Betydelsen av en promenad

Vår vanliga kvällspromenad är lite drygt fem kilometer och tar oss runt 45 minuter. Vi har aldrig tagit tiden men det tar inte fullt en timme och vi behöver längre tid en en halvtimme oavsett dagsform och väder. Dessa 45 minuter innebär en ungefärlig förbränning på 300 kalorier. Detta motsvarar ungefär en skål müsli med yoghurt eller ett par smörgåsar och ur det perspektivet kanske det inte är så otroligt motiverande men min hustru var vid tillfälle på en föreläsning i näringslära när föreläsaren sa att en viktuppgång på 10 kilo under en period om fem år kräver bara att du föräter dig på motsvarande ett äpple om dagen.

Ett äpple om dagen för mycket gör alltså att du på fem år går upp tio kilo. Samma teori verkar stjälpa oss i vår hälsa som hjälper oss i vår ekonomi. Ränta på ränta är oerhört trevligt när vi tittar på vårt sparande men det är inte lika spännande när vi tittar på vågen så den där promenaden kan vara viktigare än man tror.

Jag vill hävda att den där promenaden har fler viktiga fördelar än bara det att den hjälper till att hålla kilona borta. Många studier visar att regelbunden motion hjälper till att förebygga hjärt- och kärl sjukdomar, benskörhet, diabetes, sömnproblem och magproblem med mera. En hel rad med saker jag hoppas slippa eller som minst hoppas kunna skjuta på framtiden så långt som möjligt och om det räcker med en liten promenad om dagen är jag helt nöjd.

Min ökade motion kostar mig således en ökad förbränning. 10.000 steg om dagen innebär en kaloriförbrukning på ca 500 kcal vilket motsvarar en hygglig lunch och hade jag låtit bli motionen borde jag i teorin kunna äta mindre och alltså spara en tjuga om dagen men för den där tjugolappen får jag livets billigaste hälsoförsäkring. Jag besparar mig sannolikt massor av lidande och en mängd krämpor och den samhällsekonomiska besparingen av att jag inte utvecklar diabetes eller andra sjukdomar, relaterade till en stigande grad av bukfetma, är enorm.

Jag ser det alltså som att jag sparar pengar på att promenera eftersom mitt skattetryck kanske blir marginellt lägre av att jag utnyttjar vården en aning mindre. Tänk om alla våra medmänniskor hade tänkt likadant, vad lite vård vi hade behövt konsumera och vad mycket billigare vårt sociala skyddsnät hade blivit.

Tänk vad utilitaristisk man kunde bli av att filosofera över en promenad så här på tidiga kvällen. Oavsett vad som driver dig, motiverar dig är det viktigt att komma ihåg att den bästa motionen är den som blir av.


Bildkälla: Att Välja Lycka

Inte längre medlem i Decitonklubben

Äntligen visar vågen igen att jag inte längre väger tresiffrigt. Det är väl inte hela världen att man lagt på sig några myskilon men 100 kg har alltid varit en mental gräns vilken jag inte velat överträda varför det kom lite som en chock när jag hoppade upp på vågen och insåg att jag passerat gränsen med råge.

Beviset

För en och en halv månad sedan, när jag började skriva om att välja lycka vägde jag 104.3 kg och visste att det var dags att göra någonting åt det upplevda problemet. Jag började analysera vari problemet låg. Varför jag hela tiden växte och det självklara svaret är givetvis att jag intog fler kalorier än jag gjorde av med och det visste jag redan innan men varför var det så?

Det gick ganska kvickt att konstatera att min livsstil blivit långt mer stillasittande än jag tidigare varit van vid. Jag skrev för en tid sedan om hur svårt det nu skulle bli att faktiskt klara av att nå målet 10.000 steg om dagen och om varför jag har fallit in i de här ohälsosamma vanorna efter skador och hur min rädsla hindrar mig från att leva som jag vill.

Jag vägrar vara rädd och att låta rädsla styra mina val så en av de första sakerna jag gjorde var att börja promenera. Jag pratar oftast i telefon en liten stund på lunchrasten men det kan jag med fördel göra samtidigt som jag promenerar. Sagt och gjort; varje dag med undantag för ett par stycken när det har regnat småspik från tvären har jag varit ute på lunchen.

Jag har också fått med mig hustrun i projektet och istället för att sitta som två grönsaker i soffan efter middagen tar vi en relativt lång promenad, får lite frisk luft och får rikligt med tid att prata och umgås på tid vi annars bara hade förspillt. Det här projektet har alltså inneburit precis det jag ville, att komma närmare mina nära och kära samt att förlora några kilon.

Det är inte bara hustrun som deltagit i promenader. Jag har fått med mig kollegor, klasskamrater och vänner ut på promenader och jag ämnar fortsätta med det eftersom det är ett lysande sätt att verkligen fokusera på att umgås.

Hur gör du för att motivera dig till aktivitet?

Bildkälla: Att Välja Lycka

Vardagsrumspromenad

En rejäl förkylning ändrar om i mitt schema och igår stannade jag hemma för att kurera mig. Givetvis kan jag inte sitta helt stilla och vänta på att förkylningen skall släppa för det vore ju att förspilla tid.

freeimages.com

Hur skall jag någonsin lyckas promenera 10.000 steg i genomsnitt, den här månaden, om jag bara ligger hemma och läser?

Men jag var kraftlös och i stort behov av studier vilka båda är svåra att kombinera med rigorös aktivitet men det finns en lösning och jag kallar det vardagsrumspromenad. Vår lägenhet är utformad med genomfart mellan kök, hall och vardagsrum vilket blir 25-30 steg per avslutat varv. Genom att vandra runt i lägenheten kan jag anstränga mig precis så mycket som jag klarar av, jag kan kontrollera min omgivning och skydda mig från vind, regn och annat som gör studerandet svårt och jag har tillgång till allt jag behöver för att vara effektiv.

Sagt och gjort, ingen ide att ligga här och gnälla för det blir man inte frisk av. Jag lyckades avsluta närmare 200 varv runt i lägenheten med en bunt vetenskapliga artiklar i högsta hugg. Man kan fundera på vad grannarna tänkte om de kikade in genom fönstret men eftersom jag är här för att välja och sprida lycka så hoppas jag att min dags tokigheter har lyckats skänka någon ett gott skratt. Jag kommer definitivt fortsätta med det här när helst jag är bunden till isolation men kapabel att motionera i begränsad omfattning.

Vad gör du för att öka din vardagsmotion?

Bildkälla: Freeimages.com

Gör bloggen skillnad?

Nu var det tre veckor sedan jag publicerade mitt första inlägg. Målen jag satt upp är för 2016 men redan nu kan jag konstatera att jag rör mig mer. Jag rehabtränar nästa varje dag och jag tänker mer i positiva termer.

Första veckan gick jag 29.564 steg eller snitt 4.223 steg per dag. Det är en basvecka, någonting att utgå från för att veta var startpunkten är. Nämnas bör att helgens två dagar med promenader och aktiviteter bidrog med över hälften av stegen varför det är tydligt att min vardag är extremt stillasittande. Den andra veckan lyckades jag engagera min hustru vilket gör att vi i alla fall tog en kort promenad varje dag och jag har också fått tillfälle att ta med mig en vän jag träffar alldeles för sällan ut på en riktigt lång promenad med många skratt och en lysande möjlighet att prata om allt möjligt samtidigt som vi fick lite välbehövlig motion.

Vecka två av experimentet resulterade således i 78.769 steg eller 11.253 steg/dag. Helgen bidrog med mer rimliga 26% av rörelsen vilket känns bra. Lägger vi på ett par träningspass på detta skall det nog gå att klara av att snitta 70.000 steg per vecka men det kommer onekligen bli utmanande att hitta tid och energi nog i vardagen. Lunchpromenader och extra träningspass på kvällarna men i slutändan kommer det bli rutin och leda till att denna skribent är friskare och hälsosammare.

Hur gör du för att motivera dig?

Bildkälla: Att Välja Lycka

En spinningledares bekännelser

Jag har varit spinningledare i ganska många år nu och jag älskar det. Att motivera och inspirera andra ger så mycket tillbaka. Jag har alltid varit ganska aktiv. Jag har testat de flesta lagsporter, simmat, sprungit, styrketränat och tränat friidrott men det var först när jag började spinna som jag verkligen tyckte det var kul.

Varför jag tycker spinningen är kul vet jag inte. Det kanske är enkelheten, musiken, fokuset, det spelar inte så stor roll.

www.freeimages.com

Så sent som för tre år sedan tränade jag nästan varje dag. Det blev 4-5 spinningpass i veckan, ett par löparrundor och några styrketräningspass. Jag skulle vilja påstå att jag hade en ganska aktiv livsstil. Så aktiv att jag bestämde mig för att springa Göteborgsvarvet vilket vore en utmaning för mig som aldrig egentligen sprungit särdeles mycket eller särdeles långt.

Jag började således fokusera mer energi mot löpningen och någon månad innan varvet, eftersom jag allt som oftast har lite svårt för måttfullhet när jag engagerar mig i något, la jag så mycket energi på löpning att min kropp började protestera. Protestera med stort P för bara någon dag efter första tecknet small det till i hälsenan och mitt Göteborgsvarv blev inställt. ungefär ett halvår av rehabträning gjorde att jag var tillbaka någorlunda så varför inte försöka lösa Göteborgsvarvet året efter?

Sagt och gjort. Rehabträningen intensifierades och några månader senare konstaterade min kropp att jag inte var helt återställd eller att jag hade varit rädd för smärta för jag hade felbelastat och därför ville nu inte knät vara med längre. Inget Göteborgsvarv det året heller.

Nästan ett år senare var smärtan i knät nästan borta och jag såg fram emot att träna på "riktigt" igen. Jag hade med nöd och näppe klarat av att leda ett pass i veckan efter bara en kort tids frånvaro men nu skulle jag upp på cykeln igen. Detta var i våras. Tre veckor senare låg jag under kniven för att akut ta bort en riktigt inflammerad blindtarm. Ett gäng rejäla sår i magen senare linkade jag ut från sjukhuset och återigen in i en valsituation.

Fram tills dess var träning och aktivitet fortfarande en mycket viktig del av mitt liv men jag hade tagit lite för mycket stryk på lite för regelbunden basis så när arbete och skola önskade belamra 10-14 timmar av mitt dygn valde jag att känna av smärtan i magen. Jag valde att känna av smärtan i knät och jag valde att vara rädd för att träning skulle göra att smärtan skulle återkomma.

Rädsla är ett oerhört starkt gissel och rädsla styr mig i väldigt många valsituationer om jag inte är medveten om varför jag väljer som jag gör. Rädsla för att göra fel, rädsla för att uppfattas annorlunda, rädsla för förlust, smärta osv. Att bli medveten om rädslan har gjort mig väldigt gott för det är först nu jag kan se vad det är som hindrar mig.

Rädslan skapar ursäkter men dessa ursäkter är ofta helt fel. För att jag skall slippa ha ont i knät så måste jag träna. Jag måste träna Rätt men jag måste träna. Det är när jag inte är aktiv som smärtan kryper tillbaka.

Det är dags att verkligen lyssna på kroppens signaler. Välja utan rädsla och vinna tillbaka min aktiva livsstil. Jag börjar med 10.000 steg och att köra ett par spinningpass i veckan samt rehabiliterande sjukgymnastik så ofta jag kan och med samma skynda långsamt strategi som jag använder när jag placerar mina pengar skall jag utöka min fysiska aktivitet under 2016. Kanske kan jag leda fler pass eftersom det inte bara bidrar till hälsan utan får mig att bli gladare och piggare på samma gång.

Vad gör dig glad?

Bildkälla: Freeimages.com

Höstpromenad

I min strävan efter att återgå till mitt forna jag har jag kommit mig för att återupptäcka min förkärlek för hösten. Hösten är min favoritårstid så länge jag slipper regnet.

Jag har en hudtyp som gör att jag passar bäst i skuggan och på vintern är jag så blek att jag nästan är genomskinlig. Detta samtidigt som jag är en ganska varm människa som gärna har fönstret öppet i sovrummet året om. Då är en aningen kylig höstkväll underbar för en rask promenad. Lagom varmt och lagom kallt, solen värmer utan att bränna och det är lätt att trava på utan att svetten lackar.

Hösten är full av färger och ljud som inte finns annars. rasslet av röda och orangea löv som jagar varandra över en parkeringsplats. Ett mångfärgat träd ensamt på en dimmig gräsäng eller det krispiga knäcket i allt levande som förbereder sig att dra sig undan från den annalkande kylan.

Det finns andra egenskaper med en höstpromenad som man sällan tänker på. Kylan, tystnaden och färgprakten gör i alla fall mig mer vaken och uppmärksam. Jag upplever världen omkring mig mer än vanligt. Kvällens promenad var extra spännande för den innehöll en krydda utöver det vanliga.

Min bättre hälft och jag försöker så ofta vi kan komma ut och ta en promenad på kvällarna efter en lång dag för att på så sätt få en möjlighet att prata med varandra och umgås istället för att dega ihop framför tv-n och asocialt stirra ut i intet vilket är så lätt när man är trött på gränsen till utmattad. Hustrun är en relativt samlad kvinna med en del skinn på näsan, snabb till skratt men i övrigt ganska stabil men idag fick jag bevittna ett framförande som samtliga skådespelerskor i Hollywood bara kan drömma om att återskapa på vita duken.

Vi gick genom en lummig, murrig park och helt plötsligt kilade en liten mus ut ur ett buskage och tvärs över fötterna på oss. Innan jag hann reagera hör jag ett öronbedövande tjut och får bevittna en efterföljande krigsdans som skulle skrämma mest hårdnackade krigare. Denna fantastiska lilla gerillamus som den kom att kallas efter attacken, förgyllde min dag något oerhört och jag skrattade länge.

Tid är den viktigaste av våra tillgångar. Den enda vi inte kan köpa mer av så ta tillvara på den tid du har och njut så länge den varar.

Vad gör du för att koppla av?

Bildkälla: Freeimages.com

Att gå 10.000 steg

Ett av mina mål är att gå minst 10.000 steg per dag i genomsnitt. Jag har alltid varit ganska aktiv i min vardag men nu har jag ett extremt stillasittande arbete och skoltiden är inte mycket mer aktiv den.

Innan jag började den nuvarande utbildningen arbetade jag i en ganska stor lunchrestaurang, både mätt i antal gäster och yta. Vi var två kockar som försåg 1.000 personer men frukost, lunch och middag.

Vid ett tillfälle utnämnde restaurangkedjan jag arbetade för en stegräkningstävling som en del i sitt friskvårdsarbete och varje medarbetare fick var sin stegräknare/pedometer. Vi skulle registrera våra dagliga framgångar och det fanns en omräkningstabell för annan fysisk aktivitet som inte kunde mätas med stegräknaren exempelvis cykling, hemstädning, klättring osv.

Under ett normalt arbetspass gick kockarna i genomsnitt 1,5 mil vilket med en steglängd på ca 75 cm blir 20.000 steg. Efter jobbet tränade jag minst fyra dagar i veckan och aktiverade mig på en rad olika sätt.

Den senaste veckan har jag återigen mätt en normal arbetsdag efter vilken jag åkte och storhandlade, hem och laga mat och avslutningsvis en rask promenad på närmare tre kilometer. Antalet steg, 5.885 st.

Innan jag lämnade arbetet hade jag lyckats gå 1.500 steg vilket tydligt talar om för mig att mitt mål om 10.000 steg inte nödvändigtvis kommer vara så enkelt som jag trodde att det skulle bli. Även om man omvandlar alla andra aktiviteter.

På min fortsatta resa kommer jag försöka hitta fler nya sätt att utmana mig själv.

Vill du vara med på resan?

Bildkälla: Att Välja Lycka