Att spara är att konsumera medvetet

Det första man får lära sig när man går med i sparkyrkan är att man inte skall dricka kaffe på det dyra fiket på hörnet och man skall definitivt inte äta lunch på restaurang.

Efter det får man reda på att man måste cykla till jobbet i snöslask och man måste göra sina egna möbler av gammalt skrot man kan hitta i sophuset.

För att komma hela vägen till frihet måste man leta pantburkar och bara äta havregrynsgröt men om man verkligen är ihärdig kan man sluta arbeta för pengar 10 år efter att man började jobba för pengar.

Jag borde inte raljera om sparkyrkan eftersom jag varit medlem i fem år men jag hoppas inte det finns någon som förknippar vår familjs liv med asketism. 

Som familjeenhet sparar vi ungefär 50 % av våra nettoinkomster men nu efter ett par lönsamma högskoleutbildningar och en handfull år i yrkeslivet efter dessa innebär en konsumtion på 50 % ändå att vi har en skaplig summa pengar att göra av med varje månad.

Pengarna räcker till avbetalningen på en lägenhet halvcentralt i Göteborg, en bil, hälsosam och näringsriktig kost, barnomsorg, kläder och obegränsat nöje från både teleindustrin och medieindustrin.

När jag försöker förklara sparande för någon som tycker att det är omöjligt att spara brukar det vara enklast att börja med ett klick-bait citat

"Sparande är inte snålhet. Sparande är medveten konsumtion."

Om jag väljer att laga det mesta av maten vi äter själv har jag kontroll över vad vi stoppar i oss och det blir billigare än att låta andra laga mat åt oss. Det innebär att vi slipper fastna i det hedonistiska hamsterhjulet (Hedonic treadmill) som gör att vi måste "unna" oss mer och mer. När vi går på en bra restaurang är upplevelsen oftast fantastisk för att vi har tid att längta, önska och sedan minnas.

Samma sak gäller med allt. 

När vi väljer att köpa nya saker har vi funderat både en och två gånger om vi behöver saken, om det går att lösa problemet på något annat sätt, går det att köpa begagnat, känner vi någon som har en och vill bli av med den osv. När vi sedan köper prylen tenderar vi att (Fru AvL är lååååångt bättre på det än jag) välja den bästa kvaliteten till det bästa priset (jag har fortfarande lite svårt att slanta upp för kvalitet på en rad områden men det är oftast när det är en pryl till mig). Prylen vi då köpt tenderar att vara precis det vi vill ha och behöver och den håller oftast länge.

Vår livsstil är inte billig men den är bra mycket billigare än den hade kunnat vara. Det är oerhört enkelt för den som har pengar att lösa alla problem med plånboken men det finns ett stort värde i att försöka hantera situationer på andra sätt. Livet blir mer hållbart om man försöker låna, laga, byta och köpa begagnat. Ens självförtroende växer också när man bygger en erfarenhetsbank och en kunskapsbank som kan användas för att lösa problem på.

Att vara sparsam på vissa områden ger oss frihet att uppleva extravagant lyx på andra områden och sparsamheten ger oss möjlighet att utforska områden vi annars inte skulle utforska. Saker som var självklart för 50 år sedan är på väg att glömmas bort men det finns ett stort värde i att kunna laga ett hål i byxorna, baka eget bröd, resa en innervägg, odla morötter, byta till vinterdäck, dra fram ett nytt eluttag, sy gardiner osv. 

Det behöver inte vara sparsamheten som är motivationen. I mitt liv har det sällan varit sparsamhet som varit anledningen till att lära sig en ny förmåga. Oftast har motivationen varit någonting helt annat som gemenskap med den som lär ut, intresse eller nöje.

Men en sak förändras inte. Att fixa själv istället för att köpa nytt är nästan alltid billigare och att konsumera medvetet tenderar att göra livet som helhet billigare.