Ju dyrare det blir med allt möjligt desto roligare tycker jag det är att låta bli att shoppa.
Inte nog med att jag redan från början avskyr att shoppa så blir det inte bättre av att allt som genom ett trollslag blivit 10 % dyrare.
För några veckor sedan var vi på en närståendes begravning. Det är en plats i livet jag hade kunnat slippa men ju äldre vi blir desto mer frekvent kommer denna situation infinna sig och jag kommer aldrig välja att snåla då även om det ju rimligtvis inte spelar någon roll för den avlidne.
Själv insåg jag att min växande lekamen numera har passerat det stadie då mina sällan använda svarta kostymer inte längre var gångbara utan det var bara att pallra sig iväg för att införskaffa en ny.
Fötterna hade dock inte blivit större. Varken på mig eller fru AvL.
Däremot var det tack och lov ett tag sedan vi använde skorna så de såg minst sagt trista ut. Bilden ovan visar ursprunget till vänster och resultatet till höger för fru AvLs skor.
Att putsa skor var någonting vi fick lära oss i lumpen men det är inte raketforskning.
Man behöver en halvmjuk borste, skokräm och en trasa (gärna gamla strumpbyxor).
Först borstar man rent skorna från smuts. Sen applicerar man skoputs ganska rigoröst så att det verkligen tränger ned i alla små håligheter. Därefter borstar man skorna igen efter bästa förmåga och sist men inte minst tar man en trasa och gnider och gnider tills man kan spegla sig i skorna.
Det tar längre tid att hitta och plocka fram det man behöver och sedan lägga undan det igen än det tar att putsa skorna. Jag var klar på kanske 10-15 minuter med båda paren skor.
Resultatet är att skor vi haft i åtminstone 10 år håller sig glänsande och fina. Lädret torkar inte ut eftersom man återfettar det på det här sättet och skulle sulan slitas är det bara att köpa lite sulläder, klippa till det och limma fast en ny sula.
Skor kan hålla väldigt länge om man ser till att vårda dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar