Eller så är det bara chefen som berättar att man i år fick 1,65 % högre lön och som alla vet är 1 % av lite, mindre än 1 % av mycket...
Jaja... Det där gäller bara typ 90 % av arbetsstyrkan eller nåt. För ett utvalt fåtal finns det en annan möjlighet och det är att undantas från lönerevisionen och få en, verkligt individuell lönesättning.
Just i år hamnar jag någonstans mittemellan. Jag arbetar i staten så min lön kommer ligga i ett ganska snävt spann och det spannet bestäms av en skitlång sifferkod vilken definierar vilket ansvar man har och vilken expertis man besitter och vilket värde man har för nationen i stort.
Herr AvL må ha en himla massa krediteringar i sitt CV men det mesta behövs inte för den anställning han uppbär. Han har dessutom inget personalansvar eller någon väldigt unik kunskap som behövs för att göra det jobb han utför varför lönen är som den är.
Med det sagt konstaterar jag med glädje att min chef har funnit det för gott att upprevidera mig från den lägre delen av spannet till den övre som resultat av en hel del visande av framfot under det gångna året.
Det är riktigt kul att synas och att vara någonstans där arbetsinsats uppmärksammas.
Det innebär nu också att min lön är genomsnittlig.
Ja alltså... Inte genomsnittlig för statligt anställda män enligt 2018 års siffror så klart och självklart inte om man tar med senare siffror i beräkningen. Jag är inte heller genomsnittlig om man jämför mot människor (oavsett kön) givet min utbildningsnivå eller ålder. Men min lön är genomsnittlig om man inte är så petig när man läser och därför läser på fel rad. Min lön är över genomsnittet om man väljer att gå ytterligare några år tillbaka eller om man väljer att föreställa sig en kvinnlig herr AvL något år eller tre tillbaka i det statistiska Sverige.
Ja väl... Jag har alltså inte en genomsnittlig lön men jag kan i alla fall trösta mig med att jag sannolikt har en lön som numer klättrat över medianen i alla fall och det är inte så illa pinkat med tanke på all den jämförbara frihet jag har i mitt valda yrke jämfört med alla mina tidigare arbeten (inkl de mer seriösa försöken till eget företagande).
Det sägs att pengar inte är allt och jag är benägen att hålla med. Pengar är ett verktyg med vilket många olika saker kan uppnås men det spelar inte så stor roll hur mycket betalt jag får för att göra ett jobb jag avskyr tillsammans med, eller för, människor jag inte kommer överens med. Att trivas med det man gör och de man gör det med är väldigt viktigt och så länge man får en lön så man klarar sig är det andra runt omkring viktigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar