Den där rubriken är motsatsernas moder. Inget i den borde vara logiskt i tider då margincallsen haglar.
Margin call är när ens bank tvingar en att sälja en tillgång för att man har belånat sig för mycket och tillgångens värde har sjunkit och man inte kan ställa tillräckliga säkerheter för lånet längre. Jag vet faktiskt inte vad det heter på svenska.
Men men...
Jag brukar jobba med en låg belåning i min aktieportfölj. Jag brukar ligga mellan 0-20 % belåning. Oftast under en nivå där belåningen är gratis eller kostar max 1 %. I tider av hög volatilitet tenderar jag att öka belåningen lite för att kunna köpa när jag ser köplägen och inte har andra medel tillgängliga.
Jag gjorde detta i mars då jag köpte upp min belåning från 5 % upp till nära 20 % (några av de där procentenheterna var att portföljvärdet sjönk men inte många).
Sedan dess har jag haft svårt att hitta saker att köpa efter den lika branta uppgång vi sett i april som nedgången vi hade i mars. Så även om jag köpt lite ströposter och fyllt på här och där som jag beskrev häromdagen har det ändå blivit en hel del pengar över som jag inte vetat vad jag skulle göra med.
I dessa tider betalar jag ned belåningen igen så att det finns utrymme att handla igen om marknaden skulle få mer panik så som den fick här för några månader sedan.
Jag ser det inte som osannolikt att vi kommer få se ytterligare en sättning ganska snart och då är det ganska trevligt att vara nere på 0-5% belåning igen för att ha gott om utrymme att handla för.
Om jag får ytterligare någon månad innan köpknappen skall glöda kommer belåningsgraden sannolikt vara tillbaka väldigt nära noll igen och då återstår att se vad tusan jag skall göra med månadspengen för jag är inte sugen på att handla på "all time high" mitt i brinnande pandemi.
Några förslag?
Visar inlägg med etikett Belåning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Belåning. Visa alla inlägg
onsdag 27 maj 2020
tisdag 20 februari 2018
Utdelningar och belåning
Jag har på sistone gått och grämt mig lite över att jag ökat min belåning ganska mycket de senaste månaderna som följd av att jag inte haft någon inkomst. Nu råkar det vara så att min genomsnittliga belåningsgrad som kvot av portföljvärdet inte har förändrats särdeles mycket över året men det har ju att göra med att börsen klättrat en del.
Jag har satt ett stopp för min belåning att den inte får överstiga vår kortsiktiga buffert för jag bryr mig inte så mycket om vad som händer på aktiemarknaden men om det faller rejält vill jag kunna lösa lånen med pengar som inte har berörts av nedgången.
Nu skall för all del inte bufferten vara till sådant men i värsta fall går det att göra så under förutsättning att inte alla dåliga stjärnor står i linje och bufferten måste användas till annat men det vore väl attans om det skulle vara så illa. Nu har vi dessutom rejält med luft i systemet när det kommer till vår aktiebelåning också. Börsen kan nog falla ca 25 % innan jag behöver fundera på att räntan för lånen skall bli för dyr och det kan falla 60-70 % innan jag börjar närma mig överbelånad och hinner jag inte justera saker innan dess borde jag inte hålla på med det här alls.
Men en sak som jag noterade (och egentligen alltid har i bakhuvudet) är att portföljens utdelningar givetvis kan användas till att täcka lånen. Det skulle i dagsläget ta ungefär tre år för portföljen att återbetala alla lån men jag hade kunnat ta ut en rimlig "direktavkastning" från fondportföljen också och då hade lånen varit återbetalda på straxt över ett års tid och det är ju trevligt att veta.
Jag kör alltså med belåning i min portfölj men jag väljer att vara trygg i min nivå. Jag vet att jag kan betala tillbaka pengarna omgående och jag vet att portföljen själv kan lösa det om inget riktigt drastiskt inträffar. Jag försöker se till att portföljens återbetalningstakt ligger på under två år i totala termer och det är mycket sällan jag är över 10 % i total belåningsgrad vilket gör att jag kan känna mig lugn samtidigt som jag får en hygglig hävstång i uppgång (hävstången fungerar åt motsatt håll i nedgång så det gäller att ha tungan rätt i mun när man lånar).
Bildkälla: freeimages.com
Jag har satt ett stopp för min belåning att den inte får överstiga vår kortsiktiga buffert för jag bryr mig inte så mycket om vad som händer på aktiemarknaden men om det faller rejält vill jag kunna lösa lånen med pengar som inte har berörts av nedgången.
Nu skall för all del inte bufferten vara till sådant men i värsta fall går det att göra så under förutsättning att inte alla dåliga stjärnor står i linje och bufferten måste användas till annat men det vore väl attans om det skulle vara så illa. Nu har vi dessutom rejält med luft i systemet när det kommer till vår aktiebelåning också. Börsen kan nog falla ca 25 % innan jag behöver fundera på att räntan för lånen skall bli för dyr och det kan falla 60-70 % innan jag börjar närma mig överbelånad och hinner jag inte justera saker innan dess borde jag inte hålla på med det här alls.
Men en sak som jag noterade (och egentligen alltid har i bakhuvudet) är att portföljens utdelningar givetvis kan användas till att täcka lånen. Det skulle i dagsläget ta ungefär tre år för portföljen att återbetala alla lån men jag hade kunnat ta ut en rimlig "direktavkastning" från fondportföljen också och då hade lånen varit återbetalda på straxt över ett års tid och det är ju trevligt att veta.
Jag kör alltså med belåning i min portfölj men jag väljer att vara trygg i min nivå. Jag vet att jag kan betala tillbaka pengarna omgående och jag vet att portföljen själv kan lösa det om inget riktigt drastiskt inträffar. Jag försöker se till att portföljens återbetalningstakt ligger på under två år i totala termer och det är mycket sällan jag är över 10 % i total belåningsgrad vilket gör att jag kan känna mig lugn samtidigt som jag får en hygglig hävstång i uppgång (hävstången fungerar åt motsatt håll i nedgång så det gäller att ha tungan rätt i mun när man lånar).
Bildkälla: freeimages.com
torsdag 30 mars 2017
Tankar om lån - Reklam
(Det här inlägget skrivs i samarbete med STK Finans och innehåller reklam men tankar och åsikter är helt mina egna)
Jag har alltid varit ganska medveten om den finansiella världen runtomkring mig men i modersmjölken fick jag med mig att man skulle vara försiktig med att låna så jag har aldrig egentligen lånat till någonting.
Sen läste jag olika ekonomiska utbildningar i sju år och fick lära mig massor om hävstång, risker osv och det har gjort min syn på lånemarknaden annorlunda.
Det är fortfarande inte så att jag lever mitt liv på SMS-lån eller ber mamma om en hög pengar för att handla på NK men som ni vet har jag precis köpt en rejält dyr lägenhet och jag kommer förmodligen köpa en nyare bil inom en relativt snar framtid och då kommer lånemarknadens erbjudanden in i världsbilden. Jag använder också kreditlina på min aktiedepå för att kunna köpa aktier när det passar mig utan att behöva låsa upp fritt kapital på depån.
Men hur skall man tänka när det kommer till belåning då?
Min syn
I min värld är det alldeles för lätt att låna eller handla på kredit. Se bara på lyxfällan. Men jag måste säga att i ett klimat där räntan är så låg som den är och pengar är billiga kan det onekligen vara attraktivt att låna.
För mig handlar det om vad man lånar till. Om man bortser från bil skulle jag aldrig överväga att låna till konsumtion och i fallet bil överväger jag lån huvudsakligen efter att ha filosoferat över alternativkostnaderna. Jag kommer inte köpa en bil som kostar en årslön men en lite nyare bil kanske kostar mig runt 100.000 kr. Jag kan antingen ta pengarna från portföljen eller bufferten och då går jag miste av potentiell avkastning. Jag skrev häromdagen att min portföljs direktavkastning ligger på 5,97 % och även om bufferten ligger betydligt lägre så ligger portföljens förväntade totala avkastning relativt högt vilket gör att det inte är orimligt att räkna på runt 6 % vilket gör att jag i teorin skulle gå miste om 6000 kr om året i avkastning på att köpa bil med portföljpengarna.
Att låna pengar kan då vara ett alternativ. En familj med hygglig ekonomi borde kunna få ganska bra villkor och med hjälp av en låneförmedlare likt de STK Finans erbjuder i Sverige via Lånemäklaren och i Finland via Lainanvälittäjä borde man kunna komma undan ganska billigt i och med att de olika långivarna dessutom får slåss med varandra om att erbjuda bäst villkor.
I mitt fall skulle jag kunna låna pengar upp till en ränta på 6 % och fortfarande tjäna på affären under förutsättning att jag är beredd på risken. Min portfölj kan ju förlora pengar. Jag skulle dessutom vilja ha en viss säkerhetsmarginal men jag har svårt att tro att erbjudandet jag skulle få ligger nära några 6 %. Jag har kollat lite och jag borde inte ens behöva betala hälften.
Det här är ju dessutom bara aktuellt eftersom jag i varje givet ögonblick kan frigöra kapital för att betala av lånet så om ränteläget drastiskt skulle förändras kan jag komma ur lånet på ett förhållandevis enkelt sätt.
Att kombinera lån med ett högt sparande kan, om man är strukturerad och försiktig ge en god avkastning.
Övriga lån
När det kommer till bolån är det för mig inte ens någon diskussion. Jag behöver bo i en stor stad eller i närheten av en stor stad för att kunna verka och leva och i den miljön är hyresmarknaden väldigt svår och priserna på bostad är väldigt höga varför lån är en absolut nödvändighet. Jag väger givetvis riskerna och köper inte utan eftertanke men bolån var ett måste och jag försöker istället bygga upp en buffert så länge räntorna är låga vilken jag kan använda senare för att betala av lånet vid behov.
Jag har till och med funderat på att ta ett blankolån för den egna insatsen men där bedömde jag att risken blev för hög så där fick sparandet stryka på foten.
För mig är små lån och krediter inte ett alternativ i dagsläget men jag har varit i en så utsatt position att jag inte klarade av att skala ned mina utgifter mer och där jag under en ganska lång period hade hamnat mellan olika stolar varför jag helt och fullt hade utarmat mina sparreserver och inte fick några pengar alls från andra håll och då övervägde jag små lån.
Det var innan industrin med SMS-lån och liknande kom igång och jag fick inget lån då vilket kanske var lika så bra men jag kände då ett behov och förstår behovet. För mig var dessutom situationen säkerställd eftersom jag i det läget visste att pengar skulle rulla in på kontot, frågan var bara om jag skulle ha en lägenhet vid det läget, hur hungrig jag skulle vara när pengarna väl dök upp osv. Jag visste alltså att jag skulle kunna betala tillbaka lånen men inte riktigt när och för mig är det givet ATT betala tillbaka och sedan inte konsumera över mina tillgångar (så länge tillgångarna är mer än en tredjedel av existensminimum vad klart).
Summering
Lån kan vara en fantastisk resurs om man är försiktig och vet vad man gör. Lån kan också vara en livräddare vid tillfälliga svackor men lån kan också vara fullständigt livsfarliga om man inte har respekt för dem.
Jag ser till att hålla mig ajour när det kommer till vilka räntevillkor som råder och tar hjälp av olika jämförelsesajter för att enklare kunna utvärdera vad som erbjuds. Jag konsumerar väldigt lite lån om man bortser från bolån men jag vet att de finns och ser det som en resurs vid behov.
Hur ser du på lån?
(Det här inlägget skrivs i samarbete med STK Finans och innehåller reklam)
onsdag 23 december 2015
Innan mellandagsrean!
Dagen före dopparedagen är här och jag har lyckats ta mig ledigt från jobbet. Det var nu inte särdeles svårt eftersom hela kontoret kollektivt berättade att ingen skulle vara på plats under dagen vilket ger mig tid att studera.
Vi får se hur mycket tid som kommer finnas till studier denna sista dag innan julafton. Jag har fortfarande en liten julklapp att inhandla, en julost skall plockas upp för transport till morgondagens julbord, det skall tvättas och känner jag hustrun rätt skulle få saker göra henne lyckligare än om jag hunnit städa innan hon kommer hem så där kommer det gå åt lite tid också.
Dessutom är det ju sista börsdagen innan jul. Om inte löningen landar på kontot under eftermiddagen finns det bara fickludd kvar på Avanzakontot men om tillfälle yppar sig kan det tänkas att jag ökar min belåning något.
Belåning. Låt mig stanna vid detta ord ett ögonblick och förklara min syn på lån. För mig är lån någonting var och en måste tänka hårt och länge på. Min känsla är att väldigt många ser lån till bostad som fullständigt naturligt och att det är bankens maxtak som sätter gränsen snarare än den egna uppfattningen om familjens privatekonomiska förutsättningar. Då tycker jag att man börjar i fel ände. Det är inte rimligt att lägga sin ekonomi och sin tillit till storbankernas säljare (bolånesäljare är säljare precis som vanliga säljare även om de kanske kallas rådgivare eller någonting annat, deras uppgift är att göra sunda affärer för företaget de arbetar för) oavsett hur väl utbildade och duktiga de kan verka. Det är till syvende och sist alltid du som har ansvar för din ekonomi.
Bolån tycker jag trots ovanstående är logiskt så länge man är medveten om riskerna och tänker över hur mycket lån man bör ha. Lån för konsumtion tycker jag är vansinne. Nu sticker jag ut hakan och säger att detta inkluderar att låna till bil. Visst är det tufft att spara till en bil, speciellt om du skall ha en ny bil för flera hundra tusen men då får du väl välja en billigare bil. Klart att det är jobbigt att åka till jobbet kollektivt om man bor någonstans med begränsad kollektivtrafik men det borde göra motivationen att spara ännu högre. I det här hänseendet lever jag som jag lär med ett undantag. Den senaste bilen jag köpte var en begagnad Toyota Yaris där jag lånade hälften och betalade hälften kontant. Men detta var en del i min sparstrategi.
Min portfölj avkastar relativt hyggligt och min övertygelse vid bilinköpet var att mitt sparande även i fortsättningen skulle avkasta bättre än lånet även om billåneräntan är ganska hög. Med ränteavdraget blev det överkomligt och jag kunde således få lite hävstång på mitt sparande men detta var inte huvudanledningen till lånet. Jag valde att låna för att öka min sparkvot. Jag behöll den sparnivå jag hade innan bilköpet och låneamorteringen blev således ett extra sparande vilket jag inte hade känt mig bekväm med utan "tvånget" som bankräkningen innebar. Jag valde alltså att öka mina månatliga utgifter för att på det sättet öka mitt sparande och tvinga mig själv att banta min budget. Utan denna strategi hade jag inte valt att låna till bilen.
De flesta skulle nog anse att ett billån också är helt naturligt och de flesta banktjänstemän jag pratat med är helt överens om att det är helt rimligt att låna till en tillgång där man i förväg kan vara helt säker på att värdet kommer sjunka. Om jag istället går in på banken och ber om ett lån för att köpa aktier tittar de på mig som vore jag tokig och detta händer även när jag pratar med vänner och familj.
Aktier kan både öka och minska i värde vilket gör att det skulle kunna vara möjligt att tjäna pengar på att låna för att köpa aktier men ändå ser de flesta jag möter detta som ett vansinnigt hanterande av sin ekonomi. Givetvis skall man även här vara försiktig och aktiebelåning är inget jag rekommenderar för någon utan man måste själv bestämma hur man skall hantera sin ekonomi.
Jag väljer att ha tillgång till en kredit på mina aktiedepåer för att öka flexibiliteten och för att ge mig lite hävstång, dvs en liten möjlighet att tjäna pengar på lånade pengar men det utnyttjade kreditbeloppet vid varje valt ögonblick överstiger aldrig 10 % av portföljen och sällan går det över ett par procent.
Idag kanske jag väljer att efter noggrant övervägande öka min belåning med en femhundring för att köpa en näve aktier i Telia (TLSN). För pengar som kostar ett par procent ränta om året med Avanzas superlån köper jag en tillgång som nästa år förväntas ge mig över sju procent i utdelning. Eftersom jag sparar för en livstid behöver jag inte vara väldigt orolig för kursrörelser så länge inget fundamentalt förändras och jag är övertygad om att Telia kommer överleva även om de nu råkar bli skyldiga ett miljardbelopp i skadestånd efter sina äventyr i Eurasien.
Var försiktig, njut av nuet så ses vi på andra sidan julhelgen.
Bild: freeimages.com * Jag äger TLSN
Vi får se hur mycket tid som kommer finnas till studier denna sista dag innan julafton. Jag har fortfarande en liten julklapp att inhandla, en julost skall plockas upp för transport till morgondagens julbord, det skall tvättas och känner jag hustrun rätt skulle få saker göra henne lyckligare än om jag hunnit städa innan hon kommer hem så där kommer det gå åt lite tid också.Dessutom är det ju sista börsdagen innan jul. Om inte löningen landar på kontot under eftermiddagen finns det bara fickludd kvar på Avanzakontot men om tillfälle yppar sig kan det tänkas att jag ökar min belåning något.
Belåning. Låt mig stanna vid detta ord ett ögonblick och förklara min syn på lån. För mig är lån någonting var och en måste tänka hårt och länge på. Min känsla är att väldigt många ser lån till bostad som fullständigt naturligt och att det är bankens maxtak som sätter gränsen snarare än den egna uppfattningen om familjens privatekonomiska förutsättningar. Då tycker jag att man börjar i fel ände. Det är inte rimligt att lägga sin ekonomi och sin tillit till storbankernas säljare (bolånesäljare är säljare precis som vanliga säljare även om de kanske kallas rådgivare eller någonting annat, deras uppgift är att göra sunda affärer för företaget de arbetar för) oavsett hur väl utbildade och duktiga de kan verka. Det är till syvende och sist alltid du som har ansvar för din ekonomi.
Bolån tycker jag trots ovanstående är logiskt så länge man är medveten om riskerna och tänker över hur mycket lån man bör ha. Lån för konsumtion tycker jag är vansinne. Nu sticker jag ut hakan och säger att detta inkluderar att låna till bil. Visst är det tufft att spara till en bil, speciellt om du skall ha en ny bil för flera hundra tusen men då får du väl välja en billigare bil. Klart att det är jobbigt att åka till jobbet kollektivt om man bor någonstans med begränsad kollektivtrafik men det borde göra motivationen att spara ännu högre. I det här hänseendet lever jag som jag lär med ett undantag. Den senaste bilen jag köpte var en begagnad Toyota Yaris där jag lånade hälften och betalade hälften kontant. Men detta var en del i min sparstrategi.
Min portfölj avkastar relativt hyggligt och min övertygelse vid bilinköpet var att mitt sparande även i fortsättningen skulle avkasta bättre än lånet även om billåneräntan är ganska hög. Med ränteavdraget blev det överkomligt och jag kunde således få lite hävstång på mitt sparande men detta var inte huvudanledningen till lånet. Jag valde att låna för att öka min sparkvot. Jag behöll den sparnivå jag hade innan bilköpet och låneamorteringen blev således ett extra sparande vilket jag inte hade känt mig bekväm med utan "tvånget" som bankräkningen innebar. Jag valde alltså att öka mina månatliga utgifter för att på det sättet öka mitt sparande och tvinga mig själv att banta min budget. Utan denna strategi hade jag inte valt att låna till bilen.
De flesta skulle nog anse att ett billån också är helt naturligt och de flesta banktjänstemän jag pratat med är helt överens om att det är helt rimligt att låna till en tillgång där man i förväg kan vara helt säker på att värdet kommer sjunka. Om jag istället går in på banken och ber om ett lån för att köpa aktier tittar de på mig som vore jag tokig och detta händer även när jag pratar med vänner och familj.
Aktier kan både öka och minska i värde vilket gör att det skulle kunna vara möjligt att tjäna pengar på att låna för att köpa aktier men ändå ser de flesta jag möter detta som ett vansinnigt hanterande av sin ekonomi. Givetvis skall man även här vara försiktig och aktiebelåning är inget jag rekommenderar för någon utan man måste själv bestämma hur man skall hantera sin ekonomi.
Jag väljer att ha tillgång till en kredit på mina aktiedepåer för att öka flexibiliteten och för att ge mig lite hävstång, dvs en liten möjlighet att tjäna pengar på lånade pengar men det utnyttjade kreditbeloppet vid varje valt ögonblick överstiger aldrig 10 % av portföljen och sällan går det över ett par procent.
Idag kanske jag väljer att efter noggrant övervägande öka min belåning med en femhundring för att köpa en näve aktier i Telia (TLSN). För pengar som kostar ett par procent ränta om året med Avanzas superlån köper jag en tillgång som nästa år förväntas ge mig över sju procent i utdelning. Eftersom jag sparar för en livstid behöver jag inte vara väldigt orolig för kursrörelser så länge inget fundamentalt förändras och jag är övertygad om att Telia kommer överleva även om de nu råkar bli skyldiga ett miljardbelopp i skadestånd efter sina äventyr i Eurasien.
Var försiktig, njut av nuet så ses vi på andra sidan julhelgen.
Bild: freeimages.com * Jag äger TLSN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

