Likviditetsproblem i tomteskogen - när lånet blir ett fängelse

Som en liten hommage till "Trolltyg i tomteskogen" som spelades när jag var liten. Den filmen har för all del ingenting alls med det här inlägget att göra. Jag tänkte istället skriva några rader om ett intressant fenomen som drabbade oss nu under sommaren.

Jag vet att det ekonomiskt trygga alternativet är att sälja sin bostad först och sedan leta upp någon ny plats att köpa men vem gör det med en dysfunktionell hyresmarknad i vilken man behöver 15-års kötid för att få ett drägligt förstahandskontrakt?

Vi köpte således vårt nya hus innan vi sålt vår lägenhet och när vi väl kom ut med vårt objekt var marknaden på väg att svalna av inför semestrarna. Det betydde att vi inte lyckades få sålt vår lägenhet på första försöket utan sitter nu och väntar tills efter industrisemestern.

Det var i samband med detta som jag insåg att konceptet överbryggningslån bara är aktuellt i de situationer där det finns ett påskrivet försäljningskontrakt innan tillträdesdagen för den nya bostaden.

Bummer.

Så vad gör man när man sitter med ett påskrivet kontrakt på drömbostaden men lånen på den bostad man lämnar ligger som en fotankel och hindar en att springa mot framtiden?

Vi har ett par god vänner som är i exakt samma situation men där ekonomin är en gnutta svagare. De har, vad jag vet, ett ganska begränsat sparande. De har dessutom precis köpt nytt men på, eller precis över sin absoluta maxgräns. De behöver få sålt sin lägenhet och de kan egentligen inte tumma på priset.

Jag avundas dem inte. Snarare tvärt om, jag önskar att jag kunde hjälpa dem.

För några månader sedan gick jag ut med att vår portfölj i teorin skulle kunna användas för att betala av vårt bolån. Vi var alltså tillbaka på netto noll i förmögenhet igen.

Gissa om det var skönt att veta det nu?

Än är inte sista ordet sagt i samråd med banken. Vi har inte köpt så dyrt vi klarar av så just nu förhandlar jag med banken om att få behålla delar av vårt befintliga bolån, upp till vårt maxtak, i syfte att slippa likvidera hela portföljen vid tillträde av vår nya bostad.

Men även om det inte blir så är det ofantligt skönt att veta att för några extra tusenlappar i courtage och skatt kan jag lösa vårt befintliga bolån och ingen på banken kan använda det som ett argument för att hindra oss från att flytta.

Sparande är så mycket mer än siffror på ett bankkonto. Sparande är trygghet, frihet och självbestämmande.

Jag är så oerhört glad att jag insåg det för några decennier sedan och på allvar började spara när jag bytte karriär.

Inflation är den skuldsattes bästa vän

Som en uppföljning på mitt tidigare inflationsrelaterade inlägg tänkte jag utöka diskussionen till varför inflation är bra.

Inflation är ju som bekant en allmän prisökning i samhället eller omvänt att man får mindre för sina pengar i morgon än vad man får idag.

Det kan kännas kontraintuitivt att föreställa sig att inflation skulle vara någonting bra men så länge den hålls på en låg nivå är den i alla fall begränsat skadlig. Motsatsen skulle vara att saker blev billigare för varje dag som gick och då skulle den ekonomiska aktiviteten avstanna för varför skulle man vilja köpa någonting idag som man kan klara sig utan tills i morgon när man vet att man kan köpa den billigare?

Och om folk inte konsumerar slutar producenterna att producera och förr eller senare kommer innovationen avstanna och samhället stagnerar. Det vore trist.

Det finns dessutom en grupp för vilken inflation är mycket bra och det är för de skuldsatta. Det spelar inte någon roll om det är stater, företag eller privatpersoner som är skuldsatta. Om pengars värde minskar betyder det i förlängningen att lånens belastningsvärde blir mindre.

Det är bara att använda en inflationsräknare exv den som SCB har som du når här för att inse effekten. Om du köpte ett hus 1960 och lånade den hisnande summan av 300 000 kr skulle det i dagens penningvärde motsvara 3 650 860 kr.

300 000 kr kan för många kännas som en vansinnigt stor hög med pengar men de allra flesta skulle idag inte ha så stora svårigheter att arbeta bort en sådan skuld på 5-15 år. 

Om jag läser rätt hade den genomsnittlige arbetaren en dryg femma i timlön 1960 och idag ligger den på ca 170 kr och man kan därför välja att tolka det som att om man bara belånade sig till taknocken när man köpte sitt första hus och väntade i 60 år skulle inflationen i stort sett betalat av lånet för en. 

Det är den här strategin högt belånade stater använder också. Tänk hur USA hanterar sin ekonomi nu när de tar enorma lån och sedan trycker massor av nya pengar. Om 100 år kommer de här lånen som USA har idag inte kännas så himla farliga.

På kort sikt känner man inte av inflationen om den är så låg som den är här i Sverige men jag roade mig med att räkna på vad inflationen har inneburit på vårt bolån sedan vi tog det under 2017 och jag konstaterade att inflationen har orsakat en teoretisk minskning av värdet på vårt lån som motsvarar två tredjedelar av den avgift vi betalat till bostadsrättsföreningen. 

Ett annat sätt att se det skulle vara att inflationen med god marginal har betalat den ränta vi betalat på lånet och vi får ändå pengar över till amorteringen.

Summering

Att låna för lånandets skull är nu inget jag någonsin rekommenderar men med en välordnad ekonomi kan lån vara mycket fördelaktigt att ha. Jag kommer exempelvis dröja så länge jag alls kan med att betala av mitt CSN-lån för om riksbanken lyckas med sitt mål kommer inflationen hjälpa mig med en dryg tredjedel av det lånet innan betalningen skall vara klar.

Bostadslånet likadant. Om vi för ett ögonblick antar att vi bor kvar här i de 50 år som lånet löper på kommer inflationen ätit upp allt utom en tredjedel vilket kommer göra det mycket mer angenämt att betala av det.

Vad ser AvL som sparande? Amorteringar? Bufferten? Resesparandet?

Jag har haft en del diskussioner på Twitter med folk som inte håller med mig om vad som kan inkluderas i en sparkvot. Det är inte ämnet för dagens monolog.

Jag skrev nyligen att min sparkvot blir lidande för att vi amorterar extra mycket på vårt billån och aliaset Oerjan valde att kommentera

"...bara om du inte räknar amorteringar som sparande... ;)"

Jag är en av de privatekonomiskt nördigaste människorna jag vet om. Jag har oräkneliga Excelark med fler blad än jag vill erkänna där jag för statistik över det mesta som händer på det privatekonomiska planet i familjens liv.

I det primära arket där jag noterar allt jag behöver för att skriva här på bloggen har jag olika nivåer av sparande. Jag har en nivå där jag inkluderar allt långsiktigt sparande exklusive pensioner. En nivå som inkluderar amorteringar, en nivå som inkluderar buffert/sparande till eventuell konsumtion i närtid osv.

Jag har koll på de flesta kronorna i våra liv.

Det kan anses vara lite osunt men det gör mig lycklig så hustrun tillåter att vansinnet fortgår.

Låt mig försöka förklara. Det kommer inte vara en fullödig förklaring men den kan ge en liten inblick i det gytter som är den mentala labyrint herr AvL till vardags huserar.

Sparande och sparkvot

En normal månad får jag in pengar från lite olika håll. Det kan vara lön, bidrag, inkomster från företagande osv. Nu har vi varit oense om vad som skall räknas som inkomster också där jag skriver upp allt men på bloggen räknar jag exempelvis utdelningar och räntor som inkomster oavsett vilka företag det är som ger mig dem men jag räknar inte rabatter, cashback eller försäljningar på exv tradera som inkomster.

Men skit i den definitionen nu för det här skall handla om nästa steg.

+ Inkomster

- Utgifter

- Sparande

= Balans

De två nivåerna jag skulle vilja ägna några rader är utgifter och sparande.

Jag anser exempelvis att amorteringar av ett lån som är taget för att bekosta köpet av en tillgång vars värde är beständigt eller (sannolikt) ökande kan anses vara ett sparande.

Det innebär att när jag amorterar på min värdepappersbelåning anser jag att mitt egna kapital ökar och jag ser det som ett sparande. Lika så när jag amorterar på mitt bolån.

Givetvis kan man diskutera huruvida boendet är en investering eller inte och det finns artiklar här på bloggen där jag diskuterar det också men för nu kan vi kanske enas om att det är sannolikt att boendets värde i nominella termer kommer öka över en livstid och som minst behålla sitt värde inflationsjusterat givet att boendet är beläget på en plats som sannolikt kommer vara populärt även i framtiden.

Är vi överens?

Hur ser vi då amortering av andra lån?

Personligen har jag lite svårt att se amortering av konsumtionslån som sparande.

Det är förmodligen ganska irrationellt att tänka så givet att man tittar på privatekonomin som en balansräkning. Det spelar ju egentligen inte någon roll vad du har använt pengarna till. På något vis har skulden hamnat i balansräkningen och du måste ha någonting annat på tillgångssidan eller så får du göra kontinuerliga av- eller nedskrivningar av tillgångarnas värde.

Och där kan vi ha pudelns kärna.

Om vi inte hittar några tillgångar med ett värde är det goodwill som skall skrivas ned eller ett tillgångsvärde som avskrivs med tiden och förhoppningsvis betalar man av skulden i samma takt.

Det skulle kanske kunna innebära att en amortering av studielån skulle, om man verkligen anstränger sig, kunna ses som en ökning av det egna kapitalet dvs ett sparande eftersom man får förmoda att man har en immateriell tillgång av bestående värde i form av utbildningen men så långt går inte jag.

Om jag har köpt någonting som inte behåller eller ökar sitt värde så är det konsumtion. Varan eller tjänsten förbrukas. Helt eller delvis och används belåning för inköpet står man i slutändan med bara en skuld kvar. Ett mycket enkelt exempel är givetvis om du tar en resa på kreditkortet. När du är hemma igen har du minnena kvar men värdet är förbrukat och kvar är kreditkortsskulden.

Det innebär, i min värld, att jag inte inkluderar amortering av kreditkort, studielån eller konsumentkrediter av olika slag när jag räknar mitt sparande.

Jag räknar inte heller med sparande som är avsett för att täcka konsumtion om konsumtionen kan förväntas ske i närtid.

Filosofiskt kan man anse att allt sparande är uppskjuten konsumtion så då är antingen allt sparande till konsumtion eller inte men om vi inte väljer filosofispåret menar jag alltså att om vi vet att vi vill köpa en ny soffa nästa höst och sparar innan vi köper soffan räknar jag inte det sparandet i min sparkvot eftersom jag ser det som konsumtion. Pengarna är redan förbrukade på en soffa även om köpet inte har hänt ännu.

Är vi fortfarande överens? Hänger ni med?

Billånet då?

När vi köpte vår bil hade vi valet att betala kontant eller låna stora delar av köpeskillingen till en relativt fördelaktig ränta. Vi valde att låna pengarna för att på så vis ha ett så stort investeringsutrymme som möjligt. Vi valde så lång avbetalningstid som möjligt för att ha pengarna så länge som möjligt.

Än så länge har det varit ett sunt och rationellt ekonomiskt beslut. Vi har tjänat en hel del pengar på att låna pengarna.

Men

Den underliggande produkten är fortfarande en vara som minskar i värde och det är lite svårt att hålla isär de här olika dimensionerna i den mentala bokföringen.

På ett sätt skulle man kunna argumentera för att amortering av lånet minskar investeringsbart utrymme men samtidigt innebär amortering att man minskar skulden i en takt som sannolikt korrelerar bättre med värdeminskningen på bilen.

Det är således fråga om ekonomisk rationalitet kontra vad som kan ses som ett sparande.

Jag fortsätter anse att avbetalningen av billånet inkluderas i ovanstående resonemang. Familjens balansräkning ökar inte i takt med amorteringen eftersom värdeminskningen på tillgången sker i samma takt. Att vi nu amorterar extra skulle för all del kunna innebära att vi har ett restvärde i bilen efter att lånet är avbetalt vilket skulle göra att vid någon punkt kunde man argumentera för att amorteringen blir en ökning av det egna kapitalet men summorna skulle vara försumbara i det stora hela varför det är lättare att inte inkludera den aspekten i diskussionen.

Summering

När jag tänker på mitt sparande räknar jag dels alla pengar jag direkt investerar i tillgångar som förväntas generera framtida kassaflöde (men jag håller mitt företagande relativt separerat från det privatekonomiska planet).

Det innebär att alla inkomster som används för att köpa värdepapper av olika slag eller diverse sparprodukter eller reala, kassaflödesgenererande tillgångar, räknas som sparande.

Utöver det inkluderar jag, i mitt sparande, amorteringar av lån där den underliggande tillgången, med relativt hög sannolikhet kan förväntas inbringa ett bibehållet eller ökande värde vid en framtida försäljning.

I praktiken.

Jag får lön.

Jag köper fonder och aktier vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av bolånet vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av billånet, betalar avgift och ränta för boendet, sparar åt dottern och jag sätter in en slant på ett konto där pengarna i framtiden skall gå till en resa för familjen och allt detta ser jag som konsumtion och skilt från sparandet.

Låt kritiken strömma in

Alternativ fastighetsinvestering - Små hyresrätter i Järfälla

Jag har följt Tessin i några år nu men varje gång det har kommit ut ett projekt jag varit lite sugen på har jag aldrig haft pengarna redo. Dessutom har jag fram tills för ett år sedan varit obelånad vilket inneburit att en investering med en direktavkastning på 10 %, efter skatt ger 7 %. Det är inte dåligt men på börsen kan man skapa en diversifierad preferensaktieportfölj som ger 6-8 % utan att behöva lägga 50.000 kr per investering och detta inom ISK vilket ger 6-8 % på ett säkrare sätt och med bättre likviditet än investeringarna som erbjuds hos Tessin.

Med det sagt kan jag nu konstatera att det var dags. Jag slantade upp likviderna från veckans försäljningar tillsammans med lite skrammel som låg längst ned i plånboken och skickade in dem i ett fastighetslån vilket jag hoppas skall ge 10 % i årsavkastning. Kombinerat med den befintliga rätten att kvitta inkomsträntor med utgiftsräntor hoppas jag att den här investeringen skall kunna bli hygglig.

När/om lånet återbetalas kommer jag förhoppningsvis ha lyckats lista ut vad jag skall göra med överskottslikviden jag då kommer ha men i värsta fall får den gå åt att betala av lån.

Så nu när jag äntligen har sänkt min andel preferensaktier och fixed income till förmån för aktier med tillväxtmöjligheter går jag alltså och låser en drös med stålar i ett onoterat fastighetslån med hög risk. Smart som tusan. Det är toppkänsla på den typen av investeringar men jag håller tummarna och lever i förnekelse.

Hade du vågat Tessina dig?


Bildkälla: investeringstipset.se

Hur har preferensportföljen gått?

För ett år sedan skrev jag en artikel med namnet "Slipp betala ränta på bolånet". Jag skrev den som en reflektion över hur jag hade hanterat livet om jag helt plötsligt stod inför valet att amortera på bolånet eller spara.

Så länge låneräntan är så låg som den är idag (vilket gör att det torde vara ganska lätt att klara av att betala sina räntekostnader om man har planerat rätt) och den förväntade avkastningen på sparande är avsevärt högre känns det för mig rimligt att sätta av så mycket som möjligt i ett sparande och amortera så lite som möjligt. Som minst tycker jag att man skall spara mellanskillnaden mellan en mer normal räntenivå och det du har idag.

Då spekulerade jag i att spara mellanskillnaden i en preferensportfölj bestående av sex olika fastighetspreffar och ett par fastighetsaktier. Jag valde ett fast antal aktier så länge det höll sig i spannet 3000-4000 kr vilket var den summan jag trodde skulle vara möjlig att spara per familj med den här filosofin. Ett par miljoner i lån och ett par-tre procent i skillnad på räntan nu och en lite mer normal ränta ger ungefär de summorna.

Portföljen jag valde ut såg ut som ovan och efter det spekulerade jag i hur avkastningen skulle bli. Ett år är alldeles för kort tid för att få någon form av vettig fingervisning om hur det långsiktigt skulle gå men vi kan ju kika på det bara för att vi kan.

Den siste i varje månad köper du samma mängd aktier i ovanstående bolag. Utdelningarna använder du till att betala av lånet, betala räntan eller shoppa upp (jag är för lat för att försöka räkna in återinvesterad utdelning just nu).

Priserna har ju svajat en del under året och vi har handlat oavsett pris vilket innebär att när året är slut har vi 24 stycken av varje preff, 72 Hemfosa och 48 Castellumaktier. För dessa har vi betalat totalt 41603,50 kr och de var den 28 februari värda 702,70 kr mindre nämligen 40900,80 kr. Under vårt år har vi fått 1334,80 kr i utdelningar vilket motsvarar 3,2 % i direktavkastning men totalavkastningen blir 1,5 %.

Låt oss nu inte bli nedstämda för att vi fått så dålig avkastning. Jag har räknat lite oförsiktigt och bara tagit avkastningen delat med totalt inköpspris men vi har ju inte legat ute med alla pengarna så avkastningen skulle blivit en helt annan om vi räknade med det.

Portföljen

Det som är viktigt i det här är är att vi nu kan konstatera att våra förväntade utdelningar för nästa år på den här portföljen, givet att Castellum och Hemfosa behåller sina utdelningar som de är beslutade idag, är 2683,20 kr eller 223,50 kr extra i månaden.

Om man antar att man hade ett bolån på 2.000.000 kr och dessutom antar att man idag har listränta (men den bästa listräntan) på Danske Bank vilken är 1,58 % betalar man ungefär 2633 kr/månad i ränta.

Ser ni?

Efter ett år betalar portföljen en hel månad av bolånets ränta. Och det är utan ränta på ränta effekten. När jag återkommer till detta om ett år tänker jag räkna mer ränta på ränta.



Bildkälla: Freeimages.com och att välja lycka

Tankar om lån - Reklam

(Det här inlägget skrivs i samarbete med STK Finans och innehåller reklam men tankar och åsikter är helt mina egna)

Jag har alltid varit ganska medveten om den finansiella världen runtomkring mig men i modersmjölken fick jag med mig att man skulle vara försiktig med att låna så jag har aldrig egentligen lånat till någonting.

Sen läste jag olika ekonomiska utbildningar i sju år och fick lära mig massor om hävstång, risker osv och det har gjort min syn på lånemarknaden annorlunda.

Det är fortfarande inte så att jag lever mitt liv på SMS-lån eller ber mamma om en hög pengar för att handla på NK men som ni vet har jag precis köpt en rejält dyr lägenhet och jag kommer förmodligen köpa en nyare bil inom en relativt snar framtid och då kommer lånemarknadens erbjudanden in i världsbilden. Jag använder också kreditlina på min aktiedepå för att kunna köpa aktier när det passar mig utan att behöva låsa upp fritt kapital på depån.

Men hur skall man tänka när det kommer till belåning då?

Min syn

I min värld är det alldeles för lätt att låna eller handla på kredit. Se bara på lyxfällan. Men jag måste säga att i ett klimat där räntan är så låg som den är och pengar är billiga kan det onekligen vara attraktivt att låna.

För mig handlar det om vad man lånar till. Om man bortser från bil skulle jag aldrig överväga att låna till konsumtion och i fallet bil överväger jag lån huvudsakligen efter att ha filosoferat över alternativkostnaderna. Jag kommer inte köpa en bil som kostar en årslön men en lite nyare bil kanske kostar mig runt 100.000 kr. Jag kan antingen ta pengarna från portföljen eller bufferten och då går jag miste av potentiell avkastning. Jag skrev häromdagen att min portföljs direktavkastning ligger på 5,97 % och även om bufferten ligger betydligt lägre så ligger portföljens förväntade totala avkastning relativt högt vilket gör att det inte är orimligt att räkna på runt 6 % vilket gör att jag i teorin skulle gå miste om 6000 kr om året i avkastning på att köpa bil med portföljpengarna.

Att låna pengar kan då vara ett alternativ. En familj med hygglig ekonomi borde kunna få ganska bra villkor och med hjälp av en låneförmedlare likt de STK Finans erbjuder i Sverige via Lånemäklaren och i Finland via Lainanvälittäjä borde man kunna komma undan ganska billigt i och med att de olika långivarna dessutom får slåss med varandra om att erbjuda bäst villkor.

I mitt fall skulle jag kunna låna pengar upp till en ränta på 6 % och fortfarande tjäna på affären under förutsättning att jag är beredd på risken. Min portfölj kan ju förlora pengar. Jag skulle dessutom vilja ha en viss säkerhetsmarginal men jag har svårt att tro att erbjudandet jag skulle få ligger nära några 6 %. Jag har kollat lite och jag borde inte ens behöva betala hälften.

Det här är ju dessutom bara aktuellt eftersom jag i varje givet ögonblick kan frigöra kapital för att betala av lånet så om ränteläget drastiskt skulle förändras kan jag komma ur lånet på ett förhållandevis enkelt sätt.

Att kombinera lån med ett högt sparande kan, om man är strukturerad och försiktig ge en god avkastning.

Övriga lån

När det kommer till bolån är det för mig inte ens någon diskussion. Jag behöver bo i en stor stad eller i närheten av en stor stad för att kunna verka och leva och i den miljön är hyresmarknaden väldigt svår och priserna på bostad är väldigt höga varför lån är en absolut nödvändighet. Jag väger givetvis riskerna och köper inte utan eftertanke men bolån var ett måste och jag försöker istället bygga upp en buffert så länge räntorna är låga vilken jag kan använda senare för att betala av lånet vid behov.

Jag har till och med funderat på att ta ett blankolån för den egna insatsen men där bedömde jag att risken blev för hög så där fick sparandet stryka på foten.

För mig är små lån och krediter inte ett alternativ i dagsläget men jag har varit i en så utsatt position att jag inte klarade av att skala ned mina utgifter mer och där jag under en ganska lång period hade hamnat mellan olika stolar varför jag helt och fullt hade utarmat mina sparreserver och inte fick några pengar alls från andra håll och då övervägde jag små lån.

Det var innan industrin med SMS-lån och liknande kom igång och jag fick inget lån då vilket kanske var lika så bra men jag kände då ett behov och förstår behovet. För mig var dessutom situationen säkerställd eftersom jag i det läget visste att pengar skulle rulla in på kontot, frågan var bara om jag skulle ha en lägenhet vid det läget, hur hungrig jag skulle vara när pengarna väl dök upp osv. Jag visste alltså att jag skulle kunna betala tillbaka lånen men inte riktigt när och för mig är det givet ATT betala tillbaka och sedan inte konsumera över mina tillgångar (så länge tillgångarna är mer än en tredjedel av existensminimum vad klart).

Summering

Lån kan vara en fantastisk resurs om man är försiktig och vet vad man gör. Lån kan också vara en livräddare vid tillfälliga svackor men lån kan också vara fullständigt livsfarliga om man inte har respekt för dem.

Jag ser till att hålla mig ajour när det kommer till vilka räntevillkor som råder och tar hjälp av olika jämförelsesajter för att enklare kunna utvärdera vad som erbjuds. Jag konsumerar väldigt lite lån om man bortser från bolån men jag vet att de finns och ser det som en resurs vid behov.

Hur ser du på lån?


(Det här inlägget skrivs i samarbete med STK Finans och innehåller reklam)

Veckobrev 50

Som jag skrev igår är jag inte riktigt i form att skriva just nu så det här inlägget skrivs ovanligt tidigt. I vanliga fall summerar jag veckan eller skriver en liten anekdot som ändå inkluderar veckans erfarenheter men eftersom jag skriver detta när endast några dagar av veckan passerat innehåller brevet inte så mycket av veckans reflektioner.

Bild: Freeimages.com

Idag reflekterar jag istället över glädjen av nuet. Jag ser ganska lite på tv eftersom vi inte har tillgång till tv på det traditionella sättet men under dessa dagar av sjukdom har jag med internets hjälp kunnat titta lite på en av mina favoriter vilket är Mastarchef Australia. Jag har varken tid eller lust att förslösa mitt liv framför burken en vanlig vardag men när livet begränsas till soffan eller sängen och läsning är en för aktiv och ansträngande sysselsättning verkar ändå serietittande som ett alternativ.

Jag brukar försöka titta på lite mer utbildande program när tiden finns men inte nu eftersom jag verkligen inte klarar av att ta till mig annat än lättsam underhållning. Fördelen med Masterchef är att jag som matnörd får del av nyheter och gastronomisk utveckling invävd i ett tävlingsformat som inte är riktigt lika plågsamt som Big Brother.

En relativt spännande reflektion från veckan är att jag och hustrun har låneförhandlat med hustruns bank och när vi väl kom till själva förhandlingen konstaterade handläggaren att hon inte hade mandat att matcha de erbjudanden som vi har tillgängliga bara genom de föreningar och förbund vi är med i och eftersom vi har så stor flexibilitet i vår ekonomi att vi inte var intresserade av att teckna försäkringar eller flytta sparande och pensioner så var hennes utrymme ännu mindre varför hennes möjlighet var att avsluta samtalet och låta en chef avgöra ärendet. Vi har ännu inte fått det svaret men det skall bli spännande att se vad det slutgiltiga erbjudandet blir. Den stackars banktjänstemannen var oerhört trevlig men hon jobbade i uppförsbacke när det gällde oss.

Jag misstänker att det är förhållandevis sällsynt att folk som lånar till bostaden är fullständigt okänslig för amorteringens storlek och helt ointresserade av att försäkra sig upp till tänderna när man nu riskerar så mycket. Vi fick erbjudande om att teckna en livförsäkring som skulle täcka halva lånesumman om någon av oss gick bort. Vi har var sin kollektiv livförsäkring och kombinerar vi den med det sparade kapitalet idag kommer den efterlevande ändå sitta säkert i båten om något skulle hända.

Vi blev också erbjudna att teckna en försäkring som skulle täcka ränta och amortering i upp till ett år om någon av oss blev arbetslös eller sjukskriven. Även denna försäkring tackade vi nej till med motiveringen att läkare sällan blir arbetslösa, jag har en master i ekonomi så jag förutsätter att jag inte skall behöva gå arbetslös så väldans länge och vi konstaterade också att om familjen AVL inte tjänade en krona skulle ändå sparkapitalet täcka våra basala behov under flera år och den typen av trygghet är helt fantastisk att ha.

Vi har inte väldiga summor sparade utan den främsta anledningen till vår ekonomiska trygghet är de låga utgifter vi har. Jag konstaterar snabbt att jag skulle klara av att täcka familjens kostnader på en deltid som pappersvändare på någon statlig myndighet och om det räcker innebär ju det att allt annat är bonus.

En dag som denna när livet gör sig påmint är det riktigt skönt att ha skapat en livssituation som skänker en viss trygghet även om tryggheten inte är fullständig ännu.

Detta är anledningen till att jag sparar som jag gör.

Fred och kärlek

Bildkälla: freeimages.com