lördag 9 juni 2018

Whiskas - Om pensionären själv får välja

Jag såg en bloggkommentar där man konstaterade att svenska pensionssystemet är så dåligt att de fattigaste pensionärerna inte har råd med vanlig mat utan de tvingas äta kattmat. Det fick mig att googla lite och jag hittade lite olika artiklar med anekdotisk bevisföring om folk som känner sig tvingade att äta kattmat för att de inte har råd att äta människoföda.

Detta fick mig att fundera. Inte över ersättningsnivån till pensionärerna utan snarare huruvida det är billigare med kattmat än människomat. Ytterligare googling inträffade och jag kunde ganska snabbt konstatera att det är relativt sällan finns vettiga innehållsförteckningar på kattmat när man letar på nätet.



Jag vet givetvis inte heller vad man väljer att äta, torrfoder eller blötmat men låt oss för ett ögonblick fundera över näringsvärdet ett ögonblick. Det lilla jag hittat är att blötmat ligger någonstans mellan 100-150 Kcal/100g och torrfoder ligger ungefär 3 ggr högre. Torrfoder kan du hitta för ungefär 15 kr/kg och blötmat för 10 kr/kg.

Låt oss sjuka ut lite här och räkna lite på det. Man borde kunna gå runt på 1700-2000 kcal per dag även om man är relativt aktiv vilket skulle innebära att man behöver 1,6 kg blötmat eller 600 g torrfoder per dag för att överleva. Det skulle innebära att man lägger 16 kr respektive 9 kr per dag på mat om man uteslutande äter kattmat.

Humanvarianten skulle kunna innebära havregrynsgröt med lite mjölk och äppelmos till frukost och kvällsmål. Till lunch kanske man väljer att äta en linssoppa och ett par skivor hembakt bröd med bordsmargarin och till middag tycker jag vi lyxar till det och äter köttfärssås och spagetti.


Kostnaderna är beräknade utifrån vad jag lägger på råvaror när det är rimligt billigt på exempelvis Willys. Givetvis går det utmärkt att laga billigare mat än så här men det skulle kunna vara en rimlig tanke. Man kan också tänka sig att man vill ha lite variation i sitt liv men tittar vi på Micke på Sparo klarar han sig på 600 kr/månad och det blir ju ungefär 20 kr/dag så det behövs inga fantasisummor för att klara sig ganska bra när det kommer till mat.

Skillnaden skulle alltså bli, givet att du endast äter torrfoder, 5,50 kr/dag eller 165 kr/månad att äta vanlig mat jämfört med kattmat. Nog för att man kan ha små marginaler i sin ekonomi men 165 kr i månaden kan man skaka fram genom att gå en lång promenad varje dag där man hittar ett par pantburkar och när man kommer hem gör man ett par enkätundersökningar för något panelbolag.

Ett annat sätt att lösa det hade ju kunnat vara att vara förutseende för det hade bara krävts ett månadssparande på 8 kr/månad med 10 % avkastning under ett yrkesliv för att ha en portfölj värd 50.000 kr vilken med 4%-regeln kan generera 165 kr/månad extra. Den som ärligt kan säga att hen inte under några omständigheter hade kunnat spara, i genomsnitt, en tia i månaden fram till pensionen (i Sverige) har haft ett långt tuffare liv än jag kan föreställa mig.

Summering

Det här skall absolut inte ses som att jag klankar ned på människor som har det svårt för jag vet alldeles för väl hur det kan vara. Det här är mer en räkneövning som beskriver det absurda i att föreställa sig att man "måste" äta kattmat när man blir gammal för att man inte har råd med vanlig mat.

Jag föreställer mig nämligen att det oftast finns mängder av andra områden man kan spara på framför maten. När jag levde på a-kassa ett år i min ungdom och fick 6000 kr före skatt bodde jag själv i en tvåa på 68 kvm, hade bil på en inomhusgarageplats, jag hade tv med kabelabonnemang och dator med bredband, både mobil och fast hemtelefon samt att jag rökte. Det fanns jävligt många saker jag kunde avvara men jag valde att äta ganska spartanskt för jag prioriterade andra saker. Jag valde.

För all del var ovanstående under en begränsad tid men det visar ett mönster som jag gissar finns hos ganska många som hävdar att de har dåligt ställt. Det är heller inte den enda perioden av mitt liv då jag valt att prioritera andra saker framför framtida rikedom och trygghet.


Bildkälla: mathem.se och att välja lycka

4 kommentarer:

  1. Tänkvärt inlägg. Ibland tänker jag att det vore väldigt nyttigt för Sverige att gå igenom en ny 90-tals period. För det verkar som att många tappat förståndet, och inte ens vet hur det är när livet är hårt och omvärlden krisar. Istället lever många i sus och dus och låter champagnen ständigt spruta, som om det aldrig kommer en framtid. Sedan förväntar de sig att vi andra ska ta notan när det behövs. Det kommer aldrig ske.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja att leva som om morgondagen inte kommer verkar vara ganska standard och det riskerar att bli ganska besvärligt när läget förändras

      Radera
  2. Jag blir alltid misstänksam när folk säger att "vi har inte råd". Ofta ligger det helt andra saker bakom än just brist på kontanter. Slöseri och dåliga prioriteringar är vanligast...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är också min uppfattning av läget.

      Jag hade en intressant diskussion häromdagen där sparmarginalen var dålig och där "ursäkten" var att man ju får ett värde av konsumtionen och man vill inte minska konsumtionen för mycket. Samma sak som alla andra fast sagt med lite mer finess. YOLO är skit :-)

      Radera