onsdag 20 juli 2022

Skattesänkningar utarmar statsfinanserna

För ett tag sedan råkade jag in i en mycket kort ekonomisk diskussion som tangerade politik. Det faktum att personen jag diskuterade med är en mycket påläst och klyftig person gjorde mig lite ställd och jag var tvungen att inse att jag inte visste svaret utan mest förutsatte att det var så det skulle vara eftersom det är det jag fått lära mig.

Det som var grunden i diskussionen var att sedan jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar instiftas har staten mindre pengar vilket så klart urholkar välfärden. Grovt hugget i alla fall.

Min ståndpunkt var att skattesänkningar rimligtvis bör leda till att fler kan komma i arbete eller som minst att de som är i arbete får ett större konsumtionsutrymme och ökad konsumtion ökar skatteintäkterna.


Men båda är ju egentligen bara politiska teorier. Vad är fakta?

Det är nu jag skall erkänna att det var tio år sedan jag läste nationalekonomi och statistik och det var inte så himla mycket jag läste heller så jag är inte så bra på de här beräkningarna. Dessutom kan man ju förvrida statistik precis på vilket sätt man vill i syfte att visa det man vill att det skall visa.

Ett av mina favoritcitat är

"- Baserat på skadestatistiken är det statistiskt ofarligt att steka köttbullar på motorvägen."

Bara för att ingen har skadats när de stekt köttbullar på motorvägen betyder det ju självklart inte att det skulle vara ofarligt att göra det. Det betyder bara att ingen varit dum nog att försöka. Men statistiken är fortfarande sann.

Men låt mig nu försöka få fram någonting ändå.


Jag har plockat siffrorna ovan från SCB och jag läser det enligt följande (och det är här någon med färskare/bättre förmåga avseende matematik och statistik gärna får rätta mig).

Under de 20 åren ovan har befolkningen vuxit med 17 %. Inflationen under perioden uppgick till totalt 28 %.

Om jag inte räknar helt åt hoppsan borde man väl då kunna ta BNP/Capita år 2000 multiplicerat med inflation, multiplicera med befolkning år 2020 och konstatera att om vi bara hade utgått från inflation och befolkningstillväxt hade vi haft en BNP på grovt räknat 3,6 istället för de 5,04 vi hade 2020.

Jag tolkar det som att vi blivit effektivare och producerar dyrare saker och tjänster.

Om vi valt att behålla skattekvoten om 48,6 % och inte blivit effektivare skulle vi haft skatteintäkter på i runda slängar 1,75 istället för 2,14 (jag undviker medvetet storheterna :-) ).

Kan man tillskriva effektivitetsökningarna och de ökade skatteintäkterna till skattesänkningen?

Nej det kan man inte.

Jag har läst en hel del studier som försöker förklara sambandet och en sak är klar och det är att om man sänker höga skatter till att bli lägre skatter och således skapar ett högre konsumtionsutrymme i samhället generellt kommer konsumtionen öka och samhället kommer efterfråga dyrare, lyxigare, mer avancerade produkter och tjänster.

Om man generaliserar.

Det kommer i sin tur innebära att fler sysselsätts eller att sysselsättningsgraden ökar samt att beskattningsunderlaget kommer bli större.

Grovt uttryckt.

Problemet är att det finns en mängd faktorer som spär ut effekterna. Med högre disponibel inkomst kommer sparande öka. Konsumtion utanför landets gränser kommer öka. Kraven på välfärdsstrukturer kommer öka osv. Dessutom finns det så klart ett jämviktsläge någonstans där ytterligare skattesänkningar inte kommer ge ökade skatteintäkter och rent logiskt är det ju bara att anta att skattekvoten är 0 %. Då kommer vi inte ta in några skattekronor alls.

Det är därför mycket svårt att avgöra om de svenska skattesänkningarna är orsaken till att vi har större skatteintäkter per capita idag än för 20 år sedan trots en hygglig sänkning av skattekvoten. Eller om det finns andra anledningar.

Det är så klart fullständigt matematiskt korrekt att anta att om vi hade tillämpat en högre skattekvot på dagens BNP hade vi haft högre skatteintäkter men det är svårt att avgöra ifall vi hade haft den BNPn vi har om vi hade haft den skattekvoten.

Men att bara hävda att de genomförda skattesänkningarna har lett till att staten har mindre pengar och att skattesänkningar utarmar välfärdssystemet har jag svårt att acceptera som sanning.





5 kommentarer:

  1. Visst är det lustigt att för politiker är mindre pengar alltid ett problem med en enda lösning? Dvs högre skatt. Man ser i stort aldrig partier resonera över vart pengar fördelas och ifall det är rimligt. En privat person som drivit sin egen ekonomi på det viset hade väldigt snabbt gått i konkurs. Faktum är att du idag skulle kunna lägga ned ett mycket stort antal myndigheter tex, och befolkningen skulle inte märka av ett pilledutta sämre samhällsservice. Prioritering är uppenbarligen ingenting politruker vet vad det är.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Intressant inlägg! Likt Investeraren hör jag till dem som tror att det finns gott om utrymme att hantera skattepengarna bättre, även idag med lägre skattetryck än tidigare.

    För en uppfräschning av dina kunskaper i nationalekonomi och kanske en del nya insikter kag jag rekommendera boken "Pengar och ekonomiska kriser" av Micael Hamberg jag nyss läst.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
  3. Jag kan hålla med om mycket av ditt resonemang men jag är mycket tveksam till att inflation skulle ha varit så låg under perioden. Jag förstår att inflationen går att mäta på många olika sätt men att vi enbart skulle haft 28% inflation under denna 20-årsperiod låter orimligt. Oavsett om man tittar på fastighetspriser eller olika varor så tror jag det mesta ökade betydligt mera i pris under denna period.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Jag uppskattar din kommentar men vad du tror är faktiskt ganska irrelevant. Ge mig en källa så skall jag justera mina antaganden. Tills dess använder jag exempelvis SCBs inflationskalkylator på

      https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/prisomraknaren/

      Radera