Det är dags att bli mer analog innan jag drunknar

Nu får det vara nog!

Jag har en oerhört ful ovana och det är att jag envisas med att göra flera saker samtidigt. Man kan kalla det multitasking bäst fan man vill och att det är en god egenskap men det är också det som gör det svårt att njuta av livet.

Jag snackar inte om att tugga tuggummi och gå samtidigt eller förmågan att föra en stillsam konversation vid middagsbordet utan att maten kallnar. Jag snackar om att ALDRIG göra en sak i taget. Jag tenderar exempelvis att låta tvn gå i bakgrunden när jag skriver de här inläggen, lyssna på musik när jag läser, lyssna på podd när jag (insert anyting) osv.

När jag väl kommer på mig själv att ha återgått till de här vanorna brukar jag skala ned ett tag men ganska snart känner jag att jag gör för lite. Tar in för lite information eller är för dåligt sysselsatt. Det är då jag brukar hitta något spännande strategispel man kan spela på telefonen. Ett sånt där som tar exponentiellt mer tid ju längre man kommer och som handlar om att bygga sin värld för att erövra någonting...

För något halvår sedan hade jag lyckats skala ned några saker och då hittade jag ett nytt sånt där spel en kväll när jag hade svårt att sova. Nu får det vara nog.

Livskvalité

Varje år sätter jag upp mål och i några år nu har ett av målen varit relaterat till livskvalité. Vad är livskvalité för mig?

Jag tycker det är skitsvårt att definiera så jag brukar skriva någonting i stil med att jag vill hitta på roliga saker, uppleva någonting nytt eller liknande...

Jag har definierat en del av vad som är livskvalité för mig och det är TID.

Det kan ju låta som skott på öppet mål för någon som strävar efter att skapa passiva inkomster nog för att sluta jobba men de senaste åren har jag slutat fundera på vad jag skulle göra med den extra tiden och istället bara grävt ned hälarna, kämpat vidare och sett fram mot målet.

I helgen var det dags för ett uppvaknande. Jag börjar sakta men säkert närma mig utbrändhet igen men denna gång har jag det inte stressigt på jobbet, jag kan inte påstå att jag har det stressigt i min vardag överhuvudet taget och som grädde på moset har dottern varit en riktig ängel de senaste 2-3 veckorna så jag kan inte ens klaga på det.

Trots det kraschade magen under nyårshelgen vilket gjorde att jag startade det nya året på flytande föda. Ingen alkohol, inget kaffe, inga sura livsmedel m.m. Kroppen ville inte riktigt vara med längre men varför?

Det var min hustru (hon är den klyftiga utav oss om någon undrar) som analyserade min verklighet och konstaterade att jag precis spenderat en förmiddag med att leka med min dotter utan att leka med min dotter. Jag hade istället läst bloggar, spelat spel, pysslat i köket, twittrat, svarat på mail och en herrans massa andra skitprylar som på inget sätt bidrar till ett rikare liv för mig.

Om jag nu har skapat en blogg vars syfte är att få mig att välja saker som gör mig lyckligare och sedan skicka ut dem i etern för att jag skall få ytterligare en anledning att hålla mig till det jag bestämmer så blir ni tyvärr tvungna att utstå när jag kommer till den här typen av uppenbarelser.

Nu får det vara nog

Jag vet inte om jag kommer klara det långsiktigt men jag skall bannemig försöka.

Från denna stund skall jag, så långt det går, göra en sak i taget. Dessutom skall jag försöka fokusera på de saker som bidrar till mitt liv istället för att göra allt annat.

Spelet är raderat och det kommer bli mycket svårare att få tag i mig framgent. Det är min strävan att i hemmet använda telefonen som telefon framöver. Inget slösurfande, inga sociala medier, ingen mail osv. Telefonen får ligga i ett annat rum och när jag har avsatt tid för att läsa eller lyssna på poddar - då kan jag hämta telefonen och använda den för dessa ändamål.

Slutsats

Det här kommer sannolikt inte påverka dig som läsare särdeles mycket. I alla fall inte initialt för jag tycker fortfarande om att skriva och det är ingen som skulle anklaga mig för att vara en aktiv twittrare eller ens aktiv besvarare av de kommentarer ni skriver här på bloggen och frekvensen på allt sådant kommer fortsätta i samma låga tempo.

Däremot kommer min vardag bli drastiskt annorlunda. Det är min intention att umgänget med min familj kommer bli faktiskt umgänge och inte ett existerande i samma lägenhet. Jag är väldigt nära att ge mig av och införskaffa mig en telefon som inte är smart men tills dess är det radiotystnad som gäller.

Håll tummarna för mig för jag är ganska säker på att det här är vägen framåt för mig men det kan bli en av de svåraste övningarna i självbehärskning jag någonsin utsatt mig för (kanske borträknat när jag slutade röka).