillslut.

Så trots att jag duttar runt bland mina innehav och pliktskyldigast köper en handfull aktier här och ett par till där så blir det fånigt efter ett tag och så slänger jag in en lite större slant i XACT Högutdelande eller XACT Sverige.

Ser vi dollarn under 9 kr (gärna ner mot 8,50kr) eller varför inte den kanadensiska dollarn en femtioöring billigare kommer jag köpa på mig lite kanadensisk skog eller lite amerikansk läkemedelsindustri för då blir man ganska snabbt av med ett gäng tusenlappar per köp bara för att hålla courtaget nere så då slår man två flugor på en smäll.

Hur gör du när hu fastnat i anchoring?

tisdag 5 mars 2019

Årets utdelningshöjning +3,46%


Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jag brukar sammanställa portföljens utdelningsökningar såhär i början av året. Dels sammanställer jag föregående års utdelningar eftersom alla siffror finns tillgängliga. Det gjorde jag den 17:e januari i det här inlägget.

Utöver det brukar jag också försöka sammanställa den förväntade utdelningstillväxten i portföljen för innevarande år. När bolagen har lämnat Q4 brukar man ha en hygglig koll på hur det kommer se ut. Det brukar saknas ett gäng amerikanske justeringar och man vet självklart inte hur mycket utdelningen ökar som följd av nysparande men man får en bild av läget i alla fall.



I år konstaterar jag att det kommer bli ganska svårt att slå de mål jag har på mottagen utdelning. Portföljen håller emot ganska väl men att Hemfosa halverade utdelningen svider självklart i portföljen. Det enskilda bolaget levererade närmare 5 % av portföljens utdelningar men det är inget att grina åt.

Det har skett en hel del i portföljen men tack vare ett par rejäla utdelningshöjningar från några tungviktare som exv Castellum och Atlas Copco är det nästan jämnt skägg.

Totalt ser det ut att bli en organisk utdelningstillväxt i portföljen på runt 3,46 %. Förhoppningsvis lite högre när de sena bolagen kommer in men en bit under 4 %. Det är ganska långt från fantastiskt men det är bättre än inflationen.

Detta är dessutom bara ren utdelning. Jag har ju fått ett helt gäng nya aktier i portföljen men de räknar jag inte in.