Att spara är att konsumera medvetet

Det första man får lära sig när man går med i sparkyrkan är att man inte skall dricka kaffe på det dyra fiket på hörnet och man skall definitivt inte äta lunch på restaurang.

Efter det får man reda på att man måste cykla till jobbet i snöslask och man måste göra sina egna möbler av gammalt skrot man kan hitta i sophuset.

För att komma hela vägen till frihet måste man leta pantburkar och bara äta havregrynsgröt men om man verkligen är ihärdig kan man sluta arbeta för pengar 10 år efter att man började jobba för pengar.

Jag borde inte raljera om sparkyrkan eftersom jag varit medlem i fem år men jag hoppas inte det finns någon som förknippar vår familjs liv med asketism. 

Som familjeenhet sparar vi ungefär 50 % av våra nettoinkomster men nu efter ett par lönsamma högskoleutbildningar och en handfull år i yrkeslivet efter dessa innebär en konsumtion på 50 % ändå att vi har en skaplig summa pengar att göra av med varje månad.

Pengarna räcker till avbetalningen på en lägenhet halvcentralt i Göteborg, en bil, hälsosam och näringsriktig kost, barnomsorg, kläder och obegränsat nöje från både teleindustrin och medieindustrin.

När jag försöker förklara sparande för någon som tycker att det är omöjligt att spara brukar det vara enklast att börja med ett klick-bait citat

"Sparande är inte snålhet. Sparande är medveten konsumtion."

Om jag väljer att laga det mesta av maten vi äter själv har jag kontroll över vad vi stoppar i oss och det blir billigare än att låta andra laga mat åt oss. Det innebär att vi slipper fastna i det hedonistiska hamsterhjulet (Hedonic treadmill) som gör att vi måste "unna" oss mer och mer. När vi går på en bra restaurang är upplevelsen oftast fantastisk för att vi har tid att längta, önska och sedan minnas.

Samma sak gäller med allt. 

När vi väljer att köpa nya saker har vi funderat både en och två gånger om vi behöver saken, om det går att lösa problemet på något annat sätt, går det att köpa begagnat, känner vi någon som har en och vill bli av med den osv. När vi sedan köper prylen tenderar vi att (Fru AvL är lååååångt bättre på det än jag) välja den bästa kvaliteten till det bästa priset (jag har fortfarande lite svårt att slanta upp för kvalitet på en rad områden men det är oftast när det är en pryl till mig). Prylen vi då köpt tenderar att vara precis det vi vill ha och behöver och den håller oftast länge.

Vår livsstil är inte billig men den är bra mycket billigare än den hade kunnat vara. Det är oerhört enkelt för den som har pengar att lösa alla problem med plånboken men det finns ett stort värde i att försöka hantera situationer på andra sätt. Livet blir mer hållbart om man försöker låna, laga, byta och köpa begagnat. Ens självförtroende växer också när man bygger en erfarenhetsbank och en kunskapsbank som kan användas för att lösa problem på.

Att vara sparsam på vissa områden ger oss frihet att uppleva extravagant lyx på andra områden och sparsamheten ger oss möjlighet att utforska områden vi annars inte skulle utforska. Saker som var självklart för 50 år sedan är på väg att glömmas bort men det finns ett stort värde i att kunna laga ett hål i byxorna, baka eget bröd, resa en innervägg, odla morötter, byta till vinterdäck, dra fram ett nytt eluttag, sy gardiner osv. 

Det behöver inte vara sparsamheten som är motivationen. I mitt liv har det sällan varit sparsamhet som varit anledningen till att lära sig en ny förmåga. Oftast har motivationen varit någonting helt annat som gemenskap med den som lär ut, intresse eller nöje.

Men en sak förändras inte. Att fixa själv istället för att köpa nytt är nästan alltid billigare och att konsumera medvetet tenderar att göra livet som helhet billigare.

Spara tusenlappar på att inte köra som en idiot

Jag vet att jag ibland ägnar mig åt rubriksättning värdig Aftonbladet men på området körning tror jag att jag har skådat ljuset.

Den största besparingen man kan göra när det kommer till transporter är givetvis att inte transportera sig någonstans. Den som inte äger en bil behöver inte betala för bilen och det blir ju billigare än att äga en bil så klart. Dessutom är det ju så att om man bara låter bilen stå blir det billigare än om man använder den.

Låt oss nu för ett ögonblick anta att inte alla lever i Stockholm innerstad vilket miljöpartiets kärnväljare verkar göra utan att det faktiskt finns de som har behov av bil, ja då finns det fortfarande saker man kan göra.

Vår familj borde kunna köra ganska lite och ändå klara oss förträffligt och det gjorde vi också tills vi fick barn. När Joy kom började hustrun köra till jobbet. Det är 12 mil tur och retur. En vanlig dag sparar hon in mellan 1,5-2 h restid men skulle hon förlita sig på kollektivtrafiken hela sträckan snarare än att cykla till stationen skulle besparingen bli ännu större. Främsta anledningen till att bilen nu begagnas är dock det faktum att kollektivtrafiken är svårare att lita på än den mest hängivne mytomanen.

I normala fall rullar vår bil mellan 500-1000 mil om året. Vi dubblar det med god marginal om hustrun kör till jobbet men kostnaden blir relativt marginellt högre efter skatteeffekter då bilen drar lite och kostade lite att köpa samtidigt som västtrafik skall ha 1725 kronor i månaden för att frakta henne tur och retur jobbet.

Det var nu inte detta inlägget skulle handla om utan ecodriving eller sparsam körning. Skall man anamma hela katalogen skall man vara ganska rabiat för man skall vara lugn och harmonisk när man kör, man skall ha planerat sin resa minutiöst, vi borde nog plocka ut bilbarnstolen varje resa dottern inte skall följa med på och man skall göra en rad andra saker.

Min erfarenhet är dock att ett par ganska små saker kan göra stor skillnad.

Jag försöker köra ganska lugnt. Jag är inte snabbast iväg från ett rödljus men det är heller ingen risk för parkeringsskador. Jag försöker hålla hastighetsbegränsningarna och jag håller goda avstånd så att jag inte behöver bromsa för att framförvarande gör någonting konstigt utan jag låter motorn bromsa om det behövs. Jag tenderar dessutom att försöka hålla bilen så tom som möjligt, däcken pumpade som de skall och vi har ingen takbox.

Min erfarenhet är att jag på detta sparar ungefär 10-15 % bränsle jämfört med hur jag körde innan. Det var ganska lätt att köra 10-30 km för fort. Hetsa i stadstrafik och försöka stressa framförvarande bilar jag ansåg körde för långsamt genom att köra så nära som möjligt. Sen växte jag upp och konstaterade att jag var dum i huvudet och att jag inte ville vara det längre. På det sparade jag pengar.

Min uppskattning kommer från empiriska studier där jag jämför bränsleåtgången när jag kör lite mer hetskt, lite snabbare eller med mer bagage. Eftersom bilarna idag har momentana givare behöver man inte vara en idiot särdeles långa sträckor för att få ett godtagbart resultat.

Nu är mina studier för all del grundade på vår bil och inte på alla bilar även om det finns gott om bevis som styrker teorin om att man kan spara 5-20 % på att köra sparsamt.

Ekonomi

Förutom att jag väldigt sällan behöver byta bromsbelägg på bilen och däcken håller ganska länge sparar vi också diesel.

Det är inte himla mycket pengar då vår bil drar ungefär 5,5 dl milen vid blandad körning men när jag skriver detta inlägg har jag i ett par månader ansträngt mig lite extra och konstaterar att jag kommer ned på en genomsnittlig förbrukning om 4,7-4,8 dl per mil. Det innebär 12,7 % besparing.

Om vi utgår från 2000 mil per år och ett dieselpris på 14 kr innebär det en besparing på 2000 kr per år. Det är pengar det med. 2000 kronor räcker till drivmedel för 300 mil om man nu skulle vilja köra upp besparingen. Man kan också använda pengarna till att äta sig mätt i ett par månader eller betala telefonräkningen i ett helt år.

Allt som krävs är alltså att man inte kör som en idiot. Jag vet att det här kan vara ett av de svåraste spartipsen jag någonsin skrivit om men det kan vara värt ett försök givet att man inte helt saknar grundförutsättningarna.

Lycka till



Bildkälla: mentalfloss.com

Optimera föräldrapenningen

Jag fick frågan om hur familjen AvL optimerat föräldrapenningen för att den skall räcka så länge som möjligt och då insåg jag att jag bara gnällt över att pengarna slutat rulla in men jag har inte berättat varför så det tänkte jag göra nu.

När man blir förälder får man ta del av en hel del av det där sociala skyddsnät vi betalar så vansinnigt hög skatt för att ha. En av delarna är föräldrapenningen från försäkringskassan och dessutom får en av föräldrarna tillfällig föräldrapenning de första tio dagarna av barnets liv.

De första tio dagarna kan den förälder som inte föder barnet, i vårt fall herr AvL, vara ledig från jobbet och få ut 80 % av sin lön från försäkringskassan om man har en lön lägre än ungefär 37000 kr. Herr AvL har en lön ganska långt under brytpunkten för föräldraersättningen så jag tog ut mina tio dagar och därefter började räknandet på allvar.

Vi hade konstaterat att fru AvL skulle vara tvungen att vara hemma den första tiden med Joy oavsett ekonomi eller preferenser. Om det fungerade skulle hon amma och även om det inte fungerade behöver barnet sin mamma i början men också så behöver mamman återhämta sig så det var liksom aldrig en fråga i vår familj om vem som skulle vara hemma i början eller om någon alls skulle vara hemma. Frågan var istället när skiftet skulle komma och hur länge någon skulle vara hemma.

För vår del konstaterade vi att eftersom herr AvL arbetar som han gör är det smidigt för honom att vara ledig på höst och vinter för då är det relativt lugnt på jobbet. Det skulle kunna innebära att fru AvL kunde vara hemma ungefär 8 månader och därefter kunde jag gå hem. 8 månader kanske kan tyckas vara i kortaste laget och ju närmare vi kom, ju oroligare blev vi men alla vi pratat med sa att det skulle funka och vi har vänner som bytt vid 8 månader problemfritt så vi testade och det funkade. Amningen avslutades ändå ganska naturligt i samma veva och Joy åt annan mat som hon skulle, pappa klarar av att byta blöjor, natta och hålla barnet vid liv medans mamma är ute och jagar ned de illustra pengarna.

Ekonomi

Föräldrapenning är en hel vetenskap men det första och kanske det viktigaste är att utgå från sina egna förutsättningar. För vår del är tid med Joy och make/maka det absolut viktigaste och den som läst här på bloggen kanske lyckats lista ut att vi har haft ett hyggligt utrymme mellan vad vi fått i lön och hur mycket vi konsumerade för varje månad så vi tog vår ansats därifrån.

Alltså - Hur mycket pengar måste vi få in för att överleva och hur skall vi få in de pengarna.

Vi konstaterade att under de första åtta månaderna skulle det räcka med att herr AvL arbetade 80 % för att inkomsterna skulle täcka utgifterna för tydligen hade fru AvL rätt till en liten föräldralön från jobbet via sitt kollektivavtal och med de pengarna tillsammans med min lön täckte vi våra kostnader. Det betydde att vi inte behövde ta ut någon föräldraersättning de första åtta månaderna.

Sen är det tydligen så att under barnets första levnadsår kan man vara föräldraledig utan ersättning och fortfarande behålla sitt socialförsäkringsskydd vilket innebär att så länge vi kunde täcka våra utgifter behövde vi inte ta ut föräldrapenning alls det första året utan kunde spara den "ledigheten" tills den var nödvändig och därigenom förlänga den lagliga möjligheten och den ekonomiska möjligheten att vara ledig med vår dotter.

Det innebär att jag nu inte tar ut någon föräldrapenning alls fram tills Joy fyller 1 år eftersom fru AvL tjänar såpass mycket mer än jag gör att en 75 % tjänst räcker för oss att överleva på så det är sonika så vi gör, fru AvL jobbar just nu 75 % och jag är hemma på heltid utan ersättning. När Joy fyller ett år börjar jag ta ut fem dagar i veckan vilket är minimum för att behålla försäkringsskyddet och 90 dagar är vigda åt vardera föräldern så det är helt enkelt lika bra att plocka dagar. När jag sedan behöver gå tillbaka till jobbet går fru AvL hem på samma premisser så länge dagarna räcker.

Vi räknade så här

Föräldrapenningen erbjuder 480 dagars ersättning men det är i vårt fall också viktigt att veta vilken laglig rätt man har att vara ledig från jobbet och de första 18 månaderna är det fritt fram att vara ledig och därefter är det okej att vara ledig så länge man tar ut föräldrapenning om jag förstått det rätt (sen skulle jag bli förvånad om arbetsgivaren på något sätt kan ta reda på om man tar ut försäkringsersättning eller inte så jag gissar att föräldraledighet går att fixa ganska länge).

Vi har inte tänkt maximera det hela riktigt så mycket för vi tror att vår dotter behöver kontakt med andra barn när hon blir lite äldre så därför är det vår plan att sätta henne på dagis nästa höst när hon är drygt 1,5 år gammal. Men vår plan är att försöka ge henne korta dagar på dagis varför en av oss kommer gå ned i arbetstid till ungefär 50 % under en period för att maximera tid med dottern samtidigt som hon får lite umgänge med jämnåriga.

Vi räknade sonika baklänges. Första året tar vi inte ut en enda dag i föräldraersättning. Vi vill dessutom spara ett antal dagar för att vara säkra på att kunna "tvinga" vår arbetsgivare att ge oss ledigt (under rimliga omständigheter) på lov och liknande. Vi bestämde att vi ville spara ungefär 90 dagar (väldigt godtycklig summa dagar).

Vart landar vi då?

Vi har 480 dagar - 0 dagar första året - 90 dagar vi sparar - 260 dagar år två (5 dagar/vecka*52 veckor) = 130 dagar kvar.

Jag inser nu att ni kanske undrar så ja, vi har räknat på att kunna vara lediga på heltid hela andra året trots att vi planerar att sätta Joy på dagis och där handlar det om huruvida vi får lov att gå ned i arbetstid för vår arbetsgivare eller inte. Får vi inte det stannar vi hemma på heltid hela andra året och väntar med dagis helt enkelt.

Ändå får vi 130 dagar kvar. Dessa dagar skulle vi kunna spara i syfte att kunna vara lediga längre men vi valde istället att ta ut dem i förtid för om vi vill vara lediga mer senare kommer vi vara kapabla att klara det ekonomiskt utan försäkringsersättningen och om vi har en arbetsgivare som inte tillåter oss vara hemma med vår familj är det en arbetsgivare vi sannolikt inte kommer trivas hos på lång sikt och skulle vi komma dithän att vi måste välja finns det alltid andra arbetsgivare men småbarnsåren kommer aldrig igen så det valet är inte så himla svårt.

För att optimera våra ekonomiska förutsättningar gjorde vi så att hustrun tog ut 130 föräldradagar under sina åtta hemmamånader och anledningen är att hon tjänar mer än jag och därför är det vettigare att hon tar ut dem än att jag gör det. Alltså tar jag inte ut några pengar nu "för hustrun har redan tagit ut detta års ersättning" och alla de pengarna är placerade i enlighet med vår långsiktiga strategi och i ärlighetens namn klarar vi oss utan eftersom vi byggt en sådan livsstil där vi inte behöver så mycket pengar.

Summering

Det är ganska långt från alla som har möjlighet att hantera sin föräldraledighet på det här viset men för oss räcker det alltså med att en av oss arbetar ungefär 70-80 % men då är vi precis på gränsen på dagens utgiftsnivå. Det är inget problem för oss eftersom vi har gott om buffert och vi har oftast möjlighet att arbeta mer om vi skulle vilja så vi har aktivt engagerat oss i att maximera vår ledighet under den här perioden och skjuta lite på vår ekonomiska frihet. Vi har också alltid möjlighet att ta av portföljen för att betala av lite på lånen och på så sätt minska våra kostnader. Vi skulle ganska lätt kunna komma ned till att det skulle räcka med att någon arbetade 40-50 % men just nu känns vårt upplägg bra.

Vi har försökt maximera det ekonomiska utbytet av föräldrapenningen genom att låta hustrun ta ut extradagarna så tidigt som möjligt för att maximera avkastningen vilket förhoppningsvis ger oss en större möjlighet att vara ännu mer lediga under Joys uppväxt samtidigt som vi garanterar att minst en av oss är hemma de första två åren och därutöver kan den andre vara hemma 20-30 % extra jämfört med att arbeta heltid.

Vår dotter kan vara den mest välplanerade bäbisen i världshistorien men en av anledningarna till att vi har designat vårt konsumtionsliv som vi har gjort är att det skall finnas gott om utrymme att hitta på saker vi vill göra. En av dessa saker vi kommit fram till att vi vill göra är att skaffa barn och att vara hemma så mycket som möjligt med henne och vi tycker att vi har kommit hyggligt långt för att möjliggöra en god grund för vår dotters första tid utan att vänta med familjebildandet tills vi är helt ekonomiskt fria.

Frågor?


Bildkälla: brukarkoll.se

Mina tankar om konsumtion

Jag tror inte jag har reflekterat så mycket över min syn på konsumtion utan jag har istället skrivit en himla massa inlägg om sparande och investeringar, att sänka sina kostnader och att spara som en tokig för att nå ekonomisk frihet och med detta kanske man kan få en uppfattning om hur jag tänker men jag tror det riskerar att bli fel.

Jag pratade för en tid sedan med ett par vänner om det här eftersom de, precis som de flesta jag känner, benämner mitt sparande och gnetande med en handviftning och "sån där sparsamhet du pysslar med".

Därför skall jag försöka skriva några rader om hur jag ser på konsumtion i ett försök att förklara. Vi får väl se om det går.

Konsumtion vs lycka

För mig är det viktigt att, i de flesta situationer, fundera över vad de spenderade kronorna är värda för mig. Alla är vi olika och alla har vi olika saker som gör att vi mår bra och känner oss fyllda med glädje och lycka.

När man står där i butiken och beslutar sig för huruvida man skall eller inte skall lägga pengar på den här prylen oavsett om det är en ekologisk mjölk eller en ny TV, måste man reflektera över vad konsumtionen innebär för mig som konsument. Om det finns ett helt likvärdigt alternativ som är billigare, varför skulle du välja det dyrare alternativet?

Låt mig försöka förklara med ett mjölkexempel.

Det finns mängder av olika mjölkförpackningar i en vanlig butik men innehållet är mjölk. Om vi utgår från att vi tittar på den svenska favoriten mellanmjölk så är det en vansinnigt standardiserad produkt. Mjölk är mjölk. Men ändå spelar det roll för folk vad det står på förpackningen.

I min värld finns det då ett antal nivåer att fundera över som styr ditt köpbeslut. För dig kanske det är viktigt att mjölken kommer från Sverige, från ett företag där både bönder och kossor har sjysta villkor och massa andra kriterium men låt oss stanna där.

Låt oss säga att Svensk mjölk är viktigt, ekologiskt är viktigt och sjysta villkor är viktigt. Då kommer den mjölken vara betydligt dyrare än vad den polska, icke ekologiska, namnlösa mjölken är och jag förutsätter att det mesta av värdet för konsumenten i den dyrare mjölken ligger i känslor. Det kan eventuellt finnas hälsovinster i ekologiska produkter och det skulle kunna vara så att det finns skillnader i mjölken från Polen kontra Sverige men oavsett vilket så tror jag att köpbeslutet ofta grundas i känslomässiga argument och det är helt okej för då kommer du som konsument att uppleva att den här mjölken du har valt ger dig ett mervärde och du får ökad lycka av din konsumtion och de extra kronorna du la på mjölken gav någonting extra till din dag.

Vad jag då vänder mig mot är inte att du väljer svensk ekologisk mjölk från Arla eller vad det nu kan vara utan vad jag ifrågasätter är varför du köper den för 12 kr/liter när du i affären runt hörnet kan få den för 10 kr/liter.

Om det enda som skiljer produkterna åt är saker som bara är på låtsas kanske det är vettigt att fundera på vad du skall välja för när du häller upp de två olika förpackningarna svenska, ekologiska, närproducerade mjölk är de båda vita, kalla och jag har verkligen svårt att tro att du i ett blindtest skulle kunna känna skillnad på dem. Varför skall du då välja den dyrare mjölken från butik A?

Mer pengar för samma sak

Det finns mängder av saker där ett dyrare pris, på inget sätt ger en bättre produkt. Om jag på Avanza väljer en courtagenivå som gör att jag betalar mer per transaktion än jag betalar idag får jag ingenting, absolut ingenting, extra för mina pengar. Det är snarare så att jag får mindre för pengarna. I många fall är det samma sak med el, försäkringar, val av banktjänster osv. Varför betala mer för exakt samma sak?

Detsamma gäller el. Om jag vill ha el från vindkraft kan just detta val ge mig mer värde för pengarna men jag har personligen väldigt svårt att se på vilket sätt min el blir bättre av att jag väljer ett bolag där jag tvingas betala 300 kr i årsavgift för att få köpa el av dem när konkurrenten inte tar ut den avgiften.

Detta är en av mina poänger. Jag anser att det är fånigt att betala mer än nödvändigt för det jag känner att jag vill köpa oavsett vad det är jag vill köpa. Om jag vill ha en sprillans ny tv av märke X så finns förmodligen den apparaten på fler ställen än ett och då känner jag sällan att jag måste gå till butik A där apparaten kostar 500 kr mer än i butik B. Jag har redan bestämt att mitt liv skulle bli bättre av en ny TV av märke X och då är det väl bara fånigt att köpa den här produkten för mer pengar än nödvändigt?

Välj konsumtion som gör dig lycklig?

Jag älskar konsumtion som koncept och det konsumtion kan erbjuda även om jag hatar att handla. Vi bor i ett rikt land med allsköns möjligheter varhelst vi vänder blicken och det är toppen. Vi kan göra nästan vad vi vill och vi kan köpa nästan vad vi vill och det enda jag tycker om detta är att man skall välja att konsumera det som ger lycka.

För min del blir jag betydligt lyckligare av en ledig dag med familjen, en lång promenad vid havet, en glass på stranden och sedan gå hem och laga en god middag än vad jag skulle bli om jag köpte en ny uppsättning kläder.

Priset på de två konsumtionsvalen kan vara ganska jämställda lite beroende på vad man har i lön och vad man vill ha för kläder men låt oss fortsätta tankegången lite. Om jag skulle köpa en sprillans ny TV när min gamla fortfarande fungerade finfint skulle jag bara må dåligt. Det skulle kännas som om jag slösar pengar helt i onödan och att jag kan göra så mycket roligare saker för de pengarna oavsett om jag har råd eller inte. Däremot skulle jag gärna ta en vecka extra ledigt och åka land och rike runt för att besöka familj och vänner, lägga pengar på restaurangmiddagar eller en ny spännande whisky.

Återigen kan priset vara detsamma men i det ena fallet blir jag lycklig av konsumtionen och i det andra blir jag det inte. För dig kanske valet är ett annat men jag hoppas att poängen är klar.

Summering

Det är lätt att missförstå mig när jag hela tiden skriver om minskad konsumtion, sparande osv men det jag egentligen vill, är att vi skall konsumera med eftertanke.

I dagens Sverige kan vi köpa nästan vad som helst men det är väldigt få förunnat att kunna köp nästan allt.

Och om du, liksom jag, har en mer begränsad summa pengar att röra dig med varje månad kanske det är viktigare att varje spenderad krona används på ett sätt som ger dig maximal glädje. Om du gärna jobbar en timme extra för att kunna betala årsavgiften till elbolaget så gör det. Om du blir lycklig av det så skall inte jag ta ifrån dig den glädjen men om du istället hade velat lägga de hundralapparna på ett par biobiljetter kanske det är dags att se över ditt elabonnemang.

Det absolut sista jag vill säga är att om det bästa du vet är att konsumera. Du älskar själva upplevelsen att handla prylar och inget gör dig lyckligare så är det viktigt att veta att ingen kan få allt och att man upplever en högre grad av lycka om man utsätter sig för det man upplever som lyckobringande, med mer återhållsamhet. Om man gör det man älskar till en vardag slutar snart det man älskar vara speciellt och den lycka man en gång kände finns inte längre kvar.

Gör din egen kryddolja

När jag varit ute och rest så har jag ganska ofta sett oljeflaskor med massa kryddor i. De där flaskorna är jättefina och dekorativa och det verkar vara ett stående inslag i alla charterturisters hem men är det någonsin någon som använder dem?

Personligen har jag väldigt sällan användning för den här typen av produkter men det beror främst på att de brukar vara fruktansvärt obalanserade. Det är ju himla fint med chili och rosmarin så man trycker ned så mycket man kan i flaskan och skiter i smaken men skall man använda oljan senare är det rimligare att tänka på smaken först och utseendet sedan.

Det händer ändå att jag använder smaksatta oljor och när jag jobbade som kock hade vi alltid en flaska eller tre tillgängliga.

Det vanligaste var en örtolja med viss vitlökssmak och det är en sådan jag tänkte beskriva idag.

Örtolja

Det är ganska fräckt att hälla lite knallgrön olja på en toast eller som dekoration på en vit tallrik. Det kan också vara ganska gott som dressing på en sallad eller att ringla över en bit torsk. Och inget kunde vara enklare (under förutsättning att du har en mixer eller matberedare).

Det man gör är nämligen att man väljer ut en olja man tycker är god. Antingen en smakrik olja exv en lite finare olivolja eller så kan du vara medveten om att smaken kommer korrumperas av massa kryddor så en olja för flera hundra kronor litern kanske är bättre i sin naturliga form och till det här kan du ta en billig rapsolja eller någonting med ännu mindre smak.

Beroende på om du vill ha en klar, grön olja eller en olja med grön puré i blir tillvägagångssättet en gnutta olika men jag förutsätter att du vill sila bort grönsakerna i slutet och då kan du sonika hälla i ett par-tre deciliter olja i din mixer, slänga i en vitlöksklyfta (du behöver inte skala den eftersom du skall sila oljan om en liten stund), lite salt och vitpeppar (var inte för försiktig, du kommer använda en tesked olja per maträtt så våga ta i) och sist men inte minst tar du  alla stjälkar från varenda grön, färsk ört du använt de senaste dagarna och knör ned i mixern tillsammans med allt annat.

Det är här vi kommer till det trevliga. Jag brukar försöka använda en hel del färska örter. Basilika, persilja, dill och koriander går en hel del och då blir det ganska mycket stjälkar vilka jag hatar att slänga för de innehåller massor av smak men är ganska tråkiga att äta. Klipp dem i bitar och frys in dem om du inte använder så mycket örter eller samla i några dagar om du använder mycket. Om du har en köksodling kan du ju låta stjälkarna stå kvar i krukan tills det finns en bunt tjock som en enkrona att slänga i oljan och sen är det bara att köra.

Mixa oljan i 5-10 minuter. Mixern låter så gå och duscha eller något när den kör så stör du dig inte på den. Den skall köra frustrerande länge för att få ut så mycket smak och klorofyll som möjligt. När du känner dig lagom frustrerad stänger du av och silar oljan. Helst genom ett sånt där tyg man silar saft genom men har man inte det kan det fungera med en tesil. Kaffefilter kommer behålla för mycket av den gröna färgen om du alls får igenom någon olja. Man kan också pressa oljan genom en ren diskhandduk eller liknande. Det gäller att vara kreativ.

När oljan är slät borde du ha en liten flaska knallgrön olja som smakar blandade örter och vitlök. Om du skalar din vitlöksklyfta innan du slänger i den i mixern kan du låta bli att sila oljan och då kommer du få små gröna fläckar/klumpar av örtamassa när du häller oljan på din mat. Inte helt dumt det heller.

Summering

Den senaste kryddoljan jag såg stod på en hylla i en souvenirbutik på en liten grekisk flygplats och för den flaskan skulle de ha 7,99 Euro. Det var massor av peppar och chili i flaskan och det var säkert en lokalpressad olivolja i men 80 kr för någonting som skall stå och samla damm? Nä, då föredrar jag det här receptet. 8 kr, god och funktionell olja som håller i ett par månader och som tar tillvara på saker de flesta slänger.

Har du andra tips?

Bildkälla: Freeimages.com

Sparande eller miljö?

Det är väldigt sällan jag läser skvallertidningar och det är ännu mer sällsynt att jag klickar på skräpet när det kommer upp i mitt flöde någonstans men för ett par veckor sedan var det någon som gillat en artikel från Aftonbladet med det charmiga namnet "Det är jag som är köttberget" och jag kunde inte hålla mig längre.

Bild: Hcsab.se

Artikeln beskrev en allt för vanlig verklighetsbild där dagens moderna människa har blivit invand i omedveten konsumtion. Vi vet inte längre vad sparande är medan våra föräldrar eller kanske deras föräldrar ofta har sparsamhet i blodet.

Min erfarenhet är kluven men främst tycker jag mig skönja att ju senare man är född desto vanligare är det att man anammat slit och släng samhällets normer. Och jag tillhör själv den generationen, det är billigare att köpa nya grejer på IKEA än att laga de gamla och lika så med elektronik och kläder. Nu råkar jag handla en del på blocket men jag avskyr att sälja på samma ställe eftersom väldigt många beter sig illa i sitt bemötande med säljare. Nu skall det inte handla om folks bristande respekt mot varandra utan den konsumtionsdrivna ekonomin vi skapat.

Sparsamhet

Jag tycker inte nödvändigtvis att du behöver ge dig av till skvallerpressens ledsagare och läsa hela artikeln om du inte vill men min favoritpassage citeras nedan.

"Vi skrattar trots att det är vi som är problemet. Vi som vuxit upp i slit-och-släng-samhället och finner trygghet i den rituella konsumtionen, vi som pratar om klimathotet men lever som om vi hade tre planeter att bo på. Svärföräldrarna pratar aldrig om klimathotet och de tycker att miljöpartisterna är ”fundamentalister”, men deras klimatpåverkan är nästan obefintlig. Det är nästan som att de inte finns.

Medan vi står på botten av vårt ekologiska fotavtryck och skrattar."

Jag tycker det är lite fint skrivet. Jag håller inte på som jag gör av miljöskäl utan av ekonomiska skäl och den som känner mig kan knappast anklaga mig för att vara särdeles miljömedveten i mina val men det faktum att jag av naturen är ganska sparsam gör att min påverkan ofta är lägre än den skulle kunna vara. Det är sant att jag inte köper ekologiskt och närproducerat men i gengäld behöver jag aldrig skrolla ned i rullisten när försäkringsbolaget frågar mig hur långt jag kör varje år.

Ekologiskt fotavtryck

Den här konsumtionshetsen har gått så långt att när jag för skojs skull försökte ta reda på vad mitt ekologiska fotavtryck var fanns det vissa frågor i WWF´s kalkylator som inte gick att besvara. Framför allt bland frågorna gällande prylar var det spännande för den första frågan var -

Vilken av följande prylar har du köpt det senaste året?

- och därefter följde fyra alternativ. Inget av alternativen var - jag har inte köpt någonting av ovanstående. Det förutsätts alltså att du inte kan gå ett helt år utan att köpa minst en av alternativen TV, musikanläggning, stora möbler, vitvaror eller telefon.

Jag ser inte mig själv som fundamentalist i sparkyrkan. Jag dricker dyr whisky och gott vin. Jag äter gott, inte sällan på restaurang. Jag bor numer större än jag behöver och jag äger en bil även om den sällan rullar och den är dessutom gammal men oavsett allt detta har jag överlevt ett helt år utan att köpa en ny TV.

För ett tag sedan läste jag en text av Micke på Sparo där han gick igenom sina fem sjukaste sparknep. Jag insåg då att jag förmodligen är sjuk för det var inget som verkligen avskräckte mig även om jag väldigt sällan diskar engångspåsar. Jag tenderar att använda dem ett gäng gånger för att frakta matlådan i till och från jobbet och när matlådan sedan faller igenom den trasiga påsen kastar jag faktiskt påsen.

Final

Jag har ingen aning om vart jag vill komma med den här texten annat än att konstatera att det finns andra motiv till att spara än pengar. Det finns andra sätt att värna om miljön än att köra din nya bil till jobbet så att du får pengar så att du har råd att köpa din ekologiska, svenska kossa och det finns andra nöjen i livet än de som kostar massor av pengar.

Alla behöver inte göra allt men alla kan göra något och mitt bidrag idag är att jag tillagar en mycket god Dahl till mig och hustrun för vår middagsdejt. Jag gör av med en skinande guldtia för att mätta oss och inga djur led i tillverkningen av denna middag.

Vad gör du?



Bildkälla: hcsab.se

Sluta släng mat!

Jag blir uppriktigt upprörd när folk slänger mat. Det finns olika studier som visar på att vi slänger ganska mycket mat och när jag läser de studierna börjar jag alltid ifrågasätta om det verkligen kan vara verklighet och i så fall, vad räknas som mat i de här fallen.

Jag googlade fram två texter idag för att ha någonting hållbart att referera till. Den ena från Naturvårdsverket och den andra från Livsmedelsverket. Om jag inte är helt ute och cyklar refererar de till samma undersökningsunderlag men Naturvårdsverket hävdar att vi slänger 74+26 = 100 kg mat om året per person medan Livsmedelsverket hävdar att siffran ätbar mat som hushållen slänger är 239.000 ton mat om året vilket borde innebära runt 25 kg mat per person och det senare låter ganska rimligt eftersom jag sett siffror på att ungefär en tredjedel av "matsvinnet" är ätbar mat. Sen kan man ju fråga sig om termen ätbar mat inkluderar mat som hade kunnat ätas om den åts innan den blev dålig eller om det är borträknat men oavsett så är 25 kg mat tillräckligt för att mätta dig i ungefär en månad och då har man alltså inte tagit med svinnet i industrin eller restaurangsverige vilket är svinn som borde hamna i din och min kalkyl.

På nära håll ser jag det här svinnet när folk slänger utan att dofta eller smaka eftersom det står ett datum på paketet. Jag ser också mat gå till spillo för att det är tråkigt att äta samma mat flera gånger eller för att man "inte kan ta med sig rester till jobbet".

När jag hör och ser sådant vill jag bara skrika och för mig handlar det ganska lite om miljö även om jag försöker intala omvärlden om att det är miljövänligt att hushålla med sina resurser för det verkar vara det enda argument som biter på våra inbitna slit- och slängkonsumenter.

Ekonomiska argument

Det här är ju trots allt en blogg om lycka, hälsa och ekonomi även om ekonomin oftast har företräde och idag är inget undantag för det som stör mig mest är alla dessa människor som hävdar att det är så svårt att få livet att gå runt eller att "man måste ju leva lite också" och därför är det orimligt att spara.

Vi behöver inte ens nämna vansinnet i att spara på den nivån som familjen AvL gör. Det borde nog i de flestas ögon vara olagligt eller klassas som ett självskadebeteende men låt oss räkna lite på det.

När jag gör måltidskalkyler brukar jag erbjuda ganska mycket mer mat än vad som är gängse receptpraxis eftersom jag vet att jag och hustrun äter mer än en standardportion. Jag brukar räkna med ungefär 400-500 gram käk vilket faktiskt är ganska mycket för de flesta. Jag brukar ju också försöka hålla mig runt en tia per portion så låt oss räkna på det som standardpris och konstatera att ett kilo mat kostar 20-25 kr i en rimligt sparsam persons liv.

25 kg matsvinn innebär således att man slänger 500-625 kr per år. Det är väldigt lågt räknat eftersom Naturvårdsverket räknar på ungefär tre gånger mer om man får tro den här artikeln men jag låter mig inte avskräckas för att mina matkostnader är låga.

Bild: z2036.blogspot.se

För att visa det absurda i situationen har jag använt den övre delen av spannet nämligen 625 kr om året i slängd mat men ser ni vad jag ser?

På en genomsnittlig svensk livstid slänger vi mat som hade kunnat bli en tillgångsportfölj värd nästan 20 miljoner kronor. Och det som krävs för att få till det är att du inte köper så himla mycket mer än du behöver, luktar på mjölken innan du slänger den och kanske till och med är beredd att använda din mikro några gånger i veckan eller steka upp en hemmagjord pytt i panna.

Sluta släng mat!



Bildkälla: z2036.blogspot.se