Vad kostar 18 år

Swedbank gör med jämna mellanrum en kalkyl över vad det kostar att ha barn i Sverige per år hela vägen till barnet blir myndigt. Länken ovan har några år på nacken men jag hittar ingen färskare på en snabb sökning och det är egentligen egalt för det jag nu vill belysa är hur olika man räknar och tänker.

Jag vill diskutera kostnadsbegreppet och fokus här är inte en semantisk diskussion utan mer den bakomliggande känslan. För mig är en kostnad i privatekonomiskt hänseende en utgift som behövs för fortlevnad av någon anledning och pengarna förbrukas för att bygga upp livet på något sätt. En kostnad blir det när man handlar mat, köper ett gymkort eller nya skor. Man skulle kunna anse att gymkortet skall periodiseras till den period den hör hemma och skorna kanske skall kostnadsföras löpande i takt med förslitningen men då går vi in på en annan nivå som inte hör hit.

Vid sidan av kostnader har vi investeringar och det är exempelvis sparande man gör för att man i framtiden skall kunna leva annorlunda. Sparande är inte en kostnad eftersom man fortfarande äger lika mycket pengar efter att man satt in pengarna på sitt sparkonto som före. Det är inte en kostnad eftersom pengarnas värde inte är förbrukade. Har du köpt en fondandel har du köpt en tillgång i syfte att ta del av en värdeuppgång och då vill jag hävda att det rör sig om en investering.

Däremot är en ny bil en kostnad även om du äger en tillgång du senare kan sälja och skall man då vara petig skall man inte se hela pengasumman bilen kostar som en kostnad när man köper bilen utan det kostar en slant varje månad eller år man äger bilen.

Nu till Swedbanks kalkyl gällande kostnaden att ha barn.

I kalkylen finns det en rad poster jag anser är investeringar eller sparande och således inte ger en klar bild av vad det kostar att ha barn. Om du väljer att ge ditt barn barnbidraget/studiebidraget samtidigt som ungen skall ha månadspeng får stå för dig men då har du väl å andra sidan gått plus/minus noll eftersom det är pengar du får för att du har ett barn och pengarna skall gå till barnets försörjning. Vad jag menar är att du är skyldig att försörja barnet till myndig ålder och om alla barnets behov är täckta kan man ifrågasätta rimligheten i mer pengar.

Det är nu inte allt. Vi har förutom 230.000 kr i barnbidrag som barnet skall få och 60.000 kr i månadspeng, dessutom ett sparande till barnet på ytterligare 230.000 kr. Utöver detta skall föräldrarna stå för mopeden och alla pengar barnet får från mor- och farföräldrar, för att sälja jultidningar och för att arbeta på sommaren är självklart barnets. I det läget kan jag anse att kalkylen är lite vidlyftig.

Givetvis får alla bestämma själva hur de skall fostra sina barn och hur de skall hantera sina pengar men jag vill nog faktiskt anse att om mina barn skall få barnbidraget får det räcka som månadspeng och då skall dessa pengar räcka till saker som barnet anses behöva vilket kommer att lätta på min försörjningsbörda på andra områden. En sund ekonomisk uppfostran borde väl också innebära att om barnet vill ha en moped får barnet spara till en moped. Sannolikt får föräldrarna stå för en del av kalaset men jag tror att man uppskattar sakerna mer om man varit tvungen att arbeta för dem.

Detta kokar således ned till att 230.000 kr i sparande till barnet inte är en kostnad, det är en investering. Kanske inte i din egen ekonomiska framtid men i din familjs framtid. 290.000 kr i ekonomiskt stöd till barnet, fickpengar med mera, borde innebära att barnet får ta visst ansvar för sin egen försörjning och således minska mina kostnader. Annars blir jag som förälder också tvungen att betala för alla nöjen, alla märkeskläder, alla specialprodukter man måste ha när man är tonåring och så vidare. Jag föreställer mig att det är sällan pappa följer med sin 15-åring ut på stan och betalar pizza och glass för henne när hon vill ha en eftermiddag med kompisarna och att han sedan hänger med på bio för att kunna betala biljetten och slutligen köper några påsar godis och lämnar av gänget hemma hos en kompis. Det är väl det fickpengarna skall gå till bland annat.

Jag vill alltså påstå att om dessa pengar är till för barnet och dess försörjning är det också rimligt att barnet lär sig att ta ansvar för pengar och lär sig pengars värde genom att använda viss del av denna inkomst till sparande. Således kan inte hela summan ses som en kostnad utan också en investering som eventuellt bekostar den där mopeden om investeringen sköts på ett bra sätt.

Det kostar alltså inte en och en halv miljon att ha barn. Vad det faktiskt kostar är till viss del höljt i dimmor, men efter dessa 18 år borde barnet ha ett stabilt startkapital att grunda sitt nya liv som vuxen på, tillsammans med en rad erfarenheter från en uppväxt fyllt av lärande och ansvarstagande.

Om jag i dessa antaganden gör en logisk tankevurpa får du gärna rätta mig men att se sparande som en kostnad tycker jag är genuint fel.

Bild: Tory Byrne/freeimages.com 

Det är de små sakerna som räknas!

Igår skrev jag att jag inte skulle publicera idag men det är svårt att hålla sig borta. Idag blir det dock bara en oerhört kort reflektion över hur stor kraft en medveten förändring av den egna mentala inställningen till livet kan ha.

Igår gick jag och hustrun på restaurang och det kommer säkert ett inlägg om upplevelsen i nästa vecka men tills dess kan jag nämna att det var en restaurang där jag känner mig mest bekväm i kostym eller liknande flåd. I morse när jag vaknade åkte byxorna på men skjortan byttes mot en enklare tröja för jag kände ett stort behov av dagens första kopp kaffe så klädsel var oviktigt utan det som låg nära tillgängligt fick duga.

Precis efter frukost skulle klädseln bytas för att anpassas till en längre promenad och då lossade knappen i byxlinningen och där stod jag med byxorna vid anklarna och en knapp i handen och det första som slog mig var:

- Vilken tur att det här inte hände igår!

I vanliga fall skulle min första tanke varit negativ. Jag skulle kontemplera Jante och livets förgänglighet men istället valde min hjärna att reflektera över den lyckliga omständighet som gjorde att byxorna höll för en viktig utekväll.

Nu med nål och tråd i högsta hugg kan jag bara glädjas åt hur långt jag ändå kommit på min resa mot Att Välja Lycka.


Bildkälla: Freeimages.com

Födelsedagsshoppar nya bolag

Det är den tiden på året då jag blir äldre och just i år, trots att det här på bloggen stått att jag är en 35-årig man ett tag nu, är tiden för min föråldring till att komma ett år närmare kunskapens krona.

När jag var åtta år släppte Magnus Uggla albumet 35-åringen vilket vann rockbjörnens titel "Årets bästa skiva". Jag kan bara hålla med. Som åttaåring borde man förmodligen inte tillgängliggöras den typen av kulturyttring som ges tillkänna i exempelvis låten "P-F" men snart tre decennier senare känner jag min lyckligt lottad över att vuxit upp i ett tillåtande hem utan en censurerande prydhetspolis.

Givetvis fick jag en gedigen utbildning i människovärde när skivan spelats på "repeat" i några timmar med syftet att lära en exalterad åttaåring positiva och negativa synsätt på livets olika aspekter och det är min övertygelse att denna pragmatiska uppfostran är långt bättre är en förbudsdriven dito eftersom den skänker kunskap och kräver eftertanke redan vid tidig ålder.

Jag minns fortfarande "Jag mår illa" som en av mina favoriter från skivan och då reflekterade jag inte särdeles mycket över textens mening men tidens gång skänker nya insikter och endast en historisk tillbakablick kan erbjuda upplysning gällande de beslut vi fattar idag och huruvida utfallet av dessa skänkte önskat utfall.

Idag diversifierar jag


Min portfölj har fortfarande en klar övervikt mot "Fixed income" och fastigheter men det kommer regelbundet in andra delar.

Jag har länge tittat på att försöka få in mer industri och någon bank i min portfölj för att diversifiera men också för att trycka upp direktavkastningen lite. Våra stora svenska banker har ganska hög utdelning och våra industriföretag tuffar på som tåget men både stora och små investerare har flytt dessa aktier på sistone och framför allt krossas svensk industri på forum och i medier i och med att Kina saktar in och råvarupriserna sjunker.

Vad många missar är en rad bolagsanalyser som visar på goda förutsättningar för många av våra bolag. Igår kunde vi notera att RBC Capital Markets gillar Atlas Copcos nuvarande värdering och så sent som idag höjde UBS sin rekommendation på Volvo från neutral till köp.

Jag handlar som bekant i alla börsklimat och även om det den här veckan har varit extra kyligt både utanför fönstret men också på börsen är det inget som hindrar mig, snarare tvärt om. När börsen surar hittar ni mig med ett leende på läpparna för då kan jag köpa utdelningshöjande bolag till extrapris och jag älskar extrapriser.

Igår passade jag på att fylla på i H&M och Atlas Copco men den extrema volatiliteten gjorde att jag missade de attraktiva kursnivåerna på exempelvis Castellum och Tele2. Tele2 var nere under 78 kr i några sekunder igår men den dippen missade jag och eftersom det finns så mycket fint där ute valde jag att pausa lite men trots detta blev det ett inköp till.

Igår passade jag på att utnyttja kurssvängningarna till att köpa in mig i ett bolag jag suktat efter ett tag. Jag säger Ett bolag men mina pengar köpte i realiteten Handelsbanken, SCA, Volvo, Sandvik, Eriksson, ICA och så vidare. Jag pratar om investmentbolaget Industrivärden.

Ett investmentbolag är som en aktiefond men i bolagsfond och via min fondportfölj har jag redan en liten exponering mot det här, och andra, investmentbolag men jag har som sagt länge funderat över en rad av ovan nämnda bolag och då passade det riktigt bra att satsa på ett bolag där jag kunde få allihopa och några till. Det bästa med att köpa det här investmentbolaget är att jag för en förvaltningsavgift om ca 0,18% per år får köpa åtta stora fina bolag med rabatt. Industrivärdens portfölj har nämligen ett värde, ett substansvärde på 160 kr. Samma dag såldes Industrivärden C för 145,10 kr vilket ger en rabatt på över 9%.

Jag hade bara pengar till en handfull aktier vilket gör att det pris jag fick dem för förmodligen inte kommer vara mitt genomsnittliga anskaffningsvärde om några månader när jag köpt fler men jag började på 133,8 kr vilket är ett mycket angenämt pris i min värld. Det ger mig en direktavkastning på nästan 4,7 % förutsatt oförändrad utdelning från föregående år men eftersom företaget har en femårig genomsnittlig utdelningsökning på över 9 % och även om man tar med börskrisens sänkning av utdelningen ser vi att de haft en utdelningsökning på nästan 3,5 % per år och därför hyser jag vissa förhoppningar om en ökad utdelning även nästa år vilket ger ett fint kassaflöde och gör att jag kommer närmare mitt mål om 15 % kostnadstäckning.

Kväll blir det födelsedagsfirande med hustrun på en restaurang i stora staden så ni behöver inte oroa er för att det kommer ett inlägg under morgondagen då jag ämnar vara ledig och ta sovmorgon. Jag önskar er alla en god helg och jag ser fram emot nästa veckas spännande börsäventyr.

Bildkälla: Att Välja Lycka

2015 i sammandrag

Det är dags att göra ett bokslut över året 2015 och det vore orättvist att se på tiden före bloggen varför jag väljer att titta på perioden november och framåt. Jag började skriva den 26/10 men jag släppte inte bloggen offentligt förrän den 4/11 för jag ville hinna producera lite så att det fanns en del att läsa för de som hittade hit.

På dessa två månader har jag publicerat 64 inlägg och dessa har lästs av tusentals människor vilket är helt fantastiskt. Min plan är att försöka hålla en hög publiceringstakt men den kommer att mattas av något under året. Jag har testkört mina mål och kan konstatera att det kommer bli ett intressant 2016.

Jag lyckades spara 47 % respektive 66 % av min inkomst dessa månader vilket totalt innebär att jag sparade 59 % av min totala nettoinkomst över perioden och det är, för mig, ett oerhört imponerande resultat. Särskilt imponerande tycker jag att det är eftersom jag och min hustru delar på utgifterna även nu när jag studerar. Jag tar studielån och arbetar lite extra men ändock kan vi upprätthålla en angenäm livsstil och spara riktigt hög andel av vår inkomst. Det må vara lägre i kronor och ören än vad många av mina bloggkollegor klarar av att uppvisa men detta gör mig bara mer taggad eftersom jag ser att mina inkomster är lägre och med rimligt statiska utgifter i hyror och mat borde det således vara svårare att spara stora procentuella volymer jämfört med om man haft högre inkomster.

Jag kommer inte lägga ut min privatekonomi för allmän beskådan utan hoppas istället att det är tillfyllest att erbjuda procent och relationer på det sätt jag gjort för att inspirera er alla på vägen mot lycka.

November och december är inga massiva månader för min utdelningsportfölj vilket innebär att jag mottog inkomster motsvarande 5 % respektive 1,5 % av utgifterna motsvarande månad eller totalt 0,54 % av mina årsutgifter. Detta kan sättas i relation till mina mål för 2016 då jag hoppas motta passiva inkomster motsvarande 15 % av mina årsutgifter vilket innebär att vägen framför mig är fylld av ansträngningar för att nå hela vägen fram. Jag gillar utmaningar.

För mig som utdelningsinriktad värdeinvesterare spelar det inte så himla stor roll hur portföljen utvecklas men det känns ändå ganska kul att kunna se att det här "tråkiga" sättet att investera ändå ger viss utdelning. Jag har under hösten misslyckats att tajma marknaden precis lika mycket som vanligt men trots detta har portföljen kunnat matcha indexet SIX portfolio return och den har spöat DJ World Index vilket är det index jag av flera skäl mäter min portfölj efter det fåtalet gånger jag alls bryr mig om att mäta mig mot några index.

Min stegutmaning till mig själv att gå minst 10.000 steg om dagen har gått över förväntan bra. I november tangerade jag gränsen med endast 184 steg tillgodo men december innebar en enorm förbättring. Det var min övertygelse att jul och nyår skulle innebära mycket stillasittande och många goda måltider i vänners lag vilket det också gjorde men aldrig förr har jag upplevt en så aktiv helgperiod som i år. Hustrun var mer taggad än vanligt vilket innebar att den ökade mängden ledighet kunde och skulle spenderas på promenader eller på gymmet. Stegräknaren slutade på 371.199 steg för december vilket är lite drygt 60.000 steg tillgodo. Denna ökade motion har inneburit att vågen nu visar sex kilo mindre än när jag började och jag mår många gånger bättre nu än då.

Sist men inte minst har jag gjort massor av roliga saker jag inte trodde jag skulle göra. Att Välja Lycka gör mig lyckligare eftersom jag tvingas ändra min inställning till livet och min tidigare skepticism till trots kan jag bara säga att det funkar.

Att tänka lycka ger lycka.


Bild: freeimages.com/Crystal Church

En målöversyn för 2016

Jag har valt fem mål att gå vidare med för 2016 varav två är hälsorelaterade och två är ekonomiska. Det femte och sista målet är att hela tiden försöka välja lycka. Att göra saker jag mår bra av, som jag blir gladare av eller gör mig och min omgivning lyckligare av.

Hälsomålen trodde jag var högt satta. den 26/10-15 vägde jag 104,4 kg och jag kände att jag började tappa greppet över mitt liv. Jag har en knäförslitning från ett aktivt liv och rädslan för smärta är många gånger förlamande. Ett av de underliggande målen med min verklighet är att så långt det är möjligt kunna återgå till ett fysiskt aktivt liv igen och bara ett par månader efter att jag inledde min resa på allvar kan jag säga att jag har nått väldigt långt. Borta är den handikappande smärtan. Givetvis upplever jag både smärta och obehag men varje dag jag gör mina övningar och tränar upp balansmusklerna i benen, gör skillnad. Varje extra steg gör mig dessutom mindre vilket minskar belastningen på mina knän för att ytterligare hjälpa mig framåt.

Jag skall gå minst 10.000 steg varje dag eller hålla en livsstil som motsvarar dessa steg. För att det hela skall vara rimligt skall anser jag att det är lämpligt att mäta min måluppfyllelse som ett genomsnitt över lite längre tid och jag tillåter mig att räkna om utförda konditionspass på gymmet till steg. Jag kommer under 2016 att behålla det här målet för jag tror att detta långsiktigt kommer att bidra oerhört till min hälsa men också till mitt psykologiska välbefinnande. En extra promenad varje dag behövs för att jag skall komma upp i mina steg och den promenaden ger mig riktig kvalitetstid med mina vänner och min familj på ett sätt som en stressad vardag aldrig kan. Ett bra mål som kommer innebära en utmaning när det finns massor av annat roligt att fördriva tiden med.

Jag skall väga under 95 kg. Tydligen är det så att om man slutar trycka i sig onyttigheter var eviga dag och dessutom ger sig ut och promenerar regelbundet tycker kroppen att det är svårt att upprätthålla samma övervikt som tidigare. På de två månader experimentet pågått har jag tappat sex kilo. Idag väger jag 98.4 kilo och innan helgerna med all julmat var jag ända nere på 97 kilo jämnt. Denna massiva succé skulle innebära att jag under de närmaste 12 månaderna bara behöver skala av ytterligare två-tre kilo för att lyckas och det vore för enkelt. För att må riktig bra skall jag väga mellan 85-90 kg om det inte är så att jag tränar för att bygga muskler för då kan jag väga lite till men en atletisk form innebär en slankare uppbyggnad. Jag tycker därför att det är rimligt att ändra det här målet till att lyda:

Innan år 2016 är till ända skall jag väga under 90 kg.

Ekonomiska mål är mer utmanande eftersom det inte alltid är möjligt att bestämma själv. Konjunkturen kan göra dig arbetslös eller på andra sätt förändra din ekonomiska situation men jag tänker ändå kämpa för att nå mina långsiktiga mål varför delmålen för 2016 blir som följer.

Jag skall spara minst 50 % av min nettoinkomst.

Jag läser en del på Mr Money Mustache och han har gått igenom hur lång tid det tar innan man kan leva på sin avkastning baserat på olika sparnivåer och med en sparkvot på 50 % skulle man kunna gå i pension efter 17 år allt annat lika. Om 17 år är jag 52 år gammal och även om det inte är ett uttalat mål att jag helt skall sluta arbeta är det ändå mitt mål att helt fritt kunna bestämma själv hur min tid skall fyllas.

Mitt andra ekonomiska mål för året är att skapa en passiv inkomstström stor nog för att täcka två månader av utgifter. För en tid sedan berättade jag att jag med de inkomster jag fick under 2015 rimligen skulle kunna betala för mitt liv och uppehälle under en månads tid och min önskan är att kunna dubbla detta under det kommande året. Vad som gör målsättningen extra tuff är att jag investerar långsiktigt och ämnar inte jaga utdelning för utdelningens skull men jag siktar på att den mottagna utdelningen under året skall uppgå till sagda summa och inte bara den planerade inkomstströmmen man rimligtvis kan beräkna baserat på mina innehav.

Under 2016 skall mina mottagna passiva inkomster kunna täcka 15 % av mina årliga utgifter baserat på 2015 års utgiftsnivå.

Jag är övertygad om att det här kan bli bra. Om inte annat kommer det bli väldigt stimulerande och intressant att försöka. Viktigast av allt är att försöka hitta lyckan i varje givet ögonblick och utvecklas som människa. Jag ser fram emot 2016 och hoppas att ni alla vill följa med på den berg och dalbana vi har framför oss.

Börsår 2016: Here we go!

Om tre minuter kör vi. Börsen öppnar och de ekonomiska galopphästarna är i full gång.

freeimages.com/Martin Cunningham

Man skulle kunna tolka trenden som nedåtgående och även om det skulle göra den allmänna stämningen aningen plågad är det inte helt utan viss förhoppning jag önskar att börsen hade kunnat uppleva en sättning under de första månaderna av året.

Ju billigare aktier desto fler kan jag köpa med mina finita resurser och fler aktier innebär mer utdelning så länge bolagen jag investerar kan förväntas klara av att även fortsättningsvis dela ut och helst även höja utdelningen precis som Castellum och Coca-cola har gjort de senaste börskriserna.

Oavsett vad som händer kommer 2016 bli ett spännande år. Jag förutspår en negativ öppning efter att börsen i China stängde i förtid efter att de nya reglerna om stängning utlöste när index gått ned 7 %. På med säkerhetsbältena för det här kan bli en rejäl berg- och dalbana.

Tre, två, ett....

Bildkälla: Freeimages.com

Hur startar år 2016?

Jag har funderat länge och väl på hur jag skall starta 2016. Vad skall årets första inlägg innehålla?

Väldigt många sammanfattar förra året eller försöker spå den kommande perioden och jag planerar att göra detta jag med men jag landade i att försöka skriva ett inlägg som handlar om grunden i hela den här resan mot ett lyckligare liv, en lyckligare värld för mig, mina nära och kära, för er läsare och för alla andra som vi på ett eller annat sätt delar vår tillvaro med.

Jag pratade lite filosofiskt om lycka med en av de motionärer som med viss regelbundenhet brukar dyka upp på de spinningpass jag leder på Friskis & Svettis. Vi spånade om hur man maximerar lycka och om man kan sätta ett värde på lycka. Efter några minuter blev vi så utsvävande att vi kontemplerade om lycka följer en rät linje, en exponentiell kurva eller om lyckans marginaleffekt, rent av kan vara avtagande i sin struktur.

Vad är värdet av 100 kr? Hur mycket lycka kan man köpa för den summan? Kan man köpa lycka?

För mig i dagens ekonomiska landskap räcker en hundring inte särdeles långt men tänk vad lycklig jag som femåring skulle blivit av samma hundring. Tänk vad mycket glass, godis, serietidningar och spelkulor man kan köpa för 100 kronor. Men om jag tänker lite längre än så.

Vad minns jag från när jag var liten?

Det är sällan alla leksaker och världsliga ting som upptar mina tankar när jag tänker tillbaka på hur det var. Vi hade nu inte några vansinniga mängder av överflöd när jag växte upp men bara att vara född och uppvuxen i Sverige gör att jag är mer lyckligt lottad än de absolut flesta. Men det är fortfarande inte materiella ting som ockuperar mitt sinne när jag tänker på dåtiden; och i sanningens namn är det inte materiella ting som gör att jag sparar hälften av min inkomst i dagsläget heller.

Jag minns den tid jag delade med mina föräldrar och alla de stunder vi umgicks med vänner och familj, vi spelade spel, åt middag tillsammans och skrattade. Personligen är min upplevelse att ett överflöd av materiella ting har varit ett hinder i den fria sociala världen. Att byta ut närhet och ömhet mot saker gör onekligen livet mindre innehållsrikt och även om det är en plattityd av sällan skådat slag vill jag ändå sälla mig till skaran som anser att pengar kan inte köpa lycka, oavsett hur många glassar man kan köpa till en femåring för en hundring.

Ekonomisk lycka, om det finns en sådan företeelse, kommer med avtagande marginalnytta. En glass kan sätta ett leende på ett barns läppar men kommer leendet vara lika stort efter den 20:e glassen? Förmodligen inte. Speciellt inte om den sista glassen ges till barnet samma dag som den första. Till slut blir det för mycket och det gäller sannolikt de flesta aspekter av ekonomiskt välstånd. Ytterligare en krona lagd i högen spelar förmodligen mindre roll för mig än för den där femåringen jag tjatar om.

Hur är det med kramar? Kärlek? Vänskap?

Nog för att det finns de som hävdar att man kan känna sig kvävd av för mycket vänskap och närhet så är det min genuina övertygelse att kärlek och vänskap innehåller empati och den empatiske kommer att inkludera behovet av frihet och självständighet i umgänget med andra vilket innebär att genuint kärleksfulla och vänliga relationer kan man aldrig få för mycket av. Det bästa med detta är att det kostar mycket mindre med vänskap och omtanke än med monetär lycka vilket innebär att våra ansträngningar, vår tid, och våra förutsättningar räcker längre.

Det kommer ta mig väldigt lång tid att bli helt omvänd men den här julen har jag önskat massor av främmande människor en god jul och ett gott nytt år. Någonting jag förmodligen inte skulle ha gjort förra julen. Jag skänkte mer pengar till välgörenhet i december 2015 än jag gjorde på resten av året och antalet leenden jag avverkat sedan jag startade den här bloggen har ökat i så hög grad att mina kindmuskler nu är den mest vältränade delen av min kropp (min mor skulle här glatt inflika att ingen muskel i min kropp någonsin kan ta över förstaplatsen från min rappa tunga men den har onekligen fått konkurrens :).

Jag nämnde ovan att det inte är ett ha-begär som gör att jag sparar så mycket jag kan. Det är inte behovet av saker som gör att jag investerar efter bästa förmåga i syfte att en dag uppleva ekonomisk frihet. För mig innebär ekonomisk frihet möjligheten att i alla aspekter regera över sin egen tid. Möjligheten att välja själv hur jag skall spendera de ändliga dagar jag har blivit tilldelad är den ultimata lyckan i mina ögon och det är tid som gör att jag lägger pengar på hög. Träning och ett relativt hälsosamt leverne tillsammans med en hög pengar som kan förse mig med en stadig ström av passiv inkomst kan innebära frihet att välja TID.

Tid för kramar, kärlek och vänskap. Tid att leva, skratta och umgås. Tid att utforska och upptäcka. Tid att överraskas och förundras. Tid att vara och att ge.

Tid att vara glad!


Bild: freeimages.com/Jacqueline Maurice