tisdag 10 april 2018

När grammatik blir en diagnosmöjlighet

Min familj är ganska språkligt nördig. Jag hade ganska svårt för grammatiken i skolan och tyckte aldrig språk var särdeles kul men jag har ett hyggligt sinne för vad som är rätt och vad som är fel. Det kanske inte märks särdeles tydligt här på bloggen men det har mer att göra med att den här författarformen är så annorlunda jämfört med allt annat.

Här har jag ingen som korrekturläser mina texter och jag går nästan aldrig tillbaka och läser vad jag skrivit. Jag tenderar också att skriva mina inlägg under relativ stress eftersom det sällan finns för mycket tid att sätta sig ned och skriva utan inläggen produceras på stulen tid mellan middagsplanering och bäbissömn.



Ett tecken på hur nördig min familj kan vara är dock det faktum att jag nyligen fick ett sms från min mor där hon uttryckte sin oro för min hälsa. Min ömma moder är tusen gånger bättre på det svenska språket än jag och hennes ordförråd är bredare än den där ytterst begränsade boken vi ibland vänder oss till för ordförklaring - Svenska Akademins OrdLista (SAOL). I egenskap av min mor tenderar hon att överdriva mina egenskaper och bedrifter både för sig själv och inför andra men visst borde jag klara av att undvika de absolut mest grundläggande felen man kan begå gällande svenska språket.


Tydligen är det så att jag i ett par inlägg har skrivit "dem" när det borde varit "de" på den platsen istället och eftersom jag upprepade felet i flera inlägg torde detta tyda på någon form av sjukdom hos den annars så perfekte sonen.

Ni vet väl det att i svensk grundlag straffbeläggs skrivfel med böter eller fängelse i upp till 6 månader. Att jag då offentligt brutit mot de grammatiska reglerna är en svår synd och någonting man borde vara genuint orolig över varför jag fick detta sms där modern önskade förhöra sig gällande min hälsa. Kunde det vara så att Joy inte lät mig sova tillräckligt igen? Började utmattningen tära på mitt psyke? Var jag nära bristningsgränsen? Behövde hon ringa doktor?

Riktigt så illa var det inte med min hälsa och riktigt så orolig var heller inte modern i sitt sms men man kan försiktigt konstatera att det faktum att jag ibland är för trött för att inte ha svårt med de/dem och var/vart kommer uppmärksammas och det faktum att jag nästan helt skiter i kommateringar, använder talspråk när jag skriver eller vägrar sätta punkt börjar på allvar tära på familjerelationerna och om jag inte skärper mig kommer jag eventuellt inte bli inbjuden till julaftonsfirandet i framtiden men jag är beredd att acceptera den risken eftersom jag vägrar ändra mig för någon.

Jag kommer helt sonika fortsätta misshandla det svenska språket men jag lovar att jag skall försöka bättra mig. Det är inte helt ovanligt att även jag kan störa mig på uppenbara felaktigheter i saker jag läser och då vore det ofint av mig att inte bry mig om mina egna läsare.

För språket - i tiden



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar