Varje år stresstestar jag min börshobby för att se så att den inte kostar mer än den smakar. Syftet är att se till att mitt rotande i familjens ekonomi inte kostar oss för mycket pengar i relation till vad en passiv avkastning skulle ge.
Det har gått ganska bra sedan vi helt la om strategi och sparande 2015 och nu har vi lagt ytterligare ett år till handlingarna.
Det jämförelseindex jag valt kallar jag AvL-Index (förklaras utförligt om du följer länken) består i korthet av 50 % globalt index, 40 % svenskt index och 10 % obligationer. En klassisk 90/10 portfölj och en jag försöker efterlikna i min förvaltning.
Förra året konstaterade jag att det hade varit bättre (med ett par procent) om vi hade valt att investera alla pengar i en svensk indexfond.
Visst är det enkelt att vara efterklok men tittar man på dagens stillbild ser man att OMXSGI under ovanstående period ökat med 116,11 % vilket gör att portföljen är tillbaka på topp igen.
Man brukar säga att 6-8 % avkastning är bra. Jag vill påstå att man behöver lägga till inflationen i det men under min livstid ligger genomsnittlig årsinflation på 2 % vilket skulle innebära att en nominell avkastning på 8-10 % är toppen och räknar man in 10 % ränta i kalkylen blir det ännu lite lägre avkastning att förvänta sig.
Nu är för all del 8 år inte 40 år men det börjar ändå bli tillräckligt många år för att kunna börja skaffa sig en uppfattning om hur det går.
Man kan se att det svänger ganska duktigt men man kan också se att det svänger mindre i portföljen än på marknaden. 6 av 8 år har portföljen slagit index och de gångerna den underpresterat har det varit ganska försiktigt.
Jag tycker också att det är värt att notera att det här är första negativa året.
Nog med att klappa egot. Detta ger bara en indikation. Det viktiga är att se att det rimligtvis borde vara okej att fortsätta leka ett år till och att vi under alla rimliga omständigheter borde vara klara med vårt portföljbyggande om något decennium som senast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar