En kulinarisk utvärdering av Jönköping

Det riskerar att bli en följetong att jag utvärderar de lokala favoriterna på restauranghimmelen i Sveriges mindre städer. Det enda som krävs är att min arbetsgivare fortsätter skicka mig kors och tvärs över landet.

Som den skarpsynte kanske kan gissa sig till av rubriken var jag för ett tag sedan i Jönköping. Förutom att vara Sveriges nionde största stad ligger den också vackert belägen på Vätterns södra stränder och omgärdar Munksjön. Staden är ansedd som bibelbältets centralort och hem till världens enda tändsticksmuseum där man kan gå in och få känna en historisk närhet till Ivar Kreuger, mannen känd i hela världen för sin inblandning i den stora depressionen.

Jag tycker det är ganska kul att åka runt och se en liten bit av Sverige. Speciellt kul tycker jag det är att testa olika kulinariska inriktningar i landets olika delar. Nu skiljer det sig inte drastiskt åt från plats till plats men det finns lokala variationer.

Nu skall jag vara ärlig och konstatera att jag givetvis inte hunnit med särdeles mycket av Jönköpings utbud men några saker är värt att nämna..

Spira

Det ena är att restaurangen Spira i Jönköpings kulturhus har riktigt bra lunch. Vackert beläget på en udde ut i Munksjön ligger ett ganska fult hus som på insidan är precis lika slående som många andra kulturhus och moderna operahus i Sverige. Enormt högt i tak, bekväm inredning och fridfull utsikt.

Restaurangen kom högt rekommenderad från kollegor och gjorde mig inte besviken. Dagen till ära serverades en pocherad torskfilé med saffransaioli och citronkokta morötter. Till maten serverades en fräsch men begränsad salladsbuffé och för den som ville ha ett kolhydrattillskott till maten fanns det tunnskalig potatis.

Efter maten serverades kaffe med två sorters bakverk. Inga snålfasoner här inte. Det var stora chokladdoppade havrekakor eller mazariner. Klart godkänt.

Lunchen gick lös på 105 kronor vilket är ganska långt från billigt men för det priset fick man en rejäl bit torsk. Vi snackar rejäl. Jag tror aldrig jag jobbat på en restaurang som varit så frikostig med proteindelen av måltiden. Maten var dessutom väldigt väl tillagad och angenämt kryddad.

Kebab

Låt oss blanda högt och lågt här. Jag fick höra att kebabsåsen i Jönköping spöar alla andra kebabsåser i hela Sverige så jag var givetvis tvungen att testa. Jag passade på att ta finanstwitter till hjälp och på en kvart hade en lång rad människor föreslagit Alcamo som stället att gå till. På imponerande andraplats kom ett ställe som heter Prima och som jag förstod det hade den förstnämnda restaurangen bäst mat men lite tråkig service och den andra hade då bättre service men aningen sämre mat.

Jag räds inte kass service när jag inte planerar att äta på stället så jag valde Alcamo och kan hålla med om de insattas bedömning av läget. Bemötandet var ganska långt från sprudlande och inbjudande och jag kan bara föreställa mig hur det är när de har mer att göra.

Men men. Kebaben (eller gyrosen) som det tydligen är viktigt att man konstaterar (infödingarna hävdar givetvis att det är kebab men utbölingarna anser att en kebab är sån där nötfärssmet man klär in ett spett med och sedan grillar. Personligen är jag ganska förtjust i den här varianten där man grillar riktigt kött även om det är fläskkött.) var helt okej.

Jag vill nog påstå att kebaben i Jönköping är i paritet med den som serveras på många andra ställen utmed västkusten men låååångt bättre än den är i exv Skövde. Såsen är aningen sötare än i Bohuslän och har mer inslag av paprika och cayenne medan det oftare är örtkryddor och vitlök som dominerar i Göteborg och Bohuslän.

Jag vidhåller fortfarande att min personliga favorit är Souvas - Norrländsk kebab som görs på renskav och serveras med lingon. Skall man välja den lite mer traditionella varianten vi är vana vid i de södrare delarna av landet finns det många bra ställen och det är små lokala variationer som oftast inte spelar så stor roll men min preferens är helt fläskkött, grillat och serverat med rikliga mängder sallad och en sås med lite vitlök, paprika och oregano.

Men vad vet väl lilla jag om kebab.

Summering

Det finns mycket att säga om Jönköping men jag landar ändå i att jag tycker det är en ganska mysig stad av det lilla jag sett. Det finns gott om restauranger i övre mellansegmentet där en huvudrätt går lös på 200-375 kr under ala carten och utöver det finns alla de traditionella snabbmatställena och tapaskoncepten men det är ganska få ställen som riktigt står ut.

Personligen måste jag ändå säga att jag tyckte det fanns ett förvånansvärt stort och varierat utbud för att vara en inlandsstad med under 100.000 invånare. Jag är på det hela taget positivt överraskad och det är en ganska behaglig upplevelse.

På lunchresa genom Sverige - en kulinarisk katastrof

Det är inte helt rättvist att kalla Sveriges restaurangflora för en kulinarisk katastrof så låt mig förklara. Jag har arbetat ett halvår i myndighetssverige och det har krävt regelbundna resor över Västsverige.

Västra Götaland och Halland är riktigt fina och trevliga områden med en rik matkultur full av originella smaker men för att uppleva dem krävs planering och omsorg (och en gnutta intresse). Det är inget man med enkelhet upplever torsdag kl 11.45 på en lunchkrog i ett industriområde utanför Vårgårda.

Med det sagt så vill jag ändå påstå att det finns riktigt bra lunchrestauranger i industriområden. De lever ju på att förse de lokala yrkesarbetarna med dagens lunch och skulle den kundgruppen bli missnöjd är det inte så att man helt plötsligt kan bygga en ny kundgrupp för underlaget finns inte. Det innebär att de välbesökta krogarna i områden där det finns huvudsakligen kontor blandat med lätt industri kan vara riktigt bra.

Givetvis finns det flådiga lunchställen i centrala Göteborg också och är man bara villig att lägga en tusenlapp på lunchen är det klart att man kan få en ganska trevlig upplevelse men för 79 kr kommer man inte få vita dukar och en uppnäst, dryg 23-åring som berättar varifrån kon man skall äta kom och vad hon åt. Man får käk som ligger lite över grovarbetarkäk där köket har ansträngt sig lite extra.

Nu till kritiken.

Jag har besökt gott om olika etablissemang de senaste månaderna och två saker är solklara.

Folk har väldigt olika uppfattning om vad som konstituerar en bra lunchupplevelse. Jag minns med viss fasa den indiska restaurang vi besökte i Borås. Tjejen som beställde ala carte istället för lunchbuffén blev bortglömd och tandorikycklingen på den i övrigt mycket magra buffén var inte färdigtillagad (den var dessutom värmd i mikro till ljummen vilket är extra dåligt).

Trots denna gastronomiska misshandel var de flesta i sällskapet mycket nöjda över upplevelsen och i traditionell svensk anda höll jag tyst för att våra värdar inte skulle behöva skämmas. Men jag åt inte av kycklingen.

Sak nummer två som är solklar är att man behöver skänka sina måltidsval en gnutta eftertanke. Om man spenderar några minuter på att välja restaurang behöver man inte välja första bästa man råkar stöta på. Om man dessutom har möjlighet att välja baserat på besöksfrekvens dvs har du möjlighet, välj en välbesökt restaurang framför en som är tom vid lunchtid och sist men inte minst, välj inte den billigaste. Om du ser två lunchrestauranger i samma område. Båda serverar svensk husmanskost. Den ena köar folk till hela vägen ut på gatan och den andra sitter det folk vid vart tredje bord. Den senare kostar 10 kr mindre för en dagens.... Låt varningsklockorna ringa. Följ lokalbefolkningen är ett lika bra tips i Sverige som på utlandssemestern.

Självklart finns det andra saker som spelar in. Rasta utanför Vårgårda har inte förutsättningar att vara en toppenrestaurang. De jobbar med det som finns. De har ett koncept, de är en kedja, de har ett svikande kundunderlag men maten är oftast acceptabel. Precis som på donken eller någon annan liknande kedja. Man vet vad man får. Samma sak gäller med Göstas korv i Vänersborg eller Pizzeria Roma i Dalsjöfors. Syftet är inte att vara bäst. Syftet är att fylla ett behov.

Måltiden

Jag vill ändå passa på att nämna en restaurang som överraskade positivt och det är nu man inser att man kanske inte behöver gå över ån för att hämta vatten. En dag när jag var ute och körde på hemmaplan befann vi oss i Högsbo industriområde. Där finns det en liten, anonym restaurang vid namn Måltiden. Smaka på det namnet. Visst andas det flärd och ståtlighet.

Insprängt mellan kondomerians outlet och Pågens bullfabrik ligger denna uppenbarelse. Dyr som tusan med sina 95 kr för en dagens och tråkigare inredning än du kan föreställa dig men med ett dignande salladsbord. En uppsjö olika färska brödsorter att välja på. Kaffe och kaka efter maten och det bästa av allt; personalen har koll. Det är relativt mycket personal. De är kunniga och serviceintresserade och kockarna serverar. Och kockarna vet vad de pysslar med.

Det är inte ankleversnittar, löjrom och annat bjäfs utan riktig mat men väl tillagad. Det är en konst att leverera 700 mat på en lunch, ur kantiner i ett vattenbad, och lyckas få fisken att vara väl tillagad. Att inte servera mosad potatis när den inte skall vara mosad och att lägga upp maten snyggt med lite grönt på varje tallrik... Det är en konst som få lunchbesökare har vett på att uppskatta. Att kockarna dessutom har skickligheten att krydda maten så att den höjer sig över den standardiserade sjukhuslunchen gör upplevelsen ännu bättre.

Det enda negativa är att kommer man inte först är risken stor att man får vänta. Det är en fördel om man har lång lunch för kön kan med enkelhet vara 30 meter lång och då skall man veta att utrymmet för kö i restauranglokalen är ca 5 meter.

Jag tycker det är riktigt kul att testa restauranger men det är roligare att äta bra än dåligt.