Njuter lite - Cooper´s Choice Laphroaig

Den 7/7 släpptes en specialflaska Laphroaig på bolaget. Det var en 10-åring som var avslutad på sherryfat från den oberoende buteljeraren Vintage Malts. Det är deras serie Cooper´s Choice som fick ett nytillskott.

Totalt släpptes 420 flaskor och alla gick till Sverige. Jag köpte en av dem och under semestern avnjöts ett par skvättar av denna flaska. Utgåvan är en så kallad singel cask dvs all sprit kommer från en enda tunna vilket gör att drycken blir lite mer karakteristisk än när destilleriets master blender bygger en utgåva från många olika fat vilket är standard.

Omdöme

Jag läste ett omdöme tidningen Allt om Whisky där man benämnde denna drycks smak "mjuk som en one-piece i sammet". Ganska rolig skrivelse men jag tycker det stämmer ganska väl även om sagda one-piece har gått mig förbi. Det är en vanlig tioåring fast med en avrundning av sherrysötma i både smak och doft vilket gör denna utgåva aningen mer sofistikerad än den vanliga.

Och tur är väl det eftersom flaskan kostade 899 kr vilket är mer än dubbelt den ordinarie och skall jag vara ärlig tyckte jag inte att det var värt pengarna. I alla fall inte om man bara ser till drycken och jämför den med den ordinarie utgåvan. Jag skulle ha mycket svårt att säga att det var en sherryflaska jag smakade på om jag utsattes för den här i ett blindtest och i övrigt var det som vanligt fast med en svagare ton av vaniljen än jag är van vid.

Nu tar jag oftast med själva upplevelsen av att prova en ny flaska också och det tycker jag är värt ganska mycket pengar. Att sitta där på kammaren och vara en av endast några hundra som kommer dricka den här whiskyn gör det hela lite mer speciellt och det är en god whisky så inget ont om den.

Jag provade den tillsammans med en cigarr några veckor senare och precis som jag trodde gjorde sig inte denna typ av whisky särdeles bra i det sammanhanget. När jag röker årets cigarr föredrar jag någonting med mindre egen karaktär eller som minst någonting med mindre egen rök men det kanske blir ett annat inlägg.

Avslutning

Skall jag säga någonting så skall jag säga att jag fortfarande är riktigt svag för Laphroaig. Jag älskar det destilleriet och den rökiga, torviga medicinen de producerar. En väninna omnämner den typen av whisky som ett par urbrända sjömansstövlar och även om jag sällan uppfattar fotsvetten så kan jag i delar hålla med henne. För de flesta skulle jag säga att deras tioåring är fullt tillräcklig och jag har själv alltid en flaska ståendes för de tillfällen då jag bara vill "ta en whisky".

För mig är whisky både ett intresse men också en underbar möjlighet att smyga iväg en stund, ta ett djupt andetag och bara koppla av. När var senaste gången du bara drog ett djupt andetag och uppmärksammade vad du hade runt dig? Det är början på rejäl avkoppling.

Må väl

Bildkälla: tjederwhisky.se

Laphroaig Lore - Hur man firar en halv miljon

När det kommer till whisky är det som i de flesta av aspekter av gemenskap att smaken är som baken. Just detta ger också möjligheter till producenterna eftersom det finns konsumenter som är i behov av flera tusen olika sorters whisky och denna uppsjö gynnar inte bara oss entusiaster som kan tänka oss att dricka det mesta utan också oss aktieägare som gynnas av försäljningssiffrorna.

För en tid sedan skrev jag om min investering i Diageo och efter det skrev jag om en Ardbegwhisky eftersom Ardbeg är ett varumärke som ägs av Diageo. Den här veckan tänkte jag passa på att besvara en fråga jag fick av bloggrannen Fattigbonddräng. Han firar varje 50,000 kr som portföljen ökat med en skvätt whisky och nästa gång det är dags kommer han att komma upp i en halv miljon kronor och för denna episka gräns skulle man kunna tänka sig en lite mer speciell flaska att fira med.

Min personliga favorit och preferens när det kommer till whiskysmak är rök. Jag är oerhört förtjust i rökiga whisky som smakar lite som jag föreställer mig att det skulle smaka att slicka i sig askan från ett urbränt båtskrov (båten kan med fördel ha fraktat torkad frukt och vanilj, då blir det ännu bättre).

De bästa rökiga whiskysorterna hittar man enligt mig hos destillerierna på den lilla skotska ön Islay där du hittar destillerier som Laphroaig, Ardbeg och Lagavulin. Idag har jag bestämt mig för att prata om de relativt säkra korten men med en liten twist eftersom jag hoppas att min publik är ganska bred och kanske inte skulle uppskatta en allt för nördig genomgång av öns kvaliteter.

Laphroaig Lore

Jag tycker att destillerierna i allmänhet lyckas skapa riktigt bra och prisvärda standardutgåvor vilka inte behöver kosta en förmögenhet. De 10-åriga varianterna av Laphroaig och Ardbeg går på runt 400 -500 kr och lika så för den 12-åriga Macallan eller en klassisk 14-årig Oban. Dessa flaskor har starka poänger och fungerar alldeles utmärkt för vilken normal lördagskväll som helst och det finns inget som säger att man skulle uppskatta innehållet i flaskan mer bara för att priset steg, innehållet blev äldre eller mer speciellt och svårt att få tag i.

Dock tror jag att det skulle kunna vara så att om man är ute efter någonting lite mer speciellt för att fira någonting så kan det finnas ett värde i att välja en flaska som är en gnutta mer ovanlig än standard och då får man i regel betala några kronor mer och nedan följer en beskrivning av en möjlighet som erbjuds precis just nu och som kan förgylla ett firande.

Laphroaig Lore är en specialutgåva signerad 2016 och utgåvan är en NAS (No Age Statement). Man vet helt enkelt inte hur gammalt innehållet är men en liten skvätt i flaskan skall enligt destilleriet vara så gammalt som 22-23 år men man kan vara ganska säker på att det mesta är betydligt yngre än så. För den ganska rejäla prislappen 899 kr krävs det en behaglig dryck som kan rättfärdiga priset och det är upp till var och en att göra den bedömningen för sig själv men jag har precis beställt min andra flaska.

Jag tycker att Lore erbjuder en kraftfull men rund rökighet med stor fyllighet och lång eftersmak. Jag vet inte om jag kan säga att de ljuva tonerna av kola, svartpeppar, mörk choklad, torkad frukt och nötter är värt en extra femhundring men den styrka och kraft som de ädla dropparna levererar och den unika upplevelsen man får tycker jag är det.

Lore är en helhetsupplevelse. Den är rivig och kraftfull som de yngre där alkoholhalten på 48% slår igenom och rökigheten är potent och bara lätt avrundad men den är också sofistikerat åldrad med stora dofter och smaker av allt från torv och blommor till kola och kryddor. Den klarar, i mitt tycke, vatten riktigt bra och bygger smaker hela vägen.

Skulle jag poängsätta den här flaskan skulle det bli höga poäng vilket delvis speglar min relativa prisokänslighet gällande whisky, dels min fanatism när det kommer till rökiga whiskysorter men också det fantastiska hantverk från gubbarna på Laphroaig som ligger bakom denna rejäla men ändå förnäma utgåva.

Om det var jag som skulle fira 500.000 kr i portföljvärde skulle jag eventuellt välja att försena måluppfyllelsen med en femhundring och ge mig själv en lite för tidig julklapp. Tänk på att det är en begränsad upplaga och idag finns det ca 500 flaskor kvar i Sverige.

Lycka till med sparandet


Bildkälla: att välja lycka