Att kunna sy räddar miljön och plånboken

För ett tag sedan råkade jag person med ett stort miljöintresse. Ni vet en sån där som är så avogt inställd till att slösa med vatten att hen inte tvättar sig och vars stora intressen är att förstöra för livsmedelsindustrin och att växtfärga naturfiber...

Jag försöker alltid föra ett civiliserat samtal i alla situationer och det betyder ofta att försöka styra in samtalen på någonting där det i alla fall kan finnas någon form av gemensam nämnare för de inblandade parterna så vi kom att prata om textilindustrin, textilåtervinning och återbruk.

Just den diskussionen gav inte särdeles mycket eftersom jag hade ganska lite fakta och kunskap och personen jag språkade med kom med det ena påståendet mer sensationellt än det andra men det mynnade ändå ut i att jag försökte ta reda på några mer grundläggande fakta i ämnet.

En fakta är vi i Sverige köper ungefär tretton kilo textilier per år och ungefär åtta kilo slängs i soporna.

Det är mycket.

Det var då jag började fundera på vad det kan innebära att jag lappar och lagar familjens kläder.

För så är det nämligen. Min mor, tillsammans med syslöjden i skolan, lärde mig att hjälpligt hantera en symaskin och att klara av det mest grundläggande på den fronten. Jag är också av åsikten att det är viktigt att ha en så bred kunskapsbas som möjligt så med åren har jag utvecklat mig själv så gott det går och även om jag inte till vardags syr mina egna kläder är jag inte främmande för att sy om, lägga upp eller ned, laga och lappa eller varför inte fodra om eller byta dragkedja.

Nu är det för all del väldigt sällan jag byter en dragkedja eller ett foder för plagget tenderar att vara så slut innan dess att det inte är särdeles upplyftande att bära det längre utan rejäla insatser.

Men en del gör jag och det förlänger klädernas livslängd men det kan också rädda kläder.

Jag fick för några veckor sedan ett erbjudande om att få fyra par jeans för ägarna hade köpt dem och lagt dem i en garderob ett tag tills kvittot var slängt sedan länge och vid första tvätten hade byxorna krympt så mycket att de inte kunde ha dem längre.

Problemet för mig var att de var 6-8 cm för korta men det är hanterbart.

Ett par blev helt sonika shorts och de övriga tre blev förlängda.

Klart att det finns enklare sätt att bygga en garderob för det tog mig några timmar att bygga om de där byxorna men det känns bra. Dels kommer de här helt nya byxorna till användning och dels sparar jag lite pengar men bäst av allt är att jag slipper ge mig ut och handla för det är verkligen en aktivitet jag avskyr.

Fyra par jeans är rimligtvis mellan 2,5-3 kg textilier men i min värld borde det kunna vara ett decennium av att slippa köpa jeans och skulle jag tycka att de blir tråkiga går de alltid att sy om...

FIRE - AvL edition

Det har blivit ganska poppis i den lilla ankdamm av ekonominördar jag simmar runt bland att snacka om konceptet FIRE.

FIRE står för Financial Idependence Retire Early och det handlar om att man skall bygga en ekonomisk trygghet (gärna inklusive passiva inkomster) i sådan utsträckning att man inte behöver arbeta för att upprätthålla sin nuvarande livföring.

De flesta som diskuterar ämnet strävar efter att nå dit genom att spara mycket och investera i tillgångar som ger en relativt säker avkastning över tid.

Känns det igen? Låter det ungefär som det jag skriver om här?

Jag har aldrig brytt mig om att definiera det jag gör som att sträva efter FIRE för jag känner inget stort behov av att sätta ord på det. Dessutom tenderar det att finnas en hel hög med förutfattade meningar om hela konceptet och jag vill mest göra mig grej...

Men visst. Jag strävar efter FIRE.

Jag ser dock en del allmänna missförstånd när jag tittar på diskussionerna och dessutom ser jag diskussioner där jag inte riktigt känner igen mig. Jag har skrivit ganska mycket oom detta så eventuellt är det här inlägget bara upprepning men låt oss försöka.

Financial Independance

FI-delen av konceptet då. Jag tycker att jag förklarade min ståndpunkt ganska väl när jag helt sonika snodde en förklaringsmodell från en amerikansk poddare i det här inlägget.

En vanlig missuppfattning är att man måste leva snålt för att vara ekonomiskt fri. Det är många som skrivit om FIRE som valt att leva på väldigt knappa resurser och spara stora summor. Det finns andra som väljer att deklarera sig som fria med extremt små marginaler och jag tror att det kan ha bidragit till svårigheterna.

Jag vill påstå att det är fritt fram att välja själv. Det som är viktigt under uppbyggnadsfasen är att man har roligt under tiden samtidigt som man ser till att det är en så stor skillnad som möjligt mellan inkomster och utgifter så att sparandet blir så högt som möjligt i relation till utgifterna.

Om du tjänar en miljon i månaden och sparar en halvmiljon kommer du, i relation till Sveriges befolkning som helhet, inte behöva snåla för att nå FI även om du kanske känner att du får försaka svårt för att komma dit. Allt handlar om perspektiv.

Det vi gör i vår familj är att konsumera medvetet. Vill vi ha någonting skaffar vi det. Vill vi uppleva någonting så upplever vi det men vi försöker alltid hitta det mest prisvärda (notera att jag inte skriver det billigaste) alternativet och vi funderar på om det finns andra lösningar på våra problem och behov innan vi bestämmer oss för vilken väg att gå.

Retire Early

Många som skriver om detta vill sluta jobba och det är då diskussionerna brukar uppstå. Om man nu är så missnöjd är det väl lika bra att byta jobb direkt. Eller- jag älskar mitt jobb, varför skulle jag vilja sluta.

Det finns inget tvingande i ekonomisk frihet som säger att man måste sluta jobba bara för att man inte måste jobba för pengar. Däremot skulle jag vilja påstå att väldigt många upplever en ekonomisk situation där de inte tillåts särdeles mycket flexibilitet och det kan skapa onödig oro.

Om man har så mycket pengar sparat att man inte behöver vara orolig för att få sparken eller vara orolig för om pengarna skall räcka till ifall man blir sjuk eller skadad, om barnen blir sjuka eller föräldrarna behöver extra hjälp när de blir äldre; då borde, allt annat lika, stress minska.

Det kan också vara så att det man gör nu inte är det man helst skulle spendera en tredjedel av sitt liv med.

För mig gäller det. Jag har hittat ett jobb jag trivs bra med men om jag plötsligt satt med en miljard på banken skulle jag sannolikt inte arbeta heltid. Det är för all del inte troligt att jag skulle fortsätta med det jag gör nu om jag helt plötsligt skulle få massvis med pengar men jag är inte främmande för att fortsätta arbeta efter den punkt då jag nått ekonomisk frihet men jag ser att andra saker skulle kunna få ta min tid.

I dagsläget spenderar jag förhållandevis lite tid med att ge bort mitt arbete och jag utför ganska lite arbete där jag inte får en relativt säker ersättning. Hade jag redan nått mina ekonomiska mål föreställer jag mig att jag hade valt att spendera en större del av min tid med saker som gav mig andra vinster än finansiella.

Jag vet inte vad det skulle kunna vara men att volentära hade kunnat vara intressant och det finns en rad arbeten jag hade velat testa på vilka inte ger särdeles bra betalt eller företagsidéer jag hade testat vilka skulle ta mycket lång tid att generera en vettig avkastning men som hade varit givande på andra sätt.

Kontentan är att jag inte kommer sitta framför TVn när jag når ekonomisk frihet. Jag kommer jobba men förmodligen med saker som inte genererar ekonomisk avkastning på kort sikt och jag tror det är ungefär så de flesta tänker när det väl kommer till kritan.

Summering

Som jag ser det finns det klara poänger att sträva efter FIRE oavsett vilka förutsättningar du har eller vilka önskemål om livet du har. Vad du gör av den ökade ekonomiska flexibiliteten det kommer innebära att ha ett större sparkapital än du har idag är upp till dig men det är sannolikt ganska sällsynt att ökad ekonomisk flexibilitet skulle vara skadligt.

Mina två ören i debatten och om jag får säga det själv är texten värd båda två :-)

Att utöka pensionen med 2000 kr/månad

Jag har haft anledning att räkna en del på olika pensionsscenarion det senaste och konstaterar att när man väl är i uttagsfasen gäller det att ha koll på ett par viktiga antaganden.

Hur lång tid skall pengarna räcka?
Vilken avkastning kan vi förvänta oss?
Vad skall pengarna användas till?

Sen finns det massor om skatter och kostnader hit och dit och man kan bli riktigt teknisk men jag satt och spekulerade i ett scenario där en nyss bliven pensionär - 65 år gammal, hade önskat en liten guldkant på tillvaron utöver den statliga pensionen och tjänstepensionen - vilka summor i sparande behöver man?

Låt oss anta att man behöver ungefär 15 000 kr per person i genomsnitt i Sverige. Om vi också antar att det är vad ens pension täcker men det hade varit trevligt med 2000 kr/månad extra för att kunna göra en resa eller köpa någonting extra speciellt någon gång ibland; vad behövs?

Låt oss därefter göra ett antagande att den genomsnittliga livslängden i Sverige är 82 år och att man vill köra hela vägen in i mål.

Sist men inte minst antar vi att vi kan få 6 % nominell avkastning med en 40/60-portfölj och att vi kan investera i ett ISK och att statslåneräntan är under 2 % ett bra tag framöver.

En snabb excelsnurra med antagandena att uttaget skall vara 24000 kr/år och att den årliga avkastningen blir 5,5 % (6% nominell avkastning - 0,5 % skatt) ger mig att man klarar dessa 17 år om man startar med 275 000 kr.

Detta kräver för all del en rak avkastning vilket är osannolikt men det finns olika strategier för att kunna se till att man får den avkastningen och kanske även inflationsjusterar portföljen men låt oss säga 300 000 kr.

Bild: z2036.blogspot.se

Det kanske kan ses som mycket men om man sparar undan en summa motsvarande ett paket cigaretter och en coca-cola i månaden under sitt arbetsliv i en gratis indexfond så är man på plats och om jag minns mina lyxfällanavsnitt rätt är det ganska vanligt förekommande att det utrymmet finns i de Svenska hushållens vardagsbudget.

Vill man vara på den säkra sidan försöker man klara sig utan den där pizzan också den där enda dagen i månaden då man gav upp ciggen och läsken.

Med 600 000 kr i portföljen behöver du ingen avkastning alls för att kunna ta ut 2000 kr/mån under hela pensionen och då kan man räkna bort all risk. Allt som krävs är ett sparande på 200 kr/mån.

Tänk vad du kan göra med 500 kr i sparande...

Bokrecension - 101 Tankar om Aktier

Jag blev för ett tag sedan kontaktad av en författare vid namn Ludvig Rosenstam Åhman för att han har släppt en ny bok inom området aktier/privatekonomi och han frågade om jag ville ha ett exemplar.

Självklart fattar jag att han vill ha lite marknadsföring som tack och ibland tillåter jag mig att vara lättköpt för jag gillar när folk bidrar till kunskap och lärande.

Så om det inte var tydligt - Jag fick en bok gratis vilket kan ha påverkat den här texten och därför kan det här ses som marknadsföring i samarbete med författaren men jag vill fortfarande tro att jag har kapacitet att vara någorlunda opartisk i min recension trots det.

101 Tankar om Aktier

Det här kan vara en bok som mår bäst i händerna på nybörjare. Det är en lättläst bok med korta kapitel där författaren på ett enkelt sätt förmedlar en mängd kunskaper och teorier om sparande, aktier och ekonomi vilka man kan ha nytta av om man skall investera sina surt förvärvade slantar på en volatil marknad.

Det är mycket börspsykologi men en hel del annat matnyttigt finns också med.

Är du en van investerare med ett stort intresse är det här förmodligen en bok som innehåller gamla sanningar men en av sakerna jag uppskattade med konceptet är att eftersom kapitlen är så korta och indexet i början är så tydligt kan man nästan använda boken som ett uppslagsverk när man behöver gå tillbaka och fräscha upp någonting man har gömt för långt bak i sitt dammiga bakhuvud.

På det hela taget tycker jag det finns en plats för den här boken också. Egentligen mer så än mycket annat jag recenserat de senaste åren. Det enda negativa jag vill framföra är att boken kostar 1 kr/sida men eftersom den finns på biblioteket är det kanske ingen stor grej.

Intressant museum med äcklig mat

Jag vet inte riktigt hur det gick till men för ett tag sedan hade jag någon timme över mellan jobb, barn, hushållsarbete, fritidsaktiviteter och de två egna företagen jag driver. Jag valde inte att träna vilket borde vara den logiska vägen att gå utan jag valde att slötitta på matrelaterade youtubeklipp istället.

Det finns några kanaler jag tycker är kul och en av dem är Matkoma. Två grabbar som åker runt och äter saker. Ofta mycket saker men ibland ganska läskiga saker också.

Jag hittade ett klipp där de hade varit på Disgusting Food Museum i Malmö. Det är hysteriskt roligt men man skall kanske inte se det när man äter och om man inte vill tvingas vidga sina vyer skall man kanske välja någonting annat att se på men jag blev ändå lite sugen på ett besök på museum även om jag inte riktigt vet hur jag skall lyckas klämma in det i min vardag.

För min del var ganska lite av detaljerna nyheter men det mesta är ändå saker jag gärna väljer att undvika i min vardagliga kosthållning :-)

Finns det några vinster med att dela sparandet mellan olika banker?

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jag fick frågan om det finns några vinster med att dela sparandet mellan olika banker?

I familjen AvL engagerar vi någonstans mellan 6-10 banker vid varje givet ögonblick och ytterligare några finansinstitut eller liknande organ.

Behöver man det?

Nej sällan.

Vi har banklån, lönekonton och allt sånt hon en bank och sen har vi några olika kreditkort hos andra banker. Utöver det nyttjar vi några olika banker för deras sparkonton och sist men inte minst har vi konton hos Nordnet och Avanza (och så har vi pensioner på några ställen och alternativa investeringar på andra ställen osv men ni fattar).

Frågan gällde specifikt huruvida det var vettigt att dela upp sparandet mellan olika banker och då främst sitt långsiktiga fondsparande. För frågeställaren sparar uteslutande i fonder eller på sparkonto.

I det fallet finns det väl egentligen bara tre anledningar att sprida sitt sparande som jag kan se.

1: Tillgång till fonder

2: Avgifter

3: Investerarskydd

Så... Fondutbudet kan vara ganska begränsat hos storbankerna exempelvis och det kan finnas skalavgifter för olika konton i vilka man förvarar sina fonder och det kan vara en anledning att flytta sitt sparande till en bank där man har tillgång till de fonder man vill investera i.

Även nätbankerna har olika utbud även om deras utbud tenderar att vara så stort att det borde gå att hitta någonting som passar och fondavgifterna är de samma oavsett var man investerar (även om det har börjat komma uppstickare som utmanar även det) så det är primärt produktutbudet som skulle vara anledningen till att ha två olika nätbanker.

Sist men inte minst har vi investerarskyddet vilket är en statlig garanti ifall banken går i konkurs. Ungefär som insättningsgarantin men för värdepapper är skyddet "bara" 250 000 kr och inte en miljon.

Skillnaden är att dina fonder inte blandas med bankens tillgångar och värdepapperna förvaras inte ens hos banken så i realiteten krävs det någon form av brottslighet eller att flera stora banker går i konkurs samtidigt för att dina fonder skall förloras och garantin lösas ut.

Men om man är orolig för systemkollaps samtidigt som man tror att Svenska staten skall finnas kvar och redo att infria sina löften när allt annat kraschar; då kan det vara rimligt att dela upp ditt fondsparande på så många olika banker som behövs för att du skall skydda hela din förmögenhetsmassa med investerargarantin.

Utöver detta kan inte jag egentligen se några anledningar att dela upp fondförmögenheten på olika banker. Gör du?

En snorig treåring

Jag förstår alldeles utmärkt varför vi måste ta alla de skyddsåtgärder vi gör just nu och det finns mycket som är positivt.

Att jobba hemma har klara fördelar. Det är lagom långt att pendla till jobbet. Klädkoden är inte lika strikt och kaffet är bättre men det finns några saker som är aningen svårare också.

Eftersom man inte får vistas bland folk om man har minsta symptom innebär det att dottern inte fått gå till förskolan på en månad. Har du någonsin sett en 100 % frisk treåring? En treåring utan att det rinner det minsta från näsan? det har inte jag...

De två första veckorna var ganska trevliga eftersom hustrun var lite snuvig hon också så då var vi alla tre hemma och eftersom hon inte kunde jobba hemifrån passade hon på att sjukskriva sig och jag vabbade så vi hade lägre inkomst men mycket trevlig tid tillsammans.

Efter ett par veckor förändras dock läget för ett barn som inte får träffa andra barn förvandlas långsamt till en mardröm av sprattel och skrik. Efter ett par veckor blir dessutom hustrun tillräckligt frisk för att få lov att arbeta igen och eftersom hon jobbar i vården är hennes arbetstid betydligt viktigare än min så jag blir kvar hemma och försöker underhålla ett yrväder med mycket stark vilja.

Efter vecka tre förstod jag med innerlighet de som motsätter sig FIRE om det innebär att man "slipper" gå till jobbet och efter vecka fyra började jag googla andningsövningar, tyst retreat, valium och polarexpeditioner.

Om inte det här jävla viruset lugnar ned sig snart kommer jag starkt överväga att köpa en lägenhet till. Jag var sååå förberedd på karantän (det är jag egentligen alltid). Vi hade mat och vatten för månader, energi, hygien osv men hur skulle jag någonsin kunna förbereda mig på att sitta inlåst med en treåring?

Om du läser detta - skicka hjälp