onsdag 28 oktober 2020

Finns ingen anledning att ha en buffert

Efter förra veckans inlägg tänkte jag ta tillfället i akt och svära lite i sparkyrkan och konstatera att man inte behöver någon buffert.

Buffert, som jag definierade det, är en hög med lättillgängliga pengar man kan använda om någonting oförutsett händer.


Här följer så en hel rad med förbehåll för mitt första påstående. 

De flesta skall nämligen visst ha en buffert. En samling kontanter eller kontantekvivalenter (exv lite pengar i en korträntefond eller liknande) som kan finnas tillgänglig ifall man behöver pengar snabbt och inte har tillräckligt för att täcka kostnaden med lönen.

Men

De flesta som läser det här (om jag alls förstår läsarstatistiken rätt) har välordnad ekonomi, relativt höga löner, ett över normalt intresse för privatekonomi och om jag får spekulera en gnutta har du en rad andra egenskaper och förutsättningar som gör att din finansiella trygghet placerar dig en bra bit över medelsvensson.

Om detta stämmer på dig vill jag i alla fall belysa möjligheten att det kanske är onödigt att ha 3-12 månader i kontanter liggandes på ett sparkonto för den händelse att "jorden skulle gå under".

För vilken typ av kris är det som bufferten behövs till?

3 månaders kostnader brukar vara ett riktmärke för buffert. Varför då?

Arbetslöshet? Pannan kraschar? Bilen rasar? En oväntad graviditet?

Nå ja... De flesta av de där sakerna är så klart jobbiga men är det verkligen värt kostnaden av att förvara 50 000 - 100 000 kr på ett sparkonto utan ränta?

Det finns en annan lösning men den kräver en del fingertoppskänsla och det är väl nu hälften av er kommer skrika i panik och slänga er på era tangentbord för att berätta för mig att jag är dum i huvudet men vad sägs om kreditkort?

Att skaka fram ett eller flera kreditkort med en maxgräns på ca 50 000 kr/st är inte svårt för ett hushåll med ordnad ekonomi och skapliga inkomster. Många kort har ingen årsavgift och om man har svårt att hantera kreditkort i allmänhet kan man ansöka om korten och sedan frysa in dem i ett block is i frysen tills den dag krisen kommer.

Anledningen till att jag tar upp det är för att jag läste en artikel av en stor ekonomibloggare och sen läste jag en artikel av Charles B. Hatcher. Om du inte har någonting emot artiklar på engelska kan jag innerligt rekommendera "Should Households Establish Emergency Funds?". Annars går det bra att googla kreditkort som buffert eller någonting liknande så kommer du hitta en svensk översättning.

En av poängerna som författaren framställer är att, givet att man antar att man sätter buffertpengarna i någonting som förväntas överavkasta sparkontot är det oftast mer lönsamt att låna om krisen kommer än att hålla en buffert.

Om man exempelvis tror att man kan få 8 % högre avkastning på sina pengar någon annanstans än på sparkontot och alternativet till buffert skulle vara att dra pengar från kreditkortet och betala 20 % ränta på pengarna så skulle "krisen" behöva inträffa med lite drygt 1,5-års intervaller för att det skulle vara mer ekonomiskt fördelaktigt för dig att hålla pengarna på ett sparkonto. 

Det är inte så sannolikt att man behöver bufferten så ofta.

Så för den som är ekonomiskt stabil och vet med sig att bufferten bara skall användas vid riktiga kriser så kan det vara aktuellt att fundera på att välja andra alternativ än sparkontot.

Personligen använder jag en blandning. Vår familj har en mindre hög pengar på konto med viss ränta som en buffert. Det känns skönt att ha och det känns tryggt. Men vi har också tillgång till en ganska rejäl summa pengar i form av olika kreditlinor ifall det skulle behövas och jag är helt säker på att vi är kapabla att endast använda det senare alternativet som en temporär krislösning om den dagen skulle komma då det behövs.

Hur gör du?

11 kommentarer:

  1. Intressant tanke, jag och min fru är antagligen alldeles för fega och borde köra enligt ditt förslag i blogginlägget. Vi har relativt höga löner och 6 månadslöner på ett sparkonto ifall helvetet skulle frysa till is. Orsaken till detta var att vi ville känna oss trygga med att investera på börsen och undvika att hamna i en situation där vi behöver sälja av innehav vid en eventuell kris.

    Om vi går ner på sparlåga överlever vi antagligen 1-1,5 år på bufferten utan A-kassa. Vi har inga dyra vanor. Det ska alltså gå riktigt illa före vi behöver sälja av investeringar.

    Vi har dessutom 100.000 i kreditutrymme på våra kreditkort vilket gott och väl kunde fungera som temporär nödlösning ifall det skiter sig.

    Blir det dipp på börsen kommer vi antagligen att minska på bufferten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var och en får göra som han vill. Vi har också kvar en buffert. Matematiskt är det mer korrekt att sänka den summan men vi är inte alltid rationella 😀

      Radera
  2. Bufferten ligger numera i allvädersportföljen, har även lite "försäkring" som jag har allokerat i fysiskt guld och silver, majoriteten av mitt kapital är alltså investerat i olika tillgångar, främst aktier/fonder. Sen har jag ju alltid lite kassa i pensionsportföljen som man i värsta fall kan plocka ut, brukar dock aldrig behöva nalla av bufferten, då sänker jag sparkvoten den månaden istället helt enkelt.

    Mvh Thoke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att ha ett portföljtänk hjälper ju till. Ser man bufferten som en obligationsdel av en portfölj så finns det ju i alla fall en logik och en tanke bakom beslutet...

      Radera
  3. Vi Snålgrisar lägger pengar på hög likt Farbror Joakim. Jag tror vi sitter på ca 150000 kr i kontanter i olika valutor och guld. Enda anledningen är att det "känns bra". Det finns ingen vettig anledning annars att sitta på en massa pengar som inte arbetar.

    Skulle något dyrt inträffa med huset går jag till banken och lånar upp det som behövs. Skulle bilen paja har jag försäkring. Skulle vi bli sjuka har har vi grupplivsförsäkring. Arbetslöshet finns inte i nuläget på kartan då vi är sjuksköterska respektive IT-specialist, kanske risknivå 2 av 10 pga att vi inte bor i en storstad utan på landet. Allt går dock att lösa med pendling.

    Enda hotet är möjligtvis allvarligare sjukdomar under väldigt lång tid. Men då vi lever väldigt snålt i övrigt borde vi klara oss bra ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man skall inte förringa värdet av att känna ekonomisk trygghet. 8% på 150k extra är inte värt ett enda pengarelaterat bråk i familjen... Det här är bara en tankenöt. Man skall göra det man mår bra av

      Radera
  4. Intressanta reflektioner. Det hänger mycket ihop med var man står i livet tror jag. För egen del har jag minst en årslön på banken men det beror på att jag inte äger någon bostad i Sverige och måste köpa det när jag flyttar hem (och naturligtvis inte vill tumma på aktieportföljen i onödan om det råkar sammanfalla med en sättning på börsen). Den som redan har en lågt belånad bostad behöver inte lika mycket buffert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man måste ju anpassa till de egna förhållandena. Vi har en svinhögt belånad, skitdyr bostad men vi sitter väldigt tryggt på jobbet vilket kompenserar...

      Radera
  5. Intressant tanke! Jag räknas nog som en medelsvensson och hamnar inte riktigt inom ramarna för din beskrivning av dina vanliga läsare. Kanske är det också därför jag, som du är inne på, gillar att ha en liten buffert. Inte superstor, för det mesta ska vara investerat, men så att man klarar oförutsedda utgifter.

    Jag har också kreditkort men tanken på att maxa det tar emot, eftersom det troligtvis tillkommer ränta om jag inte kan betala tillbaka direkt. Så det blir sista utvägen.

    Att låna på huset funkar så länge problemet inte är att man blivit av med jobbet. Sedan har vi fallnät såsom A-kassa och diverse försäkringar. Så sammanfattningsvis känner jag inte att jag behöver en jättebuffert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste den där artikeln första gången för ett antal år sedan och bara för att jag vet vad som är mest rationellt betyder inte det att det känns bäst att göra så 😀 jag har också en buffert...

      Men läs gärna artikeln för den förklarar också att det inte spelar någon matematisk roll om du maxar kreditkortet och inte betalar tillbaka med en gång. Räntan är inräknad...

      Det är bara ett litet tankeexperiment. Man måste göra det som känns bäst...

      Radera
  6. Försöker att inte ha så stor buffert. Men med rese"sparandet" så blir det en ganska stor summa.
    Skiter det sig rejält så har vi en bra summa att leva på för resandet är det första som får strykas om så blir fallet.

    Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi

    SvaraRadera