torsdag 27 juni 2019

Extrapolera från ofullständig data och att vara trevlig

Det händer oftare och oftare numer att folk på Twitter eller här på bloggen har åsikter om vad jag/vi borde göra. Jag inser så klart att det delvis beror på att fler läser bloggen men också på att jag delar med mig av mitt liv.

Problemet är att de flesta inte har läst allt jag skrivit genom åren och skulle det mot förmodan vara så att man har gjort det betyder det fortfarande inte att man har en fullständig bild av våra liv.

Trots det tenderar det att dyka upp välmenande eller fördömande åsikter om hur jag/vi borde leva våra liv. Ibland är kommentarerna baserade på mitt senaste inlägg och ibland är de tagna helt ur luften.

Detta är givetvis inte ett problem bara jag har. Folk verkar anse att det är deras skyldighet, inte rättighet eller möjlighet, att häva ur sig den ena otrevligheten värre än den andra och att på de mest kreativa sätten försöka tvinga på sina åsikter och värderingar på andra människor.



Folk får givetvis göra som de vill så länge det inte bryter mot någon lag eller skadar någon och jag gör mitt yttersta för att skita högaktningsfullt i vad människor tycker om mig och min livsföring när de inte har all information, dvs alltid, men jag tycker ändå att det visar på ett symptom i folksjälen.

Sedan människan uppfann internet har vi fått för oss att det är rimligt att kräka ur oss åsikter om andras förehavanden. Oftast med en negativ vinkling och sällan skräds orden.

Jag kanske är gammalmodig men jag anser att om man har en åsikt man känner att man tvunget måste vädra borde man ha kurage nog att stå för den. Anonym illvilja undanbedes å det bestämdaste. Jag är också så oförsiktig och oförskämd att jag tycker att man borde försöka få en samlad bild av situationen innan man erbjuder sin åsikt i en fråga. På detta sätt pådyvlar jag andra mina åsikter men jag tröstar mig med att det är frivilligt att läsa det jag skriver. När någon aktivt söker upp någon annan på nätet för att delge sin åsikt blir mottagandet mindre frivilligt.

Om du inte har någonting snällt att säga är det bättre att inte säga någonting alls.

Tänk om fler läste den meningen och tog den till sig. Jag tror att världen hade varit en bättre plats då.


*I samband med denna publikation väljer jag att plocka bort möjligheten att kommentera anonymt här på bloggen. Vill man kontakta mig anonymt finns jag på Twitter där alla äggkonton fortfarande kan sprida nästan vilken dynga som helst.*

2 kommentarer:

  1. Inser att jag bara fokuserar på en liten del av det du skriver här, men jag tror ändå det går in i ditt tema. Du skriver att ”sedan införandet av internet...”, och även om jag håller med om att anonymiteten och räckvidden denna givit oss har eskalerat problemet, så är företeelsen mycket äldre än så: flockdjuret människan har ju alltid sökt bekräftelse i sina val genom att få andra att göra samma val. Se bara till religioner, tränings- och mat-hyper, etc (lååång lista).

    Sedan, även om man själv inte gjort ett visst val, men kan få dig att ändra dig (läs: inse att du tänker fel), så ger det ju mig en känsla av överlägsenhet, då jag uppenbarare är smartare än du... men detta är ju typ det du skrev ovan, så se detta som bekräftelse ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Micke

      Ja att människan alltid har haft förmågan att vara en vidrig varelse är sedan länge. Det internet gjort är att ge fler möjligheten att vara as. De som förut inte vågade gå fram till en snubbe på stan och berätta att han hade ett fult skägg kan nu göra det i bekväm anonymitet från sitt eget vardagsrum.

      När Susanne Lanefelt skrek "kniiiip" i nationell TV på 80-talet var det ganska enkelt att stänga av TV´n om man inte gillade budskapet. Min upplevelse är att det är svårare att komma undan idag men det kanske bara är en känsla?

      Tack för din kommentar.

      Radera