Hur startar år 2016?

Jag har funderat länge och väl på hur jag skall starta 2016. Vad skall årets första inlägg innehålla?

Väldigt många sammanfattar förra året eller försöker spå den kommande perioden och jag planerar att göra detta jag med men jag landade i att försöka skriva ett inlägg som handlar om grunden i hela den här resan mot ett lyckligare liv, en lyckligare värld för mig, mina nära och kära, för er läsare och för alla andra som vi på ett eller annat sätt delar vår tillvaro med.

Jag pratade lite filosofiskt om lycka med en av de motionärer som med viss regelbundenhet brukar dyka upp på de spinningpass jag leder på Friskis & Svettis. Vi spånade om hur man maximerar lycka och om man kan sätta ett värde på lycka. Efter några minuter blev vi så utsvävande att vi kontemplerade om lycka följer en rät linje, en exponentiell kurva eller om lyckans marginaleffekt, rent av kan vara avtagande i sin struktur.

Vad är värdet av 100 kr? Hur mycket lycka kan man köpa för den summan? Kan man köpa lycka?

För mig i dagens ekonomiska landskap räcker en hundring inte särdeles långt men tänk vad lycklig jag som femåring skulle blivit av samma hundring. Tänk vad mycket glass, godis, serietidningar och spelkulor man kan köpa för 100 kronor. Men om jag tänker lite längre än så.

Vad minns jag från när jag var liten?

Det är sällan alla leksaker och världsliga ting som upptar mina tankar när jag tänker tillbaka på hur det var. Vi hade nu inte några vansinniga mängder av överflöd när jag växte upp men bara att vara född och uppvuxen i Sverige gör att jag är mer lyckligt lottad än de absolut flesta. Men det är fortfarande inte materiella ting som ockuperar mitt sinne när jag tänker på dåtiden; och i sanningens namn är det inte materiella ting som gör att jag sparar hälften av min inkomst i dagsläget heller.

Jag minns den tid jag delade med mina föräldrar och alla de stunder vi umgicks med vänner och familj, vi spelade spel, åt middag tillsammans och skrattade. Personligen är min upplevelse att ett överflöd av materiella ting har varit ett hinder i den fria sociala världen. Att byta ut närhet och ömhet mot saker gör onekligen livet mindre innehållsrikt och även om det är en plattityd av sällan skådat slag vill jag ändå sälla mig till skaran som anser att pengar kan inte köpa lycka, oavsett hur många glassar man kan köpa till en femåring för en hundring.

Ekonomisk lycka, om det finns en sådan företeelse, kommer med avtagande marginalnytta. En glass kan sätta ett leende på ett barns läppar men kommer leendet vara lika stort efter den 20:e glassen? Förmodligen inte. Speciellt inte om den sista glassen ges till barnet samma dag som den första. Till slut blir det för mycket och det gäller sannolikt de flesta aspekter av ekonomiskt välstånd. Ytterligare en krona lagd i högen spelar förmodligen mindre roll för mig än för den där femåringen jag tjatar om.

Hur är det med kramar? Kärlek? Vänskap?

Nog för att det finns de som hävdar att man kan känna sig kvävd av för mycket vänskap och närhet så är det min genuina övertygelse att kärlek och vänskap innehåller empati och den empatiske kommer att inkludera behovet av frihet och självständighet i umgänget med andra vilket innebär att genuint kärleksfulla och vänliga relationer kan man aldrig få för mycket av. Det bästa med detta är att det kostar mycket mindre med vänskap och omtanke än med monetär lycka vilket innebär att våra ansträngningar, vår tid, och våra förutsättningar räcker längre.

Det kommer ta mig väldigt lång tid att bli helt omvänd men den här julen har jag önskat massor av främmande människor en god jul och ett gott nytt år. Någonting jag förmodligen inte skulle ha gjort förra julen. Jag skänkte mer pengar till välgörenhet i december 2015 än jag gjorde på resten av året och antalet leenden jag avverkat sedan jag startade den här bloggen har ökat i så hög grad att mina kindmuskler nu är den mest vältränade delen av min kropp (min mor skulle här glatt inflika att ingen muskel i min kropp någonsin kan ta över förstaplatsen från min rappa tunga men den har onekligen fått konkurrens :).

Jag nämnde ovan att det inte är ett ha-begär som gör att jag sparar så mycket jag kan. Det är inte behovet av saker som gör att jag investerar efter bästa förmåga i syfte att en dag uppleva ekonomisk frihet. För mig innebär ekonomisk frihet möjligheten att i alla aspekter regera över sin egen tid. Möjligheten att välja själv hur jag skall spendera de ändliga dagar jag har blivit tilldelad är den ultimata lyckan i mina ögon och det är tid som gör att jag lägger pengar på hög. Träning och ett relativt hälsosamt leverne tillsammans med en hög pengar som kan förse mig med en stadig ström av passiv inkomst kan innebära frihet att välja TID.

Tid för kramar, kärlek och vänskap. Tid att leva, skratta och umgås. Tid att utforska och upptäcka. Tid att överraskas och förundras. Tid att vara och att ge.

Tid att vara glad!


Bild: freeimages.com/Jacqueline Maurice