Finns det några vinster med att dela sparandet mellan olika banker?

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jag fick frågan om det finns några vinster med att dela sparandet mellan olika banker?

I familjen AvL engagerar vi någonstans mellan 6-10 banker vid varje givet ögonblick och ytterligare några finansinstitut eller liknande organ.

Behöver man det?

Nej sällan.

Vi har banklån, lönekonton och allt sånt hon en bank och sen har vi några olika kreditkort hos andra banker. Utöver det nyttjar vi några olika banker för deras sparkonton och sist men inte minst har vi konton hos Nordnet och Avanza (och så har vi pensioner på några ställen och alternativa investeringar på andra ställen osv men ni fattar).

Frågan gällde specifikt huruvida det var vettigt att dela upp sparandet mellan olika banker och då främst sitt långsiktiga fondsparande. För frågeställaren sparar uteslutande i fonder eller på sparkonto.

I det fallet finns det väl egentligen bara tre anledningar att sprida sitt sparande som jag kan se.

1: Tillgång till fonder

2: Avgifter

3: Investerarskydd

Så... Fondutbudet kan vara ganska begränsat hos storbankerna exempelvis och det kan finnas skalavgifter för olika konton i vilka man förvarar sina fonder och det kan vara en anledning att flytta sitt sparande till en bank där man har tillgång till de fonder man vill investera i.

Även nätbankerna har olika utbud även om deras utbud tenderar att vara så stort att det borde gå att hitta någonting som passar och fondavgifterna är de samma oavsett var man investerar (även om det har börjat komma uppstickare som utmanar även det) så det är primärt produktutbudet som skulle vara anledningen till att ha två olika nätbanker.

Sist men inte minst har vi investerarskyddet vilket är en statlig garanti ifall banken går i konkurs. Ungefär som insättningsgarantin men för värdepapper är skyddet "bara" 250 000 kr och inte en miljon.

Skillnaden är att dina fonder inte blandas med bankens tillgångar och värdepapperna förvaras inte ens hos banken så i realiteten krävs det någon form av brottslighet eller att flera stora banker går i konkurs samtidigt för att dina fonder skall förloras och garantin lösas ut.

Men om man är orolig för systemkollaps samtidigt som man tror att Svenska staten skall finnas kvar och redo att infria sina löften när allt annat kraschar; då kan det vara rimligt att dela upp ditt fondsparande på så många olika banker som behövs för att du skall skydda hela din förmögenhetsmassa med investerargarantin.

Utöver detta kan inte jag egentligen se några anledningar att dela upp fondförmögenheten på olika banker. Gör du?

Korträntefond säkrare än banken?

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jag fick en fråga för ett tag sedan om min syn på investerarskyddet när man äger aktier kontra exv. insättningsgarantin.

Bakgrund

Insättningsgarantin: Om man sätter in pengar på ett bankkonto i en större bank ingår det oftast en insättningsgaranti som är backad av svenska staten. Det innebär att staten ersätter upp till 100.000 euro om banken skulle gå i konkurs. Detta gäller bara kontanter.

Investerarskyddet: Om man istället investerar i aktier eller fonder eller andra värdepapper finns det ett liknande skydd från staten men då är skyddet "bara" 250.000 kr.

Diskussion

Jag vill påstå att det här kräver lite djupare förståelse för de olika skydden. Om man bara ser på det ovanifrån kan det kännas självklart att insättningsgarantin är det bästa. Om du har en miljon kronor du vill förvara utsatt för räntemarknaden snarare än aktiemarknaden eller andra tillgångsslag kan det kännas logiskt att sätta in pengarna på ett sparkonto i en bank med insättningsgaranti. Får du en ränta som är rimligt nära inflationen är man väl helt klart på banan?

Insättningsgarantin skyddar ju din miljon samtidigt som du får ränta. Finns inget att förlora?

Så här tänker jag:

Insättningsgarantin gäller kontanter. Dessa kontanter som du sätter in på bankkontot får banken senare använda i sin verksamhet. De får låna ut dem, använda dem för att köpa andra verksamheter eller köpa skrivarpapper. Insättningsgarantin är således att du sätter din tillit till att staten står för sitt ord och löser ut banken om banken skulle gå i konkurs.

När det kommer till investerarskyddet gäller det värdepapper som exv räntefonder eller obligationer. Visst är det så att staten bara skyddar 250.000 kr om banken skulle gå i konkurs men jag skulle säga att det kräver betydligt mer än en konkurs för att du skall bli av med dina pengar.

När det kommer till värdepapper måste dessa hållas åtskilda från bankens tillgångar. Banken får alltså inte använda dina tillgångar i sin egen verksamhet utan de förvaras hos ett annat institut. Det krävs alltså att två banker går i konkurs samtidigt eller att det hela föregås av en ordentlig portion slarv eller brottslighet.

Om du nu investerar din miljon i en räntefond du har på ett konto hos Avanza krävs det att Avanza förvarar dina värdepapper någon annanstans. Det kan exempelvis vara hos SEB. Om nu Avanza skulle gå i konkurs borde det finnas någon form av register antingen hos Avanza eller hos SEB som berättar vilka fondandelar som är dina.

I detta fall skall du få tillbaka hela miljonen eftersom dina fonder är dina fonder. Du kan ha fem miljoner, trettio miljoner, en miljard - det spelar ingen roll. Investerarskyddet är bara till för om man av någon anledning inte kan avgöra vilka tillgångar som är dina.

Slutsats

Jag gör alltså bedömningen att det rimligtvis borde vara säkrare att sätta sina pengar i en räntefond än på ett bankkonto. Äganderätten borde vara lika stark, om inte starkare, än den statliga garantin men den främsta fördelen är att man inte behöver oroa sig för summor.

Det här kanske inte är någonting som de flesta behöver fundera på men att komma upp i 250.000 kr är inte så himla svårt och diskussionen behöver givetvis inte stanna vid bankkonto kontra räntefonder utan gäller givetvis även andra värdepapper i relation till bankmedel.

Jag är trygg i förvissningen om att mina aktier och fonder är mina. Jag är givetvis medveten om att det kan vara en falsk trygghet men jag väljer att lita på systemets flera lager av trygghet snarare än en statlig försäkring mot en enskild banks slarv.



Bildkälla: sv.wikipedia.org