Minnen och musik kostar 33000 kr

Jag har förlorat musiken. Jag har tappat bort den men jag vill ha tillbaka den.

Under merparten av mitt liv har det funnits musik. När jag var riktigt liten sjöng mamma för mig. När jag var några år spelades det musik på radio eller skivspelare och ju äldre jag blev ju mer egen musik spelade jag. Både genom att plinka på ett piano eller knappa på en gitarr.

Men att spela musik har egentligen aldrig varit min grej. Det är någonting jag vill kunna men jag har aldrig haft det i mig att öva tillräckligt för att bli riktigt bra på att spela.

Jag har dessutom aldrig skaffat mig en egen särpräglad musiksmak så jag är någorlunda bred även om jag gärna slölyssnar på typ sånt som spelas på Mix Megapol. Jag har också med mig proggen och de svenska vissångarna från föräldrahemmet och jag minns en fantasyserie jag läste medan LeMarcologi av Peter LeMarc gick på repeat. Det var ganska många tusen sidor och ganska många timmar av Peter i högtalarna.

Någon gång i vuxen ålder slutade jag lyssna på musik. Eller ja, jag stör ut kontorsbruset genom att ha musik i hörlurarna när jag jobbar med saker där jag inte måste vara social och om jag sitter själv i bilen händer det att jag lyssnar på skvalradio men oftast lyssnar jag på en podd de gångerna jag lyssnar på någonting.

Jag tror att det blivit mindre och mindre musik i samband med att barnen kom för det är en konstant ljudmatta i vårt hem och då behöver vi inte lägga på ytterligare ljud.

Med det sagt börjar det kännas som att någonting gått förlorat. Jag saknar någonting. Jag vet inte vad det är men jag vet att en del av det är musik.

Musik är minnen

På gott och ont förknippar jag väldigt många minnen med musik och jag kan locka fram minnen jag trodde var förlorade genom att lyssna på en gammal låt.

Nog finns det minnen jag inte längre känner mig hjälpt av att älta men det finns mer i musiken än så. 

Musik är känslor. Musik är harmoni. Musik är glädje.

Musik kan vara väldigt många saker och jag insåg för ett tag sedan att jag är på väg att förvägra mina barn musik under deras barndom.

Nog för att vi sjunger för våra barn när de skall sova och det spelas lite musik här och var men vi har aldrig haft spotify. Vi har ingen radio längre. Vi spelar inte musik via datorn i en allmän kontext. Vi har inte fester där det spelas musik osv.

Därför bestämde vi oss nyligen för att införskaffa oss en portabel högtalare och ett abonnemang på Spotify både för oss vuxna men kanske främst för att kunna introducera barnen till musik.

Än så länge har det haft ett fantastiskt resultat där Joy självmant spelar musik regelbundet och jag finner mig sittandes och lyssnar på gamla favoriter när jag sitter här och bloggar.

Allt detta för 109 kr/månad eller 1308 kr/år.

Rubriken är klickbait för att även ekonominördar skall lockas att läsa och härstammar från det faktum att det krävs 33 000 kr i sparat kapital för att man med 4 %-regeln skall kunna ta ut 1308 kr/år och således krävs det ytterligare 33 000 kr i sparande för att finansiera den här nya kostnaden vi lagt på våra liv.

Niklas Andersson, Investeraren och numera sparekonom på Avanza brukar säga att om du värderar en pryl som kostar 100 kr till 80 kr. Då skall du inte köpa den för då är den inte värd sitt pris i ditt liv. Men om du värderar samma sak till 120 kr. Ja då skall du köpa den.

Det fina i kråksången är att det kan vara samma sak eftersom vi alla värdesätter samma sak olika. Just nu och just idag är värdet av ett Spotifyabonnemang värt långt mer än 109 kr/månad för oss. Det skall bli spännande att se om det förändras men tillsvidare är det skönt att ha tillbaka musiken i livet.

Nu skall jag bara plocka fram gitarren igen och tvinga fru AvL att plocka upp fiolen igen så skall vi nog kunna få familjen att bli riktigt bohemisk så här fyrtio år senare.