Sparnivå 1

Här om dagen skrev jag om mina nivåer av sparande.

Jag är uppfödd som Sparbankskund vilket senare blev Swedbank. Min faster arbetade på banken och när jag var liten anordnades barndagar då man fick komma och äta tårta och med sig hem fick man en bankbok och en liten färgglad sparelefant i plast.

Sparelefanten fylldes med veckopengar och jultidningsförtjänster och allt skrevs så småningom in i bankboken. Det är inte stenåldern, det är 30-år sedan. Men mycket har hänt sedan dess. Bankkontoren blir färre, servicen mer begränsad och vi kan göra det mesta själva via internet. Den tekniska utvecklingen borde också möjliggöra prissänkningar. Har vi märkt av några prissänkningar?

Förmodligen inte.

För ungefär sexton år sedan anslöt jag mig till girering för att kunna betala mina räkningar, detta följdes straxt av bank via internet. Om inte mitt minne sviker kostade det ett par hundralappar och Visakortet kostade någonting liknande. Idag kan man bli Nyckelkund som det så fint heter, för 468 kr per år och få tillgång till ett relativt omfattande basutbud. Det finns många andra banker och en snabb sökning säger att flera av storbankerna erbjuder billigare tjänster men det är i sammanhanget oviktigt.

Vad innebär då skillnaden mellan då och nu?

Riksbankens målsättning är att vi i Sverige skall ha en stabil inflation på 2%. Inflation innebär att saker blir lite dyrare varje år eller omvänt att våra pengar blir lite mindre värda för varje år som går. Detta är en ganska naturlig företeelse och så länge vi har en relativt låg inflation så tickar ekonomin på i ett behagligt tempo.

Om vi hade satt in de 400 kronorna som mina banktjänster kostade för sexton år sedan på ett konto som gav 2% ränta årligen skulle jag idag haft ca 538 kr. Nu har inte inflationen varit riktigt så jämn utan vi hade haft ungefär 488 kr om vi följt inflationen. Oavsett vilket som stämmer kostar våra vardagliga banktjänster ungefär lika mycket idag som för sexton år sedan och om man då räknar med att bankernas verksamhet borde vara billigare idag när jag själv gör stora delar av arbetet förstår vi var vinsterna kommer ifrån.

Då finns det en annan väg att gå.

Givetvis behöver vi betala våra räkningar och handla med kort i vår vardag. Givetvis kostar det här pengar? För några år sedan ansökte jag om ett kreditkort på Skandiabanken eftersom det hade hyggliga villkor, var gratis och man kunde lätt koppla till fler kort ifall exempelvis ens partner skulle ha tillgång till samma kredit. Kreditkort är nu inte för alla och det är ett redskap som kräver disciplin och måttfullhet för att inte kosta skjortan men använt rätt så kan det vara gratis.

Jag var inte sedan tidigare kund i banken men för att kunna hantera mitt kort, sköta mina åtaganden och betala mina månatliga kortfakturor krävs det en hel del systemstöd så de kopplade helt enkelt på alla tjänster jag behöver på min användare, helt gratis. Det enda jag inte har är ett bankkort kopplat till mitt transaktionskonto men jag kan betala alla räkningar, flytta pengar, öppna sparkonto osv.

Jag hoppas att de inte stoppat igen det här hålet för det är en lysande väg att komma i åtnjutande av en banks fulla utbud utan att behöva betala en krona. Banken tar betalt av de jag handlar från och jag får en gratis betallösning som tack. För ett bankkort kopplat till ett konto finns det andra leverantörer och jag kommer att skriva om det inom kort.

Vad är dina tankar om detta?