Veckobrev 47

Jag har precis plågat mig igenom en vecka i ensamhet då hustrun varit i Stockholm på utbildning. Jag är så fruktansvärt dålig på att vara själv att det räcker med en vecka för att jag skall regressera till grottstadiet utan förmåga att fatta egna beslut, hantera min personliga hygien eller bibehålla sunda rutiner. Jag är som ett stort barn och det är lite tragiskt men det är bara att acceptera tills den dag kommer då jag kanske lyckas vara en vuxen människa helt på egen hand.

Bild: Pixabay.com

Ekonomiskt har den här veckan varit håglös och planlös. Jag har skyfflat runt familjens portföljer och det känns som jag inte har koll, inte har en riktig plan och den främsta anledningen till känslan är att jag de senaste veckorna varit tvungen att lösgöra kapital och planera för framtiden och när det rör sig om stora summor blir det ganska abstrakt och svårhanterat.

För att hålla tankarna borta från jobbiga saker har jag tagit tillfället i akt att umgås med vänner jag haft alldeles för lite tid för det senaste året. Jag har druckit whisky och snackat skrot, sett på spännande filmer och käkat skräpmat vilket skapat små öar av ångestdämpande glädje då omvärlden kunnat stängas ute och fokuset kunnat ligga på nuet, vilket är underbart.

En trevlig bonus med den här veckan är att lönen landade på kontot men den här månadens sparande kommer nyttjas till att bygga en betydligt större buffert än jag i dagsläget håller mig med. Syftet är att bygga en säkrare plattform nu när familjeförhållandena förändras.

Nästa vecka är det advent och snart är det dags att summera året. Gisses vad tiden går fort. Det känns som igår när jag satt här på kammaren och planerade mina mål för 2016 och snart är året till ända men än finns det tid. Jag behöver gå ned ett par kilo men i övrigt går det ganska bra.

Må väl allihopa



Bildkälla: pixabay.com